Leninism

http://dbpedia.org/resource/Leninism an entity of type: Thing

Unter dem Begriff des Leninismus (russisch Ленинизм) werden die Ansichten des russischen Marxisten und kommunistischen Revolutionärs Lenin zusammengefasst, der den Marxismus an die historischen Bedingungen der Gesellschaft des russischen Zarenreichs anpasste. rdf:langString
레닌주의(러시아어: Ленинизм, 영어: Leninism)는 블라디미르 레닌의 마르크스주의 사상이다. 유럽 생산력 발전 수준이 자본주의를 넘어 제국주의 단계에 이르렀다는 이론, 노동자와 농민의 동맹에 관한 이론과 혁명적 당에 의한 독재 및 반영주의(反映主義) 유물론이 레닌주의 사상의 핵심적인 특징으로 여겨진다. rdf:langString
レーニン主義(レーニンしゅぎ、ロシア語: ленинизм、レーニズム)は、ウラジーミル・レーニンによるマルクス主義の理論と思想で、ロシア革命の最も指導的な理論となった。 rdf:langString
Ленини́зм — левое философское, политическое и социально-экономическое учение, созданное В. И. Лениным в развитие марксизма о строительстве социализма и коммунизма. Термин «ленинизм» введён в оборот И. В. Сталиным в классическом определении (1926): «Ленинизм есть марксизм эпохи империализма и пролетарской революции». С ленинизмом самоотождествляют себя такие противостоящие друг другу направления, как троцкизм, сталинизм, маоизм, ходжаизм и бордигизм. rdf:langString
اللينينية هي النظرية السياسية لتنظيم حزب الطليعة الثوري وتحقيق ديكتاتورية البروليتاريا، تمهيدا لإقامة الاشتراكية. قام بتطوير اللينينية الثوري الروسي لينين وسميت باسمه، وهي تشمل النظريات السياسية والاقتصادية الاشتراكية، المنبثقة من الماركسية، وتفسيرات لينين للنظريات الماركسية وكيفية تطبيقها العملي على الظروف الاجتماعية والسياسية للإمبراطورية الروسية في أوائل القرن 20. rdf:langString
El leninisme és una teoria política i econòmica que es construeix a partir del marxisme; és una ramificació d'aquest i ha estat la dominant al món, en l'àmbit del comunisme i l'esquerra revolucionària, a partir de la revolució russa fins a finals del segle xx, moment en què va perdre força, sobretot a partir de la desintegració dels partits comunistes oficials i l'aparició de noves formulacions en l'àmbit de l'esquerra. rdf:langString
Leninismus je ideový proud komunismu založený na myšlenkách a politických názorech Vladimira Iljiče Lenina. Leninismus byl založen na marxismu (respektive jako jeho převedení do ruských poměrů) a představoval rozhodující směr v politice Sovětského svazu. Jeho teoretické základy položil Leninův spis Co dělat?, podrobněji je pak rozvinul Stalin ve spise . Z leninismu se posléze rozvinul stalinismus a další směry (zejména trockismus). Často bývá také nazýván marxismus-leninismus, stalinismus byl původně nazýván marxismus-leninismus-stalinismus, po formální destalinisaci jen marxismus-leninismus. rdf:langString
Ο Λενινισμός είναι η μαρξιστική επαναστατική θεωρία και πρακτική που διατύπωσε και εφάρμοσε ο Βλαντίμιρ Λένιν, κατά την οποία η δικτατορία του προλεταριάτου (καθ)οδηγείται από ένα επαναστατικό Κόμμα «εμπροσθοφυλακής» ή «πρωτοπορίας» ευρισκόμενο στην ηγεσία της εργατικής τάξης εν μέσω της ταξικής πάλης. Έτσι οι λενινιστές διακρίνονται από μία συγκεκριμένη ερμηνεία και εφαρμογή του μαρξισμού στηριγμένη στις έννοιες της «πρωτοπορίας» και του δημοκρατικού συγκεντρωτισμού, ενώ συνήθως οργανώνονται σε αστικού-κοινοβουλευτικού τύπου πολιτικά κόμματα, τα οποία ονομάζονται Κομμουνιστικά Κόμματα και συμμετέχουν νομότυπα στις πολιτικές διεργασίες μίας φιλελεύθερης δημοκρατίας. rdf:langString
Leninismo estas revizio de marksismo fondita sur ties fekundigo per ideoj de Louis Auguste Blanqui. Estas do disputeble, ĉu la leninismo estas pro sia principo speco de marksismo aŭ blankvismo. Fondinto de la leninismo estas Lenin, eĉ kiam li mem ne nomis ĝin tiel. rdf:langString
El leninismo es una ideología política desarrollada por el revolucionario marxista ruso Vladímir Lenin, que propone el establecimiento de la dictadura del proletariado liderado por un partido de vanguardia revolucionario, como el preludio político del establecimiento del comunismo. La función del partido de vanguardia leninista es proporcionar a las clases trabajadoras la conciencia política (educación y organización) y el liderazgo revolucionario necesarios para deponer al capitalismo en el Imperio ruso (1721-1917).​ El liderazgo revolucionario leninista se basa en El Manifiesto Comunista (1848), que identifica al partido comunista como "el sector más avanzado y resuelto de los partidos de la clase trabajadora de todos los países; el sector que impulsa a todos los demás". Como partido de rdf:langString
Leninismoa deitzen zaio Lenin boltxebikeak marxismoa hezurmamitzeko ondu zuen teoria politiko, ekonomiko eta filosofikoen multzoari. Alderdi bakarrean eta gizartearen estatu plangintzan oinarritutako sistema defendatzen du, eta sozialismo erreala delako sistema politikoa zuten herrialdeetan ezarri zen, Sobiet Batasunean lehenik eta Europako zein Asia, Afrika eta Amerikako hainbat herrialdetan, II. Mundu Gerra osteko deskolonizazio prozesuan. rdf:langString
Leninism is a political ideology developed by Russian Marxist revolutionary Vladimir Lenin that proposes the establishment of the dictatorship of the proletariat led by a revolutionary vanguard party as the political prelude to the establishment of communism. The function of the Leninist vanguard party is to provide the working classes with the political consciousness (education and organisation) and revolutionary leadership necessary to depose capitalism in the Russian Empire (1721–1917). Leninist revolutionary leadership is based upon The Communist Manifesto (1848), identifying the communist party as "the most advanced and resolute section of the working class parties of every country; that section which pushes forward all others." As the vanguard party, the Bolsheviks viewed history thr rdf:langString
Le léninisme est une philosophie politique de type marxiste se réclamant de Vladimir Ilitch Oulianov, dit Lénine (1870-1924), de ses écrits, de son action et de ses idées en matière d'organisation et de stratégie politiques. L'expression est d'abord apparue pour désigner les partisans de Lénine au sein du POSDR ; elle a ensuite désigné la pratique organisationnelle qui avait conduit au succès de la révolution d'Octobre, et a ensuite englobé dans son ensemble l'idéologie des bolcheviks, pour devenir la doctrine dominante du mouvement communiste durant le XXe siècle. rdf:langString
Dalam filosofi Marxis, Leninisme merupakan bagian dari teori politik organisasi demokratis suatu partai politik revolusioner dan pencapaian demokrasi langsung kediktatoran proletariat sebagai awal dari sosialisme. Paham yang dikembangkan dan dinamai berdasarkan nama pemimpin Revolusi Rusia, Vladimir Lenin (1870–1924), ini terdiri atas teori politik dan ekonomi sosialis yang dikembangkan dari Marxisme dan penafsiran pribadi Lenin terhadap teori Marxis yang sesuai dengan kondisi sosial masyarakat agraris di Kekaisaran Rusia (1721–1917). Dalam praktik revolusi, Leninisme membalik urutan filosofi Marxis mengenai ekonomi di atas politik sehingga memungkinkan terjadinya revolusi politik yang dipimpin oleh partai pelopor revolusioner daripada harus menunggu terjadinya revolusi kelas buruh di perk rdf:langString
Il leninismo è una corrente di pensiero politico ed economico (nell'ambito del comunismo) che si inquadra nella tradizione del marxismo. Con questo termine si fa riferimento sostanzialmente alle teorie dell'ideologo e leader bolscevico Vladimir Il'ič Ul'janov detto Lenin, e alla loro messa in pratica durante e dopo la Rivoluzione Russa. La combinazione del marxismo con questa corrente diede vita, secondo i sostenitori di questa, al marxismo-leninismo, sviluppato da Stalin dopo la morte di Lenin nell'intento di legittimare l'operato del Partito Comunista dell'Unione Sovietica e del Comintern, ed in seguito divenuto l'ideologia ufficiale dell'Unione Sovietica. La parola "Leninismo" fu usata per la prima volta da Anatolij Vasil'evič Lunačarskij nel 1907 con intento polemico, per indicare lo s rdf:langString
Leninizm (ros. ленинизм) – koncepcja stworzona i rozwijana przez Włodzimierza Lenina jako teoria dostosowująca marksizm do nowej sytuacji historycznej, a następnie – w zmodyfikowanej formie – ideologia obowiązująca w państwach komunistycznych. Leninizm stanowił oficjalną ideologię państwową w ZSRR od dnia jego powstania aż po jego rozwiązanie. rdf:langString
Het leninisme is een stroming binnen het marxisme. Het is een socialistische stroming die als belangrijkste denker de Russische revolutionaire leider, en latere Bolsjewistische premier van de Sovjet-Unie, Lenin kende. Het leninisme, in zijn vele varianten, is sinds het begin van de twintigste eeuw de meest gebruikelijke vorm van marxisme onder communistische partijen. rdf:langString
O termo leninismo é utilizado para designar a corrente política surgida pelo rompimento político com o economicismo da social-democracia europeia no começo do século XX. Apesar de levar o nome de seu principal fundador, o leninismo também carrega contribuições de revolucionários como Grigory Zinoviev (por formular junto com Lenin a ) e Lev Kamenev. Lenin procurou adaptar a teoria marxista do século XIX à realidade do século XX e foi um dos principais teóricos marxistas e o principal líder da Revolução Bolchevique de 1917, na Rússia. rdf:langString
Leninism (ryska: ленинизм) är en politisk ideologi utvecklad av Vladimir Lenin som påvisar tillvägagångssättet för hur det kommunistiska samhället skall skapas. Lenin byggde på de teorier som presenterats av Karl Marx. Det råder delade meningar om hans originalitet och i vilken mån hans skrifter presenterade en sammanhållen samhällsteori. Efter Lenins död 1924 skapades under Josef Stalins ledning det som fick beteckningen marxism-leninism men som bara delvis kan härledas till Lenin. De fyra beståndsdelar vilka anses vara viktiga i Lenins ideologiska tankar är: rdf:langString
Ленінізм — політична ідеологія і практика перевороту та захоплення влади в Росії на початку XX ст., а також встановлення диктатури революційної партії більшовиків на чолі з її Центральним Комітетом (Партноменклатурою). Названа на честь російського революціонера-марксиста і політичного вождя більшовиків Володимира Леніна, який в чисельних творах виклав свої погляди на методи захоплення та утримання влади в країні. rdf:langString
列宁主义(俄語:Ленинизм;英語:Leninism)是俄罗斯马克思主义革命家弗拉基米尔·列宁提出的一种政治思想,其认为应建立由革命先锋队领导的无产阶级专政,从而拉开建立共产主义的政治序幕。社会主义阵营内部认为列宁主义是在俄国实践的基础上对马克思主义基本理论的修订和补充。在俄罗斯帝国时期(1721-1917),列宁主义先锋党的职能是向工人阶级提供推翻资本主义所必需的和革命领导。列宁主义的革命领导基于共产党宣言(1848),确认共产党是“每个国家工人阶级政党中最先进、最坚定的部分,也是推动所有其他前进的部分。”先锋党通过辩证唯物主义的理论框架看待历史,这种理论框架准许了推翻资本主义,然后建立社会主义的政治承诺;并作为革命政府,以任何方法实现社会经济转型。 斯大林1928年掌握了苏联国家政权后,把列宁本人的思想进一步扭曲和篡改化,通过清洗政敌,从而建立了极权主义体制。支持西方马克思主义、无政府主义、社会民主主义及自由主义和保守主义的一些人认为,列宁主义中体现了暴力、集权和不尊重人权,给人类带来灾难,值得人们进行深刻反省。但是,一些经典列宁主义者和托洛茨基主义者的人则认为,列宁本人的思想实际上更倾向于实行无产阶级多党制或一党领导下的党内民主以及工人民主,这与斯大林主义的一党专政、党内独裁、个人崇拜和高度集权有本质区别。 rdf:langString
rdf:langString Leninism
rdf:langString لينينية
rdf:langString Leninisme
rdf:langString Leninismus
rdf:langString Leninismus
rdf:langString Λενινισμός
rdf:langString Leninismo
rdf:langString Leninismo
rdf:langString Leninismo
rdf:langString Léninisme
rdf:langString Leninisme
rdf:langString Leninismo
rdf:langString 레닌주의
rdf:langString レーニン主義
rdf:langString Leninizm
rdf:langString Leninisme
rdf:langString Ленинизм
rdf:langString Leninismo
rdf:langString Leninism
rdf:langString 列宁主义
rdf:langString Ленінізм
xsd:integer 18687
xsd:integer 1118588738
rdf:langString El leninisme és una teoria política i econòmica que es construeix a partir del marxisme; és una ramificació d'aquest i ha estat la dominant al món, en l'àmbit del comunisme i l'esquerra revolucionària, a partir de la revolució russa fins a finals del segle xx, moment en què va perdre força, sobretot a partir de la desintegració dels partits comunistes oficials i l'aparició de noves formulacions en l'àmbit de l'esquerra. El leninisme rep el nom del seu principal desenvolupador, el líder bolxevic Vladímir Lenin, i és portat a la pràctica per ell abans i després de la Revolució Russa. Les teories de Lenin han estat una font de controvèrsia en el si del moviment obrer i socialista des de la seva implementació, amb veus crítiques tant en l'esquerra política (socialdemòcrates, anarquistes i altres més a l'esquerra com és ara Rosa Luxemburg). Lenin argumentava que el proletariat només podia arribar a tenir consciència revolucionària a través dels esforços d'un partit que assumís el rol d'avantguarda revolucionària. Lenin creia que aquest partit només podria aconseguir els seus objectius per mitjà d'una forma d'organització disciplinada coneguda com el centralisme democràtic. A més a més, el leninisme manté que l'imperialisme és l'estadi més alt del capitalisme, i que el capitalisme només pot ser vençut a través dels mitjans revolucionaris (qualsevol intent de reformar el capitalisme està destinat al fracàs). Lenin creia en la destrucció de l'estat capitalista a través de la revolució proletària, i en reemplaçar aquest estat per una dictadura del proletariat, com una fórmula de transició al socialisme. La teoria de Lenin sobre l'imperialisme tenia com a objectiu analitzar l'evolució del capitalisme a nivell mundial, actualitzant en part les concepcions desenvolupades per Karl Marx. Hi havia noves formes de l'expansió capitalista que Marx no havia pogut teoritzar. Al centre d'aquesta teoria de l'imperialisme hi ha la idea que les nacions capitalistes avançades estaven intentant evitar la revolució forçant que la seva sobreproducció entrés als mercats colonials i explotant aquestes colònies (es venen productes a les colònies fabricats amb els seus recursos). Això permetia a les nacions capitalistes industrialment avançades tenir contents els seus treballadors, en part, també, a través de la creació de l'aristocràcia obrera. Com a resultat d'això, el capitalisme seria dirigit per l'aristocràcia obrera, representada pels partits socialdemòcrates, fins al punt que la revolució podia esclatar inicialment en l'estat imperialista més dèbil: Rússia, encara que el seu triomf exigia de manera necessària un procés revolucionari d'abast mundial. Si la revolució podia partir des d'un país no plenament industralitzat això comporta un problema seriós: aquest país no serà capaç de desenvolupar un sistema socialista (en la teoria marxista el socialisme és l'estadi que succeeix al capitalisme, abans d'arribar al comunisme), perquè el capitalisme encara no ha seguit el seu curs complet a la futura URSS i perquè els poders estrangers intentaran posar fi a la revolució a qualsevol preu. Per solucionar aquest problema Lenin proposa dues possibles solucions: 1. La revolució en un país subdesenvolupat desencadena una revolució en un país capitalista desenvolupat (per exemple, Lenin esperava que la Revolució Russa provocaria una revolució a Alemanya). Això faria possible que el país desenvolupat, després d'instaurar el socialisme, ajudés el país subdesenvolupat a fer el mateix.2. La revolució té lloc en nombrosos països subdesenvolupats al mateix temps o en una successió ràpida; els països subdesenvolupats s'ajunten en un estat federal capaç d'intimidar les potències capitalistes i establir el socialisme. Aquesta era la idea original en la fundació de la Unió de Repúbliques Socialistes Soviètiques (URSS). El socialisme no pot sobreviure només en un país pobre i subdesenvolupat. Per això, el Leninisme advoca per la revolució mundial d'una manera o d'una altra. Els leninistes actuals veuen, sovint, a la globalització com una forma moderna d'imperialisme. A la Xina, l'estructura leninista va ser la base de l'organització tant pel Kuomindang com pel Partit Comunista Xinès; després, els comunistes xinesos van desenvolupar la teoria del maoisme, que a la mort de Mao Zedong, l'any 1977, va ser canviada per un socialisme de mercat.
rdf:langString Leninismus je ideový proud komunismu založený na myšlenkách a politických názorech Vladimira Iljiče Lenina. Leninismus byl založen na marxismu (respektive jako jeho převedení do ruských poměrů) a představoval rozhodující směr v politice Sovětského svazu. Jeho teoretické základy položil Leninův spis Co dělat?, podrobněji je pak rozvinul Stalin ve spise . Z leninismu se posléze rozvinul stalinismus a další směry (zejména trockismus). Často bývá také nazýván marxismus-leninismus, stalinismus byl původně nazýván marxismus-leninismus-stalinismus, po formální destalinisaci jen marxismus-leninismus. Termín se nepoužíval za Leninova života. Termín leninismus byl poprvé použit Grigorijem Zinovjevem na pátém sjezdu Komunistické internacionály v roce 1924. Leninismus je primárně založen na myšlence diktatury proletariátu prostřednictvím jeho zvolených zástupců, požadoval vymýcení nebo výrazné omezení moci církví a také boj proti nacionalismu (alespoň teoreticky). Požadoval (opět alespoň teoreticky) dobré sociální podmínky obyvatelstva. Z leninismu se odvíjí celý systém tzv. (lid volí své zástupce do sovětů, které pak mají veškerou moc). Leninismus také ostře útočí proti imperialismu, považuje průmysl za v určitém smyslu nadřazený zemědělství – z leninismu pochází známý princip rozhodující úlohy těžkého průmyslu, jehož uvádění do praxe prakticky zruinovalo[zdroj?] Československo a další země, jejichž ekonomika byla založena na lehkém průmyslu či zemědělství, a nebyla schopna vzhledem ke svému charakteru malé ekonomiky produkovat tolik druhů zboží a v takovém množství, jako velké mnohamilionové státy. Uvedení leninismu do praxe mělo za následek napřed Leninovu, později Stalinovu osobní diktaturu.
rdf:langString اللينينية هي النظرية السياسية لتنظيم حزب الطليعة الثوري وتحقيق ديكتاتورية البروليتاريا، تمهيدا لإقامة الاشتراكية. قام بتطوير اللينينية الثوري الروسي لينين وسميت باسمه، وهي تشمل النظريات السياسية والاقتصادية الاشتراكية، المنبثقة من الماركسية، وتفسيرات لينين للنظريات الماركسية وكيفية تطبيقها العملي على الظروف الاجتماعية والسياسية للإمبراطورية الروسية في أوائل القرن 20. من الناحية العملية، سعى حزب الطليعة اللينيني نشر الوعي السياسي (التعليم والتنظيم) في صفوف الطبقة العاملة وتوفير القيادة الثورية اللازمة للإطاحة بالرأسمالية في روسيا الإمبراطورية. بعد ثورة أكتوبر 1917، كانت اللينينية النسخة المهيمنة للماركسية في روسيا، وإثر إنشاء ، قمع النظام البلشفي الاشتراكيين الذين عارضوا الثورة، مثل المناشفة وفصائل . وشملت الحرب الأهلية الروسية (1917-1922) الانتفاضات اليسارية ضد البلاشفة (1918-1924) التي تم قمعها في الجمهورية الروسية السوفيتية الاتحادية الاشتراكية، قبل انضمامها إلى اتحاد الجمهوريات الاشتراكية السوفياتية (الاتحاد السوفييتي) عام 1922. تأسست اللينينية لتكون براكسيس ثورية ومن أجلها، ولم تكن في البداية فلسفة سليمة تماما ولا نظرية سياسية منفصلة؛ بعد الثورة الروسية، في (1923)، طور جورج لوكاش وصنف ممارسات لينين الثورية البراغماتية والأيديولوجية وحولها إلى الفلسفة الرسمية لثورة الحزب-الطليعي (اللينينية). كلغة العلوم السياسية، دخلت اللينينية الاستخدام الشائع في عام 1922، بعد أن أجبر المرض لينين على العزوف عن المشاركة في حكم الحزب الشيوعي الروسي. بعد عامين، في يوليو 1924، في المؤتمر الخامس للأممية الشيوعية، روّج جريجوري زينوفايف لمصطلح اللينينية للدلالة على «ثورة الحزب الطليعي». على مدى خمس سنوات، من 1917 إلى 1922، كانت اللينينية هي التطبيق الروسي للاقتصاد الماركسي والفلسفة السياسية، التي طبقها البلاشفة، حزب الطليعة الذي قاد الكفاح من أجل الاستقلال السياسي للطبقة العاملة. في الفترة 1925-1929، جعل جوزيف ستالين اللينينية الشكل الرسمي والشرعي الوحيد للماركسية في روسيا، من خلال دمج الفلسفات السياسية كالماركسية-اللينينية، التي أصبحت بعد ذلك أيديولوجية الدولة للاتحاد السوفيتي.
rdf:langString Unter dem Begriff des Leninismus (russisch Ленинизм) werden die Ansichten des russischen Marxisten und kommunistischen Revolutionärs Lenin zusammengefasst, der den Marxismus an die historischen Bedingungen der Gesellschaft des russischen Zarenreichs anpasste.
rdf:langString Ο Λενινισμός είναι η μαρξιστική επαναστατική θεωρία και πρακτική που διατύπωσε και εφάρμοσε ο Βλαντίμιρ Λένιν, κατά την οποία η δικτατορία του προλεταριάτου (καθ)οδηγείται από ένα επαναστατικό Κόμμα «εμπροσθοφυλακής» ή «πρωτοπορίας» ευρισκόμενο στην ηγεσία της εργατικής τάξης εν μέσω της ταξικής πάλης. Έτσι οι λενινιστές διακρίνονται από μία συγκεκριμένη ερμηνεία και εφαρμογή του μαρξισμού στηριγμένη στις έννοιες της «πρωτοπορίας» και του δημοκρατικού συγκεντρωτισμού, ενώ συνήθως οργανώνονται σε αστικού-κοινοβουλευτικού τύπου πολιτικά κόμματα, τα οποία ονομάζονται Κομμουνιστικά Κόμματα και συμμετέχουν νομότυπα στις πολιτικές διεργασίες μίας φιλελεύθερης δημοκρατίας. Στην Ελλάδα ο πιο μαζικός εκφραστής της κομμουνιστικής ιδεολογίας θεωρείται το Κομμουνιστικό Κόμμα Ελλάδος, υπάρχουν όμως και άλλες κομμουνιστικές οργανώσεις όπως το Νέο Αριστερό Ρεύμα (ΝΑΡ) που θεωρεί αναγκαιότητα την ανασυγκρότηση του κομμουνιστικού κινήματος και απορρίπτει τον σοσιαλιστικό χαρακτήρα των καθεστώτων της Ανατολικής Ευρώπης. Τέλος, υπάρχουν και άλλοι, μικρότερης εμβέλειας και επιρροής μαρξιστικοί-λενινιστικοί πολιτικοί σχηματισμοί. Ο κομμουνισμός συνήθως αντιπαρατίθεται στο κοινοβουλευτικό επίπεδο με τη σοσιαλδημοκρατία, η οποία επιχειρεί έναν πιο περιορισμένο σοσιαλιστικό μετασχηματισμό της κοινωνίας μέσω διαρκών μεταρρυθμίσεων, στοχευμένων μακροπρόθεσμα σε μεγαλύτερη ισοκατανομή του πλούτου, μέσα στο πλαίσιο όμως του αστικού φιλελευθερισμού και της συνταγματικής νομιμότητας. Αντιθέτως ο επαναστατικός σοσιαλισμός, όπου συγκαταλέγεται ο λενινισμός παρά τη συμμετοχή του στο κοινοβουλευτικό σύστημα της φιλελεύθερης δημοκρατίας, προσβλέπει στην πλήρη ανατροπή του καπιταλιστικού συστήματος και εστιάζει στη διεθνή εργατική τάξη ως κλειδί αυτής της επανάστασης. Ιστορικά οι λενινιστές πέτυχαν να εγκαθιδρύσουν τη δική τους εκδοχή της δικτατορίας του προλεταριάτου μετά την Οκτωβριανή Επανάσταση του 1917, η οποία οδήγησε στον σχηματισμό της Σοβιετικής Ένωσης. Αυτή, καθώς και άλλα παρόμοιων δομών κράτη (όπως π.χ. αυτά του ανατολικού μπλοκ κατά τον Ψυχρό Πόλεμο), ευρίσκονταν κατά τη μαρξιστική-λενινιστική θεωρία σε μία μεταβατική φάση προς την κομμουνιστική κοινωνία. Μέχρι την έλευση ωστόσο του κομμουνισμού, η δικτατορία του προλεταριάτου ενσαρκωνόταν στο πολίτευμα της σοσιαλιστικής λαϊκής δημοκρατίας, προσδιοριζόμενης από μία συγκεντρωτική κυβέρνηση και από κρατική ιδιοκτησία των οικονομικών μέσων παραγωγής. Η κατάσταση αυτή συνιστούσε την υλοποίηση μίας, κατά τους λενινιστές, «σοσιαλιστικής δημοκρατίας», ως «επέκτασης» του μαρξισμού στις συνθήκες του 20ου αιώνα. Πολλοί λενινιστές διεθνώς ωστόσο απέρριψαν αυτές τις κοινωνίες, θεωρώντας πως παρά τις κατακτήσεις που είχαν εκεί οι λαοί (δημόσια και δωρεάν υγεία, παιδεία, στέγαση), τα καθεστώτα αυτά εκφυλίστηκαν γρήγορα σε ταξικά / εκμεταλλευτικά. Με εκμεταλλεύτρια τάξη την κρατική / κομματική γραφειοκρατία. Οι συντηρητικοί, οι φιλελεύθεροι και αρκετοί μη λενινιστές σοσιαλιστές, θεωρούν συνήθως τις λαϊκές δημοκρατίες ολοκληρωτικά κράτη. Οι λενινιστές με τον καιρό έχουν διαφοροποιηθεί σε τροτσκιστές, σταλινικούς (οι ίδιοι συνήθως δεν αυτοαποκαλούνται έτσι) και μαοϊκούς. Κύρια εστία των διαφωνιών τους είναι η αντίληψή τους για τη σοσιαλιστική φύση της Σοβιετικής Ένωσης μετά τον θάνατο του Λένιν ή του Στάλιν. Οι από την άλλη ερμηνεύουν διαφορετικά την έννοια της δικτατορίας του προλεταριάτου (με πρότυπο κυρίως την Παρισινή Κομμούνα και τις αρχές της άμεσης δημοκρατίας ή / και της ) μη δίνοντας συνήθως έμφαση στον ρόλο των πολιτικών κομμάτων, ενώ οι αναρχοκομμουνιστές (και, ευρύτερα, οι περισσότεροι ελευθεριακοί σοσιαλιστές) απορρίπτουν τελείως μία τέτοια μεταβατική φάση για το πέρασμα στην κομμουνιστική κοινωνία, καθώς και κάθε τύπο κοινοβουλευτικής-κομματικής δραστηριοποίησης στο πλαίσιο ενός αστικού-φιλελεύθερου κράτους.
rdf:langString Leninismo estas revizio de marksismo fondita sur ties fekundigo per ideoj de Louis Auguste Blanqui. Estas do disputeble, ĉu la leninismo estas pro sia principo speco de marksismo aŭ blankvismo. Fondinto de la leninismo estas Lenin, eĉ kiam li mem ne nomis ĝin tiel. En la kunteksto de teorio de la leninisma revolucia luktado, Leninisma avangardismo estas strategio pere de kiu la plej klas-konsciaj kaj politike antaŭenigitaj sekcioj de la proletaro aŭ laborista klaso, priskribita kiel revolucia avangardo, formas organizaĵojn por treni pli grandajn sekciojn de la laborista klaso al revolucia politiko kaj servi kiel manifestaĵoj de proletara politika povo kontraŭ la burĝaro.
rdf:langString Leninismoa deitzen zaio Lenin boltxebikeak marxismoa hezurmamitzeko ondu zuen teoria politiko, ekonomiko eta filosofikoen multzoari. Alderdi bakarrean eta gizartearen estatu plangintzan oinarritutako sistema defendatzen du, eta sozialismo erreala delako sistema politikoa zuten herrialdeetan ezarri zen, Sobiet Batasunean lehenik eta Europako zein Asia, Afrika eta Amerikako hainbat herrialdetan, II. Mundu Gerra osteko deskolonizazio prozesuan. Urriko Iraultzaren ondoren (1917), Sobietar Batasuneko marxismoaren bertsio nagusi eta demokraziaren oinarria leninismoa izan zen, sobiet kontseiluen agintea alderdi bakarreko estatuan. Errusia boltxebikean, Lurraren Dekretuarekin (1917), Gerra-komunismoarekin (1918-1921) eta Politika Ekonomiko Berriarekin (1921-1928) produkzio modu sozialista ezartzean, erregimen iraultzaileak oposizio politiko gehiena zapaldu zuen, Leninen ekintzen aurka zeuden marxistak, anarkistak eta mentxebikeak (Alderdi Iraultzaile Sozialistako zatiak) eta Ezkerreko Gizarte Iraultzaileak barne. Errusiako Gerra Zibila (1917-1922) —aliatuen hamazazpi armaden esku-hartzea ekarri zuena (1917-1925)— eta boltxebikeen aurkako ezkerreko altxamendua (1918-1924) izan ziren kanpoko eta barneko gerrak Errusia Boltxebikea Errusiako Sobietar Errepublika Sozialista Federatiboan (RSFSR) —Sobietar Errepublika Sozialisten Batasuneko (SESB) errepublika zentrala— bihurtuko zutenak. Praxi iraultzaile gisa, leninismoa ez zen, jatorrian, ez filosofia egokia, ezta teoria politiko diskretua ere. Leninismoak marxismo ortodoxoaren garapen politiko-ekonomikoak eta Leninen marxismoaren interpretazioak biltzen ditu, horiek (Errusia inperialeko XX. mendearen hasieran) emantzipazio osteko nekazaritza-gizartearen baldintza errealetan (politikoak, sozialak, ekonomikoak) aplikatzeko sintesi pragmatiko gisa funtzionatzen baitute. Zientzia politikoaren termino gisa, Leninen iraultza proletarioaren teoria Internazional Komunistaren bosgarren kongresuan erabili zen (1924) Grigory Zinovievek leninismoa terminoa abangoardia alderdiaren iraultza adierazteko erabili zuenean. Leninismo terminoa SBAKren hiztegi eta doktrinaren parte gisa onartu zen 1922 inguruan, eta, 1923ko urtarrilean, Leninen eragozpenak gorabehera, hiztegi publikoan sartu zen.
rdf:langString Le léninisme est une philosophie politique de type marxiste se réclamant de Vladimir Ilitch Oulianov, dit Lénine (1870-1924), de ses écrits, de son action et de ses idées en matière d'organisation et de stratégie politiques. L'expression est d'abord apparue pour désigner les partisans de Lénine au sein du POSDR ; elle a ensuite désigné la pratique organisationnelle qui avait conduit au succès de la révolution d'Octobre, et a ensuite englobé dans son ensemble l'idéologie des bolcheviks, pour devenir la doctrine dominante du mouvement communiste durant le XXe siècle. Le léninisme se distingue en premier lieu en faisant du parti politique un élément crucial du processus révolutionnaire et de la lutte des classes, et en lui donnant un rôle dirigeant dans le cadre de la dictature du prolétariat. Le terme de léninisme est cependant utilisé pour englober non seulement les idées et la pratique politique de Lénine lui-même, mais également les différents courants qui se réclament d'interprétations — parfois contradictoires — de sa pensée. À partir de l'époque stalinienne, l'expression marxisme-léninisme est utilisée pour désigner conjointement les versions du marxisme et du léninisme en vigueur en URSS et au sein de l'Internationale communiste puis, après la Seconde Guerre mondiale, dans l'ensemble des régimes communistes.
rdf:langString Leninism is a political ideology developed by Russian Marxist revolutionary Vladimir Lenin that proposes the establishment of the dictatorship of the proletariat led by a revolutionary vanguard party as the political prelude to the establishment of communism. The function of the Leninist vanguard party is to provide the working classes with the political consciousness (education and organisation) and revolutionary leadership necessary to depose capitalism in the Russian Empire (1721–1917). Leninist revolutionary leadership is based upon The Communist Manifesto (1848), identifying the communist party as "the most advanced and resolute section of the working class parties of every country; that section which pushes forward all others." As the vanguard party, the Bolsheviks viewed history through the theoretical framework of dialectical materialism, which sanctioned political commitment to the successful overthrow of capitalism, and then to instituting socialism; and, as the revolutionary national government, to realise the socio-economic transition by all means. In the aftermath of the October Revolution (1917), Leninism was the dominant version of Marxism in Russia and the basis of soviet democracy, the rule of directly elected soviets. In establishing the socialist mode of production in Bolshevik Russia—with the Decree on Land (1917), war communism (1918–1921), and the New Economic Policy (1921–1928)—the revolutionary régime suppressed most political opposition, including Marxists who opposed Lenin's actions, the anarchists and the Mensheviks, factions of the Socialist Revolutionary Party and the Left Socialist-Revolutionaries. The Russian Civil War (1917–1922), which included the seventeen-army Allied intervention in the Russian Civil War (1917–1925), and left-wing uprisings against the Bolsheviks (1918–1924), was an external and internal war which transformed Bolshevik Russia into the Russian Socialist Federative Soviet Republic (RSFSR), the core republic of the Union of Soviet Socialist Republics (USSR). As revolutionary praxis, Leninism originally was neither a proper philosophy nor a discrete political theory. Leninism comprises politico-economic developments of orthodox Marxism and Lenin's interpretations of Marxism, which function as a pragmatic synthesis for practical application to the actual conditions (political, social, economic) of the post-emancipation agrarian society of Imperial Russia in the early 20th century. As a political-science term, Lenin's theory of proletarian revolution entered common usage at the fifth congress of the Communist International (1924), when Grigory Zinoviev applied the term Leninism to denote "vanguard-party revolution." Leninism was accepted as part of CPSU's vocabulary and doctrine around 1922, and in January 1923, despite objections from Lenin, it entered the public vocabulary.
rdf:langString El leninismo es una ideología política desarrollada por el revolucionario marxista ruso Vladímir Lenin, que propone el establecimiento de la dictadura del proletariado liderado por un partido de vanguardia revolucionario, como el preludio político del establecimiento del comunismo. La función del partido de vanguardia leninista es proporcionar a las clases trabajadoras la conciencia política (educación y organización) y el liderazgo revolucionario necesarios para deponer al capitalismo en el Imperio ruso (1721-1917).​ El liderazgo revolucionario leninista se basa en El Manifiesto Comunista (1848), que identifica al partido comunista como "el sector más avanzado y resuelto de los partidos de la clase trabajadora de todos los países; el sector que impulsa a todos los demás". Como partido de vanguardia, los bolcheviques vieron la historia a través del marco teórico del materialismo dialéctico, que sancionó el compromiso político con el derrocamiento exitoso del capitalismo y luego con la institución del socialismo; y, como gobierno nacional revolucionario, realizar la transición socioeconómica por todos los medios.​ A raíz de la Revolución de Octubre (1917), el leninismo fue la expresión dominante del marxismo en la Unión Soviética, el gobierno de soviets en un Estado unipartidista. Al establecer el modo de producción socialista en la Rusia bolchevique, con el Decreto sobre la tierra (1917), comunismo de guerra (1918-1921), y la Nueva política económica ( 1921-1928): el régimen revolucionario suprimió la mayor parte de la oposición política, incluidos los marxistas que se oponían a las acciones de Lenin, los anarquistas y los mencheviques, facciones del Partido Socialista Revolucionario y de los social-revolucionarios de izquierda.​ La Guerra Civil Rusa (1917-1922), que incluyó la Intervención aliada en la Guerra Civil Rusa de diecisiete ejércitos (1917-1925), y levantamientos de izquierda contra los bolcheviques ( 1918-1924) fueron las guerras externas e internas que transformaron la Rusia bolchevique en la República Socialista Federativa Soviética de Rusia (RSFSR), la república central de la Unión de Repúblicas Socialistas Soviéticas (URSS).​ Como praxis revolucionaria, el leninismo originalmente no era ni una filosofía adecuada ni una teoría política discreta. El leninismo comprende desarrollos político-económicos del marxismo ortodoxo y las interpretaciones del marxismo de Lenin, que funcionan como una pragmática síntesis para su aplicación práctica a las condiciones reales (políticas, sociales, económicas) de la sociedad agraria posemancipación de la Rusia imperial a principios del siglo XX.​ Como término de ciencia política, la teoría de Lenin de la revolución proletaria entró en uso común en el quinto congreso de la Internacional Comunista (1924), cuando Grigory Zinoviev aplicó el término "leninismo" para denotar "revolución de partido de vanguardia"​ El término "leninismo" fue aceptado como parte del vocabulario y la doctrina del PCUS alrededor de 1922, y en enero de 1923, a pesar de las objeciones de Lenin, entró en el vocabulario público.​
rdf:langString Dalam filosofi Marxis, Leninisme merupakan bagian dari teori politik organisasi demokratis suatu partai politik revolusioner dan pencapaian demokrasi langsung kediktatoran proletariat sebagai awal dari sosialisme. Paham yang dikembangkan dan dinamai berdasarkan nama pemimpin Revolusi Rusia, Vladimir Lenin (1870–1924), ini terdiri atas teori politik dan ekonomi sosialis yang dikembangkan dari Marxisme dan penafsiran pribadi Lenin terhadap teori Marxis yang sesuai dengan kondisi sosial masyarakat agraris di Kekaisaran Rusia (1721–1917). Dalam praktik revolusi, Leninisme membalik urutan filosofi Marxis mengenai ekonomi di atas politik sehingga memungkinkan terjadinya revolusi politik yang dipimpin oleh partai pelopor revolusioner daripada harus menunggu terjadinya revolusi kelas buruh di perkotaan secara spontan sebagaimana yang dinyatakan dalam Marxisme. Pasca-Revolusi Oktober 1917, Leninisme merupakan varian yang dominan dari Marxisme yang selanjutnya menjadi ideologi resmi (melalui dewan pekerja) di Republik Sosialis Federasi Soviet Rusia sebelum melebur ke dalam Uni Soviet pada tahun 1922. Sebagai istilah ilmu politik, Leninisme mulai digunakan secara umum pada tahun 1922, hanya beberapa saat setelah Lenin terserang stroke yang membuatnya tidak lagi aktif berpartisipasi dalam . Dua tahun kemudian, tepatnya pada Kongres V Komintern, Juli 1924, Grigory Zinoviev mempopulerkan penggunaan istilah Leninisme.
rdf:langString 레닌주의(러시아어: Ленинизм, 영어: Leninism)는 블라디미르 레닌의 마르크스주의 사상이다. 유럽 생산력 발전 수준이 자본주의를 넘어 제국주의 단계에 이르렀다는 이론, 노동자와 농민의 동맹에 관한 이론과 혁명적 당에 의한 독재 및 반영주의(反映主義) 유물론이 레닌주의 사상의 핵심적인 특징으로 여겨진다.
rdf:langString レーニン主義(レーニンしゅぎ、ロシア語: ленинизм、レーニズム)は、ウラジーミル・レーニンによるマルクス主義の理論と思想で、ロシア革命の最も指導的な理論となった。
rdf:langString Het leninisme is een stroming binnen het marxisme. Het is een socialistische stroming die als belangrijkste denker de Russische revolutionaire leider, en latere Bolsjewistische premier van de Sovjet-Unie, Lenin kende. Het belangrijkste verschil tussen het orthodoxe marxisme en het leninisme is dat het eerste uitgaat van de revolutionaire kracht van een georganiseerde arbeidersklasse, terwijl het leninisme ervan uitgaat dat de arbeiders veel sneller tot een revolutie kunnen komen met de leiding van een voorhoedepartij, ook wel avant-garde genoemd. Zonder deze leiding zou de arbeidersklasse nog eeuwenlang een slepende strijd moeten voeren en leren van haar fouten, voor zij beseft hoe zij op de juiste manier het socialisme kan bereiken. De vele slachtoffers die daarbij nog zouden vallen konden volgens de leninisten vermeden worden door de leidinggevende rol van de voorhoedepartij. Het tweede belangrijke punt van het leninisme is de stelling dat een burgerlijke revolutie onmiddellijk kan omslaan naar een socialistische revolutie. Volgens het orthodoxe marxisme zou die socialistische of proletarische revolutie pas plaatsvinden, conform het dialectisch principe, als het kapitalisme volledig ontwikkeld was en op de rand van de afgrond stond. Volgens het leninisme is het ook mogelijk dat de revolutie plaatsvindt in een land waar het kapitalisme niet volledig ontwikkeld is, maar waar de kapitalistenklasse zeer zwak staat terwijl de arbeidersklasse integendeel zeer sterk staat en goed georganiseerd en klassenbewust is. De voorhoedepartij moest bestaan uit zo veel mogelijk "geavanceerde arbeiders" (arbeiders die klassenbewust en zeer strijdbaar waren) aangevuld met professionele revolutionairen (intellectuelen), die voltijds bezig zijn met het organiseren en klassenbewust maken van arbeiders, en die na de revolutie de dictatuur van het proletariaat uitvoeren dat wil zeggen de maatschappelijke verhouding van arbeidersklasse en heersende klasse omdraaien - met de steun van het proletariaat. De eerste voorhoedepartij (in Rusland althans) was de Russische Sociaaldemocratische Arbeiderspartij (RSDAP), die later uiteenviel in RSDAP (bolsjewieken) en RSDAP (mensjewieken). De Bolsjewieken hebben hun partij later hernoemd tot Communistische Partij van de Sovjet-Unie. Het leninisme, in zijn vele varianten, is sinds het begin van de twintigste eeuw de meest gebruikelijke vorm van marxisme onder communistische partijen. In de Sovjet-Unie werden de drie elementen uit het marxisme-leninisme onderwezen aan alle instituties van hoger onderwijs en in de daarbij behorende onderzoekinstituten en faculteiten. Voor het verkrijgen van de kandidatstitel Kandidat naoek was het slagen voor het examen van wetenschappelijk communisme een noodzakelijke vereiste.
rdf:langString Il leninismo è una corrente di pensiero politico ed economico (nell'ambito del comunismo) che si inquadra nella tradizione del marxismo. Con questo termine si fa riferimento sostanzialmente alle teorie dell'ideologo e leader bolscevico Vladimir Il'ič Ul'janov detto Lenin, e alla loro messa in pratica durante e dopo la Rivoluzione Russa. La combinazione del marxismo con questa corrente diede vita, secondo i sostenitori di questa, al marxismo-leninismo, sviluppato da Stalin dopo la morte di Lenin nell'intento di legittimare l'operato del Partito Comunista dell'Unione Sovietica e del Comintern, ed in seguito divenuto l'ideologia ufficiale dell'Unione Sovietica. La parola "Leninismo" fu usata per la prima volta da Anatolij Vasil'evič Lunačarskij nel 1907 con intento polemico, per indicare lo stile autoritario di Lenin all'interno della corrente bolscevica.
rdf:langString Leninizm (ros. ленинизм) – koncepcja stworzona i rozwijana przez Włodzimierza Lenina jako teoria dostosowująca marksizm do nowej sytuacji historycznej, a następnie – w zmodyfikowanej formie – ideologia obowiązująca w państwach komunistycznych. Leninizm stanowił oficjalną ideologię państwową w ZSRR od dnia jego powstania aż po jego rozwiązanie. Pierwotna wersja leninizmu została rozwinięta i wprowadzona w życie przez bolszewickiego przywódcę Włodzimierza Lenina, skąd pochodzi jej nazwa. Jednak już za życia Lenina doktryna ta ewoluowała na skutek zderzenia teoretycznych założeń z praktyką rewolucyjną. Po jego śmierci była ona nadal modyfikowana, m.in. przez Józefa Stalina (stalinizm), a następnie przez jego następców na stanowisku I sekretarza KPZR, z których niemal każdy głosił program „powrotu do wartości leninowskich”.
rdf:langString O termo leninismo é utilizado para designar a corrente política surgida pelo rompimento político com o economicismo da social-democracia europeia no começo do século XX. Apesar de levar o nome de seu principal fundador, o leninismo também carrega contribuições de revolucionários como Grigory Zinoviev (por formular junto com Lenin a ) e Lev Kamenev. Lenin procurou adaptar a teoria marxista do século XIX à realidade do século XX e foi um dos principais teóricos marxistas e o principal líder da Revolução Bolchevique de 1917, na Rússia. Após a Revolução de Outubro de 1917, o leninismo foi a versão dominante do marxismo na Rússia, e em seguida, a ideologia oficial do estado na República Socialista Federativa Soviética Russa (RSFSR), antes de sua fusão unitária para a União Soviética (URSS), em 1922. Além disso, no período pós-Lenin na Rússia, Josef Stalin integrou o leninismo na economia marxista, e desenvolveu o marxismo-leninismo, que, em seguida, tornou-se a ideologia de Estado da URSS.
rdf:langString Leninism (ryska: ленинизм) är en politisk ideologi utvecklad av Vladimir Lenin som påvisar tillvägagångssättet för hur det kommunistiska samhället skall skapas. Lenin byggde på de teorier som presenterats av Karl Marx. Det råder delade meningar om hans originalitet och i vilken mån hans skrifter presenterade en sammanhållen samhällsteori. Efter Lenins död 1924 skapades under Josef Stalins ledning det som fick beteckningen marxism-leninism men som bara delvis kan härledas till Lenin. Vladimir Lenins tolkning av marxismen gav grunderna för bolsjevismen och den tidiga kommunistiska rörelsen i Ryssland. Lenin vidareutvecklade marxismen i det han själv menade var "imperialismens epok", som han såg som kapitalismens högsta och sista stadium. Lenin menade att arbetarklassen skulle ledas i revolution av ett disciplinerat, avantgardistiskt parti som praktiserade demokratisk centralism. Målet var att avskaffa kapitalismen och genom proletariatets diktatur bygga ett socialistiskt samhälle. Detta skulle kunna ske genom ett förbund mellan arbetare och bönder, och Lenin menade att en socialistisk revolution i det industriellt efterblivna Ryssland enbart vore möjlig med hjälp av den kraft bönderna tidigare visat i historien i form av bonderevolutioner. Lenins politik var därtill en kritisk reaktion mot den framväxande socialdemokratin, som menade att socialismen skulle gå att uppnå genom fredliga reformer. Lenin var internationalist och ansåg att socialismen enbart kunde uppnås genom världsrevolution. Följaktligen bildades under Grigorij Zinovjevs ledning år 1919 den Kommunistiska Internationalen (Komintern), som hade till uppgift att leda kampen för världsrevolutionen efter förebild från bolsjevikernas maktövertagande efter oktoberrevolutionen 1917. De fyra beståndsdelar vilka anses vara viktiga i Lenins ideologiska tankar är: 1. * Teorin om imperialismen vilka ger resultaten: imperialistiska krig, proletär revolution, arbetararistokrati och internationell klasskamp. 2. * Läran om partiet av ny typ – där partiet ska härska över statsförvaltning. 3. * Läran om proletariatets diktatur. 4. * Utbyggnad av den historiska marxismen till dialektisk materialism. Lenin lät publicera sina tankar, bland annat i skrifterna. * Vad bör göras? år 1902 * Ett steg framåt, två steg tillbaka år 1904 * Materialismen och empiriokriticismen år 1908 * Imperialismen som kapitalismens högsta stadium år 1917 * Staten och revolutionen år 1917
rdf:langString Ленини́зм — левое философское, политическое и социально-экономическое учение, созданное В. И. Лениным в развитие марксизма о строительстве социализма и коммунизма. Термин «ленинизм» введён в оборот И. В. Сталиным в классическом определении (1926): «Ленинизм есть марксизм эпохи империализма и пролетарской революции». С ленинизмом самоотождествляют себя такие противостоящие друг другу направления, как троцкизм, сталинизм, маоизм, ходжаизм и бордигизм.
rdf:langString Ленінізм — політична ідеологія і практика перевороту та захоплення влади в Росії на початку XX ст., а також встановлення диктатури революційної партії більшовиків на чолі з її Центральним Комітетом (Партноменклатурою). Названа на честь російського революціонера-марксиста і політичного вождя більшовиків Володимира Леніна, який в чисельних творах виклав свої погляди на методи захоплення та утримання влади в країні. * Апологети вважають ленінізм цілісним «політичним та філософським вченням» про «соціалістичну революцію». І в цій якості логічним продовженням та вищим творчим розвитком марксизму в умовах переходу капіталізму у всьому світі до стадії імперіалізму; а також планом побудови соціалізму. * Критики вважають ленінізм еклектичним збірником публіцистичних есеїв політично авантюрної, але недостатньо освіченої людини, яка до того ж постійно міняла свої погляди — про те, як слід створити партію змовників та як за її допомогою захопити владу в окремій, не досить економічно та політично розвиненій країні. * Деякі дослідники (такі як професор історії Гарвардського університету Ніна Тумаркін) вважають ленінізм різновидом культу на кшталт культу мертвих.
rdf:langString 列宁主义(俄語:Ленинизм;英語:Leninism)是俄罗斯马克思主义革命家弗拉基米尔·列宁提出的一种政治思想,其认为应建立由革命先锋队领导的无产阶级专政,从而拉开建立共产主义的政治序幕。社会主义阵营内部认为列宁主义是在俄国实践的基础上对马克思主义基本理论的修订和补充。在俄罗斯帝国时期(1721-1917),列宁主义先锋党的职能是向工人阶级提供推翻资本主义所必需的和革命领导。列宁主义的革命领导基于共产党宣言(1848),确认共产党是“每个国家工人阶级政党中最先进、最坚定的部分,也是推动所有其他前进的部分。”先锋党通过辩证唯物主义的理论框架看待历史,这种理论框架准许了推翻资本主义,然后建立社会主义的政治承诺;并作为革命政府,以任何方法实现社会经济转型。 十月革命(1917)带来的后果中,列宁主义在俄罗斯成为马克思主义的主导版本,也是苏维埃民主的基础,即直接选举制的苏维埃统治。在苏维埃俄国的建立社会主义生产方式时(土地法令(1917),战时共产主义(1918-1921),新经济政策(1921-1928)),革命政权镇压大部分的政治反对派,其中包括反对列宁政策的马克思主义者、安那其主义者、孟什维克(俄国社会民主工党中派系之一)、社会革命党以及左翼社会革命党。俄国内战(1917-1922)中,协约国武装干涉俄国内战(1917-1925)和左翼反布尔什维克起义(1918-1924)这些内外战争使苏维埃俄国转变为俄罗斯苏维埃联邦社会主义共和国(RSFSR),同时也是苏维埃社会主义共和国联盟(苏联、USSR)中的核心共和国。 列宁主义同马克思主义的其它流派相比,最大的差别在于列宁提出了「民主集中制」、「先锋队理论」和,罗莎·卢森堡认为列宁受到了布朗基主义的影响。除此之外,列宁认同“暴力革命”和“无产阶级专政”是实现社会主义的唯一途径。并且认为不发达的资本主义社会里,无产阶级可以率先夺取政权,建立社会主义国家。19世纪末20世纪初,国际共产主义运动在“如何取得政权”和“无产阶级政权如何治理国家”两个问题上出现了重大分歧。以考茨基为代表的一派认为,无产阶级政党应当致力于走合法議會斗争路線,在取得政权之后可以保留原本的民主制度。而列宁为代表的另一派认为,无产阶级政党寻求合法斗争的努力必然使其修正主义化,且并不能真正触及统治阶级的根基,无产阶级取得政权只能通过暴力革命的手段,而在取得政权之后,不应当保留制度,而应实施无产阶级专政,实行无产阶级民主,在无产阶级获得政权之后,有必要采取无产阶级对资产阶级实行专政的方式保卫无产阶级政权。 斯大林1928年掌握了苏联国家政权后,把列宁本人的思想进一步扭曲和篡改化,通过清洗政敌,从而建立了极权主义体制。支持西方马克思主义、无政府主义、社会民主主义及自由主义和保守主义的一些人认为,列宁主义中体现了暴力、集权和不尊重人权,给人类带来灾难,值得人们进行深刻反省。但是,一些经典列宁主义者和托洛茨基主义者的人则认为,列宁本人的思想实际上更倾向于实行无产阶级多党制或一党领导下的党内民主以及工人民主,这与斯大林主义的一党专政、党内独裁、个人崇拜和高度集权有本质区别。
xsd:nonNegativeInteger 60919

data from the linked data cloud