List of Irish monarchs

rdf:langString Lista över Irlands regenter

rdf:langString Lista över Irlands regenter omfattar de personer, som har varit ledare (statschef) för ön och sedermera staten Irland. Enligt tidigmedeltida legender har det funnits storkonungar (iriska: Ard Rí, engelska: High King), som har styrt över landet sedan 1500-talet f.Kr. eller kanske till och med så tidigt som 1900-talet f.Kr. Numera avskrivs dessa av forskarna dock som legender och det är först från och med 400-talet e.Kr. som det möjligtvis ligger något verklighetsbaserat bakom de legendariska namnen. Dessutom är det först från och med 800-talet, som storkonungarna är säkerställt historiska. De personer, som sägs ha innehaft posten innan dess anses numera vara en blandning av fakta, legender, sagor och propaganda, i ett försök av senare tiders regenter och krönikeskrivare att sträcka den politiska enigheten på ön så långt tillbaka som möjligt. Dessutom omnämns inte titeln i tidig irländsk lag, så före 800-talet är det anakronistiskt att tala om storkonungar. Listan över historiska storkonungar inleds därför med Máel Sechnaill mac Máele Ruanaids tillträde 846. I annalerna beskrivs senare storkonungar ofta som rígh Érenn co fressabra ("Kungar av Irland med opposition"), vilket syftar på den instabilitet, som drabbade storkonungaskapet efter Máel Sechnaill mac Domnaills död 1022. Han hade blivit avsatt av Brian Boru 1002, men återinsatt 1014 efter Brians död. Sådana avsättningar blev dock mycket vanliga under återstoden av 1000-talet och 1100-talet och titeln storkonung avskaffades i slutet av 1100-talet, efter den normandiska invasionen av Irland från England 1171. Den siste, som utnämndes till storkonung av Irland var Ruaidrí Ua Conchobair 1166. Han fick dock titeln kung av Irland i ett försök att verkligen skapa ett enat irländskt kungadöme på ön, vilket dock misslyckades på grund av den engelska invasionen. Den dåvarande engelske kungen Henrik II lät inrätta (engelska: Lordship of Ireland) och därmed också skapa titeln Herre över Irland (engelska: Lord of Ireland) och gav den till sin son Johan 1177. När Johans äldre bror Rikard Lejonhjärta dog 1199 fann sig Johan vara kung av England och därigenom kom de engelska regenterna att inneha titeln fram till 1500-talet. Genom den (1542) avskaffades titeln av det irländska parlamentet och den dåvarande engelske kungen Henrik VIII blev istället kung av Irland (engelska: King of Ireland). Därmed avskaffades också herredömet och Kungariket Irland (engelska: Kingdom of Ireland) bildades. De engelska regenterna fortsatte som Irlands regenter, så även när England och Skottland förenades i personalunion under Jakob I 1603. 1707 gick England och Skottland även i realunion och bildade Kungariket Storbritannien (engelska: Kingdom of Great Britain). Kungariket Irland skulle dock komma att kvarstå som ett eget rike i personalunion med Storbritannien i ytterligare ett århundrade. Genom unionsakterna (1800) sammanslogs kungarikena Storbritannien och Irland och bildade Förenade kungariket Storbritannien och Irland (engelska: United Kingdom of Great Britain and Ireland) varvid det irländska kungariket alltså upphörde att existera. Den nya staten existerade i denna form fram till början av 1900-talet, då, efter uppror från irländarnas sida, större delen av ön Irland den 6 december 1922 bröt sig loss från kungariket och bildade den Irländska fristaten (iriska: Saorstát Éireann, engelska: Irish Free State). Den brittiske monarken kvarstod dock formellt som Irlands statschef fram till 28 april 1949, då republiken Irland utropades och landet blev helt självständigt från Storbritannien. Redan ett årtionde tidigare (1938) hade dessutom Douglas Hyde blivit Irlands förste president.