Learned helplessness

http://dbpedia.org/resource/Learned_helplessness an entity of type: Thing

La indefensió apresa és la condició d'un ésser humà o animal que ha après a comportar-se passivament, evitant les circumstàncies desagradables o mitjançant l'obtenció de recompenses positives. L'individu es manté sense fer res, tot i que disposa d'oportunitats per a ajudar-se a si mateix. La teoria d'indefensió apresa es relaciona amb depressió clínica i altres malalties mentals resultants de la percepció d'absència de control sobre el resultat d'una situació. Es diu que han adquirit indefensió apresa aquells organismes que han estat ineficaços o menys sensibles per determinar les conseqüències del seu comportament. rdf:langString
العجز المتعلم أو العجز المكتسب (بالإنجليزية: Learned helplessness)‏ هو سلوك نموذجي للكائنات الحية يحدث عندما يعاني الكائن من استثارات أو محفزات مؤلمة ومتكررة ولا يستطيع تفاديها أو تجنبها. وبحدوث ذلك فإن هذا الكائن غالبا ما يفشل في تعلم استجابة الهرب أو التجنب في مواقف جديدة يكون من المرجح فيها إمكانية الهروب أو التجنب. بعبارة أخرى، فإن الكائن يتعلم أنه لا حول له ولا قوة أثناء المواقف التي تتضمن محفزات ومثيرات مؤلمة ومنفرة، ومن ثم يتقبل الكائن فقدانه السيطرة، وبالتالي التخلي عن المحاولة، وحينها يقال إن هذا الكائن قد اكتسب ما يسمي بالعجر المتعلم. نظرية العجر المتعلم هي وجهة النظر القائلة بأن الاكتئاب السريري والأمراض النفسية المصاحبة قد تنجم عن غياب حقيقي أو متصور للسيطرة على نتائج الموقف. rdf:langString
학습된 무기력(學習─ 無氣力, 영어: learned helplessness)은 동물에게 볼 수 있는 행동의 유형의 하나로, 고통스럽거나 혐오스러운 자극을 반복적으로 견뎌내는 가운데 발생하며 이로 인해 벗어나거나 회피하지 못하는 상황이 발생한다. 이러한 경험 이후에 동물은 새로운 상황을 벗어나거나 회피하는 것을 수용하거나 배우는 것을 실패하는 일이 발생하기도 한다. 즉, 혐오스러운 자극이 있는 상황에서는 이것이 도움이 없다고 학습하고 제어권을 상실함으로써 시도를 포기하게 된다. 이러한 주체는 학습된 무기력을 습득했다고 간주한다. 학습된 무기력 이론은 임상적 우울증 및 관련 정신 질환들이 벌어진 상황을 통제하지 못하는 데에서 비롯될 수 있다는 관점이다. 학습성 무기력, 학습된 무력감이라고도 한다. rdf:langString
学習性無力感(がくしゅうせいむりょくかん、英: Learned helplessness)とは、長期にわたってストレスの回避困難な環境に置かれた人や動物は、その状況から逃れようとする努力すら行わなくなるという現象である。他の訳語に学習性絶望感、獲得された無力感、学習性無気力がある。 なぜ罰されるのか分からない(つまり非随伴的な)刺激が与えられる環境によって、「何をやっても無駄だ」という認知を形成した場合に、学習に基づく無力感が生じ、それはうつ病に類似した症状を呈する。1967年にマーティン・セリグマンらのオペラント条件づけによる動物実験での観察に基づいて提唱され、1980年代にはうつ病の無力感モデルを形成した。 rdf:langString
Desamparo aprendido é um comportamento em que um organismo forçado a suportar estímulos aversivos, dolorosos ou desagradáveis se torna incapaz de evitar (ou não deseja evitar) encontros posteriores com tais estímulos, mesmo que seja possível evitá-los. Presumivelmente, o organismo aprendeu que não pode controlar a situação e, portanto, não toma ações para evitar o estímulo negativo. A teoria do desamparo aprendido é a visão de que a depressão clínica e doenças mentais podem resultar de uma falta de controle percebida sobre o resultado de uma situação. Os organismos que tenham sido ineficazes e menos sensíveis na determinação das consequências do seu comportamento são definidos como tendo adquirido o desamparo aprendido. rdf:langString
習得性無助,或稱習得性失助、習得無助、習得無助感、無助學習等(英語:Learned helplessness),是指受試者在忍受超出其控制的反覆厭惡刺激後表現出的行為。它最初被認為是由於對象接受了他們的無能為力:停止嘗試逃避或避免厭惡刺激,即使這樣的選擇是明確提出的。在表現出這種行為後,據稱對象已獲得習得性無助。 在過去幾十年裡,神經科學提供了對習得性無助的洞察,並表明原來的理論實際上是相反的:大腦的預設狀態是假設控制不存在,而“有幫助”的存在才是真正首先學到的。然而,當受試者面臨長時間的厭惡刺激時,它是未被學習的。 在人類中,習得性無助與自我效能的概念有關,即個人對其實現目標的天生能力的信念。習得性無助理論認為臨床抑鬱症和相關的精神疾病,可能是由於對情況結果的這種真實或感知的缺乏控制造成的。 rdf:langString
Naučená bezmocnost (anglicky learned helplessness) je pojem, který vytvořil student Pensylvánské univerzity Martin E. P. Seligman roku 1975, na základě sledování pokusů se zvířaty. Pokusné zvíře, které se naučí, že nemůže kontrolovat averzivní podnět – vyhnutí se elektrickému šoku – upadá do stavu bezmoci a demotivace. rdf:langString
La indefensión aprendida (o bien impotencia aprendida) es un tecnicismo que se refiere a la condición de un ser humano o animal que ha "aprendido" a comportarse pasivamente, con la sensación subjetiva de no tener la capacidad de hacer nada y que no responde a pesar de que existen oportunidades reales de cambiar la situación aversiva, evitando las circunstancias desagradables o mediante la obtención de recompensas positivas. De aquellos individuos que han sido ineficaces o menos sensibles para determinar las consecuencias de su comportamiento se dice que han adquirido indefensión aprendida.​ rdf:langString
Erlernte Hilflosigkeit ist die aufgrund negativer Erfahrung entwickelte Überzeugung, die Fähigkeit zur Veränderung der eigenen Lebenssituation verloren zu haben und für diesen Zustand selbst verantwortlich zu sein. Der Begriff bezeichnet ein psychologisches Konzept zur Erklärung von Depressionen. Der Begriff wurde 1967 von den amerikanischen Psychologen Martin E. P. Seligman und geprägt, die Versuche mit Hunden und anderen Tieren durchführten. Seligman war der Ansicht, dass auch Menschen, die an einer Depression leiden, sich in einem Zustand der erlernten Hilflosigkeit befinden können. Seligman schloss dies aus der Beobachtung, dass gelernte Hilflosigkeit und Depression vergleichbare Symptome aufweisen (Analogieargumentation). rdf:langString
Learned helplessness is the behavior exhibited by a subject after enduring repeated aversive stimuli beyond their control. It was initially thought to be caused by the subject's acceptance of their powerlessness, by way of their discontinuing attempts to escape or avoid the aversive stimulus, even when such alternatives are unambiguously presented. Upon exhibiting such behavior, the subject was said to have acquired learned helplessness. rdf:langString
Ketidakberdayaan yang diajarkan, atau ketidakberdayaan yang dipelajari, adalah tingkah laku makhluk hidup yang dipaksa untuk menahan tindakan yang menyakitkan atau tidak menyenangkan untuk beberapa waktu tanpa bisa menghindar hingga menjadi tidak mampu dan tidak mau untuk menghindari tindakan ulang yang sama walaupun cara menghindarinya cukup mudah dikali yang kedua. Diyakini bahwa, makhluk hidup tersebut telah belajar pada kali yang pertama bahwa tindakan negatif tersebut tidak dapat dihindari dan karenanya tidak lagi menunjukkan upaya ataupun motivasi untuk menghindarinya dikali yang kedua. Teori ketidakberdayaan yang diajarkan memandang bahwa depresi klinis dan penyakit mental terkait dapat terjadi akibat dari perasaan tak dapat mengendalikan hasil buruk dari sebuah situasi. Makhluk hid rdf:langString
L’impuissance apprise (impuissance acquise ou résignation acquise) est un sentiment d'impuissance permanente et générale qui résulte du vécu d'un animal ou d'un humain. Ce sentiment est provoqué par le fait d'être plongé, de façon durable ou répétée, dans des situations (factuellement nuisibles, mais aussi bénéfiques) en lesquelles l'individu ne peut agir et auxquelles il ne peut échapper. L’impuissance apprise se rapproche de la dépression, de l’anxiété, et du désespoir, et est corrélée à ces types de souffrances psychiques. rdf:langString
Con i termini impotenza appresa o impotenza acquisita ci si riferisce, nell'ambito delle neuroscienze e della psicologia, al comportamento esibito da un soggetto dopo aver sopportato ripetuti stimoli avversi al di fuori del suo controllo. Ma negli ultimi decenni, invece, la neuroscienza ha fornito nuove informazioni sull'impotenza appresa, ribaltando del tutto la teoria originale. Secondo le prospettive delle nuove teorie, il cervello è predisposto a pensare di non avere alcun controllo sulle varie situazioni, ed è piuttosto il concetto di "potenza" a venir appreso. rdf:langString
Wyuczona bezradność – w pracy socjalnej termin oznaczający stan wyuczony, wytworzony przez narażenie na szkodliwe, nieprzyjemne sytuacje, w których nie ma możliwości ucieczki lub których nie da się uniknąć. Dotyczy najczęściej osób zmarginalizowanych, długofalowo korzystających ze wsparcia ośrodków pomocy społecznej, w tym długotrwale bezrobotnych, dotkniętych ubóstwem, bezdomnych lub niepełnosprawnych. Z drugiej strony coraz częściej wskazuje się, że społeczeństwa cywilizacji high tech są dotknięte tą przypadłością. rdf:langString
Aangeleerde hulpeloosheid (Engels: learned helplessness of learnt helplessness) is het verschijnsel waarbij een mens of dier geleerd heeft dat hij geen invloed kan uitoefenen op de gebeurtenissen die hem overkomen. In de dagelijkse praktijk is het concept van "aangeleerde hulpeloosheid" belangrijk bij de opvoeding van kinderen, maar ook in ziekenhuizen, verpleeghuizen, gevangenissen, in rampsituaties als hongersnood en oorlog en in concentratiekampen. rdf:langString
Inlärd hjälplöshet är en term inom psykologin som betecknar ett apatiskt tillstånd av vanmakt som beror på att individen utsatts för oförutsägbara eller okontrollerbara konsekvenser. Det anses ligga till grund för flera psykiska tillstånd. rdf:langString
Вы́ученная беспо́мощность (англ. learned helplessness), также приобретённая или зау́ченная беспомощность — состояние человека или животного, при котором индивид не предпринимает попыток к улучшению своего состояния (не пытается избежать отрицательных стимулов или получить положительные), хотя имеет такую возможность. Появляется, как правило, после нескольких неудачных попыток воздействовать на отрицательные обстоятельства среды (или избежать их) и характеризуется пассивностью, отказом от действия, нежеланием менять враждебную среду или избегать её, даже когда появляется такая возможность. У людей, согласно ряду исследований, сопровождается потерей чувства свободы и контроля, неверием в возможность изменений и в собственные силы, подавленностью, депрессией и даже ускорением наступления смер rdf:langString
Вивчена безпорадність (англ. learned helplessness), також придбана, набута або завчена безпорадність — стан людини або тварини, у якому індивід не робить спроб для поліпшення свого стану (не намагається уникнути негативних стимулів або отримати позитивні), хоча має таку можливість. Зазвичай з'являється після декількох невдалих спроб впливати на негативні обставини середовища (або уникнути їх) і характеризується пасивністю, відмовою від дії, небажанням змінювати вороже середовище або уникати його, навіть коли з'являється така можливість. У людей, згідно з рядом досліджень[джерело?], супроводжується втратою почуття свободи і контролю, зневірою в собі та в можливостях щось змінити, пригніченістю, депресією і навіть прискоренням настання смерті. Феномен відкритий американським психологом Марті rdf:langString
rdf:langString عجز متعلم
rdf:langString Indefensió apresa
rdf:langString Naučená bezmocnost
rdf:langString Erlernte Hilflosigkeit
rdf:langString Indefensión aprendida
rdf:langString Ketidakberdayaan yang diajarkan
rdf:langString Impotenza appresa
rdf:langString Impuissance apprise
rdf:langString Learned helplessness
rdf:langString 学習性無力感
rdf:langString 학습된 무기력
rdf:langString Aangeleerde hulpeloosheid
rdf:langString Wyuczona bezradność
rdf:langString Desamparo aprendido
rdf:langString Выученная беспомощность
rdf:langString Inlärd hjälplöshet
rdf:langString 習得性失助
rdf:langString Синдром навченої безпорадності
xsd:integer 471571
xsd:integer 1122264058
rdf:langString La indefensió apresa és la condició d'un ésser humà o animal que ha après a comportar-se passivament, evitant les circumstàncies desagradables o mitjançant l'obtenció de recompenses positives. L'individu es manté sense fer res, tot i que disposa d'oportunitats per a ajudar-se a si mateix. La teoria d'indefensió apresa es relaciona amb depressió clínica i altres malalties mentals resultants de la percepció d'absència de control sobre el resultat d'una situació. Es diu que han adquirit indefensió apresa aquells organismes que han estat ineficaços o menys sensibles per determinar les conseqüències del seu comportament.
rdf:langString Naučená bezmocnost (anglicky learned helplessness) je pojem, který vytvořil student Pensylvánské univerzity Martin E. P. Seligman roku 1975, na základě sledování pokusů se zvířaty. Pokusné zvíře, které se naučí, že nemůže kontrolovat averzivní podnět – vyhnutí se elektrickému šoku – upadá do stavu bezmoci a demotivace. Následující experimenty s lidmi tuto teorii potvrdily. Slovy Seligmana (Nakonečný, 2000) jde o „očekávání, že konsekvence je nezávislá na vlastní volní reakci, což a) snižuje motivaci chtít tuto sekvenci kontrolovat, b) interferuje ve schopnosti naučit se, že vlastní reakce konsekvenci skutečně kontrolují.“Jedná se tedy o jakési neadekvátní zhodnocení dosavadních opakujících se zkušeností, které vedou k pocitu a názoru, že člověk nemá kontrolu nad výsledky svého jednání, a to dokonce ani v situaci, kdyby tato kontrola byla možná (Macek, 2000) . Pokud výjimečně při svých pokusech dosáhne příznivého výsledku, a je momentálně úspěšný, selhává tento člověk nadále tím, že nedovede úspěšnou zvládací strategii zopakovat a naučit se ji používat (Čáp, Mareš, 2001) Seligman se svými spolupracovníky provedli řadu pokusů, které teorii naučené bezmocnosti potvrzovaly. Poté se pokoušel pomocí tohoto konceptu vysvětlit vznik deprese u lidí – zde se ovšem již setkal s radikálním odmítnutí ze strany vědecké veřejnosti. Navázal spolupráci s britským psychologem a vytvořili novou hypotézu, která spojovala naučenou bezmocnost s místem řízení (Locus of Control – koncept J.B Rottera (1972), dělící lidi na skupinu externalistů, kteří výsledky své činnosti připisují vnějším faktorům, a skupinu internalistů, které je naopak připisují faktorům vnitřním, osobnostním rysům apod.), která byla vzápětí potvrzena i z jiných zdrojů (Hunt, 2000). Původní Seligmanův koncept obohatil v roce 1978 L. Y Abramson, který upozornil na to, že pro vysvětlování úspěchů a neúspěchů požíváme své vlastní explanační (vysvětlovací) styly. Ty mohou ve svém rozpětí zabíhat až do extrémních hodnot, což je na straně jedné pesimistický, a na straně druhé optimistický explanační styl. „Pesimistický explanační vysvětlovací styl má člověk, u něhož se projevuje tendence vysvětlovat příčiny špatných výsledků jako příčiny stabilní, globální a vůči sobě vnitřní, zatímco příčiny dobrých výsledků jako nestabilní, specifické a vůči sobě vnější“ (Eisner, Seligman, 1996; Taylor, Aspinwall, 1996; Čáp, Mareš, 2001).
rdf:langString العجز المتعلم أو العجز المكتسب (بالإنجليزية: Learned helplessness)‏ هو سلوك نموذجي للكائنات الحية يحدث عندما يعاني الكائن من استثارات أو محفزات مؤلمة ومتكررة ولا يستطيع تفاديها أو تجنبها. وبحدوث ذلك فإن هذا الكائن غالبا ما يفشل في تعلم استجابة الهرب أو التجنب في مواقف جديدة يكون من المرجح فيها إمكانية الهروب أو التجنب. بعبارة أخرى، فإن الكائن يتعلم أنه لا حول له ولا قوة أثناء المواقف التي تتضمن محفزات ومثيرات مؤلمة ومنفرة، ومن ثم يتقبل الكائن فقدانه السيطرة، وبالتالي التخلي عن المحاولة، وحينها يقال إن هذا الكائن قد اكتسب ما يسمي بالعجر المتعلم. نظرية العجر المتعلم هي وجهة النظر القائلة بأن الاكتئاب السريري والأمراض النفسية المصاحبة قد تنجم عن غياب حقيقي أو متصور للسيطرة على نتائج الموقف.
rdf:langString Erlernte Hilflosigkeit ist die aufgrund negativer Erfahrung entwickelte Überzeugung, die Fähigkeit zur Veränderung der eigenen Lebenssituation verloren zu haben und für diesen Zustand selbst verantwortlich zu sein. Der Begriff bezeichnet ein psychologisches Konzept zur Erklärung von Depressionen. Der Begriff wurde 1967 von den amerikanischen Psychologen Martin E. P. Seligman und geprägt, die Versuche mit Hunden und anderen Tieren durchführten. Seligman war der Ansicht, dass auch Menschen, die an einer Depression leiden, sich in einem Zustand der erlernten Hilflosigkeit befinden können. Seligman schloss dies aus der Beobachtung, dass gelernte Hilflosigkeit und Depression vergleichbare Symptome aufweisen (Analogieargumentation). Ursprünglich ging man bei der Interpretation der Untersuchungen von einer fehlenden Kontingenz zwischen Handlung und Handlungsergebnis aus (operante Konditionierung). Später ging man zur Annahme über, dass eher Ursachenzuschreibungen (Attributionen) eine Rolle spielen (kognitive Wende). Erlernte (auch gelernte) Hilflosigkeit beschreibt die Erwartung eines Individuums, bestimmte Situationen oder Sachverhalte nicht kontrollieren und beeinflussen zu können. Es wird davon ausgegangen, dass Individuen ihr Verhaltensrepertoire einengen und als unangenehm erlebte Zustände nicht mehr abstellen, obwohl sie es (von außen betrachtet) könnten. Diese Selbstbeschränkung bzw. Passivität ist auf frühere Erfahrungen der Hilf- und Machtlosigkeit zurückzuführen. Das Individuum erfährt einen Kontrollverlust, indem eine ausgeführte Handlung und die daraus resultierende Konsequenz als unabhängig voneinander wahrgenommen werden. Diese Erwartung beeinflusst das weitere Erleben und Verhalten des Individuums und kann sich in motivationalen, kognitiven und emotionalen Defiziten manifestieren (Seligman, 1975). Die Ergebnisse der tierexperimentellen Untersuchungen wurden auch am Menschen bestätigt (vgl. Hiroto, 1974).
rdf:langString La indefensión aprendida (o bien impotencia aprendida) es un tecnicismo que se refiere a la condición de un ser humano o animal que ha "aprendido" a comportarse pasivamente, con la sensación subjetiva de no tener la capacidad de hacer nada y que no responde a pesar de que existen oportunidades reales de cambiar la situación aversiva, evitando las circunstancias desagradables o mediante la obtención de recompensas positivas. La teoría de indefensión aprendida se ha relacionado con depresión clínica y otros trastornos mentales "resultantes" de la percepción de ausencia de control sobre el resultado de una situación. Esto no es del todo cierto ya que no es un buen análogo clínico (no son totalmente comparables ambas situaciones aunque a nivel "sintomático" se parezcan, es por ello que en investigación se ha usado la indefensión aprendida como análogo clínico de la depresión); es más, el comparar una situación adversa que se percibe como incontrolable (pero que realmente no lo es) con un trastorno o "enfermedad" mental sería una forma de contribuir a crear una indefensión aprendida: implícitamente se está negando la posibilidad activa (sujeto agente) de cambio que la persona tiene pasando de un lugar (locus) de control externo a uno interno en donde la persona acaba asumiendo que la responsabilidad de esa situación es suya y nada puede hacer ("estoy enfermo, deprimido, no puedo hacer nada salvo ser pasivo/paciente", etc.) para cambiar el medio o el contexto y mejorar su situación.​ De aquellos individuos que han sido ineficaces o menos sensibles para determinar las consecuencias de su comportamiento se dice que han adquirido indefensión aprendida.​ Algunos estudios universitarios han revelado que cuando a una persona se le castiga de manera continua sin importar lo que haga, desarrolla indefensión aprendida, por lo que el sujeto deja de responder e intentar generar un cambio.​​ Suele ser común en personas cuyo régimen de crianza paterna ha sido autoritario. [cita requerida] Fue formalizada en 1967 por el psicólogo estadounidense Martin Seligman.​​
rdf:langString Learned helplessness is the behavior exhibited by a subject after enduring repeated aversive stimuli beyond their control. It was initially thought to be caused by the subject's acceptance of their powerlessness, by way of their discontinuing attempts to escape or avoid the aversive stimulus, even when such alternatives are unambiguously presented. Upon exhibiting such behavior, the subject was said to have acquired learned helplessness. In humans, learned helplessness is related to the concept of self-efficacy; the individual's belief in their innate ability to achieve goals. Learned helplessness theory is the view that clinical depression and related mental illnesses may result from a real or perceived absence of control over the outcome of a situation.
rdf:langString L’impuissance apprise (impuissance acquise ou résignation acquise) est un sentiment d'impuissance permanente et générale qui résulte du vécu d'un animal ou d'un humain. Ce sentiment est provoqué par le fait d'être plongé, de façon durable ou répétée, dans des situations (factuellement nuisibles, mais aussi bénéfiques) en lesquelles l'individu ne peut agir et auxquelles il ne peut échapper. L’impuissance apprise se rapproche de la dépression, de l’anxiété, et du désespoir, et est corrélée à ces types de souffrances psychiques. L'impuissance apprise a été proposée en 1975 par Martin Seligman, professeur de psychologie expérimentale suivant une théorie de l'impuissance apprise et a été par la suite reformulée avec l'aide d'Abraham et de Teasdale en 1978 sous le terme d’« attribution et impuissance apprise ». Cette théorie a finalement été révisée et complétée par Abramson, Metalsky et Alloy, en 1989, sous le terme de « théorie de manque d'espoir ou de désespoir ».
rdf:langString Ketidakberdayaan yang diajarkan, atau ketidakberdayaan yang dipelajari, adalah tingkah laku makhluk hidup yang dipaksa untuk menahan tindakan yang menyakitkan atau tidak menyenangkan untuk beberapa waktu tanpa bisa menghindar hingga menjadi tidak mampu dan tidak mau untuk menghindari tindakan ulang yang sama walaupun cara menghindarinya cukup mudah dikali yang kedua. Diyakini bahwa, makhluk hidup tersebut telah belajar pada kali yang pertama bahwa tindakan negatif tersebut tidak dapat dihindari dan karenanya tidak lagi menunjukkan upaya ataupun motivasi untuk menghindarinya dikali yang kedua. Teori ketidakberdayaan yang diajarkan memandang bahwa depresi klinis dan penyakit mental terkait dapat terjadi akibat dari perasaan tak dapat mengendalikan hasil buruk dari sebuah situasi. Makhluk hidup yang telah tidak berhasil dan kurang peka dalam menentukan akibat dari tindakan mereka didefinisikan sebagai Makhluk hidup yang telah berhasil mendapatkan ketidakberdayaan yang diajarkan.
rdf:langString Con i termini impotenza appresa o impotenza acquisita ci si riferisce, nell'ambito delle neuroscienze e della psicologia, al comportamento esibito da un soggetto dopo aver sopportato ripetuti stimoli avversi al di fuori del suo controllo. Inizialmente si pensava che fosse causata dall'accettazione da parte del soggetto della propria impotenza: discontinui tentativi da parte del soggetto di sfuggire, sottrarsi o evitare lo stimolo avverso, anche quando la possibilità di tali alternative gli venivano presentate in modo inequivocabile; dopo aver mostrato tale comportamento, dunque, si diceva che il soggetto avesse acquisito la cosiddetta impotenza appresa. Ma negli ultimi decenni, invece, la neuroscienza ha fornito nuove informazioni sull'impotenza appresa, ribaltando del tutto la teoria originale. Secondo le prospettive delle nuove teorie, il cervello è predisposto a pensare di non avere alcun controllo sulle varie situazioni, ed è piuttosto il concetto di "potenza" a venir appreso. Nell'uomo, l'impotenza appresa è collegata al concetto di autoefficacia, ossia la credenza dell'individuo di possedere un'innata capacità di raggiungere e concretizzare obiettivi. La teoria della impotenza appresa sostiene che la depressione clinica e le malattie mentali ad essa collegate possano derivare da tale assenza (reale o percepita) di controllo sull'esito di una situazione.
rdf:langString 학습된 무기력(學習─ 無氣力, 영어: learned helplessness)은 동물에게 볼 수 있는 행동의 유형의 하나로, 고통스럽거나 혐오스러운 자극을 반복적으로 견뎌내는 가운데 발생하며 이로 인해 벗어나거나 회피하지 못하는 상황이 발생한다. 이러한 경험 이후에 동물은 새로운 상황을 벗어나거나 회피하는 것을 수용하거나 배우는 것을 실패하는 일이 발생하기도 한다. 즉, 혐오스러운 자극이 있는 상황에서는 이것이 도움이 없다고 학습하고 제어권을 상실함으로써 시도를 포기하게 된다. 이러한 주체는 학습된 무기력을 습득했다고 간주한다. 학습된 무기력 이론은 임상적 우울증 및 관련 정신 질환들이 벌어진 상황을 통제하지 못하는 데에서 비롯될 수 있다는 관점이다. 학습성 무기력, 학습된 무력감이라고도 한다.
rdf:langString 学習性無力感(がくしゅうせいむりょくかん、英: Learned helplessness)とは、長期にわたってストレスの回避困難な環境に置かれた人や動物は、その状況から逃れようとする努力すら行わなくなるという現象である。他の訳語に学習性絶望感、獲得された無力感、学習性無気力がある。 なぜ罰されるのか分からない(つまり非随伴的な)刺激が与えられる環境によって、「何をやっても無駄だ」という認知を形成した場合に、学習に基づく無力感が生じ、それはうつ病に類似した症状を呈する。1967年にマーティン・セリグマンらのオペラント条件づけによる動物実験での観察に基づいて提唱され、1980年代にはうつ病の無力感モデルを形成した。
rdf:langString Aangeleerde hulpeloosheid (Engels: learned helplessness of learnt helplessness) is het verschijnsel waarbij een mens of dier geleerd heeft dat hij geen invloed kan uitoefenen op de gebeurtenissen die hem overkomen. Martin Seligman publiceerde in 1967 de resultaten van een dierproef die in duidelijke tegenspraak waren met de toen heersende opvatting uit het behaviorisme van Burrhus Skinner. In dit zogenaamde "yoked control"-experiment ondergaan twee dieren meermaals elektrische schokken. Het eerste dier heeft de mogelijkheid de duur van de schok te bekorten, door bijvoorbeeld op een knop te drukken. Voor beide dieren stopt dan de schok. Het dier dat de schok niet kan beïnvloeden heeft na verloop van tijd een aanmerkelijk slechtere gezondheid. Het is ook niet meer in staat te leren. In een vervolgexperiment werden beide dieren in een zogenaamde "shuttle-box" gezet: een kooi die door een lage afscheiding in tweeën gedeeld is. In de ene helft ondergaan beide dieren regelmatig een schok, maar door over de afscheiding te springen, kunnen ze de schok vermijden. Het dier dat in het eerste experiment de controle had, leert dit, zoals door het behaviorisme voorspeld, snel. Het tweede dier leert dit echter niet: het lijdt weliswaar onder de schok, maar onderneemt niets om deze te vermijden: het heeft geleerd passief en hulpeloos te zijn.Volgens Seligman zou bij mensen aangeleerde hulpeloosheid het mechanisme kunnen zijn dat op den duur leidt tot psychische stoornissen zoals depressie. Meer algemeen treedt aangeleerde hulpeloosheid op wanneer mensen of dieren geen adequate terugkoppeling krijgen over hun eigen handelen. Ze kunnen zo niet leren welke handelingen effectief zijn in het bereiken van een bepaald doel, waardoor ze zich uiteindelijk hulpeloos en passief zullen opstellen.Finkelstein en Ramey (1977) vonden dit verschijnsel ook bij baby's. De eerste baby kon een mobile boven de wieg laten bewegen door zijn hoofd te bewegen, de tweede kon alleen naar het bewegende mobile kijken. Als de tweede baby de beweging van het mobile kon aansturen, ontdekte hij niet meer dat hij invloed kon uitoefenen op het mobile. In de dagelijkse praktijk is het concept van "aangeleerde hulpeloosheid" belangrijk bij de opvoeding van kinderen, maar ook in ziekenhuizen, verpleeghuizen, gevangenissen, in rampsituaties als hongersnood en oorlog en in concentratiekampen. Niet ieder mens reageert op hulpeloosheid met passiviteit en depressie. Dit is mede afhankelijk van de attributie, dat wil zeggen waar iemand de oorzaak van zijn lijden zoekt: in zichzelf of buiten zichzelf.
rdf:langString Wyuczona bezradność – w pracy socjalnej termin oznaczający stan wyuczony, wytworzony przez narażenie na szkodliwe, nieprzyjemne sytuacje, w których nie ma możliwości ucieczki lub których nie da się uniknąć. Dotyczy najczęściej osób zmarginalizowanych, długofalowo korzystających ze wsparcia ośrodków pomocy społecznej, w tym długotrwale bezrobotnych, dotkniętych ubóstwem, bezdomnych lub niepełnosprawnych. Z drugiej strony coraz częściej wskazuje się, że społeczeństwa cywilizacji high tech są dotknięte tą przypadłością. W psychologii termin ten oznacza utrwalenie przekonań o braku związku przyczynowo-skutkowego między własnym działaniem (reakcją) a jego konsekwencjami (wzmocnieniem). Termin został rozpropagowany w psychologii przez Martina Seligmana w latach 70. XX w., zaś badania nad tym zjawiskiem rozpoczął pod koniec lat 50. XX wieku.
rdf:langString Desamparo aprendido é um comportamento em que um organismo forçado a suportar estímulos aversivos, dolorosos ou desagradáveis se torna incapaz de evitar (ou não deseja evitar) encontros posteriores com tais estímulos, mesmo que seja possível evitá-los. Presumivelmente, o organismo aprendeu que não pode controlar a situação e, portanto, não toma ações para evitar o estímulo negativo. A teoria do desamparo aprendido é a visão de que a depressão clínica e doenças mentais podem resultar de uma falta de controle percebida sobre o resultado de uma situação. Os organismos que tenham sido ineficazes e menos sensíveis na determinação das consequências do seu comportamento são definidos como tendo adquirido o desamparo aprendido.
rdf:langString Вы́ученная беспо́мощность (англ. learned helplessness), также приобретённая или зау́ченная беспомощность — состояние человека или животного, при котором индивид не предпринимает попыток к улучшению своего состояния (не пытается избежать отрицательных стимулов или получить положительные), хотя имеет такую возможность. Появляется, как правило, после нескольких неудачных попыток воздействовать на отрицательные обстоятельства среды (или избежать их) и характеризуется пассивностью, отказом от действия, нежеланием менять враждебную среду или избегать её, даже когда появляется такая возможность. У людей, согласно ряду исследований, сопровождается потерей чувства свободы и контроля, неверием в возможность изменений и в собственные силы, подавленностью, депрессией и даже ускорением наступления смерти. Феномен открыт американским психологом Мартином Селигманом в 1967 году. В 2016 году авторы пересмотрели свою теорию и пришли к противоположному выводу: существа рождаются беспомощными и затем по ходу жизни могут научиться, что их действия могут приносить результат; веру в возможность изменений и в собственные силы не теряют, а приобретают.
rdf:langString Inlärd hjälplöshet är en term inom psykologin som betecknar ett apatiskt tillstånd av vanmakt som beror på att individen utsatts för oförutsägbara eller okontrollerbara konsekvenser. Det anses ligga till grund för flera psykiska tillstånd. Termen "inlärd hjälplöshet" myntades 1967 av Martin Seligman i anslutning till ett psykologiskt experiment på hundar och råttor. Experimentet gick till så att djuren hade två knappar. Om de tryckte på en knapp fick de mat och tryckte de på fel knapp fick de en elektrisk stöt. Djuren lärde sig snart vilken knapp som gav vilken följd, men då bytte försöksledarna knapp. Det visade sig att djuren till slut blev apatiska av att inte kunna förutse vilken knapp som gav vilken respons, och föredrog att svälta sig till döds. Samma beteende uppvisade försöksdjuren av att inte kunna förutse hur de kunde undvika en chock eller undkomma den. Hos människor förekommer samma responser på att inte kunna förutse sådana följder, och kallas då inlärd hjälplöshet. Inlärd hjälplöshet kan både uppkomma när individen anser sig sakna förmåga att lösa akuta problem, och när problemen i sig är olösbara. Det senare, universell hjälplöshet, kan uppkomma till exempel när ens barn drabbats av en obotlig sjukdom, vilket kan orsaka depressioner och . Det förra, personlig hjälplöshet, kan till exempel uppkomma när en person inser att den saknar begåvningen som krävs för att få bra betyg i skolan, vilket kan leda till att personen ger upp studierna. Sådan oförmåga att undkomma negativa händelser eller konsekvenser leder till nedstämdhet. Men när det handlar om att inte kunna förutse när positiva händelser uppkommer reagerar inte individen med depression, däremot störs motivationen och kognitionen, och personen blir likaså apatisk. Ett sådant fall kan vara att inte få klara regler för vinst vid en tävling, eller att omgivningen reagerar med likgiltighet när man försöker glädja dem. Den inlärda hjälplösheten kan vara generell (kronisk) eller specifik (tillfällig). Global hjälplöshet kan till exempel uppkomma vid arbetslöshet, som kan få individer att drabbas av anhedoni, likgiltighet inför familj med mera, det vill säga att personen drabbas av en total apati inför praktiskt taget hela livet. Om tillståndet består kan det kallas kroniskt. Inlärd hjälplöshet kan leda till att den drabbade individen använder försvarsmekanismer inför vad som triggar igång tillståndet, till exempel genom att en person som alltid mobbas tror att det beror på att dennes intelligens är frånstötande eller det finns någon särskild mobbande sinnesstämning hos dem som mobbar. Oavsett om personen ser problemet i sig själv eller i omgivningen, kan förklaringen vara mer eller mindre stabil (verklighetsförankrad). Förklaringen påverkar reaktionen och graden av inlärd hjälplöshet.
rdf:langString 習得性無助,或稱習得性失助、習得無助、習得無助感、無助學習等(英語:Learned helplessness),是指受試者在忍受超出其控制的反覆厭惡刺激後表現出的行為。它最初被認為是由於對象接受了他們的無能為力:停止嘗試逃避或避免厭惡刺激,即使這樣的選擇是明確提出的。在表現出這種行為後,據稱對象已獲得習得性無助。 在過去幾十年裡,神經科學提供了對習得性無助的洞察,並表明原來的理論實際上是相反的:大腦的預設狀態是假設控制不存在,而“有幫助”的存在才是真正首先學到的。然而,當受試者面臨長時間的厭惡刺激時,它是未被學習的。 在人類中,習得性無助與自我效能的概念有關,即個人對其實現目標的天生能力的信念。習得性無助理論認為臨床抑鬱症和相關的精神疾病,可能是由於對情況結果的這種真實或感知的缺乏控制造成的。
rdf:langString Вивчена безпорадність (англ. learned helplessness), також придбана, набута або завчена безпорадність — стан людини або тварини, у якому індивід не робить спроб для поліпшення свого стану (не намагається уникнути негативних стимулів або отримати позитивні), хоча має таку можливість. Зазвичай з'являється після декількох невдалих спроб впливати на негативні обставини середовища (або уникнути їх) і характеризується пасивністю, відмовою від дії, небажанням змінювати вороже середовище або уникати його, навіть коли з'являється така можливість. У людей, згідно з рядом досліджень[джерело?], супроводжується втратою почуття свободи і контролю, зневірою в собі та в можливостях щось змінити, пригніченістю, депресією і навіть прискоренням настання смерті. Феномен відкритий американським психологом Мартіном Селігманом в 1967 році.
xsd:nonNegativeInteger 34657

data from the linked data cloud