List of Norwegian monarchs

http://dbpedia.org/resource/List_of_Norwegian_monarchs

Aquesta és una llista de Monarques de Noruega (en noruec: kongerekken o kongerekka) que comença l'any 872, després de la , quan el rei Harald Harfager va unificar diversos petits regnes amb el regne del seu pare. El regne de Harald va prendre el nom de Regne de Noruega. El regne és un dels més antics d'Europa i l'actual monarca, Harald V, és el seixanta-quatrè segons la llista oficial. Durant els interregnes, Noruega va ser governada per regents que adoptaven diferents títols. rdf:langString
Kronologia listo de reĝoj de Norvegio. Tiu ĉi listo estas tre nekompleta. Kompleta listo de norvegaj regantoj streĉiĝas pli ol 1000 jarojn, de la vikinga tempo ĝis hodiaŭ, kaj estas trovebla, ekzemple, en la koresponda paĝo de la norvega Vikipedio. rdf:langString
Voici la liste des monarques qui ont régné sur la Norvège depuis son unification par Harald Ier à la fin du IXe siècle. Avant cette date, la région est divisée en plusieurs petits royaumes, chacun ayant sa propre lignée royale. rdf:langString
Berikut daftar raja-raja Norwegia rdf:langString
Questa pagina contiene l'Elenco di monarchi della Norvegia. Le date dei primi duecento anni sono piuttosto imprecise e ricche di successioni non in base alla legge salica, dovute alle continue guerre e al fatto che era usanza dei sovrani affiancare più di un figlio al trono (senza distinzioni tra figli legittimi ed illegittimi) e nominare un successore alla morte o deposizione dell'ultimo di essi. Il patronimico -son aggiunto al nome del padre ha il significato di figlio di -. rdf:langString
ノルウェー君主一覧(ノルウェーくんしゅいちらん)では、過去にノルウェーを支配した君主を掲げる。 王位継承は、1990年の憲法改正より最長子相続制をとっている。 rdf:langString
노르웨이는 다른 국가에 비해 독자적인 군주 수가 적고, 다른 강국들과의 동군연합을 이루어왔다. 크누트 대왕 시기에는 북해 제국에 편입되었으며, 이후엔 독자적인 군주를 가지지만 스웨덴 왕국의 지배를 거쳐, 칼마르 연합을 이루게 된다. 이후 체제에 반발하던 스웨덴이 독립하면서 연합은 해체되고 덴마크 왕국과 노르웨이 왕국이 결합하여 덴마크-노르웨이 동군연합이 수립되면서 덴마크의 군주가 노르웨이의 군주를 겸한다. 그러나 나폴레옹 전쟁 중 덴마크가 프랑스 제1제국에 가담하였기 때문에, 빈 회의에서 노르웨이는 스웨덴에 할양된다. 노르웨이 의회에서는 이에 반대하여 의 크리스티안 프레데리크를 추대하지만 이에 반발한 스웨덴에 패해 노르웨이가 자치를 누리는 조건으로 동군연합을 이룬다. 하지만 1905년 노르웨이 의회가 글뤽스부르크 왕가의 프레데리크 8세의 차남을 호콘 7세로 추대하고 오스카르 2세가 이를 승인하면서 노르웨이는 다시 독자적인 군주를 가지게 되었다. rdf:langString
A monarquia da Noruega tradicionalmente começou em 872, data da Batalha do Fiorde de Hafrs em que Haroldo I uniu vários reinos pequenos junto ao seu para formar o Reino da Noruega. rdf:langString
Норвегія вважається єдиним королівством, починаючи з Гаральда I. rdf:langString
تبدأ قائمة عواهل النرويج في عام 872، ويرجع تاريخها التقليدي إلى معركة هافرشفيورد (Hafrsfjord) بعد أن قام الملك المنتصر هارالد ذو الشعر الفاتح بدمج ممالك ضئيلة عديدة في مملكة والده. سُميت على اسم المنطقة الجغرافية المتجانسة، أصبحت تُعرف مملكة هارالد فيما بعد بمملكة النرويج. تقليدياً، تأسست النرويج في سنة 872 واستمر وجودها لأكثر من 1100 عام، إن مملكة النرويج إحدى الدول الأصلية في أوروبا: فالملك هارالد الخامس - الذي يحكم منذ عام 1991 - هو العاهل 64 حسب الترتيب الرسمي. خلال فترات خلو العرش، حكمَ النرويجَ حكامٌ بألقابٍ مختلفة. rdf:langString
Toto je seznam norských panovníků. Po mnoho let bylo Norsko pod nadvládou Dánska a Švédska, a norskými panovníky byli dánští a švédští králové, kteří byli zastoupeni v Norsku svými místodržícími (ladejarly, jarly, regenty). rdf:langString
Ο Κατάλογος των μοναρχών της Νορβηγίας ξεκινάει από το 872 μετά τη μάχη του Χάφρσφζορντ, στην οποία ο νικητής βασιλιάς Χάραλντ Χορφάγκρε ενσωμάτωσε πολλά άλλα μικρότερα βασίλεια στο βασίλειο του πατέρα του, δημιουργώντας ένα μεγάλο βασίλειο, που θα μείνει γνωστό ως Βασίλειο της Νορβηγίας.Το βασίλειο της Νορβηγίας διατηρείται περισσότερα από 1000 χρόνια σαν ένα από τα κύρια Ευρωπαϊκά κράτη· ο Χάραλντ Ε΄ της Νορβηγίας, ο οποίος βασιλεύει στη Νορβηγία από το 1991, καταγράφεται ως ο 64ος μονάρχης σύμφωνα με τον επίσημο κατάλογο. rdf:langString
Die Liste der norwegischen Könige beginnt traditionell mit Harald Hårfagre, obgleich er nur über einen Teil Westnorwegens eine gewisse Oberherrschaft ausübte und sich sein Königtum wesentlich vom Königtum des Mittelalters unterschied. Die Liste der Könige über die Färöer weist von 1035 bis 1814 dieselben Könige auf wie diese Liste. rdf:langString
The list of Norwegian monarchs (Norwegian: kongerekken or kongerekka) begins in 872: the traditional dating of the Battle of Hafrsfjord, after which victorious King Harald Fairhair merged several petty kingdoms into that of his father. Named after the homonymous geographical region, Harald's realm was later to be known as the Kingdom of Norway. rdf:langString
Noorwegen is niet door een enkele koninklijke dynastie geregeerd geweest, maar door meerdere. Uit verschillende landsdelen, bestuurd door lokale koningen en vorsten, ontstond in de Vikingtijd een eenheid. Harald I Haarfagre (Schoonhaar) wordt gezien als degene die van al deze rijkjes, één rijk maakte. rdf:langString
Король Норвегии (норв. Kung av Norge) согласно Конституции Норвегии, является главой государства. Норвежская монархия имеет давнюю историю, идущую от мелких королевств, которые объединились, чтобы сформировать Норвегию; она была в союзе со Швецией и Данией в течение длительного времени. rdf:langString
Det här är en lista över de personer som har varit regenter (kungar, regerande drottningar, riksföreståndare eller riksjarlar) i kungariket Norge sedan 800-talet. Den norska regentlängden inleds traditionellt med Harald Hårfager, efter Snorre Sturlassons framställning i Heimskringla. Det är emellertid osäkert hur stabil kungamakten var under de första 150 åren och vissa historiker har argumenterat för att Norges kungalängd lika gärna skulle kunna inledas med Olav Tryggvason, eller med Harald Hårdråde. rdf:langString
rdf:langString قائمة ملوك النرويج
rdf:langString Llista de reis de Noruega
rdf:langString Seznam norských panovníků
rdf:langString Liste der Könige von Norwegen
rdf:langString Κατάλογος μοναρχών της Νορβηγίας
rdf:langString Listo de norvegaj reĝoj
rdf:langString Liste des monarques de Norvège
rdf:langString Daftar Raja Norwegia
rdf:langString Sovrani di Norvegia
rdf:langString List of Norwegian monarchs
rdf:langString 노르웨이 국왕
rdf:langString ノルウェー君主一覧
rdf:langString Lijst van koningen van Noorwegen
rdf:langString Władcy Norwegii
rdf:langString Lista de monarcas da Noruega
rdf:langString Король Норвегии
rdf:langString Lista över Norges regenter
rdf:langString Список монархів Норвегії
rdf:langString 挪威君主列表
xsd:integer 66051
xsd:integer 1123631499
rdf:langString Toto je seznam norských panovníků. Po mnoho let bylo Norsko pod nadvládou Dánska a Švédska, a norskými panovníky byli dánští a švédští králové, kteří byli zastoupeni v Norsku svými místodržícími (ladejarly, jarly, regenty). V níže uvedeném seznamu lze nalézt v prvé řadě obvyklá jména norských panovníků používaná v české literatuře, dále jsou uvedena jména v norštině (bokmål) a léta, kdy král anebo jeho místodržící panovali. Norské názvy obsahující písmeno å byly dříve psány s aa, proto lze najít i jinak psaná jména. Některá jména se přepisují, a některá zůstávají nepřepisována – Haakon VII. oproti Håkon Sigurdsson.
rdf:langString Aquesta és una llista de Monarques de Noruega (en noruec: kongerekken o kongerekka) que comença l'any 872, després de la , quan el rei Harald Harfager va unificar diversos petits regnes amb el regne del seu pare. El regne de Harald va prendre el nom de Regne de Noruega. El regne és un dels més antics d'Europa i l'actual monarca, Harald V, és el seixanta-quatrè segons la llista oficial. Durant els interregnes, Noruega va ser governada per regents que adoptaven diferents títols.
rdf:langString Die Liste der norwegischen Könige beginnt traditionell mit Harald Hårfagre, obgleich er nur über einen Teil Westnorwegens eine gewisse Oberherrschaft ausübte und sich sein Königtum wesentlich vom Königtum des Mittelalters unterschied. Die Dynastien sind in weiten Teilen von den Sagaverfassern konstruiert. Die gesicherte Abstammung von Harald Hårfagre ist unter seinem Lemma dargestellt. Auch die Bezeichnung „Ynglinge“ stammt aus Konstrukten der Sagaliteratur und ist historisch nicht belegbar. Gleichwohl werden die Bezeichnungen beibehalten, damit die in der Literatur gebräuchlichen Namen und Zuordnungen verfolgt werden können. Bereits Harald Blauzahn war dänischer Oberkönig. 1389 kam Norwegen durch die Kalmarer Union unter die Regentschaft der dänischen Könige. Diese regierten das Land in dänisch-norwegischer Personalunion bis 1814. Da Dänemark auf Seiten Napoléon Bonapartes stand, musste es nach Napoleons Ende Norwegen an Schweden abgeben. Bis 1905 wurde das Land durch die schwedischen Könige in Personalunion regiert, bevor es durch eine Abstimmung wieder unabhängig wurde. Die Liste der Könige über die Färöer weist von 1035 bis 1814 dieselben Könige auf wie diese Liste.
rdf:langString تبدأ قائمة عواهل النرويج في عام 872، ويرجع تاريخها التقليدي إلى معركة هافرشفيورد (Hafrsfjord) بعد أن قام الملك المنتصر هارالد ذو الشعر الفاتح بدمج ممالك ضئيلة عديدة في مملكة والده. سُميت على اسم المنطقة الجغرافية المتجانسة، أصبحت تُعرف مملكة هارالد فيما بعد بمملكة النرويج. تقليدياً، تأسست النرويج في سنة 872 واستمر وجودها لأكثر من 1100 عام، إن مملكة النرويج إحدى الدول الأصلية في أوروبا: فالملك هارالد الخامس - الذي يحكم منذ عام 1991 - هو العاهل 64 حسب الترتيب الرسمي. خلال فترات خلو العرش، حكمَ النرويجَ حكامٌ بألقابٍ مختلفة. شغل العديد من السلالات الملكية عرش مملكة النرويج، الأكثر شهرةً: سلالة ذو الشعر الفاتح (872–970)، وبيت سفيره (1184–1319)، وبيت أولدنبورغ (1450–1481، 1483–1533، 1537–1814، ومنذ 1905 حتى الآن) بما في ذلك فروع هولشتاين-غوتورب (1814–1818) وشليسفيش هولشتاين سوندربورغ غلوكسبورغ (منذ 1905). خلال فترة الحرب الأهلية (1130–1240)، قاتل العديد من المطالبين بالعرش بعضهم البعض. لا يُعتبر بعض الملوك من تلك الفترة ملوكاً شرعيين وغالباً يُهمل إدراجهم في قائمة العواهل. بين عام 1387 وعام 1905، كانت النرويج جزءاً في اتحاداتٍ شتى. استعمل ملوك النرويج ألقاباً مختلفاً بين عام 1450 وعام 1905، كلمك الفند، وملك القوط، ودوق شلسفيغ، ودوق هولشتاين، وأمير روغن، وكونت أولدنبورغ. كانوا يدعون أنفسهم Konge til Norge (ملك للنرويج)، بدلاً من Konge af Norge (ملك النرويج)، مشيرين بذلك إلى أن البلد كان ملكيةً شخصية، غالباً مع لقب جلالته. مع إدخال الملكية الدستورية في سنة 1814، طُولت العبارة التقليدية «بفضل الله وعلى دستور المملكة»؛ ولكنه استعمل لفترةٍ وجيزة. آخر ملك استعمل عبارة بفضل الله كان هوكون السابع، الذي توفي في سنة 1957. لقب الملك اليوم رسمياً هو Norges Konge (ملك النرويج)، مشيراً بذلك إلى أنه ينتمي إلى البلد (بدلاً من العكس)، مع عبارة «جلالته».
rdf:langString Ο Κατάλογος των μοναρχών της Νορβηγίας ξεκινάει από το 872 μετά τη μάχη του Χάφρσφζορντ, στην οποία ο νικητής βασιλιάς Χάραλντ Χορφάγκρε ενσωμάτωσε πολλά άλλα μικρότερα βασίλεια στο βασίλειο του πατέρα του, δημιουργώντας ένα μεγάλο βασίλειο, που θα μείνει γνωστό ως Βασίλειο της Νορβηγίας.Το βασίλειο της Νορβηγίας διατηρείται περισσότερα από 1000 χρόνια σαν ένα από τα κύρια Ευρωπαϊκά κράτη· ο Χάραλντ Ε΄ της Νορβηγίας, ο οποίος βασιλεύει στη Νορβηγία από το 1991, καταγράφεται ως ο 64ος μονάρχης σύμφωνα με τον επίσημο κατάλογο. Διάφορες δυναστείες κυβέρνησαν το βασίλειο της Νορβηγίας, όπως ο Οίκος του Χορφάγκρε (872-970), ο Οίκος των Κνύτλινγκα (1184-1319), ο Οίκος του Όλντενμπουργκ (1450–1481, 1483–1533, 1537–1814), περιλαμβάνοντας κλάδους όπως του Σ.Χ.Γκόττορπ (1814-1818) και του Σ.Χ.Σ.Γκλύκσμπουρκ (1905-2017). Την περίοδο του εμφυλίου πολέμου (1130-1240) βρέθηκαν πολλοί διεκδικητές για τον θρόνο της Νορβηγίας, ενώ πολλοί βασιλείς δεν καταγράφονται στους επίσημους καταλόγους. Την περίοδο του εμφυλίου πολέμου (1130-1240) βρέθηκαν πολλοί διεκδικητές για τον θρόνο της Νορβηγίας, ενώ πολλοί βασιλείς δεν καταγράφονται στους επίσημους καταλόγους. Οι βασιλείς της Νορβηγίας είναι γνωστοί και με πρόσθετους βασιλικούς τίτλους, όπως "βασιλείς των Γότθων", "δούκες του Σλέσβιχ", "δούκες του Χόλσταϊν", "πρίγκιπες του Ρούγκεν" και κόμητες του Όλντεμπουρκ". Με την εγκατάσταση Συνταγματικής μοναρχίας (1814), ο παραδοσιακός τίτλος του βασιλιά "με τη χάρη του Θεού" αντικαταστάθηκε με τον "με τη χάρη του Θεού μέσω του βασιλικού Συντάγματος", αλλά δεν διατηρήθηκε για πολύ καιρό σε χρήση. Ο τελευταίος βασιλιάς της Νορβηγίας που βασίλευσε με τη χάρη του Θεού, ήταν ο Χάακον Ζ΄ της Νορβηγίας, ο οποίος απεβίωσε το 1957.
rdf:langString Kronologia listo de reĝoj de Norvegio. Tiu ĉi listo estas tre nekompleta. Kompleta listo de norvegaj regantoj streĉiĝas pli ol 1000 jarojn, de la vikinga tempo ĝis hodiaŭ, kaj estas trovebla, ekzemple, en la koresponda paĝo de la norvega Vikipedio.
rdf:langString The list of Norwegian monarchs (Norwegian: kongerekken or kongerekka) begins in 872: the traditional dating of the Battle of Hafrsfjord, after which victorious King Harald Fairhair merged several petty kingdoms into that of his father. Named after the homonymous geographical region, Harald's realm was later to be known as the Kingdom of Norway. Traditionally established in 872 and existing continuously for over 1,100 years, the Kingdom of Norway is one of the original states of Europe: King Harald V, who has reigned since 1991, is the 64th monarch according to the official list. During interregna, Norway has been ruled by variously titled regents. Several royal dynasties have possessed the Throne of the Kingdom of Norway: the more prominent include the Fairhair dynasty (872–970), the House of Sverre (1184–1319), and the House of Oldenburg (1450–1481, 1483–1533, 1537–1814, and from 1905) including branches Holstein-Gottorp (1814–1818) and Schleswig-Holstein-Sonderburg-Glücksburg (from 1905). During the civil war era (1130–1240), several pretenders fought each other. Some rulers from this era are not traditionally considered lawful kings and are usually omitted from lists of monarchs. Between 1387 and 1905, Norway was part of various unions. Kings of Norway used many additional titles between 1450 and 1905, such as King of the Wends, King of the Goths, Duke of Schleswig, Duke of Holstein, Prince of Rügen, and Count of Oldenburg. They called themselves Konge til Norge ("King to Norway"), rather than Konge av Norge ("King of Norway"), indicating that the country was their personal possession, usually with the style His Royal Majesty. With the introduction of constitutional monarchy in 1814, the traditional style "by the Grace of God" was extended to "by the Grace of God and the Constitution of the Kingdom", but was only briefly in use. The last king to use the by the grace of God style was Haakon VII, who died in 1957. The King's title today is formally Norges Konge ("Norway's King"), indicating that he belongs to the country (rather than the other way around), with the style "His Majesty".
rdf:langString Voici la liste des monarques qui ont régné sur la Norvège depuis son unification par Harald Ier à la fin du IXe siècle. Avant cette date, la région est divisée en plusieurs petits royaumes, chacun ayant sa propre lignée royale.
rdf:langString Berikut daftar raja-raja Norwegia
rdf:langString Questa pagina contiene l'Elenco di monarchi della Norvegia. Le date dei primi duecento anni sono piuttosto imprecise e ricche di successioni non in base alla legge salica, dovute alle continue guerre e al fatto che era usanza dei sovrani affiancare più di un figlio al trono (senza distinzioni tra figli legittimi ed illegittimi) e nominare un successore alla morte o deposizione dell'ultimo di essi. Il patronimico -son aggiunto al nome del padre ha il significato di figlio di -.
rdf:langString ノルウェー君主一覧(ノルウェーくんしゅいちらん)では、過去にノルウェーを支配した君主を掲げる。 王位継承は、1990年の憲法改正より最長子相続制をとっている。
rdf:langString 노르웨이는 다른 국가에 비해 독자적인 군주 수가 적고, 다른 강국들과의 동군연합을 이루어왔다. 크누트 대왕 시기에는 북해 제국에 편입되었으며, 이후엔 독자적인 군주를 가지지만 스웨덴 왕국의 지배를 거쳐, 칼마르 연합을 이루게 된다. 이후 체제에 반발하던 스웨덴이 독립하면서 연합은 해체되고 덴마크 왕국과 노르웨이 왕국이 결합하여 덴마크-노르웨이 동군연합이 수립되면서 덴마크의 군주가 노르웨이의 군주를 겸한다. 그러나 나폴레옹 전쟁 중 덴마크가 프랑스 제1제국에 가담하였기 때문에, 빈 회의에서 노르웨이는 스웨덴에 할양된다. 노르웨이 의회에서는 이에 반대하여 의 크리스티안 프레데리크를 추대하지만 이에 반발한 스웨덴에 패해 노르웨이가 자치를 누리는 조건으로 동군연합을 이룬다. 하지만 1905년 노르웨이 의회가 글뤽스부르크 왕가의 프레데리크 8세의 차남을 호콘 7세로 추대하고 오스카르 2세가 이를 승인하면서 노르웨이는 다시 독자적인 군주를 가지게 되었다.
rdf:langString Noorwegen is niet door een enkele koninklijke dynastie geregeerd geweest, maar door meerdere. Uit verschillende landsdelen, bestuurd door lokale koningen en vorsten, ontstond in de Vikingtijd een eenheid. Harald I Haarfagre (Schoonhaar) wordt gezien als degene die van al deze rijkjes, één rijk maakte. Aan het begin van de 11e eeuw was het Noorse rijk wederom bijna uiteengevallen. Pas toen Olaf Haraldsson (de Heilige) van het geslacht Ynglinge in 1015 in Noorwegen kwam, werd het land weer tot een rijk verzameld – en niet meer verdeeld onder Deense en Zweedse koningen, naast de graven van Lade en Erling Skjalgsson van Sola (nabij Stavanger). Alvorens de wet met betrekking tot de troonopvolging werd ingevoerd in 1163, was het erfrecht met betrekking tot de troon een zeer gecompliceerde kwestie. Het kwam voor dat broers de troon deelden. In deze wet werd vastgelegd dat de oudste, binnen een huwelijk geboren zoon van de overleden koning recht op de troon had. Tijdens de burgeroorlogen tussen 1130 en 1240 eisten velen, ondanks deze wet, de troon en de titel op. Er waren er echter slechts weinigen die verder kwamen dan troonpretendent, ook al worden ze in bronnen "koning" genoemd.
rdf:langString A monarquia da Noruega tradicionalmente começou em 872, data da Batalha do Fiorde de Hafrs em que Haroldo I uniu vários reinos pequenos junto ao seu para formar o Reino da Noruega.
rdf:langString Король Норвегии (норв. Kung av Norge) согласно Конституции Норвегии, является главой государства. Норвежская монархия имеет давнюю историю, идущую от мелких королевств, которые объединились, чтобы сформировать Норвегию; она была в союзе со Швецией и Данией в течение длительного времени. Нынешним монархом является король Харальд V, который правит с 17 января 1991 года, сменив своего отца, Улафа V. наследником является его единственный сын, наследный принц Хокон. Наследный принц выполняет различные государственные церемониальные функции, как и жена короля, королева Соня. Наследный принц также выступает в качестве регента в отсутствие короля. Есть еще несколько членов королевской семьи, включая королевскую дочь, внуков и сестру. С момента распада союза между Норвегией и Швецией и последующего избрания датского принца королем Хоконом VII в 1905 году правящий королевский дом Норвегии является ветвью Шлезвиг-Гольштейн-Зондербург-Глюксбургского Дома Ольденбург; родом из герцогства Шлезвиг-Гольштейна в Германии, того же королевского дома, что и датские и бывшие греческие королевские династии. Хотя Конституция Норвегии наделяет короля важными исполнительными полномочиями, они почти всегда осуществляются государственным советом от имени короля (Королевским советом или кабинетом). Формально король назначает правительство по своему усмотрению, но парламентская практика существует с 1884 года. Конституционная практика заменила значение слова Король в большинстве статей Конституции от короля лично к избранному правительству. Полномочия, которыми наделен монарх, значительны, но рассматриваются только как резервные полномочия и как важная часть безопасности роли монархии. Король не принимает непосредственного участия в управлении государством. Он санкционирует законы и королевские резолюции, принимает и направляет посланников из-за рубежа и в другие страны и принимает у себя глав государств. Он имеет более ощутимое влияние как символ национального единства. Ежегодная новогодняя речь — это один из случаев, когда король традиционно поднимает негативные вопросы. Король также является Верховным Главнокомандующим норвежскими Вооруженными силами и Великим Магистром Королевского норвежского ордена Святого Олава и Королевского норвежского ордена «За заслуги». Король не имеет официальной роли в норвежской Церкви, но по Конституции обязан быть ее членом.
rdf:langString Det här är en lista över de personer som har varit regenter (kungar, regerande drottningar, riksföreståndare eller riksjarlar) i kungariket Norge sedan 800-talet. Den norska regentlängden inleds traditionellt med Harald Hårfager, efter Snorre Sturlassons framställning i Heimskringla. Det är emellertid osäkert hur stabil kungamakten var under de första 150 åren och vissa historiker har argumenterat för att Norges kungalängd lika gärna skulle kunna inledas med Olav Tryggvason, eller med Harald Hårdråde. Från början var Norge ett självständigt rike, som tidvis under 900-, 1000- och 1100-talen styrdes av de danska kungarna. 1319 hamnade landet i union med Sverige, eftersom Magnus Eriksson då ärvde den norska kronan av sin morfar Håkan och även valdes till svensk kung, då han var brorson till den avsatte svenske kungen Birger Magnusson. Magnus son Håkan, som efterträdde honom som norsk kung 1343, gifte sig 1363 med den danske kungen Valdemar Atterdags dotter Margareta och genom deras son Olof förenades Danmark och Norge i union 1380. Denna union skulle i olika former komma att bestå i över 400 år. 1389 fick alla de tre nordiska länderna (Danmark, Norge och Sverige) samma regent i Margareta och den så kallade Kalmarunionen, som stadfästes 1397, skulle komma att bestå till och från fram till 1523, då Sverige slutligen bröt sig loss ur den. 1448 fick Danmark och Sverige olika kungar (Kristian I respektive Karl Knutsson) och dessa kom under en kort tid att kämpa om den norska kronan. 1450 avgick Kristian med seger i denna kamp och därefter kom de danska kungarna att härska ostört över Norge fram till 1814. Den 31 oktober 1536 kungjordes den så kallade i Köpenhamn. Resultatet av denna var, att Norge inte längre skulle vara ett eget kungarike i union med Danmark, utan en dansk provins. Även om Norge 1660 formellt återfick sin status som eget kungarike i union med Danmark medförde det ingen skillnad i praktiken, eftersom Norge, genom införandet av det kungliga enväldet i Danmark, knöts ännu hårdare till det danska riket. Den 14 januari 1814 slöt Sverige och Danmark freden i Kiel, där Danmark tvingades avstå Norge, som skulle bli en del av Sverige. Norrmännen vägrade emellertid att gå med på detta och utropade 17 maj samma år en dansk prins till norsk kung. Efter ett kort krig mellan Sverige och Norge (26 juli–14 augusti) tvingades denne dock abdikera (10 oktober) och Sveriges kung blev även kung av Norge. Norge kom dock inte att bli en svensk provins, utan utgjorde ett eget kungarike i union med Sverige. Denna varade fram till 1905, då det norska Stortinget den 7 juni sade upp den. Efter förhandlingar mellan Sverige och Norge upplöstes unionen formellt 1 november och den 18 november valdes ånyo en dansk prins till kung av Norge – landets första egna kung sedan 1380. Sedan dess har Norge återigen varit en självständig monarki. Under andra världskriget ockuperades landet av Nazityskland (1940–1945) och kungen och regeringen flydde då till Storbritannien. Kungen vägrade dock gå med på de tyska kraven på att abdikera och var, under hela den tyska ockupationen, Norges lagliga statsöverhuvud. Kungalängden är samtidigt en infallsvinkel till Norges historia; den beskriver utvecklingen av statsmakten och regeringen i Norge från rikssamling, genom medeltidens kyrko- och kungaroll, via Kalmarunionen och enväldestiden, omskiftningar i kölvattnet av den franska revolutionen och napoleonkrigen fram till dagens konstitutionella monarki.
rdf:langString Норвегія вважається єдиним королівством, починаючи з Гаральда I.
xsd:nonNegativeInteger 55949

data from the linked data cloud