Left communism

http://dbpedia.org/resource/Left_communism an entity of type: Thing

Aριστερός κομμουνισμός είναι ένα εύρος κομμουνιστικών απόψεων που κριτικάρουν τις πολιτικές ιδέες των Μπολσεβίκων σε συγκεκριμένες περιόδους, μετά από την θέση που υιοθετήθηκε από την Κομμουνιστική Διεθνή ότι οι ιδέες του Λενινισμού είναι οι αυθεντικές που σχετίζονται με τον Μαρξισμό και το προλεταριάτο. Οι αριστεροί κομμουνιστές βλέπουν τον εαυτό τους πιο αριστερά από τους Λενινιστές και ταυτίζονται σε πολλά με τους αναρχοκομμουνιστές και άλλες επαναστατικές τάσεις. Εκφραστές είναι οι , , Ρόζα Λούξεμπουργκ, Καρλ Λίμπκνεχτ, Σίλβια Πάνκχερστ και Πολ Μάτικ. rdf:langString
左翼共産主義(さよくきょうさんしゅぎ、英: Left communism)または左派共産主義とは、共産主義の思想や勢力の1つであり、第二インターナショナル以後のレーニン主義よりも、更に正統的なマルクス主義やプロレタリアートの立場から、ボリシェヴィキの政治思想を批判する。 rdf:langString
좌파공산주의(독일어: Linken Kommunismus, 영어: Left communism, 한자: 左派共産主義)는 로자 룩셈부르크, 대니얼 드 레온과 같은 탈권위주의 공산주의자들이 정립한 공산주의 분파 사상으로 다른 말로는 마르크스-룩셈부르크주의, 좌익공산주의(左翼共産主義)라고도 한다. 마르크스-레닌주의가 마르크스주의와 레닌주의의 혼합체라면, 좌파공산주의는 마르크스주의와 레온의 이론 그리고 룩셈부르크주의가 합쳐졌다고 볼 수 있다. 좌파공산주의자들은 레닌의 비자발적 혁명을 비판하고 '자발적 혁명론'을 주장하며, 직접민주주의적 공산주의를 주장한다. 좌파공산주의가 탄생하였을 때는 트로츠키주의, 레닌주의, 마르크스-레닌주의를 비판하며 탄생하였으며, 레닌주의는 공산주의가 아닌 자본주의 내부의 좌파에 해당하고, 로자 룩셈부르크 사후 잔존한 좌파공산주의자들은 스탈린주의 역시 공산주의가 아닌 국가자본주의라고 비판하였다. 이론적으로는 마르크스주의와 거의 유사하지만, 공유재산제도의 확립을 구체화하였고 민주집중제와 전위대 체계론에 반대했다. 또한 자본주의 사회 붕괴 방법을 정치운동부터 비정치운동까지 크게 모색했다. 좌파 공산주의는 그 이론적 특징이 사회적 아나키즘과 같으므로, 20세기 초중반에는, 아나키스트들과 같이 활동하기도 했다. rdf:langString
A esquerda comunista ou comunismo de esquerda refere-se a várias correntes políticas marxistas que fizeram oposição de esquerda às posições defendidas pelo Bolchevismo. Os personagens mais notáveis da esquerda comunista foram Herman Gorter, Anton Pannekoek, , Karl Korsch, Amadeo Bordiga, Onorato Damen, Marc Laverne e Paul Mattick. É importante ressaltar que, embora Rosa Luxemburgo tenha vivido antes do surgimento da esquerda comunista, teve grande influência política e teórica sobre essa corrente ideológica. rdf:langString
Левый коммунизм — термин, которым принято обозначать взгляды ряда теоретиков коммунизма, которые после второго конгресса Коминтерна выступили с критикой ленинизма с левой позиции. Левые коммунисты признавали прогрессивное значение Октябрьской революции, но подвергали критике её развитие. Некоторые даже отвергали социалистический характер большевизма, видя в нём государственный капитализм. Левокоммунистические группы осуждали политику фронтизма, участие в выборах, «право наций на самоопределение» как форму буржуазного национализма (исключение недолгое время составляла итальянская группа). rdf:langString
تُعتبر الشيوعية اليسارية، أو اليسار الشيوعي، الموقف الذي تبناه الجناح اليساري من الشيوعية، والذي ينتقد الأفكار والممارسات السياسية التي يؤيدها الماركسيون اللينينيون والاشتراكيون الديمقراطيون. يتمسك الشيوعيون اليساريون بالمواقف التي يعتبرونها ذات مصداقية ماركسية أكثر من وجهات نظر الماركسية اللينينية التي اعتنتقها الشيوعية الدولية بعد بلشفتها من قبل جوزيف ستالين وخلال مؤتمرها الثاني. rdf:langString
El comunisme d'esquerra és el corrent del marxisme i el comunisme que es defineix per una crítica, des del mateix marxisme, a les ortodòxies leninistes i amb posterioritat estalinistes o trotsquistes. En general, el comunisme d'esquerra rebutja les interpretacions del determinisme econòmic mecanicista, amb tota la seva concepció de la història com un moviment d'etapes successives determinades pels canvis a les forces de producció, per introduir com a element actiu el protagonisme de la lluita de classes i de la consciència de classe. En negar que la història segueixi de manera inevitable per un curs prèviament determinat que fatalment conduirà al socialisme, el comunisme d'esquerres afirma l'actualitat de la revolució com un acte conscient i transgressor de l'ordre establert. Però d'altra rdf:langString
La Izquierda comunista está formada por los grupos que expresan un conjunto de puntos de vista económica y políticamente comunistas, pero que oponen ideas políticas a los bolcheviques desde una posición que afirma ser más auténticamente marxista y proletaria que las del leninismo sostenidas por la Internacional Comunista después de sus dos primeros Congresos. Los defensores de la izquierda comunista han incluido a Herman Gorter, Anton Pannekoek, Otto Rühle, Karl Korsch, Karl Liebknecht, Rosa Luxemburgo, Amadeo Bordiga y Paul Mattick pero no son los únicos. rdf:langString
Left communism, or the communist left, is a position held by the left wing of communism, which criticises the political ideas and practices espoused by Marxist–Leninists and social democrats. Left communists assert positions which they regard as more authentically Marxist than the views of Marxism–Leninism espoused by the Communist International after its Bolshevization by Joseph Stalin and during its second congress. rdf:langString
Komunisme kiri adalah serangkaian sudut pandang komunis yang dipegang oleh komunis kiri, yang mengkritik gagasan-gagasan dan praktik-praktik politik yang dipegang oleh Bolshevik dan sosial demokrat, terutama setelah serangkaian revolusi yang terjadi pada Perang Dunia Pertama. Komunis kiri mengklaim bahwa mereka merupakan Marxis dan proletarian yang lebih otentik ketimbang pandangan Marxisme–Leninisme yang dipegang oleh Komunis Internasional setelah (Maret 1919) dan (Juli–Agustus 1920). hingga 2016 meliputi , , dan . rdf:langString
La Gauche communiste, aussi appelée communisme de gauche, est une expression qui regroupe des courants politiques se réclamant du marxisme. Cette appellation réunit des courants politiques très différents, la majorité s'opposant à Lénine (le communisme de conseils, le luxemburgisme, les situationnistes, etc.), certains se réclamant d’une vision « plus partidiste » (courant critique issu de la Troisième Internationale, dès le début des années 1920 : essentiellement la Gauche communiste italienne — cette dernière tradition se reconnaît principalement dans les deux premiers congrès de l'Internationale communiste alors que le trotskisme se réclame de ses quatre premiers congrès). rdf:langString
La sinistra comunista è una corrente del comunismo che in particolare critica la tattica esposta - durante le rivoluzioni seguenti la prima guerra mondiale - sia dai socialdemocratici, sia dai Bolscevichi. Gli aderenti alla sinistra comunista sostengono posizioni che ritengono autenticamente marxiste e proletarie rispetto alle visioni del leninismo esposte dall'Internazionale Comunista dopo il suo primo congresso nel marzo 1919 e il suo secondo congresso nel luglio-agosto 1920. rdf:langString
Het linkscommunisme is een verzameling van stromingen binnen de communistische beweging. De voornaamst overeenkomst van deze stromingen is dat zij kritisch zijn over de politieke ideologie van de bolsjewieken onder leiding van Vladimir Lenin. De eerste linkscommunisten waren in eerste instantie aanhangers van de Russische Revolutie, maar waren kritisch over de ontwikkeling van de jonge Sovjet-Unie, die zij later zouden verwerpen als staatskapitalistisch. Daarnaast zouden later ook sommige linkscommunisten zelfs de Russische Revolutie als geheel verwerpen. Linkscommunisten zien hun ideologie als meer authentiek marxistisch en proletarisch dan het leninisme, dat werd geadopteerd door de Communistische Internationale na zijn eerste en tweede congres. Zij worden verenigd door anti-leninisme, v rdf:langString
Lewicowy komunizm – jeden z nurtów komunistycznych popieranych przez lewicę komunistyczną, której początki można datować na rok 1918. Wywodzi się z krytyki idei politycznych bolszewików, z pozycji rozumianych jako bardziej marksistowskie, proletariackie, lub internacjonalistyczne niż poglądy reprezentowane przez Międzynarodówkę Komunistyczną po jej pierwszym i drugim kongresie. Współczesne grupy odwołujące się do idei lewicowego komunizmu to International Communist Party, International Communist Current i Internationalist Communist Tendency. rdf:langString
Vänsterkommunismen är ett samlingsbegrepp för kommunistiska organisationer och strömningar som varit kritiska mot marxism-leninismens idéer och politik, framför allt under 1920-talet. Vänsterkommunisternas har ansett sig vara mer renlärigt marxistiska än den marxism-leninism som spreds av Kommunistiska internationalen efter dennas "bolsjevisering" under Josef Stalin och under dess andra kongress 1920. Vänsterkommunisterna var också kritiska mot trotskismen. Vänsterkommunistiska rörelser fanns främst under mellankrigstiden, men har även inspirerat nyare marxistiska strömningar under efterkrigstiden. rdf:langString
左翼共产主义(英語:Left communism)是一些自称为“共产主义左翼”的人创建的政治理论体系,他们认为自己的观点比共产国际在其第一次代表大会后和第二次代表大会期间所采取的立场更为“马克思主义和无产阶级”,进而批判布尔什维克在这一时期的政治思想。左翼共产主义者认为他们比列宁主义者、无政府共产主义者及其他一些革命社会主义派别站在更左的立场上。 “左翼共产主义”的提法最早出现于1918年的苏维埃俄国,当时布尔什维克党内出现了一个以布哈林为首的派系,该派反对《布列斯特-立陶夫斯克条约》的签订,并以“左翼共产主义者”的名义发表声明反对。 罗莎·卢森堡的思想在政治和理论上对许多左翼共产主义者具有深刻影响,虽然她在这一政治思潮正式形成以前就已去世。左翼共产主义的代表人物包括阿马迪奥·博尔迪加(意大利共产党创始人)、安东尼·潘涅库克(荷兰、德国著名共产主义活动家)、赫尔曼·高特、奥托·吕勒、、保罗·马蒂克等人。 左翼共产主义者不认同列宁主义,认为共产党人不应该参加资本主义国家的议会或参加保守的工会。但是,在批评列宁主义这一议题上,许多左翼共产主义者意见不一;左翼共产主义者中的“委员会共产主义者”批评布尔什维克党以“精英党”的形式运作,并强调建立更加自主的工人阶级组织;而另外一些人,如阿马迪奥·博尔迪加则强调政党的作用,并批评多党制国家的存在。 rdf:langString
rdf:langString Left communism
rdf:langString شيوعية يسارية
rdf:langString Comunisme d'esquerra
rdf:langString Αριστερός κομμουνισμός
rdf:langString Izquierda comunista
rdf:langString Komunisme kiri
rdf:langString Sinistra comunista
rdf:langString Gauche communiste
rdf:langString 左翼共産主義
rdf:langString 좌파공산주의
rdf:langString Lewicowy komunizm
rdf:langString Linkscommunisme
rdf:langString Esquerda comunista
rdf:langString Левый коммунизм
rdf:langString Vänsterkommunism
rdf:langString 左翼共产主义
xsd:integer 39722572
xsd:integer 1114925165
rdf:langString تُعتبر الشيوعية اليسارية، أو اليسار الشيوعي، الموقف الذي تبناه الجناح اليساري من الشيوعية، والذي ينتقد الأفكار والممارسات السياسية التي يؤيدها الماركسيون اللينينيون والاشتراكيون الديمقراطيون. يتمسك الشيوعيون اليساريون بالمواقف التي يعتبرونها ذات مصداقية ماركسية أكثر من وجهات نظر الماركسية اللينينية التي اعتنتقها الشيوعية الدولية بعد بلشفتها من قبل جوزيف ستالين وخلال مؤتمرها الثاني. هناك في العموم تياران للشيوعية اليسارية: اليسار الإيطالي واليسار الهولندي-الألماني. تأسس اليسار الشيوعي في إيطاليا خلال الحرب العالمية الأولى عبر منظمات مثل الحزب الاشتراكي الإيطالي والحزب الشيوعي الإيطالي. يعتبر اليسار الإيطالي نفسه لينينيًا بطبيعته، لكنه يشجب الماركسية اللينينية كشكل من أشكال الانتهازية البرجوازية التي جسدها الاتحاد السوفيتي في عهد ستالين. يتمثّل اليسار الإيطالي حاليًا في منظمات مثل حزب الشيوعيين الدوليين (Battaglia Comunista) والحزب الشيوعي العالمي. انشق اليسار الهولندي-الألماني عن فلاديمير لينين قبل حكم ستالين وبات يدعم الشيوعية المجالسية والليبرالية الماركسية بصورة ثابتة عكس اليسار الإيطالي الذي أكد الحاجة إلى حزب ثوري عالمي. تختلف الشيوعية اليسارية عن معظم أشكال الماركسية الأخرى في الاعتقاد أن الشيوعيين يجب ألا يشاركوا في البرلمانات البرجوازية، ويقف البعض ضد المشاركة في النقابات العمالية المحافظة. على أي حال، انقسم العديد من الشيوعيين اليساريين حول انتقاد البلاشفة، إذ انتقد أنصار الشيوعية المجالسية البلاشفة بسبب وظائف الحزب النخبوية وشددوا على تنظيم الطبقة العاملة بصورة أكثر استقلالية دون اللجوء إلى أحزاب سياسية. كان تأثير روزا لوكسمبورغ كبيرًا على معظم الشيوعيين اليساريين على الرغم من مقتلها في عام 1919 قبل ظهور اليسار الشيوعي كتيار مستقل. تتضمن قائمة أنصار الشيوعية اليسارية كلًا من أماديو بورديغا وأونوراتو دامن وجاك كامات وهيرمان غورتر وأنطوني بانيكوك وأوتو روهلي وسيلفيا بانكهيرست وبول ماتيك.
rdf:langString El comunisme d'esquerra és el corrent del marxisme i el comunisme que es defineix per una crítica, des del mateix marxisme, a les ortodòxies leninistes i amb posterioritat estalinistes o trotsquistes. En general, el comunisme d'esquerra rebutja les interpretacions del determinisme econòmic mecanicista, amb tota la seva concepció de la història com un moviment d'etapes successives determinades pels canvis a les forces de producció, per introduir com a element actiu el protagonisme de la lluita de classes i de la consciència de classe. En negar que la història segueixi de manera inevitable per un curs prèviament determinat que fatalment conduirà al socialisme, el comunisme d'esquerres afirma l'actualitat de la revolució com un acte conscient i transgressor de l'ordre establert. Però d'altra banda, en la mesura en què s'elimina la concepció mecanicista del procés històric, característica de les diverses escolàstiques marxistes i comunistes, es confereix tot el protagonisme a la classe (o bloc de classes) revolucionària, qüestionant que un partit, entès com a organització de qualsevol pretesa avantguarda, pugui substituir i anul·lar el paper d'aquesta classe. En tant que el comunisme d'esquerra no tan sols sosté la justícia i la possibilitat històrica del fet revolucionari, sinó que molt sovint l'entén des d'una defensa de la democràcia obrera (articulada entorns dels consells obrers o altres mecanismes democràtics) molt distant de la teoria leninista (i fins i tot del trotskisme ortodox). En aquest sentit el comunisme d'esquerres és indissociable d'allò que s'ha conegut com a marxisme occidental. El comunisme d'esquerra sovint també trencà amb la tàctica leninista, creient que els comunistes no havien de participar en els parlaments burgesos ni en els sindicats reformistes. No obstant això, molts comunistes d'esquerra es van dividir en les seves crítiques al leninisme. Els comunistes consellistes van criticar els bolxevics per substituir la classe obrera per un partit elitista, i van posar l'accent en la necessitat d'una organització més autònoma de la classe obrera. En canvi, el corrent italià, amb Amadeo Bordiga, va destacar la necessitat d'un partit comunista internacional i va denunciar el parlamentarisme burgès. Tot i que va ser assassinada el 1919, abans que l'esquerra comunista aparegués com un corrent diferent al bolxevisme leninista, Rosa Luxemburg va influir notablement en la majoria dels comunistes d'esquerra. Entre els defensors del comunisme d'esquerres s'inclouen Amadeo Bordiga, Onorato Damen, Jacques Camatte, Herman Gorter, Antonie Pannekoek, Otto Rühle, Sylvia Pankhurst i Paul Mattick. En el cas de Catalunya, on el marxisme majoritari no va seguir l'ortodòxia estalinista, cal destacar, en una etapa posterior i a distància de l'ultraesquerranisme d'alguns d'aquests moviments, Andreu Nin i Joaquim Maurin, fundadors del POUM.
rdf:langString Aριστερός κομμουνισμός είναι ένα εύρος κομμουνιστικών απόψεων που κριτικάρουν τις πολιτικές ιδέες των Μπολσεβίκων σε συγκεκριμένες περιόδους, μετά από την θέση που υιοθετήθηκε από την Κομμουνιστική Διεθνή ότι οι ιδέες του Λενινισμού είναι οι αυθεντικές που σχετίζονται με τον Μαρξισμό και το προλεταριάτο. Οι αριστεροί κομμουνιστές βλέπουν τον εαυτό τους πιο αριστερά από τους Λενινιστές και ταυτίζονται σε πολλά με τους αναρχοκομμουνιστές και άλλες επαναστατικές τάσεις. Εκφραστές είναι οι , , Ρόζα Λούξεμπουργκ, Καρλ Λίμπκνεχτ, Σίλβια Πάνκχερστ και Πολ Μάτικ.
rdf:langString La Gauche communiste, aussi appelée communisme de gauche, est une expression qui regroupe des courants politiques se réclamant du marxisme. Cette appellation réunit des courants politiques très différents, la majorité s'opposant à Lénine (le communisme de conseils, le luxemburgisme, les situationnistes, etc.), certains se réclamant d’une vision « plus partidiste » (courant critique issu de la Troisième Internationale, dès le début des années 1920 : essentiellement la Gauche communiste italienne — cette dernière tradition se reconnaît principalement dans les deux premiers congrès de l'Internationale communiste alors que le trotskisme se réclame de ses quatre premiers congrès). La gauche communiste est surtout représentée dans les pays d'Europe de l'Ouest et en Amérique du Nord.
rdf:langString Left communism, or the communist left, is a position held by the left wing of communism, which criticises the political ideas and practices espoused by Marxist–Leninists and social democrats. Left communists assert positions which they regard as more authentically Marxist than the views of Marxism–Leninism espoused by the Communist International after its Bolshevization by Joseph Stalin and during its second congress. In general, there are two currents of left communism, namely the Italian and Dutch–German left. The communist left in Italy was formed during World War I in organizations like the Italian Socialist Party and the Communist Party of Italy. The Italian left considers itself to be Leninist in nature, but denounces Marxism–Leninism as a form of bourgeois opportunism materialized in the Soviet Union under Stalin. The Italian left is currently embodied in organizations such as the Internationalist Communist Party and the International Communist Party. The Dutch–German left split from Vladimir Lenin prior to Stalin's rule and supports a firmly council communist and libertarian Marxist viewpoint as opposed to the Italian left which emphasised the need for an international revolutionary party. Left communism differs from most other forms of Marxism in believing that communists should not participate in bourgeois parliaments, and some argue against participating in conservative trade unions. However, many left communists split over their criticism of the Bolsheviks. Council communists criticised the Bolsheviks for elitist party functions and emphasised a more autonomous organisation of the working class, without political parties. Although she was murdered in 1919 before left communism became a distinct tendency, Rosa Luxemburg has been heavily influential for most left communists, both politically and theoretically. Proponents of left communism have included Herman Gorter, Antonie Pannekoek, Otto Rühle, Karl Korsch, Amadeo Bordiga and Paul Mattick. Other proponents of left communism have included Onorato Damen, Jacques Camatte, and Sylvia Pankhurst. Later prominent theorists are shared with other tendencies such as Antonio Negri, a founding theorist of the autonomist tendency. Specific currents that can be labelled part of left communism include Bordigism, Luxemburgism, and Communization.
rdf:langString La Izquierda comunista está formada por los grupos que expresan un conjunto de puntos de vista económica y políticamente comunistas, pero que oponen ideas políticas a los bolcheviques desde una posición que afirma ser más auténticamente marxista y proletaria que las del leninismo sostenidas por la Internacional Comunista después de sus dos primeros Congresos. Los defensores de la izquierda comunista han incluido a Herman Gorter, Anton Pannekoek, Otto Rühle, Karl Korsch, Karl Liebknecht, Rosa Luxemburgo, Amadeo Bordiga y Paul Mattick pero no son los únicos. Prominentes grupos actuales dentro de la tradición de las izquierdas comunistas incluyen a la Corriente Comunista Internacional (CCI) y la Tendencia Comunista Internacional (TCI). También diferentes facciones del viejo bordiguista Partido Comunista Internacional son considerados organizaciones de la izquierda comunista.
rdf:langString Komunisme kiri adalah serangkaian sudut pandang komunis yang dipegang oleh komunis kiri, yang mengkritik gagasan-gagasan dan praktik-praktik politik yang dipegang oleh Bolshevik dan sosial demokrat, terutama setelah serangkaian revolusi yang terjadi pada Perang Dunia Pertama. Komunis kiri mengklaim bahwa mereka merupakan Marxis dan proletarian yang lebih otentik ketimbang pandangan Marxisme–Leninisme yang dipegang oleh Komunis Internasional setelah (Maret 1919) dan (Juli–Agustus 1920). Komunis kiri mewakili serangkaian gerakan politik yang berbeda dari Marxis–Leninis (yang kebanyakan mereka pandang sebagai sayap kiri utama), dari komunis anarkis (beberapa dari mereka menganggapnya sebagai sosialis internasionalis) serta berbagai golongan sosialis revolusioner lainnya (contohnya , yang mereka pandang sebagai sosialis internasionalis hanya dalam instansi-instansi terbatas). komunisme kiri pecah dari gagasan Leninis, meyakini bahwa komunis seharusnya tidak ikut dalam parlemen kapitalis atau ikut dalam serikat dagang konservatif. Namun, beberapa komunis kiri terpecah atas kritikan mereka terhadap Leninisme. Dari komunis kiri, Dewan Komunis mengkritik Bolsheviks karena fungsi-fungsi partai elitis mereka dan menekankan organisasi yang lebih otonom dari kelas buruh, sementara yang lainnya seperti menekankan partai-partai politik dan mengkritik negara-negara multi-partai. Meskipun ia dibunuh pada 1919 sebelum komunisme kiri berdiri, Rosa Luxemburg sangat mempengaruhi kebanyakan komunis kiri, baik secara politik maupun teorikal. Tokoh-tokoh komunisme kiri meliputi (1889–1970), , Anton Pannekoek, , Sylvia Pankhurst (1882–1960), dan Paul Mattick (1904–1981). hingga 2016 meliputi , , dan .
rdf:langString 左翼共産主義(さよくきょうさんしゅぎ、英: Left communism)または左派共産主義とは、共産主義の思想や勢力の1つであり、第二インターナショナル以後のレーニン主義よりも、更に正統的なマルクス主義やプロレタリアートの立場から、ボリシェヴィキの政治思想を批判する。
rdf:langString 좌파공산주의(독일어: Linken Kommunismus, 영어: Left communism, 한자: 左派共産主義)는 로자 룩셈부르크, 대니얼 드 레온과 같은 탈권위주의 공산주의자들이 정립한 공산주의 분파 사상으로 다른 말로는 마르크스-룩셈부르크주의, 좌익공산주의(左翼共産主義)라고도 한다. 마르크스-레닌주의가 마르크스주의와 레닌주의의 혼합체라면, 좌파공산주의는 마르크스주의와 레온의 이론 그리고 룩셈부르크주의가 합쳐졌다고 볼 수 있다. 좌파공산주의자들은 레닌의 비자발적 혁명을 비판하고 '자발적 혁명론'을 주장하며, 직접민주주의적 공산주의를 주장한다. 좌파공산주의가 탄생하였을 때는 트로츠키주의, 레닌주의, 마르크스-레닌주의를 비판하며 탄생하였으며, 레닌주의는 공산주의가 아닌 자본주의 내부의 좌파에 해당하고, 로자 룩셈부르크 사후 잔존한 좌파공산주의자들은 스탈린주의 역시 공산주의가 아닌 국가자본주의라고 비판하였다. 이론적으로는 마르크스주의와 거의 유사하지만, 공유재산제도의 확립을 구체화하였고 민주집중제와 전위대 체계론에 반대했다. 또한 자본주의 사회 붕괴 방법을 정치운동부터 비정치운동까지 크게 모색했다. 좌파 공산주의는 그 이론적 특징이 사회적 아나키즘과 같으므로, 20세기 초중반에는, 아나키스트들과 같이 활동하기도 했다.
rdf:langString La sinistra comunista è una corrente del comunismo che in particolare critica la tattica esposta - durante le rivoluzioni seguenti la prima guerra mondiale - sia dai socialdemocratici, sia dai Bolscevichi. Gli aderenti alla sinistra comunista sostengono posizioni che ritengono autenticamente marxiste e proletarie rispetto alle visioni del leninismo esposte dall'Internazionale Comunista dopo il suo primo congresso nel marzo 1919 e il suo secondo congresso nel luglio-agosto 1920. I comunisti di sinistra rappresentano una sfera di movimenti politici distinti da quelli marxisti-leninisti, dagli anarchici comunisti (alcuni dei quali considerano socialisti internazionalisti) come anche da molte tendenze rivoluzionarie socialiste come i deleonisti, visti come socialisti soltanto in alcuni momenti. Anche se fu assassinata nel 1919, cioè prima dell'emersione del comunismo di sinistra, Rosa Luxemburg ha pesantemente influenzato molti comunisti di sinistra, sia politicamente che teoricamente. Tra i maggiori esponenti della sinistra comunista sono inclusi Amadeo Bordiga (1889–1970), Herman Gorter, Anton Pannekoek, , Sylvia Pankhurst (1882–1960) e Paul Mattick (1904–1981). Le organizzazioni della sinistra comunista oggi attive includono il Partito Comunista Internazionalista, la corrente comunista internazionale, e la tendenza comunista internazionalista.
rdf:langString Het linkscommunisme is een verzameling van stromingen binnen de communistische beweging. De voornaamst overeenkomst van deze stromingen is dat zij kritisch zijn over de politieke ideologie van de bolsjewieken onder leiding van Vladimir Lenin. De eerste linkscommunisten waren in eerste instantie aanhangers van de Russische Revolutie, maar waren kritisch over de ontwikkeling van de jonge Sovjet-Unie, die zij later zouden verwerpen als staatskapitalistisch. Daarnaast zouden later ook sommige linkscommunisten zelfs de Russische Revolutie als geheel verwerpen. Linkscommunisten zien hun ideologie als meer authentiek marxistisch en proletarisch dan het leninisme, dat werd geadopteerd door de Communistische Internationale na zijn eerste en tweede congres. Zij worden verenigd door anti-leninisme, verzet tegen nationalisme en non-participatie in verkiezingen. Het linkscommunisme is een verzamelterm van verschillende marxistische stromingen, zoals radencommunisme, van Aleksandra Kollontaj, marxistisch autonomisme en het situationisme. Aanhangers van het linkscommunisme zijn onder andere Amadeo Bordiga, Herman Gorter, Anton Pannekoek, , Karl Korsch, Sylvia Pankhurst en . Hoewel Rosa Luxemburg stierf voordat het linkscommunisme een aparte tendens werd, heeft zij een grote invloed gehad op het linkscommunisme, zowel politiek als theoretisch. Lenin schreef in 1920 het geschrift De linkse stroming, een kinderziekte van het communisme tegen de toenmalige linkse stroming binnen de internationale communistische beweging. Hierin bekritiseert hij onder andere Amadeo Bordiga, (KAPD), de Britse van Pankhurst, en niet bij naam genoemde “enkele leden van de Communistische Partij van Holland”. Deze stromingen waren tegen deelname aan parlementsverkiezingen in kapitalistische landen en soms ook tegen deelname aan niet-communistische vakbonden, terwijl Lenin daar een voorstander was in de periode voor een revolutie. Er bestaan tegenwoordig slechts een klein aantal linkscommunistische organisaties. Een voorbeeld is de Internationale Kommunistische Stroming, die ook in Nederland en België is georganiseerd.
rdf:langString Lewicowy komunizm – jeden z nurtów komunistycznych popieranych przez lewicę komunistyczną, której początki można datować na rok 1918. Wywodzi się z krytyki idei politycznych bolszewików, z pozycji rozumianych jako bardziej marksistowskie, proletariackie, lub internacjonalistyczne niż poglądy reprezentowane przez Międzynarodówkę Komunistyczną po jej pierwszym i drugim kongresie. Lewicowi komuniści identyfikują się jako internacjonalistyczni socjaliści. Potępiają stalinizm jako ruch i system przeciwny interesom klasy pracowniczej i formę kapitalizmu państwowego. Uważają trockistów i socjaldemokratów za "lewicę kapitału", nie socjalistów. Niektórych anarchistycznych komunistów widzą również jako internacjonalistycznych socjalistów. Dwie główne tradycje w obrębie lewicowego komunizmu to niemiecko-holenderska i włoska. Do zwolenników lewicowego komunizmu zaliczali się m.in. Amadeo Bordiga, Herman Gorter, Anton Pannekoek, , Sylvia Pankhurst i . Róża Luksemburg również wywarła silny wpływ na ten nurt, pomimo że zginęła, zanim lewicowy komunizm stał się wyraźną tendencją. Współczesne grupy odwołujące się do idei lewicowego komunizmu to International Communist Party, International Communist Current i Internationalist Communist Tendency.
rdf:langString A esquerda comunista ou comunismo de esquerda refere-se a várias correntes políticas marxistas que fizeram oposição de esquerda às posições defendidas pelo Bolchevismo. Os personagens mais notáveis da esquerda comunista foram Herman Gorter, Anton Pannekoek, , Karl Korsch, Amadeo Bordiga, Onorato Damen, Marc Laverne e Paul Mattick. É importante ressaltar que, embora Rosa Luxemburgo tenha vivido antes do surgimento da esquerda comunista, teve grande influência política e teórica sobre essa corrente ideológica.
rdf:langString Vänsterkommunismen är ett samlingsbegrepp för kommunistiska organisationer och strömningar som varit kritiska mot marxism-leninismens idéer och politik, framför allt under 1920-talet. Vänsterkommunisternas har ansett sig vara mer renlärigt marxistiska än den marxism-leninism som spreds av Kommunistiska internationalen efter dennas "bolsjevisering" under Josef Stalin och under dess andra kongress 1920. Vänsterkommunisterna var också kritiska mot trotskismen. Vänsterkommunistiska rörelser fanns främst under mellankrigstiden, men har även inspirerat nyare marxistiska strömningar under efterkrigstiden. Det finns två huvudsakliga strömningar inom vänsterkommunism, dels den tysk-holländska (ofta kallad rådssocialism eller rådskommunism), med Anton Pannekoek som ledande förespråkare och den italienska, med Amadeo Bordiga som ledande förespråkare. Det fanns dock även rysk och brittisk vänsterkommunism. Dessa uppkom i samband med revolutionsvågen 1917–1923 som i mångt och mycket en opposition mot bolsjevikernas ställningstaganden (bland annat deras giltighet i Västeuropa) eller uppbyggnaden av deras partiapparat. De olika vänsterkommunisterna var från början alla medlemmar i Kommunistiska internationalen. Senare lämnade de alla denna international, fast vid olika tillfällen. Vladimir Lenin kritiserade samtliga dessa strömningar i sin bok Radikalismen – kommunismens barnsjukdom. Denna text fick dock relativt snabbt mothugg av Herman Gorter i hans Öppet brev till kamrat Lenin. De ryska vänsterkommunisterna motsatte sig freden i Brest-Litovsk och förespråkade istället ett revolutionärt storkrig mot alla kapitalistiska länder.[källa behövs] Även om hon mördades 1919 innan vänsterkommunismen hade utkristalliserats som en egen strömning, har Rosa Luxemburg influerat de flesta vänsterkommunister.[källa behövs]
rdf:langString 左翼共产主义(英語:Left communism)是一些自称为“共产主义左翼”的人创建的政治理论体系,他们认为自己的观点比共产国际在其第一次代表大会后和第二次代表大会期间所采取的立场更为“马克思主义和无产阶级”,进而批判布尔什维克在这一时期的政治思想。左翼共产主义者认为他们比列宁主义者、无政府共产主义者及其他一些革命社会主义派别站在更左的立场上。 “左翼共产主义”的提法最早出现于1918年的苏维埃俄国,当时布尔什维克党内出现了一个以布哈林为首的派系,该派反对《布列斯特-立陶夫斯克条约》的签订,并以“左翼共产主义者”的名义发表声明反对。 罗莎·卢森堡的思想在政治和理论上对许多左翼共产主义者具有深刻影响,虽然她在这一政治思潮正式形成以前就已去世。左翼共产主义的代表人物包括阿马迪奥·博尔迪加(意大利共产党创始人)、安东尼·潘涅库克(荷兰、德国著名共产主义活动家)、赫尔曼·高特、奥托·吕勒、、保罗·马蒂克等人。 左翼共产主义者不认同列宁主义,认为共产党人不应该参加资本主义国家的议会或参加保守的工会。但是,在批评列宁主义这一议题上,许多左翼共产主义者意见不一;左翼共产主义者中的“委员会共产主义者”批评布尔什维克党以“精英党”的形式运作,并强调建立更加自主的工人阶级组织;而另外一些人,如阿马迪奥·博尔迪加则强调政党的作用,并批评多党制国家的存在。 目前,有两个左翼共产主义国际组织存在,它们是国际共产主义潮流和国际主义共产主义倾向。另有非党派的左翼共产主义思潮共产化理论存在。
rdf:langString Левый коммунизм — термин, которым принято обозначать взгляды ряда теоретиков коммунизма, которые после второго конгресса Коминтерна выступили с критикой ленинизма с левой позиции. Левые коммунисты признавали прогрессивное значение Октябрьской революции, но подвергали критике её развитие. Некоторые даже отвергали социалистический характер большевизма, видя в нём государственный капитализм. Левокоммунистические группы осуждали политику фронтизма, участие в выборах, «право наций на самоопределение» как форму буржуазного национализма (исключение недолгое время составляла итальянская группа).
xsd:nonNegativeInteger 41392

data from the linked data cloud