Liberation of France

http://dbpedia.org/resource/Liberation_of_France an entity of type: Thing

La Libération (deutsch Die Befreiung) bezeichnet im frankophonen Sprachraum Europas insgesamt die Befreiung Westeuropas von der NS-Herrschaft durch alliierte Truppen und Teile der einheimischen Widerstandsbewegungen im Zweiten Weltkrieg in den Jahren 1944 und 1945. Im engeren Sinn wird der Begriff auf die in Korsika beginnende oder die Befreiung von Paris (25. August 1944) angewendet. rdf:langString
La Liberigo de Francio estis la periodo, fine de la dua mondmilito, kun la progresiva rekonkero fare de la aliancanoj de la regionoj de la okupitaj ekde fare de la armeo de la nazia Germanio kaj de la faŝisma Italio. Politike, tio tradukiĝis per la fino de la Okupacio de Francio, la fino de la reĝimo de Vichy kaj la starigo de la provizora registaro de la Franca Respubliko. rdf:langString
La liberación hace referencia, en Europa, al final de la Segunda Guerra Mundial, la progresiva recuperación por las fuerzas aliadas de los países y regiones invadidas por los ejércitos del Eje. El contexto descrito aquí es el de los países de Europa Occidental, el frente del Este fue denominado Gran Guerra Patriótica por la Unión Soviética. En Francia, se traduce como el fin de la ocupación alemana, el fin del Régimen de Vichy y la ruptura con la Tercera República. rdf:langString
La libération de la France, couramment appelée la Libération, est la période qui voit, à la fin de la Seconde Guerre mondiale, la reprise progressive par les forces alliées des régions de la France métropolitaine occupées depuis 1940 par les armées du Troisième Reich et de l'Italie fasciste. Sur le plan politique, elle se traduit par la fin de l'occupation allemande, la fin du régime de Vichy et la mise en place du Gouvernement provisoire de la République française. rdf:langString
Francuskie powstanie narodowowyzwoleńcze (zwane także II bitwą o Francję, II kampanią francuską, francuskim powstaniem narodowym, francuskim powstaniem powszechnym i Wyzwoleniem Francji) – okres intensywnych walk pomiędzy francuskim ruchem oporu wspieranym przez wojska koalicji antyhitlerowskiej, a siłami Osi po Jour J na terenie Francji. rdf:langString
حُررت فرنسا في الحرب العالمية الثانية عبر مزيج من النشاطات الدبلوماسية والسياسية والعسكرية بما في ذلك المقاومة الداخلية. حُررت فرنسا تدريجيًا من خلال الجهود المشتركة للجيش السري المتنوع، المكيس، وقوات فرنسا الحرة المتمركزة في لندن وشمال إفريقيا، والقوات العسكرية المتحالفة، وأعمال المقاومة الفرنسية داخل فرنسا. بدأت مقاومة الاحتلال عندما فر الجنرال شارل ديجول إلى لندن لتنظيم قوات فرنسا الحرة لمعارضة الاستسلام لألمانيا. حثّ ديغول على جهود المقاومة داخل فرنسا، وأقنع المستعمرات الفرنسية في شمال إفريقيا بالتخلي عن فرنسا الفيشية ودعم فرنسا الحرة. rdf:langString
The liberation of France in the Second World War was accomplished through diplomacy, politics and the combined military efforts of the Allied Powers, Free French forces in London and Africa, as well as the French Resistance. rdf:langString
A Libertação da França é o período que ocorreu no final da Segunda Guerra Mundial, compreendendo a tomada progressiva pelos Aliados das regiões da França ocupadas desde 1940 pelo exército das Potências do Eixo. No plano militar, a libertação (português europeu) ou liberação (português brasileiro) traduz-se com o fim da ocupação militar alemã, o fim do regime de Vichy e o estabelecimento do Governo Provisório da República Francesa. Os principais acontecimentos que levaram à libertação foram os seguintes: rdf:langString
Flera av Tysklands ledande militärer hade försäkrat Adolf Hitler att kriget definitivt var förlorat om man inte kunde stoppa den allierade invasionen inom ett dygn. Nu blev så inte fallet men trots det skulle det dröja 11 månader innan Tyskland kapitulerade 7–8 maj 1945. rdf:langString
rdf:langString تحرير فرنسا
rdf:langString La Libération
rdf:langString Liberigo de Francio
rdf:langString Liberación (Segunda Guerra Mundial)
rdf:langString Libération de la France
rdf:langString Liberation of France
rdf:langString Francuskie powstanie narodowowyzwoleńcze
rdf:langString Libertação da França
rdf:langString Frankrikes befrielse
rdf:langString Liberation of France
xsd:integer 64507858
xsd:integer 1124287873
xsd:integer -5
xsd:integer -150
rdf:langString additional material from Battle of Gabon, French Equatorial Africa, Free French Africa, French Gabon, et al
rdf:langString content from Free French Africa, Troupes coloniales, Free France, and Empire Defense Council
rdf:langString additional material from :fr:Élections municipales françaises de 1945
rdf:langString additional material from Atlantic pockets, and information about the Siege, September 1944 – May 1945, Operation Vénérable, Operation Mousquetaire, final years of Battle of the Atlantic
rdf:langString Chad, Brazzaville, Algiers, Giraud etc.
rdf:langString Free French Africa, et al.
rdf:langString additional material from Operation Dragoon
rdf:langString information from Provisional Consultative Assembly
rdf:langString additional material from Provisional Government of the French Republic,
rdf:langString additional material from Épuration légale, Épuration sauvage, and Vichy France
rdf:langString information about Henri Giraud, François Darlan and the French Civil and Military High Command
rdf:langString cold war, political parties, rise of Gaullism, Middle East, NATO, nuclear independence, unaligned nations, Algeria, decolonialization, Communist Party
rdf:langString GI brides, dealing with collaborationists, regional language policies, agrarian to urban, domestic life
xsd:gMonthDay --08-20
rdf:langString De Gaulle arriving in Brazzaville, 24 October 1940
rdf:langString Poland
rdf:langString PGFR
rdf:langString French Resistance * Maquis * BCRA * NCR * FTP FFI
rdf:langString Liberation of France
xsd:gMonthDay --06-06
rdf:langString February 2021
rdf:langString January 2021
rdf:langString July 2020
rdf:langString July 2022
rdf:langString October 2020
xsd:integer 195
xsd:integer 250
xsd:integer 250
rdf:langString A crucial step in de Gaulle's consolidation of power and the Liberation of France; needs significant expansion.
rdf:langString The French article doesn't have any either.
rdf:langString The Journal Officiel is like the "Congressional Record" and is voluminous; need details of what is being cited here.
rdf:langString No year or ISBN, and none of the versions seen at worldcat seem to correspond to one with 663 pages.
rdf:langString The main article has very few references and none of them to support this content.
rdf:langString * Germans expelled from France * Provisional Government established * Vichy regime fled into exile
rdf:langString no
<second> 82836.00000000001
rdf:langString Article 2
xsd:integer 235
rdf:langString حُررت فرنسا في الحرب العالمية الثانية عبر مزيج من النشاطات الدبلوماسية والسياسية والعسكرية بما في ذلك المقاومة الداخلية. حُررت فرنسا تدريجيًا من خلال الجهود المشتركة للجيش السري المتنوع، المكيس، وقوات فرنسا الحرة المتمركزة في لندن وشمال إفريقيا، والقوات العسكرية المتحالفة، وأعمال المقاومة الفرنسية داخل فرنسا. بدأت مقاومة الاحتلال عندما فر الجنرال شارل ديجول إلى لندن لتنظيم قوات فرنسا الحرة لمعارضة الاستسلام لألمانيا. حثّ ديغول على جهود المقاومة داخل فرنسا، وأقنع المستعمرات الفرنسية في شمال إفريقيا بالتخلي عن فرنسا الفيشية ودعم فرنسا الحرة. جاءت نقطة التحول في عام 1944. غزت قوات الحلفاء فرنسا من الشمال والجنوب في عمليتين عسكريتين كبيرتين، ما أدى إلى خروج القوات الألمانية من فرنسا وتحرير معظم البلاد بحلول شهر سبتمبر. بعد أن تراجعت القوات الألمانية وراء نهر الراين مرة أخرى، استمرت بعض المعارك، حتى استسلام ألمانيا النازية في مايو 1945. تم غزو فرنسا من قبل ألمانيا النازية في مايو 1940 وسقطت خلال ستة أسابيع. بعد هدنة 22 يونيو 1940، حلّت الجمهورية الفرنسية الثالثة نفسها في يوليو، وفي آخر عمل للجمعية الوطنية الفرنسية، سُلمت السلطة المطلقة إلى المارشال فيليب بيتان، أحد أبطال الحرب العالمية الأولى. خضع النصف الشمالي من فرنسا وساحلها الغربي المهم استراتيجيًا تحت الاحتلال العسكري الألماني وأصبح يُعرف باسم المنطقة المحتلة. أنشأ بيتان حكومة استبدادية في فيشي في الجنوب، وأُطلِق عليها اسم «المنطقة الحرة». أصبحت فرنسا الفيشية المستقلة اسميًا دولة شبه بوليسية نازية متعاونة مع قوات المحور، ودولة عميلة شاركت في عمليات ترحيل اليهود. بدأت المقاومة حتى قبل الهدنة. فرّ شارل ديغول إلى لندن. دعا خطابه المُذاع في 18 يونيو مواطنيه إلى مقاومة الألمان وأقنع ونستون تشرشل بالاعتراف بحكومة فرنسا الحرة المنفية وتمويلها. أثناء اندلاع الحرب العالمية الثانية في أوروبا الغربية، بدأت خلايا صغيرة ومستقلة من المقاتلين في تنظيم مقاومة داخل فرنسا عن طريق أعمال حرب العصابات، والتجسس على الاتصالات الألمانية، وتعطيل مواصلات سكك الحديد، وتوزيع نشرات إخبارية سرًا. بدأت جهود تحرير فرنسا في الإمبراطورية الاستعمارية الفرنسية في شمال إفريقيا. في خريف عام 1940، دعمت الإمبراطورية الاستعمارية نظام فيشي إلى حد كبير، ولكن بعد أن قام حاكم تشاد الفرنسية فيليكس إبوي بتحويل دعمه إلى فرنسا الحرة، سافر ديغول إلى برازافيل، وأعلن تشكيل مجلس الدفاع الإمبراطوري ودعا جميع المستعمرات التي لا تزال تدعم نظام فيشي للانضمام إليه لقتال ألمانيا، وهو ما فعله معظمهم بحلول عام 1943. عسكريًا، كان تحرير فرنسا جزءًا من الجبهة الغربية في الحرب العالمية الثانية. بالإضافة إلى الغارات المتفرقة في عامي 1942 و1943، بدأت عمليات التحرير بشكل جدي في صيف عام 1944 على شكل حملات في شمال وجنوب فرنسا. في 6 يونيو 1944، بدأ الحلفاء عملية أوفرلورد (اليوم دي) التي أصبحت أكبر غزو بحري في التاريخ، حيث أسسوا منفذًا ساحليًا في النورماندي وأنزلوا مليوني رجل في شمال فرنسا وفتحوا جبهة أخرى في غرب أوروبا ضد ألمانيا. في الجنوب، أطلق الحلفاء عملية دراغون في 15 أغسطس، فتحوا من خلالها جبهةً على البحر الأبيض المتوسط. في غضون أربعة أسابيع، انسحب الألمان من جنوب فرنسا، وتراجعوا إلى ألمانيا، وتركوا الموانئ الفرنسية في أيدي الحلفاء، ما مثّل حلًا لمشاكل الإمداد السابقة في الجنوب. مع هجوم الحلفاء من كلا الجبهتين، نظمت المقاومة الفرنسية انتفاضة عامة في باريس في 19 أغسطس، وفي 25 أغسطس 1944 حُررت المدينة. حُرر شرق فرنسا بما في ذلك منطقتي ألزاس ولورين مع تقدم الحلفاء شرقًا، ما دفع الألمان إلى التراجع عبر نهر الراين نحو ألمانيا. مع تحرير معظم فرنسا، تقدمت قوات الحلفاء إلى ألمانيا في فبراير ومارس 1945. بقيت بؤر قليلة من المقاومة الألمانية حتى نهاية الحرب في 7 مايو 1945. أثناء النضال لتحرير باريس، غادر بيتان وبقايا نظام فيشي فرنسا إلى سيجمارينجين، ألمانيا، حيث نجت الحكومة الخاضعة للسيطرة الألمانية في المنفى وحاشيتهم حتى أبريل 1945. هرب البعض؛ واعتقلت القوات الفرنسية بيتان وجرى محاكمته، وأُعدِم بيير لافال. بعد التحرير مباشرة، انتشرت في فرنسا موجة من الإعدامات والاعتداءات والإهانات للخائنين المشتبه بهم، بما في ذلك إهانة النساء المشتبه في إقامتهن علاقات جنسية مع الألمان. نظمت المحاكم التي أنشِئت في يونيو 1944 عملية إبيراشن ليغال (التطهير القانوني) للمسؤولين المتواطئين مع نظام فيشي أو المحتلين العسكريين، بما في ذلك أحكام الإعدام. أُجريت أول انتخابات منذ عام 1940 في مايو 1945 من قبل الحكومة المؤقتة عبر جولتين من الانتخاب قبل وبعد الاستسلام غير المشروط لألمانيا في 8 مايو 1945. وكانت هذه أيضًا أول انتخابات سُمح للنساء التصويت فيها. في استفتاءات أُجريت في أكتوبر 1946، وافق الناخبون على دستور جديد ووُلدت الجمهورية الرابعة في 27 أكتوبر 1946، وأصبح لفرنسا حكومة جمهورية تمثيلية بالكامل لأول مرة منذ ربيع عام 1940.
rdf:langString La Libération (deutsch Die Befreiung) bezeichnet im frankophonen Sprachraum Europas insgesamt die Befreiung Westeuropas von der NS-Herrschaft durch alliierte Truppen und Teile der einheimischen Widerstandsbewegungen im Zweiten Weltkrieg in den Jahren 1944 und 1945. Im engeren Sinn wird der Begriff auf die in Korsika beginnende oder die Befreiung von Paris (25. August 1944) angewendet.
rdf:langString La Liberigo de Francio estis la periodo, fine de la dua mondmilito, kun la progresiva rekonkero fare de la aliancanoj de la regionoj de la okupitaj ekde fare de la armeo de la nazia Germanio kaj de la faŝisma Italio. Politike, tio tradukiĝis per la fino de la Okupacio de Francio, la fino de la reĝimo de Vichy kaj la starigo de la provizora registaro de la Franca Respubliko.
rdf:langString La liberación hace referencia, en Europa, al final de la Segunda Guerra Mundial, la progresiva recuperación por las fuerzas aliadas de los países y regiones invadidas por los ejércitos del Eje. El contexto descrito aquí es el de los países de Europa Occidental, el frente del Este fue denominado Gran Guerra Patriótica por la Unión Soviética. En Francia, se traduce como el fin de la ocupación alemana, el fin del Régimen de Vichy y la ruptura con la Tercera República.
rdf:langString The liberation of France in the Second World War was accomplished through diplomacy, politics and the combined military efforts of the Allied Powers, Free French forces in London and Africa, as well as the French Resistance. Nazi Germany invaded France in May 1940. Their rapid advance through the undefended Ardennes caused a crisis in the French government; the French Third Republic dissolved itself in July, and handed over absolute power to Marshal Philippe Pétain, an elderly hero of World War I. Pétain signed an armistice with Germany with the north and west of France under German military occupation. Pétain, charged with calling a Constitutional Authority, instead established an authoritarian government in the spa town of Vichy, in the southern zone libre ("free zone"). Though nominally independent, Vichy France became a collaborationist regime and was little more than a Nazi client state that actively participated in Jewish deportations. Even before France surrendered on 22 June 1940, General Charles de Gaulle fled to London, from where he called on his fellow citizens to resist the Germans. The British recognized and funded de Gaulle's Free French government in exile based in London. Efforts to liberate France began in the autumn of 1940 in France's colonial empire in Africa, still in the hands of the Vichy regime. General de Gaulle persuaded French Chad to support Free France, and by 1943 most other French colonies in Equatorial and North Africa had followed suit. De Gaulle announced formation of the Empire Defense Council in Brazzaville, which became the capital of Free France. In 1942 an Anglo-American invasion force landed in the French North African territories, completing Allied domination of the Mediterranean Sea, from which they invaded Italy. A French Expeditionary Corps of mostly colonial troops fought under the Allied command in Italy. Allied military efforts in north western Europe began in summer 1944 with two seaborne invasions of France. Operation Overlord in June 1944 landed two million men, including a French armoured division, through the beaches of Normandy, opening a Western front against Germany. Operation Dragoon in August launched a second offensive force, including French Army B, from the département of Algeria into southern France. City after city in France was liberated, and even Paris was liberated on 25 August 1944. As the liberation progressed, resistance groups were incorporated into the Allied strength. In September, under threat of the Allied advance Pétain and the remains of the Vichy regime fled into exile in Germany. The Allied armies continued to push the Germans back through eastern France and in February and March 1945, back across the Rhine into Germany. A few pockets of German resistance remained in control of the main Atlantic ports until the end of the war on 8 May 1945. Immediately after liberation, France was swept by a wave of executions, assaults, and degradation of suspected collaborators, including shaming of women suspected of relationships with Germans. Courts set up in June 1944 carried out an épuration légale (official purge) of officials tainted by association with Vichy or the military occupation. Some defendants received death sentences, and faced a firing squad. The first elections since 1940 were organized in May 1945 by the Provisional Government; these municipal elections were the first in which women could vote. In referendums in October 1946, the voters approved a new constitution and the Fourth Republic was born 27 October 1946.
rdf:langString La libération de la France, couramment appelée la Libération, est la période qui voit, à la fin de la Seconde Guerre mondiale, la reprise progressive par les forces alliées des régions de la France métropolitaine occupées depuis 1940 par les armées du Troisième Reich et de l'Italie fasciste. Sur le plan politique, elle se traduit par la fin de l'occupation allemande, la fin du régime de Vichy et la mise en place du Gouvernement provisoire de la République française.
rdf:langString Francuskie powstanie narodowowyzwoleńcze (zwane także II bitwą o Francję, II kampanią francuską, francuskim powstaniem narodowym, francuskim powstaniem powszechnym i Wyzwoleniem Francji) – okres intensywnych walk pomiędzy francuskim ruchem oporu wspieranym przez wojska koalicji antyhitlerowskiej, a siłami Osi po Jour J na terenie Francji.
rdf:langString A Libertação da França é o período que ocorreu no final da Segunda Guerra Mundial, compreendendo a tomada progressiva pelos Aliados das regiões da França ocupadas desde 1940 pelo exército das Potências do Eixo. No plano militar, a libertação (português europeu) ou liberação (português brasileiro) traduz-se com o fim da ocupação militar alemã, o fim do regime de Vichy e o estabelecimento do Governo Provisório da República Francesa. Os principais acontecimentos que levaram à libertação foram os seguintes: * a Argélia - a libertação da França começou com a libertação da Argélia em 1942; * o USS Corsica - nome dado ao "porta-aviões" que foi a ilha da Córsega, primeiro departamento metropolitano francês libertado a 4 de Outubro de 1943, depois da revolta a 9 de Setembro em 1943; * a Provença - libertação de Nice, na Provença; * os desembarques na Normandia - a 6 de Junho de 1944, as tropas Aliadas lançaram um grande desembarque anfíbio e aerotransportado na região da Normandia. Esta operação de grande envergadura é geralmente conhecida como Operação Overlord e a sua data como D-Day (Dia D). O objectivo era abrir uma frente na Europa Ocidental e libertar a França do domínio nazista. A operação foi um sucesso, apesar do grande número de baixas; * a Libertação de Paris - a 15 de Agosto, quando os aliados estavam às portas da capital Paris, a polícia parisiense pôs-se em greve, a pedido de organizações policiais resistentes. Ela participou do movimento de insurreição que começou a 19 de Agosto e terminou com a libertação de Paris a 25 de Agosto; * a Progressão na França - Discurso de De Gaulle no Hôtel de Ville; * este empenho tardio de uma instituição culpada de cooperação com o ocupante (rafle du Vel' d'hiv - prisão em massa no Velódromo de Inverno), facilitou a sua reabilitação e a continuação, depois da guerra, da maioria dos policiais nos seus postos; * o Caminho para Reno - mesmo com Paris livre, o conflito continuou, principalmente pela tentativa dos Aliados de entrar pela Holanda, com uma grande organização de unidades blindadas e o lançamento de tropas aerotransportadas sobre os Países Baixos (operação Market Garden). Os alemães lançaram um contra-ataque, aproveitando o inverno para evitar a aviação aliada em dificuldades com o mau tempo: esta foi a Batalha das Ardenas; * a Rendição - a 7 de Maio de 1945, o general alemão Jodl assinou os termos de uma rendição incondicional. No dia seguinte, em Berlim, o marechal Keitel assinou por sua vez pela Alemanha nazista a capitulação sem condições; * Pacífico - a guerra terminou na Europa, mas continuou no Pacífico entre os EUA e o Japão.
rdf:langString Flera av Tysklands ledande militärer hade försäkrat Adolf Hitler att kriget definitivt var förlorat om man inte kunde stoppa den allierade invasionen inom ett dygn. Nu blev så inte fallet men trots det skulle det dröja 11 månader innan Tyskland kapitulerade 7–8 maj 1945. Operation Overlord, det vill säga invasionen av Frankrike, som skulle öppna en europeisk västfront (se Landstigningen i Normandie) hade gått oväntat enkelt för de allierade med betydligt färre stupade soldater än väntat (ändå dödades tusentals britter, kanadensare och amerikaner), trots det hade man inte lyckats uppfylla de mål som hade satts för den första dagens operationer, till exempel hade man misslyckats med att inta Caen på grund av ett beslutsamt tyskt motanfall. Efter detta körde framryckningen i princip fast och tyskarna bjöd hårt motstånd i den för försvarsstrider gynnsamma normandiska bocagen (en landskapstyp som kännetecknas av små fält omgivna av stengärden och buskar). Staden Cherbourg vid Normandiekusten hade av de allierade utsetts till ett viktigt delmål efter att man upprättat stabila brohuvud då staden hade en stor hamn som skulle utnyttjas för att få in nya trupper och material. Tyskarna försvarade staden envist och kapitulerade först 26 juni. De allierade lyckades ändå föra in mycket stora truppmängder de första veckorna. Redan 12 juni stod 300 000 amerikanska, kanadensiska och brittiska soldater på fransk mark. Efter att Cherbourg intagits dröjde det ändå innan en större utbrytning skedde. I slutet av juli anföll amerikanerna på bred front under ledning av George S. Patton och britterna under Bernard Montgomery. Hitler hade visserligen överfört soldater från Östfronten i ett desperat försök att stoppa de allierade i väst men man hade ingen chans att stå emot nu. I mitten av augusti hade de framryckande allierade styrkorna nått fram till Orléans vid Loirefloden och bara en vecka senare stod man utanför Paris. Den franska huvudstaden var i allierade händer 24 juli, tyskarna utrymde Paris utan större strider och Charles de Gaulle höll ett triumftåg in i staden. Redan 17 augusti hade Orleans också erövrats. I mitten av augusti hade franska och amerikanska soldater också landstigit i Sydfrankrike. Dessa styrkor ryckte nu norrut. Inom delar av den tyska officerskåren hade också missnöjet med Hitlers krig blivit allt större och 20 juli genomfördes ett misslyckat attentat mot diktatorn. I början av september var tyskarna så gott som besegrade i väst. 500 000 man hade förlorats och försvaret var till stora delar oorganiserat. Den mycket snabba allierade framryckningen från slutet av juli hade emellertid medfört tilltagande svårigheter med underhållet. Den högsta krigsledningen med överbefälhavaren Dwight D. Eisenhower i spetsen var också oense om hur den fortsatta framryckningen skulle ske. Tyskarna höll också fortfarande några viktiga kanalhamnar, bland annat Antwerpen. Tyskarna under ledning av Walter Model gjorde desperata försök att hejda de västallierades framryckning och efter den misslyckade allierade luftlandsättningen i Arnhem (Operation Market Garden) lyckades tyskarna stabilisera fronten trots att amerikanerna lyckades ta sig över den viktiga belgiska floden Maas. För amerikaner och britter innebar misslyckandet vid Arnhem ett rejält bakslag. Frankrike var visserligen så gott som intaget vid årets slut men i början av september 1944 var Tysklands totala nederlag inom räckhåll före årets slut, efter misslyckandet vid Arnhem var det uppenbart att kriget skulle fortsätta in i 1945. Tyskarna hade mot alla odds – både i fråga om manskap och materiella resurser överlägsen fiende och svåra nederlag såväl i väst som på Östfronten lyckats hejda amerikanernas och britternas framryckning. Vid årets slut fanns dock inget hopp för Tyskland att vinna kriget, eller ens få till stånd någon form av fredsavtal. De allierade stod strax utanför tredje rikets gränser såväl i öst som väst och var fast beslutna att Tyskland skulle besegras i grunden. Det sista tyska försöket att stoppa de allierade i väst hade misslyckats (se Ardenneroffensiven). Det var nu bara en tidsfråga innan de allierade skulle inta Berlin.
rdf:langString Provisional Government of the French Republic
rdf:langString Élections municipales de 1945
xsd:nonNegativeInteger 180468
xsd:string Poland
xsd:string French Resistance
xsd:string FFI
xsd:string *BCRA
xsd:string *FTP
xsd:string *Maquis
xsd:string *NCR
xsd:string PGFR
xsd:date 1944-06-06
xsd:string * Vichy regimefled into exile
xsd:string *Germans expelled from France
xsd:string *Provisional Governmentestablished

data from the linked data cloud