Locarno Treaties

http://dbpedia.org/resource/Locarno_Treaties an entity of type: Thing

El Tractat de Locarno fou firmat a la ciutat de Locarno (Suïssa) el 16 d'octubre de 1925 entre els representants d'Alemanya, Bèlgica, França, Regne Unit, Itàlia, Polònia i Txecoslovàquia. La firma d'aquest tractat fou el resultat d'una sèrie de conferències realitzades a la ciutat de Locarno entre el 5 i el 16 d'octubre de 1925. rdf:langString
Locarnoko itunak edo Locarnoko hitzarmenak (Locarnoko itunari sinatu zen hiriko izenetik datorkio izena,Suitzako Locarno hiri txikian sinatu baitziren), Belgika, Txekoslovakia, Frantzia, Alemania, Erresuma Batua, Italiako Erreinua eta Poloniaren artean sinatutako Europako bakea indarberritzeko zortzi hitzarmen izan ziren. Hitzarmen horien helburu nagusia Alemaniak, Belgikak eta Frantziarekin zituen mugak onartzea izan zen, muga horiek, urte batzuk lehenago, 1919an alegia, Versaillesko itunean ezarritakoak ziren, hitzarmen horretako 42 eta 43 artikuluetan bereziki azalduak. Locarnoko hitzarmenok I Mundu Gerraren ostean sinatu ziren, Ingalaterran, Londresen 1925eko Abenduaren 1ean, baina Locarnoko itunen izena hartzen dute Locarnon, Suitzan adostuak izan zirelako 1925eko urriaren 16an. rdf:langString
The Locarno Treaties were seven agreements negotiated at Locarno, Switzerland, during 5 to 16 October 1925 and formally signed in London on 1 December, in which the First World War Western European Allied powers and the new states of Central and Eastern Europe sought to secure the post-war territorial settlement, in return for normalising relations with the defeated German Reich (the Weimar Republic). It also stated that Germany would never go to war with the other countries. Locarno divided borders in Europe into two categories: western, which were guaranteed by the Locarno Treaties, and eastern borders of Germany with Poland, which were open for revision. rdf:langString
ロカルノ条約(ロカルノじょうやく、Locarno Treaties)は、1925年10月にスイスのロカルノで行われた協議を受けて、同年12月1日にロンドンで正式調印された7つの協定の総称である。 その中にはフランス・ベルギーの国境現状維持と、ラインラント非武装の確認()などが含まれ、基本的にはヴェルサイユ条約を踏襲したものが多い。国際紛争を軍事によらず仲裁裁判で解決することも含まれていた。ロカルノ条約の締結によりドイツは1926年に国際連盟に加盟。独仏の関係の緩和により、ヨーロッパ全土もしばらくの間、相対的安定期を迎えることになる。 rdf:langString
로카르노 조약(The Locarno Pact)은 1925년 10월 16일 영국, 프랑스, 이탈리아, 독일, 벨기에, 체코슬로바키아, 폴란드의 대표가 스위스의 로카르노에서 체결한 일련의 국지적 안전보장조약이다. 5개의 조약과 2개의 협정으로 구성되었으며, 그 중에서도 영국, 프랑스, 독일, 이탈리아, 벨기에 5개국간의 집단안전보장조약은 가장 중요한 것으로 독일과 벨기에 및 독일과 프랑스의 국경안전보장 및 라인란트의 영구 비무장화를 규정하고 있다. 1924년의 제네바 의정서의 정신을 계승한 것으로 제1차 세계대전 후의 집단안전보장조약으로서 최대의 성과라 말할 수 있으며, 조약의 효력발생과 함께 독일의 국제연맹 가입이 승인되었다. 그러나 이 조약도 1936년 3월 아돌프 히틀러에 의해 일방적으로 파기되었으며, 독일군의 라인란트 침입과 재무장이 실시되었다. rdf:langString
Os Tratados de Locarno foram sete acordos negociados em Locarno, na Suíça, de 5 a 16 de outubro de 1925 e formalmente assinados em Londres em 1 de dezembro, nos quais as potências aliadas da Europa Ocidental da Primeira Guerra Mundial e os novos estados da Europa Central e Oriental buscavam assentamento territorial do pós-guerra, em troca da normalização das relações com o derrotado Reich alemão (a República de Weimar). Também afirmou que a Alemanha nunca entraria em guerra com os outros países. Locarno dividiu as fronteiras na Europa em duas categorias: ocidentais, que foram garantidas pelos Tratados de Locarno, e fronteiras orientais da Alemanha com a Polônia, que estavam abertas para revisão. rdf:langString
معاهدة لوكارنو هي معاهدة سياسية من سبعة إتفاقيات تم التفاوض عليها في مدينة لوكارنو الواقعة في سويسرا حيث بدأت مراحل التفاوض منذ 5 إلى 16 أكتوبر في عام 1925 ووقّعت رسمياً في لندن بتاريخ 1 ديسمبر والتي سعت من خلالها القوى الأوروبية المنتصرة في الحرب العالمية الأولى تأمين وتسوية الوضع الإقليمي بعد الحرب وكذلك تثبيت وتأكيد معاهدة فرساي, بالإضافة إلى إعادة تطبيع العلاقات رسميّاً مع ألمانيا التي خسرت الحرب آنذاك والتي أدت لتحوّلها إلى جمهورية فايمار, كما أن المعاهدة نصّت على أن ألمانيا لن تدخل في حروب مرة أخرى. rdf:langString
Locarnské dohody (anglicky Locarno Treaties of 1925, Treaty of Locarno, Treaties of Locarno) představovaly sedm smluv uzavřených na konferenci ve švýcarském Locarnu, která se uskutečnila mezi 5. až 16. říjnem 1925. K formálnímu podpisu zainteresovaných stran došlo 1. prosince téhož roku v Londýně. Smlouvu signovali zástupci československé, německé, britské, belgické, francouzské, italské a polské vlády. Dohoda měla bezpečnostní charakter mezinárodních záruk německých západních hranic prostřednictvím Rýnského garančního paktu, ovšem východní hranice Německa smluvně zaručeny nebyly, naopak zde existovala možnost jejich revize. rdf:langString
Με τον όρο Συνθήκες του Λοκάρνο είναι γνωστές επτά συνολικά συμφωνίες που συνάφθηκαν στο Λοκάρνο της Ελβετίας κατά το χρονικό διάστημα από 5 έως 16 Οκτωβρίου 1925. Τυπικά η υπογραφή τους έγινε στο Λονδίνο την 1η Δεκεμβρίου του ίδιου έτους. Στόχος των συμφωνιών ήταν να εξομαλυνθούν οι σχέσεις μεταξύ νικητών και ηττημένων του Α' Παγκοσμίου Πολέμου και ιδιαίτερα με τη Γερμανία, η οποία τότε βρισκόταν υπό το καθεστώς της Δημοκρατίας της Βαϊμάρης και την ηγεσία του Γκούσταβ Στρέζεμαν (Gustav Stresemann). Το βασικό θέμα των συνθηκών ήταν η οριστικοποίηση των συνόρων των κρατών, όπως είχαν διαμορφωθεί με τη Συνθήκη των Βερσαλλιών. Με τις συνθήκες τα ευρωπαϊκά σύνορα διακρίθηκαν σε δύο «κατηγορίες»: Τα δυτικά της Γερμανίας (αυτά εγγυήθηκαν οι Συνθήκες του Λοκάρνο) και τα ανατολικά, τα οποία παρέμε rdf:langString
La traktatoj de Lokarno aŭ „Interkonsentoj de Locarno” estas 7 interkonsentoj, kiujn oni pritraktis en konferenco, en la svisa Locarno inter la 5-a ĝis 16-a de oktobro en 1925. Ĝi estis subskribita la 1-an de decembro kaj ekvalidis la 10-an de septembro en 1926 per aliĝo de Germanio al la Ligo de Nacioj. La traktatoj certigis la okcidentajn limojn de Germanio. Ili supozis la plej seriozan klopodon certigin pacon al Eŭropo post la katastrofo de la Unua Mondmilito. Post la unuaj postmilitaj konfliktoj, ekonomia rekupero kaj parlamenta demokratio hegemonia en preskaŭ la tuta Eŭropo, gravis intenci tiun packlopodon. rdf:langString
Die Verträge von Locarno sind sieben völkerrechtliche Vereinbarungen, die vom 5. bis 16. Oktober 1925 in Locarno (Schweiz) verhandelt und am 1. Dezember 1925 in London unterzeichnet wurden, nachdem die Parlamente zugestimmt hatten. Sie traten am 10. September 1926 mit der Aufnahme von Deutschland in den Völkerbund in Kraft. Wenn manchmal in der Einzahl vom Vertrag von Locarno die Rede ist, dann ist damit das Schlussprotokoll der Konferenz gemeint, das im Anhang Bezug auf die einzelnen Abkommen nimmt. rdf:langString
Los tratados de Locarno, comúnmente denominados Acuerdos de Locarno, es el nombre que recibieron los ocho pactos (tratados)​ destinados a reforzar la paz en Europa después de la I Guerra Mundial firmados por los representantes de Bélgica, Checoslovaquia, Francia, Alemania, Reino Unido, Reino de Italia y Polonia en Londres, Inglaterra, el 1 de diciembre de 1925. rdf:langString
Perjanjian Locarno adalah rangkaian tujuh perjanjian yang dirundingkan disepakati di Locarno, Swiss, tanggal 5–16 Oktober 1925 dan ditandatangani di London tanggal 1 Desember. Dalam perjanjian ini, negara-negara Sekutu Eropa Barat pada Perang Dunia I dan negara-negara baru di Eropa Tengah dan Timur berusaha menyelesaikan sengketa wilayah pascaperang dan membina kembali hubungan dengan Jerman (saat itu bernama Republik Weimar). Ratifikasi perjanjian Locarno dilakukan di Jenewa tanggal 14 September 1926 dan berlaku pada hari itu juga. Rangkaian perjanjian ini juga disertakan dalam Liga Bangsa-Bangsa pada hari yang sama. rdf:langString
Les accords de Locarno sont signés le 16 octobre 1925 à Locarno, une ville suisse sur les bords du lac Majeur, entre les représentants des principaux États-parties : de l'Allemagne (Gustav Stresemann), de la Belgique (Émile Vandervelde), de la France (Aristide Briand), de la Grande-Bretagne (Austen Chamberlain), de l'Italie (Benito Mussolini), de la Pologne (Aleksander Skrzyński) et de la Tchécoslovaquie (Edvard Beneš). Ils sont ratifiés le 1er décembre 1925. Ils visent à assurer la sécurité collective en Europe et les frontières de l'Allemagne. rdf:langString
Dopo la prima guerra mondiale il ripristino di una pace stabile in Europa era compito di assoluta priorità. Il trattato di Versailles aveva posto le basi di questo processo, tuttavia si trattava di una pace imposta che i paesi vinti non accettavano. L'applicazione schematica del principio di nazionalità, gli squilibri economici, l'affermarsi di nuovi equilibri di potere e la nascita di nuovi Stati crearono un complesso di tensioni che mettevano costantemente alla prova il sistema costruito a Versailles. In particolare era necessario risolvere la questione tedesca, favorendo un riavvicinamento tra vincitori e vinti.In questo contesto si inseriscono gli Accordi di Locarno, elaborati durante la Conferenza di Pace tenuta a Locarno nel Palazzo del Pretorio dal 5 al 16 ottobre 1925 e firmati a L rdf:langString
Het Verdrag van Locarno is een internationaal verdrag dat tot stand kwam na de Conferentie van Locarno, die plaatsvond van 5 tot en met 16 oktober 1925, in Locarno in het neutrale Zwitserland. Eigenlijk gaat het om het slotprotocol van de conferentie, dat verscheidene afspraken tussen bepaalde landen opneemt of ernaar wijst (daarom ook vaak de verdragen van Locarno genoemd). De deelnemende landen waren Duitsland, België, Frankrijk, Groot-Brittannië, Italië, Polen en Tsjecho-Slowakije. Vooral ging het om de erkenning van grenzen tussen bepaalde landen, die door het Verdrag van Versailles in 1919 waren ontstaan, en de voorbereiding van het toetreden van Duitsland tot de Volkenbond. rdf:langString
Traktaty lokarneńskie, również traktat w Locarno, traktat locarneński lub układ w Locarno – kilka odrębnych układów opracowanych i parafowanych 16 października 1925 roku w szwajcarskiej miejscowości Locarno. Były podsumowaniem międzynarodowej konferencji rozpoczętej 5 października 1925 r., zwołanej z inicjatywy Niemiec. rdf:langString
Locarnofördragen var en serie av sammanlagt sju avtal som förhandlades fram under en konferens i Locarno i Schweiz mellan 5 och 16 oktober 1925 och som undertecknades i London den 1 december samma år, för att skapa ett förhållande där Tyskland som likställd part kunde delta i internationella förhandlingar. Bland annat garanterade fördragen Frankrikes och Belgiens gränser mot Tyskland efter Versaillesfreden och de fastslog demilitarisering av Rhenlandet. Avtalen skulle, trots att det bidrog till några års stabilitet i Europa, visa sig värdelösa av bland annat följande orsaker: rdf:langString
Локарнские договоры 1925 года — семь договоров, ставших итогом переговоров, проходивших в швейцарском Локарно с 5 по 16 октября 1925 года и подписанных 1 декабря в Лондоне. Они вступили в действие 10 сентября 1926 года, когда Германия стала членом Лиги Наций. В Локарнской конференции принимали участие рейхсканцлер Германии Ганс Лютер, министр иностранных дел Германии Густав Штреземан, а также представители Италии (Бенито Муссолини), Великобритании (Остин Чемберлен), Бельгии (Эмиль Вандервельде), Франции (Аристид Бриан), Польши (Александр Скшиньский) и Чехословакии (д-р Эдвард Бенеш). rdf:langString
Лока́рнські договори́ — договори, підготовані 1925 на конференції у Локарно, підписані в Лондоні. Вони вступили в дію 10 вересня 1926 року, коли Німецька Держава стала членом Ліги Націй. * Рейнський пакт, укладений між Бельгією, Французькою республікою та Німецькою Державою, гарантований Великою Британією та Королівством Італія; гарантами пакту виступали Королівство Італія та Велика Британія. * арбітражні угоди Німецької Держави з Бельгією, Французькою республікою, Чехословацькою республікою та Польською республікою; * договори про взаємодопомогу — французько-польський та французько-чехословацький; запевняли недоторканість кордонів Французької республіки, Німецької Держави та Бельгії в тому вигляді, в котрому вони описувалися Версальським договором, не передбачаючи подібного для Польськ rdf:langString
洛迦诺公约(Locarno Treaties),又译罗加诺公约,是在1925年10月5日至16日欧洲多国在瑞士洛迦诺商議的七项协议,在同年12月1日于英国伦敦签署,隔年9月14日於日內瓦批准生效。一战中的欧洲協約國与中欧及东欧新兴国家尝试确认战后领土界线,并争取与战败的德国恢复正常关系。 1925年2月9日,德国外交部部長古斯塔夫·施特雷泽曼为求改善与西方国家的关系,建议与她们确立根据1919年凡尔赛条约而定下的德国西部边界。因此,德国、英国与法国在该年之夏交换照会,开启协议之先声。 条约的主要签署国是德国、法国、比利时、英国与意大利—前三国保证互不侵犯,而后两国则为此作保;如果前三国任何一者攻击另一国,所有其他签署国有责任保护遭到攻击的對象。 德国与法国和比利时签署仲裁协定;又与波兰和捷克斯洛伐克签署仲裁条约,保证将任何纷争转交到仲裁法庭或是由国际联盟主导的常設國際法院 (后来的国际法院) 审理。 法国也分别与波兰和捷克斯洛伐克签订条约,并承诺协助两国抵抗德国侵略。如此,新条约重新确认法国与两国分别在1921年2月19日和1924年1月25日签订的条约。 然而,洛迦诺协定明显排除苏联于局外,仅仅令苏联因“西方之议和”而更感孤立。1922年,苏联借拉帕洛条约与德国修好,然则西欧现下之举,无疑为拉拢德国而已。 rdf:langString
rdf:langString معاهدة لوكارنو
rdf:langString Tractat de Locarno
rdf:langString Locarnské dohody
rdf:langString Verträge von Locarno
rdf:langString Συνθήκες του Λοκάρνο
rdf:langString Traktatoj de Locarno
rdf:langString Tratados de Locarno
rdf:langString Locarnoko itunak
rdf:langString Accords de Locarno
rdf:langString Perjanjian Locarno
rdf:langString Patto di Locarno
rdf:langString Locarno Treaties
rdf:langString ロカルノ条約
rdf:langString 로카르노 조약
rdf:langString Verdrag van Locarno
rdf:langString Traktaty lokarneńskie
rdf:langString Tratados de Locarno
rdf:langString Локарнские договоры
rdf:langString Locarnofördragen
rdf:langString 洛迦诺公约
rdf:langString Локарнський договір
rdf:langString Locarno Treaties
xsd:integer 266937
xsd:integer 1121532475
rdf:langString From left to right, Gustav Stresemann, Austen Chamberlain and Aristide Briand during the Locarno negotiations
xsd:date 1925-12-01
xsd:integer 200
rdf:langString El Tractat de Locarno fou firmat a la ciutat de Locarno (Suïssa) el 16 d'octubre de 1925 entre els representants d'Alemanya, Bèlgica, França, Regne Unit, Itàlia, Polònia i Txecoslovàquia. La firma d'aquest tractat fou el resultat d'una sèrie de conferències realitzades a la ciutat de Locarno entre el 5 i el 16 d'octubre de 1925.
rdf:langString Locarnské dohody (anglicky Locarno Treaties of 1925, Treaty of Locarno, Treaties of Locarno) představovaly sedm smluv uzavřených na konferenci ve švýcarském Locarnu, která se uskutečnila mezi 5. až 16. říjnem 1925. K formálnímu podpisu zainteresovaných stran došlo 1. prosince téhož roku v Londýně. Smlouvu signovali zástupci československé, německé, britské, belgické, francouzské, italské a polské vlády. Dohoda měla bezpečnostní charakter mezinárodních záruk německých západních hranic prostřednictvím Rýnského garančního paktu, ovšem východní hranice Německa smluvně zaručeny nebyly, naopak zde existovala možnost jejich revize. Tato konference je hodnocena jako rozhodující moment předurčující svými důsledky další vývoj na evropském kontinentě až ke druhé světové válce.
rdf:langString معاهدة لوكارنو هي معاهدة سياسية من سبعة إتفاقيات تم التفاوض عليها في مدينة لوكارنو الواقعة في سويسرا حيث بدأت مراحل التفاوض منذ 5 إلى 16 أكتوبر في عام 1925 ووقّعت رسمياً في لندن بتاريخ 1 ديسمبر والتي سعت من خلالها القوى الأوروبية المنتصرة في الحرب العالمية الأولى تأمين وتسوية الوضع الإقليمي بعد الحرب وكذلك تثبيت وتأكيد معاهدة فرساي, بالإضافة إلى إعادة تطبيع العلاقات رسميّاً مع ألمانيا التي خسرت الحرب آنذاك والتي أدت لتحوّلها إلى جمهورية فايمار, كما أن المعاهدة نصّت على أن ألمانيا لن تدخل في حروب مرة أخرى. قسّمت المعاهدة الحدود في أوروبا إلى فئتين : الغربيّة التي تضمنها معاهدة لوكارنو والحدود الشرقيّة لـ ألمانيا مع بولندا والتي كانت مفتوحة للمراجعة مستقبلاً.
rdf:langString Με τον όρο Συνθήκες του Λοκάρνο είναι γνωστές επτά συνολικά συμφωνίες που συνάφθηκαν στο Λοκάρνο της Ελβετίας κατά το χρονικό διάστημα από 5 έως 16 Οκτωβρίου 1925. Τυπικά η υπογραφή τους έγινε στο Λονδίνο την 1η Δεκεμβρίου του ίδιου έτους. Στόχος των συμφωνιών ήταν να εξομαλυνθούν οι σχέσεις μεταξύ νικητών και ηττημένων του Α' Παγκοσμίου Πολέμου και ιδιαίτερα με τη Γερμανία, η οποία τότε βρισκόταν υπό το καθεστώς της Δημοκρατίας της Βαϊμάρης και την ηγεσία του Γκούσταβ Στρέζεμαν (Gustav Stresemann). Το βασικό θέμα των συνθηκών ήταν η οριστικοποίηση των συνόρων των κρατών, όπως είχαν διαμορφωθεί με τη Συνθήκη των Βερσαλλιών. Με τις συνθήκες τα ευρωπαϊκά σύνορα διακρίθηκαν σε δύο «κατηγορίες»: Τα δυτικά της Γερμανίας (αυτά εγγυήθηκαν οι Συνθήκες του Λοκάρνο) και τα ανατολικά, τα οποία παρέμεναν προς διαπραγμάτευση.
rdf:langString Die Verträge von Locarno sind sieben völkerrechtliche Vereinbarungen, die vom 5. bis 16. Oktober 1925 in Locarno (Schweiz) verhandelt und am 1. Dezember 1925 in London unterzeichnet wurden, nachdem die Parlamente zugestimmt hatten. Sie traten am 10. September 1926 mit der Aufnahme von Deutschland in den Völkerbund in Kraft. Deutschland einerseits, Frankreich und Belgien andererseits verzichteten auf eine gewaltsame Veränderung ihrer im Friedensvertrag von Versailles gezogenen Grenzen, für die Großbritannien und Italien die Garantie übernahmen. Eine Revision der Ostgrenzen behielt Deutschland sich vor. Deutschland musste einen französischen Angriff nur noch fürchten, wenn es bei einem Konflikt mit Polen selbst der Angreifer war. Festlegungen hinsichtlich Deutschlands Ostgrenzen lehnte Großbritannien ab, wodurch Deutschland hierin Handlungsmöglichkeiten behielt. Wenn manchmal in der Einzahl vom Vertrag von Locarno die Rede ist, dann ist damit das Schlussprotokoll der Konferenz gemeint, das im Anhang Bezug auf die einzelnen Abkommen nimmt.
rdf:langString La traktatoj de Lokarno aŭ „Interkonsentoj de Locarno” estas 7 interkonsentoj, kiujn oni pritraktis en konferenco, en la svisa Locarno inter la 5-a ĝis 16-a de oktobro en 1925. Ĝi estis subskribita la 1-an de decembro kaj ekvalidis la 10-an de septembro en 1926 per aliĝo de Germanio al la Ligo de Nacioj. La traktatoj certigis la okcidentajn limojn de Germanio. Ili supozis la plej seriozan klopodon certigin pacon al Eŭropo post la katastrofo de la Unua Mondmilito. Post la unuaj postmilitaj konfliktoj, ekonomia rekupero kaj parlamenta demokratio hegemonia en preskaŭ la tuta Eŭropo, gravis intenci tiun packlopodon. La proponon faris la ministro pri Eksterlandaj Aferoj de Germanio, nome Gustav Stresemann februare de 1925 al siaj brita kaj franca kolegoj. La konferencon partoprenis reprezentantoj de Britio, Francio, Germanio, Italio, Belgio, Ĉeĥoslovakio, Pollando. Usono ne reprezentis sin, sed en la fono influis la okazojn. La veraj partoprenantoj estis la menciita Stresemann, krom Austen Chamberlain el Britio kaj Aristide Briand el Francio. La plej grava akceptita traktato de la konferenco estas la „Rejna Pakto”, en kiu la koncernataj landoj agnsokis la limdifinojn de la Traktato de Versajlo, rilate la germanajn-francajn kaj belgajn-germanajn limojn. Garantion donis pri la netuŝebleco de la limoj Britio kaj Italio. La kontraktantaj partneroj devigis sin por pluteno de la rejna malarma zono. La limrekono ne entenis la agnoskojn de la orientaj limoj, tiel ĝi estis ioma malvenko por Francio. (legu ankaŭ Berlina Traktato de 1926, kiu estis interkonsento pri netralaso de francaj trupoj, se okazas milito inter Pollando, Ĉeĥoslovakio kaj Sovetunio). Ne estis ĝenerala interkonsento pri la orientaj landlimoj nek pri popolaj minoritatoj (foje majoritatoj), kaj krome Sovetunio restis eksklude el la internacia diplomataro. La celo de la traktatoj estis normaligi la kontaktojn al Germanio, kiu en 1922 trarompis la izolan muron per Traktato de Rapallo, per kiu Germanio kaj Sovetunio agnoskis unu la alian. Pri tiu afero la traktatoj sukcesis: danke al la agnosko de la landlimoj deciditaj per la Traktato de Versajlo,Germanio estis akceptita en la Ligo de Nacioj kaj akiris plibonigon de la punpagoj. La germanaj politikaj ekstremuloj kontraŭis la traktatojn. La maldekstruloj vidis en ĝi aliancon kontraŭ la Sovetunio. La germanaj nazioj en 1933 okupis la rejnan malarman zonon, tiel neglektis la traktatojn. Germanio oficiale malvalidigis la traktatojn en 1936.
rdf:langString Los tratados de Locarno, comúnmente denominados Acuerdos de Locarno, es el nombre que recibieron los ocho pactos (tratados)​ destinados a reforzar la paz en Europa después de la I Guerra Mundial firmados por los representantes de Bélgica, Checoslovaquia, Francia, Alemania, Reino Unido, Reino de Italia y Polonia en Londres, Inglaterra, el 1 de diciembre de 1925. La conferencia en la que se negociaron los tratados tuvo lugar entre el 5 y el 16 de octubre de 1925 y su resultado fue que Francia, Bélgica y Alemania renunciaron a cambiar violentamente las fronteras entre sus países. Esto significó también que Alemania reconoció su frontera occidental tal como la había fijado el Tratado de Versalles.​
rdf:langString Locarnoko itunak edo Locarnoko hitzarmenak (Locarnoko itunari sinatu zen hiriko izenetik datorkio izena,Suitzako Locarno hiri txikian sinatu baitziren), Belgika, Txekoslovakia, Frantzia, Alemania, Erresuma Batua, Italiako Erreinua eta Poloniaren artean sinatutako Europako bakea indarberritzeko zortzi hitzarmen izan ziren. Hitzarmen horien helburu nagusia Alemaniak, Belgikak eta Frantziarekin zituen mugak onartzea izan zen, muga horiek, urte batzuk lehenago, 1919an alegia, Versaillesko itunean ezarritakoak ziren, hitzarmen horretako 42 eta 43 artikuluetan bereziki azalduak. Locarnoko hitzarmenok I Mundu Gerraren ostean sinatu ziren, Ingalaterran, Londresen 1925eko Abenduaren 1ean, baina Locarnoko itunen izena hartzen dute Locarnon, Suitzan adostuak izan zirelako 1925eko urriaren 16an.
rdf:langString Les accords de Locarno sont signés le 16 octobre 1925 à Locarno, une ville suisse sur les bords du lac Majeur, entre les représentants des principaux États-parties : de l'Allemagne (Gustav Stresemann), de la Belgique (Émile Vandervelde), de la France (Aristide Briand), de la Grande-Bretagne (Austen Chamberlain), de l'Italie (Benito Mussolini), de la Pologne (Aleksander Skrzyński) et de la Tchécoslovaquie (Edvard Beneš). Ils sont ratifiés le 1er décembre 1925. Ils visent à assurer la sécurité collective en Europe et les frontières de l'Allemagne. Cinq traités sont alors signés : un Pacte rhénan qui garantit les frontières occidentales de l'Allemagne, et quatre autres traités d'arbitrage (Allemagne-France, Allemagne-Belgique, Allemagne-Pologne et Allemagne-Tchécoslovaquie). Les frontières de l'Allemagne sont divisées en deux catégories : les frontières orientales et les frontières occidentales. Seules les frontières occidentales de l’Allemagne sont réellement garanties par les accords de Locarno. Aristide Briand avait une idée bien marquée de ce que les accords de Locarno devaient apporter à l’Europe d’après-guerre : « Si les accords de Locarno ne correspondent pas à un esprit nouveau, s’ils ne marquent pas le début d’une ère de confiance et de collaboration, ils ne produiront pas ce grand effet que nous en attendons. Il faut que de Locarno, une Europe nouvelle se lève ».
rdf:langString The Locarno Treaties were seven agreements negotiated at Locarno, Switzerland, during 5 to 16 October 1925 and formally signed in London on 1 December, in which the First World War Western European Allied powers and the new states of Central and Eastern Europe sought to secure the post-war territorial settlement, in return for normalising relations with the defeated German Reich (the Weimar Republic). It also stated that Germany would never go to war with the other countries. Locarno divided borders in Europe into two categories: western, which were guaranteed by the Locarno Treaties, and eastern borders of Germany with Poland, which were open for revision.
rdf:langString Perjanjian Locarno adalah rangkaian tujuh perjanjian yang dirundingkan disepakati di Locarno, Swiss, tanggal 5–16 Oktober 1925 dan ditandatangani di London tanggal 1 Desember. Dalam perjanjian ini, negara-negara Sekutu Eropa Barat pada Perang Dunia I dan negara-negara baru di Eropa Tengah dan Timur berusaha menyelesaikan sengketa wilayah pascaperang dan membina kembali hubungan dengan Jerman (saat itu bernama Republik Weimar). Ratifikasi perjanjian Locarno dilakukan di Jenewa tanggal 14 September 1926 dan berlaku pada hari itu juga. Rangkaian perjanjian ini juga disertakan dalam Liga Bangsa-Bangsa pada hari yang sama. Locarno membagi perbatasan Eropa menjadi dua bagian: bagian barat yang dijamin oleh perjanjian Locarno, dan perbatasan timur Jerman dengan Polandia yang masih bisa direvisi lagi; sehingga klaim Jerman atas Kota Bebas Danzig yang dihuni penduduk Jerman dan wilayah Polandia yang dihuni berbagai etnis disetujui oleh LBB, termasuk Koridor Polandia dan Silesia Hulu.
rdf:langString Dopo la prima guerra mondiale il ripristino di una pace stabile in Europa era compito di assoluta priorità. Il trattato di Versailles aveva posto le basi di questo processo, tuttavia si trattava di una pace imposta che i paesi vinti non accettavano. L'applicazione schematica del principio di nazionalità, gli squilibri economici, l'affermarsi di nuovi equilibri di potere e la nascita di nuovi Stati crearono un complesso di tensioni che mettevano costantemente alla prova il sistema costruito a Versailles. In particolare era necessario risolvere la questione tedesca, favorendo un riavvicinamento tra vincitori e vinti.In questo contesto si inseriscono gli Accordi di Locarno, elaborati durante la Conferenza di Pace tenuta a Locarno nel Palazzo del Pretorio dal 5 al 16 ottobre 1925 e firmati a Londra il 1º dicembre dello stesso anno.
rdf:langString ロカルノ条約(ロカルノじょうやく、Locarno Treaties)は、1925年10月にスイスのロカルノで行われた協議を受けて、同年12月1日にロンドンで正式調印された7つの協定の総称である。 その中にはフランス・ベルギーの国境現状維持と、ラインラント非武装の確認()などが含まれ、基本的にはヴェルサイユ条約を踏襲したものが多い。国際紛争を軍事によらず仲裁裁判で解決することも含まれていた。ロカルノ条約の締結によりドイツは1926年に国際連盟に加盟。独仏の関係の緩和により、ヨーロッパ全土もしばらくの間、相対的安定期を迎えることになる。
rdf:langString 로카르노 조약(The Locarno Pact)은 1925년 10월 16일 영국, 프랑스, 이탈리아, 독일, 벨기에, 체코슬로바키아, 폴란드의 대표가 스위스의 로카르노에서 체결한 일련의 국지적 안전보장조약이다. 5개의 조약과 2개의 협정으로 구성되었으며, 그 중에서도 영국, 프랑스, 독일, 이탈리아, 벨기에 5개국간의 집단안전보장조약은 가장 중요한 것으로 독일과 벨기에 및 독일과 프랑스의 국경안전보장 및 라인란트의 영구 비무장화를 규정하고 있다. 1924년의 제네바 의정서의 정신을 계승한 것으로 제1차 세계대전 후의 집단안전보장조약으로서 최대의 성과라 말할 수 있으며, 조약의 효력발생과 함께 독일의 국제연맹 가입이 승인되었다. 그러나 이 조약도 1936년 3월 아돌프 히틀러에 의해 일방적으로 파기되었으며, 독일군의 라인란트 침입과 재무장이 실시되었다.
rdf:langString Het Verdrag van Locarno is een internationaal verdrag dat tot stand kwam na de Conferentie van Locarno, die plaatsvond van 5 tot en met 16 oktober 1925, in Locarno in het neutrale Zwitserland. Eigenlijk gaat het om het slotprotocol van de conferentie, dat verscheidene afspraken tussen bepaalde landen opneemt of ernaar wijst (daarom ook vaak de verdragen van Locarno genoemd). De deelnemende landen waren Duitsland, België, Frankrijk, Groot-Brittannië, Italië, Polen en Tsjecho-Slowakije. Vooral ging het om de erkenning van grenzen tussen bepaalde landen, die door het Verdrag van Versailles in 1919 waren ontstaan, en de voorbereiding van het toetreden van Duitsland tot de Volkenbond. In tegenstelling tot het Verdrag van Versailles werd het Verdrag van Locarno wél na onderhandelingen met Duitsland getekend. Locarno was mogelijk geworden doordat in Frankrijk in 1924 de nationalistische regering van Raymond Poincaré opgevolgd was door een nieuwe, linkse regering, onder leiding van Édouard Herriot en in Duitsland de regering met minister van Buitenlandse Zaken (1923-1929) Gustav Stresemann beduidend realistischer tegenover de gevolgen van Versailles stond dan eerdere regeringen.
rdf:langString Traktaty lokarneńskie, również traktat w Locarno, traktat locarneński lub układ w Locarno – kilka odrębnych układów opracowanych i parafowanych 16 października 1925 roku w szwajcarskiej miejscowości Locarno. Były podsumowaniem międzynarodowej konferencji rozpoczętej 5 października 1925 r., zwołanej z inicjatywy Niemiec. Układy lokarneńskie podpisano definitywnie w Londynie 1 grudnia 1925 roku, ratyfikowano w następnym roku (złożenie dokumentów ratyfikacyjnych w Sekretariacie Ligi Narodów w Genewie 14 września 1926). Intencją twórców było obowiązywanie tak długo, aż na żądanie którejkolwiek z Wysokich Stron Umawiających się notyfikowane innym Mocarstwem podpisującym trzy miesiące naprzód, Rada Ligi większością co najmniej dwóch trzecich głosów, stwierdzi, że Liga Narodów zapewnia Wysokim Stronom Umawiającym się dostatecznie gwarancje wówczas wygaśnięcie nastąpić miało po upływie jednego roku (art. 8 Paktu reńskiego). W praktyce weszły one w życie na lat dziesięć, gdyż Niemcy wypowiedziały je w 1936 roku (remilitaryzacja Nadrenii).
rdf:langString Os Tratados de Locarno foram sete acordos negociados em Locarno, na Suíça, de 5 a 16 de outubro de 1925 e formalmente assinados em Londres em 1 de dezembro, nos quais as potências aliadas da Europa Ocidental da Primeira Guerra Mundial e os novos estados da Europa Central e Oriental buscavam assentamento territorial do pós-guerra, em troca da normalização das relações com o derrotado Reich alemão (a República de Weimar). Também afirmou que a Alemanha nunca entraria em guerra com os outros países. Locarno dividiu as fronteiras na Europa em duas categorias: ocidentais, que foram garantidas pelos Tratados de Locarno, e fronteiras orientais da Alemanha com a Polônia, que estavam abertas para revisão.
rdf:langString Locarnofördragen var en serie av sammanlagt sju avtal som förhandlades fram under en konferens i Locarno i Schweiz mellan 5 och 16 oktober 1925 och som undertecknades i London den 1 december samma år, för att skapa ett förhållande där Tyskland som likställd part kunde delta i internationella förhandlingar. Bland annat garanterade fördragen Frankrikes och Belgiens gränser mot Tyskland efter Versaillesfreden och de fastslog demilitarisering av Rhenlandet. Föregången av långvariga diplomatiska förhandlingar hölls konferensen mellan ombud för Belgien, Frankrike, Italien, Polen, Storbritannien, Tjeckoslovakien och Tyskland. Bland förgrundsgestalterna märktes de franska, tyska och brittiska utrikesministrarna Aristide Briand, Gustav Stresemann och Austen Chamberlain, samt tyske rikskanslern Hans Luther. Genom avtalen påskyndades utrymningen av det ockuperade Rhenlandet genom att det förklarades för demilitariserad zon, och Tysklands inträde i Nationernas Förbund året därpå förbereddes. Det främsta resultatet var ett garantifördrag eller en "säkerhetspakt" mellan Tyskland, Belgien, Frankrike, Italien och Storbritannien, där alla staterna erkände ett status quo för gränserna mellan Tyskland och Belgien och mellan Tyskland och Frankrike och gränsernas okränkbarhet. Tyskland och Belgien samt Tyskland och Frankrike förband sig att inte anfalla eller gå till krig mot varandra utom för legitimt försvar eller som en följd av förpliktelser enligt Nationernas förbunds akter. Samtliga länder lovade därutöver att med fredliga medel försöka bilägga alla tvistefrågor mellan länderna. Locarnofördragen kompletterades med ett särskilt skiljedomsavtal mellan Tyskland och Belgien samt Tyskland och Frankrike. Dylika avslöts även mellan Tyskland å ena sidan samt Polen och Tjeckoslovakien på den andra, varutöver fördrag mellan Frankrike och Polen/Tjeckoslovakien var avsedda att ömsesidigt betrygga dessa staters gränser. Konferensakterna undertecknades slutgiltigt i London 1 december 1925. Avtalen skulle, trots att det bidrog till några års stabilitet i Europa, visa sig värdelösa av bland annat följande orsaker: 1. Den 7 mars 1936, besatte Adolf Hitler, utan förvarning, det område som skulle vara obesatt, de tyska områdena väster om Rhen. Detta väckte stora protester i länderna runt omkring, men ingen gjorde något åt det, kanske för att man hade de blodiga striderna från första världskriget i färskt minne och till varje pris ville undvika en repris.2. Man hade i avtalen heller inte slagit fast dragningen av Polens och Tjeckoslovakiens gränser mot Tyskland. Detta kunde Hitler utnyttja i bland annat "folkomröstningar" för att få tillbaka land. Han kunde dessutom gå in med trupper i Tjeckoslovakien redan i mars 1939, ca ett halvår innan andra världskriget bröt ut. Även om många länders ledare försökte lösa Hitlers ständiga avtalsbrott, gavs han stor frihet i sina handlingar.
rdf:langString Лока́рнські договори́ — договори, підготовані 1925 на конференції у Локарно, підписані в Лондоні. Вони вступили в дію 10 вересня 1926 року, коли Німецька Держава стала членом Ліги Націй. * Рейнський пакт, укладений між Бельгією, Французькою республікою та Німецькою Державою, гарантований Великою Британією та Королівством Італія; гарантами пакту виступали Королівство Італія та Велика Британія. * арбітражні угоди Німецької Держави з Бельгією, Французькою республікою, Чехословацькою республікою та Польською республікою; * договори про взаємодопомогу — французько-польський та французько-чехословацький; запевняли недоторканість кордонів Французької республіки, Німецької Держави та Бельгії в тому вигляді, в котрому вони описувалися Версальським договором, не передбачаючи подібного для Польської республіки та Чехословацької республіки, також дотримання демілітаризації Рейнської зони; дали змогу прийняти Німецьку Державу до Ліги Націй; в 1936 Третій Рейх ремілітаризував .
rdf:langString Локарнские договоры 1925 года — семь договоров, ставших итогом переговоров, проходивших в швейцарском Локарно с 5 по 16 октября 1925 года и подписанных 1 декабря в Лондоне. Они вступили в действие 10 сентября 1926 года, когда Германия стала членом Лиги Наций. В Локарнской конференции принимали участие рейхсканцлер Германии Ганс Лютер, министр иностранных дел Германии Густав Штреземан, а также представители Италии (Бенито Муссолини), Великобритании (Остин Чемберлен), Бельгии (Эмиль Вандервельде), Франции (Аристид Бриан), Польши (Александр Скшиньский) и Чехословакии (д-р Эдвард Бенеш). Локарнские договоры эффективно разделили европейские границы на два сорта: западные границы, которые по договору были незыблемыми, и восточные (для Германии), в отношении которых никаких гарантий выдано не было. Попытка в 1934 заключения «Восточного пакта», гарантировавшего восточные границы, провалилась.
rdf:langString 洛迦诺公约(Locarno Treaties),又译罗加诺公约,是在1925年10月5日至16日欧洲多国在瑞士洛迦诺商議的七项协议,在同年12月1日于英国伦敦签署,隔年9月14日於日內瓦批准生效。一战中的欧洲協約國与中欧及东欧新兴国家尝试确认战后领土界线,并争取与战败的德国恢复正常关系。 1925年2月9日,德国外交部部長古斯塔夫·施特雷泽曼为求改善与西方国家的关系,建议与她们确立根据1919年凡尔赛条约而定下的德国西部边界。因此,德国、英国与法国在该年之夏交换照会,开启协议之先声。 条约的主要签署国是德国、法国、比利时、英国与意大利—前三国保证互不侵犯,而后两国则为此作保;如果前三国任何一者攻击另一国,所有其他签署国有责任保护遭到攻击的對象。 德国与法国和比利时签署仲裁协定;又与波兰和捷克斯洛伐克签署仲裁条约,保证将任何纷争转交到仲裁法庭或是由国际联盟主导的常設國際法院 (后来的国际法院) 审理。 法国也分别与波兰和捷克斯洛伐克签订条约,并承诺协助两国抵抗德国侵略。如此,新条约重新确认法国与两国分别在1921年2月19日和1924年1月25日签订的条约。 纵然东欧局势仍然紧张,洛迦诺公约被认为是替1924年至1930年期间西欧各国关系改善提供了基础。公约之成功,可见于德国在1926年获得成为国际联盟第六个常任会员国;以及盟军在1930年6月完全撤出德国西部的莱茵兰。作为维持世界和平、鼓励国际合作的首个正式机构,国联之能接纳德国者,诚然创造维持欧洲和平的契机。 然而,洛迦诺协定明显排除苏联于局外,仅仅令苏联因“西方之议和”而更感孤立。1922年,苏联借拉帕洛条约与德国修好,然则西欧现下之举,无疑为拉拢德国而已。 1930年,德国极端民族主义再度抬头,“洛迦诺精神”宣告幻灭。在1934年,对于“东方洛迦诺”之提议,德国反对确认东方边界;波兰则要求西方承认她在1920年从苏联得到的土地利益,故此未能达成任何协议。1936年3月7日,纳粹德国否定罗迦诺协定,进驻原本为非军事区的莱茵兰。
xsd:nonNegativeInteger 13438

data from the linked data cloud