Licinius

http://dbpedia.org/resource/Licinius an entity of type: Thing

Gaius Valerius Licinianus Licinius (kolem 265 dolní Podunají – jaro 325 Soluň) byl římský císař panující od 11. listopadu 308 do 19. září 324 na východě impéria. Jeho spoluvládcem na západě byl jeden z nejvýznamnějších vladařů pozdní antiky, Konstantin Veliký. rdf:langString
Licini (en llatí: Publius Flavius Galerius Valerius Licinianus Licinius) fou emperador romà del 308 al 324. Fou escollit emperador pels iniciadors de la tetrarquia Dioclecià i Maximià, en substitució de Sever II i amb l'ordre d'encarregar-se del govern de la meitat occidental de l'imperi però es va trobar que altres s'havien proclamat emperadors d'aquelles terres i no volien retrocedir (Constantí i Maxenci), per tant es va haver de conformar a col·laborar amb Galeri en el govern de Pannònia, Il·líria i Tràcia. A la mort de Galeri i Maximí Daia es va fer l'únic emperador de la meitat oriental. Tot i que estava emparentat amb Constantí, pel matrimoni amb la seva germana, van entrar en guerra i va acabar vençut pel seu cunyat, que va esdevenir l'únic emperador de tot el territori. rdf:langString
ليسينيوس أو ليسينيوس الأول ((باللاتينية: Gaius Valerius Licinianus Licinius Augustus)‏; حوالي 263–325) كان الإمبراطور الروماني من 308 إلى 324. في معظم عهده كان زميل ومنافس قسطنطين الأول، الذي شارك في تأليف مرسوم ميلانو الذي منح التسامح الرسمي للمسيحيين في الإمبراطورية الرومانية. هُزم أخيرًا في معركة كرايسوبوليس، وتم إعدامه لاحقًا بناء على أوامر من قسطنطين الأول. rdf:langString
Valerius Licinianus Licinius (c. 265 – 325) was Roman emperor from 308 to 324. For most of his reign he was the colleague and rival of Constantine I, with whom he co-authored the Edict of Milan, AD 313, that granted official toleration to Christians in the Roman Empire. He was finally defeated at the Battle of Chrysopolis (AD 324), and was later executed on the orders of Constantine I. rdf:langString
Licinius I (bahasa Latin: Gaius Valerius Licinianus Licinius Augustus; c. 263–325) adalah seorang Kaisar Romawi dari 308 sampai 324. Pada sebagian besar masa pemerintahannya, ia merupakan kolega dan rival dari Konstantinus I, dengannya ia bekerja sama menulis yang memberikan toleransi resmi terhadap umat Kristen di Kekaisaran Romawi. Ia akhirnya dikalahkan pada Pertempuran Krisopolis, sebelum dihukum mati atas perintah Konstantinus I. rdf:langString
Publio Flavio Galerio Valerio Liciniano Licinio (in latino: Publius Flavius Galerius Valerius Licinianus Licinius), detto anche Giovio Licinio (in latino: Iovius Licinius; 265 circa – Tessalonica, 325) è stato un imperatore romano, dal 308 al 324. rdf:langString
리키니우스(Gaius Valerius Licinianus Licinius, 263년 - 325년)는 로마의 황제(재위 : 308년 - 324년)이다. 재위 당시 콘스탄티누스 1세와 함께 로마제국에서 기독교를 공인한 밀라노 칙령을 선포했다. 324년 아드리아노플 전투에서 대패하는 등 로마의 패권을 두고 콘스탄티누스 1세와 벌인 전쟁에서 패한 후 테살로니카에 감금되었다. 325년 반란을 꾀한다는 의심을 받고 처형되었다. rdf:langString
Valerius Licinianus Licinius (ca. 265 - lente 325) was een Romeins keizer van 11 november 308 tot 19 september 324. rdf:langString
フラウィウス・ガレリウス・ウァレリウス・リキニアヌス・リキニウス (Flavius Galerius Valerius Licinianus Licinius, 263年頃 – 325年)は、ローマ皇帝(在位:308年 - 324年)。 rdf:langString
Licyniusz (łac. Flavius Galerius Valerius Licinianus Licinius, ur. ok. 260, zm. 325) – cesarz rzymski od 11 listopada 308 do 18 września 324. rdf:langString
Licinius (Flavius Galerius Valerius Licinianus Licinius), född cirka 260 i Moesia Superior, död 325 i Thessalonica, var romersk kejsare från 308 till 324. Som medförfattare till ediktet i Milano år 313, vilket beviljade officiell tolerans av de kristna i det romerska riket, var han under den största delen av sin regeringstid rival till Konstantin den store. Han förlorade till sist vid slaget vid Adrianopel och avrättades sedan på Konstantins order. rdf:langString
Licínio (Mésia Superior, c. 265 — Salonica, 325) foi um coimperador romano. Seu reinado compreende o período de 308 a 324, sendo que em 30 de abril de 313 unificou todo o Império Romano do Oriente. Foi seu cunhado, Constantino, imperador do ocidente, quem o tirou do trono, após uma batalha militar entre os dois e condenou-o à morte, e assim transformou-se no comandante supremo de todo o Império Romano. Licínio era de origem humilde, militar e homem de confiança de Galério, que o elegeu "augusto" em 308. rdf:langString
Флавий Галерий Валерий Лициниан Лициний (лат. Flavius Galerius Valerius Licinianus Licinius; около 263—325) — римский император в 308—324 годах. rdf:langString
盖乌斯·瓦列里乌斯·李锡尼安努斯·李锡尼(拉丁語:Gaius Valerius Licinianus Licinius,263年-325年)是罗马帝国將軍,先後出任西部、東部皇帝。李锡尼出身在默西亞一个农民家庭,起初他跟随羅馬东部的凱撒(副皇帝)伽列里乌斯,並在对抗波斯的战争中受到赏识,伽列里乌斯駕崩後,李锡尼繼位。313年李锡尼與君士坦丁大帝締結姻親,娶了君士坦丁的妹妹君士坦提娅,並與君士坦丁共同發佈米蘭敕令,認可了羅馬人信仰基督教的自由。同年稍後李锡尼擊敗了伽列里乌斯的外甥馬克西米努斯·戴亞而成為羅馬東部的唯一統治者,從此與君士坦丁一世分治羅馬東、西部11年。但天無二日,兩人終歸一戰,324年君士坦丁一世在哈德良堡大敗李錫尼,李錫尼投降,翌年君士坦丁將李锡尼以煽惑軍心、陰謀叛亂的理由絞死,羅馬帝國統治權回歸君士坦丁一人,罗马帝国对基督教的迫害也随着李锡尼的死亡而终结。 rdf:langString
Licinius (vollständiger Name Licinianus Licinius, als Adoptivsohn Diocletians Valerius Licinianus Licinius; * um 265; † 325) war von 308 bis 324 römischer Kaiser. Licinius war angeblich bäuerlicher Herkunft, seine Familie stammte aus Dakien. Er wurde um 265 geboren und diente als Offizier im römischen Heer. Er begleitete 297 seinen Freund, den Caesar Galerius, auf dessen Feldzug gegen das Sassanidenreich (siehe Römisch-Persische Kriege). Der Feldzug verlief erfolgreich, die Sassaniden mussten 298 im Frieden von Nisibis mehrere Provinzen östlich des Tigris an die Römer abtreten. Auf den Abtritt des Kaisers Diokletian 305 folgte eine Zeit des Machtkampfes, in dem das von Diokletian geschaffene System der Tetrachie (Viererherrschaft) unterging (siehe Auflösung der römischen Tetrarchie). Nachd rdf:langString
Ο Λικίνιος (Valerius Licinianus Licinius, Iovius Licinius, 263-325) ήταν Ρωμαίος αυτοκράτορας από το 308 έως το 324. Κατά το μεγαλύτερο μέρος της βασιλείας του, ήταν συνάδελφος και αντίπαλος του Κωνσταντίνου Α', με τον οποίο συνέταξαν το Διάταγμα των Μεδιολάνων που χορήγησε επίσημη ανοχή στους χριστιανούς της Ρωμαϊκής αυτοκρατορίας. rdf:langString
Flavio Galerio Valerio Liciniano Licinio (latine: Flavius Galerius Valerius Licinianus Licinius) (ĉ. 250 - 325) estis romia imperiestro el 308 al 324. De malriĉa deveno el Dacio, li naskiĝis en la Supra Moesio. Licinio akompanis sian amikon, nome la imperiestro Kaio Galerio en lia kampanjo en Persio en 297. Post la morto de Flavio Valerio Severo, Galerio donis al Licinio la titolon Augustus en Okcidento en la 11-a de novembro de 308 kaj respondecigis lin pri la provincoj Ilirio, Trakio, kaj Panonio. rdf:langString
Flavio Galerio Valerio Liziniano Lizinio (latinez: Flavius Galerius Valerius Licinianus Licinius; Mesia Garaia, c. 250 - Tesalonika, 325) erromatar enperadorea izan zen 308tik 324 arte. Dazian jaioa, familia xume batean, Galerio adiskiderekin joan zen Pertsiara 297an. Severo II.aren heriotzaren ondoren, Galeriok Lizinio enperadore izendatu zuen 308ko azaroaren 11n. Iliria, Trazia eta Panonia probintziak jaso zituen haren agindupean. * Datuak: Q184549 * Multimedia: Licinius rdf:langString
Valerio Liciniano Licinio (en latín, Valerius Licinianus Licinius; c. 250 - 325) fue emperador romano entre 308 y 324. Durante la mayoría de este periodo fue emperador rival de Constantino I el Grande, quien le terminó derrotando en la Batalla de Crisópolis. rdf:langString
Licinius, de son nom complet Imperator Caesar Flavius Galerius Valerius Licinianus Licinius Pius Felix Invictus Augustus, né dans la seconde moitié du IIIe siècle et mort à Thessalonique en 325, est un co-empereur romain qui règne du 11 novembre 308 à septembre 324, essentiellement sur la partie orientale de l’Empire. rdf:langString
Вале́рій Ліциніа́н Ліци́ній (лат. Valerius Licinian Licinius; бл. 265 — 325) — римський імператор, що правив у 308—324 роках. Протягом більшої частини свого правління брав участь у громадянських війнах Тетрархії, борючись з Костянтином за одноосібну владу в Імперії. В 313 році спільно з Костянтином видав Міланський едикт, дозволивши християнам вільно сповідувати свою релігію. Після поразки в битві при Хризополі Ліцинія було страчено. rdf:langString
rdf:langString Licinius
rdf:langString ليسينيوس
rdf:langString Licini I
rdf:langString Licinius
rdf:langString Licinius
rdf:langString Λικίνιος
rdf:langString Licinio
rdf:langString Licinio
rdf:langString Lizinio
rdf:langString Licinius
rdf:langString Licinius
rdf:langString Licinio
rdf:langString 리키니우스
rdf:langString リキニウス
rdf:langString Licinius
rdf:langString Licyniusz (cesarz rzymski)
rdf:langString Licínio
rdf:langString Licinius
rdf:langString Лициний
rdf:langString 李锡尼
rdf:langString Ліциній
rdf:langString Licinius
rdf:langString Licinius
rdf:langString Moesia Superior, Roman Empire
xsd:integer 74639
xsd:integer 1114040542
rdf:langString Seeck, Otto , "Licinius 31a", Realencyclopädie der classischen Altertumswissenschaft, volume 13, part 1, columns 222–231.
rdf:langString Valens and Martinianus
rdf:langString Petronius Annianus
rdf:langString Antonius Caecina Sabinus
rdf:langString Tatius Andronicus
rdf:langString Coin depicting man with diadem and military garb
rdf:langString Petronius Annianus
rdf:langString c. 265
rdf:langString Licinius Licinianus
rdf:langString Bust, Kunsthistorisches Museum
rdf:langString Spring of 325
rdf:langString Valerius Licinianus Licinius
rdf:langString Alongside
rdf:langString Constantine I
xsd:gMonthDay --11-11
rdf:langString Roman consul II
rdf:langString Roman consul III
rdf:langString Roman consul IV
rdf:langString Roman consul V
xsd:integer 308 309 312 315 318 321
rdf:langString Gaius Valerius Licinianus Licinius (kolem 265 dolní Podunají – jaro 325 Soluň) byl římský císař panující od 11. listopadu 308 do 19. září 324 na východě impéria. Jeho spoluvládcem na západě byl jeden z nejvýznamnějších vladařů pozdní antiky, Konstantin Veliký.
rdf:langString Licini (en llatí: Publius Flavius Galerius Valerius Licinianus Licinius) fou emperador romà del 308 al 324. Fou escollit emperador pels iniciadors de la tetrarquia Dioclecià i Maximià, en substitució de Sever II i amb l'ordre d'encarregar-se del govern de la meitat occidental de l'imperi però es va trobar que altres s'havien proclamat emperadors d'aquelles terres i no volien retrocedir (Constantí i Maxenci), per tant es va haver de conformar a col·laborar amb Galeri en el govern de Pannònia, Il·líria i Tràcia. A la mort de Galeri i Maximí Daia es va fer l'únic emperador de la meitat oriental. Tot i que estava emparentat amb Constantí, pel matrimoni amb la seva germana, van entrar en guerra i va acabar vençut pel seu cunyat, que va esdevenir l'únic emperador de tot el territori.
rdf:langString ليسينيوس أو ليسينيوس الأول ((باللاتينية: Gaius Valerius Licinianus Licinius Augustus)‏; حوالي 263–325) كان الإمبراطور الروماني من 308 إلى 324. في معظم عهده كان زميل ومنافس قسطنطين الأول، الذي شارك في تأليف مرسوم ميلانو الذي منح التسامح الرسمي للمسيحيين في الإمبراطورية الرومانية. هُزم أخيرًا في معركة كرايسوبوليس، وتم إعدامه لاحقًا بناء على أوامر من قسطنطين الأول.
rdf:langString Ο Λικίνιος (Valerius Licinianus Licinius, Iovius Licinius, 263-325) ήταν Ρωμαίος αυτοκράτορας από το 308 έως το 324. Κατά το μεγαλύτερο μέρος της βασιλείας του, ήταν συνάδελφος και αντίπαλος του Κωνσταντίνου Α', με τον οποίο συνέταξαν το Διάταγμα των Μεδιολάνων που χορήγησε επίσημη ανοχή στους χριστιανούς της Ρωμαϊκής αυτοκρατορίας. Ο Λικίνιος καταγόταν από την Ιλλυρία. Το 307 ανακηρύχθηκε Αύγουστος στην Ανατολή. Μετά το 313 απέμεινε μοναδικός κυρίαρχος της Ανατολής. Το 314 συγκρούσθηκε με τον Μέγα Κωνσταντίνο στην Κάτω Παννονία και υποχρεώθηκε να αποσυρθεί στο Σίρμιο. Στη συνέχεια εξαπέλυσε διωγμό κατά των χριστιανών, παραβιάζοντας το περί ανεξιθρησκίας Διάταγμα του Μεδιολάνου. Παρόλα αυτά ο ίδιος ο Λικίνιος είχε μια εύνοια προς την αίρεση των Αρειανών, αφού ο ίδιος ο Ευσέβιος Νικομηδείας είχε τιμηθεί από αυτόν με τον τίτλο του θησαυροφύλακα. Το αναφέρει ο ίδιος ο Κωνσταντίνος σε επιστολή του και οι εκκλησιαστικοί ιστορικοί Σωκράτης Σχολαστικός και Σωζομενός. Ηττήθηκε στην Αδριανούπολη και τη Χρυσούπολη το 324 και τέθηκε σε περιορισμό στη Θεσσαλονίκη μετά από ναυτικό αποκλεισμό του μεγαλύτερου γιου τού Κωνσταντίνου Κρίσπου. Όταν προσπάθησε να υποκινήσει την εκεί φρουρά σε εξέγερση, θανατώθηκε με εντολή του Μ. Κωνσταντίνου, μαζί με τον συνεργάτη του Σέξτο Μαρτινιανό.
rdf:langString Licinius (vollständiger Name Licinianus Licinius, als Adoptivsohn Diocletians Valerius Licinianus Licinius; * um 265; † 325) war von 308 bis 324 römischer Kaiser. Licinius war angeblich bäuerlicher Herkunft, seine Familie stammte aus Dakien. Er wurde um 265 geboren und diente als Offizier im römischen Heer. Er begleitete 297 seinen Freund, den Caesar Galerius, auf dessen Feldzug gegen das Sassanidenreich (siehe Römisch-Persische Kriege). Der Feldzug verlief erfolgreich, die Sassaniden mussten 298 im Frieden von Nisibis mehrere Provinzen östlich des Tigris an die Römer abtreten. Auf den Abtritt des Kaisers Diokletian 305 folgte eine Zeit des Machtkampfes, in dem das von Diokletian geschaffene System der Tetrachie (Viererherrschaft) unterging (siehe Auflösung der römischen Tetrarchie). Nachdem Kampagnen des Westkaisers Severus und des mittlerweile zum senior Augustus avancierten Galerius gegen den Usurpator Maxentius diesen nicht zum Einlenken gebracht hatten, begab sich Licinius 307 als Botschafter nach Rom, wo Maxentius residierte. Auch er scheiterte jedoch, da sich Maxentius nicht der Autorität des Galerius beugen wollte. Nach dem Tod des Severus, der von Maxentius gefangen genommen worden war, wurde Licinius im November 308 auf der Kaiserkonferenz von Carnuntum zum Augustus des Westens ernannt und mit der Herrschaft über Thrakien, Illyrien und Pannonien betraut. Er gab den Kampf gegen Maxentius auf und wandte sich stattdessen gegen die Sarmaten, die er noch vor 310 besiegte. Nach dem Tod des Galerius im Mai 311 teilte Licinius sich die östliche Reichshälfte zunächst mit Maximinus Daia. Der Balkan und die Donauprovinzen wurden von Licinius selbst verwaltet, die Gebiete östlich des Hellesponts und des Bosporus (Kleinasien, Syrien, Ägypten) fielen an Maximinus Daia. Im März 313 heiratete Licinius in Mediolanum (Mailand) Constantia, eine Halbschwester Konstantins des Großen, mit dem er ein strategisches Bündnis einging. In Mailand schlossen beide Kaiser auch die sogenannte Mailänder Vereinbarung (oft nicht korrekt als Toleranzedikt bezeichnet). Damit wurde den Christen ebenso wie allen anderen Religionen im ganzen Reich Kultfreiheit zugesichert. Am 30. April besiegte er bei Herakleia Pontike seinen Mitkaiser und Rivalen Maximinus Daia und brachte so den gesamten Osten des Reiches unter seine Kontrolle. Im Westen regierte sein Schwager Konstantin, der Ende 312 seinen Rivalen Maxentius besiegt hatte. Konstantin und Licinius zerstritten sich, als Konstantin seinen Schwager Bassianus eigenmächtig zum Mitregenten über Italien einsetzen wollte und in diesem Zusammenhang Anspruch auf von Licinius regierte Gebiete erhob, in die er seine Truppen einmarschieren ließ. Als seine Aktivitäten bekannt wurden, entbrannte ein Bürgerkrieg, in dem Licinius zweimal schwer geschlagen wurde – zum einen bei Cibalae in Pannonien am 8. Oktober 314 oder 316, zum anderen auf der Ebene von Mardia in Thrakien. Da es Licinius dennoch gelang, sich in eine günstige Verteidigungsposition zu bringen, musste sich Konstantin, dessen Heer ebenfalls schwere Verluste erlitten hatte, zunächst auf Verhandlungen einlassen. Der Friedensschluss im folgenden Dezember beließ Licinius Kleinasien, Syrien und Ägypten, er musste aber bis auf Thrakien alle europäischen Gebiete an Konstantin abgeben. Im Jahr 324 erklärte Konstantin ihm erneut den Krieg, diesmal aufgrund des „fortgeschrittenen Alters und der unpopulären Sitten“ seines Kollegen. Er schlug Licinius’ Armee am 3. Juli bei Adrianopel, worauf sich dieser nach Byzantion zurückziehen musste. Die Niederlage seiner Flotte gegen Crispus, Konstantins ältesten Sohn, führte zu seinem Rückzug nach Bithynien. In der entscheidenden Schlacht von Chrysopolis am 18. September 324 wurde Licinius, der kurz zuvor Martinianus zu seinem Mitkaiser (Augustus) ernannt hatte, endgültig besiegt. Licinius und sein Sohn, der seit 317 den Caesartitel führte, wurden in Thessaloniki interniert. Konstantin verpflichtete sich eidlich, sie zu schonen, doch er hielt sich nicht lange an diesen Schwur: Licinius wurde bereits im folgenden Jahr aufgrund einer angeblichen hochverräterischen Korrespondenz mit barbarischen Völkern hingerichtet, sein Sohn Licinius II. (315–326) starb etwas später. In den Quellen aus konstantinischer Zeit wird Licinius selbstverständlich eher negativ dargestellt. Bei Lactantius, der sein Werk vor dem Endkampf mit Konstantin verfasste, wird Licinius allerdings durchaus positiv dargestellt. Er betrieb zunächst eine tolerante Religionspolitik; als es später zum Konflikt mit Konstantin kam und sich offenbar viele Bischöfe auf dessen Seite stellten, griff Licinius aber mindestens teilweise zu harten Maßnahmen, wenngleich sich in den pro-konstantinischen Quellen (so vor allem Eusebius von Caesarea in der Vita Constantini) fraglos übertriebene Schilderungen finden. Dass Licinius wirklich ein Christenverfolger war, wird in der modernen Forschung durchaus bezweifelt. Der Konflikt mit Konstantin hatte primär machtpolitische Ursachen – während Licinius noch der Tradition des Mehrkaisertums verpflichtet war, strebte Konstantin nach der Alleinherrschaft im Imperium.
rdf:langString Flavio Galerio Valerio Liciniano Licinio (latine: Flavius Galerius Valerius Licinianus Licinius) (ĉ. 250 - 325) estis romia imperiestro el 308 al 324. De malriĉa deveno el Dacio, li naskiĝis en la Supra Moesio. Licinio akompanis sian amikon, nome la imperiestro Kaio Galerio en lia kampanjo en Persio en 297. Post la morto de Flavio Valerio Severo, Galerio donis al Licinio la titolon Augustus en Okcidento en la 11-a de novembro de 308 kaj respondecigis lin pri la provincoj Ilirio, Trakio, kaj Panonio. Post la morto de Galerio en majo de 311, Licinio kunregis la tutan imperion kun Maksimino Daia. La Dardaneloj kaj la Bosporo formis la landlimon. En marto de 313, li edziĝis al Flavia Julia Konstantia, duonfratino de Konstantino, en Mediolanum (aktuale Milano). Tiam ili proklamis la faman Edikton de Milano, kiu redonis posedaĵojn al la komunumoj de kristanoj. Tiu edikto laŭleĝigis kristanismon, sed ne faris ĝin ankoraŭ oficiala religio de la imperio. La venontan monaton (30-a de aprilo), Licinio reagis al atakaj klopodoj fare de Maksimino, kaj venkis lin definitive en la . Li konsolidigis sian kontrolon en Oriento, dum Konstantino restis kiel suprema imperiestro en Okcidento. En 314 li apogis la insurekcion de Basiano kontraŭ Konstantino. Kiam tio diskoniĝis, ekis enlanda milito, en kiu Konstantino venkis en la en Panonio (en la 8-a de oktobro de 316), kaj poste revenkis super Licinio du jarojn poste (post elekti Valerio Valento kiel kunimperiestro) en la ebenaĵo de (nome ankaŭ Campus Ardiensis) en Trakio. La ŝajna reamikiĝo lasis Licinion kun Trakio, Malgranda Azio, Sirio kaj , sed poste li aldonis nombrajn provincojn al la kontrolo de Konstantino. En 324 Konstantino, tentita de la "maljueco kaj nepopularaj malvirtoj" de Licinio, deklaris alian militon kontraŭ li kaj, malvenkinte super lia armeo en la batalo de Adrianopolo (3-a de julio de 324), kaptis lin ene de la muregoj de Bizanco. La malvenko de la ŝiparmeo, teorie supera, de Licinio fare de Krispo (la plej aĝa filo de Konstantino) devigis lin retiriĝi al Bitinio, kie la batalo de Krisopolo (en la 18-a de septembro), estis lia fino kaj okazigis lian definitivan submetadon. Li estis enkarcerigita en Tesaloniko sub ia tipo de enhejma arestado. Kiam li klopodis rekruti kelkajn barbarojn (necivitanojn) por formi armeon, Konstantino ordonis la murdon de Licinio kaj tiun de sia iama kunimperiestro Martiniano.
rdf:langString Flavio Galerio Valerio Liziniano Lizinio (latinez: Flavius Galerius Valerius Licinianus Licinius; Mesia Garaia, c. 250 - Tesalonika, 325) erromatar enperadorea izan zen 308tik 324 arte. Dazian jaioa, familia xume batean, Galerio adiskiderekin joan zen Pertsiara 297an. Severo II.aren heriotzaren ondoren, Galeriok Lizinio enperadore izendatu zuen 308ko azaroaren 11n. Iliria, Trazia eta Panonia probintziak jaso zituen haren agindupean. 313ko martxoan Konstantinoren arrebaordearekin ezkondu zen. Horrekin batera Milango Ediktua plazaratu zen. Honi esker, kristauei bahitutako ondasunak bueltatzen zitzaizkien. Apirilaren 30ean, Liziniok Maximino Daia garaitu zuen. Honela, Lizinio ekialdeko buru nagusia bilakatu zen. Konstantino mendebaldeko bakarra zen jada. 314an, Konstantinoren aurka jokatu zuen Liziniok, eta gerra piztu zen berriro. Liziniok porrota ezagutu zuen 314an eta 316an, Valerio Valente aldi bereko enperadorea hartu zuenean. Nolanahi ere, bakea sinatu zuten bi aldeek eta Liziniok ekialdeko burua izaten jarraitu ahal izan zuen. 324an, Konstantinok, kidearen bizioak eta adina ikusita, gerra deklaratu zion. Uztailaren 3an Hadrianopolisko guduan menderatu zuen Lizinio, eta Bizantzio hirian itxi zuen. Porrot batzuen ostean, amore behar izan zuen Liziniok. Tesalonikan atxilotuta, ihes egiten lortu zuen. Barbaroak haren alde ekartzen ari zela Konstatinok hilarazi zuen Martiniano aldi bereko enperadorearekin batera. * Datuak: Q184549 * Multimedia: Licinius
rdf:langString Valerius Licinianus Licinius (c. 265 – 325) was Roman emperor from 308 to 324. For most of his reign he was the colleague and rival of Constantine I, with whom he co-authored the Edict of Milan, AD 313, that granted official toleration to Christians in the Roman Empire. He was finally defeated at the Battle of Chrysopolis (AD 324), and was later executed on the orders of Constantine I.
rdf:langString Valerio Liciniano Licinio (en latín, Valerius Licinianus Licinius; c. 250 - 325) fue emperador romano entre 308 y 324. Durante la mayoría de este periodo fue emperador rival de Constantino I el Grande, quien le terminó derrotando en la Batalla de Crisópolis. De humilde origen dacio,​​ nació en la Moesia superior. Licinio acompañó a su amigo el emperador Galerio en su campaña en Persia en 297.​ Después de la muerte de Flavio Valerio Severo, Galerio dio a Licinio el título de Augusto en el Occidente el 11 de noviembre de 308 y le encargó las provincias de Iliria, Tracia y Panonia.​ Tras la muerte de Galerio en mayo del 311, Licinio compartió el imperio entero con Maximino Daya. Los Dardanelos y el Bósforo formaban la frontera, tomando Licinio la parte europea y Maximino la asiática.​ En marzo de 313 se casó con Flavia Julia Constancia, media hermana de Constantino,​ en Mediolanum (actual Milán). En ese momento, proclamaron el Edicto de Milán, que devolvió posesiones despojadas de las comunidades cristianas. Este edicto hizo que no se persiguiesen las demás religiones, entre ellas, el cristianismo, pero no lo hizo religión oficial del imperio. El mes siguiente (30 de abril), Licinio respondió a tentativas por parte de Maximino de atacarle, derrotándole decisivamente en la Batalla de Tzirallum. Consolidó su control en el Oriente, mientras Constantino quedó como emperador supremo en el Occidente.
rdf:langString Licinius, de son nom complet Imperator Caesar Flavius Galerius Valerius Licinianus Licinius Pius Felix Invictus Augustus, né dans la seconde moitié du IIIe siècle et mort à Thessalonique en 325, est un co-empereur romain qui règne du 11 novembre 308 à septembre 324, essentiellement sur la partie orientale de l’Empire. Militaire proche de Galère, ayant accédé rapidement dans son sillage aux plus hautes fonctions de l'Empire, il élimine son collègue Maximin Daia et se rapproche de Constantin Ier dont il épouse la demi-sœur Constantia avant de s'engager dans une lutte contre ce dernier qui se solde par la défaite définitive de Licinius en septembre 324 et son exécution au printemps 325.
rdf:langString Licinius I (bahasa Latin: Gaius Valerius Licinianus Licinius Augustus; c. 263–325) adalah seorang Kaisar Romawi dari 308 sampai 324. Pada sebagian besar masa pemerintahannya, ia merupakan kolega dan rival dari Konstantinus I, dengannya ia bekerja sama menulis yang memberikan toleransi resmi terhadap umat Kristen di Kekaisaran Romawi. Ia akhirnya dikalahkan pada Pertempuran Krisopolis, sebelum dihukum mati atas perintah Konstantinus I.
rdf:langString Publio Flavio Galerio Valerio Liciniano Licinio (in latino: Publius Flavius Galerius Valerius Licinianus Licinius), detto anche Giovio Licinio (in latino: Iovius Licinius; 265 circa – Tessalonica, 325) è stato un imperatore romano, dal 308 al 324.
rdf:langString 리키니우스(Gaius Valerius Licinianus Licinius, 263년 - 325년)는 로마의 황제(재위 : 308년 - 324년)이다. 재위 당시 콘스탄티누스 1세와 함께 로마제국에서 기독교를 공인한 밀라노 칙령을 선포했다. 324년 아드리아노플 전투에서 대패하는 등 로마의 패권을 두고 콘스탄티누스 1세와 벌인 전쟁에서 패한 후 테살로니카에 감금되었다. 325년 반란을 꾀한다는 의심을 받고 처형되었다.
rdf:langString Valerius Licinianus Licinius (ca. 265 - lente 325) was een Romeins keizer van 11 november 308 tot 19 september 324.
rdf:langString フラウィウス・ガレリウス・ウァレリウス・リキニアヌス・リキニウス (Flavius Galerius Valerius Licinianus Licinius, 263年頃 – 325年)は、ローマ皇帝(在位:308年 - 324年)。
rdf:langString Licyniusz (łac. Flavius Galerius Valerius Licinianus Licinius, ur. ok. 260, zm. 325) – cesarz rzymski od 11 listopada 308 do 18 września 324.
rdf:langString Licinius (Flavius Galerius Valerius Licinianus Licinius), född cirka 260 i Moesia Superior, död 325 i Thessalonica, var romersk kejsare från 308 till 324. Som medförfattare till ediktet i Milano år 313, vilket beviljade officiell tolerans av de kristna i det romerska riket, var han under den största delen av sin regeringstid rival till Konstantin den store. Han förlorade till sist vid slaget vid Adrianopel och avrättades sedan på Konstantins order.
rdf:langString Licínio (Mésia Superior, c. 265 — Salonica, 325) foi um coimperador romano. Seu reinado compreende o período de 308 a 324, sendo que em 30 de abril de 313 unificou todo o Império Romano do Oriente. Foi seu cunhado, Constantino, imperador do ocidente, quem o tirou do trono, após uma batalha militar entre os dois e condenou-o à morte, e assim transformou-se no comandante supremo de todo o Império Romano. Licínio era de origem humilde, militar e homem de confiança de Galério, que o elegeu "augusto" em 308.
rdf:langString Вале́рій Ліциніа́н Ліци́ній (лат. Valerius Licinian Licinius; бл. 265 — 325) — римський імператор, що правив у 308—324 роках. Протягом більшої частини свого правління брав участь у громадянських війнах Тетрархії, борючись з Костянтином за одноосібну владу в Імперії. В 313 році спільно з Костянтином видав Міланський едикт, дозволивши християнам вільно сповідувати свою релігію. Після поразки в битві при Хризополі Ліцинія було страчено. Мав спеціальні титули перемоги: Великий переможець британський, Великий переможець німецький; Великий переможець Сарматії, 310 р.; Відновлючав світу (Restitutor Orbis) 317 р.
rdf:langString Флавий Галерий Валерий Лициниан Лициний (лат. Flavius Galerius Valerius Licinianus Licinius; около 263—325) — римский император в 308—324 годах.
rdf:langString 盖乌斯·瓦列里乌斯·李锡尼安努斯·李锡尼(拉丁語:Gaius Valerius Licinianus Licinius,263年-325年)是罗马帝国將軍,先後出任西部、東部皇帝。李锡尼出身在默西亞一个农民家庭,起初他跟随羅馬东部的凱撒(副皇帝)伽列里乌斯,並在对抗波斯的战争中受到赏识,伽列里乌斯駕崩後,李锡尼繼位。313年李锡尼與君士坦丁大帝締結姻親,娶了君士坦丁的妹妹君士坦提娅,並與君士坦丁共同發佈米蘭敕令,認可了羅馬人信仰基督教的自由。同年稍後李锡尼擊敗了伽列里乌斯的外甥馬克西米努斯·戴亞而成為羅馬東部的唯一統治者,從此與君士坦丁一世分治羅馬東、西部11年。但天無二日,兩人終歸一戰,324年君士坦丁一世在哈德良堡大敗李錫尼,李錫尼投降,翌年君士坦丁將李锡尼以煽惑軍心、陰謀叛亂的理由絞死,羅馬帝國統治權回歸君士坦丁一人,罗马帝国对基督教的迫害也随着李锡尼的死亡而终结。
xsd:nonNegativeInteger 16954
xsd:gYear 0324
xsd:gYear 0308

data from the linked data cloud