Marsyas

http://dbpedia.org/resource/Marsyas an entity of type: Thing

Marsyas (latinsky Marsyas, řecky Μαρσύας) je v řecké mytologii jeden z frýgických (fryžských) Satyrů nebo Silénů, který zhynul strašlivou smrtí, kterou mu připravil bůh Apollón. rdf:langString
مارسياس Marsyas هو ساتير تنافس مع أبولو في مسابقة موسيقية وقد عثر على ناي اخترعته أثينا فتحدى أبولو الذي كانت لديه قيثارة، وهناك قصتان ترويان ما حدث. فأولهما تقول أنه تم إحضار الملك ميداس كحكم ففضل مارسياس مما حدا بأبولو بمعاقبته بأن جعل له اذني حمار، وتقول أخرى أن الملهمات تم جلبهم كحكام وأعلنت أبولو فائزا وحكم على مارسياس بأ يربط على شجرة ويسلخ حيا. rdf:langString
Marsyas (altgriechisch Μαρσύας Marsýas, lateinisch und deutsch ‚Mársyas‘); ursprünglich Gott des gleichnamigen Flusses, der bei Kelainai entspringt, eine im Altertum blühende Stadt im südlichen Phrygien, an den Quellen des Mäander. In der griechisch-römischen Sage ein Satyr (oder Silen), ein halbgöttliches Wesen, Sohn des , Begleiter der Kybele. Verschiedene antike Autoren variieren die Sage, so etwa Herodot (7,26) oder Ovid (Metamorphosen 6,382-400). rdf:langString
En la mitología griega, Marsias (en griego antiguo Μαρσύας) es un sátiro que desafió a Apolo en un concurso musical. Se creía que había nacido en Celenas (Frigia), en la fuente principal del río Meandro. Marsias era un experto tocando el aulós, una especie de oboe doble. Había hallado el instrumento en el suelo, donde lo había dejado su inventora: Atenea, después de ver sus mejillas infladas reflejadas en él mientras tocaba. rdf:langString
Martsias (antzinako grezieraz: Μαρσύας) Frigiako musikari satiroa izan zen, flauta bikoitzaren asmatzailea. Elezaharraren arabera, Apolo lira-jotzailearekin lehiatzera ausartu zen. Apolok baldintza batekin onartu zuen erronka: irabazleak nahiko zuen zigorra emango zion galtzaileari. Jainkoa musikariari nagusitu ondoren bizirik larrutu zuen eta, azkenik, izen bereko ibai bihurtu zuen. Martsiasen larrutzea oso gai erabilia izan zen arte helenistikoan. rdf:langString
Dans la mythologie grecque, Marsyas (en grec ancien Μαρσύας / Marsýas), fils d'Olympos (ou d'Œagre selon certaines versions, qui font d'Olympos un simple disciple ; ou d'Hyagnis, un homme) est un satyre phrygien. Les traditions phrygiennes lui attribuent l'invention de la musique et divers chants religieux en l'honneur de Cybèle. rdf:langString
( 다른 뜻에 대해서는 문서를 참고하십시오.) 마르시아스는 그리스 신화에 나오는 사티로스로, 그의 죽음과 관련한 두 가지 이야기가 전해진다. 한 이야기에서는 아테나가 버린 더블 플루트(아울로스)를 마르시아스가 주워 연주하고, 아폴론에게 도전하여 음악을 겨루었으나 패배하여 가죽과 목숨을 잃었다. 고대의 문학적 근원에서는 종종 마르시아스의 오만과 그가 받은 형벌의 정당함을 강조한다. 또 다른 이야기는 레아/키벨레와 연결되며, 프리기아의 의 신화 기록가들은 사행천의 원천을 설명할 때 그의 이야기를 전하였다. 마르시아스는 계보 상으로 (헤라클레스와 에우보이아의 아들, 테스피오스의 딸), 또는 오이아그로스, 히아그니스의 아들로 전해진다. 올림포스의 경우, 마르시아스의 아들이나 제자로도 전해진다. rdf:langString
Marsia (in greco antico: Μαρσύας, Marsýas) è una figura della mitologia greca, figlio di Eagro. Secondo altre versioni sarebbe invece figlio di Olimpo. rdf:langString
マルシュアース(古希: Μαρσύας, Marsyās)は、ギリシア神話でアポローンと音楽を競い敗北したサテュロスである。 日本語では長母音を省略してマルシュアスとも呼ぶ。 rdf:langString
Marsjasz (także Marsjas, gr. Μαρσύας Marsýas, łac. Marsyăs) – w mitologii greckiej frygijski satyr słynny z mistrzowskiej gry na aulosie i znany z rywalizacji z Apollinem. rdf:langString
Marsyas var en frygisk satyr i grekisk mytologi. En dag hittade Marsyas Athenas dubbelflöjt som hon kastat bort därför att hon ansåg att hon såg ful ut när hon använde den och blåste upp kinderna. Marsyas var redan ful och brydde sig inte om hur han såg ut när han spelade flöjt. Han beslutade sig för att utmana Apollon i en tävling om vem som var bäst på att spela flöjt. Vinnaren fick göra som han behagade med förloraren. Apollon vann; enligt vissa versioner lyckades han med den omöjliga uppgiften att spela flöjt upp och ned. Apollon gjorde processen kort med Marsyas, som fräckt nog hade vågat utmana guden. Apollon lät hänga upp satyren i ett pinjeträd som stod vid en flod vid namnet Marsyas, och flådde honom levande. rdf:langString
Màrsies o també Màrsias (en grec antic Μαρσύας Marsyas) va ser un sàtir que va néixer a (Frígia), a la font principal del riu Meandre. Els seus pares serien Olimp (o potser Eagre) i Hiagnis. Màrsies era un expert tocant l'aulos, una espècie d'oboè doble fabricat amb canya. Havia trobat l'instrument a terra, on el va llançar la seva inventora Atena, després que els altres déus es burlessin de com inflava les galtes en tocar-lo, i va amenaçar amb els càstigs més terribles a qui el recollís. rdf:langString
Στην ελληνική μυθολογία ο Μαρσύας ήταν ένας Σάτυρος από τη Φρυγία.Ο Μαρσύας ήταν δεξιοτέχνης στον αυλό και προκάλεσε τον θεό Απόλλωνα σε σύγκριση της μουσικής τους τέχνης. Ο Απόλλωνας έπαιξε και οι Μούσες και ο Μίδας, που ήταν κριτές της μονομαχίας, ανέδειξαν νικητή τον θεό. Ο Μαρσύας γδάρθηκε ζωντανός, ως τιμωρία για την Ύβρι που διέπραξε να προκαλέσει θεό. Το αίμα του σχημάτισε τον ομώνυμο ποταμό. Στην Αθήνα πίστευαν, όπως αναφέρει ο Ηρόδοτος, ότι το δέρμα του Μαρσύα φυλασσόταν σε σπήλαιο της Ακρόπολης πάνω από την αγορά. rdf:langString
Marsiaso (latine Marsyas) estas en la greka mitologio unu el la Satirusoj aŭ Silenoj el Frigio. Foje li trovis fluton, kiun inventis diino Atena, sed kiam ŝi vidis, ke la ludado pufigas kaj malbeligas ŝian vizaĝon, ŝi forĵetis ĝin. Liaj amikoj tiom ploris, ke iliajn larmojn sorbis la tero kaj ekfontis frigia rivero, kiu ricevis nomon Marsiaso. La sorto de Marsiaso kortuŝis la homojn jam en la aktikva epoko, en la Renesanco kaj ankaŭ nun. Aperis skulptaĵoj, pentraĵoj, poemoj, komponaĵoj pri la tragedio. rdf:langString
In Greek mythology, the satyr Marsyas (/ˈmɑːrsiəs/; Greek: Μαρσύας) is a central figure in two stories involving music: in one, he picked up the double oboe (aulos) that had been abandoned by Athena and played it; in the other, he challenged Apollo to a contest of music and lost his hide and life. In antiquity, literary sources often emphasize the hubris of Marsyas and the justice of his punishment. rdf:langString
Dalam mitologi Yunani, satir Marsias (bahasa Yunani: Μαρσύας) adalah tokoh utama dalam dua kisah tentang musik: yang pertama, dia mengambil alat musik seruling ganda (aulos) yang telah dibuang oleh dewi Athena dan memainkannya; dalam cerita lainnya, Marsias menantang Apollo dalam sebuah kontes musik. Marsias kalah dan harus kehilangan kulit dan hidupnya. Pada masa Antikuitas, banyak karya sastra yang menggambarkan keangkuhan Marsias dan hukuman yang diterimanya. rdf:langString
Marsyas (Oudgrieks Μαρσύας) is een figuur uit de Griekse mythologie, een satyr afkomstig uit Phrygië. Volgens bepaalde bronnen is hij de uitvinder van de aulos, een blaasinstrument met twee pijpen. Zeer gangbaar is ook het verhaal dat niet Marsyas, maar de godin Athena dit instrument uitvond. Zij wierp het echter weg en vervloekte het, omdat er wanneer ze speelde een lelijke uitdrukking op haar gezicht verscheen.Marsyas vond het instrument en leerde het goed te beheersen. Hij raakte zo overtuigd van zijn muzikale kwaliteiten dat hij Apollo, de god van de muziek (die de lier bespeelt), uitdaagde tot een duel. Apollo nam de uitdaging aan, op voorwaarde dat de winnaar naar believen met de tegenstander zou mogen omspringen.Apollo won uiteindelijk, omdat hij zijn lier ook ondersteboven bespelen rdf:langString
Na mitologia grega, Marsias ou Mársias (do grego Μαρσύας) é um sátiro frígio que aparece como figura central em duas histórias que envolvem música. Em uma delas, Marsias recolhe a flauta (em algumas versões, trata-se de um aulo, isto é, um oboé duplo) que havia sido abandonada por Atena, porque esta, ao tocá-lo, ficava com as bochechas infladas, provocando a zombaria de outras deusas (segundo algumas fontes, Hera e Afrodite). As fontes literárias da Antiguidade, frequentemente apontam a húbris de Marsias como causa da punição, considerada justa. rdf:langString
Марсий (др.-греч. Μαρσύας) — в древнегреческой мифологии сатир, пастух, наказанный Аполлоном за приглашение на музыкальный поединок. Сын Олимпа (или сын Эагра, или сын Гиагнида). Миф о нём изложил Меланиппид. Афина изобрела флейту (правильнее авлос), но бросила её как негодный инструмент. Марсий, однако, подобрал флейту, за что Афина прокляла его. Содранную кожу показывали в Келенах, она начинала двигаться под фригийские напевы. Тело похоронил Олимп, ученик Марсия. После этого Гермес раскаялся, что изобрёл лиру, и разорвал на кифаре струны, на некоторое время отрёкся от музыки. rdf:langString
Ма́рсій (грец. Μαρσύας) — сатир, що жив у фригійських лісах, один із супутників Діоніса. За міфом, Марсій знайшов флейту, яку викинула Афіна (оскільки під час гри щоки богині роздувались і спотворювали її обличчя), і, хизуючись майстерною грою, викликав на змагання самого Аполлона. Цар Мідас, що був суддею змагання, віддав пальму першості сатиру. Розгніваний Аполлон здер з Марсія шкіру й повісив її в Каленах (Фригія) на дереві. Від звуків флейти шкіра тріпотіла; з крові Марсія забило джерело, яке дало початок річці. rdf:langString
rdf:langString Marsyas
rdf:langString مارسياس
rdf:langString Màrsies
rdf:langString Marsyas
rdf:langString Marsyas
rdf:langString Μαρσύας
rdf:langString Marsiaso
rdf:langString Marsias
rdf:langString Martsias
rdf:langString Marsyas
rdf:langString Marsias
rdf:langString Marsia
rdf:langString マルシュアース
rdf:langString 마르시아스
rdf:langString Marsjasz
rdf:langString Marsyas (Griekse mythologie)
rdf:langString Marsias
rdf:langString Марсий
rdf:langString Marsyas
rdf:langString Марсій
xsd:integer 78972
xsd:integer 1124065335
rdf:langString Màrsies o també Màrsias (en grec antic Μαρσύας Marsyas) va ser un sàtir que va néixer a (Frígia), a la font principal del riu Meandre. Els seus pares serien Olimp (o potser Eagre) i Hiagnis. Màrsies era un expert tocant l'aulos, una espècie d'oboè doble fabricat amb canya. Havia trobat l'instrument a terra, on el va llançar la seva inventora Atena, després que els altres déus es burlessin de com inflava les galtes en tocar-lo, i va amenaçar amb els càstigs més terribles a qui el recollís. Màrsies delectava els camperols frigis amb el so de la flauta i aquests van afirmar que ni el mateix Apol·lo era millor músic. Com que Màrsies, inconscientment, no els va contradir, es va guanyar la ira del déu. Apol·lo que tocava la lira i Màrsies es van enfrontar en un concurs musical en el qual el guanyador podria tractar el perdedor com volgués. Amb les Muses i Mides de jurat, ambdós van tocar de forma tan perfecta que les Muses no van poder decretar un vencedor, llavors Apol·lo va reptar el sàtir a tocar el seu instrument de cap per avall. Apol·lo va donar la volta a la seva lira i va tocar. Evidentment Màrsies no podia fer el mateix amb la flauta i les Muses van declarar guanyador a Apol·lo. Després de derrotar a Màrsies, Apol·lo es va venjar d'ell, pel seu hibris (orgull) en desafiar un déu, suspenent-lo d'un pi i espellant-lo viu. Apol·lo va clavar llavors la pell de Màrsies en un arbre, a prop del llac , i la seva sang va formar el riu Màrsies (afluent del Meandre, que desemboca en aquest a prop de Celea). Altres versions afirmen que el riu va néixer de les llàgrimes dels seus amics. El suplici de Màrsies és un tema recurrent en l'art hel·lenístic. Babis, fill de Meandre i germà de Màrsies, tocava també la flauta, però, per la seva falta d'habilitat, no va ser castigat per Apol·lo com ho fou el seu germà.
rdf:langString Marsyas (latinsky Marsyas, řecky Μαρσύας) je v řecké mytologii jeden z frýgických (fryžských) Satyrů nebo Silénů, který zhynul strašlivou smrtí, kterou mu připravil bůh Apollón.
rdf:langString مارسياس Marsyas هو ساتير تنافس مع أبولو في مسابقة موسيقية وقد عثر على ناي اخترعته أثينا فتحدى أبولو الذي كانت لديه قيثارة، وهناك قصتان ترويان ما حدث. فأولهما تقول أنه تم إحضار الملك ميداس كحكم ففضل مارسياس مما حدا بأبولو بمعاقبته بأن جعل له اذني حمار، وتقول أخرى أن الملهمات تم جلبهم كحكام وأعلنت أبولو فائزا وحكم على مارسياس بأ يربط على شجرة ويسلخ حيا.
rdf:langString Στην ελληνική μυθολογία ο Μαρσύας ήταν ένας Σάτυρος από τη Φρυγία.Ο Μαρσύας ήταν δεξιοτέχνης στον αυλό και προκάλεσε τον θεό Απόλλωνα σε σύγκριση της μουσικής τους τέχνης. Ο Απόλλωνας έπαιξε και οι Μούσες και ο Μίδας, που ήταν κριτές της μονομαχίας, ανέδειξαν νικητή τον θεό. Ο Μαρσύας γδάρθηκε ζωντανός, ως τιμωρία για την Ύβρι που διέπραξε να προκαλέσει θεό. Το αίμα του σχημάτισε τον ομώνυμο ποταμό. Ο μύθος του Μαρσύα, αν και θεωρήθηκε ως πάλη και νίκη (επικράτηση) της κιθάρας έναντι του φρυγίου αυλού και κατ' επέκταση της δωρικής ελληνικής μουσικής έναντι της φρυγικής, δεν έπαψε και να θεωρείται ότι συμβολίζει την πάλη ανάμεσα στην Απολλώνεια και τη Διονυσιακή πλευρά της ανθρώπινης φύσης και είναι ένα συνηθισμένο θέμα στην , και τέχνη. Την μικρασιατική καταγωγή του Μαρσύα αποδεικνύουν πολλοί ομώνυμοι χείμαρροι και τοποθεσίες στη Μικρά Ασία. Κατά Στέφανο τον Βυζάντιο οι τότε ξεναγοί (εξηγητές) επεδείκνυαν και τον τάφο του Μαρσύα στη πόλη της Πεσσινούντος όπου λατρευόταν κυρίως η θεά Ρέα - Κυβέλη που κατά την ασιατική παράδοση ο Μαρσύας που ανακάλυψε τον αυλό συνόδευε πάντα αυτή τη θεά. Εξ όλων όμως των ομώνυμων ποταμών σπουδαιότερος είναι ο Μυσίας της Φρυγίας, παραπόταμος του Μαίανδρου, πλησίον της πόλης των Κελαινών. Εδώ όπου και η πηγή του χείμαρρου Μαρσύα λέγεται ότι συνέβη ο περίφημος μουσικός διαγωνισμός όπως αναφέρει ο Ηρόδοτος και ο Ξενοφών. Κριτές ήταν ο Τμώλος (υπέρ του θεού) και ο Μίδας υπέρ του Μαρσύα. Κατά τινες μυθολόγους παίχτηκε ο αυτός σκοπός με τον αυλό και με τη κιθάρα, με απροκάλυπτη την υπεροχή της κιθάρας. Μετά την ήττα του Μαρσύα ο θεός Απόλλων για να τιμωρήσει τον στόμφο και τη αλαζονεία του ο ίδιος έδεσε αυτόν σε πεύκο και τον έγδαρε όπως διηγείται ο , ο Φιλόστρατος, ο Λουκιανός ή όπως αναφέρει ο Πλίνιος ότι αυτό συνέβη στη Σκύθη. Στην Αθήνα πίστευαν, όπως αναφέρει ο Ηρόδοτος, ότι το δέρμα του Μαρσύα φυλασσόταν σε σπήλαιο της Ακρόπολης πάνω από την αγορά. Λέγεται ακόμη πως η θεά Αθηνά όταν βρήκε τον αυλό και δοκίμασε να παίξει είδε τον εαυτόν της στα νερά του Μαιάνδρου με φουσκωμένα μάγουλα και το πρόσωπό της παραμορφωμένο και με βδελυγμία το απέρριψε. Σκηνές του παραπάνω μύθου απεικόνισε έντονα η αρχαία τέχνη. Όπως σε αγγείο στο , σε κρατήρα στο Μουσείο του Λούβρου, αμφορέα στο Ιταλίας και μαρμάρινες πλάκες από ανασκαφές στη Μαντίνεια, σήμερα στο Αθηνών, δίωτος κοίλος κρατήρας με ανάγλυφη παράσταση της Αθηνάς να βαδίζει ζωηρά ακολουθούμενη από τον Μαρσύα με απορριφθέντες τους αυλούς στο έδαφος, επίσης στο Αρχαιολογικό μουσείο Αθηνών. Επίσης με τίτλο "Μαρσύας" φέρεται ποίημα που συνέγραψε ο μεγαλύτερος διθυραμβοποιός της αρχαιότητας ο Μελανιππίδης (ο νεότερος) απόσπασμα του οποίου μόνο έχει διασωθεί. Τέλος το όνομα Μαρσύας φέρουν α) τρεις συγγραφείς της αρχαιότητας κατά μαρτυρία Σουίδα εξ ών και και β) τρεις ποταμοί: της Καρίας, της Φρυγίας και της Συρίας.
rdf:langString Marsyas (altgriechisch Μαρσύας Marsýas, lateinisch und deutsch ‚Mársyas‘); ursprünglich Gott des gleichnamigen Flusses, der bei Kelainai entspringt, eine im Altertum blühende Stadt im südlichen Phrygien, an den Quellen des Mäander. In der griechisch-römischen Sage ein Satyr (oder Silen), ein halbgöttliches Wesen, Sohn des , Begleiter der Kybele. Verschiedene antike Autoren variieren die Sage, so etwa Herodot (7,26) oder Ovid (Metamorphosen 6,382-400).
rdf:langString Marsiaso (latine Marsyas) estas en la greka mitologio unu el la Satirusoj aŭ Silenoj el Frigio. Foje li trovis fluton, kiun inventis diino Atena, sed kiam ŝi vidis, ke la ludado pufigas kaj malbeligas ŝian vizaĝon, ŝi forĵetis ĝin. Marsiaso levis ĝin, lernis ludi kaj ekmajstris ĝin. Ĉiuj lin laŭdis, li fariĝis fiera, eĉ orgojla, kaj defiis la dion Apolonon mem konkursi pri muziko. Apolono estis ofendita kaj kolera, li starigis kondiĉon, ke la venkinto senhaŭtigos la vivantan venkiton. Dum la ludado ambaŭ ludis majstre, sed Apolono, ludanta liron, komencis ankaŭ kanti. Tion la blovanta Marsiaso ne povis imiti, malvenkis kaj estis penditita sur arbo kaj senhaŭtigita. Liaj amikoj tiom ploris, ke iliajn larmojn sorbis la tero kaj ekfontis frigia rivero, kiu ricevis nomon Marsiaso. La sorto de Marsiaso kortuŝis la homojn jam en la aktikva epoko, en la Renesanco kaj ankaŭ nun. Aperis skulptaĵoj, pentraĵoj, poemoj, komponaĵoj pri la tragedio.
rdf:langString En la mitología griega, Marsias (en griego antiguo Μαρσύας) es un sátiro que desafió a Apolo en un concurso musical. Se creía que había nacido en Celenas (Frigia), en la fuente principal del río Meandro. Marsias era un experto tocando el aulós, una especie de oboe doble. Había hallado el instrumento en el suelo, donde lo había dejado su inventora: Atenea, después de ver sus mejillas infladas reflejadas en él mientras tocaba.
rdf:langString Martsias (antzinako grezieraz: Μαρσύας) Frigiako musikari satiroa izan zen, flauta bikoitzaren asmatzailea. Elezaharraren arabera, Apolo lira-jotzailearekin lehiatzera ausartu zen. Apolok baldintza batekin onartu zuen erronka: irabazleak nahiko zuen zigorra emango zion galtzaileari. Jainkoa musikariari nagusitu ondoren bizirik larrutu zuen eta, azkenik, izen bereko ibai bihurtu zuen. Martsiasen larrutzea oso gai erabilia izan zen arte helenistikoan.
rdf:langString Dans la mythologie grecque, Marsyas (en grec ancien Μαρσύας / Marsýas), fils d'Olympos (ou d'Œagre selon certaines versions, qui font d'Olympos un simple disciple ; ou d'Hyagnis, un homme) est un satyre phrygien. Les traditions phrygiennes lui attribuent l'invention de la musique et divers chants religieux en l'honneur de Cybèle.
rdf:langString In Greek mythology, the satyr Marsyas (/ˈmɑːrsiəs/; Greek: Μαρσύας) is a central figure in two stories involving music: in one, he picked up the double oboe (aulos) that had been abandoned by Athena and played it; in the other, he challenged Apollo to a contest of music and lost his hide and life. In antiquity, literary sources often emphasize the hubris of Marsyas and the justice of his punishment. In one strand of modern comparative mythography, the domination of Marsyas by Apollo is regarded as an example of myth that recapitulates a supposed supplanting by the Olympian pantheon of an earlier "Pelasgian" religion of chthonic heroic ancestors and nature spirits. Marsyas was a devoté of the ancient Mother Goddess Rhea/Cybele, and his episodes are situated by the mythographers in Celaenae (or Kelainai), in Phrygia, at the main source of the Meander (the river Menderes in Turkey).
rdf:langString Dalam mitologi Yunani, satir Marsias (bahasa Yunani: Μαρσύας) adalah tokoh utama dalam dua kisah tentang musik: yang pertama, dia mengambil alat musik seruling ganda (aulos) yang telah dibuang oleh dewi Athena dan memainkannya; dalam cerita lainnya, Marsias menantang Apollo dalam sebuah kontes musik. Marsias kalah dan harus kehilangan kulit dan hidupnya. Pada masa Antikuitas, banyak karya sastra yang menggambarkan keangkuhan Marsias dan hukuman yang diterimanya. Dalam perbandingan modern, dominasi Marsias oleh Apollo dianggap sebagai salah satu contoh mitos yang melambangkan kekuaasaan pantheon Olimpus yang muncul dan menggantikan agama "" yang lebih tua, yang berfokus pada roh alam dan leluhur heroik khthonik. Marsias adalah seorang penyembah Dewi Ibu kuno Rea/Kibele, dan kisah-kisahnya terjadi di Kelainai di Phrygia (kini, kota di di Turki), di mata air utama dari (sungai ). Marsias adalah putra (putra Herakles) dan , putri ), atau anak , atau anak Hiagnis. Olimpos, secara alternatif, disebut sebagai putra atau murid Marsia>
rdf:langString ( 다른 뜻에 대해서는 문서를 참고하십시오.) 마르시아스는 그리스 신화에 나오는 사티로스로, 그의 죽음과 관련한 두 가지 이야기가 전해진다. 한 이야기에서는 아테나가 버린 더블 플루트(아울로스)를 마르시아스가 주워 연주하고, 아폴론에게 도전하여 음악을 겨루었으나 패배하여 가죽과 목숨을 잃었다. 고대의 문학적 근원에서는 종종 마르시아스의 오만과 그가 받은 형벌의 정당함을 강조한다. 또 다른 이야기는 레아/키벨레와 연결되며, 프리기아의 의 신화 기록가들은 사행천의 원천을 설명할 때 그의 이야기를 전하였다. 마르시아스는 계보 상으로 (헤라클레스와 에우보이아의 아들, 테스피오스의 딸), 또는 오이아그로스, 히아그니스의 아들로 전해진다. 올림포스의 경우, 마르시아스의 아들이나 제자로도 전해진다.
rdf:langString Marsia (in greco antico: Μαρσύας, Marsýas) è una figura della mitologia greca, figlio di Eagro. Secondo altre versioni sarebbe invece figlio di Olimpo.
rdf:langString Marsyas (Oudgrieks Μαρσύας) is een figuur uit de Griekse mythologie, een satyr afkomstig uit Phrygië. Volgens bepaalde bronnen is hij de uitvinder van de aulos, een blaasinstrument met twee pijpen. Zeer gangbaar is ook het verhaal dat niet Marsyas, maar de godin Athena dit instrument uitvond. Zij wierp het echter weg en vervloekte het, omdat er wanneer ze speelde een lelijke uitdrukking op haar gezicht verscheen.Marsyas vond het instrument en leerde het goed te beheersen. Hij raakte zo overtuigd van zijn muzikale kwaliteiten dat hij Apollo, de god van de muziek (die de lier bespeelt), uitdaagde tot een duel. Apollo nam de uitdaging aan, op voorwaarde dat de winnaar naar believen met de tegenstander zou mogen omspringen.Apollo won uiteindelijk, omdat hij zijn lier ook ondersteboven bespelen kon, en dat kon Marsyas niet. Volgens afspraak mocht Apollo doen wat hij wilde met de satyr: de god bond hem aan een boom en vilde hem levend.Ovidius beschrijft dit verhaal kort in zijn Metamorfosen en vertelt ook hoe de tranen van Marsyas' vrienden de rivier de Marsyas doen ontstaan (Metamorfosen 6, 382-400).
rdf:langString マルシュアース(古希: Μαρσύας, Marsyās)は、ギリシア神話でアポローンと音楽を競い敗北したサテュロスである。 日本語では長母音を省略してマルシュアスとも呼ぶ。
rdf:langString Na mitologia grega, Marsias ou Mársias (do grego Μαρσύας) é um sátiro frígio que aparece como figura central em duas histórias que envolvem música. Em uma delas, Marsias recolhe a flauta (em algumas versões, trata-se de um aulo, isto é, um oboé duplo) que havia sido abandonada por Atena, porque esta, ao tocá-lo, ficava com as bochechas infladas, provocando a zombaria de outras deusas (segundo algumas fontes, Hera e Afrodite). Na outra história, Marsias passa a se considerar um músico tão perfeito que desafia Apolo para uma competição, sendo que o vencedor teria o direito de punir o perdedor. Apolo vence, Marsias é amarrado a uma árvore e esfolado vivo. Do seu sangue, nasce o rio Marsias, na Frígia. As fontes literárias da Antiguidade, frequentemente apontam a húbris de Marsias como causa da punição, considerada justa. Algumas vezes, Marsias é substituído por Pan, no episódio da competição com Apolo. O mito simboliza a superioridade da cultura grega (representada pela lira de Apolo) em relação à cultura da Ásia Menor (representada pela flauta ou aulo de Marsias).
rdf:langString Marsjasz (także Marsjas, gr. Μαρσύας Marsýas, łac. Marsyăs) – w mitologii greckiej frygijski satyr słynny z mistrzowskiej gry na aulosie i znany z rywalizacji z Apollinem.
rdf:langString Marsyas var en frygisk satyr i grekisk mytologi. En dag hittade Marsyas Athenas dubbelflöjt som hon kastat bort därför att hon ansåg att hon såg ful ut när hon använde den och blåste upp kinderna. Marsyas var redan ful och brydde sig inte om hur han såg ut när han spelade flöjt. Han beslutade sig för att utmana Apollon i en tävling om vem som var bäst på att spela flöjt. Vinnaren fick göra som han behagade med förloraren. Apollon vann; enligt vissa versioner lyckades han med den omöjliga uppgiften att spela flöjt upp och ned. Apollon gjorde processen kort med Marsyas, som fräckt nog hade vågat utmana guden. Apollon lät hänga upp satyren i ett pinjeträd som stod vid en flod vid namnet Marsyas, och flådde honom levande.
rdf:langString Марсий (др.-греч. Μαρσύας) — в древнегреческой мифологии сатир, пастух, наказанный Аполлоном за приглашение на музыкальный поединок. Сын Олимпа (или сын Эагра, или сын Гиагнида). Миф о нём изложил Меланиппид. Афина изобрела флейту (правильнее авлос), но бросила её как негодный инструмент. Марсий, однако, подобрал флейту, за что Афина прокляла его. Марсий непрестанно упражнялся и довёл игру на ней до такого совершенства, что осмелился вызвать Аполлона на состязание. Судьёй был Мидас, который, будучи близким по духу и вкусам Марсию, вынес приговор в его пользу. По другому рассказу, судили Музы, и Марсий победил, но затем Аполлон стал играть на кифаре и петь, после чего Марсий проиграл состязание. Тогда Аполлон подвесил Марсия на высокой сосне и содрал с него кожу, а Мидаса за его суд наградил ослиными ушами. Содранную кожу показывали в Келенах, она начинала двигаться под фригийские напевы. Тело похоронил Олимп, ученик Марсия. После этого Гермес раскаялся, что изобрёл лиру, и разорвал на кифаре струны, на некоторое время отрёкся от музыки. Источники рек Марсия и Меандра находились в озере над Келенами, где растёт тростник, годный для флейт. Согласно фригийцам, его кровь превратилась в реку, текущую через Келены, либо рекой стали слёзы, пролитые нимфами и сатирами по Марсию. Река Марсий унесла флейты в Меандр, они появились в Асопе и, выброшенные на берег у Сикионии, были найдены пастухом и принесены в дар Аполлону. Ненависть Аполлона к флейтистам прекратилась благодаря Сакаду из Аргоса. Марсий изображён в Аиде на картине Полигнота в Дельфах.
rdf:langString Ма́рсій (грец. Μαρσύας) — сатир, що жив у фригійських лісах, один із супутників Діоніса. За міфом, Марсій знайшов флейту, яку викинула Афіна (оскільки під час гри щоки богині роздувались і спотворювали її обличчя), і, хизуючись майстерною грою, викликав на змагання самого Аполлона. Цар Мідас, що був суддею змагання, віддав пальму першості сатиру. Розгніваний Аполлон здер з Марсія шкіру й повісив її в Каленах (Фригія) на дереві. Від звуків флейти шкіра тріпотіла; з крові Марсія забило джерело, яке дало початок річці. Відома статуя роботи Мирона — Марсій, що простягає руки до подвійної флейти. Художники часто зображували змагання Марсія з Аполлоном (П. Перуджіно, Тінторетто) та покарання Марсія (Б. Перуцці, Рафаель, Дж. Вазарі та ін.).
xsd:nonNegativeInteger 32220

data from the linked data cloud