Legalism (theology)

http://dbpedia.org/resource/Legalism_(theology) an entity of type: WikicatTheoriesOfLaw

الشرعوية اللاهوتية هي معتقد بأن خلاص البشر يأتي من اتباع القوانين والشعائر الدينية بحذافيرها. rdf:langString
Werkgerechtigkeit ist ein zentraler theologischer Begriff aus der lutherischen Rechtfertigungslehre. Sie steht für die Ansicht, man könne vor Gott gerechtfertigt sein, wenn man gute Werke tut. rdf:langString
율법주의(Legalism 또는 nomism)는 기독교 신학에서 사용되는 용어로 복음보다 율법(십계명)을 더 중시하는 태도나 전통을 의미한다. 이것은 율법을 지킴으로써 구원을 얻으려는 행위중심의 구원관을 의미한다. 이것은 기독교의 이신칭의에 반대되는 것으로 예수 그리스도께서 바리새인들의 이러한 형태를 비판한 것은 좋은 예이다. 다만 성경과 일반적인 기독교 교리에 따르면, 현재 믿음의 상태가 현재의 삶에서 드러나는 행위로 나타나기 때문에, 죄를 지으려는 욕망이 들거나 죄를 지으면 회개하고, 죄를 짓게 할만한 유혹을 멀리 함으로써 믿음을 지키자는 것은 율법주의가 아니다. 구원파적 신앙관을 가진 신자들이, 믿음이 흔들리지 않도록 죄를 짓게 할만한 것들을 멀리하자는 취지의 주장을 율법주의로 오해하는 경우가 많다. 자신의 행위를 내세우고 그 행위 때문에 자신이 구원 받을 것이라고 생각하는 수준은 돼야 율법주의라고 할 수 있다. rdf:langString
Legalisme is de stelling in de christelijke theologie dat verlossing eerder een beloning is voor het (strikt) naleven van religieuze voorschriften en wetten (leges in het Latijn) dan het gevolg van genade van God. Het begrip heeft een sterk negatieve bijklank, omdat slechts uiterlijkheden en menselijke trots worden benadrukt. rdf:langString
Nomism (från grekiskans νομος ’lag’) är en etisk åskådning som innebär att det sedliga (moraliska) livet är det som följer lagen. Två representanter för denna ståndpunkt är den senare judendomen med fariseismen och den romerska kyrkan, framför allt dess jesuitorden. rdf:langString
En teologia cristiana, legalisme (o nomisme) és un terme pejoratiu que fa referència a posar la llei per sobre de l'evangeli. L'Enciclopèdia del cristianisme als Estats Units defineix el legalisme com un terme pejoratiu de “l'adhesió directa o indirecta de comportaments, disciplines i pràctiques en la creença que per assolir la salvació i la posició correcta davant Déu”, subratllant la necessitat d'accions per guanyar la salvació "en oposició a la creença en la salvació per la gràcia de Déu," atorgada a l'individu mitjançant la fe en Jesucrist ". Històricament, molts erudits cristians del Nou Testament van atacar el judaisme per suposadament ser "legalistes"; aquesta acusació ha estat rebutjada per altres estudiosos, com E. P. Sanders, que identifiquen aquesta crítica com a inexacta i ahis rdf:langString
Γενικά με τον όρο τυπολατρία χαρακτηρίζεται η προσήλωση στους διάφορους ακολουθούμενους θρησκευτικούς τύπους - κανονισμούς συμπεριφοράς, χωρίς όμως κάποια ειλικρινή προσπάθεια πνευματικής άσκησης και αυτοβελτίωσης σύμφωνα με τη διδασκαλία της εκάστοτε θρησκείας. Η αναφορά του όρου σε ευρύτερη χρήση γίνεται στο λατρευτικό και λειτουργικό χώρο των θρησκειών με τη σημασία του υπερτονισμού των διαφόρων τελετουργικών στοιχείων στην εκδήλωση της λατρείας, (όπως π.χ. κινήσεων, χρησιμοποίηση υλικών μέσων κ.λπ.), σε βάρος όμως του βαθύτερου πνευματικού περιεχομένου. Για τους τυπολάτρες μεγαλύτερη σημασία έχει ο εγκόσμιος ρόλος της πίστης, δηλαδή να αναδείξουν την υποτιθέμενη ηθική ανωτερότητα τους στη κοινωνία. Η τυπολατρεία γενικά συνδέεται με την υποκρισία και τον φαρισαϊσμό και συναντάται στα ωρ rdf:langString
In Christian theology, legalism (or nomism) is a pejorative term applied to the idea that "by doing good works or by obeying the law, a person earns and merits salvation." The Encyclopedia of Christianity in the United States defines legalism as a pejorative descriptor for "the direct or indirect attachment of behaviors, disciplines, and practices to the belief in order to achieve salvation and right standing before God", emphasizing a need "to perform certain deeds in order to gain salvation" (works). Additionally, legalism pejoratively refers to the view that Christians should not engage in social practices perceived as contrary to a Christian witness, such as gambling, dancing, consuming alcohol, enjoying secular entertainment, or wearing immodest clothing; abstinence from these things rdf:langString
El legalismo (o nomismo), en la teología cristiana, es un término peyorativo que se refiere a poner la ley por encima del Evangelio.​​ La Encyclopedia of Christianity in the United States (Enciclopedia del cristianismo en los Estados Unidos) define el legalismo como un descriptor peyorativo de 'acoplamiento directo o indirecto de comportamientos, disciplinas y prácticas a las creencias con el fin de lograr la salvación y la posición correcta ante Dios', enfatizando la necesidad de 'realizar ciertas hechos para ganar la salvación' en contraposición a la creencia en la salvación por la gracia de Dios, 'otorgada al individuo a través de la fe en Jesucristo'.​ rdf:langString
Il legalismo o nomismo, nella teologia cristiana, è usualmente un termine peggiorativo che si riferisce ad un eccesso di enfasi sulla disciplina di condotta o su idee giuridiche, e di solito implica una denuncia di errato rigore, di presunzione, di superficialità, di abbandono della carità, e di ignoranza della grazia divina o del dare più importanza alla lettera della legge mosaica invece che allo spirito della legge, cioè il rispetto e l'amore tra gli esseri umani. Si accusano di legalismo quelle opinioni per cui l'obbedienza, parziale o integrale, alla legge, e non la fede nella grazia di Dio, sia il principio preminente di redenzione. rdf:langString
rdf:langString شرعوية (لاهوت)
rdf:langString Legalisme (teologia)
rdf:langString Werkgerechtigkeit
rdf:langString Τυπολατρία (θεολογία)
rdf:langString Legalismo (teología)
rdf:langString Legalismo
rdf:langString Legalism (theology)
rdf:langString 율법주의
rdf:langString Legalisme (theologie)
rdf:langString Nomism
xsd:integer 226126
xsd:integer 1114496779
rdf:langString En teologia cristiana, legalisme (o nomisme) és un terme pejoratiu que fa referència a posar la llei per sobre de l'evangeli. L'Enciclopèdia del cristianisme als Estats Units defineix el legalisme com un terme pejoratiu de “l'adhesió directa o indirecta de comportaments, disciplines i pràctiques en la creença que per assolir la salvació i la posició correcta davant Déu”, subratllant la necessitat d'accions per guanyar la salvació "en oposició a la creença en la salvació per la gràcia de Déu," atorgada a l'individu mitjançant la fe en Jesucrist ". Històricament, molts erudits cristians del Nou Testament van atacar el judaisme per suposadament ser "legalistes"; aquesta acusació ha estat rebutjada per altres estudiosos, com E. P. Sanders, que identifiquen aquesta crítica com a inexacta i ahistòrica. L'antinomianisme sovint s'ha considerat com el contrari del legalisme, amb l'ètica situacional com a tercera posició possible. El 1921, Ernest De Witt Burton va afirmar que a Gal.:2:16, la paraula grega nomos s'utilitzava "evidentment... en el seu sentit legalista, denotant la llei divina vista com un sistema purament legalista format per estatuts, sobre la base de l'obediència o la desobediència a la qual els individus són aprovats o condemnats com a qüestió de deutes sense gràcia. Aquesta és la llei divina tal com la va definir el legalista."
rdf:langString الشرعوية اللاهوتية هي معتقد بأن خلاص البشر يأتي من اتباع القوانين والشعائر الدينية بحذافيرها.
rdf:langString Γενικά με τον όρο τυπολατρία χαρακτηρίζεται η προσήλωση στους διάφορους ακολουθούμενους θρησκευτικούς τύπους - κανονισμούς συμπεριφοράς, χωρίς όμως κάποια ειλικρινή προσπάθεια πνευματικής άσκησης και αυτοβελτίωσης σύμφωνα με τη διδασκαλία της εκάστοτε θρησκείας. Η αναφορά του όρου σε ευρύτερη χρήση γίνεται στο λατρευτικό και λειτουργικό χώρο των θρησκειών με τη σημασία του υπερτονισμού των διαφόρων τελετουργικών στοιχείων στην εκδήλωση της λατρείας, (όπως π.χ. κινήσεων, χρησιμοποίηση υλικών μέσων κ.λπ.), σε βάρος όμως του βαθύτερου πνευματικού περιεχομένου. Για τους τυπολάτρες μεγαλύτερη σημασία έχει ο εγκόσμιος ρόλος της πίστης, δηλαδή να αναδείξουν την υποτιθέμενη ηθική ανωτερότητα τους στη κοινωνία. Η τυπολατρεία γενικά συνδέεται με την υποκρισία και τον φαρισαϊσμό και συναντάται στα ωριμότερα στάδια μιας θρησκείας. Ταυτόσημος όρος με την τυπολατρία είναι και ο εκ της αγγλικής γλώσσας προερχόμενος όρος ριτουαλισμός με τον οποίο χαρακτηρίστηκε κίνηση Άγγλων θεολόγων προκειμένου να εισαχθούν στη λατρεία τους τελετές όμοιες της Ρωμαιοκαθολικής και Ορθόδοξης Εκκλησίας.
rdf:langString El legalismo (o nomismo), en la teología cristiana, es un término peyorativo que se refiere a poner la ley por encima del Evangelio.​​ La Encyclopedia of Christianity in the United States (Enciclopedia del cristianismo en los Estados Unidos) define el legalismo como un descriptor peyorativo de 'acoplamiento directo o indirecto de comportamientos, disciplinas y prácticas a las creencias con el fin de lograr la salvación y la posición correcta ante Dios', enfatizando la necesidad de 'realizar ciertas hechos para ganar la salvación' en contraposición a la creencia en la salvación por la gracia de Dios, 'otorgada al individuo a través de la fe en Jesucristo'.​ Además, el legalismo se refiere peyorativamente al punto de vista, sostenido por algunos cristianos fundamentalistas, de que los cristianos no deben participar en prácticas sociales percibidas como contrarias al testimonio cristiano, como apostar, bailar, consumir alcohol, disfrutar de entretenimiento secular o usar ropa no modesta.​​​ Los fariseos y saduceos, como se describe en los Evangelios, a menudo son considerados legalistas por los cristianos.​ Históricamente, muchos eruditos cristianos del Nuevo Testamento atacaron al judaísmo por ser supuestamente 'legalista'. Esta acusación ha sido refutada por otros académicos, como , qur identifican esta crítica como inexacta y ahistórica.​ El antinomianismo a menudo se considera lo opuesto al legalismo,​​ con la ética situacional como una posible tercera posición.​ En 1921, Ernest De Witt Burton declaró que en Gálatas 2:16 la palabra griega nomos fue 'evidentemente usada ... en su sentido legalista, denotando la ley divina vista como un sistema puramente legalista compuesto de estatutos, sobre la base de la obediencia o desobediencia por las que los individuos son aprobados o condenados como una cuestión de deuda sin gracia. Esta es la ley divina como la definieron los legalistas'.​
rdf:langString Werkgerechtigkeit ist ein zentraler theologischer Begriff aus der lutherischen Rechtfertigungslehre. Sie steht für die Ansicht, man könne vor Gott gerechtfertigt sein, wenn man gute Werke tut.
rdf:langString In Christian theology, legalism (or nomism) is a pejorative term applied to the idea that "by doing good works or by obeying the law, a person earns and merits salvation." The Encyclopedia of Christianity in the United States defines legalism as a pejorative descriptor for "the direct or indirect attachment of behaviors, disciplines, and practices to the belief in order to achieve salvation and right standing before God", emphasizing a need "to perform certain deeds in order to gain salvation" (works). Additionally, legalism pejoratively refers to the view that Christians should not engage in social practices perceived as contrary to a Christian witness, such as gambling, dancing, consuming alcohol, enjoying secular entertainment, or wearing immodest clothing; abstinence from these things is found among fundamental Baptist, Conservative Anabaptist and Conservative Holiness denominations. What is viewed as "legalistic" may depend on the Christian denomination; in contrast to Lutheran theology that revolves around the doctrine of justification by faith, Christians of the Anabaptist tradition (who teach salvation by "faith that works") have argued that being a disciple of Jesus by careful obedience to New Testament commands (such as the holy kiss, headcovering, and feet washing), is "crucial evidence that an individual has repented, believed, and yielded to Christ." The Anabaptist theologian Menno Simons rebuffed the Lutheran charge of legalism by referencing John 14:15: Because we teach from the mouth of the Lord that if we would enter into [eternal] life, we must keep the commandments; that the love of God is that we keep his commandments, the [Lutheran] preachers call us heaven-stormers and meritmen, saying that we want to be saved by our own merits even though we have always confessed that we cannot be saved by means of anything other than by the merits, intercession, death, and blood of Christ. The Christian expositor Tony Cooke, citing Philippians 2:12, has stated that the term "legalist" has been often applied incorrectly to those following biblical directives "that pertain to holiness, obedience, and living godly lives", concluding that "God's grace leads us into obedience, not away from it." In the same vein, the theologian Leonard Ravenhill summated: "When there is something in the Bible that churches don't like, they call it 'legalism'." The Pharisees and Sadducees, as described in the Gospels, are often regarded in general by Christians as legalists. Historically, many Christian New Testament scholars attacked Judaism for supposedly being "legalistic"; this accusation has been rebutted by other scholars, such as E. P. Sanders, who identify this criticism as inaccurate and ahistorical. Antinomianism is often regarded as the opposite of legalism, with situational ethics as a third possible position. In 1921, Ernest De Witt Burton stated that in Gal. 2:16, the Greek word nomos was "evidently used ... in its legalistic sense, denoting divine law viewed as a purely legalistic system made up of statutes, on the basis of obedience or disobedience to which individuals are approved or condemned as a matter of debt without grace. This is divine law as the legalist defined it."
rdf:langString 율법주의(Legalism 또는 nomism)는 기독교 신학에서 사용되는 용어로 복음보다 율법(십계명)을 더 중시하는 태도나 전통을 의미한다. 이것은 율법을 지킴으로써 구원을 얻으려는 행위중심의 구원관을 의미한다. 이것은 기독교의 이신칭의에 반대되는 것으로 예수 그리스도께서 바리새인들의 이러한 형태를 비판한 것은 좋은 예이다. 다만 성경과 일반적인 기독교 교리에 따르면, 현재 믿음의 상태가 현재의 삶에서 드러나는 행위로 나타나기 때문에, 죄를 지으려는 욕망이 들거나 죄를 지으면 회개하고, 죄를 짓게 할만한 유혹을 멀리 함으로써 믿음을 지키자는 것은 율법주의가 아니다. 구원파적 신앙관을 가진 신자들이, 믿음이 흔들리지 않도록 죄를 짓게 할만한 것들을 멀리하자는 취지의 주장을 율법주의로 오해하는 경우가 많다. 자신의 행위를 내세우고 그 행위 때문에 자신이 구원 받을 것이라고 생각하는 수준은 돼야 율법주의라고 할 수 있다.
rdf:langString Legalisme is de stelling in de christelijke theologie dat verlossing eerder een beloning is voor het (strikt) naleven van religieuze voorschriften en wetten (leges in het Latijn) dan het gevolg van genade van God. Het begrip heeft een sterk negatieve bijklank, omdat slechts uiterlijkheden en menselijke trots worden benadrukt.
rdf:langString Il legalismo o nomismo, nella teologia cristiana, è usualmente un termine peggiorativo che si riferisce ad un eccesso di enfasi sulla disciplina di condotta o su idee giuridiche, e di solito implica una denuncia di errato rigore, di presunzione, di superficialità, di abbandono della carità, e di ignoranza della grazia divina o del dare più importanza alla lettera della legge mosaica invece che allo spirito della legge, cioè il rispetto e l'amore tra gli esseri umani. Si accusano di legalismo quelle opinioni per cui l'obbedienza, parziale o integrale, alla legge, e non la fede nella grazia di Dio, sia il principio preminente di redenzione. Il legalismo è l'esatto opposto dell'antinomismo, un concetto teologico cristiano secondo il quale i cristiani invece non devono seguire precetti morali o la legge mosaica, poiché, in quanto seguaci di Gesù, essi sono salvi per grazia divina (vedi Sola gratia).
rdf:langString Nomism (från grekiskans νομος ’lag’) är en etisk åskådning som innebär att det sedliga (moraliska) livet är det som följer lagen. Två representanter för denna ståndpunkt är den senare judendomen med fariseismen och den romerska kyrkan, framför allt dess jesuitorden.
xsd:nonNegativeInteger 7934

data from the linked data cloud