MacRobertson Air Race

http://dbpedia.org/resource/MacRobertson_Air_Race an entity of type: WikicatMotorsportCompetitions

Das MacRobertson-Luftrennen (Victorian Centenary Air Race) war ein Luftrennen für Flugzeuge, das vom 20. Oktober bis zum 5. November 1934 von England (Mildenhall bei Cambridge) nach Australien (Melbourne) stattfand. Anlass war das 100-Jahr-Jubiläum des australischen Bundesstaates Victoria und dessen Hauptstadt Melbourne. Namensgeber und Sponsor des Rennens war Sir Macpherson Robertson (1859–1945), Besitzer der Macrobertson’s Schokoladenfabrik, der einen Betrag von 75.000 US$ zur Verfügung stellte. Das Rennen führte über eine Basisentfernung von 18.200 km. Der Royal Aero Club führte das Rennen durch. Insgesamt wurden 27 Stützpunkte für das Aufnehmen von Betriebsstoffen eingerichtet. Diese wurden von Shell zur Verfügung gestellt. Für das Rennen mussten teilweise Flugplätze ausgebaut werden. rdf:langString
The MacRobertson Trophy Air Race (also known as the London to Melbourne Air Race) took place in October 1934 as part of the Melbourne Centenary celebrations. The race was devised by the Lord Mayor of Melbourne, Sir Harold Gengoult Smith, and the prize money of £15,000 was provided by Sir Macpherson Robertson, a wealthy Australian confectionery manufacturer, on the conditions that the race be named after his MacRobertson confectionery company, and that it was organised to be as safe as possible. A further condition was that a gold medal be awarded to each pilot who completed the course within 16 days. rdf:langString
La course aérienne Londres-Melbourne (en anglais : MacRobertson Air Race) est l'une des plus importantes courses aériennes de l'entre-deux-guerres. Elle se tint en octobre 1934 et faisait partie des célébrations du centenaire de Melbourne. La base de Mildenhall près de Londres servit au départ le 20 octobre 1934. Le prix offert par Sir Mac Pherson Robertson était de 10 000 livres sterling. rdf:langString
マックロバートソン・エアレース(英語: MacRobertson Trophy Air Race)は、1934年10月におこなわれたイギリスとオーストラリアの間の長距離エアレースである。オーストラリアのビクトリア州の100年記念行事の一環として行われた。メルボルン市長の発案により、チョコレート王マクファーソン・ロバートソン (Macpherson Robertson) が$75,000の賞金を提供した。 レースは、ロンドン近郊の (RAF Mildenhall) から、5か所の指定寄港地、バグダッド、アラハバード、シンガポール、ダーウィン、(クイーンズランド州) (Charleville, Queensland) を経由してメルボルンまでであるが、それ以外の経由地は参加者の自由であった。指定寄港地を巡った場合の全区間距離は、地球半周に近い約11,300マイル(約18,200 km)に及んだ。22個所の空港にロイヤル・ダッチ・シェルとスタンダード・オイルが燃料・オイルを提供した。参加機体のサイズやエンジン出力には制限なし、乗員人数も制限しないが、イギリス出発後は途中着陸地から新たなパイロットを乗り組ませることは認めていなかった。 rdf:langString
De MacPherson Robertson International Air Race – ook wel bekend als de (Londen-)Melbourne race, MacRobertson Trophy Air Race of de MacRobertson Centennial Air Race – was een beroemde vliegwedstrijd. Ze was (in afstand) de langste vliegwedstrijd die ooit gehouden is. Zij werd gehouden van 20 oktober tot 23 oktober 1934 en ging van de RAF-basis Mildenhall in Suffolk (Engeland) naar de Flemington-racebaan in Melbourne (Australië). De race werd gewonnen door het duo en in hun rode De Havilland D.H.88 Comet Grosvenor House. Tweede – en tevens eerste in het handicapklassement – werd de Douglas DC-2 Uiver van de KLM met als bemanning Koene Dirk Parmentier, Jan Moll, Bouwe Prins en . De winst van de DC-2 en de derde plaats voor de Boeing 247 markeerden definitief de toekomst van de burgerluchtva rdf:langString
MacRobertson Air Race var en flygtävling från London och Melbourne som hölls i oktober 1934 med en samlad prissumma på 15 000 pund. Längs vägen var Bagdad, Allahabad, Singapore, Darwin och Charleville obligatoriska stopp men flygplanen fick utöver det stanna var och när de ville och ytterligare 22 utspridda tankningsplatser förbereddes. Flygplanen fick vara hur stora och motorstarka som helst och ha hur stor besättning som helst men alla piloter var tvungna att vara ombord från start. rdf:langString
Авиагонка на приз Макробертсона (англ. MacRobertson Trophy Air Race) состоялась в октябре-ноябре 1934 года в рамках празднования столетия Мельбурна. Результат гонки зафиксировал изменения в авиации, произошедшие в 1933—1934 годах — появление серийных цельнометаллических пассажирских авиалайнеров (Douglas DC-2, Boeing 247), способных соревноваться на дальность и время полёта с рекордными самолётами специальной постройки (De Havilland DH.88). Не вошли в победный зачёт: rdf:langString
rdf:langString MacRobertson-Luftrennen
rdf:langString Course aérienne Londres-Melbourne 1934
rdf:langString マックロバートソン・エアレース
rdf:langString MacRobertson Air Race
rdf:langString Melbourne race
rdf:langString MacRobertson Air Race
rdf:langString Авиагонка на приз Макробертсона
xsd:integer 606036
xsd:integer 1084927513
rdf:langString Map of Africa and Eurasia
rdf:langString MacRobertson Air Race start, finish, and compulsory stops. Aside from stopping at these places, competitors chose their own route
rdf:langString right
xsd:integer 350
rdf:langString Das MacRobertson-Luftrennen (Victorian Centenary Air Race) war ein Luftrennen für Flugzeuge, das vom 20. Oktober bis zum 5. November 1934 von England (Mildenhall bei Cambridge) nach Australien (Melbourne) stattfand. Anlass war das 100-Jahr-Jubiläum des australischen Bundesstaates Victoria und dessen Hauptstadt Melbourne. Namensgeber und Sponsor des Rennens war Sir Macpherson Robertson (1859–1945), Besitzer der Macrobertson’s Schokoladenfabrik, der einen Betrag von 75.000 US$ zur Verfügung stellte. Das Rennen führte über eine Basisentfernung von 18.200 km. Der Royal Aero Club führte das Rennen durch. Insgesamt wurden 27 Stützpunkte für das Aufnehmen von Betriebsstoffen eingerichtet. Diese wurden von Shell zur Verfügung gestellt. Für das Rennen mussten teilweise Flugplätze ausgebaut werden. Es existierten an den Stützpunkten auch Übernachtungsmöglichkeiten. Es wurden zwei Gruppen zugelassen. Einmal war dies die Gruppe für das Geschwindigkeitsrennen, dessen Sieger der war, der zuerst in Melbourne eintraf. Darüber hinaus gab es eine Handicap-Gruppe, die 16 Tage Zeit hatte, die Strecke zurückzulegen, und deren Gewinner derjenige war, der die geringste reine Flugzeit auf Basis einer Handicap-Rechnung aufwies. Die Flugzeuge unterlagen keiner Beschränkung, jedoch durfte die Besatzung außerhalb Englands nicht mehr getauscht werden. Es musste jedoch ein Lufttüchtigkeitszeugnis des jeweiligen Herstellerlandes vorliegen, als Nachweis, dass die Maschine den Mindestsicherheitsbestimmungen der International Convention of Air Navigation (ICAN) genügte. Außerdem musste pro Besatzungsmitglied eine eiserne Ration für drei Tage an Bord sein, ebenso Rettungs- und Signalmittel und eine ausreichende Instrumentierung.
rdf:langString The MacRobertson Trophy Air Race (also known as the London to Melbourne Air Race) took place in October 1934 as part of the Melbourne Centenary celebrations. The race was devised by the Lord Mayor of Melbourne, Sir Harold Gengoult Smith, and the prize money of £15,000 was provided by Sir Macpherson Robertson, a wealthy Australian confectionery manufacturer, on the conditions that the race be named after his MacRobertson confectionery company, and that it was organised to be as safe as possible. A further condition was that a gold medal be awarded to each pilot who completed the course within 16 days. The race was organised by an Air Race Committee, with representatives from the Australian government, aviation, and Melbourne Centenary authorities. The Royal Aero Club oversaw the event. The race ran from RAF Mildenhall in East Anglia to Flemington Racecourse, Melbourne, approximately 11,300 miles (18,200 km). There were five compulsory stops, at Baghdad, Allahabad, Singapore, Darwin, and Charleville, Queensland; otherwise the competitors could choose their own routes. A further 22 optional stops were provided with stocks of fuel and oil provided by Shell and Stanavo. The Royal Aero Club put some effort into persuading the countries along the route to improve the facilities at the stopping points. The basic rules were: no limit to the size of aircraft or power, no limit to crew size, and no pilot to join aircraft after it left England. Aircraft had to carry three days' rations per crew member, floats, smoke signals, and efficient instruments. There were prizes for the outright fastest aircraft, and for the best performance on a handicap formula by any aircraft finishing within 16 days. The start was set at dawn (6:30) on 20 October 1934. By then, the initial field of over 60 had been whittled down to 20, including three purpose-built de Havilland DH.88 Comet racers, two of the new generation of American all-metal airliners, and a mixture of earlier racers, light transports, and old bombers. First off the line, watched by a crowd of 60,000, were Jim and Amy Mollison in the Comet Black Magic, and they were early leaders in the race until forced to retire at Allahabad with engine trouble. This left the DH.88 Grosvenor House, flown by Flight Lt. C. W. A. Scott and Captain Tom Campbell Black, well ahead of the field, and they went on to win in a time of less than 3 days, despite flying the last stage with one engine throttled back because of an oil-pressure indicator giving a faulty low reading. They would have won the handicap prize as well, but the race rules stipulated that no aircraft could win more than one prize. Significantly, both second and third places were taken by airliners, the KLM Douglas DC-2 PH-AJU Uiver ("Stork") and Roscoe Turner's Boeing 247-D. Both completed the course in less than a day more than the winner; KLM's DC-2 was even flying a regular route with passengers. During the race, the Uiver, low on fuel after the crew had become lost when caught in a thunderstorm, ended up over Albury, New South Wales. Lyle Ferris, the chief electrical engineer of the post office, went to the power station and signalled "A-L-B-U-R-Y" to the aircraft in Morse code by turning the town street lights on and off. Arthur Newnham, the announcer on radio station 2CO Corowa appealed for cars to line up on the racecourse to light up a makeshift runway. The Uiver landed successfully, and next morning was pulled out of the mud by locals to fly on to Melbourne and win the handicap section of the race, coming second overall. In gratitude KLM made a large donation to Albury Hospital and Alf Waugh, the Mayor of Albury, was awarded a title in Dutch nobility.Later that year the DC-2, on a flight from The Netherlands to Batavia, crashed (near Ar Rutba, Iraq), killing all seven on board; it is commemorated by a flying replica. The race was the basis for a 1991 Australian television miniseries The Great Air Race.
rdf:langString La course aérienne Londres-Melbourne (en anglais : MacRobertson Air Race) est l'une des plus importantes courses aériennes de l'entre-deux-guerres. Elle se tint en octobre 1934 et faisait partie des célébrations du centenaire de Melbourne. La base de Mildenhall près de Londres servit au départ le 20 octobre 1934. Le prix offert par Sir Mac Pherson Robertson était de 10 000 livres sterling. Les règles de base étaient : pas de limite de taille ou de puissance des appareils, pas de limite de taille d'équipage, aucun pilote ne devait rejoindre l'appareil après son départ d’Angleterre. Les avions devaient emporter des rations pour trois jours par membre d'équipage, des flotteurs, des signaux de fumée et des instruments efficaces. Il y avait des prix pour l'appareil le plus rapide et pour la meilleure performance avec un handicap.
rdf:langString De MacPherson Robertson International Air Race – ook wel bekend als de (Londen-)Melbourne race, MacRobertson Trophy Air Race of de MacRobertson Centennial Air Race – was een beroemde vliegwedstrijd. Ze was (in afstand) de langste vliegwedstrijd die ooit gehouden is. Zij werd gehouden van 20 oktober tot 23 oktober 1934 en ging van de RAF-basis Mildenhall in Suffolk (Engeland) naar de Flemington-racebaan in Melbourne (Australië). De race werd gewonnen door het duo en in hun rode De Havilland D.H.88 Comet Grosvenor House. Tweede – en tevens eerste in het handicapklassement – werd de Douglas DC-2 Uiver van de KLM met als bemanning Koene Dirk Parmentier, Jan Moll, Bouwe Prins en . De winst van de DC-2 en de derde plaats voor de Boeing 247 markeerden definitief de toekomst van de burgerluchtvaart.
rdf:langString マックロバートソン・エアレース(英語: MacRobertson Trophy Air Race)は、1934年10月におこなわれたイギリスとオーストラリアの間の長距離エアレースである。オーストラリアのビクトリア州の100年記念行事の一環として行われた。メルボルン市長の発案により、チョコレート王マクファーソン・ロバートソン (Macpherson Robertson) が$75,000の賞金を提供した。 レースは、ロンドン近郊の (RAF Mildenhall) から、5か所の指定寄港地、バグダッド、アラハバード、シンガポール、ダーウィン、(クイーンズランド州) (Charleville, Queensland) を経由してメルボルンまでであるが、それ以外の経由地は参加者の自由であった。指定寄港地を巡った場合の全区間距離は、地球半周に近い約11,300マイル(約18,200 km)に及んだ。22個所の空港にロイヤル・ダッチ・シェルとスタンダード・オイルが燃料・オイルを提供した。参加機体のサイズやエンジン出力には制限なし、乗員人数も制限しないが、イギリス出発後は途中着陸地から新たなパイロットを乗り組ませることは認めていなかった。 スピード部門ではデ・ハビランド DH.88 コメット (de Havilland DH.88) が優勝した。この機体はこのレースのために3機だけ製作された双発の高速木製機で、途中リタイアした1機を除く2機がメルボルンまで到達、うち1機が片発エンジンのトラブルに悩まされながらも、71時間の圧倒的快速で飛行しきった。これに次いで、当時最先端の全金属製モノコック構造を備えた双発輸送機ダグラス DC-2とボーイング247-Dが90時間あまりの駿足で飛行して2・3位となり、そのポテンシャルの高さを実証した。 DC-2はKLMオランダ航空がダグラスから購入した最新鋭の機体で、オランダからテストも兼ねて参加したものであった(飛行ルート中には当時オランダ植民地東インドであったインドネシア一帯が含まれている)。しかしオーストラリアでの最終区間飛行中、メルボルンまであと300kmあまりのニューサウスウェールズ州オルベリー付近で雷雨と視界不良に見舞われ、不時着必至に追い込まれた。地上のオルベリーでは発電所の給電断続をかけることで街全体の灯を点滅させる機智によって高空へ街の所在を示し、地元ラジオ放送の呼びかけで飛行場に集合した自動車群のヘッドライト列が、DC-2の緊急着陸を助けた。オルベリー着陸と泥濘の中からの再離陸に成功したDC-2は総合2位とハンディキャップ部門優勝を獲得、KLMはオルベリー市民の厚意に感謝を表し、オルベリーの病院に寄付を行った。
rdf:langString Авиагонка на приз Макробертсона (англ. MacRobertson Trophy Air Race) состоялась в октябре-ноябре 1934 года в рамках празднования столетия Мельбурна. Результат гонки зафиксировал изменения в авиации, произошедшие в 1933—1934 годах — появление серийных цельнометаллических пассажирских авиалайнеров (Douglas DC-2, Boeing 247), способных соревноваться на дальность и время полёта с рекордными самолётами специальной постройки (De Havilland DH.88). Идею перелёта Англия-Австралия предложил мэр Мельбурна Харолд Смит, а приз в 75 000 фунтов предоставил австралийский промышленник Макферсон Робертсон, владелец титульного спонсора — кондитерской MacRobertson. Маршрут был скопирован с трассы перелёта Джима Моллисона 1931 года. Робертсон потребовал, чтобы гонка была настолько безопасной, насколько можно, поэтому на маршруте протяжённостью 18 200 км были устроены пять обязательных пунктов посадки и 22 заправочные станции. Не было никаких ограничений на размер самолёта и численность экипажа, однако было запрещено принимать на борт подменных пилотов после старта. Самолёты должны были быть сертифицированы в стране происхождения. Наибольшее число заявок на участие подали американцы; британцы были вторыми по численности, но действительно достойных машин у них не было. Только в январе 1934 года Джеффри де Хэвиленд заявил, что сумеет предоставить в срок машину с «победными» данными, если немедленно получит твёрдый заказ на как минимум три машины. Своё слово он сдержал, и в итоговом стартовом протоколе оказалось 3 двухмоторных гоночных DH.88 деревянной конструкции. 20 октября 1934 гонка стартовала с аэродрома ВВС Великобритании в Суффолке в присутствии 60 000 зрителей. Старт пришлось дважды откладывать из-за толп зевак на взлётной полосе; из 64 заявленных машин стартовали только 20. Участники, самостоятельно прокладывавшие курс, разделились — одни летели прямо на Багдад, другие на промежуточную дозаправку в Италии. 21 октября в Италии погиб экипаж британцев Гилмена и Бэйтса на Fairey Fox. На последующих этапах разбились (без жертв) ещё шесть машин. Всего за зачётные 2 недели до финиша сумели добраться девять экипажей из двадцати (четыре из девяти — на машинах де Хэвиленда трёх разных типов). В итоговой таблице пассажирские лайнеры заняли почётное второе и третье места (Boeing проиграл второе место голландцам из-за вынужденной посадки всего в 60 км от финиша): 1. * Скотт и Кэмпбелл-Блэк (Великобритания) на DH.88 — 71 час 00 минут 2. * Пармантье, Молл, Принс, Ван Брюгге (Нидерланды, KLM) на Douglas DC-2 — 90 час 13 минут 3. * Тёрнер и Пенгборн (США) на Boeing 247-D — 92 час 55 минут 4. * Кэткарт-Джонс и Уоллер (Великобритания) на DH.88 — 108 час 13 минут 5. * МакГрегор и Уокер (Новая Зеландия) на — 7 дней 14 часов (лучший результат среди одномоторных машин) 6. * Стодард и Стодард (Великобритания) на — 9 дней 18 часов 7. * Джимми Мелроуз (Австралия) на DH.80 — 10 дней 16 часов (единственный участник-одиночка) 8. * Хансен и Дженсен (Великобритания) на — более 11 дней 9. * Хьюитт, Кей и Стюарт (Новая Зеландия) на DH.89 — 14 дней Не вошли в победный зачёт: * (Великобритания) на : прибыл к финишу 20 ноября * Дэйвис и Хилл (Великобритания) на F: 24 ноября * Парер и Хемсуорт (Австралия) на Fairey Fox I: сойдя с дистанции в Париже, тем не менее добрались до финиша 13 февраля 1935 года * Райт и Уорнер (США) на Lambert Monocoupe 145: сошли с дистанции в Калькутте * Моллисон и Джонсон (Великобритания) на DH.88: после прохождения Карачи заблудился, совершил посадку в Джабалпуре. Из-за отсутствия высокооктанового топлива самолёт был заправлен обычным бензином, в результате чего при перелёте в Аллахабад двигатели были повреждены. * Гейзендорффер, Асьес, Пронк (Нидерланды) на : самолёт разрушен после аварии в Аллахабаде, экипаж уцелел * Шоу (Великобритания) на : сошёл с дистанции в Бушире * Вудс и Беннетт (Австралия) на Lockheed Vega: при посадке в Алеппо самолёт перевернулся и более в гонке не участвовал. * Стэк и Тёрнер (Великобритания) на : из-за множества технических проблем сошёл с дистанции в Афинах * Кокран и Пратт (США) на H: повредив закрылки при посадке в Бухаресте, сошёл с дистанции * Гилмен и Бэйтс (Великобритания) на Fairey Fox I: самолёт разбился в Италии, экипаж погиб. Самолёт-победитель с бортовым номером G-ACSS сохранился и выставлен в английском частном музее Shuttleworth Collection. DC-2, такой же, как занявшая второе место машина KLM, установлен памятником в австралийском городке Олбери, где голландский экипаж совершил последнюю посадку перед финишем в Мельбурне.
rdf:langString MacRobertson Air Race var en flygtävling från London och Melbourne som hölls i oktober 1934 med en samlad prissumma på 15 000 pund. Längs vägen var Bagdad, Allahabad, Singapore, Darwin och Charleville obligatoriska stopp men flygplanen fick utöver det stanna var och när de ville och ytterligare 22 utspridda tankningsplatser förbereddes. Flygplanen fick vara hur stora och motorstarka som helst och ha hur stor besättning som helst men alla piloter var tvungna att vara ombord från start. Starten gick i soluppgången den 20 oktober och av 60 ursprungligen anmälda flygplan startade 20 och 11 fullföljde. Pris gavs dels för snabbaste flygning, dels för det flygplan som fick bäst resultat i en handikapp-uträkning som skulle kompensera för olikheter mellan deltagarna. Det snabbaste flygplanet skulle ha vunnit även handikappklassen om det inte var för att detta uttryckligen uteslöts i reglerna.
xsd:nonNegativeInteger 13931

data from the linked data cloud