Latin American Boom

http://dbpedia.org/resource/Latin_American_Boom an entity of type: Thing

Ledakan Amerika Latin (juga dikenal dengan istilah boom Amerika Latin) adalah sebuah fenomena terjadinya lonjakan penerbitan dan pembacaan karya sastra Amerika Latin di aras internasional pada tahun 1960 hingga 1970. Gerakan ini terkait erat dengan karya-karya penulis dari Argentina seperti , penulis dari Meksiko yaitu , Mario Vargas Llosa dari Peru, Pablo Neruda dari Chili, dan Gabriel García Márquez dari Kolombia. Fenomena Ledakan Amerika Latin ini bisa dipengaruhi oleh tiga aspek, yaitu aspek sastra, aspek politik, dan aspek ekonomi. rdf:langString
라틴아메리카 붐 (La generació́n del Boom latinoamericano)은 중남미 문학의 한 흐름을 정의하기 위해 사용되고 있는 용어이다. 그러나 일반적으로 1940년대 전까지만 해도 단순히 유럽의 소설 양식을 모방해 왔던 라틴아메리카 소설이 제2차 세계 대전 이후 질적으로 눈에 띄게 향상되고, 이와 더불어 유럽과 미국 독자들의 높은 관심과 구미 출판사들의 번역 문화에 힘입어 세계 소설계에 갑자기 부상하면서 중요한 위치를 차지한 것에 대한 놀라움의 표현이다.이 시기에 라틴아메리카에서 나타난 수많은 소설들은 붐 소설이라고 불린다. rdf:langString
拉丁美洲文学爆炸(西班牙語:Boom Latinoamericano)是一场发生在1960年代至1970年代之间的文学运动,期间大批拉丁美洲作家的作品從欧洲開始風行至全世界。这些作家受到欧洲和北美现代主义的影响,同时也秉承了拉美先锋运动的衣钵,挑戰的传统套路。其作品带有实验性质且十分政治化,评论家甚至將這場文學運動對1960年代南方大陸的影響與古巴革命相提並論。 爆炸時期作家能夠被國際認可,除了對政治局勢的批判外,很大程度归功于他们在當時的文學中心——欧洲出版並獲得海外受眾。 rdf:langString
البوم الأمريكي اللاتيني (بالإسبانية: Boom latinoamericano)‏ ظاهرة أدبية ظهرت في أمريكا اللاتينية في ستينات وسبعينات القرن العشرين في الأدب بوجه عام والرواية على وجه الخصوص. وشكلت الحركة حدثًا أدبيًا هامّا ونقلة نوعية جديدة في عالم الخلق والإبداع الأدبي عندما نُشرت أعمال مجموعة من الروائيين الشباب نسبيًا من مختلف بلدان أمريكا اللاتينية على نطاق واسع في جميع أنحاء العالم. ارتبط مصطلح البوم كثيرًا بكتاب مثل غابرييل غارثيا ماركيث من كولومبيا وماريو بارجاس يوسا من بيرو وخوليو كورتاثر من الأرجنتين وكارلوس فوينتس من المكسيك. وتحدى هؤلاء الكتاب القواعد التقليدية التي سنها الأدب الأمريكي اللاتيني. واتسمت إبداعاتهم بالجرأة والزخرفة والتنميق، وطُبعت بقلق رائع مع نوع من الجنون الذي يتناقض مع الواقعية الأوروبية، وعدم التكيف مع واقع النمط الأمريكي، حيث أطلقت هذه الحركة الأدبية العنان لحرية الخيال. وكان rdf:langString
El boom llatinoamericà és un moviment de la literatura del segle XX que va tenir lloc entre els anys 60 i 70 i que es caracteritzà per l'auge de joves autors hispanoamericans que, barrejant el costumisme autòcton i l'experimentalisme, van saltar a la fama internacional. Les obres del boom, escrites en castellà, van ser conegudes a Europa i Nord-amèrica fonamentalment gràcies a la tasca editorial de segells de Barcelona, els quals van acollir els seus autors, sovint compromesos políticament. rdf:langString
La latinamerika bum (hispane Boom Latinoamericano) estis literatura movado aperinta en la 1960-aj kaj 1970-aj jaroj, kiam la verkoj de grupo da sufiĉe junaj latinamerikaj romanistoj ekfamiĝis en Eŭropo kaj tra la tuta mondo. Oni plej ofte asocias la bum al Julio Cortázar el Argentino, Carlos Fuentes el Meksiko, Mario Vargas Llosa el Peruo kaj Gabriel García Márquez el Kolombio. Influitaj de eŭropa kaj nordamerika modernismo, sed ankaŭ de la sudamerika avangarda movado, tiuj verkistoj defiis la tiamajn konvenciojn de latinamerika literaturo. rdf:langString
El boom latinoamericano fue un fenómeno literario, editorial,​ cultural y social que surgió entre los años 1960 y 1970, cuando las obras de un grupo de novelistas latinoamericanos relativamente jóvenes fueron ampliamente distribuidas en Europa y en todo el mundo.​ El boom se relaciona en particular con el colombiano Gabriel García Márquez, el argentino Julio Cortázar, el peruano Mario Vargas Llosa y el mexicano Carlos Fuentes. El momento clave del boom se sitúa en 1967, con el éxito mundial de la novela Cien años de soledad, de García Márquez, y la atribución del Premio Nobel de Literatura al guatemalteco Miguel Ángel Asturias.​ Posteriormente, otros dos de estos autores obtuvieron el galardón: García Márquez en 1982 y Mario Vargas Llosa en 2010. rdf:langString
The Latin American Boom (Spanish: Boom latinoamericano) was a literary movement of the 1960s and 1970s when the work of a group of relatively young Latin American novelists became widely circulated in Europe and throughout the world. The Boom is most closely associated with Julio Cortázar of Argentina, Carlos Fuentes of Mexico, Mario Vargas Llosa of Peru, and Gabriel García Márquez of Colombia. Influenced by European and North American Modernism, but also by the Latin American Vanguardia movement, these writers challenged the established conventions of Latin American literature. Their work is experimental and, owing to the political climate of the Latin America of the 1960s, also very political. "It is no exaggeration", critic Gerald Martin writes, "to state that if the Southern continent rdf:langString
Le boom latino-américain (espagnol : boom latinoamericano) est un mouvement littéraire des années 1960 et 1970 apparu lorsque les travaux d'un groupe de relativement jeunes romanciers d'Amérique latine ont été largement diffusés en Europe et dans le monde. rdf:langString
Латиноамериканский бум (исп. Boom latinoamericano) — литературное движение 1960-х и 1970-х годов, когда литературные произведения группы относительно молодых романистов Латинской Америки стали широко известны в Европе и во всём мире. Бум наиболее часто ассоциируется с творчеством Хулио Кортасара из Аргентины, Карлосом Фуэнтесом из Мексики, Марио Варгасом Льосой из Перу и Габриэлем Гарсиа Маркесом из Колумбии, но он также принёс известность писателям старшего поколения, таким как Хорхе Луис Борхес, Пабло Неруда и Эрнесто Сабато. Иногда основоположником латиноамериканского бума считается парагвайский писатель Аугусто Роа Бастос с его романом «Сын человеческий» (1960). rdf:langString
O boom latino-americano foi um movimento literário que surgiu nos anos 1960 e 1970, quando o trabalho de um grupo de romancistas latino-americanos relativamente jovens foi amplamente divulgado na Europa e no resto do mundo. O boom está mais relacionado com os autores Julio Cortázar da Argentina, Carlos Fuentes do México, Mario Vargas Llosa do Peru, e Gabriel García Márquez da Colômbia. Não apenas sob a influência do modernismo da Europa e da América do Norte, mas também sob a do movimento de vanguarda da América Latina, esses escritores desafiaram as convenções estabelecidas na literatura latino-americana. Seus trabalhos são experimentais e, devida ao clima político da América Latinada década de 1960, também muito politizados. "Não é um exagero", escreve o crítico Gerald Martin, "afirmar q rdf:langString
Den latinamerikanska boomen (Boom latinoamericano) var en litterär rörelse under 1960- och 1970-talen då en grupp relativt unga latinamerikanska författare blev allmänt kända i Europa och i världen. Boomen är mest förknippad med colombianen Gabriel García Márquez, mexikanen Carlos Fuentes, peruanen Mario Vargas Llosa och argentinaren Julio Cortázar, men den gjorde också äldre författare som Miguel Ángel Asturias, Jorge Luis Borges, Alejo Carpentier och Ernesto Sábato berömda. El boom-författarna var påverkade av europeisk och nordamerikansk modernism och utmanade de etablerade konventionerna för latinamerikansk litteratur. Deras verk är experimentella och, på grund av det politiska klimatet i Latinamerika på 1960-talet, ofta mycket politiska. rdf:langString
rdf:langString البوم الأمريكي اللاتيني (أدب)
rdf:langString Boom llatinoamericà
rdf:langString Latin American Boom
rdf:langString Latinamerika bum
rdf:langString Boom latinoamericano
rdf:langString Boom latino-américain
rdf:langString Ledakan Amerika Latin
rdf:langString 라틴아메리카 붐
rdf:langString Boom latino-americano
rdf:langString Латиноамериканский бум
rdf:langString Latinamerikanska boomen
rdf:langString 拉丁美洲文学爆炸
xsd:integer 10224447
xsd:integer 1122499899
rdf:langString El boom llatinoamericà és un moviment de la literatura del segle XX que va tenir lloc entre els anys 60 i 70 i que es caracteritzà per l'auge de joves autors hispanoamericans que, barrejant el costumisme autòcton i l'experimentalisme, van saltar a la fama internacional. Les obres del boom, escrites en castellà, van ser conegudes a Europa i Nord-amèrica fonamentalment gràcies a la tasca editorial de segells de Barcelona, els quals van acollir els seus autors, sovint compromesos políticament. Els trets més rellevants d'aquestes obres són el realisme màgic i el qüestionament històric d'Amèrica Llatina. Els novel·listes del boom estaven fortament influïts per l'avantguardisme precedent que havia trencat les regles de l'espai, del temps i de la pròpia escriptura amb autors com Joyce. Per aquestes lectures van poder allunyar-se de la novel·la escrita a l'estil del segle xix i apropar-se a la modernitat. Els seus llibres estan plens de jocs de paraules, de diferents punts de vista narratius i una tendència a la fragmentació. Tot i que la nòmina d'escriptors pertanyents al boom és discutida, els noms més freqüentment associats al moviment són: Gabriel García Márquez, Julio Cortázar, Mario Vargas Llosa i Carlos Fuentes.
rdf:langString البوم الأمريكي اللاتيني (بالإسبانية: Boom latinoamericano)‏ ظاهرة أدبية ظهرت في أمريكا اللاتينية في ستينات وسبعينات القرن العشرين في الأدب بوجه عام والرواية على وجه الخصوص. وشكلت الحركة حدثًا أدبيًا هامّا ونقلة نوعية جديدة في عالم الخلق والإبداع الأدبي عندما نُشرت أعمال مجموعة من الروائيين الشباب نسبيًا من مختلف بلدان أمريكا اللاتينية على نطاق واسع في جميع أنحاء العالم. ارتبط مصطلح البوم كثيرًا بكتاب مثل غابرييل غارثيا ماركيث من كولومبيا وماريو بارجاس يوسا من بيرو وخوليو كورتاثر من الأرجنتين وكارلوس فوينتس من المكسيك. وتحدى هؤلاء الكتاب القواعد التقليدية التي سنها الأدب الأمريكي اللاتيني. واتسمت إبداعاتهم بالجرأة والزخرفة والتنميق، وطُبعت بقلق رائع مع نوع من الجنون الذي يتناقض مع الواقعية الأوروبية، وعدم التكيف مع واقع النمط الأمريكي، حيث أطلقت هذه الحركة الأدبية العنان لحرية الخيال. وكان عملهم يميل تجاه كل ما هو تجريبي وذو طابع سياسي، حيث الظروف التي أحاطت بالوضع العام في أمريكا اللاتينية في الستينات. كتب الناقد الأدبي جيرالد مارتن: «ليس من المبالغ فيه تأكيد أن القارة الجنوبية عُرفت في عقد الستينات لسببين قبل أى شيء وهما: أولًا الثورة الكوبية وتأثيرها على أمريكا اللاتينية والعالم الثالث بشكل عام، وثانيًا ازدهار الأدب الأمريكي اللاتيني والذي تصادف أوجه وتدهوره مع انتعاش وخمول الأفكار الليبرالية في كوبا ما بين عامي 1959 و1971». ويعود جزء كبير من نجاح ممثلي البوم غير المتوقع إلى أعمالهم التي كانت دائمة الوجود في الصفوف الأولى لقصص أمريكا اللاتينية والتي نشرت في أوروبا في بعض دور النشر في برشلونة بإسبانيا. وكتب فردريك أم نون بالفعل عن ذلك قائلًا : «لقد حصل روائيو أمريكا اللاتينية على شهرة عالمية بفضل كتابتهم ودفاعهم عن الحركة السياسية والاجتماعية، وبالمثل لأن بعضهم حالفه الحظ الوفير حتى وصلت أعماله إلى الأسواق والجماهير بعيدًا عن أمريكا اللاتينية إما عن طريق الترجمة أو الرحلات أو عن طريق المنفى أيضًا».
rdf:langString La latinamerika bum (hispane Boom Latinoamericano) estis literatura movado aperinta en la 1960-aj kaj 1970-aj jaroj, kiam la verkoj de grupo da sufiĉe junaj latinamerikaj romanistoj ekfamiĝis en Eŭropo kaj tra la tuta mondo. Oni plej ofte asocias la bum al Julio Cortázar el Argentino, Carlos Fuentes el Meksiko, Mario Vargas Llosa el Peruo kaj Gabriel García Márquez el Kolombio. Influitaj de eŭropa kaj nordamerika modernismo, sed ankaŭ de la sudamerika avangarda movado, tiuj verkistoj defiis la tiamajn konvenciojn de latinamerika literaturo. La subita sukceso de la bum-aŭtoroj ankaŭ devenis de tio, ke iliaj verkoj estis fakte la unuaj latinamerikaj verkoj publikigitaj en Eŭropo, fare de avangardaj eldonejoj kiel en Hispanio.
rdf:langString Le boom latino-américain (espagnol : boom latinoamericano) est un mouvement littéraire des années 1960 et 1970 apparu lorsque les travaux d'un groupe de relativement jeunes romanciers d'Amérique latine ont été largement diffusés en Europe et dans le monde. Le « boom » est plus étroitement associé aux Argentins Julio Cortázar et Ernesto Sábato, aux mexicains Carlos Fuentes et Juan Rulfo, au péruvien Mario Vargas Llosa, au colombien Gabriel García Márquez, au chilien José Donoso, au cubain Guillermo Cabrera Infante, à l'uruguayen Juan Carlos Onetti. Influencés par le modernisme européen et nord-américain, mais aussi par le latino-américain, ces écrivains contestèrent les conventions établies de la littérature latino-américaine.
rdf:langString The Latin American Boom (Spanish: Boom latinoamericano) was a literary movement of the 1960s and 1970s when the work of a group of relatively young Latin American novelists became widely circulated in Europe and throughout the world. The Boom is most closely associated with Julio Cortázar of Argentina, Carlos Fuentes of Mexico, Mario Vargas Llosa of Peru, and Gabriel García Márquez of Colombia. Influenced by European and North American Modernism, but also by the Latin American Vanguardia movement, these writers challenged the established conventions of Latin American literature. Their work is experimental and, owing to the political climate of the Latin America of the 1960s, also very political. "It is no exaggeration", critic Gerald Martin writes, "to state that if the Southern continent was known for two things above all others in the 1960s, these were, first and foremost, the Cuban Revolution (although Cuba is not in South America) and its impact both on Latin America and the Third World generally, and secondly, the Boom in Latin American fiction, whose rise and fall coincided with the rise and fall of liberal perceptions of Cuba between 1959 and 1971." The sudden success of the Boom authors was in large part due to the fact that their works were among the first Latin American novels to be published in Europe, by publishing houses such as Barcelona's avant-garde Seix Barral in Spain. Indeed, Frederick M. Nunn writes that "Latin American novelists became world famous through their writing and their advocacy of political and social action, and because many of them had the good fortune to reach markets and audiences beyond Latin America through translation and travel—and sometimes through exile."
rdf:langString El boom latinoamericano fue un fenómeno literario, editorial,​ cultural y social que surgió entre los años 1960 y 1970, cuando las obras de un grupo de novelistas latinoamericanos relativamente jóvenes fueron ampliamente distribuidas en Europa y en todo el mundo.​ El boom se relaciona en particular con el colombiano Gabriel García Márquez, el argentino Julio Cortázar, el peruano Mario Vargas Llosa y el mexicano Carlos Fuentes. El momento clave del boom se sitúa en 1967, con el éxito mundial de la novela Cien años de soledad, de García Márquez, y la atribución del Premio Nobel de Literatura al guatemalteco Miguel Ángel Asturias.​ Posteriormente, otros dos de estos autores obtuvieron el galardón: García Márquez en 1982 y Mario Vargas Llosa en 2010. Aunque estos cuatro autores, según Ángel Rama y otros estudiosos, representan comercialmente el boom en sí mismo, autores anteriores —como el mexicano Juan Rulfo, el uruguayo Juan Carlos Onetti o el argentino Jorge Luis Borges— habían emprendido una renovación de la escritura literaria en la primera mitad del siglo XX. Por otra parte, se extendió el apelativo boom a todo autor de calidad de los años 1960 y 1970 una vez el impacto de estos cuatro aumentó el interés por la literatura latinoamericana en el mundo entero. Estos icónicos escritores​ desafiaron las convenciones establecidas de la literatura latinoamericana. Su trabajo es experimental y, debido al clima político de la América Latina de la década de 1960, también muy político.​ El crítico Gerald Martin ha escrito: «No es una exageración afirmar que el sur del continente fue conocido por dos cosas por encima de todas las demás en la década de 1960; estas fueron, en primer lugar, la Revolución cubana y su impacto tanto en América Latina como en el tercer mundo en general; y en segundo lugar, el auge de la literatura latinoamericana, cuyo ascenso y caída coincidieron con el auge y caída de las percepciones liberales de Cuba entre 1959 y 1971».​ El éxito repentino de los autores del boom fue en gran parte debido al hecho de que sus obras se encuentran entre las primeras novelas de América Latina que se publicaron en Europa, concretamente por las editoriales españolas en Barcelona.​​ De hecho, según Frederick M. Nunn, «los novelistas latinoamericanos se hicieron mundialmente famosos a través de sus escritos y su defensa de la acción política y social, y porque muchos de ellos tuvieron la fortuna de llegar a los mercados y los auditorios de más allá de América Latina a través de la traducción y los viajes y, a veces, a través del exilio y el apartamiento».​ Por su parte, el escritor chileno José Donoso sostiene en su Historia personal del boom (1972) una definición que excluye al gran público y la sanción favorable de la crítica para poner el acento en un restringido pero heterogéneo grupo de obras publicadas en la década de 1960 que dan simultánea idea de generación o movimiento y de arte poética:​ «Había irrumpido una docena de novelas que eran por lo menos notables, poblando un espacio antes desierto».​
rdf:langString Ledakan Amerika Latin (juga dikenal dengan istilah boom Amerika Latin) adalah sebuah fenomena terjadinya lonjakan penerbitan dan pembacaan karya sastra Amerika Latin di aras internasional pada tahun 1960 hingga 1970. Gerakan ini terkait erat dengan karya-karya penulis dari Argentina seperti , penulis dari Meksiko yaitu , Mario Vargas Llosa dari Peru, Pablo Neruda dari Chili, dan Gabriel García Márquez dari Kolombia. Fenomena Ledakan Amerika Latin ini bisa dipengaruhi oleh tiga aspek, yaitu aspek sastra, aspek politik, dan aspek ekonomi.
rdf:langString 라틴아메리카 붐 (La generació́n del Boom latinoamericano)은 중남미 문학의 한 흐름을 정의하기 위해 사용되고 있는 용어이다. 그러나 일반적으로 1940년대 전까지만 해도 단순히 유럽의 소설 양식을 모방해 왔던 라틴아메리카 소설이 제2차 세계 대전 이후 질적으로 눈에 띄게 향상되고, 이와 더불어 유럽과 미국 독자들의 높은 관심과 구미 출판사들의 번역 문화에 힘입어 세계 소설계에 갑자기 부상하면서 중요한 위치를 차지한 것에 대한 놀라움의 표현이다.이 시기에 라틴아메리카에서 나타난 수많은 소설들은 붐 소설이라고 불린다.
rdf:langString Латиноамериканский бум (исп. Boom latinoamericano) — литературное движение 1960-х и 1970-х годов, когда литературные произведения группы относительно молодых романистов Латинской Америки стали широко известны в Европе и во всём мире. Бум наиболее часто ассоциируется с творчеством Хулио Кортасара из Аргентины, Карлосом Фуэнтесом из Мексики, Марио Варгасом Льосой из Перу и Габриэлем Гарсиа Маркесом из Колумбии, но он также принёс известность писателям старшего поколения, таким как Хорхе Луис Борхес, Пабло Неруда и Эрнесто Сабато. Иногда основоположником латиноамериканского бума считается парагвайский писатель Аугусто Роа Бастос с его романом «Сын человеческий» (1960). Под влиянием европейского и североамериканских модернизма, но также и латиноамериканского движения , эти писатели бросили вызов сложившимся устоям латиноамериканской литературы. Их работы носят экспериментальный характер и — в связи с политическим климатом в Латинской Америке 1960-х годов — часто весьма политизированы. «Не будет преувеличением», — как пишет критик Джеральд Мартин, — «утверждать, что южный континент был известен двумя вещами больше всех остальных в 1960-х годах; это были, во-первых, Кубинская революция и её влияние на страны Латинской Америки и Третий мир в целом и, во-вторых, бум в латиноамериканской прозе, взлёт и падение которой совпало с подъёмом и падением либеральных представлений о Кубе в период между 1959 и 1971 годами». В дальнейшем значительное влияние на латиноамериканскую литературу оказали свержение демократического социалистического президента Чили Сальвадора Альенде и установление в регионе правых диктатур. Характерными особенностями писателей латиноамериканского бума являются магический реализм и обращение к историческим сюжетам, включая темы диктаторов и революционных движений. Внезапный успех писателей «бума» был в значительной степени обусловлен тем, что их произведения были одними из первых латиноамериканских романов, опубликованных в Европе, — такими издательствами, как, например, барселонское авангардное Seix Barral в Испании. Фредерик М. Нанн пишет, что «латиноамериканские писатели стал всемирно известными благодаря своему творчеству и их пропагандистской политической и общественной деятельности, а также потому, что многие из них имели счастье попасть к рынкам и аудитории за пределами Латинской Америки посредством переводов и путешествий, а иногда и ввиду изгнания». Латиноамериканский бум открыл дорогу для представляющих регион писателей следующих поколений (пост-бум), таких как Роберто Боланьо, Исабель Альенде, Элена Понятовска и Луиса Валенсуэла.
rdf:langString Den latinamerikanska boomen (Boom latinoamericano) var en litterär rörelse under 1960- och 1970-talen då en grupp relativt unga latinamerikanska författare blev allmänt kända i Europa och i världen. Boomen är mest förknippad med colombianen Gabriel García Márquez, mexikanen Carlos Fuentes, peruanen Mario Vargas Llosa och argentinaren Julio Cortázar, men den gjorde också äldre författare som Miguel Ángel Asturias, Jorge Luis Borges, Alejo Carpentier och Ernesto Sábato berömda. El boom-författarna var påverkade av europeisk och nordamerikansk modernism och utmanade de etablerade konventionerna för latinamerikansk litteratur. Deras verk är experimentella och, på grund av det politiska klimatet i Latinamerika på 1960-talet, ofta mycket politiska. Den plötsliga och framgångsrika uppgången för författarna under 1960-talet berodde till stor del på att deras verk var bland de första latinamerikanska romanerna som publicerades i Europa, genom det spanska förlaget i Barcelona. Det oroliga och omvälvande 1950-talet i latinamerika med bland annat kubanska revolutionen var den politiska bakgrunden för boomens framväxt. Boomen hade ett stort genomslag på flera plan. Dels var författarnas verk nyskapande och banbrytande ur litterär synpunkt och dels blev latinamerikas kultur, historia och politiska konflikter mer kända över hela världen. Samtidigt fick författarna genom översättningar och internationell berömmelse en mycket större publik och inflytande över yngre generationers litteratur. Historiska och politiska romaner av experimentellt och modernistiskt slag är typiska för boom-författarna. Magisk realism är ett särskilt kännetecken. Diktatorsromanen är en vanlig genre.
rdf:langString O boom latino-americano foi um movimento literário que surgiu nos anos 1960 e 1970, quando o trabalho de um grupo de romancistas latino-americanos relativamente jovens foi amplamente divulgado na Europa e no resto do mundo. O boom está mais relacionado com os autores Julio Cortázar da Argentina, Carlos Fuentes do México, Mario Vargas Llosa do Peru, e Gabriel García Márquez da Colômbia. Não apenas sob a influência do modernismo da Europa e da América do Norte, mas também sob a do movimento de vanguarda da América Latina, esses escritores desafiaram as convenções estabelecidas na literatura latino-americana. Seus trabalhos são experimentais e, devida ao clima político da América Latinada década de 1960, também muito politizados. "Não é um exagero", escreve o crítico Gerald Martin, "afirmar que o continente do sul era conhecido por duas coisas acima de todas as outras nos anos 1960, estas eram, em primeiro lugar e sobretudo, a revolução cubana e o seu impacto tanto na América Latina quanto no terceiro mundo de modo geral, e, em segundo lugar, o boom na ficção latino-americana, cuja ascensão e queda coincidiu com a ascensão e queda das percepções liberais de Cuba entre 1959 e 1971". O sucesso repentino dos autores do período foi em grande parte devido ao fato de que suas obras se encontram entre os primeiros romances da América Latina a serem publicados na Europa, por editoras como a Seix Barral, originária de Barcelona e que esteve na vanguarda dessa distribuição europeia. De fato, Frederick M. Nunn escreve que "romancistas tornaram-se mundialmente famosos pelos seus escritos e suas advocacias de ações políticas e sociais, e porque muitos deles tiveram a boa sorte de atingir mercados e audiências além da América Latina através de traduções e viagens – e às vezes pelo exílio."
rdf:langString 拉丁美洲文学爆炸(西班牙語:Boom Latinoamericano)是一场发生在1960年代至1970年代之间的文学运动,期间大批拉丁美洲作家的作品從欧洲開始風行至全世界。这些作家受到欧洲和北美现代主义的影响,同时也秉承了拉美先锋运动的衣钵,挑戰的传统套路。其作品带有实验性质且十分政治化,评论家甚至將這場文學運動對1960年代南方大陸的影響與古巴革命相提並論。 爆炸時期作家能夠被國際認可,除了對政治局勢的批判外,很大程度归功于他们在當時的文學中心——欧洲出版並獲得海外受眾。
xsd:nonNegativeInteger 36875

data from the linked data cloud