Metaphysical painting

http://dbpedia.org/resource/Metaphysical_painting an entity of type: Thing

الفن الميتافيزيقي (بالإيطالية: metafisica Pittura)‏ هو اسم لحركة فنية إيطالية أنشأتها جورجيو دي شيريكو. كانت لوحاته أشبه بأحلام من المربعات تمثل مدناً إيطالية نموذجية، فضلاً عن دمج الأشياء ممثلاً عالماً يعمل مباشرة مع معظم العقل الباطن، وراء الواقع المادي، ومن هنا جاءت تسميته. قدمت الحركة الميتافيزيقية زخما كبيرا في تطوير دادا والسريالية. rdf:langString
Die Pittura metafisica (Metaphysische Malerei) ist eine italienische Strömung der Malerei, die sich etwa ab 1910 entwickelte und bis in die Mitte der 1920er-Jahre anhielt. Der Name kommt von Metaphysik, was die Lehre von den Gründen und Zusammenhängen des Seienden bedeutet. Im Jahre 1917 wurde von Giorgio de Chirico sowie seinem Bruder Alberto Savinio und dem Futuristen Carlo Carrà die Scuola metafisica in Ferrara gegründet. rdf:langString
La itala esprimo Pittura Metafisica (metafizika pentroarto) estas itala movado de pentroarto, kiu floris en la 1910-aj jaroj kaj ĉesis post la unua mondmilito, en mezo de la 1920-aj jaroj. La nomo venas el metafiziko, kiu signifas la instruon de la bazoj kaj la rilatoj de la ekzisto. En 1917 Giorgio de Chirico, lia frato Alberto Savinio kaj la futurista Carlo Carrà fondis la Scuola Metafisica en Ferrara. rdf:langString
Metaphysical painting (Italian: pittura metafisica) or metaphysical art was a style of painting developed by the Italian artists Giorgio de Chirico and Carlo Carrà. The movement began in 1910 with de Chirico, whose dreamlike works with sharp contrasts of light and shadow often had a vaguely threatening, mysterious quality, "painting that which cannot be seen". De Chirico, his younger brother Alberto Savinio, and Carrà formally established the school and its principles in 1917. rdf:langString
Pittura metafisica (z wł. malarstwo metafizyczne) – termin określający twórczość włoskiego malarza Giorgia de Chirico w latach 1911–1918, który uznawany jest za twórcę tego kierunku (jego teorię stworzył wraz z Guillaume’em Apollinaire’em i swoim bratem Alberto Savinio). Chirico inspirował się wtedy romantyzmem, filozofią, a także archeologią, mitologią i sztuką antyczną. Pojęcie to, dotyczące metafizycznych przestrzeni, stało się bardzo istotne dla twórców ruchu surrealistycznego. W jego duchu tworzyli m.in. Alberto Savinio, Giorgio Morandi, Ardengo Soffici, a także Carlo Carrà i inni malarze futurystyczni. rdf:langString
Метафизическая живопись (итал. Pittura metafisica) — направление в итальянской живописи начала XX века. rdf:langString
Метафізичний живопис — коротка течія в мистецтві Італії XX століття. rdf:langString
La pintura metafísica (italià: pittura metafisica) és un moviment pictòric occidental aparegut al segle xx, principalment a Itàlia. Forma part de la primera tanda de moviments avantguardistes que sorgiren a l'entorn de la Primera Guerra Mundial. El seu propòsit és la representació de quelcom més enllà de l'aparença física de la realitat i de les limitacions dels sentits, unida a una certa rebel·lia i a la voluntat de trencament amb la forma establerta de representar objectes i la seva contemplació convencional, com indica un títol com , del capdavanter del moviment, el pintor italià Giorgio de Chirico. El terme metafísic per a designar una forma d'art fou emprat per primer cop per de Chirico durant la seva estada a París entre 1911 i 1915, si bé en aquesta categoria volia incloure tant la rdf:langString
Metafyzická malba (italsky Pittura metafisica) je umělecký směr projevující se hlavně v malířství. Rozvinul se v Itálii a jeho hlavní představitelé byli Giorgio de Chirico a Carlo Carrà, z metafyzické malby vycházel také Giorgio Morandi. Směr se upevnil v roce 1916, formoval se kolem revue Valori plastici (založené 1918) a úpadek nastal po nástupu fašismu v Itálii roku 1923. rdf:langString
Με τον όρο μεταφυσική ζωγραφική (ιταλ.: Pittura metafisica) ή μεταφυσική τέχνη, αναφερόμαστε σε ένα είδος ζωγραφικής που άνθισε κατά την περίοδο 1911-20 στην Ιταλία, κυρίως μέσα από το έργο του Τζόρτζιο ντε Κίρικο, που θεωρείται ιδρυτής της, καθώς και των Αλμπέρτο Σαβίνιο (ψευδώνυμο του Αντρέα ντε Κίρικο), Κάρλο Καρά και . Ως καλλιτεχνικό ρεύμα υπήρξε βραχύβιο και επηρέασε περισσότερο το υπερρεαλιστικό κίνημα. Ο ακριβής ορισμός της είναι εν γένει δύσκολος, ωστόσο κύριο χαρακτηριστικό της «μεταφυσικής» τέχνης είναι η αινιγματική εικονογραφία, στα πλαίσια ονειρικών, νοσταλγικών ή ελεγειακών συνθέσεων, όπως συναντώνται χαρακτηριστικά στα πρώιμα έργα του ντε Κίρικο, τα οποία περιέχουν τυπικά μοτίβα, θέματα και τεχνικές της Μεταφυσικής Ζωγραφικής, στην προσπάθεια αναζήτησης της αινιγματικής πλε rdf:langString
La pintura metafísica (en italiano, Pittura metafisica) es el nombre de un movimiento artístico italiano, creado por Giorgio de Chirico y Carlo Carrà. Sus pinturas como sueños de plazas típicas de ciudades italianas idealizadas, como también las aparentemente casuales yuxtaposiciones de objetos, representaron un mundo visionario que se entrelazaba casi inmediatamente con la mente inconsciente, más allá de la realidad física, de ahí el nombre. El movimiento metafísico proveyó de significante ímpetu para el desarrollo del Dadaísmo y el Surrealismo. rdf:langString
Le mouvement Pittura metafisica ou Peinture métaphysique est un mouvement artistique italien fondé en 1917 par Carlo Carrà, Alberto Savinio et Giorgio De Chirico à Ferrare qui cherche à représenter ce qu'il y a au-delà de l'apparence physique de la réalité, au-delà de l'expérience des sens. Ce mouvement précéda le surréalisme, mais ne constitua pas d'école à proprement parler. L'idée de ce mouvement est de garder un aspect figuratif tout en se détachant du monde et d'élever la peinture au rang de la métaphysique (en dehors de l'histoire), en proposant des images étranges comme figées dans le temps, dans l'espace, et qui donneraient à réfléchir, non aux tumultes du monde, mais à des idées métaphysiques. rdf:langString
La pittura metafisica è stata una corrente pittorica d'avanguardia del XX secolo, sorta nell'ambito della cultura italiana, che ha inteso rappresentare gli oggetti in maniera nitida e statica, ma andando oltre il loro aspetto meramente fisico-realistico. Francobollo della Repubblica di San Marino che riproduce Le muse inquietanti, 1917-19, di Giorgio de Chirico. rdf:langString
형이상화파(形而上畵派, 이탈리아어: pittura metafisica)는 이탈리아의 키리코가 주창하여 카를로 카라, 들이 추진한 유파(流派)를 일컫는다. 주창자 조르조 데 키리코(Giorgio de Chirico)는 1888년에 그리스에서 태어난 이탈리아 사람인데 최초에는 기술자가 되기 위한 길을 걷다가 회화로 전향, 1906년부터 1909년까지 뮌헨에 머물면서 과 막스 클링거의 화풍(畵風)을 배웠다. 그후 이탈리아 각지로 여행하여 르네상스 미술을 연구하고 더욱 1911년에서 1915년까지는 파리에서 큐비즘에 접(接)하였다. 형이상화파의 제창은 파리체재 이후의 일이다. 키리코의 사상적 근저에는 독일 낭만파와 프리드리히 니체, 아르투어 쇼펜하우어 등 독일 철학에 깊이 기울어 있고, 이것이 그를 독특한 환상과신비에 넘친 화풍으로 유도해 갔다. 그는 미래파가 가진 다이너미즘을 부정하여 진공(眞空)을 생각나게 하는 정적한 화면 공간을 그리고, 더욱 큐비즘이 버린 원근법(遠近法)을 이용하여 흉상(胸像)과 인체 모형과 기하학적 물체의 단편 등을 거기에 배치하였다. 그 화면은 키리코가 말하듯이 '사물의 형이상학적인 심리'를 묘출(描出)하려는 것이었다. rdf:langString
形而上絵画(けいじじょうかいが、伊: Pittura Metafisica)とは、20世紀初頭にジョルジョ・デ・キリコらによって提唱された、イタリア絵画の芸術動向および絵画様式。形而上派、メタフィジック絵画ともいい、シュルレアリスム絵画の先駆とされる。形而上絵画の兆候はデ・キリコが1909-1910年頃に制作した《神託の謎》《秋の午後の謎》にすでに見られるが、芸術動向としては1917年にフェッラーラにおけるデ・キリコとカルロ・カッラの出会いによって生まれ、翌年ジョルジョ・モランディが加わり、さらにデ・キリコの弟・アルベルト・サヴィニオやらが同調するが、1921年には解体した。他にがいる。 アルノルト・ベックリンやマックス・クリンガーの影響を受けたとされ、"実際には見ることができないもの(現象・景色)を描く絵画"と描写されている。アンドレ・ブルトンは、デ・キリコの形而上絵画作品を、それが引き起こす感覚ゆえに高く評価し、シュルレアリスムを創始するときの1つの源泉として位置付けた。また、マックス・エルンスト、ルネ・マグリット、イヴ・タンギー、ポール・デルヴォー、ピエール・ロワなどへ、強い影響を、場合によっては決定的な影響を与えている。 rdf:langString
Pittura metafisica is een kunstrichting in de moderne Italiaanse kunst, waaraan vanaf 1917 vooral G. de Chirico en Carlo Carrà ten grondslag liggen en die ook door hen werd ontwikkeld. Zonder een school of enige groepering te vormen, was het de Italiaanse schilder Giorgio De Chirico die vanaf 1910 inhoud gaf aan de pittura metafisica met zijn bekende reeks Places d'Italie tijdens zijn verblijf in Parijs. rdf:langString
A Arte metafísica (em italiano: Pittura Metafisica) é a designação de um estilo de pintura que se desenvolveu, principalmente, entre 1911 e 1920, pelos dois artistas italianos Giorgio de Chirico (1888-1978) e Carlo Carrà (1881-1966) e, mais tarde, por Giorgio Morandi (1890-1964). O termo surgiu durante a estada de Chirico e Carrà no hospital neurológico Villa Del Seminario em 1917, e o nome advém da criação de uma natureza visionária do mundo para além da realidade das coisas. rdf:langString
Metafysiskt måleri (italienska Pittura metafisica) grundlades i början av 1910-talet av de italienska konstnärerna Giorgio de Chirico och Carlo Carrà. Det kännetecknas av förvridna perspektiv, onaturligt ljus och märklig bildvärld, ofta med provdockor och statyer i stället för människokroppar. Paul Delvaux räknas ibland till rörelsen. rdf:langString
rdf:langString فن ميتافيزيقي
rdf:langString Pintura metafísica
rdf:langString Metafyzická malba
rdf:langString Pittura metafisica
rdf:langString Μεταφυσική ζωγραφική
rdf:langString Pittura metafisica
rdf:langString Pintura metafísica
rdf:langString Peinture métaphysique
rdf:langString Pittura metafisica
rdf:langString 형이상화파
rdf:langString Metaphysical painting
rdf:langString 形而上絵画
rdf:langString Pittura metafisica
rdf:langString Pittura metafisica
rdf:langString Метафизическая живопись
rdf:langString Arte metafísica
rdf:langString Metafysiskt måleri
rdf:langString Метафізичний живопис
xsd:integer 2168842
xsd:integer 1095480307
rdf:langString La pintura metafísica (italià: pittura metafisica) és un moviment pictòric occidental aparegut al segle xx, principalment a Itàlia. Forma part de la primera tanda de moviments avantguardistes que sorgiren a l'entorn de la Primera Guerra Mundial. El seu propòsit és la representació de quelcom més enllà de l'aparença física de la realitat i de les limitacions dels sentits, unida a una certa rebel·lia i a la voluntat de trencament amb la forma establerta de representar objectes i la seva contemplació convencional, com indica un títol com , del capdavanter del moviment, el pintor italià Giorgio de Chirico. El terme metafísic per a designar una forma d'art fou emprat per primer cop per de Chirico durant la seva estada a París entre 1911 i 1915, si bé en aquesta categoria volia incloure tant la seva obra, la d'artistes del seu cercle i també la de grans mestres del passat. El seu germà Alberto Savinio (nascut Andrea de Chirico) va participar en el final de la seva carrera artística en el desenvolupament d'una poètica metafísica.
rdf:langString Metafyzická malba (italsky Pittura metafisica) je umělecký směr projevující se hlavně v malířství. Rozvinul se v Itálii a jeho hlavní představitelé byli Giorgio de Chirico a Carlo Carrà, z metafyzické malby vycházel také Giorgio Morandi. Směr se upevnil v roce 1916, formoval se kolem revue Valori plastici (založené 1918) a úpadek nastal po nástupu fašismu v Itálii roku 1923. Směr reagoval na futurismus, dynamismus a civilismus a stal se důležitým předchůdcem dadaismu a surrealismu. Pro metafyzickou malbu je typické vyjádřením klidu, ticha, nehnutosti. Je v ní obsažena nostalgie po antice, fantasknost, tajemnost, má emotivní náboj. Znázorňuje neskutečnost, fantazii, zneklidňující předměty odrážející snové představy. Umělci metafyzické malby využívali podvědomých podnětů, uctívali magickou moc čísel a geometrických obrazů.
rdf:langString الفن الميتافيزيقي (بالإيطالية: metafisica Pittura)‏ هو اسم لحركة فنية إيطالية أنشأتها جورجيو دي شيريكو. كانت لوحاته أشبه بأحلام من المربعات تمثل مدناً إيطالية نموذجية، فضلاً عن دمج الأشياء ممثلاً عالماً يعمل مباشرة مع معظم العقل الباطن، وراء الواقع المادي، ومن هنا جاءت تسميته. قدمت الحركة الميتافيزيقية زخما كبيرا في تطوير دادا والسريالية.
rdf:langString Με τον όρο μεταφυσική ζωγραφική (ιταλ.: Pittura metafisica) ή μεταφυσική τέχνη, αναφερόμαστε σε ένα είδος ζωγραφικής που άνθισε κατά την περίοδο 1911-20 στην Ιταλία, κυρίως μέσα από το έργο του Τζόρτζιο ντε Κίρικο, που θεωρείται ιδρυτής της, καθώς και των Αλμπέρτο Σαβίνιο (ψευδώνυμο του Αντρέα ντε Κίρικο), Κάρλο Καρά και . Ως καλλιτεχνικό ρεύμα υπήρξε βραχύβιο και επηρέασε περισσότερο το υπερρεαλιστικό κίνημα. Ο ακριβής ορισμός της είναι εν γένει δύσκολος, ωστόσο κύριο χαρακτηριστικό της «μεταφυσικής» τέχνης είναι η αινιγματική εικονογραφία, στα πλαίσια ονειρικών, νοσταλγικών ή ελεγειακών συνθέσεων, όπως συναντώνται χαρακτηριστικά στα πρώιμα έργα του ντε Κίρικο, τα οποία περιέχουν τυπικά μοτίβα, θέματα και τεχνικές της Μεταφυσικής Ζωγραφικής, στην προσπάθεια αναζήτησης της αινιγματικής πλευράς της πραγματικότητας. Το θεωρητικό και φιλοσοφικό υπόβαθρό της συνδέεται με τη φιλοσοφία των Φρήντριχ Νίτσε και . Ο Νίτσε χαρακτήριζε την τέχνη ως «αληθινή μεταφυσική δραστηριότητα της ζωής» και ο ντε Κίρικο δανείστηκε τη διαπίστωσή του πως όλες οι μεταφυσικές εμπειρίες έχουν τις ρίζες τους στο παρόν και στο φυσικό κόσμο. Ο Γκιγιώμ Απολιναίρ υπήρξε ο πρώτος που χαρακτήρισε τους πίνακες του ντε Κίρικο ως «μεταφυσικούς», εισάγοντας ουσιαστικά τον όρο, μέσα από μία κριτική που έγραψε στο περιοδικό L' Intransigeant τον Οκτώβριο του 1913. Χειρόγραφα του Ιταλού ζωγράφου μαρτυρούν πως ο ίδιος χρησιμοποιούσε τον ίδιο όρο για να περιγράψει το έργο του, ήδη από το 1911. Η γνωριμία του ντε Κίρικο με τον Καρά σημειώθηκε το Φεβρουάριο του 1917, στη Φεράρα της Ιταλίας, όπου οι δύο ζωγράφοι συνεργάστηκαν στενά και παρά τις διαφορετικές προσεγγίσεις τους διαμόρφωσαν το είδος που έγινε γνωστό ως «Μεταφυσική Ζωγραφική». Την ίδια περίπου περίοδο, πλήθος θεωρητικών δοκιμίων για τη μεταφυσική τέχνη δημοσιεύονταν στο περιοδικό Valori plastici, με εκδότη τον Μάριο Μπρόλιο. To 1919, ο Κάρλο Καρά δημοσίευσε το βιβλίο με τίτλο Pittura Metafisica, ενώ παράλληλα διεκδίκησε την πατρότητα της Μεταφυσικής Ζωγραφικής, γεγονός που οδήγησε σε σύγκρουση με τον ντε Κίρικο. Από τις αρχές μέχρι τα μέσα της δεκαετίας του 1920 οργανώθηκαν αρκετές εκθέσεις Μεταφυσικής Ζωγραφικής στην Ευρώπη, η πρώτη από τις οποίες παρουσιάστηκε στη Γερμανία το 1920. Αρκετοί καλλιτέχνες επηρεάστηκαν από το ρεύμα της μεταφυσικής τέχνης, όπως ο Μάριο Σιρόνι, ο Φελίπε Καζοράτι, ο Γκέοργκ Γκρος, ο Όσκαρ Σλέμερ και ο Μαξ Ερνστ.
rdf:langString Die Pittura metafisica (Metaphysische Malerei) ist eine italienische Strömung der Malerei, die sich etwa ab 1910 entwickelte und bis in die Mitte der 1920er-Jahre anhielt. Der Name kommt von Metaphysik, was die Lehre von den Gründen und Zusammenhängen des Seienden bedeutet. Im Jahre 1917 wurde von Giorgio de Chirico sowie seinem Bruder Alberto Savinio und dem Futuristen Carlo Carrà die Scuola metafisica in Ferrara gegründet.
rdf:langString La itala esprimo Pittura Metafisica (metafizika pentroarto) estas itala movado de pentroarto, kiu floris en la 1910-aj jaroj kaj ĉesis post la unua mondmilito, en mezo de la 1920-aj jaroj. La nomo venas el metafiziko, kiu signifas la instruon de la bazoj kaj la rilatoj de la ekzisto. En 1917 Giorgio de Chirico, lia frato Alberto Savinio kaj la futurista Carlo Carrà fondis la Scuola Metafisica en Ferrara.
rdf:langString La pintura metafísica (en italiano, Pittura metafisica) es el nombre de un movimiento artístico italiano, creado por Giorgio de Chirico y Carlo Carrà. Sus pinturas como sueños de plazas típicas de ciudades italianas idealizadas, como también las aparentemente casuales yuxtaposiciones de objetos, representaron un mundo visionario que se entrelazaba casi inmediatamente con la mente inconsciente, más allá de la realidad física, de ahí el nombre. El movimiento metafísico proveyó de significante ímpetu para el desarrollo del Dadaísmo y el Surrealismo. Carrà había sido uno de los pintores líderes del futurismo. Giorgio de Chirico había estado trabajando en París, admirado por Apollinaire y los artistas de vanguardia como un pintor de misteriosas escenas urbanas y bodegones. Los dos pintores ya se conocían y formaron una alianza inmediata, animada por la poesía de Alberto Savinio, el hermano menor de De Chirico. Además de Carrà y De Chirico, otros pintores vinculados al arte metafísico son Savinio, Giorgio Morandi y Filippo de Pisis. La pintura metafísica surgió del deseo de explorar la vida interior imaginada de objetos cotidianos cuando se los representa fuera de los contextos habituales que sirven para explicarlos: su solidez, su separación en el espacio que se les da, el diálogo secreto que podía tener lugar entre ellos. Esta atención a la simplicidad de las cosas ordinarias «que apunta a un estado del ser más alto, más oculto» se unía a la consciencia de tales valores en las grandes figuras de la primera pintura italiana, en particular, Giotto y Paolo Uccello, sobre quienes Carrà había escrito en 1915. En este estilo de pintura, una realidad ilógica parece creíble. Usando una especie de lógica alternativa, Carrà y de Chirico yuxtaponían varios temas ordinarios, incluyendo normalmente edificios, estatuas clásicas, trenes y maniquíes. Su arte, normalmente visto como una representación naturalista de las figuras, los objetos y las acciones en un espacio escénico controlado, puede también parecer misteriosamente quieto y aun así apartado del mundo ordinario; en medio de la guerra ofrecía un lenguaje poético fuerte y un correctivo a las tendencias perjudiciales y fragmentadoras dentro de la modernidad. Este deseo de vincularse de nuevo al gran pasado italiano era más fuerte en Carrà, cuyos cuadros de esta época son también más económicos y centrados que los de Chirico; este último siguió explorando la naturaleza enigmática del mundo cotidiano en un estilo de mayor amplitud. «Misterio» es la palabra más familiar para de Chirico. Escribió: «Hay más misterio en la sombra de un hombre caminando en un día soleado, que en todas las religiones del mundo». Otros pintores resultaron afectados por su ejemplo e ideas, entre ellos destacadamente Giorgio Morandi. Carrà y de Chirico estuvieron juntos sólo unos pocos meses en la primavera y el verano de 1917; para el año 1919 ambos artistas se habían vuelto hacia un arte que reflejaba su estudio de los . el movimiento, como tal, puede considerarse disuelto hacia 1920 pero sus reverberaciones se sintieron durante largo tiempo, contribuyendo tanto a los aspectos más poéticos del surrealismo, considerando los surrealistas a De Chirico como su gran modelo, como al renacer del clasicismo en la pintura de Mario Sironi y otros durante los años 1920. A partir de años 1990, produjo obras de cerámica que también discutieron la pintura metafísica.
rdf:langString Metaphysical painting (Italian: pittura metafisica) or metaphysical art was a style of painting developed by the Italian artists Giorgio de Chirico and Carlo Carrà. The movement began in 1910 with de Chirico, whose dreamlike works with sharp contrasts of light and shadow often had a vaguely threatening, mysterious quality, "painting that which cannot be seen". De Chirico, his younger brother Alberto Savinio, and Carrà formally established the school and its principles in 1917.
rdf:langString Le mouvement Pittura metafisica ou Peinture métaphysique est un mouvement artistique italien fondé en 1917 par Carlo Carrà, Alberto Savinio et Giorgio De Chirico à Ferrare qui cherche à représenter ce qu'il y a au-delà de l'apparence physique de la réalité, au-delà de l'expérience des sens. Ce mouvement précéda le surréalisme, mais ne constitua pas d'école à proprement parler. L'idée de ce mouvement est de garder un aspect figuratif tout en se détachant du monde et d'élever la peinture au rang de la métaphysique (en dehors de l'histoire), en proposant des images étranges comme figées dans le temps, dans l'espace, et qui donneraient à réfléchir, non aux tumultes du monde, mais à des idées métaphysiques. Giorgio Morandi fut un acteur de la peinture métaphysique. Dans les dernières décennies du XXe siècle, l'artiste italien Giuseppe Prinzi peint des œuvres, même sur un support en céramique, qui évoquent la peinture métaphysique.
rdf:langString 形而上絵画(けいじじょうかいが、伊: Pittura Metafisica)とは、20世紀初頭にジョルジョ・デ・キリコらによって提唱された、イタリア絵画の芸術動向および絵画様式。形而上派、メタフィジック絵画ともいい、シュルレアリスム絵画の先駆とされる。形而上絵画の兆候はデ・キリコが1909-1910年頃に制作した《神託の謎》《秋の午後の謎》にすでに見られるが、芸術動向としては1917年にフェッラーラにおけるデ・キリコとカルロ・カッラの出会いによって生まれ、翌年ジョルジョ・モランディが加わり、さらにデ・キリコの弟・アルベルト・サヴィニオやらが同調するが、1921年には解体した。他にがいる。 アルノルト・ベックリンやマックス・クリンガーの影響を受けたとされ、"実際には見ることができないもの(現象・景色)を描く絵画"と描写されている。アンドレ・ブルトンは、デ・キリコの形而上絵画作品を、それが引き起こす感覚ゆえに高く評価し、シュルレアリスムを創始するときの1つの源泉として位置付けた。また、マックス・エルンスト、ルネ・マグリット、イヴ・タンギー、ポール・デルヴォー、ピエール・ロワなどへ、強い影響を、場合によっては決定的な影響を与えている。 デ・キリコ、カッラ、モランディといった作家は、いずれも1910年代後半から1920年代にかけて形而上絵画から離れ、特にデ・キリコは(パブロ・ピカソのキュビスム時代の後のように)一転して古典的な画風の作品を描くようになり、ブルトンはこれに対して否定的な評価をしている。1920年代以降になると、デ・キリコは古典的な画風の作品とともに形而上絵画と呼べるような作品を多数制作するようになるが(特に1910年代の作品と全く同じ題材の作品を多く制作している)、ブルトンが高く評価しなかったこともあり、1910年代の形而上絵画作品のみが優れているという評価をされることも多い。 デ・キリコの典型的な作品に則して述べれば、形而上絵画の特徴としては、主としてイタリア広場を舞台にしつつ、下記のような特徴が挙げられる。これらの特徴の結果、作品を見る者は、静謐、郷愁、謎、幻惑、困惑、不安などを感じることが多い。 1. * 画面の左右で、遠近法における焦点がずれている。 2. * 人間がまったく描かれていないか、小さくしか描かれていない。 3. * 彫刻、または、マネキンなどの特異な静物が描かれている。 4. * 長い影が描かれている。作品によっては、画面内の時計が示している時刻と影の長さの辻褄が合わない。例えば、時計は、正午に比較的近い時刻を示しているのに、影がひどく長い、など。 5. * 画面内に汽車が描かれており、煙を出しているので、走っていると思われるのに、煙はまっすぐ上に向かっている。 デ・キリコの作品で、形而上絵画の嚆矢としては、1910年頃に制作された下記の油彩画4作品が挙げられることが多い。なお、デ・キリコの形而上絵画作品は、1910年代だけで100点以上存在する。 * 神託の謎(Enigma of the Oracle/Enigme de l'oracle) * 秋の午後の謎(Enigma of an Autumnal Afternoon/Enigme d'un apres-midi d'antomne) * 時間の謎(Enigma of the Hour/Enigme de l'heure) * 自画像(Self Portrait (Autoportrait)/Portrait de l'artiste par lui-même(Autoportrait))
rdf:langString 형이상화파(形而上畵派, 이탈리아어: pittura metafisica)는 이탈리아의 키리코가 주창하여 카를로 카라, 들이 추진한 유파(流派)를 일컫는다. 주창자 조르조 데 키리코(Giorgio de Chirico)는 1888년에 그리스에서 태어난 이탈리아 사람인데 최초에는 기술자가 되기 위한 길을 걷다가 회화로 전향, 1906년부터 1909년까지 뮌헨에 머물면서 과 막스 클링거의 화풍(畵風)을 배웠다. 그후 이탈리아 각지로 여행하여 르네상스 미술을 연구하고 더욱 1911년에서 1915년까지는 파리에서 큐비즘에 접(接)하였다. 형이상화파의 제창은 파리체재 이후의 일이다. 키리코의 사상적 근저에는 독일 낭만파와 프리드리히 니체, 아르투어 쇼펜하우어 등 독일 철학에 깊이 기울어 있고, 이것이 그를 독특한 환상과신비에 넘친 화풍으로 유도해 갔다. 그는 미래파가 가진 다이너미즘을 부정하여 진공(眞空)을 생각나게 하는 정적한 화면 공간을 그리고, 더욱 큐비즘이 버린 원근법(遠近法)을 이용하여 흉상(胸像)과 인체 모형과 기하학적 물체의 단편 등을 거기에 배치하였다. 그 화면은 키리코가 말하듯이 '사물의 형이상학적인 심리'를 묘출(描出)하려는 것이었다. 그의 정감의 영역을 뚫어버린 환상은 가끔 쉬르레알리슴의 선구로서 높이 평가되고 있다. 그러나 1924년 쉬르레알리슴의 운동이 시작되었을 때 키리코는 아카데믹한 작품으로 바꾸어 전위적인 활약 무대에서 물러나와 있었다.
rdf:langString La pittura metafisica è stata una corrente pittorica d'avanguardia del XX secolo, sorta nell'ambito della cultura italiana, che ha inteso rappresentare gli oggetti in maniera nitida e statica, ma andando oltre il loro aspetto meramente fisico-realistico. Francobollo della Repubblica di San Marino che riproduce Le muse inquietanti, 1917-19, di Giorgio de Chirico. In tal senso essa potrebbe alludere al significato di metafisica, ossia la disciplina filosofica che mira a cogliere l'essenza situata oltre l'apparenza fisica della realtà, al di là dell'esperienza dei sensi. L'immobilità da cui è caratterizzata ne fa una corrente opposta in un certo senso alla dinamicità del futurismo. In essa prevalgono inoltre atmosfere oniriche da cui ha tratto ispirazione ad esempio il surrealismo. Il pittore Giorgio de Chirico, durante il suo soggiorno a Parigi tra il 1911 e il 1915, usa per primo questo appellativo sia parlando di luoghi, sia di dipinti propri e delle opere dei grandi maestri del passato; anche il fratello Alberto Savinio (Andrea de Chirico) ebbe fin dall'inizio della sua attività artistica un ruolo importantissimo nella creazione della poetica metafisica.
rdf:langString Pittura metafisica is een kunstrichting in de moderne Italiaanse kunst, waaraan vanaf 1917 vooral G. de Chirico en Carlo Carrà ten grondslag liggen en die ook door hen werd ontwikkeld. Zonder een school of enige groepering te vormen, was het de Italiaanse schilder Giorgio De Chirico die vanaf 1910 inhoud gaf aan de pittura metafisica met zijn bekende reeks Places d'Italie tijdens zijn verblijf in Parijs. In de metafisica-stijlbeweging werd het reële beeld verdrongen in een poëtische droomwereld van leegte en stilte, ver af van het kubisme en tegengesteld aan het futurisme. Benauwende schaduwen buiten proporties, vreemde instrumenten buiten maat, scherpe kleuren die een tijdloze sfeer suggereren en waar het doodgewone verrassend vreemd wordt, binnen het niet meer afgewezen traditionele perspectief, creëren een indruk van vreemde bewegingloosheid en leiden tot de symbolische uitdrukking van een nieuwe en mysterieuze binding met de alledaagse wereld. De ontmoeting, in 1916, in een militair hospitaal te Ferrara, tussen De Chirico, zijn broer Alberto Savinio en Carlo Carrà betekende de culminante fase. Vooral voor Carrà was de terugkeer uit het rumoerige futurisme, met het plastische dynamisme, naar de vreemde stilte van de metafisica een ommekeer. Vanaf 1918 ging ook Giorgio Morandi de weg op van de soberheid en de zuiverheid. Na 1920 hield de beweging op. Metafysische werken worden bewaard in de musea van Milaan (Coll. Jucker, Jesi, Toninelli, Mattioli), Londen (Coll. Penrose), New York (M.O.M.A), Chicago (Art Inst.), Stockholm (Nm.) en Venetië (Sticht. Guggenheim).
rdf:langString A Arte metafísica (em italiano: Pittura Metafisica) é a designação de um estilo de pintura que se desenvolveu, principalmente, entre 1911 e 1920, pelos dois artistas italianos Giorgio de Chirico (1888-1978) e Carlo Carrà (1881-1966) e, mais tarde, por Giorgio Morandi (1890-1964). O termo surgiu durante a estada de Chirico e Carrà no hospital neurológico Villa Del Seminario em 1917, e o nome advém da criação de uma natureza visionária do mundo para além da realidade das coisas. Este estilo caracteriza-se pela utilização de imagens que conduzem a um ambiente misterioso, enigmático, onírico, com iluminação irreal e perspectivas impossíveis, e iconografia simbólica estranha, como frutas, legumes, estátuas e manequins; as imagens representam objectos e entidades reais, mas transmitem-na de forma incongruente e inquietante. A estrutura arquitectónica lembra a imobilidade da arte do Renascimento do século XVI. A pintura metafísica vai buscar influências ao movimento simbolista, e influencia ela própria o surrealismo na década de 1920, nomeadamente nas obras de Salvador Dalí (1904-89) e René Magritte (1898-1967).
rdf:langString Pittura metafisica (z wł. malarstwo metafizyczne) – termin określający twórczość włoskiego malarza Giorgia de Chirico w latach 1911–1918, który uznawany jest za twórcę tego kierunku (jego teorię stworzył wraz z Guillaume’em Apollinaire’em i swoim bratem Alberto Savinio). Chirico inspirował się wtedy romantyzmem, filozofią, a także archeologią, mitologią i sztuką antyczną. Pojęcie to, dotyczące metafizycznych przestrzeni, stało się bardzo istotne dla twórców ruchu surrealistycznego. W jego duchu tworzyli m.in. Alberto Savinio, Giorgio Morandi, Ardengo Soffici, a także Carlo Carrà i inni malarze futurystyczni.
rdf:langString Metafysiskt måleri (italienska Pittura metafisica) grundlades i början av 1910-talet av de italienska konstnärerna Giorgio de Chirico och Carlo Carrà. Det kännetecknas av förvridna perspektiv, onaturligt ljus och märklig bildvärld, ofta med provdockor och statyer i stället för människokroppar. Chirico var bland annat inspirerad av Arthur Schopenhauers . I Arte metafisica e scienze occulte (1918) beskriver Chirico hur han betraktar kristendomens mundus alter ("andra värld") som en mänsklig konstruktion. Han argumenterar för att man genom att studera den europeiska kulturhistorien kan få tillgång till beprövade tekniker för att i ett postreligiöst samhälle kunna skapa nya vägar bort från en materialistisk världsåskådning. Chirico ville med sin konst åstadkomma vad han kallade "metafysisk extas" som skulle ge människan ett perspektiv som överskrider den materiella verkligheten. Genom att placera föremål i osannolika sammanhang lyckades konstnärerna skapa en drömlik, magisk stämning. På så sätt hade rörelsen till det yttre gemensamma drag med surrealismen, men den skiljer sig från denna konstriktning genom sin antimaterialism, sina stelt uppbyggda kompositioner och arkitektoniska värden. Paul Delvaux räknas ibland till rörelsen.
rdf:langString Метафизическая живопись (итал. Pittura metafisica) — направление в итальянской живописи начала XX века.
rdf:langString Метафізичний живопис — коротка течія в мистецтві Італії XX століття.
xsd:nonNegativeInteger 6100

data from the linked data cloud