Letters of Junius
http://dbpedia.org/resource/Letters_of_Junius an entity of type: Thing
Die Briefe des Junius sind eine Reihe von Briefen, die unter dem Pseudonym „Junius“ zuerst in der Zeitschrift Public Advertiser in London vom 21. Januar 1769 bis zum 12. Mai 1772 erschienen.
rdf:langString
Letters of Junius (or Junius: Stat nominis umbra) is a collection of private and open letters critical of the government of King George III from an anonymous polemicist (Junius) claimed by some to be Philip Francis (although Junius' real identity has never been verified), as well as other letters in-reply from people to whom Junius had written between 1769 and 1772. The collection was published in two volumes in 1772 by Henry Sampson Woodfall, the owner and editor of a London newspaper, the Public Advertiser.
rdf:langString
Listy Juniusza - cykl artykułów anonimowego autora, które ukazały się w latach 1769-1772 w londyńskim piśmie Public Advertiser, a następnie zostały zebrane i wydane drukiem jako książka. Zawarto w niej 69 listów, 29 z nich skierowano do redakcji a 40 miało formę listu do konkretnego adresata (były to osoby publiczne zajmujące wysokie stanowiska). Autor krytykował w nich arystokrację i realia polityczne współczesnej mu Anglii, przeciwstawiając je pierwotnej demokracji sprzed najazdu Normanów. Listy te zostały uznane za arcydzieła angielskiego stylu epistolografii, porównywano je z Listami z Góry Rousseau i mowami Mirabeau. Autor listów część z nich poświęcił sprawie Johna Wilkesa, któremu dwukrotnie odmówiono mandatu w Izbie Gmin mimo zwycięstwa w wyborach. Krytyka zawarta w listach Juniusz
rdf:langString
Juniusbreven (engelska Letters of Junius) är en serie politiska brev, som under signaturen Junius offentliggjordes i den av utgivna Londontidningen Public advertiser; det första är daterat 21 november 1768 och det sista 21 januari 1772. De utgavs sistnämnda år samlade i bokform av Woodfall. Bland senare editioner, i vilka även upptagits dels Junius’ privatbrev till Woodfall, dels flera av andra signaturer undertecknade politiska brev, vilka på skäl av växlande styrka tillskrivits samme författare, märks G. Woodfalls (3 band, 1812) och Bohns (1850).
rdf:langString
rdf:langString
Briefe des Junius
rdf:langString
Letters of Junius
rdf:langString
Listy Juniusza
rdf:langString
Juniusbreven
xsd:integer
4401109
xsd:integer
1094191062
rdf:langString
Die Briefe des Junius sind eine Reihe von Briefen, die unter dem Pseudonym „Junius“ zuerst in der Zeitschrift Public Advertiser in London vom 21. Januar 1769 bis zum 12. Mai 1772 erschienen.
rdf:langString
Letters of Junius (or Junius: Stat nominis umbra) is a collection of private and open letters critical of the government of King George III from an anonymous polemicist (Junius) claimed by some to be Philip Francis (although Junius' real identity has never been verified), as well as other letters in-reply from people to whom Junius had written between 1769 and 1772. The collection was published in two volumes in 1772 by Henry Sampson Woodfall, the owner and editor of a London newspaper, the Public Advertiser. The collection includes 69 letters, 29 to the Printer of the Public Advertiser originally intended for public readership, with the remaining 40 to individuals, then made public. It included letters written by Philo Junius, who, some say, was Junius himself. Several unauthorised editions were published before 1772, and many others afterwards. The 1772 Woodfall edition, however, was believed to have been arranged by Junius, and includes the opening "Dedication to the English Nation" in which Junius expresses his desire to educate the public and thanks them for their support. In the "Preface" he grants ownership and copyright of the letters to Woodfall. Woodfall was tried in 1770 before Lord Mansfield for printing the Letters; the contention of the Attorney-General, de Grey, was that it constituted seditious libel. The jury returned a verdict of "guilty of printing and publishing only." Woodfall was defended by Serjeant Glynn and Mr. Lee; the Solicitor-General was Thurlow. Mansfield decided in favour of a mistrial, and Woodfall went free. John Almon, a bookseller, and John Miller, a printer of the London Evening Post, were tried at the same time, only for Miller to be found not guilty; Almon was convicted, but seems to have had no punishment. Separate trials were afforded all three. In the following year the Speaker of the House ordered the apprehension of John Wheble on charges of publishing the debates in Parliament, but the charges were dismissed by John Wilkes in his capacity as alderman/magistrate. Miller was then in turn prosecuted for this offence, but the Lord Mayor of London, Brass Crosby, dismissed the charges, following the lead of Wilkes.
rdf:langString
Listy Juniusza - cykl artykułów anonimowego autora, które ukazały się w latach 1769-1772 w londyńskim piśmie Public Advertiser, a następnie zostały zebrane i wydane drukiem jako książka. Zawarto w niej 69 listów, 29 z nich skierowano do redakcji a 40 miało formę listu do konkretnego adresata (były to osoby publiczne zajmujące wysokie stanowiska). Autor krytykował w nich arystokrację i realia polityczne współczesnej mu Anglii, przeciwstawiając je pierwotnej demokracji sprzed najazdu Normanów. Listy te zostały uznane za arcydzieła angielskiego stylu epistolografii, porównywano je z Listami z Góry Rousseau i mowami Mirabeau. Autor listów część z nich poświęcił sprawie Johna Wilkesa, któremu dwukrotnie odmówiono mandatu w Izbie Gmin mimo zwycięstwa w wyborach. Krytyka zawarta w listach Juniusza miała wpływ na podanie się do dymisji ze stanowiska ministra Augustusa Henry’ego FitzRoya. Autor listów Juniusza do dziś pozostaje anonimowy.
rdf:langString
Juniusbreven (engelska Letters of Junius) är en serie politiska brev, som under signaturen Junius offentliggjordes i den av utgivna Londontidningen Public advertiser; det första är daterat 21 november 1768 och det sista 21 januari 1772. De utgavs sistnämnda år samlade i bokform av Woodfall. Bland senare editioner, i vilka även upptagits dels Junius’ privatbrev till Woodfall, dels flera av andra signaturer undertecknade politiska brev, vilka på skäl av växlande styrka tillskrivits samme författare, märks G. Woodfalls (3 band, 1812) och Bohns (1850). Breven innehåller synnerligen bittra och i tonen våldsamma, stilistiskt omsorgsfullt utarbetade angrepp på den dåvarande ministären, särskilt på hertigarna av Grafton och Bedford, lord North och lord Mansfield. Den samtidigt pågående striden om Wilkes val till underhuset för Middlesex gav författaren anledning att - under lovord åt Wilkes och föraktfulla utfall mot Luttrell, dennes medtävlare om mandatet - anklaga de maktägande ministrarna för att vilja tillintetgöra Englands urgamla frihet. På det hela taget röjer breven sin författares partitrogna whigåskådning, om än enstaka personliga utfall förekommer även mot några av whigoppositionens män. Det till konungen riktade brevet av 19 december 1769 (svensk översättning 1770) föranledde åtal mot förläggare och boktryckare;, i ett mål fällde juryn, i ett annat blev juryutslaget frikännande och i ett tredje obestämdt och tvetydigt. Breven väckte ett oerhört uppseende och framkallade ändlösa gissningar om vem författaren kunde vara. Denna fråga har alltsedan dess behandlats i en mycket rikhaltig litteratur, utan att man hittills nått fram till någon fullt definitiv och obestridd lösning. Junius samtida misstänkte kanske starkast Edmund Burke, men hans bestämda förnekande av författarskapet har allmänt godtagits av forskningen. Bland övriga namn, som nämnts - tillsammans inemot ett femtiotal - märks lord George Sackville, , Chatham, Richard Glover och sir Philip Francis, vilken sistnämnde i tryck först utpekades av Taylor i Discovery of Junius (1813) och Junius identified (1816) samt numera vanligen anses vara brevens författare. Grundligast har de tungt vägande skälen för Francis författarskap framlagts av sir Leslie Stephen i Chatham, Francis and Junius ("", 1888) och artikeln Francis i "Dictionary of National Biography"; jämför även , The handwriting of Junius professionally investigated (1873, med inledning av ) och , Junius revealed by his surviving grandson (1894). På senare tid har det mest uppmärksammade inlägget till stöd för denna hypotes gjorts av Alvar Ellegård i två skrifter från 1962 där han gjorde en databehandling av materialet och ansåg sig statistiskt kunna styrka att språkbruket överensstämmer med det som förekommer i Francis övriga författarskap. Bland inlägg mot Francis-hypotesen märks sådana av A. Hayward (More about Junius, 1868, och artikeln Junius i Encyclopaedia Britannica) och Ch. W. Dilke (Papers of a critic, 1875). Sir William Anson (i inledningen till Autobiography and correspondence of the duke of Grafton, 1898) ansåg, att breven framgått ur ett samarbete mellan Chathams svåger lord Temple och Francis.
xsd:nonNegativeInteger
3397