Living wage

http://dbpedia.org/resource/Living_wage an entity of type: Thing

Životní minimum je právní institut v oblasti státní sociální podpory. Je to společensky uznaná a zákonem stanovená minimální hranice peněžních příjmů občana, pod níž nastává stav hmotné nouze. rdf:langString
Als Existenzminimum (auch: Notbedarf) bezeichnet man die Mittel, die zur Befriedigung der materiellen Bedürfnisse notwendig sind, um physisch zu überleben; dies sind vor allem Nahrung, Kleidung, Wohnung und eine medizinische Notfallversorgung. Wie die Armutsdefinition ist die Definition des Existenzminimums immer kulturspezifisch und relativ. Das soziokulturelle Existenzminimum garantiert über das physische Existenzminimum hinaus ein Recht auf Teilhabe am gesellschaftlichen, kulturellen und politischen Leben. rdf:langString
생활임금(生活賃金, 영어: living wage) 또는 생활급(生活給)은 물가와 노동자 및 부양가족의 최저생계비를 고려하여, 노동자의 를 보장해주는 개념이다. 한국의 공공부문 사례를 보면, 사용자의 임금지급능력과 노동자, 부양가족의 최저생계비를 측정하여 통상임금인 시간당 임금을 최저임금보다 1-2천원 높게 정한다. rdf:langString
維生工資(英語:living wage)是指一個勞工為了支付生活開銷(包含食、衣、住、行)的所需的最低收入,往往比最低工資高。在英國及瑞士,維生工資的標準是每週工作40個小時所能獲得的工資,不含額外的收入。 rdf:langString
يُعرّف أجر المعيشة بأنه الحد الأدنى للدخل الضروري كي يلبي العامل احتياجاته الأساسية. يختلف أجر المعيشة عن أجر الكفاف الذي يشير إلى الحد الأدنى البيولوجي. تُعرّف الاحتياجات على أنها تشمل الغذاء والمسكن والاحتياجات الأساسية الأخرى مثل الملابس. يهدف أجر المعيشة إلى السماح للعامل بتحمل مستوى معيشي أساسي لكن لائق من خلال العمل دون إعانات حكومية. بما أن مصطلح «الاحتياجات» مرن بطبيعته، لا يوجد مقياس واحد مقبول عالميًا لماهية أجر المعيشة وبالتالي فهو يختلف حسب الموقع الجغرافي ونوع الأسرة موضع الدراسة. أجر الأسرة أحد المفاهيم المرتبطة بأجر المعيشة، وهو أجر لا يكفي فقط إعالة الشخص لنفسه، بل يتعداه ليشمل إعالة الأسرة. rdf:langString
Dumviva salajro estas propono de la franca ekonomikisto Bernard Friot. Liaj ideoj prezentiĝas kiel plua etendiĝo de la konkretaĵoj klasbatalaj implicaj en la reformoj enpaŝitaj en 1944-1946 en Francio kadre de la registaro (interalie Ambroise Croizat) estiĝinta post la liberigo de Francio fine de la Dua Mondmilito: temas pri kreado de ĝenerala reĝimo de sociala sekureco, kiu ebligas pagi la tutan san-sektoron, ties investojn, kaj homojn laborantajn en ĝi, la pensiojn de la emeritoj, la , ĉion per aldonitaj al ĉiu salajro. Tiu uzado de kotizo estas por li fundamenta koncepto, kaj rimedo establi socialismon. Same la plifirmigo kaj etendigo de la "Ĝenerala Statuso de la Publikaj Oficoj", kiu garantias al ĉiuj ŝtatfunkciuloj dumvivan salajron, ligita nek al difinita laborposteno, nek al difin rdf:langString
El salario decente (en inglés living wage, literalmente salario que permite vivir)​ es el pago mínimo necesario a un trabajador para que satisfaga sus necesidades básicas. Estas necesidades incluyen alimento, alojamiento, y otras como ropa. En español también se designa este concepto con las expresiones salario digno, salario justo (fair wage), sueldo decente, sueldo digno, sueldo justo, salario vital, salario para vivir​ y mínimo vital. La implantación de un salario decente se considera una política de predistribución.​ rdf:langString
A living wage is defined as the minimum income necessary for a worker to meet their basic needs. This is not the same as a subsistence wage, which refers to a biological minimum, or a solidarity wage, which refers to a minimum wage tracking labor productivity. Needs are defined to include food, housing, and other essential needs such as clothing. The goal of a living wage is to allow a worker to afford a basic but decent standard of living through employment without government subsidies. Due to the flexible nature of the term "needs", there is not one universally accepted measure of what a living wage is and as such it varies by location and household type. A related concept is that of a family wage – one sufficient to not only support oneself, but also to raise a family. rdf:langString
Un salario di sussistenza è definito come il reddito minimo necessario affinché un lavoratore soddisfi i propri bisogni di base. Ciò non lo definisce come salario di sussistenza, il quale si riferisce al minimo biologico. Nel definire le esigenze si tiene conto di cibo, alloggio e altri bisogni essenziali come l'abbigliamento. L'obiettivo di un salario di sussistenza è consentire a un lavoratore di permettersi uno standard di vita di base ma dignitoso attraverso l'occupazione senza sussidi statali. A causa della natura flessibile del termine "bisogni", non esiste una misura universalmente accettata di cosa sia un salario di sussistenza e come tale varia in base all'ubicazione e al tipo di famiglia. Un concetto correlato è quello di un salario familiare - ossia un salario sufficiente non so rdf:langString
Minimum egzystencji – koszyk dóbr, niezbędnych do podtrzymania funkcji życiowych człowieka i sprawności psychofizycznej. Uwzględnia on jedynie te potrzeby, których zaspokojenie nie może być odłożone w czasie, a konsumpcja niższa od tego poziomu prowadzi do biologicznego wyniszczenia i zagrożenia życia. W skład koszyka minimum egzystencji wchodzą potrzeby mieszkaniowe i artykuły żywnościowe. Łączny koszt nabycia (zużycia) tych dóbr określa wartość koszyka, która stanowi granicę ubóstwa skrajnego. rdf:langString
Existensminimum eller förbehållsbelopp (jmf existensminimum i Sverige) är den relativt lägsta levnadsnivån, där de ekonomiska utrymmet möter de grundläggande behoven, som inte tillåter något leverne utöver detta. Strängt taget ingår i existensminimum endast vad som är nödvändigt för överlevnad (existens), men ordet används också om vad som är nödvändigt för en , såsom husrum, mat, kläder, transporter, sjukvård. Begreppet används för beräkning av bidrag till fattiga. Existensminimum är den levnadsnivå man alltid som minimum har rätt till, och är åtminstone i många EU-länder inklusive Sverige betydligt mindre än vad man tjänar på 40 timmars veckoarbete med lägstalön. I Sverige är gränsen satt till en nivå som möjliggör för gäldenären att "kunna försörja sig själv och hemmavarande familjemedl rdf:langString
Прожиточный минимум — стоимостная величина достаточного для обеспечения нормального функционирования организма человека и сохранения его здоровья набора пищевых продуктов, а также минимального набора непродовольственных товаров и услуг, необходимых для удовлетворения основных социальных и культурных потребностей личности. rdf:langString
Прожитко́вий мі́німум — вартісна величина достатнього для забезпечення нормального функціонування організму людини, збереження його здоров'я, набору продуктів харчування, а також мінімального набору та мінімального набору послуг, необхідних для задоволення основних соціальних і культурних потреб особистості. rdf:langString
rdf:langString أجر المعيشة
rdf:langString Životní minimum
rdf:langString Existenzminimum
rdf:langString Dumviva salajro
rdf:langString Salario decente
rdf:langString Minimum vital
rdf:langString Salario di sussistenza
rdf:langString Living wage
rdf:langString 생활임금
rdf:langString Minimum egzystencji
rdf:langString Прожиточный минимум
rdf:langString Existensminimum
rdf:langString Прожитковий мінімум
rdf:langString 維生工資
xsd:integer 572849
xsd:integer 1122821582
rdf:langString "Everyone who works has the right to just and favourable remuneration ensuring for himself and for his family an existence worthy of human dignity."
rdf:langString "It seems to me to be equally plain that no business which depends for existence on paying less than living wages to its workers has any right to continue in this country."
rdf:langString President Franklin D. Roosevelt, 1933
rdf:langString Universal Declaration of Human Rights, Art. 23 Sec. 3
xsd:integer 250
rdf:langString Životní minimum je právní institut v oblasti státní sociální podpory. Je to společensky uznaná a zákonem stanovená minimální hranice peněžních příjmů občana, pod níž nastává stav hmotné nouze.
rdf:langString يُعرّف أجر المعيشة بأنه الحد الأدنى للدخل الضروري كي يلبي العامل احتياجاته الأساسية. يختلف أجر المعيشة عن أجر الكفاف الذي يشير إلى الحد الأدنى البيولوجي. تُعرّف الاحتياجات على أنها تشمل الغذاء والمسكن والاحتياجات الأساسية الأخرى مثل الملابس. يهدف أجر المعيشة إلى السماح للعامل بتحمل مستوى معيشي أساسي لكن لائق من خلال العمل دون إعانات حكومية. بما أن مصطلح «الاحتياجات» مرن بطبيعته، لا يوجد مقياس واحد مقبول عالميًا لماهية أجر المعيشة وبالتالي فهو يختلف حسب الموقع الجغرافي ونوع الأسرة موضع الدراسة. أجر الأسرة أحد المفاهيم المرتبطة بأجر المعيشة، وهو أجر لا يكفي فقط إعالة الشخص لنفسه، بل يتعداه ليشمل إعالة الأسرة. يختلف أجر المعيشة عن الحد الأدنى للأجور في أن الأخير قد يفشل في تلبية متطلبات نوعية الحياة الأساسية، ما يجعل العامل معتمدًا على البرامج الحكومية للحصول على دخل إضافي. عادة ما تُعتمد أجور المعيشة في البلديات فقط. من الناحية الاقتصادية، يشبه أجر المعيشة الحد الأدنى للأجور لأنه حد أدنى لسعر العمل، وبالتالي يختلف عن الحد الأدنى الوطني للأجور لأنه لا يُحدّد حسب العتبة القانونية. في المملكة المتحدة ونيوزيلندا، يحدد المروجون لأجر المعيشة هذا المفهوم ليعني أن الشخص الذي يعمل 40 ساعة في الأسبوع، دون دخل إضافي، يجب أن يكون قادرًا على تحمل النفقات الأساسية لتأمين حياة متواضعة لكن لائقة، مثل الطعام والمأوى والمرافق والنقل والرعاية الصحية ورعاية الأطفال. كما حدد أنصار أجور المعيشة المفهوم بأنه الأجر المعادل لخط فقر أسرة مكونة من أربعة أفراد. يجب أن يسمح الدخل للأسرة بـ «تأمين الغذاء والمأوى والملابس والرعاية الصحية والنقل وغيرها من ضرورات العيش في المجتمع الحديث». تعرّف سلطة لندن الكبرى أجر المعيشة على أنه يبلغ 60% من الأجر الوسيط، مضافًا إليه 15% لتغطية الأحداث غير المتوقعة. جاءت حملات أجور المعيشة كردة فعل على سياسات ريغان وتاتشر الاقتصادية في كل من الولايات المتحدة والمملكة المتحدة، والتي حولت سياسة الاقتصاد الكلي نحو النيوليبرالية. يدعم الاقتصاد الكينزي والاقتصاد ما بعد الكينزي أجر المعيشة لأنه، من خلال زيادة القوة الشرائية للعمال ذوي الدخل المنخفض، يحفّز الطلب وبالتالي حالة الاقتصاد.
rdf:langString Als Existenzminimum (auch: Notbedarf) bezeichnet man die Mittel, die zur Befriedigung der materiellen Bedürfnisse notwendig sind, um physisch zu überleben; dies sind vor allem Nahrung, Kleidung, Wohnung und eine medizinische Notfallversorgung. Wie die Armutsdefinition ist die Definition des Existenzminimums immer kulturspezifisch und relativ. Das soziokulturelle Existenzminimum garantiert über das physische Existenzminimum hinaus ein Recht auf Teilhabe am gesellschaftlichen, kulturellen und politischen Leben.
rdf:langString Dumviva salajro estas propono de la franca ekonomikisto Bernard Friot. Liaj ideoj prezentiĝas kiel plua etendiĝo de la konkretaĵoj klasbatalaj implicaj en la reformoj enpaŝitaj en 1944-1946 en Francio kadre de la registaro (interalie Ambroise Croizat) estiĝinta post la liberigo de Francio fine de la Dua Mondmilito: temas pri kreado de ĝenerala reĝimo de sociala sekureco, kiu ebligas pagi la tutan san-sektoron, ties investojn, kaj homojn laborantajn en ĝi, la pensiojn de la emeritoj, la , ĉion per aldonitaj al ĉiu salajro. Tiu uzado de kotizo estas por li fundamenta koncepto, kaj rimedo establi socialismon. Same la plifirmigo kaj etendigo de la "Ĝenerala Statuso de la Publikaj Oficoj", kiu garantias al ĉiuj ŝtatfunkciuloj dumvivan salajron, ligita nek al difinita laborposteno, nek al difinita kvanto de laboro farita, sed al ties , agnoskata sekve de konkurso. Tiel la laboristoj ne plu estus submetataj al la povo, hazardoj, vundebleco kaj trudoj de la labormerkato. Li proponas etendi tiujn konceptojn, kaj metodojn de financado al ĉiuj laboristoj, kaj fakte ankaŭ al la investoj, kio ebligus fini ĉiun uzon al prunto, kaj la bezonon pri (kaj submetiĝo al) ĉiaj bankoj. Ĉiuj homoj en la socio ricevus je sia 18-a jariĝo, same kiel ĝi ricevas voĉdonrajton, ankaŭ rajton je kvalifiko, kiu, same kiel al ŝtatoficistoj nuntempe, garantius al ĝi dumvivan salajron. Tiu estus financata per plialtigita kvoto de . Fakte la tuton de la Malneta Enlanda Produkto estus forprenita en kotizoj, ĉar alia parto de ĝi irus al kaso por investado. Tiel oni kreus en la faktoj socialisman socion. Laŭ Bernard Friot, tio ne estus utopia, ĉar fakte tiuj aferoj jam ekzistas kaj funkcias, temus nur pri etendiĝo de statusoj (la ŝtatoficistoj, la gepatroj kiuj ricevas porinfanan kromsalajron, laboristoj salajritaj kaj sendependaj, kaj entreprenoj, de la sansektoro, kiuj estas malrekte pagataj de la monkompensoj de sociala sekureco, kaj la emeritoj, kiuj ricevas senkondiĉe pensiojn ĝis la morto) kaj financrimedoj (kotizoj). Tio ankaŭ ebligas instali ĝin po iome: ekzemple li proponas, kiel transira tujan paŝon: Alian transiran tujan paŝon,li proponis en 2019,t.e. ia "Sociala Sekureco Alimenta" : Li kreis asocion "Salajrec-reto" kaj abunde prelegas. La nocion de dumviva salajro oni ne maldistingu kun tiu de baza enspezo, kiun li kritikas kiel ian "savradon de kapitalismo".
rdf:langString El salario decente (en inglés living wage, literalmente salario que permite vivir)​ es el pago mínimo necesario a un trabajador para que satisfaga sus necesidades básicas. Estas necesidades incluyen alimento, alojamiento, y otras como ropa. En español también se designa este concepto con las expresiones salario digno, salario justo (fair wage), sueldo decente, sueldo digno, sueldo justo, salario vital, salario para vivir​ y mínimo vital. El objetivo de un salario decente es proporcionar al trabajador un nivel de vida básico, pero decente. Debido a la naturaleza flexible del término "necesidades", no hay una medida universalmente aceptada de qué es un salario decente, porque varía con el lugar geográfico y el tipo de hogar.​​​ Una definición de salario decente utilizada por la Autoridad del Gran Londres (GLA por sus siglas en inglés) es el sueldo umbral, calculado como unos ingresos del 60 % de la mediana más un 15 % adicional para imprevistos.​ La implantación de un salario decente se considera una política de predistribución.​ Un salario decente, en algunos países como el Reino Unido y Nueva Zelanda, generalmente significa que una persona que lo cobra por trabajar 40 horas a la a semana, sin ingresos adicionales, tendría que ser capaz de pagarse con él lo básico para una vida modesta, pero decente, como comida, alojamiento, suministros (agua, electricidad, gas, teléfono), transporte, salud y cuidado de los hijos.​​​
rdf:langString A living wage is defined as the minimum income necessary for a worker to meet their basic needs. This is not the same as a subsistence wage, which refers to a biological minimum, or a solidarity wage, which refers to a minimum wage tracking labor productivity. Needs are defined to include food, housing, and other essential needs such as clothing. The goal of a living wage is to allow a worker to afford a basic but decent standard of living through employment without government subsidies. Due to the flexible nature of the term "needs", there is not one universally accepted measure of what a living wage is and as such it varies by location and household type. A related concept is that of a family wage – one sufficient to not only support oneself, but also to raise a family. The living wage differs from the minimum wage in that the latter can fail to meet the requirements for a basic quality of life which leaves the worker to rely on government programs for additional income. Living wages have typically only been adopted in municipalities. In economic terms, a minimum wage is a price floor for labor created by a legal threshold, rather than a reservation wage created by price discovery. The living wage is one possible guideline for determining a target price floor, while a minimum wage is a policy to enforce a chosen price floor. In the United Kingdom and New Zealand, advocates define a living wage to mean that a person working 40 hours a week, with no additional income, should be able to afford the basics for a modest but decent life, such as, food, shelter, utilities, transport, health care, and child care. Living wage advocates have further defined a living wage as the wage equivalent to the poverty line for a family of four. The income would have to allow the family to 'secure food, shelter, clothing, health care, transportation and other necessities of living in modern society'. A definition of a living wage used by the Greater London Authority (GLA) is the threshold wage, calculated as an income of 60% of the median, and an additional 15% to allow for unforeseen events. Living wage campaigns came about partially as a response to Reaganomics and Thatcherism in the US and UK, respectively, which shifted macroeconomic policy towards neoliberalism. A living wage, by increasing the purchasing power of low income workers, is supported by Keynesian and post-Keynesian economics which focuses on stimulating demand in order to improve the state of the economy.
rdf:langString 생활임금(生活賃金, 영어: living wage) 또는 생활급(生活給)은 물가와 노동자 및 부양가족의 최저생계비를 고려하여, 노동자의 를 보장해주는 개념이다. 한국의 공공부문 사례를 보면, 사용자의 임금지급능력과 노동자, 부양가족의 최저생계비를 측정하여 통상임금인 시간당 임금을 최저임금보다 1-2천원 높게 정한다.
rdf:langString Un salario di sussistenza è definito come il reddito minimo necessario affinché un lavoratore soddisfi i propri bisogni di base. Ciò non lo definisce come salario di sussistenza, il quale si riferisce al minimo biologico. Nel definire le esigenze si tiene conto di cibo, alloggio e altri bisogni essenziali come l'abbigliamento. L'obiettivo di un salario di sussistenza è consentire a un lavoratore di permettersi uno standard di vita di base ma dignitoso attraverso l'occupazione senza sussidi statali. A causa della natura flessibile del termine "bisogni", non esiste una misura universalmente accettata di cosa sia un salario di sussistenza e come tale varia in base all'ubicazione e al tipo di famiglia. Un concetto correlato è quello di un salario familiare - ossia un salario sufficiente non solo per sostenersi, ma anche per crescere una famiglia. Il salario di sussistenza differisce dal salario minimo in quanto quest'ultimo può non soddisfare i requisiti di uno standard minimo della qualità di vita, obbligando il lavoratore a fare affidamento su programmi governativi per un reddito aggiuntivo. I salari di sussistenza sono stati generalmente adottati solo nei comuni . In termini economici, il salario di sussistenza è simile al salario minimo in quanto rappresenta il prezzo minimo per il lavoro. Nel Regno Unito e in Nuova Zelanda, i sostenitori definiscono il salario di sussistenza facendo l'esempio di una persona che lavora 40 ore alla settimana e senza alcun reddito aggiuntivo, questa famiglia dovrebbe essere in grado di permettersi le basi per una vita modesta ma dignitosa, come cibo, alloggio, servizi pubblici, trasporti, assistenza sanitaria e assistenza all'infanzia. I sostenitori del salario di sussistenza, lo hanno ulteriormente definito come il salario equivalente alla soglia di povertà per una famiglia di quattro persone. Le entrate dovrebbero consentire alla famiglia di "assicurare cibo, alloggio, vestiti, assistenza sanitaria, trasporti e altre necessità per vivere nella società moderna". Una definizione di un salario di sussistenza usata dalla Greater London Authority (GLA) è il salario di soglia, calcolato come reddito del 60% della mediana e un ulteriore 15% per consentire eventi imprevisti. Calcolo del salario di sussistenza Le campagne sui salari viventi sono nate in parte come risposta alla Reaganomics e al Thatcherismo negli Stati Uniti e nel Regno Unito, rispettivamente, che hanno spostato la politica macroeconomica verso il neoliberismo . Un salario di sussistenza, aumentando il potere d'acquisto dei lavoratori a basso reddito, è sostenuto dall'economia keynesiana e post-keynesiana che si concentra sullo stimolo della domanda al fine di migliorare lo stato dell'economia.
rdf:langString Minimum egzystencji – koszyk dóbr, niezbędnych do podtrzymania funkcji życiowych człowieka i sprawności psychofizycznej. Uwzględnia on jedynie te potrzeby, których zaspokojenie nie może być odłożone w czasie, a konsumpcja niższa od tego poziomu prowadzi do biologicznego wyniszczenia i zagrożenia życia. W skład koszyka minimum egzystencji wchodzą potrzeby mieszkaniowe i artykuły żywnościowe. Łączny koszt nabycia (zużycia) tych dóbr określa wartość koszyka, która stanowi granicę ubóstwa skrajnego. W Polsce minimum egzystencji, zwane też "minimum biologicznym", szacowane jest od 1995 przez Instytut Pracy i Spraw Socjalnych tzw. IPiSS. Podobnie, jak w przypadku minimum socjalnego, IPiSS ustala wartość koszyka minimum egzystencji oddzielnie dla 6 typów pracowniczych gospodarstw domowych (od rodziny 1-osobowej do 5-osobowej) oraz 2 typów gospodarstw emeryckich (1- i 2-osobowych). Na stronie instytutu obecne są dane archiwalne z lat 2006 - 2017, a w arkuszach tabel także od 1993 r.
rdf:langString Existensminimum eller förbehållsbelopp (jmf existensminimum i Sverige) är den relativt lägsta levnadsnivån, där de ekonomiska utrymmet möter de grundläggande behoven, som inte tillåter något leverne utöver detta. Strängt taget ingår i existensminimum endast vad som är nödvändigt för överlevnad (existens), men ordet används också om vad som är nödvändigt för en , såsom husrum, mat, kläder, transporter, sjukvård. Begreppet används för beräkning av bidrag till fattiga. Existensminimum är den levnadsnivå man alltid som minimum har rätt till, och är åtminstone i många EU-länder inklusive Sverige betydligt mindre än vad man tjänar på 40 timmars veckoarbete med lägstalön. I Sverige är gränsen satt till en nivå som möjliggör för gäldenären att "kunna försörja sig själv och hemmavarande familjemedlemmar".
rdf:langString Прожитко́вий мі́німум — вартісна величина достатнього для забезпечення нормального функціонування організму людини, збереження його здоров'я, набору продуктів харчування, а також мінімального набору та мінімального набору послуг, необхідних для задоволення основних соціальних і культурних потреб особистості. Обсяг прожиткового мінімуму містить два елементи — фізіологічний та соціальний. Фізіологічний мінімум — це вартісне вираження матеріальних цінностей, конче необхідних для існування людини. В світовій практиці він становить 85—87 % загального прожиткового мінімуму, а решта припадає на соціальну частину — певний набір духовних цінностей мінімально прийнятого рівня життя.
rdf:langString 維生工資(英語:living wage)是指一個勞工為了支付生活開銷(包含食、衣、住、行)的所需的最低收入,往往比最低工資高。在英國及瑞士,維生工資的標準是每週工作40個小時所能獲得的工資,不含額外的收入。
rdf:langString Прожиточный минимум — стоимостная величина достаточного для обеспечения нормального функционирования организма человека и сохранения его здоровья набора пищевых продуктов, а также минимального набора непродовольственных товаров и услуг, необходимых для удовлетворения основных социальных и культурных потребностей личности. Объём прожиточного минимума содержит два элемента — физиологический и социальный. Физиологический минимум — это стоимостное выражение материальных ценностей, жизненно необходимых для существования человека. В мировой практике он составляет 85—87 % общего прожиточного минимума, а остальное приходится на социальную часть — определённый набор духовных ценностей, соответствующий минимально приемлемому уровню жизни. В Германии в 1909—1914 годах чистая недельная зарплата рабочего составляла 28 марок при стоимости жизни в 31,1 марку, что вынуждало жену и трудоспособных детей из большинства рабочих семей работать. В лучшем положении находились рабочие США. По данным бюро статистики штата Массачусетс прожиточный минимум семьи из 5 человек составлял 14,5 долларов в неделю, а нью-йоркское бюро труда оценивало минимальный прожиточный минимум в 10 долларов в неделю. При этом в среднем мужчины в 1899 году зарабатывали 11,2 долларов и в 1914 году — 15,4 долларов. Но зарплата женщин была ниже — 6 и 8,2 долларов в обоих случаях. Ниже прожиточного минимума была зарплата рабочих афроамериканского происхождения — в 1911 году в зависимости от отрасли промышленности 10,6—12,3 долларов.
xsd:nonNegativeInteger 66666

data from the linked data cloud