Kingdom of England

http://dbpedia.org/resource/Kingdom_of_England an entity of type: Thing

El Regne d'Anglaterra fou un estat a l'oest d'Europa que ocupà la major part de l'illa de la Gran Bretanya i eventualment part del nord de l'actual França i que existí entre el segle x i el segle xviii, moment en el qual va esdevenir el Regne de la Gran Bretanya gràcies a la seva unió jurídica amb el Regne d'Escòcia. rdf:langString
Das Königreich England bestand vom Zusammenbruch der Heptarchie im Frühmittelalter bis zum Jahr 1707. Sein Nachfolger wurde das durch den Zusammenschluss der Königreiche von England und Schottland entstandene Königreich Großbritannien. rdf:langString
La Reĝlando Anglio aŭ Reĝlando Anglujo estis historia reĝlando sur la brita insulo. Ekde 1542 al la angla reĝlando ankaŭ apartenis la iama princlando de Kimrio. En 1707 Anglio kuniĝis kun la Reĝlando Skotlando al la Reĝlando de Granda Britio. rdf:langString
Ba stát ceannasach é Ríocht Shasana, ón mbliain 927 go dtí 1707, ar thaobh thiar-thuaidh de roinn na hEorpa. I mbarr a réime, bhí dhá thrian de dheisceart oileán na Breataine Móire san áireamh i Ríocht Shasana (lena n-áirítear Sasana agus an Bhreatain Bheag mar atá anois ann) agus go leor oileáin bheaga fhorimeallacha; dúiche a chuimsíonn, sa lá atá inniu ann, dlínse dlí Shasana agus na Breataine Bige. Bhí talamh críchete le Ríocht na hAlban aige sa tuaisceart. Ag tús a thréimhse bhí a phríomhchathair agus a phríomh-áit chónaithe ríoga i Winchester, ach thugtaí an stádas a bhí beagnach comhionann do Westminster agus Gloucester, ach bhí Westminster ag fáil tosaíochta de réir a chéile. rdf:langString
( 이 문서는 927년에서 1707년까지 존속하였던 잉글랜드 왕국에 관한 것입니다. 영국의 지방에 대해서는 잉글랜드 문서를 참고하십시오.) 잉글랜드 왕국(Kingdom of England, 고대 영어: Engla rīce)은 그레이트브리튼섬의 남쪽을 차지했던 옛 나라로 지금의 웨일스와 잉글랜드를 영토로 했다. 왕국의 수도는 1066년 노르만 정복 이전까지는 햄프셔주의 윈체스터였다. 윌리엄 1세가 수도를 런던으로 옮겼다. 이후 런던은 잉글랜드 왕국은 물론 그레이트브리튼 왕국(1707–1801), 그레이트브리튼 아일랜드 연합 왕국(1801–1922), 그레이트브리튼 북아일랜드 연합 왕국(현재의 영국)의 수도가 되었다. ‘영국(英國)’의 ‘英’은 ‘England’의 ‘Eng-’의 음역이므로, 이 시기에서 ‘영국’이라고 하면 대개 잉글랜드(또는 잉글랜드 왕국)를 가리킨다. rdf:langString
イングランド王国(イングランドおうこく、英: Kingdom of England)は、927年のアングロ=サクソン七王国の一つウェセックス王国の王アゼルスタンのイングランド全土統一から、1707年のスコットランド王国との合同まで存在した国家である。ウェセックス王エグバートの825年のイングランド統一から最初のイングランド王と言われることが多いが、実際の称号はブレトワルダ(覇王)であった。 スコットランド王であったステュアート朝のジェームズ6世が1603年に王位を兼ねて以来(イングランド王ジェームズ1世)、スコットランドとは同君連合の関係にあったが、アンの時代の1707年の合同法により、スコットランド王国と合同してグレートブリテン王国となった。 rdf:langString
Het koninkrijk Engeland was, van 927 tot 1707, een soevereine staat ten noordwesten van continentaal Europa. Op zijn hoogtepunt overspande het Koninkrijk Engeland het zuidelijke twee derde van het eiland Groot-Brittannië (inclusief zowel hedendaags Engeland als Wales) en verschillende kleinere omliggende eilanden; wat vandaag de dag bestaat uit het rechtsgebied Engeland en Wales. Het had een landgrens met het koninkrijk Schotland in het noorden. Aan het begin van de periode was zijn hoofdstad en belangrijkste koninklijke residentie Winchester, maar Westminster en Gloucester werden een bijna gelijke status toegekend, waarbij Westminster geleidelijk aan de voorkeur kreeg. rdf:langString
O Reino da Inglaterra foi um Estado soberano localizado na Europa Ocidental, na parte sul da ilha da Grã-Bretanha, que surgiu em meados do século X (originado de vários reinos anglo-saxões, do período conhecido como Heptarquia), durando até 1707, quando se uniu com a Escócia para formar o Reino da Grã-Bretanha. Seu território corresponde atualmente a Inglaterra e ao País de Gales, ambos países constituintes do Reino Unido, o Estado sucessor do Reino da Grã-Bretanha. rdf:langString
英格兰王国(英語:Kingdom of England;927年-1707年5月1日)是西欧历史上的一个国家,地处大不列顛島南部,包含现今的英格兰与威尔士。王室的首要居所原本是汉普郡的温切斯特,但伦敦和格洛斯特被授予同样的地位——特别是伦敦,从1066年开始已经成为英格兰王国以及1707年聯合法令生效以来的英国事实上的首都。 rdf:langString
كانت مملكة إنجلترا (بالإنجليزية: Kingdom of England، وبالأنغلو-نورمانية: Realme d'Engleterre، وبالفرنسية القديمة: Reaume d'Angleterre) دولة ذات سيادة في جزيرة بريطانيا العظمى منذ عام 927، حينها برزت بين عددٍ من الممالك الأنجلوساكسونية المختلفة واستمرت حتى عام 1707، حينما اتحدت مع اسكتلندا لتأسيس مملكة بريطانيا العظمى. rdf:langString
Anglické království (anglicky Kingdom of England, latinsky Regnum Anglorum, anglonormansky Realme d'Engleterre, starofrancouzsky Reaume d'Angleterre, staroseversky Konungdómr af Ǫngulland) byl samostatný stát, jehož počátky jako sjednoceného státu sahají do 9. a 10. století a který existoval až do roku 1707. Zahrnoval asi dvě třetiny území jihu ostrova Velké Británie a množství malých ostrovů v jeho okolí. V roce 927 král Ethelstan dobyl Northumbrii a historicky byl prvním králem, který získal kontrolu nad celým územím Anglie. Pozdější ovládnutí Walesu Normany v letech 1067 až 1283 (formálně stvrzené roku 1284) zajistilo jeho kontrolu Anglií a zajistilo platnost anglických zákonů i na velšském území. Anglické království se sloučilo se sousedním Skotským královstvím zákony o sjednocení z ro rdf:langString
Το Βασίλειο της Αγγλίας (Αγγλικά: Kingdom of England, Λατινικά: Regnum Anglorum) ήταν ανεξάρτητο κράτος στις Βρετανικές νήσους, βορειοδυτικά της Ευρώπης, από το 927 με την ενοποίηση των Αγγλοσαξονικών βασιλείων υπό τον Έθελσταν έως το 1707, όταν ενώθηκε με το Βασίλειο της Σκωτίας για να σχηματίσουν το Βασίλειο της Μεγάλης Βρετανίας. rdf:langString
Inglaterra (en inglés: England), oficialmente Reino de Inglaterra (en inglés: Kingdom of England), fue el nombre de un estado soberano ubicado al sur de la Gran Bretaña, cuyo territorio correspondía a las actuales naciones constitutivas de Inglaterra y Gales. Tuvo existencia desde 927, cuando se unieron los reinos de la Heptarquía anglosajona, hasta 1707, año de su unión con el Reino de Escocia para formar el Reino de Gran Bretaña. Entre 1649 y 1660 fue una república con el nombre de Mancomunidad de Inglaterra (Commonwealth of England). rdf:langString
Ingalaterrako Erresuma, 927tik 1707ra, Europako mendebaldean kokatutako estatu burujabea izan zen. Erpinean, Britainia Handiko uhartearen hegoaldeko bi herenetan hedatzen zen, Gales eta inguruko zenbait irla txiki ere barrenean hartuta. Erresumaren aurrekariak herri anglo-saxoien inbasioa izan zen Migrazio Garaian. Ondoren, estatu txikien heptarkia osatu zen. Bikingoen inbasioek erresuma horien oreka zartarazi zuten, eta, azkenean, Athelstan erregeak errekonkista burutu zuen 927an. rdf:langString
The Kingdom of England (Latin: Regnum Anglorum, lit. 'Kingdom of the English' or 'Kingdom of the Angles') was a sovereign state on the island of Great Britain from 12 July 927, when it emerged from various Anglo-Saxon kingdoms, until 1 May 1707, when it united with Scotland to form the Kingdom of Great Britain. rdf:langString
Kerajaan Inggris (bahasa Latin: Regnum Anglorum, terj. har. 'Kerajaan Inggris' atau 'Kerajaan Sudut') adalah sebuah negara berdaulat di pulau Britania Raya sejak 12 Juli 927, ketika kerajaan itu muncul dari berbagai kerajaan , sampai 1 Mei 1707, ketika bersatu dengan Skotlandia untuk membentuk Kerajaan Inggris Raya. Kerajaan Inggris adalah salah satu negara paling kuat di Eropa selama periode abad pertengahan. rdf:langString
Il Regno d'Inghilterra (in inglese: Kingdom of England) fu uno Stato, situato a nord-ovest dell'Europa, che esistette dal 927 al 1707, quando venne legalmente sostituito dal Regno di Gran Bretagna. Le sue origini si possono far risalire ai regni della cosiddetta Eptarchia anglosassone formatisi nel IX e X secolo. Il regno era situato nella parte meridionale dell'isola di Gran Bretagna nella regione attualmente conosciuta come Inghilterra e riunì sotto la stessa giurisdizione le entità di Inghilterra e Galles. rdf:langString
Le royaume d'Angleterre (en anglais : Kingdom of England) est un État souverain, situé en Europe de l'Ouest, dans la partie méridionale de l'île de Grande-Bretagne. À partir de 927, son territoire couvre celui de l'Angleterre actuelle, puis en complément celui du pays de Galles à la suite de l'invasion de ce dernier en 1284 par Édouard Ier d'Angleterre. La résidence royale principale se trouve à l'origine à Winchester, dans le Hampshire, mais Londres et Gloucester reçoivent un statut presque équivalent — en particulier Londres, qui devient la capitale de facto dès le début du XIIe siècle. Cette ville, métropole d'Angleterre, va ensuite devenir la capitale du royaume de Grande-Bretagne (1707-1801), puis du Royaume-Uni de Grande-Bretagne et d'Irlande (1801-1927) et enfin du Royaume-Uni de Gr rdf:langString
Królestwo Anglii (łac. Regnum Anglorum, ang. Kingdom of England, stfr. Reaume d'Angleterre, ang-nor. Realme d'Engleterre) – historyczne królestwo w zachodniej Europie, które istniało od 927 do 1707 roku. Zajmowało południową, większą część wyspy Wielka Brytania, na obszarze znanym dziś jako Anglia i Walia. Na północy królestwo graniczyło z Królestwem Szkocji, z którym zostało następnie połączone unią realną jako Królestwo Wielkiej Brytanii na mocy warunków aktu unii z 1707 roku. rdf:langString
Kungariket England (engelska: Kingdom of England) var från år 927 till 1707 en stat till nordväst om Kontinentaleuropa. När Kungariket England var som störst täcktes två tredjedelar av ön Storbritanniens södra del (både dagens England och Wales) och flera mindre avlägsna öar, som i dag består av jurisdiktionen England och Wales. Riket hade en landgräns med Kungariket Skottland i norr, och i början av perioden var dess huvudstad och kungliga residensstad Winchester, men Westminster och Gloucester medgavs nästan lika status där Westminster successivt fick företräde. rdf:langString
Королівство Англія (англо-нормандська: Realme d'Engleterre, давньофр. Reaume d'Angleterre, давньоскан. Konungdómr af Ǫngulland, давн-англ. Engla rīċe, англ. Kingdom of England) — держава у Західній Європі, що осягала південну частину острова Велика Британія та існувала з 927 до 1707 року, після чого з приєднанням Королівства Шотландія трансформувалась у Королівство Великої Британії. Резиденцією королівської династії спершу був Вінчестер у Гемпширі, але з початку 12 століття столицею фактично став Лондон. rdf:langString
Королевство Англия (англ. Kingdom of England) — государство в Западной Европе, занимавшее южную часть острова Великобритания, известное с 927 года. После объединения с королевством Шотландия в 1707 году трансформировалось в королевство Великобритания. Историю королевства Англии от нормандского завоевания 1066 года условно различают периоды, названные в честь последовательных правящих династий: Нормандская — 1066—1154, Плантагенетовская — 1154—1485, Тюдоровская — 1485—1603 и Стюартов — 1603—1714. rdf:langString
rdf:langString Kingdom of England
rdf:langString مملكة إنجلترا
rdf:langString Regne d'Anglaterra
rdf:langString Anglické království
rdf:langString Königreich England
rdf:langString Βασίλειο της Αγγλίας
rdf:langString Reĝlando Anglio
rdf:langString Ingalaterrako Erresuma
rdf:langString Reino de Inglaterra
rdf:langString Ríocht Shasana
rdf:langString Kerajaan Inggris
rdf:langString Regno d'Inghilterra
rdf:langString Royaume d'Angleterre
rdf:langString イングランド王国
rdf:langString 잉글랜드 왕국
rdf:langString Koninkrijk Engeland
rdf:langString Królestwo Anglii
rdf:langString Reino da Inglaterra
rdf:langString Kungariket England
rdf:langString Королевство Англия
rdf:langString 英格蘭王國
rdf:langString Королівство Англія
rdf:langString England
rdf:langString Kingdom of England
xsd:integer 407950
xsd:integer 1120233446
rdf:langString * United Kingdom * ∟ England * ∟ Wales
xsd:integer 1707
xsd:integer 927 1702
xsd:date 0927-07-12
rdf:langString England
xsd:gMonthDay --05-01
xsd:integer 20
rdf:langString
rdf:langString Flag of England.svg
rdf:langString Royal Standard of England .svg
rdf:langString Location map of England in 1700.svg
rdf:langString Dumnonia
rdf:langString Mercia
rdf:langString Northumbria
rdf:langString Principality of Wales
rdf:langString Wessex
rdf:langString Kingdom of East AngliaEast Anglia
rdf:langString Kingdom of EssexEssex
rdf:langString Kingdom of KentKent
rdf:langString Kingdom of SussexSussex
rdf:langString Welsh Marches
rdf:langString Church of England
rdf:langString Kingdom of Great BritainGreat Britain
rdf:langString yes
rdf:langString State union
rdf:langString Kingdom of England
xsd:integer 1660
rdf:langString c. 9271649
rdf:langString El Regne d'Anglaterra fou un estat a l'oest d'Europa que ocupà la major part de l'illa de la Gran Bretanya i eventualment part del nord de l'actual França i que existí entre el segle x i el segle xviii, moment en el qual va esdevenir el Regne de la Gran Bretanya gràcies a la seva unió jurídica amb el Regne d'Escòcia.
rdf:langString كانت مملكة إنجلترا (بالإنجليزية: Kingdom of England، وبالأنغلو-نورمانية: Realme d'Engleterre، وبالفرنسية القديمة: Reaume d'Angleterre) دولة ذات سيادة في جزيرة بريطانيا العظمى منذ عام 927، حينها برزت بين عددٍ من الممالك الأنجلوساكسونية المختلفة واستمرت حتى عام 1707، حينما اتحدت مع اسكتلندا لتأسيس مملكة بريطانيا العظمى. في الثاني عشر من شهر يوليو عام 927، وحّد أثيلستان (حكم بين العامين 927 و939) مختلف الممالك الأنجلوساكسونية لتأسيس مملكة إنجلترا. في عام 1016، أصبحت مملكة إنجلترا جزءًا من إمبراطورية بحر الشمال التابعة لكنوت العظيم، وتلك المملكة هي اتحاد شخصي بين إنجلترا والدنمارك والنرويج. أدى الفتح النورماندي لإنجلترا عام 1066 إلى نقل العاصمة الإنجليزية والمقر الملكي الرئيس من وينتشستر الأنجلوساكسونية إلى ويستمنستر، ثم أسست مدينة لندن نفسها على الفور بصفتها أكبر مدن إنجلترا ومركز الاقتصاد الرئيس. يفرّق تاريخ مملكة إنجلترا منذ الفتح النورماندي عام 1066 بين عدة فترات سُميت تيمنًا بالسلالات التي حكمت إنجلترا: إنجلترا النورماندية بين عامي 1066 و1154، عصر آل بلانتاجِنت بين عامي 1154 و1485، عصر آل تيودور بين عامي 1485 و1603 وعصر آل ستيوارت بين عامي 1603 و1707 (تشمل أيضًا فترة خلو العرش بين عامي 1649 و1660). من ناحية السلالات الحاكمة، ادعى جميع الملوك الإنجليز انحدارهم من النورمانديين، فالفرق بين النورمانديين وآل بلانتاجنت مجرد اختلاف اصطلاحي، وابتداءً من الملك هنري الثاني (حكم منذ عام1154 وحتى 1189)، أصبح ملوك آل أنجو الفرنسيين «أكثر إنجليزية بطبعهم»، أما آل لانكاستر وآل يورك، فهما فرعين من آل بلانتاجنت، بينما ادعت سلالة تيودور أن أصولها تنحدر من الملك إدوارد الثالث عبر جون بوفورت، وادعى جيمس السادس والأول من آل ستيوارت انحدار سلالته من الملك هنري السابع عبر مارغريت تيودور. أدى استكمال فتح ويلز من طرف إدوارد الأول عام 1284 إلى وضع ويلز تحت سيطرة التاج الإنجليزي. حوّل إدوارد الثالث (الذي حكم منذ عام 1327 وحتى 1337) مملكة إنجلترا لإحدى أعتى القوى العسكرية في أوروبا: شهد عصره أيضًا تطورات حيوية في التشريع والحكومة –تطور البرلمان الإنجليزي بشكل خاص. منذ أربعينيات القرن الرابع عشر، طالب ملوك إنجلترا أيضًا بعرش فرنسا، لكن عقب حرب المائة عام واندلاع حرب الوردتين عام 1455، لم يُتح للإنجليز فرصة بالسعي وراء مطالبهم بعرش فرنسا، وخسروا جميع أراضيهم التي احتلوها ضمن القارة الأوروبية، باستثناء كاليه. عقب انتهاء الاضطرابات التي سببتها حرب الوردتين، حكمت سلالة آل تيودور المملكة خلال عصر النهضة الإنجليزي، ووسعت من جديد سلطات الملكية الإنجليزية خارج إنجلترا، فاستطاعت تحقيق الاتحاد الكامل بين إنجلترا وإمارة ويلز عام 1542. أشرف هنري الثامن على الإصلاح الإنجليزي، ورعت ابنته إليزابيث الأولى (حكمت منذ سنة 1558 وحتى 1603) التسوية المعروفة باسم «تسوية إليزابيث الدينية»، بينما جعلت إنجلترا قوة عظمى ومهدّت لقيام الإمبراطورية البريطانية عبر الاستحواذ على ممتلكات وأراضٍ في العالم الجديد. منذ تولي جيمس السادس والأول العرش عام 1603، حكمت سلالة آل ستيوارت إنجلترا في اتحاد شخصي بين إنجلترا واسكتلندا وأيرلندا. في عهد آل ستيوارت، دخلت البلاد في حرب أهلية، انتهت بإعدام الملك تشارلز الأول عام 1649. عادت الملكية عام 1660، لكن الحرب الأهلية أدت إلى سابقة لم تشهدها البلاد، مفادها أن الملك الإنجليزي لا يستطيع الحكم بدون موافقة البرلمان. أصبح هذا المبدأ قانونًا شرعيًا بصفته جزءًا من الثورة المجيدة عام 1688. منذ تلك اللحظة، أصبحت مملكة إنجلترا، وخليفتها المملكة المتحدة، ملكية دستورية على أرض الواقع. في الأول من شهر مايو عام 1707، ووفقًا لأحكام قانونا الاتحاد لسنة 1707، اتحدت مملكتا إنجلترا واسكتلندا لتأسيس مملكة بريطانيا العظمى.
rdf:langString Anglické království (anglicky Kingdom of England, latinsky Regnum Anglorum, anglonormansky Realme d'Engleterre, starofrancouzsky Reaume d'Angleterre, staroseversky Konungdómr af Ǫngulland) byl samostatný stát, jehož počátky jako sjednoceného státu sahají do 9. a 10. století a který existoval až do roku 1707. Zahrnoval asi dvě třetiny území jihu ostrova Velké Británie a množství malých ostrovů v jeho okolí. V roce 927 král Ethelstan dobyl Northumbrii a historicky byl prvním králem, který získal kontrolu nad celým územím Anglie. Pozdější ovládnutí Walesu Normany v letech 1067 až 1283 (formálně stvrzené roku 1284) zajistilo jeho kontrolu Anglií a zajistilo platnost anglických zákonů i na velšském území. Anglické království se sloučilo se sousedním Skotským královstvím zákony o sjednocení z roku 1707 a vzniklo tak Království Velké Británie.
rdf:langString Das Königreich England bestand vom Zusammenbruch der Heptarchie im Frühmittelalter bis zum Jahr 1707. Sein Nachfolger wurde das durch den Zusammenschluss der Königreiche von England und Schottland entstandene Königreich Großbritannien.
rdf:langString Το Βασίλειο της Αγγλίας (Αγγλικά: Kingdom of England, Λατινικά: Regnum Anglorum) ήταν ανεξάρτητο κράτος στις Βρετανικές νήσους, βορειοδυτικά της Ευρώπης, από το 927 με την ενοποίηση των Αγγλοσαξονικών βασιλείων υπό τον Έθελσταν έως το 1707, όταν ενώθηκε με το Βασίλειο της Σκωτίας για να σχηματίσουν το Βασίλειο της Μεγάλης Βρετανίας. Γεωγραφικά αποτελείτο από την περιοχή της Αγγλίας και αργότερα της Ουαλίας και καταλάμβανε το μεγαλύτερο τμήμα του σημερινού Ηνωμένου Βασιλείου. Συνόρευε βόρεια με το Βασίλειο της Σκωτίας και δυτικά με το Πριγκιπάτο της Ουαλίας, το οποίο ενσωματώθηκε στο Βασίλειο της Αγγλίας με τους Νόμους στις Πράξεις της Ουαλίας 1535-1542. Το βασίλειο αρχικά διοικούνταν από Αγγλοσάξονες, απογόνους των γερμανικών φύλων που εισέβαλαν τον 5ο αιώνα στο νησί. Ως έτος ίδρυσής του βασιλείου θεωρείται το 927, οπότε με τη συνθήκη της γέφυρας του Ίμοντ, ο βασιλιάς Έθελσταν αναγνωρίστηκε από άλλους βασιλείς του νησιού ως επικυρίαρχος και υιοθέτησε τον τίτλο Rex Anglorum (Βασιλιάς των Άγγλων). Το 1542 έλαβε την τελική του μορφή με την συγχώνευση της Ουαλίας.
rdf:langString La Reĝlando Anglio aŭ Reĝlando Anglujo estis historia reĝlando sur la brita insulo. Ekde 1542 al la angla reĝlando ankaŭ apartenis la iama princlando de Kimrio. En 1707 Anglio kuniĝis kun la Reĝlando Skotlando al la Reĝlando de Granda Britio.
rdf:langString Ingalaterrako Erresuma, 927tik 1707ra, Europako mendebaldean kokatutako estatu burujabea izan zen. Erpinean, Britainia Handiko uhartearen hegoaldeko bi herenetan hedatzen zen, Gales eta inguruko zenbait irla txiki ere barrenean hartuta. Erresumaren aurrekariak herri anglo-saxoien inbasioa izan zen Migrazio Garaian. Ondoren, estatu txikien heptarkia osatu zen. Bikingoen inbasioek erresuma horien oreka zartarazi zuten, eta, azkenean, Athelstan erregeak errekonkista burutu zuen 927an. Gales 1067 eta 1283 bitartean inbaditu zuten ingelesek, 1284an bidez onetsia. Ingalaterrako legearen menpean jarri zen Gales 1535-1542z geroztik. Iparraldeko Eskoziako Erresumarekin erregeak XVII. mendetik aurrera partekatu arren, batasun politikoa 1707an etorri zen, Erresuma Batua osatuz. Londresko Westminster hiriburua bilakaturik zegoen XII. mendearen hasierako, hastapenetan Winchester eta Gloucester ere nolabaiteko hiriburuak izan baziren ere.
rdf:langString Inglaterra (en inglés: England), oficialmente Reino de Inglaterra (en inglés: Kingdom of England), fue el nombre de un estado soberano ubicado al sur de la Gran Bretaña, cuyo territorio correspondía a las actuales naciones constitutivas de Inglaterra y Gales. Tuvo existencia desde 927, cuando se unieron los reinos de la Heptarquía anglosajona, hasta 1707, año de su unión con el Reino de Escocia para formar el Reino de Gran Bretaña. Entre 1649 y 1660 fue una república con el nombre de Mancomunidad de Inglaterra (Commonwealth of England). El 12 de julio de 927, el rey Æthelstan de la casa de Wessex, unificó a los reinos anglosajones tomando el título de "rey de toda Britania" (Rex Totius Britanniae).​ En 1016, el reino formó parte del llamado Imperio del mar del Norte, la unión personal de Noruega, Dinamarca e Inglaterra bajo el soberano Canuto el Grande; quien fue el primero en tomar el título de "Rey de Inglaterra" (Rex Anglie). Bajo Hardicanuto, su sucesor, el reino volvió al poder de la casa de Wessex, solo para ser conquistado, en 1066, por los normandos al mando de Guillermo el Conquistador. Este hecho llevó al traslado de la residencia real de Winchester a Westminster, con lo cual la ciudad de Londres se convirtió en la capital y principal centro comercial del reino.​ A partir de entonces, el reino fue regido por las casas normanda (1066–1154), Plantagenet (1154–1485), Tudor (1485–1603) y Estuardo (1603–1707) con un interregno republicano, bajo el gobierno de un Lord Protector, entre 1649 y 1660. A partir del reinado de Juan sin Tierra (1199–1216) el título del monarca pasó a ser "Rey de Inglaterra" (Rex o en el caso de ser mujer Regina Anglie) y desde 1604 el rey Jacobo I usó el título en inglés de "Rey de Gran Bretaña" (King of Great Britain) aunque el mismo no fue reconocido por los parlamentos de ambos reinos. En 1284, Eduardo I conquistó Gales y lo incorporó al reino. A partir de la década de 1340, los reyes de Inglaterra reivindicaron su re derecho a la corona de Francia, lo que condujo a la Guerra de los Cien Años; en 1455, los ingleses ya no poseían territorios en Francia, excepto Calais, pero mantuvieron el título de reyes de Francia hasta 1801. Después de los disturbios de la Guerra de las Dos Rosas, la dinastía Tudor se afirmó en el poder. Con Enrique VIII se creó una iglesia nacional, independiente de Roma y bajo su hija Isabel I (1558–1603) el reino vivió una época de prosperidad y esplendor cultural conocida como "Época isabelina". Desde el reinado de Jacobo I en 1603, la dinastía Estuardo gobernó Inglaterra en unión personal con Escocia e Irlanda. Bajo los Estuardo, el reino se sumió en la guerra civil, que culminó con la ejecución de Carlos I en 1649 y la instauración de un gobierno republicano. La monarquía fue restaurada en 1660, pero la Guerra Civil había sentado el precedente de que un monarca inglés no podía gobernar sin el consentimiento del Parlamento. Este concepto se estableció legalmente como parte de la Gloriosa Revolución de 1688, la cual sancionó la Declaración de Derechos, que establece ciertos derechos civiles básicos y a partir de la cual muchos consideran que aparece el primer país libre moderno.​ A partir de este momento, el reino de Inglaterra, así como su estado sucesor, el Reino Unido, funcionó de hecho como una monarquía constitucional. El 1 de mayo de 1707, según los términos de las Actas de Unión de 1707, los reinos de Inglaterra y Escocia se unieron para formar el Reino de Gran Bretaña.​​
rdf:langString The Kingdom of England (Latin: Regnum Anglorum, lit. 'Kingdom of the English' or 'Kingdom of the Angles') was a sovereign state on the island of Great Britain from 12 July 927, when it emerged from various Anglo-Saxon kingdoms, until 1 May 1707, when it united with Scotland to form the Kingdom of Great Britain. On 12 July 927, the various Anglo-Saxon kings swore their allegiance to Æthelstan of Wessex (r. 924–939), unifying most of modern England under a single king. In 1016, the kingdom became part of the North Sea Empire of Cnut the Great, a personal union between England, Denmark and Norway. The Norman conquest of England in 1066 led to the transfer of the English capital city and chief royal residence from the Anglo-Saxon one at Winchester to Westminster, and the City of London quickly established itself as England's largest and principal commercial centre. Histories of the kingdom of England from the Norman conquest of 1066 conventionally distinguish periods named after successive ruling dynasties: Norman (1066–1154), Plantagenet (1154–1485), Tudor (1485–1603) and Stuart (1603–1707, interrupted by the Interregnum of 1649–1660). Dynastically, all English monarchs after 1066 ultimately claim descent from the Normans; the distinction of the Plantagenets is merely conventional, beginning with Henry II (r. 1154–1189) as from that time, the Angevin kings became "more English in nature"; the houses of Lancaster and York are both Plantagenet cadet branches, the Tudor dynasty claimed descent from Edward III via John Beaufort and James VI and I of the House of Stuart claimed descent from Henry VII via Margaret Tudor. Following the conquest of England, the Normans gradually sought to extend their conquests both to the remainder of the British Isles and additional lands on the Continent, particularly in modern-day France. Over time, this would evolve into a long-standing policy of expansionism pursued intermittently with steadily increasing levels of aggression by successive, now-styled "English", dynasties. Beginning in the 12th century, the Normans began making serious incursions into Ireland. The completion of the conquest of Wales by Edward I in 1284 put Wales under the control of the English crown, although Edward's attempts to completely subjugate Ireland met with very limited success while the initial success of his conquest of Scotland was undone by English military defeat under his son, Edward II. Edward III (r. 1327–1377) transformed the Kingdom of England into one of the most formidable military powers in Europe; his reign also saw vital developments in legislation and government—in particular the evolution of the English parliament. From the 1340s the kings of England also laid claim to the crown of France, but after the Hundred Years' War the English lost all their land on the continent, except for Calais. The subsequent outbreak of the Wars of the Roses in 1455 would ensure the English were never again in a position to seriously pursue their French claims. After the turmoil of the Wars of the Roses, the Tudor dynasty ruled during the English Renaissance and again extended English monarchical power beyond England proper, in particular achieving the full union of England and the Principality of Wales in 1542. The Tudors also secured English control of Ireland, although it would continue to be ruled as a separate kingdom in personal union with England for centuries. Henry VIII triggered the English Reformation by breaking communion between the Church of England and the Roman Catholic Church, although the doctrinal aspects of the Reformation which established the English Church as being recognizably Protestant would not be pursued in earnest until the brief reign of his young son Edward VI. Following a return to Catholicism under the similarly brief reign of Henry's eldest daughter Mary I, Mary's half-sister Elizabeth I (r. 1558–1603) re-established Protestantism under the terms of the Elizabethan Religious Settlement, meanwhile establishing England as a great power and laying the foundations of the British Empire by claiming possessions in the New World. While Henry also pursued an aggressive foreign policy north of the border in an attempt to subjugate Scotland, Elizabeth adopted a much more conciliatory position especially in light of developments such as Scotland's own Reformation and the eventual certainty that the Scottish monarch would succeed Elizabeth. From the accession of James VI and I in 1603, the Stuart dynasty ruled England and Ireland in personal union with Scotland. Under the Stuarts, the kingdom plunged into civil war, which culminated in the execution of Charles I in 1649. The monarchy returned in 1660, but the Civil War had established the precedent that an English monarch cannot govern without the consent of Parliament. This concept became legally established as part of the Glorious Revolution of 1688. From this time the kingdom of England, as well as its successor states the Kingdom of Great Britain and the United Kingdom, have functioned in effect as a constitutional monarchy. On 1 May 1707, under the terms of the Acts of Union 1707, the kingdoms of England and Scotland united to form the aforementioned Kingdom of Great Britain.
rdf:langString Le royaume d'Angleterre (en anglais : Kingdom of England) est un État souverain, situé en Europe de l'Ouest, dans la partie méridionale de l'île de Grande-Bretagne. À partir de 927, son territoire couvre celui de l'Angleterre actuelle, puis en complément celui du pays de Galles à la suite de l'invasion de ce dernier en 1284 par Édouard Ier d'Angleterre. La résidence royale principale se trouve à l'origine à Winchester, dans le Hampshire, mais Londres et Gloucester reçoivent un statut presque équivalent — en particulier Londres, qui devient la capitale de facto dès le début du XIIe siècle. Cette ville, métropole d'Angleterre, va ensuite devenir la capitale du royaume de Grande-Bretagne (1707-1801), puis du Royaume-Uni de Grande-Bretagne et d'Irlande (1801-1927) et enfin du Royaume-Uni de Grande-Bretagne et d'Irlande du Nord à compter de 1927. Bien qu'il soit toujours utilisé dans le langage courant, le titre de « reine (ou roi) d'Angleterre » est en réalité obsolète et juridiquement faux depuis 1707. L'appellation exacte dans sa forme complète est depuis 1927 celle de monarque du Royaume-Uni de Grande-Bretagne et d'Irlande du Nord, attribuée à Charles III depuis la mort de sa mère Élisabeth II le 8 septembre 2022.
rdf:langString Ba stát ceannasach é Ríocht Shasana, ón mbliain 927 go dtí 1707, ar thaobh thiar-thuaidh de roinn na hEorpa. I mbarr a réime, bhí dhá thrian de dheisceart oileán na Breataine Móire san áireamh i Ríocht Shasana (lena n-áirítear Sasana agus an Bhreatain Bheag mar atá anois ann) agus go leor oileáin bheaga fhorimeallacha; dúiche a chuimsíonn, sa lá atá inniu ann, dlínse dlí Shasana agus na Breataine Bige. Bhí talamh críchete le Ríocht na hAlban aige sa tuaisceart. Ag tús a thréimhse bhí a phríomhchathair agus a phríomh-áit chónaithe ríoga i Winchester, ach thugtaí an stádas a bhí beagnach comhionann do Westminster agus Gloucester, ach bhí Westminster ag fáil tosaíochta de réir a chéile.
rdf:langString Kerajaan Inggris (bahasa Latin: Regnum Anglorum, terj. har. 'Kerajaan Inggris' atau 'Kerajaan Sudut') adalah sebuah negara berdaulat di pulau Britania Raya sejak 12 Juli 927, ketika kerajaan itu muncul dari berbagai kerajaan , sampai 1 Mei 1707, ketika bersatu dengan Skotlandia untuk membentuk Kerajaan Inggris Raya. Kerajaan Inggris adalah salah satu negara paling kuat di Eropa selama periode abad pertengahan. Pada tanggal 12 Juli 927, berbagai kerajaan Anglo-Saxon disatukan oleh Æthelstan (memerintah 927–939) untuk membentuk Kerajaan Inggris. Pada 1016, kerajaan menjadi bagian dari Cnut Agung, persatuan pribadi antara Inggris, Denmark dan Norwegia. Penaklukan Norman atas Inggris pada tahun 1066 menyebabkan pemindahan ibu kota Inggris dan kediaman utama kerajaan dari Anglo-Saxon di Winchester ke Westminster, dan Kota London dengan cepat memantapkan dirinya sebagai pusat komersial terbesar dan utama di Inggris. Sejarah kerajaan Inggris dari penaklukan Norman tahun 1066 secara konvensional membedakan periode yang dinamai menurut dinasti penguasa berturut-turut: Norman 1066–1154, Plantagenet 1154–1485, Tudor 1485–1603 dan Stuart 1603–1707 (disela oleh Interregnum 1649–1660) . Secara dinasti, semua raja Inggris setelah 1066 akhirnya mengklaim keturunan dari Normandia; perbedaan Plantagenets hanyalah konvensional, dimulai dengan Henry II (memerintah 1154-1189) karena sejak saat itu, menjadi "lebih bersifat Inggris"; rumah Lancaster dan York keduanya adalah cabang kadet Plantagenet, dinasti Tudor mengklaim keturunan dari Edward III melalui John Beaufort dan James VI dan I dari Wangsa Stuart mengklaim keturunan dari Henry VII melalui . Setelah penaklukan Inggris, Normandia secara bertahap berusaha untuk memperluas penaklukan mereka baik ke sisa Kepulauan Inggris dan tanah tambahan di Benua Eropa, khususnya di Prancis modern. Seiring waktu, ini akan berkembang menjadi kebijakan ekspansionisme yang sudah berlangsung lama, yang dilakukan secara intermiten dengan tingkat agresi yang terus meningkat oleh dinasti "Inggris" yang sekarang bergaya berturut-turut. Dimulai pada abad ke-12, Normandia mulai membuat serangan serius ke Irlandia. Penyelesaian penaklukan Wales oleh Edward I pada tahun 1284 menempatkan Wales di bawah kendali mahkota Inggris, meskipun upaya Edward untuk sepenuhnya menaklukkan Irlandia menemui keberhasilan yang sangat terbatas sementara keberhasilan awal penaklukannya atas Skotlandia dibatalkan oleh kekalahan militer Inggris di bawah anaknya, Edward II. Edward III (memerintah 1327–1377) mengubah Kerajaan Inggris menjadi salah satu kekuatan militer paling tangguh di Eropa; pemerintahannya juga melihat perkembangan penting dalam undang-undang dan pemerintahan—khususnya evolusi parlemen Inggris. Dari tahun 1340-an raja-raja Inggris juga mahkota Prancis, tetapi setelah Perang Seratus Tahun Inggris kehilangan semua tanah mereka di benua itu, kecuali Calais. Pecahnya Perang Mawar berikutnya pada tahun 1455 akan memastikan Inggris tidak pernah lagi dalam posisi untuk secara serius mengejar klaim Prancis mereka. Setelah gejolak Perang Mawar, dinasti Tudor memerintah selama dan sekali lagi memperluas kekuasaan monarki Inggris di luar Inggris, khususnya mencapai penyatuan penuh Inggris dan . Tudor juga mengamankan kendali Inggris Irlandia, meskipun akan terus diperintah sebagai kerajaan terpisah dalam dengan Inggris selama berabad-abad. Henry VIII memicu Reformasi Inggris dengan memutuskan persekutuan antara Gereja Inggris dan Gereja Katolik Roma, meskipun aspek doktrinal dari Reformasi yang menetapkan Gereja Inggris sebagai Protestan yang dapat dikenali tidak akan dikejar dengan sungguh-sungguh sampai masa pemerintahan singkat putranya yang masih muda. Edward VI. Setelah kembali ke Katolik di bawah pemerintahan yang sama singkatnya dengan putri sulung Henry, Mary I, saudara tiri Mary Elizabeth I (memerintah 1558–1603) mendirikan kembali Protestan di bawah persyaratan , sementara itu menetapkan Inggris sebagai kekuatan besar dan meletakkan dasar-dasar Kerajaan Britania Raya dengan mengklaim kepemilikan di . Sementara Henry juga mengejar kebijakan luar negeri yang agresif di utara perbatasan dalam upaya untuk menaklukkan Skotlandia, Elizabeth mengambil posisi yang jauh lebih mendamaikan terutama dalam perkembangan seperti Reformasi Skotlandia sendiri dan kepastian akhirnya bahwa raja Skotlandia akan menggantikan Elizabeth. Dari aksesi James VI dan I pada tahun 1603, dinasti Stuart memerintah Inggris dan Irlandia dalam dengan Skotlandia. Di bawah Stuart, kerajaan tersebut terlibat dalam perang saudara, yang berpuncak pada pada tahun 1649. Monarki kembali pada tahun 1660, tetapi Perang Saudara telah menetapkan preseden bahwa seorang raja Inggris tidak dapat memerintah tanpa persetujuan Parlemen. Konsep ini menjadi resmi ditetapkan sebagai bagian dari Revolusi Glorious 1688. Sejak saat itu kerajaan Inggris, serta negara-negara penerusnya, Kerajaan Britania Raya dan Britania Raya, telah berfungsi sebagai monarki konstitusional. Pada tanggal 1 Mei 1707, di bawah ketentuan , kerajaan Inggris dan Skotlandia untuk membentuk Kerajaan Britania Raya yang disebutkan di atas.
rdf:langString Il Regno d'Inghilterra (in inglese: Kingdom of England) fu uno Stato, situato a nord-ovest dell'Europa, che esistette dal 927 al 1707, quando venne legalmente sostituito dal Regno di Gran Bretagna. Le sue origini si possono far risalire ai regni della cosiddetta Eptarchia anglosassone formatisi nel IX e X secolo. Il regno era situato nella parte meridionale dell'isola di Gran Bretagna nella regione attualmente conosciuta come Inghilterra e riunì sotto la stessa giurisdizione le entità di Inghilterra e Galles. La principale residenza reale era originariamente Winchester nello Hampshire, ma anche Gloucester e Londra godevano di uno status paragonabile, specialmente quest'ultima che all'inizio del XII secolo diventò la capitale de facto. Londra rimase la capitale del regno fino alla fusione col Regno di Scozia nel 1707 sancita dall'Atto di Unione e continuò a rimanere la città principale d'Inghilterra, oltre che capitale dei regni successivi a quello d'Inghilterra: il Regno di Gran Bretagna dal 1707 al 1801, il Regno di Gran Bretagna e Irlanda dal 1801 al 1922 e, in seguito, dell'attuale Regno Unito di Gran Bretagna e Irlanda del Nord.
rdf:langString ( 이 문서는 927년에서 1707년까지 존속하였던 잉글랜드 왕국에 관한 것입니다. 영국의 지방에 대해서는 잉글랜드 문서를 참고하십시오.) 잉글랜드 왕국(Kingdom of England, 고대 영어: Engla rīce)은 그레이트브리튼섬의 남쪽을 차지했던 옛 나라로 지금의 웨일스와 잉글랜드를 영토로 했다. 왕국의 수도는 1066년 노르만 정복 이전까지는 햄프셔주의 윈체스터였다. 윌리엄 1세가 수도를 런던으로 옮겼다. 이후 런던은 잉글랜드 왕국은 물론 그레이트브리튼 왕국(1707–1801), 그레이트브리튼 아일랜드 연합 왕국(1801–1922), 그레이트브리튼 북아일랜드 연합 왕국(현재의 영국)의 수도가 되었다. ‘영국(英國)’의 ‘英’은 ‘England’의 ‘Eng-’의 음역이므로, 이 시기에서 ‘영국’이라고 하면 대개 잉글랜드(또는 잉글랜드 왕국)를 가리킨다.
rdf:langString イングランド王国(イングランドおうこく、英: Kingdom of England)は、927年のアングロ=サクソン七王国の一つウェセックス王国の王アゼルスタンのイングランド全土統一から、1707年のスコットランド王国との合同まで存在した国家である。ウェセックス王エグバートの825年のイングランド統一から最初のイングランド王と言われることが多いが、実際の称号はブレトワルダ(覇王)であった。 スコットランド王であったステュアート朝のジェームズ6世が1603年に王位を兼ねて以来(イングランド王ジェームズ1世)、スコットランドとは同君連合の関係にあったが、アンの時代の1707年の合同法により、スコットランド王国と合同してグレートブリテン王国となった。
rdf:langString Het koninkrijk Engeland was, van 927 tot 1707, een soevereine staat ten noordwesten van continentaal Europa. Op zijn hoogtepunt overspande het Koninkrijk Engeland het zuidelijke twee derde van het eiland Groot-Brittannië (inclusief zowel hedendaags Engeland als Wales) en verschillende kleinere omliggende eilanden; wat vandaag de dag bestaat uit het rechtsgebied Engeland en Wales. Het had een landgrens met het koninkrijk Schotland in het noorden. Aan het begin van de periode was zijn hoofdstad en belangrijkste koninklijke residentie Winchester, maar Westminster en Gloucester werden een bijna gelijke status toegekend, waarbij Westminster geleidelijk aan de voorkeur kreeg.
rdf:langString O Reino da Inglaterra foi um Estado soberano localizado na Europa Ocidental, na parte sul da ilha da Grã-Bretanha, que surgiu em meados do século X (originado de vários reinos anglo-saxões, do período conhecido como Heptarquia), durando até 1707, quando se uniu com a Escócia para formar o Reino da Grã-Bretanha. Seu território corresponde atualmente a Inglaterra e ao País de Gales, ambos países constituintes do Reino Unido, o Estado sucessor do Reino da Grã-Bretanha.
rdf:langString Królestwo Anglii (łac. Regnum Anglorum, ang. Kingdom of England, stfr. Reaume d'Angleterre, ang-nor. Realme d'Engleterre) – historyczne królestwo w zachodniej Europie, które istniało od 927 do 1707 roku. Zajmowało południową, większą część wyspy Wielka Brytania, na obszarze znanym dziś jako Anglia i Walia. Na północy królestwo graniczyło z Królestwem Szkocji, z którym zostało następnie połączone unią realną jako Królestwo Wielkiej Brytanii na mocy warunków aktu unii z 1707 roku. Najważniejsza królewska rezydencja mieściła się początkowo w mieście Winchester, w hrabstwie Hampshire, ale Londyn oraz Gloucester posiadały niemal równorzędny status – szczególnie Londyn, który de facto stał się stolicą królestwa na początku XII wieku.
rdf:langString Kungariket England (engelska: Kingdom of England) var från år 927 till 1707 en stat till nordväst om Kontinentaleuropa. När Kungariket England var som störst täcktes två tredjedelar av ön Storbritanniens södra del (både dagens England och Wales) och flera mindre avlägsna öar, som i dag består av jurisdiktionen England och Wales. Riket hade en landgräns med Kungariket Skottland i norr, och i början av perioden var dess huvudstad och kungliga residensstad Winchester, men Westminster och Gloucester medgavs nästan lika status där Westminster successivt fick företräde. England som nationalstat började på 800- eller 900-talet men har i stort sett sitt ursprung i den anglosaxiska bosättningen av Storbritannien och Heptarkin för småskalig stater som följde och slutligen enades. Den normandiska invasionen av Wales från 1066 till 1283 (formaliserades med Rhuddlanstadgan år 1284) satte Wales i engelsk kontroll och införlivade Wales i det engelska rättssystemet i och med Laws in Wales Acts 1535-1542. Från 1603 styrdes England och angränsande Skottland av samma regent i en personalunion men de båda länderna var fortsatt skilda stater. England och Skottland förenades för att skapa Kungariket Storbritannien enligt villkoren i Unionsakterna 1707. Trots en politisk union med Skottland är det moderna England en av Storbritanniens riksdelar. City of Westminster i London hade blivit de facto-huvudstad i början av 1100-talet. London har således fungerat som huvudstad i Kungariket England, sen Kungariket Storbritannien (1707-1801) och därefter, tills idag, som huvudstad i Storbritannien.
rdf:langString 英格兰王国(英語:Kingdom of England;927年-1707年5月1日)是西欧历史上的一个国家,地处大不列顛島南部,包含现今的英格兰与威尔士。王室的首要居所原本是汉普郡的温切斯特,但伦敦和格洛斯特被授予同样的地位——特别是伦敦,从1066年开始已经成为英格兰王国以及1707年聯合法令生效以来的英国事实上的首都。
rdf:langString Королевство Англия (англ. Kingdom of England) — государство в Западной Европе, занимавшее южную часть острова Великобритания, известное с 927 года. После объединения с королевством Шотландия в 1707 году трансформировалось в королевство Великобритания. В 927 году англосаксонские королевства были объединены Этельстаном (ок. 927—939). В 1016 году королевство вошло в состав Северной морской империи Кнуда Великого, личного союза между Англией, Данией и Норвегией. Нормандское завоевание Англии в 1066 году привело к переводу английской столицы и главной королевской резиденции из англосаксонской в ​​Уинчестере в Вестминстер, а Лондонский Сити быстро утвердился как крупнейший и главный коммерческий центр Англии. Историю королевства Англии от нормандского завоевания 1066 года условно различают периоды, названные в честь последовательных правящих династий: Нормандская — 1066—1154, Плантагенетовская — 1154—1485, Тюдоровская — 1485—1603 и Стюартов — 1603—1714. Титул короля (королевы) Англии формально утратил своё значение с 1707 года, но фактически употребляется до сих пор. Нынешний монарх Соединённого Королевства, король Карл III, является правопреемником монархов Англии.
rdf:langString Королівство Англія (англо-нормандська: Realme d'Engleterre, давньофр. Reaume d'Angleterre, давньоскан. Konungdómr af Ǫngulland, давн-англ. Engla rīċe, англ. Kingdom of England) — держава у Західній Європі, що осягала південну частину острова Велика Британія та існувала з 927 до 1707 року, після чого з приєднанням Королівства Шотландія трансформувалась у Королівство Великої Британії. Резиденцією королівської династії спершу був Вінчестер у Гемпширі, але з початку 12 століття столицею фактично став Лондон. Монарх Об'єднаного Королівства, королева Єлизавета ІІ, є правонаступником королів та Королівства Англія. Титул королеви (короля) Англії формально втратив своє значення з 1707 року, але фактично вживається досі.
rdf:langString no
rdf:langString London
rdf:langString Winchester
rdf:langString
rdf:langString ∟ City of London
rdf:langString ∟ Westminster
xsd:integer 90
rdf:langString Royal Arms
rdf:langString
rdf:langString English
rdf:langString Cornish
rdf:langString Welsh
rdf:langString Medieval Latin
rdf:langString Kingdom of England
xsd:integer 1535
xsd:date 1066-10-14
xsd:date 1215-06-15
xsd:date 1603-03-24
xsd:date 1688-12-11
rdf:langString May 1169
rdf:langString English
rdf:langString Union flag 1606 .svg
rdf:langString Bottom: Royal Banner(1406–1603)
rdf:langString Top: Flag of England
rdf:langString Monarch of Wessex from 925.
rdf:langString Continued as monarch of Great Britain until her death in 1714.
rdf:langString Royal Coat of Arms of England .svg
rdf:langString omit
xsd:integer 927
rdf:langString "God and my right"
xsd:nonNegativeInteger 48757
rdf:langString English
xsd:string "God and my right"
xsd:string omit

data from the linked data cloud