Locative case

http://dbpedia.org/resource/Locative_case an entity of type: Thing

Lokál (také lokativ, zkratka LOC je mluvnický pád vyjadřující obvykle umístění v objektu, jehož pojmenování ohýbá. Navržený český název místník se neujal, v češtině se zpravidla označuje jako 6. pád, případně latinským názvem. rdf:langString
Der Lokativ, auch Lokalis oder Ortskasus genannt, ist ein Begriff aus der Grammatik und bezeichnet einen in verschiedenen Sprachen vorkommenden Fall (Kasus). Substantive, die im Lokativ stehen, haben zumeist die Funktion von Ortsangaben. Teilweise können neben dem eigentlichen Lokativ noch weitere Lokalkasus vorkommen, die sehr differenziert angeben, in welcher räumlichen Beziehung ein Objekt zu einem Ort steht (so die Präpositionen bzw. Adpositionen in, auf, unter, bei, hinein, heraus, nah, entfernt etc.). In Sprachen, die keinen gesonderten Fall für Ortsangaben haben, wird diese Aufgabe in der Regel von Präpositionen übernommen. rdf:langString
Τοπική πτώση ονομάζεται η πτώση της πρωτοϊνδοευρωπαϊκής γλώσσας -από όπου προέρχονται όλες οι ινδοευρωπαϊκές γλώσσες- που δηλώνει τοποθέτηση στον χώρο. Η πτώση αυτή δεν έχει διατηρηθεί στη νέα ελληνική γλώσσα και, κατά τη διάρκεια της μυκηναϊκής περιόδου, είχε συγχωνευθεί στη δοτική πτώση. Η τοπική πτώση, όπως και η οργανική πτώση, είναι πιθανή σε κείμενα της Γραμμικής Β΄. rdf:langString
Leku-denborazkoa edo lokatiboa turkiar, algonkin, uraldar eta indoeuropar hizkuntzaren gramatika-kasu bat da, lekua adierazten duena. Latinez, etruskoz, polonieraz, turkieraz eta beste hizkuntza batzuetan dago. rdf:langString
In grammar, the locative case (abbreviated LOC) is a grammatical case which indicates a location. It corresponds vaguely to the English prepositions "in", "on", "at", and "by". The locative case belongs to the general local cases, together with the lative and separative case. The locative case exists in many language groups. rdf:langString
En linguistique, le locatif est un cas grammatical exprimant la localisation dans l'espace (sans mouvement), le lieu où se déroule l'action exprimée par le verbe. Dans certaines langues, il peut se subdiviser en plusieurs cas spécifiques, selon que le lieu est fermé (inessif) ou ouvert (adessif, superessif).Le locatif est un des huit cas indo-européens, présent en sanskrit. rdf:langString
Lokativus adalah sebuah yang menunjukkan tempat dan biasanya bisa diterjemahkan dengan kata "di". Contoh: * Dalam bahasa Sanskerta; jale yang artinya: "di air". * Dalam bahasa Latin; Romae yang artinya: "di kota Roma". rdf:langString
Il locativo è un caso originario della lingua protoindoeuropea e attestato in varie lingue antiche. Attualmente è presente solo nelle lingue baltiche, in alcune lingue slave e nella lingua sanscrita. La sua funzione negli idiomi antichi era quella di indicare il complemento di stato in luogo, ma nelle lingue baltiche e nelle lingue slave in cui è ancora utilizzato indica anche il complemento di argomento e altri complementi, a seconda delle preposizioni da cui è preceduto. rdf:langString
処格(しょかく、ラテン語 casus locativus, 英語: locative case)とは、名詞・形容詞の格の一つで、場所を示す。所格、地格、位格、依格、於格などともいう。 サンスクリットにおいては独立の格形を保っているが、古典ギリシア語では与格に、ラテン語ではごく一部の名詞を除いて奪格に吸収された。ラテン語で書かれた書物の扉において、出版地は処格形で示されている。また、スラヴ語では常に前置詞を伴うため、前置格(露:предложный падеж)という。ただし、チェコ語では6格と呼ぶ場合もある。 現代日本語では処格を表す格助詞を、存在・移動に関する動詞(ある、いる、住む、座る、行く、着く、置く、移る、移す、など:処格を必須の項として取るものが多い)に対しては「に/へ」(英語前置詞の「to」に相当)、それ以外の動詞に対しては「で(にて)」(英語前置詞の「at」に相当)と使い分ける。朝鮮語でも類似の使い分け(「에」と「에서」)がある。 ウラル語族の一部(ハンガリー語、フィンランド語等)では、処格に相当するものとして複数の格(内格、出格、入格、接格、向格等) が独立に存在する。 rdf:langString
처격(處格, locative case, loc) 또는 처소격(處所格)은 행위나 사물 따위의 시간적, 공간적, 개념적인 위치, 범위, 방향 등을 나타낸다. 언어에 따라 향격이나 탈격과 구분되기도 하고 되지 않기도 한다. rdf:langString
Miejscownik (łac. locativus) – forma używana do opisu miejsca akcji. W języku polskim nigdy nie występuje samodzielnie, do opisu miejsca zawsze używa się wyrażeń przyimkowych: o bigosie, w Jaworzynie Śląskiej, przy torach. rdf:langString
O caso locativo é um caso gramatical geralmente usado para indicar o nome referente a um lugar. rdf:langString
方位格(英語:locative case,: LOC),也称位置格、處所格、處格、第六格,是指示方位的格。它含糊對應於英語前置詞“in”、“on”、“at”和“by”。方位格同方向格(lative case)和(separative case)一起屬於普通局部格。 rdf:langString
Місцевий відмінок або локати́в (лат. locativus, від locus — «місце») — відмінок, чиїм основним значенням є вираження місця дії. Відповідає на питання «На/у кому?», «На/у чому?». Висловлює місце або час дії: сидить, як чорт у болоті; У хаті тепло й затишно. rdf:langString
Ме́стный паде́ж, или локати́в (лат. locativus), — падеж со значением места, например, «на краю». Один из косвенных падежей, показывающий местонахождение предмета (в пространстве или во времени), обозначенного существительным. Отвечает на вопрос где? rdf:langString
El cas locatiu s'empra, a part del que s'ha esmentat, o s'ha emprat en: * llengua polonesa per exemple: "w dobrej szafie" significa "en bon armari" * llengües bàltiques modernes i llengües eslaves, així com en turc. Per exemple, en turc, elim significa: la meva mà, i elimde significa en la meva mà. O sigui que en aquesta llengua, el locatiu es marca utilitzant el sufix de així com el dona. * algunes antigues llengües indoeuropees. En concret, el sànscrit i el llatí, (Romae esse: ser a Roma). * rares vegades o bé en ús literari en antigues llengües índies, com el marathi en la qual el cas ablatiu ha desaparegut. rdf:langString
Lokativo, aŭ lokkazo (latine locativus) estas gramatika kazo de substantivoj kaj iam adjektivoj en pluraj hindeŭropaj lingvoj, ekzemple sanskrito, latino kaj nuntempaj baltaj kaj slavaj lingvoj. Oni supozas, ke la hindeŭropa pralingvo havis lokativan kazon. La lokativo ankaŭ troviĝas en kelkaj tjurkaj kaj finn-ugraj lingvoj. En latino, la vorto Roma (Romo) iĝas en la lokativo Romae (en Romo). La vorto domus (hejmo) iĝas domi (en la hejmo). En la rusa, oni uzas la lokativon nur post prepozicioj; tial ĝi nomiĝas ankaŭ la prepozicia kazo. rdf:langString
El caso locativo (llamado caso preposicional en ruso) se emplea o se ha empleado en: * lengua polaca por ejemplo: "w dobrej szafie" significa "en buen armario" * lenguas bálticas modernas y lenguas eslavas, así como en turco. Por ejemplo, en turco, elim significa: mi mano, y elimde significa en mi mano. O sea que en esta lengua, el locativo se marca utilizando el sufijo de así como el da. * algunas antiguas lenguas indoeuropeas. En concreto, el sánscrito. * rara vez o bien en uso literario en antiguas lenguas indias, como el marathi en la que el caso ablativo ha desaparecido. rdf:langString
De locatief of zevende naamval is een van de acht oorspronkelijke naamvallen van de Proto-Indo-Europese taal, die bijvoorbeeld in het Sanskriet nog altijd in gebruik waren. De locatief - het woord zegt het al - geeft een locatie aan. In het Nederlands worden daarvoor voornamelijk de voorzetsels in, op, te en bij gebruikt. Verder kan de locatief ook een tijdstip aanduiden. De locatief komt vandaag nog voor in de meeste Baltische en Slavische talen, hoewel de naamval in het Russisch meestal prepositionalis wordt genoemd omdat hij alleen nog maar in combinatie met voorzetsels voorkomt (hetgeen overigens ook voor de andere Slavische talen geldt). In het Russisch worden de voorzetsels "v" en "na" (fonetisch geschreven) gecombineerd met de zesde naamval als ze een plaatsbepaling aangeven. Beide rdf:langString
Lokativ är ett kasus som i sig uttrycker läge eller som förekommer tillsammans med lägesprepositioner. Detta är något som varierar mellan olika språk. Kasuset förekommer bland annat i de baltiska språken lettiska och litauiska. Ett exempel hämtat från lettiskan är Es esmu Rigā, "jag befinner mig i Riga"). Läget beskrivs på svenska med prepositionen i medan det på lettiska kommer till uttryck genom ett långt tryck på andra stavelsen i ordet Rigā. För nominativformen Rīga ligger däremot trycket på första stavelsen. rdf:langString
rdf:langString Cas locatiu
rdf:langString Lokál
rdf:langString Lokativ
rdf:langString Τοπική πτώση
rdf:langString Lokativo
rdf:langString Leku-denborazko
rdf:langString Caso locativo
rdf:langString Lokativus
rdf:langString Locativo
rdf:langString Locatif
rdf:langString Locative case
rdf:langString 処格
rdf:langString 처격
rdf:langString Locatief
rdf:langString Miejscownik
rdf:langString Caso locativo
rdf:langString Lokativ
rdf:langString Местный падеж
rdf:langString Місцевий відмінок
rdf:langString 方位格
xsd:integer 72180
xsd:integer 1115976810
rdf:langString Lokál (také lokativ, zkratka LOC je mluvnický pád vyjadřující obvykle umístění v objektu, jehož pojmenování ohýbá. Navržený český název místník se neujal, v češtině se zpravidla označuje jako 6. pád, případně latinským názvem.
rdf:langString El cas locatiu s'empra, a part del que s'ha esmentat, o s'ha emprat en: * llengua polonesa per exemple: "w dobrej szafie" significa "en bon armari" * llengües bàltiques modernes i llengües eslaves, així com en turc. Per exemple, en turc, elim significa: la meva mà, i elimde significa en la meva mà. O sigui que en aquesta llengua, el locatiu es marca utilitzant el sufix de així com el dona. * algunes antigues llengües indoeuropees. En concret, el sànscrit i el llatí, (Romae esse: ser a Roma). * rares vegades o bé en ús literari en antigues llengües índies, com el marathi en la qual el cas ablatiu ha desaparegut. El cas locatiu es correspon, amb certes reserves, amb les expressions preposicionals «a» o «al costat de», i indica la localització final d'una acció o del moment de l'acció. En llengües com el finès, hi ha un grup de sis casos que expressen distintes relacions locatives (elatiu, inessiu, il·latiu, adessiu, al·latiu i ablatiu). En hongarès, són nou el nombre de casos existents d'aquest tipus, però en aquest cas la definició de cas locatiu es refereix exclusivament a una forma que s'empra tan sols amb alguns pocs nom de poblacions, en lloc del cas inessiu o del cas superessiu.
rdf:langString Der Lokativ, auch Lokalis oder Ortskasus genannt, ist ein Begriff aus der Grammatik und bezeichnet einen in verschiedenen Sprachen vorkommenden Fall (Kasus). Substantive, die im Lokativ stehen, haben zumeist die Funktion von Ortsangaben. Teilweise können neben dem eigentlichen Lokativ noch weitere Lokalkasus vorkommen, die sehr differenziert angeben, in welcher räumlichen Beziehung ein Objekt zu einem Ort steht (so die Präpositionen bzw. Adpositionen in, auf, unter, bei, hinein, heraus, nah, entfernt etc.). In Sprachen, die keinen gesonderten Fall für Ortsangaben haben, wird diese Aufgabe in der Regel von Präpositionen übernommen.
rdf:langString Τοπική πτώση ονομάζεται η πτώση της πρωτοϊνδοευρωπαϊκής γλώσσας -από όπου προέρχονται όλες οι ινδοευρωπαϊκές γλώσσες- που δηλώνει τοποθέτηση στον χώρο. Η πτώση αυτή δεν έχει διατηρηθεί στη νέα ελληνική γλώσσα και, κατά τη διάρκεια της μυκηναϊκής περιόδου, είχε συγχωνευθεί στη δοτική πτώση. Η τοπική πτώση, όπως και η οργανική πτώση, είναι πιθανή σε κείμενα της Γραμμικής Β΄.
rdf:langString Lokativo, aŭ lokkazo (latine locativus) estas gramatika kazo de substantivoj kaj iam adjektivoj en pluraj hindeŭropaj lingvoj, ekzemple sanskrito, latino kaj nuntempaj baltaj kaj slavaj lingvoj. Oni supozas, ke la hindeŭropa pralingvo havis lokativan kazon. La lokativo ankaŭ troviĝas en kelkaj tjurkaj kaj finn-ugraj lingvoj. La lokativo indikas lokon, kie ago okazas. Atentu, ke por indiki lokon, kien movado okazas, oni ĝenerale uzas la akuzativon (aŭ alativon). Esperanto ne havas lokativan kazon; anstataŭe, oni uzas prepozicion, ekzemple ĉe, en, sur, apud, kun la nominativo; krome, similan signifon povas esprimi loka adverbo: Mi restos hodiaŭ dome (t.e. en la domo, hejme, en la hejmo). En latino, la vorto Roma (Romo) iĝas en la lokativo Romae (en Romo). La vorto domus (hejmo) iĝas domi (en la hejmo). En sanskrito, la lokativo estas ofta kazo. La lokativo esprimas ne ĉiam lokon, sed iam tempon, cirkonstancon, aŭ temon. Prepozicioj pri loko ktp estas sufiĉe maloftaj. Sanskrito ankaŭ havas absolutan lokativon -- tio estas, participa frazelemento simila al la latina absoluta ablativo. En la rusa, oni uzas la lokativon nur post prepozicioj; tial ĝi nomiĝas ankaŭ la prepozicia kazo. La finna havas ses kazojn klasitajn kiel lokativaj. Oni uzas ilin kiel la diversajn prilokajn prepoziciojn en aliaj lingvoj. Inter la finnaj lokativaj kazoj estas la alativo.
rdf:langString Leku-denborazkoa edo lokatiboa turkiar, algonkin, uraldar eta indoeuropar hizkuntzaren gramatika-kasu bat da, lekua adierazten duena. Latinez, etruskoz, polonieraz, turkieraz eta beste hizkuntza batzuetan dago.
rdf:langString El caso locativo (llamado caso preposicional en ruso) se emplea o se ha empleado en: * lengua polaca por ejemplo: "w dobrej szafie" significa "en buen armario" * lenguas bálticas modernas y lenguas eslavas, así como en turco. Por ejemplo, en turco, elim significa: mi mano, y elimde significa en mi mano. O sea que en esta lengua, el locativo se marca utilizando el sufijo de así como el da. * algunas antiguas lenguas indoeuropeas. En concreto, el sánscrito. * rara vez o bien en uso literario en antiguas lenguas indias, como el marathi en la que el caso ablativo ha desaparecido. El caso locativo se corresponde, con ciertas reservas, con las expresiones preposicionales «en» o «al lado de», e indica la localización final de una acción o del momento de la acción. En lenguas como el finés, hay un grupo de seis casos que expresan distintas relaciones locativas (*elativo, inesivo, ilativo, adesivo, alativo y ablativo). En húngaro, son nueve el número de casos existentes de este tipo, pero en este caso la definición de caso locativo se refiere exclusivamente a una forma que se emplea tan solo con algunos adverbios y unas pocas poblaciones, en lugar del caso inesivo o del caso superesivo. Ejemplos: Győr|ött, Pécs|ett, Kaposvár|t; i|tt:aquí, o|tt:allí, al|att:bajo, föl|ött:sobre, köz|ött:entre, etc. y es lo mismo que espacial * Datos: Q202142
rdf:langString In grammar, the locative case (abbreviated LOC) is a grammatical case which indicates a location. It corresponds vaguely to the English prepositions "in", "on", "at", and "by". The locative case belongs to the general local cases, together with the lative and separative case. The locative case exists in many language groups.
rdf:langString En linguistique, le locatif est un cas grammatical exprimant la localisation dans l'espace (sans mouvement), le lieu où se déroule l'action exprimée par le verbe. Dans certaines langues, il peut se subdiviser en plusieurs cas spécifiques, selon que le lieu est fermé (inessif) ou ouvert (adessif, superessif).Le locatif est un des huit cas indo-européens, présent en sanskrit.
rdf:langString Lokativus adalah sebuah yang menunjukkan tempat dan biasanya bisa diterjemahkan dengan kata "di". Contoh: * Dalam bahasa Sanskerta; jale yang artinya: "di air". * Dalam bahasa Latin; Romae yang artinya: "di kota Roma".
rdf:langString Il locativo è un caso originario della lingua protoindoeuropea e attestato in varie lingue antiche. Attualmente è presente solo nelle lingue baltiche, in alcune lingue slave e nella lingua sanscrita. La sua funzione negli idiomi antichi era quella di indicare il complemento di stato in luogo, ma nelle lingue baltiche e nelle lingue slave in cui è ancora utilizzato indica anche il complemento di argomento e altri complementi, a seconda delle preposizioni da cui è preceduto.
rdf:langString 処格(しょかく、ラテン語 casus locativus, 英語: locative case)とは、名詞・形容詞の格の一つで、場所を示す。所格、地格、位格、依格、於格などともいう。 サンスクリットにおいては独立の格形を保っているが、古典ギリシア語では与格に、ラテン語ではごく一部の名詞を除いて奪格に吸収された。ラテン語で書かれた書物の扉において、出版地は処格形で示されている。また、スラヴ語では常に前置詞を伴うため、前置格(露:предложный падеж)という。ただし、チェコ語では6格と呼ぶ場合もある。 現代日本語では処格を表す格助詞を、存在・移動に関する動詞(ある、いる、住む、座る、行く、着く、置く、移る、移す、など:処格を必須の項として取るものが多い)に対しては「に/へ」(英語前置詞の「to」に相当)、それ以外の動詞に対しては「で(にて)」(英語前置詞の「at」に相当)と使い分ける。朝鮮語でも類似の使い分け(「에」と「에서」)がある。 ウラル語族の一部(ハンガリー語、フィンランド語等)では、処格に相当するものとして複数の格(内格、出格、入格、接格、向格等) が独立に存在する。
rdf:langString 처격(處格, locative case, loc) 또는 처소격(處所格)은 행위나 사물 따위의 시간적, 공간적, 개념적인 위치, 범위, 방향 등을 나타낸다. 언어에 따라 향격이나 탈격과 구분되기도 하고 되지 않기도 한다.
rdf:langString De locatief of zevende naamval is een van de acht oorspronkelijke naamvallen van de Proto-Indo-Europese taal, die bijvoorbeeld in het Sanskriet nog altijd in gebruik waren. De locatief - het woord zegt het al - geeft een locatie aan. In het Nederlands worden daarvoor voornamelijk de voorzetsels in, op, te en bij gebruikt. Verder kan de locatief ook een tijdstip aanduiden. De locatief komt vandaag nog voor in de meeste Baltische en Slavische talen, hoewel de naamval in het Russisch meestal prepositionalis wordt genoemd omdat hij alleen nog maar in combinatie met voorzetsels voorkomt (hetgeen overigens ook voor de andere Slavische talen geldt). In het Russisch worden de voorzetsels "v" en "na" (fonetisch geschreven) gecombineerd met de zesde naamval als ze een plaatsbepaling aangeven. Beide woordjes betekenen "op" of "in". De uitgang van deze naamval is meestal een -e.Voorbeelden: v Amsterdamje = in Amsterdam; na stole = op tafelJa rabotajoe na zavodje = Ik werk in (op) een fabriekBeide voorzetsels kunnen ook "naar" betekenen maar dan volgt, net als bijvoorbeeld in het Duits, de vierde naamval omdat het een richting of beweging is. In andere takken van de Indo-Europese taalfamilie is de locatief vaak verdwenen en is zijn functie overgenomen door andere naamvallen. Hoewel vaak beweerd wordt dat de locatief in het Latijn opgeslorpt was door de ablatief, is dit niet volledig waar. De locatiefuitgangen van de tweede, derde en vierde verbuiging verschilden van die van de ablatief, al kwamen ze in het klassiek Latijn al weinig meer voor. Een vrij veel voorkomende uitzondering is de vorm domi (thuis) die afwijkt van de ablatief domo (van huis af). Andere voorbeelden: * Lutetiae eram, urbe/Roma exiit et Lutetiam venit (= Ik was in Parijs, toen hij Rome verliet en naar Parijs kwam) * Urbi/Romae eram, Lutetia exiit et urbem/Romam venit (= Ik was in Rome, toen hij Parijs verliet en naar Rome kwam). Vergelijk: * Accusatief (= de plaats waarheen): urbem; Romam; Lutetiam * Ablatief (= de plaats waarvandaan): urbe; Roma; Lutetia * Locatief (= de plaats waar): urbi; Romae; Lutetiae In de Germaanse talen is de locatief goeddeels opgegaan in de datief. In het Nederlands is dat vooral bij het voorzetsel te nog goed te zien. Dit voorzetsel komt vaak voor in versteende uitdrukkingen met een datief zoals ten huize van of ten tijde van. Een enkele archaïsche uitdrukking is mogelijk nog een voorbeeld van de locatief zelf, zoals: te zijnent of te mijnent. Dit blijft echter speculatief, want in geen enkele oude Germaanse taal - noch in het Gotisch, noch in het Oudengels - is de locatief aangetroffen.
rdf:langString Lokativ är ett kasus som i sig uttrycker läge eller som förekommer tillsammans med lägesprepositioner. Detta är något som varierar mellan olika språk. Kasuset förekommer bland annat i de baltiska språken lettiska och litauiska. Ett exempel hämtat från lettiskan är Es esmu Rigā, "jag befinner mig i Riga"). Läget beskrivs på svenska med prepositionen i medan det på lettiska kommer till uttryck genom ett långt tryck på andra stavelsen i ordet Rigā. För nominativformen Rīga ligger däremot trycket på första stavelsen. I till exempel kroatiskan, bosniskan och serbiskan används lokativ så att maskulinum singularis får ändelsen -u, medan femininum singularis byter ändelsen -a till -i och neutrum singular byter ändelsen -o (som är vanligast) till -u. Undantag görs dock för de flesta landsbeteckningarna i kroatiskan eftersom de ursprungligen var adjektiv och fortfarande böjs som adjektiv trots att de idag är substantiv.Följande exempel visar användningen av lokativ i kroatiskan: Ja sam bio u Švedskoj (jag har varit i Sverige). Živit ću u Stockholmu i Kiruni (jag ska bo i Stockholm och Kiruna). En gång i tiden hade även germanska språk lokativ, men det gick där tidigt upp i dativen. Spår av detta finns dock fortfarande kvar i modern svenska, men bara i stelnade uttryck och ord med gamla dativformer på ändelsen -e, som "gå man ur huse", "se i syne" eller "åtminstone", eller på ändelsen -o, som i "famla i blindo", "vara av godo/ondo" eller "ånyo". Både -e och -o var ursprungligen lokativändelser. Ryska hade tidigare sju kasus, men antalet har krympt till sex eftersom lokativ och har vuxit samman. Detta sjätte kasus kallas på svenska vanligen lokativ, men på ryska prepositionalkasus (предложный падеж). För några ord och uttryck förekommer fortfarande en åtskillnad, till exempel vid ordet год (år): о годе, в году (se ryska Wiktionary).
rdf:langString Miejscownik (łac. locativus) – forma używana do opisu miejsca akcji. W języku polskim nigdy nie występuje samodzielnie, do opisu miejsca zawsze używa się wyrażeń przyimkowych: o bigosie, w Jaworzynie Śląskiej, przy torach.
rdf:langString O caso locativo é um caso gramatical geralmente usado para indicar o nome referente a um lugar.
rdf:langString 方位格(英語:locative case,: LOC),也称位置格、處所格、處格、第六格,是指示方位的格。它含糊對應於英語前置詞“in”、“on”、“at”和“by”。方位格同方向格(lative case)和(separative case)一起屬於普通局部格。
rdf:langString Місцевий відмінок або локати́в (лат. locativus, від locus — «місце») — відмінок, чиїм основним значенням є вираження місця дії. Відповідає на питання «На/у кому?», «На/у чому?». Висловлює місце або час дії: сидить, як чорт у болоті; У хаті тепло й затишно.
rdf:langString Ме́стный паде́ж, или локати́в (лат. locativus), — падеж со значением места, например, «на краю». Один из косвенных падежей, показывающий местонахождение предмета (в пространстве или во времени), обозначенного существительным. Отвечает на вопрос где?
xsd:nonNegativeInteger 26390

data from the linked data cloud