Madrigal

http://dbpedia.org/resource/Madrigal an entity of type: Thing

Das Madrigal ist ein mehrstimmiges Vokalstück meist weltlichen Inhalts und eine wichtige musikalische Gesangsform der Renaissance und des Frühbarocks. rdf:langString
Madrigalo estas enmuzikigo por 4–6 voĉojde sekulara teksto, ofte en la itala.La madrigalo havas siajn originojn en la frotolo,kaj estis influita ankaŭ de la moteto kajla franca kanzono de la Renesanco.Ĝi estas parenca precipe nur nome alla itala el la malfrua 13-akaj 14-a jarcentoj;tiaj madrigaloj estis simplaj enmuzikigojpor 2 aŭ 3 voĉoj kun nenia instrumenta akompanado. rdf:langString
Madrigala ahots batzuetarako idatziriko musika-lana da. XIV. mendean sortu zen, Italian. Madrigalaren gaia maitasunezkoa edo alegoriazkoa izaten zen gehienetan. Bizpahiru ahapaldi izaten zituen, bakoitza hiru lerrokoa, eta musika beraz kantatzen ziren, azken ahapaldia izan ezik, ritornello izenekoa; ritornelloak guztiz erritmo ezberdina izaten zuen. rdf:langString
arco con El madrigal es una composición lírica donde combinan versos heptasílabos y con rima consonante, generalmente de tema amoroso. Tuvo su origen en Italia y fue especialmente cultivado en el Renacimiento. Gutierre de Cetina (1520-1557) * Datos: Q338699 rdf:langString
Le madrigal est une forme ancienne de musique vocale qui s'est développée au cours de la Renaissance et au début de la période baroque (XVIe siècle - début XVIIe siècle). rdf:langString
Is é is madragal ann ná amhrán ilfhónach, saolta gan tionlacan uirlisí de ghnáth. Saothraíodh go príomha é san Iodáil sa 16ú céad nuair a bhí Palestrina, Lassus, Gabrieli, Marenzio is eile i mbun a gceaptha. Meascán oiriúnach de stíl chordach is stíl chuntraphointeach, agus véarsaí tromchúiseacha is grámhara. Sa 17ú céad tháinig airíonna Barócacha isteach sna madragail Iodálacha (ceol aonair gutha, tionlacan continuo agus riachtanach iontu, i gceapadóireacht Monteverdi). Ar deireadh tháinig an chantáid ina ionad. rdf:langString
Le madrigal est un poème de genre, court et sans forme fixe, de la poésie française classique. Généralement adressé à une femme, il a un tour galant ou tendre. Il peut être fondé sur un trait d'esprit, ce qui le rend proche de l'épigramme. Du XVIe au XVIIIe siècle, de nombreux auteurs se sont essayés à ces poèmes. Quelques-uns ont été mis en musique, comme ceux de , publiés à Paris en 1704 par Christophe Ballard. Le madrigal comme forme poétique ne doit pas être confondu avec le madrigal (madrigali), une des formes les plus importantes de la musique italienne profane des XVIe et XVIIe siècles. rdf:langString
마드리갈(영어:Madrigal)은 르네상스 시대와 바로크 시대에 작곡된 인 성악곡의 한 종류이다. rdf:langString
マドリガーレ(madrigale)は、イタリア発祥の歌曲形式の名称。マドリガーレには、時代も形式も異なる2種類の物がある。 1. * 中世マドリガーレ(14世紀マドリガーレ) 2. * ルネサンス・マドリガーレ 中世マドリガーレはすぐに廃れてしまったため、一般にはマドリガーレというと後者を指す。どちらもペトラルカやボッカチオの詩から題材を得ることが多かったために、ルネサンス期の楽譜出版者が同じ名前を付けたという説がある。 rdf:langString
Een madrigaal is een seculiere overwegend vocale muziekvorm, in de 14e eeuw ontstaan in Noord-Italië. De term madrigaal komt waarschijnlijk van het Latijnse matricale (moedertaal), toen dus Italiaans in plaats van Latijn. In drie verschillende perioden van de muziekgeschiedenis komen we madrigalen tegen, in de middeleeuwse Italiaanse Trecento-muziek, in de renaissance, en ten slotte in de barok. Het bekendst zijn tegenwoordig de madrigalen uit de renaissance; het was ook veruit de belangrijkste en populairste vocale vorm van deze tijd. Het madrigaal was het meest populair bij Italiaanse (Trecento en Italiaanse renaissance), Vlaamse (renaissance) en Engelse (barok) componisten. rdf:langString
Madrygał (wokalna forma muzyczna) – wokalny utwór wielogłosowy, oparty na tekstach poruszających zwykle treści o tematyce świeckiej, miłosnej, przedstawiającej sielankowy tryb życia. Także gatunek poetycki. Popularny w średniowieczu, ale jego rozkwit nastąpił w XVI w. Madrygał renesansowy ze średniowiecznym łączyło już tylko kilka nielicznych aspektów tekstowych oraz dominacja liryki miłosnej. rdf:langString
Мадрига́л (итал. madrigale, лат. mandrialis, mandrigalis; от лат. matricalis «<сочинение> на родном (материнском) языке») — небольшое музыкально-поэтическое произведение, обычно любовно-лирического содержания. В истории итальянской музыки выделяются мадригалы Ars nova (XIV век) и мадригалы эпохи Возрождения. Авторами многих мадригалов XVI века были работавшие в Италии композиторы франко-фламандской школы. По итальянской модели мадригалы (второго типа) писали в XVI—XVII веках также в Англии и Германии. rdf:langString
Мадрига́л (італ. madrigale, від лат. matricale — пісня рідною мовою) — світський літературний та музично-поетичний пісенний жанр епохи Відродження, невеличкий (від 2 до 12 рядків) вірш на любовну тему. rdf:langString
المارديجال وهو نوع من الغناء الذي تتخلله فواصل ورقصات وغناء جماعي، وهو بمثابة البذرة الأولى لفن الأوبرا، وبطبيعة الحال لم تعد المصاحبة الموسيقية مقصورة على آلة واحدة، بل تعددت وتنوعت بين آلات وتريه وأخرى خشبية أو نحاسية، وبذلك بدأت أول التكوينات النهائية لأقامه شكل ثابت للاوركسترا. rdf:langString
El madrigal és un tipus de composició de música vocal profana creada durant el Renaixement i primer Barroc. Durant bona part de la seva història va ser polifònic i sense acompanyament instrumental, per a un nombre de veus que variava des de dues fins a vuit, tot i que el més freqüent era entre tres i sis. Els primers exemples del gènere provenen d'Itàlia i daten de la dècada del 1520, i tot i que el centre de producció de madrigals va continuar essent Itàlia, també se'n van escriure a altres països, especialment a final del segle xvi i començaments del xvii. Mentre que moltes altres formes musicals eren estròfiques, el madrigal normalment es dotava d'una música sense repeticions, per expressar de la millor manera possible el sentit i el sentiment de cada línia i cada mot dels versos del te rdf:langString
Pojmem madrigal, odvozeném od latinského matricalis, tedy věnovaného matce církvi, se označuje několik různých uměleckých forem pozdního středověku a raného novověku, vycházejících především z italské kultury. rdf:langString
Το μαδριγάλι είναι είδος κοσμικής, πολυφωνικής, φωνητικής μουσικής που άνθισε την εποχή της Αναγέννησης. Πρωτοεμφανίζεται στην Ιταλία του 14ου αιώνα και λαμβάνει δύο κύριες μορφές: το μαδριγάλι του τρετσέντο (ιτ. trecento = τριακόσια· αναφέρεται στην εποχή του 1300 μ.Χ.) και το κυρίως ειπείν μαδριγάλι των 16ου και 17ου αιώνων, που εμφανίζεται και εκτός Ιταλίας. Αργότερα αναπτύσσονται και άλλοι τύποι, όπως το αγγλικό μαδριγάλι και το μαδριγάλι κοντσερτάντο, ενώ αποτέλεσαν τη βάση για την ανάπτυξη άλλων ειδών φωνητικής μουσικής, όπως η σανσόν, η καντάτα και τέλος η άρια. Το ζενίθ του φτάνει στα μέσα του 16ου αιώνα, αποτελώντας το κυρίαρχο είδος κοσμικής φωνητικής μουσικής. Στις αρχές του 17ου αιώνα το μαδριγάλι εκτοπίζεται σταδιακά από την άνοδο της μονωδίας, το νέο ύφος που οδηγεί στην εδρα rdf:langString
Das Madrigal stellt eine literarische Form der italienischen Lyrik des 14. Jahrhunderts dar. Sie entstand aus der musikalischen Form des Trecento-Madrigals des 14. Jahrhunderts, meist zweistimmigen unbegleiteten Vokalstücken, und ist verwandt mit dem Rondeau und der Ballade. Im 15. Jahrhundert geriet das Trecento-Madrigal als musikalische Praxis in Vergessenheit und transformierte sich in eine rein literarische Form. rdf:langString
El madrigal​ es una composición de tres a seis voces sobre un texto profano, a menudo en italiano. Tuvo su máximo auge en el Renacimiento y primer Barroco.Musicalmente reconoce orígenes en la frottola, posee una letra en lengua italiana de temática profana, armonía contrapuntística, y carácter popular. Generalmente el nombre se asocia al Madrigal de fines del siglo XII y principios del siglo XIV en Italia, compuestos en su mayoría para voces a capella, y en algunos casos con instrumentos doblando las partes vocales. rdf:langString
A madrigal is a form of secular vocal music most typical of the Renaissance (15th–16th c.) and early Baroque (1600–1750) periods, although revisited by some later European composers. The polyphonic madrigal is unaccompanied, and the number of voices varies from two to eight, but usually features three to six voices, whilst the metre of the madrigal varies between two or three tercets, followed by one or two couplets. Unlike the verse-repeating strophic forms sung to the same music, most madrigals are through-composed, featuring different music for each stanza of lyrics, whereby the composer expresses the emotions contained in each line and in single words of the poem being sung. rdf:langString
Madrigal adalah komposisi musik vokal sekuler, biasanya bagian lagu, dari era Renaisans dan era Barok awal. Secara tradisional, madrigal polifoni ; Jumlah suara bervariasi dari dua sampai delapan, dan paling sering dari tiga sampai enam. Hal ini sangat berbeda dari pada akhir abad 13 dan 14, yang hanya memiliki nama itu. Madrigal berasal dari Italia pada tahun . Tidak seperti banyak saat itu, sebagian besar madrigal terbentuk. Di madrigal, komposer berusaha mengekspresikan emosi yang terkandung di setiap baris, dan terkadang kata-kata individual, dari sebuah puisi yang dirayakan. rdf:langString
Il madrigale è una composizione musicale o lirica, in maggior parte per gruppi di 3-5 voci, originaria dell'Italia, e diffusa in particolare tra Rinascimento e Barocco. L'origine della parola è a tutt'oggi discussa: se ne ipotizza l'etimologia dal latino volgare mandria-mandrialis in riferimento al contenuto rustico e pastorale; da matrix-matricalis, "di lingua materna, dialettale" o, nell'accezione proposta da Bruno Migliorini, "alla buona"; dal provenzale mandra gal, "canto pastorale" o ancora dallo spagnolo madrugada, "alba"; dal latino "materialis" opposto a "spiritualis" ovvero "cose materiali o grosse". Tutte queste saranno caratteristiche del madrigale musicale del '300.La forma originale del madrigale, assai praticata nel secolo XIV, era costituita da una successione di endecasilla rdf:langString
Madrigal é um gênero musical profano ou a sua composição poética, que surgiu entre os séculos XIII e XVI. Há três hipóteses para sua etimologia: matricale, canto popular materno; materialis, como componente poético profano e matricalis, canto polifônico de igrejas.Madrigal pode referir-se tanto à forma poética e musical que ocorre na Itália no séc. XIV quanto a partituras sobre versos seculares, nos séc. XVI ou séc. XVII. Juntamente com outras formas musicais que utilizavam o canto, o madrigal leva à origem da ópera. rdf:langString
Madrigal, herdesång (från italienskans mandra, boskapshjord), är en vokal profan polyfon musikform med italienskt ursprung. Den har rötter i flera medeltida visformer i norra medelhavsområdet, bland andra, dock indirekt, Trecento-madrigalen i trettonhundratalets Florens, men framför allt frottolan. Ursprungligen var lyriken bunden till en viss versfot men blev snart friare till sin utformning. rdf:langString
Мадрига́л (фр. madrigal, итал. madrigale) — в классической поэзии небольшое по объёму лирическое стихотворение-комплимент, стихотворение хвалебного содержания. Первоначально музыкально-поэтический жанр эпохи Возрождения. В XIV—XVI веках поэтические мадригалы создавались, как правило, для музыкального воплощения. Позднее литературный мадригал не связывался с музыкой и представлял собой жанр салонной и альбомной поэзии. Образцы мадригалов в русской поэзии представлены произведениями А. П. Сумарокова, И. И. Дмитриева, В. Л. Пушкина, позднее — К. Н. Батюшкова, А. С. Пушкина, М. Ю. Лермонтова. rdf:langString
rdf:langString Madrigal
rdf:langString مادريجال
rdf:langString Madrigal
rdf:langString Madrigal
rdf:langString Madrigal (Musik)
rdf:langString Madrigal (Literatur)
rdf:langString Μαδριγάλι
rdf:langString Madrigalo (muziko)
rdf:langString Madrigal (música)
rdf:langString Madrigal (poesía)
rdf:langString Madrigal
rdf:langString Madragal
rdf:langString Madrigal
rdf:langString Madrigal
rdf:langString Madrigal (forme poétique)
rdf:langString Madrigale
rdf:langString マドリガーレ
rdf:langString 마드리갈
rdf:langString Madrygał
rdf:langString Madrigaal
rdf:langString Madrigal
rdf:langString Мадригал (литература)
rdf:langString Мадригал
rdf:langString Madrigal
rdf:langString Мадригал
xsd:integer 332560
xsd:integer 1117766428
rdf:langString El madrigal és un tipus de composició de música vocal profana creada durant el Renaixement i primer Barroc. Durant bona part de la seva història va ser polifònic i sense acompanyament instrumental, per a un nombre de veus que variava des de dues fins a vuit, tot i que el més freqüent era entre tres i sis. Els primers exemples del gènere provenen d'Itàlia i daten de la dècada del 1520, i tot i que el centre de producció de madrigals va continuar essent Itàlia, també se'n van escriure a altres països, especialment a final del segle xvi i començaments del xvii. Mentre que moltes altres formes musicals eren estròfiques, el madrigal normalment es dotava d'una música sense repeticions, per expressar de la millor manera possible el sentit i el sentiment de cada línia i cada mot dels versos del text. En part es va originar a partir de la frottola, en part gràcies a un renovat interès per la poesia en llengua vernacla, i també gràcies a la influència de la chanson francesa i de l'estil polifònic del motet tal com l'escrivien els membres de l'escola francoflamenca que havien anat a viure a Itàlia en aquella època. El madrigal gairebé no té res més que el nom en comú amb el de final del segle xiii i del segle xiv. El madrigal va esdevenir la forma de música profana més important del seu temps. Va assolir el seu màxim desenvolupament a la segona meitat del segle xvi i va perdre la seva importància al segle xvii quan altres formes com la cançó solista van esdevenir més importants. Després de 1630 el madrigal a solo va ser reemplaçat per l'ària gràcies a l'impuls que havia pres l'òpera.
rdf:langString Pojmem madrigal, odvozeném od latinského matricalis, tedy věnovaného matce církvi, se označuje několik různých uměleckých forem pozdního středověku a raného novověku, vycházejících především z italské kultury. 1. * Madrigal čtrnáctého století (trecenta), poměrně jednoduchá, většinou dvouhlasá písňová forma, živá zhruba mezi roky 1300 a 1370. Jejím nejdůležitějším představitelem je Francesco Landini. 2. * Madrigal jako lyrická literární forma, používaná přibližně ve stejné době, tj. ve čtrnáctém století, především pro psaní milostné poezie. Vrcholným mistrem literárního madrigalu byl Francesco Petrarca, madrigaly psal i Giovanni Boccaccio. Tato má 6–13 veršů, tři rýmy, rýmovaná je podle libovolného schématu. Veršová forma není dána, obvyklé jsou ale verše jambické. Myšlenka by měla být duchaplná a vyjádřená uhlazeně, se stylistickou pečlivostí. 3. * Renesanční a raně barokní madrigal, zpravidla čtyř až šestihlasá vokální nebo později vokálně instrumentální forma komorní světské nebo duchovní hudby vzniklá kolem roku 1530 (první sbírku madrigalů vydal Philippe Verdelot roku 1533) a dovršená dílem Claudia Monteverdiho, jenž své vrcholné madrigalové dílo Madrigaly válečné a milostné uveřejnil roku 1638. Mezi nejznámější představitele patří Giovanni Pierluigi da Palestrina (asi 1525–1594), italský skladatel Carlo Gesualdo (1566–1613) či Orlando di Lasso (1532–1594), jehož sbírka madrigalů Slzy svatého Petra byla jeho posledním velkým dílem.
rdf:langString المارديجال وهو نوع من الغناء الذي تتخلله فواصل ورقصات وغناء جماعي، وهو بمثابة البذرة الأولى لفن الأوبرا، وبطبيعة الحال لم تعد المصاحبة الموسيقية مقصورة على آلة واحدة، بل تعددت وتنوعت بين آلات وتريه وأخرى خشبية أو نحاسية، وبذلك بدأت أول التكوينات النهائية لأقامه شكل ثابت للاوركسترا. ومن بعد ذلك انتقل المادريجال من إيطاليا إلى فرنسا وهولندا ثم إنجلترا، وفي كل بلد كان الفنانون يضيفون ويجددون في هذا الفن المسرحي الذي طغى على الغناء الديني إلى حد جعل البابا حوالي سنة 1324 يصدر قرارًا بمنع الغناء البوليفوني في الكنيسة لما فيه من تركيبات صعبة وأساليب مصطنعة نفر الناس منها وبالتالي بعدوا عن الكنيسة وبدأت رحله ظهور المدرسة —الفلمنكيه.
rdf:langString Το μαδριγάλι είναι είδος κοσμικής, πολυφωνικής, φωνητικής μουσικής που άνθισε την εποχή της Αναγέννησης. Πρωτοεμφανίζεται στην Ιταλία του 14ου αιώνα και λαμβάνει δύο κύριες μορφές: το μαδριγάλι του τρετσέντο (ιτ. trecento = τριακόσια· αναφέρεται στην εποχή του 1300 μ.Χ.) και το κυρίως ειπείν μαδριγάλι των 16ου και 17ου αιώνων, που εμφανίζεται και εκτός Ιταλίας. Αργότερα αναπτύσσονται και άλλοι τύποι, όπως το αγγλικό μαδριγάλι και το μαδριγάλι κοντσερτάντο, ενώ αποτέλεσαν τη βάση για την ανάπτυξη άλλων ειδών φωνητικής μουσικής, όπως η σανσόν, η καντάτα και τέλος η άρια. Το ζενίθ του φτάνει στα μέσα του 16ου αιώνα, αποτελώντας το κυρίαρχο είδος κοσμικής φωνητικής μουσικής. Στις αρχές του 17ου αιώνα το μαδριγάλι εκτοπίζεται σταδιακά από την άνοδο της μονωδίας, το νέο ύφος που οδηγεί στην εδραίωση της όπερας. Μουσικολογικά, προέρχεται από τη στροφική , ωστόσο το μαδριγάλι συνήθως δεν έχει επαναλήψεις και αποτελεί αυτό που στα αγγλικά ονομάζεται through-composed (ελεύθερη απόδοση: "διαπερατή σύνθεση"). Σ' αυτόν τον τύπο σύνθεσης, οι συνθέτες επιχειρούν να αποδώσουν με μουσικό τρόπο το νόημα του κειμένου όχι συνολικά, αλλά της κάθε φράσης ξεχωριστά, ή ακόμα και τονίζοντας συγκεκριμένες λέξεις-κλειδιά. Ετυμολογικά, η λέξη μαδριγάλι έχει τρεις ενδεχόμενες προελεύσεις: 1. * materialis (υλικό), υπό την έννοια του κοσμικού, καθώς το μαδριγάλι είναι είδος κοσμικής μουσικής. 2. * matricalis (μητρικό), υπό την έννοια της μητρικής γλώσσας, καθώς στο μαδριγάλι χρησιμοποιούνται τα ιταλικά, και όχι τα -καθιερωμένα στη μουσική- λατινικά. 3. * mandrialis (ποιμενικό), καθώς τα περισσότερα πρώιμα μαδριγάλια είχαν βουκολική θεματολογία.
rdf:langString Das Madrigal ist ein mehrstimmiges Vokalstück meist weltlichen Inhalts und eine wichtige musikalische Gesangsform der Renaissance und des Frühbarocks.
rdf:langString Madrigalo estas enmuzikigo por 4–6 voĉojde sekulara teksto, ofte en la itala.La madrigalo havas siajn originojn en la frotolo,kaj estis influita ankaŭ de la moteto kajla franca kanzono de la Renesanco.Ĝi estas parenca precipe nur nome alla itala el la malfrua 13-akaj 14-a jarcentoj;tiaj madrigaloj estis simplaj enmuzikigojpor 2 aŭ 3 voĉoj kun nenia instrumenta akompanado.
rdf:langString Das Madrigal stellt eine literarische Form der italienischen Lyrik des 14. Jahrhunderts dar. Sie entstand aus der musikalischen Form des Trecento-Madrigals des 14. Jahrhunderts, meist zweistimmigen unbegleiteten Vokalstücken, und ist verwandt mit dem Rondeau und der Ballade. Im 15. Jahrhundert geriet das Trecento-Madrigal als musikalische Praxis in Vergessenheit und transformierte sich in eine rein literarische Form. Das literarische Madrigal besteht üblicherweise aus zwei oder drei Stanzen mit drei Doppelversen sowie einem anschließenden Refrain aus zwei sich reimenden Versen. Stanzen waren einst wichtigste Form der italienischen Liebeslyrik. Der wichtigste Vertreter des Madrigals ist Petrarca.
rdf:langString El madrigal​ es una composición de tres a seis voces sobre un texto profano, a menudo en italiano. Tuvo su máximo auge en el Renacimiento y primer Barroco.Musicalmente reconoce orígenes en la frottola, posee una letra en lengua italiana de temática profana, armonía contrapuntística, y carácter popular. Generalmente el nombre se asocia al Madrigal de fines del siglo XII y principios del siglo XIV en Italia, compuestos en su mayoría para voces a capella, y en algunos casos con instrumentos doblando las partes vocales. El madrigal fue la forma musical profana más importante de su tiempo. Floreció especialmente en la segunda mitad del siglo XVI, perdiendo su importancia alrededor de la tercera década del siglo XVII, cuando se desvanece a través del crecimiento de nuevas formas profanas como la ópera, y se mezcla con la cantata y el diálogo. Su difusión se inició con el "Primer Libro de Madrigales" de Philippe Verdelot, publicado en Venecia en 1533. Esta publicación tuvo un gran éxito y la forma creció rápidamente, primero en Italia, y hacia el fin del siglo, a varios otros países de Europa. El madrigal fue especialmente apreciado en Inglaterra, desde la publicación en 1588 de "Música Transalpina" de Nicholas Yonge -una colección de madrigales italianos con sus textos traducidos al inglés- que inició por sí misma una cultura inglesa del madrigal. Allí tuvo incluso vida mucho más larga que en el resto de Europa; los compositores continuaron produciendo obras de maravillosa calidad aún después de que pasara de moda en el resto del continente.
rdf:langString Madrigala ahots batzuetarako idatziriko musika-lana da. XIV. mendean sortu zen, Italian. Madrigalaren gaia maitasunezkoa edo alegoriazkoa izaten zen gehienetan. Bizpahiru ahapaldi izaten zituen, bakoitza hiru lerrokoa, eta musika beraz kantatzen ziren, azken ahapaldia izan ezik, ritornello izenekoa; ritornelloak guztiz erritmo ezberdina izaten zuen.
rdf:langString arco con El madrigal es una composición lírica donde combinan versos heptasílabos y con rima consonante, generalmente de tema amoroso. Tuvo su origen en Italia y fue especialmente cultivado en el Renacimiento. Gutierre de Cetina (1520-1557) * Datos: Q338699
rdf:langString A madrigal is a form of secular vocal music most typical of the Renaissance (15th–16th c.) and early Baroque (1600–1750) periods, although revisited by some later European composers. The polyphonic madrigal is unaccompanied, and the number of voices varies from two to eight, but usually features three to six voices, whilst the metre of the madrigal varies between two or three tercets, followed by one or two couplets. Unlike the verse-repeating strophic forms sung to the same music, most madrigals are through-composed, featuring different music for each stanza of lyrics, whereby the composer expresses the emotions contained in each line and in single words of the poem being sung. As written by Italianized Franco–Flemish composers in the 1520s, the madrigal partly originated from the three-to-four voice frottola (1470–1530); partly from composers' renewed interest in poetry written in vernacular Italian; partly from the stylistic influence of the French chanson; and from the polyphony of the motet (13th–16th c.). The technical contrast between the musical forms is in the frottola consisting of music set to stanzas of text, whilst the madrigal is through-composed, a work with different music for different stanzas. As a composition, the madrigal of the Renaissance is unlike the two-to-three voice Italian Trecento madrigal (1300–1370) of the 14th century, having in common only the name madrigal, which derives from the Latin matricalis (maternal) denoting musical work in service to the mother church. Artistically, the madrigal was the most important form of secular music in Italy, and reached its formal and historical zenith in the later 16th century, when the madrigal also was taken up by German and English composers, such as John Wilbye (1574–1638), Thomas Weelkes (1576–1623), and Thomas Morley (1557–1602) of the English Madrigal School (1588–1627). Although of British temper, most English madrigals were a cappella compositions for three to six voices, which either copied or translated the musical styles of the original madrigals from Italy. By the mid 16th century, Italian composers began merging the madrigal into the composition of the cantata and the dialogue; and by the early 17th century, the aria replaced the madrigal in opera.
rdf:langString Le madrigal est une forme ancienne de musique vocale qui s'est développée au cours de la Renaissance et au début de la période baroque (XVIe siècle - début XVIIe siècle).
rdf:langString Is é is madragal ann ná amhrán ilfhónach, saolta gan tionlacan uirlisí de ghnáth. Saothraíodh go príomha é san Iodáil sa 16ú céad nuair a bhí Palestrina, Lassus, Gabrieli, Marenzio is eile i mbun a gceaptha. Meascán oiriúnach de stíl chordach is stíl chuntraphointeach, agus véarsaí tromchúiseacha is grámhara. Sa 17ú céad tháinig airíonna Barócacha isteach sna madragail Iodálacha (ceol aonair gutha, tionlacan continuo agus riachtanach iontu, i gceapadóireacht Monteverdi). Ar deireadh tháinig an chantáid ina ionad.
rdf:langString Madrigal adalah komposisi musik vokal sekuler, biasanya bagian lagu, dari era Renaisans dan era Barok awal. Secara tradisional, madrigal polifoni ; Jumlah suara bervariasi dari dua sampai delapan, dan paling sering dari tiga sampai enam. Hal ini sangat berbeda dari pada akhir abad 13 dan 14, yang hanya memiliki nama itu. Madrigal berasal dari Italia pada tahun . Tidak seperti banyak saat itu, sebagian besar madrigal terbentuk. Di madrigal, komposer berusaha mengekspresikan emosi yang terkandung di setiap baris, dan terkadang kata-kata individual, dari sebuah puisi yang dirayakan. Madrigal berasal dari , sebagian dari kebangkitan minat puisi bahasa daerah vernakular, dan juga dari pengaruh gaya chanson dan polifonik Prancis dari motet seperti yang ditulis oleh komponis Franco-Flemish yang telah dinaturalisasi di Italia selama periode. Sebuah frottola umumnya terdiri dari musik yang disetel ke bait teks, sementara madrigal terbungkus. Namun, beberapa puisi yang sama digunakan untuk kedua frottola dan madrigals. Puisi Petrarca pada khususnya muncul dalam berbagai genre. Di Italia, madrigal adalah bentuk musik sekuler yang paling penting pada masanya. Madrigal mencapai puncaknya yang formal dan historis pada paruh kedua abad ke-16. Komposer Inggris dan Jerman juga mengambil madrigal di masa jayanya. Setelah tahun , madrigal mulai bergabung dengan kantata dan dialog. Dengan bangkitnya opera di awal abad ke-17, tersebut secara bertahap mengungsikan madrigal.
rdf:langString Le madrigal est un poème de genre, court et sans forme fixe, de la poésie française classique. Généralement adressé à une femme, il a un tour galant ou tendre. Il peut être fondé sur un trait d'esprit, ce qui le rend proche de l'épigramme. Du XVIe au XVIIIe siècle, de nombreux auteurs se sont essayés à ces poèmes. Quelques-uns ont été mis en musique, comme ceux de , publiés à Paris en 1704 par Christophe Ballard. Le madrigal comme forme poétique ne doit pas être confondu avec le madrigal (madrigali), une des formes les plus importantes de la musique italienne profane des XVIe et XVIIe siècles.
rdf:langString Il madrigale è una composizione musicale o lirica, in maggior parte per gruppi di 3-5 voci, originaria dell'Italia, e diffusa in particolare tra Rinascimento e Barocco. L'origine della parola è a tutt'oggi discussa: se ne ipotizza l'etimologia dal latino volgare mandria-mandrialis in riferimento al contenuto rustico e pastorale; da matrix-matricalis, "di lingua materna, dialettale" o, nell'accezione proposta da Bruno Migliorini, "alla buona"; dal provenzale mandra gal, "canto pastorale" o ancora dallo spagnolo madrugada, "alba"; dal latino "materialis" opposto a "spiritualis" ovvero "cose materiali o grosse". Tutte queste saranno caratteristiche del madrigale musicale del '300.La forma originale del madrigale, assai praticata nel secolo XIV, era costituita da una successione di endecasillabi, di numero variabile da sei a quattordici, ripartiti in brevi strofette con vari incontri di rime e comunque sempre con una rima baciata finale.
rdf:langString 마드리갈(영어:Madrigal)은 르네상스 시대와 바로크 시대에 작곡된 인 성악곡의 한 종류이다.
rdf:langString マドリガーレ(madrigale)は、イタリア発祥の歌曲形式の名称。マドリガーレには、時代も形式も異なる2種類の物がある。 1. * 中世マドリガーレ(14世紀マドリガーレ) 2. * ルネサンス・マドリガーレ 中世マドリガーレはすぐに廃れてしまったため、一般にはマドリガーレというと後者を指す。どちらもペトラルカやボッカチオの詩から題材を得ることが多かったために、ルネサンス期の楽譜出版者が同じ名前を付けたという説がある。
rdf:langString Een madrigaal is een seculiere overwegend vocale muziekvorm, in de 14e eeuw ontstaan in Noord-Italië. De term madrigaal komt waarschijnlijk van het Latijnse matricale (moedertaal), toen dus Italiaans in plaats van Latijn. In drie verschillende perioden van de muziekgeschiedenis komen we madrigalen tegen, in de middeleeuwse Italiaanse Trecento-muziek, in de renaissance, en ten slotte in de barok. Het bekendst zijn tegenwoordig de madrigalen uit de renaissance; het was ook veruit de belangrijkste en populairste vocale vorm van deze tijd. Het madrigaal was het meest populair bij Italiaanse (Trecento en Italiaanse renaissance), Vlaamse (renaissance) en Engelse (barok) componisten.
rdf:langString Madrigal é um gênero musical profano ou a sua composição poética, que surgiu entre os séculos XIII e XVI. Há três hipóteses para sua etimologia: matricale, canto popular materno; materialis, como componente poético profano e matricalis, canto polifônico de igrejas.Madrigal pode referir-se tanto à forma poética e musical que ocorre na Itália no séc. XIV quanto a partituras sobre versos seculares, nos séc. XVI ou séc. XVII. O madrigal aborda assuntos heróicos, pastoris, e até libertinos. Por sua flexibilidade, que nenhuma outra forma musical havia até então oferecido aos músicos, assim como pela variedade dos textos sobre os quais se constrói, ele favorece a imaginação criadora e o lirismo de expressão. Juntamente com outras formas musicais que utilizavam o canto, o madrigal leva à origem da ópera.
rdf:langString Madrigal, herdesång (från italienskans mandra, boskapshjord), är en vokal profan polyfon musikform med italienskt ursprung. Den har rötter i flera medeltida visformer i norra medelhavsområdet, bland andra, dock indirekt, Trecento-madrigalen i trettonhundratalets Florens, men framför allt frottolan. Ursprungligen var lyriken bunden till en viss versfot men blev snart friare till sin utformning. Madrigaler kännetecknas av en lyrisk text på folkspråket, ofta om kärlek, av flerstämmig sats och ofta kontrapunktisk kompositionsteknik, dock betydligt friare än samtida kyrkliga musikformer som motetten. De har under olika tidsepoker och i olika länder varierat, dels med modet men dels också med resurserna, från en enkel stämma med lutackompanjemang, till åttastämmig körsång. Under renässansen blev den mycket populär över hela Europa. I Frankrike var musikformen vanlig under hela 1500- och 1600-talen, och fick där formen av snarast galanta små visor. Också i Tyskland och England, där italienska kulturinflytanden på den tiden var starka skrevs det mycket madrigaler. Såsom varande tidens populärmusik, tog den intryck från olika håll, (och smittade även av sig i sin tur) av ballader, canzoner, chansoner, frottoler, osv. I Sverige kan man säga att skillingtrycken var en fortsättning på madrigalerna, och därmed också dagens visskatt. Madrigalerna kom under 1800-talet att alltmer trängas undan av mer solistiska sånger och orkestermusik, men hade sina trogna anhängare fram till vår tid, då de åter har ökat i popularitet. Välkända kompositörer av madrigaler var Claudio Monteverdi, som skrev nio böcker med flerstämmiga madrigaler, och Orlando di Lasso som också komponerade ett flertal, men även mässor och motetter. Även Giovanni Pierluigi da Palestrina, som var mest känd för sina sakrala verk, skrev över hundratalet madrigaler.
rdf:langString Madrygał (wokalna forma muzyczna) – wokalny utwór wielogłosowy, oparty na tekstach poruszających zwykle treści o tematyce świeckiej, miłosnej, przedstawiającej sielankowy tryb życia. Także gatunek poetycki. Popularny w średniowieczu, ale jego rozkwit nastąpił w XVI w. Madrygał renesansowy ze średniowiecznym łączyło już tylko kilka nielicznych aspektów tekstowych oraz dominacja liryki miłosnej.
rdf:langString Мадрига́л (итал. madrigale, лат. mandrialis, mandrigalis; от лат. matricalis «<сочинение> на родном (материнском) языке») — небольшое музыкально-поэтическое произведение, обычно любовно-лирического содержания. В истории итальянской музыки выделяются мадригалы Ars nova (XIV век) и мадригалы эпохи Возрождения. Авторами многих мадригалов XVI века были работавшие в Италии композиторы франко-фламандской школы. По итальянской модели мадригалы (второго типа) писали в XVI—XVII веках также в Англии и Германии.
rdf:langString Мадрига́л (фр. madrigal, итал. madrigale) — в классической поэзии небольшое по объёму лирическое стихотворение-комплимент, стихотворение хвалебного содержания. Первоначально музыкально-поэтический жанр эпохи Возрождения. В XIV—XVI веках поэтические мадригалы создавались, как правило, для музыкального воплощения. Позднее литературный мадригал не связывался с музыкой и представлял собой жанр салонной и альбомной поэзии. Образцы мадригалов в русской поэзии представлены произведениями А. П. Сумарокова, И. И. Дмитриева, В. Л. Пушкина, позднее — К. Н. Батюшкова, А. С. Пушкина, М. Ю. Лермонтова. ...Он Ольгу прочил за меня, Он говорил: дождусь ли дня?..» И, полный искренней печалью, Владимир тут же начертал Ему надгробный мадригал. — А.С. Пушкин, «Евгений Онегин». Глава 2. XXXVII. Имена реальных адресатов, как правило, заменялись условно-поэтическими Алина, Лаиса, Селина, Лила и тому подобными. Пример мадригала В. И. Туманского: Вы все имеете, чем нежный пол гордится Приятности, красу и свежесть юных лет Кто знает разум ваш — дивится, Кто знает сердце — тот своё вам отдает. Нередко форма мадригала пародийно переосмыслялась и таким жанровым определением обозначалась эпиграмма. Пример такого «мадригала» — «Мадригал полковой даме» Н. С. Гумилёва: Как гурия в магометанском Эдеме, в розах и шелку Так Вы в лейб-гвардии уланском Её величества полку. Также мадригалом называют магистральный сонет венка сонетов — архитектонической формы поэмы, состоящей из 15 сонетов.
rdf:langString Мадрига́л (італ. madrigale, від лат. matricale — пісня рідною мовою) — світський літературний та музично-поетичний пісенний жанр епохи Відродження, невеличкий (від 2 до 12 рядків) вірш на любовну тему.
xsd:nonNegativeInteger 36055

data from the linked data cloud