King in Prussia

http://dbpedia.org/resource/King_in_Prussia an entity of type: CausalAgent100007347

Pruský král (ze začátku král v Prusku) byl titul vládců pruského království od roku 1701 do roku 1918. Prvním pruským králem neboli „králem v Prusku“ se stal 18. ledna 1701 syn Fridricha Viléma, braniborský kurfiřt a pruský vévoda Fridrich I., jenž založil později velmi mocné Pruské království. Pruská královská koruna rdf:langString
プロイセンの王(プロイセンのおう、ドイツ語: König in Preußen)は、1701年から1772年までの間、プロイセン君主としてのブランデンブルク選帝侯が使用していた称号。第一次ポーランド分割後はプロイセン国王(König von Preußen)の称号が使われるようになった。 ドイツ語における前置詞「in」は、方向や場所を表し、本称号も「プロイセンにおける王」と訳す場合がある。 rdf:langString
Re in Prussia (in tedesco: König in Preußen) era un titolo usato dai re prussiani (che erano anche elettori di Brandeburgo) dal 1701 al 1772. In seguito usarono il titolo di Re di Prussia (König von Preußen). rdf:langString
Ο Βασιλιάς στην Πρωσία (γερμ.: König in Preussen) ήταν τίτλος που έφεραν τρεις Πρώσοι μονάρχες, από το 1701 ως το 1772. Ο Φρειδερίκος Β΄ ήταν ο τελευταίος αυτών, αφού μετά το 1772 ονομάστηκε Βασιλιάς της Πρωσίας. Οι Μαγράβοι- του Βρανδεμβούργου ήταν υποτελείς του Αυτοκράτορα της Αγίας Ρωμαϊκής Αυτοκρατορίας, αλλά διοικούσαν και το Δουκάτο της Πρωσίας το οποίο ωστόσο βρισκόταν έξω από τα όρια της Αυτοκρατορίας. Δε μπορούσαν να φέρουν τον τίτλο του βασιλέα, καθώς μονάχα οι Αψβούργοι αυτοκράτορες ονομάζονταν Βασιλείς των Γερμανών. rdf:langString
Der König von Preußen (bis 1772 König in Preußen) war das Staatsoberhaupt der preußischen Monarchie, die von 1701 bis zur Novemberrevolution 1918 bestand. In den Jahren des Deutschen Kaiserreichs war der preußische König ab 1871 gleichzeitig Deutscher Kaiser. Im Jahr 1867 erhielt der König durch die Verfassung des Norddeutschen Bundes das Bundespräsidium im neugegründeten Bundesstaat. Somit war er in Personalunion stets König und gleichzeitig Staatsoberhaupt des deutschen Bundesstaats. Zusätzlich gab ihm am 1. Januar 1871 die neue Verfassung den Titel Deutscher Kaiser. rdf:langString
King in Prussia (German: König in Preußen) was a title used by the Prussian kings (also in personal union Electors of Brandenburg) from 1701 to 1772. Subsequently, they used the title King of Prussia (König von Preußen). rdf:langString
Rey en Prusia fue un título utilizado por los Electores de Brandeburgo desde 1701 hasta 1772. Desde entonces utilizaron el título de Rey de Prusia. Los miembros de la Casa Hohenzollern gobernaron Brandeburgo como Príncipes-Electores, y estaban sujetos al emperador del Sacro Imperio Romano Germánico. Desde 1618, los Electores de Brandeburgo también gobernaban el Ducado de Prusia, que se encontraba fuera del imperio, en unión personal. El estado dual era conocido como Brandeburgo-Prusia. El Ducado de Prusia fue originalmente un feudo que los duques sostenían del Reino de Polonia, de quien eran vasallos, hasta los Tratados de Labiau (1656) y Bromberg (1657), con los que Federico Guillermo I, el Gran Elector, alcanzó la plena soberanía de la Corona Polaca. En 1701 el Elector Federico III querí rdf:langString
Rei na Prússia (alemão: König in Preussen) foi um título usado pelos eleitores de Brandemburgo de 1701 a 1772. Após esse período eles passaram a usaram o título de Rei da Prússia. O príncipe-eleitor de Brandemburgo era um súdito do imperador do Sacro Império Romano-Germânico. Além de seu eleitorado que fazia parte do Sacro Império Romano-Germânico, ele também governava o Ducado da Prússia que ficava fora das fronteiras do império. Em 1701, o eleitor Frederico III quis mostrar a sua grandeza adotando o título de rei. Naquele tempo havia apenas três títulos reais no interior do império: rdf:langString
Kung i Preussen (tyska: König in Preußen) var den officiella kungatitel som bars av Preussens kungar mellan 1701 och 1772. Anledningen till att denna ordalydelse, istället för "Kung av Preussen", valdes var att man ville undvika konflikter i samband med att kurfursten Fredrik III av Brandenburg, som även var hertig av Preussen, utropade sig till Fredrik I, kung i Preussen, 1701. rdf:langString
rdf:langString Pruský král
rdf:langString König von Preußen
rdf:langString Βασιλιάς στην Πρωσία
rdf:langString Rey en Prusia
rdf:langString Re in Prussia
rdf:langString King in Prussia
rdf:langString プロイセンの王
rdf:langString Rei na Prússia
rdf:langString Kung i Preussen
xsd:integer 868672
xsd:integer 1124158716
rdf:langString Pruský král (ze začátku král v Prusku) byl titul vládců pruského království od roku 1701 do roku 1918. Prvním pruským králem neboli „králem v Prusku“ se stal 18. ledna 1701 syn Fridricha Viléma, braniborský kurfiřt a pruský vévoda Fridrich I., jenž založil později velmi mocné Pruské království. Pruská královská koruna
rdf:langString Der König von Preußen (bis 1772 König in Preußen) war das Staatsoberhaupt der preußischen Monarchie, die von 1701 bis zur Novemberrevolution 1918 bestand. In den Jahren des Deutschen Kaiserreichs war der preußische König ab 1871 gleichzeitig Deutscher Kaiser. Die ersten Könige trugen die Bezeichnung „König in Preußen“, zu dem sich als erster der Kurfürst Friedrich III. von Brandenburg und gleichzeitige souveräne Herzog im nicht zum Heiligen Römischen Reich gehörenden Herzogtum Preußen am 18. Januar 1701 gekrönt hatte. Die einschränkende Titulatur „in Preußen“ war notwendig, weil die Bezeichnung von als Anspruch auf das gesamte Territorium Preußens hätte verstanden werden können, dessen westlicher Teil als Preußen königlichen Anteils zum Königreich Polen gehörte. Der Römisch-deutsche Kaiser Leopold I. hatte im Jahr 1700 nach längeren Verhandlungen mit dem Kurfürsten von Brandenburg einen Vertrag über die beabsichtigte Königskrönung Friedrichs III. von Brandenburg geschlossen. Darin sagte er für sich und seine Nachfolger zu, den Kurfürsten und dessen Nachfolger so wie bisher die Könige von Schweden, Polen und Dänemark inner- und außerhalb des Reichs als einen König anerkennen zu wollen. Zwar fand die Krönung in Königsberg statt, aber Berlin und Potsdam blieben weiterhin als Hauptstadt und bevorzugter Wohnort der Könige die Zentren des preußischen Staates. Das Herzogtum, jetzt „Königreich Preußen“, wurde im Laufe des 18. Jahrhunderts namengebend für alle Territorien des Königs in Preußen. Es bürgerte sich in Deutschland und Europa die Landesbezeichnung Preußen für alle von den brandenburgischen Hohenzollern regierten Gebiete ein – ob innerhalb oder außerhalb des Heiligen Römischen Reiches gelegen. Nach der Annexion des bisher königlich-polnischen Anteils von Preußen im Jahr 1772 änderte sich der Titel in „König von Preußen“. Durch Erlass einer Verfassung infolge der Märzrevolution von 1848 verwandelte sich der König von Preußen von einem absoluten in einen konstitutionellen Monarchen. Er wählte die Minister aus; ohne seine Zustimmung konnte kein Gesetz zustande kommen. Nach dem Kaiser von Österreich war der König von Preußen ab 1815 der bedeutendste Monarch im Deutschen Bund. Im Jahr 1867 erhielt der König durch die Verfassung des Norddeutschen Bundes das Bundespräsidium im neugegründeten Bundesstaat. Somit war er in Personalunion stets König und gleichzeitig Staatsoberhaupt des deutschen Bundesstaats. Zusätzlich gab ihm am 1. Januar 1871 die neue Verfassung den Titel Deutscher Kaiser. Einen amtierenden König gab es bis zum 9. November 1918, als Reichskanzler Max von Baden eigenmächtig die Abdankung des Kaisers und Königs Wilhelm II. (sowie des Kronprinzen) verkündete. Wilhelm selbst dankte tatsächlich erst am 28. November ab. Preußen wurde spätestens mit der neuen republikanischen Verfassung von 1920 zum Freistaat Preußen.
rdf:langString Ο Βασιλιάς στην Πρωσία (γερμ.: König in Preussen) ήταν τίτλος που έφεραν τρεις Πρώσοι μονάρχες, από το 1701 ως το 1772. Ο Φρειδερίκος Β΄ ήταν ο τελευταίος αυτών, αφού μετά το 1772 ονομάστηκε Βασιλιάς της Πρωσίας. Οι Μαγράβοι- του Βρανδεμβούργου ήταν υποτελείς του Αυτοκράτορα της Αγίας Ρωμαϊκής Αυτοκρατορίας, αλλά διοικούσαν και το Δουκάτο της Πρωσίας το οποίο ωστόσο βρισκόταν έξω από τα όρια της Αυτοκρατορίας. Δε μπορούσαν να φέρουν τον τίτλο του βασιλέα, καθώς μονάχα οι Αψβούργοι αυτοκράτορες ονομάζονταν Βασιλείς των Γερμανών. Το 1701, ο Αυτοκράτορας Λεοπόλδος Α΄ προσέφερε στον Φρειδερίκο Α΄ τον τίτλο Βασιλιάς στην Πρωσία, ως ανταπόδοση για τη βοήθεια του Οίκου Χοεντσόλερν στους Αψβούργους, κατά τον Πόλεμο της Ισπανικής Διαδοχής. Πρακτικά, ο Φρειδερίκος δε θα μπορούσε να είναι Βασιλιάς της Πρωσίας, εφόσον ένα η Δυτική Πρωσία ανήκε τότε στην Πολωνο-Λιθουανική Κοινοπολιτεία. Επιπλέον, αν είχε ονομαστεί Βασιλιάς της Πρωσίας, θα είχε το δικαίωμα να χορηγεί τίτλους ευγενείας εντός της Αυτοκρατορίας, μια δραστηριότητα που ήταν επικερδής και προσπόριζε κύρος και την οποία οι Αψβούργοι επιθυμούσαν να τη διατηρήσουν. Ο Φρειδερίκος στέφθηκε στις 18 Ιανουαρίου του ίδιου έτους στο , ενώ η σύζυγός του, , ονομάστηκε επίσης Βασίλισσα στην Πρωσία. Το 1713 ο Φρειδερίκος Γουλιέλμος διαδέχτηκε τον πατέρα του και διατήρησε τον τίτλο αυτό ως το θάνατό του, το 1740. Νέος βασιλιάς στην Πρωσία χρίστηκε ο Φρειδερίκος Β΄, ο οποίος μεταμόρφωσε την Πρωσία σε μια από τις μεγαλύτερες δυνάμεις της Ευρώπης. Νίκησε τους εξασθενημένους Αψβούργους στους Πολέμους της Σιλεσίας (1740-1742, 1744–1745 και 1756–1763) και το 1772 κατέκτησε μέρος της Δυτικής Πρωσίας. Την ίδια χρονιά υιοθέτησε τον τίτλο Βασιλιάς της Πρωσίας, έναν τίτλο που έφεραν από εδώ και πέρα οι Πρώσοι μονάρχες.
rdf:langString King in Prussia (German: König in Preußen) was a title used by the Prussian kings (also in personal union Electors of Brandenburg) from 1701 to 1772. Subsequently, they used the title King of Prussia (König von Preußen). The House of Hohenzollern ruled Brandenburg as Prince-Electors, and were subjects of the Holy Roman Emperor. Since 1618, the Electors of Brandenburg had also ruled the Duchy of Prussia, which lay outside the empire, in a personal union. The dual state was known unofficially as Brandenburg-Prussia. Originally the dukes of Prussia held the fief as vassals of the King of Poland, until the Treaties of Labiau (1656) and Bromberg (1657), with which Frederick William, the Great Elector, achieved full sovereignty from the Polish Crown. In 1701 Elector Frederick III wanted to show his greatness by adopting the title king. In the Crown Treaty of 16 November 1700, in return for Hohenzollern assistance in the War of the Spanish Succession and support for the Habsburg candidate in the subsequent election, Emperor Leopold I allowed Frederick to crown himself "King in Prussia". Only two royal titles were permitted within the borders of the Holy Roman Empire–King of the Romans (held by the Holy Roman Emperor or their heir apparent) and King of Bohemia (held more or less continuously since the 16th century by the Holy Roman Emperors in a de facto personal union). However, Prussia lay outside the empire, and the Hohenzollerns were fully sovereign over it. Frederick thus argued that German law of the time allowed him to rule Prussia as a kingdom. The title "King in Prussia" reflected the legal fiction that Frederick was only sovereign over his former duchy. In Brandenburg and the other Hohenzollern domains within the borders of the empire, he was legally still an elector under the ultimate overlordship of the emperor. By this time, however, the emperor's authority had become purely nominal. The rulers of the empire's member states acted largely as the rulers of sovereign states, and only acknowledged the emperor's suzerainty in a formal way. Hence, even though Brandenburg was still legally part of the empire and ruled in personal union with Prussia, the two states came to be treated as one de facto. Although Prussia's royal title gave the Hohenzollern rulers higher status, Brandenburg was the wealthier and more populous portion of the combined realm, and Brandenburg's capital Berlin remained the primary residence of the King and his administration. In addition, the Duchy was only the eastern bulk of the region of Prussia; the westernmost fragment constituted the part of Royal Prussia east of Vistula, held along with the title King of Prussia by the King of Poland. On 17 January 1701, Frederick dedicated the royal coat of arms, the Prussian black eagle with the motto "suum cuique" imprinted. On 18 January, he crowned himself and his wife Sophie Charlotte in a baroque ceremony in Königsberg Castle. Frederick's move was controversial, and only became widely accepted after the Treaty of Utrecht in 1713. Throughout the 18th century, the Hohenzollerns increased their power. They were victorious over the Austrian Habsburg monarchy in the three Silesian Wars, greatly increasing their power through the acquisition of Silesia. King Frederick II adopted the title King of Prussia in 1772, the same year he annexed most of Royal Prussia in the First Partition of Poland. The Hohenzollerns continued to be both Kings of Prussia and Electors of Brandenburg until the empire's dissolution in 1806. At that point, the entire realm was formally unified as the Kingdom of Prussia, with Brandenburg one of its provinces and Berlin the kingdom's capital, though the two parts later became again partially distinct during the existence of the German Confederation (1815-1866).
rdf:langString Rey en Prusia fue un título utilizado por los Electores de Brandeburgo desde 1701 hasta 1772. Desde entonces utilizaron el título de Rey de Prusia. Los miembros de la Casa Hohenzollern gobernaron Brandeburgo como Príncipes-Electores, y estaban sujetos al emperador del Sacro Imperio Romano Germánico. Desde 1618, los Electores de Brandeburgo también gobernaban el Ducado de Prusia, que se encontraba fuera del imperio, en unión personal. El estado dual era conocido como Brandeburgo-Prusia. El Ducado de Prusia fue originalmente un feudo que los duques sostenían del Reino de Polonia, de quien eran vasallos, hasta los Tratados de Labiau (1656) y Bromberg (1657), con los que Federico Guillermo I, el Gran Elector, alcanzó la plena soberanía de la Corona Polaca. En 1701 el Elector Federico III quería mostrar su grandeza adoptando el título de rey. En ese tiempo solo existían tres títulos reales dentro del imperio: "Rey de los Alemanes" (un título sostenido por el emperador), "Rey de Bohemia" (a menudo sostenido por el emperador también), y "Rey de los Romanos" (sostenido por el heredero del emperador). A cambio de la ayuda de los Hohenzollern en la Guerra de Sucesión Española y el apoyo al candidato de los Habsburgo en la subsecuente elección, el emperador Leopoldo I permitió a Federico coronarse a sí mismo "Rey en Prusia", no "Rey de Prusia";​ Legalmente, Federico era solo un elector en sus dominios dentro de las fronteras del imperio; solo era rey en su anterior ducado. Sin embargo, el poder del emperador se había convertido en solo nominal en ese tiempo, y su señorío sobre Brandeburgo y el resto del imperio se había convertido en gran medida en una ficción legal. Así, aunque Brandeburgo era todavía legalmente parte del imperio y gobernado en unión personal con Prusia, pronto fue tratada de facto como una parte de Prusia. El 17 de enero de 1701, Federico dedicó el escudo de armas real, el con el lema "" impreso.​ El 18 de enero, se coronó a sí mismo y a su mujer Sofía Carlota en una barroca ceremonia en el Castillo de Königsberg.​ Incluso así, el movimiento de Federico fue controvertido, y solo fue ampliamente aceptado después del Tratado de Utrecht en 1713. El título "Rey de Prusia" implicaba el señorío sobre la entera región prusiana, no simplemente en el anterior Ducado de Prusia, ahora Reino de Prusia, y la asunción de este título por los margraves Hohenzollern hubiera amenazado la vecina Polonia; debido a que la provincia de Prusia Real era parte del Reino de Polonia, los Reyes de Polonia se intitulaban a ellos mismos como Reyes de Prusia hasta 1742. A lo largo del siglo XVIII el poder de los Reyes en Prusia continuó creciendo. Salieron victoriosos sobre la Monarquía Habsburgo austríaca en las tres Guerras Silesias, aumentando considerablemente su poder con la adquisición de Silesia. El Rey Federico II adoptó el título de Rey de Prusia en 1772, el mismo año en que anexionó la mayor parte de la Prusia Real en la Primera Partición de Polonia. Reflejando el tecnicismo de que Brandeburgo todavía era parte del Sacro Imperio Romano Germánico, los reyes de Prusia continuaron utilizando el título de Elector de Brandeburgo hasta la disolución del imperio en 1806.
rdf:langString プロイセンの王(プロイセンのおう、ドイツ語: König in Preußen)は、1701年から1772年までの間、プロイセン君主としてのブランデンブルク選帝侯が使用していた称号。第一次ポーランド分割後はプロイセン国王(König von Preußen)の称号が使われるようになった。 ドイツ語における前置詞「in」は、方向や場所を表し、本称号も「プロイセンにおける王」と訳す場合がある。
rdf:langString Re in Prussia (in tedesco: König in Preußen) era un titolo usato dai re prussiani (che erano anche elettori di Brandeburgo) dal 1701 al 1772. In seguito usarono il titolo di Re di Prussia (König von Preußen).
rdf:langString Rei na Prússia (alemão: König in Preussen) foi um título usado pelos eleitores de Brandemburgo de 1701 a 1772. Após esse período eles passaram a usaram o título de Rei da Prússia. O príncipe-eleitor de Brandemburgo era um súdito do imperador do Sacro Império Romano-Germânico. Além de seu eleitorado que fazia parte do Sacro Império Romano-Germânico, ele também governava o Ducado da Prússia que ficava fora das fronteiras do império. Em 1701, o eleitor Frederico III quis mostrar a sua grandeza adotando o título de rei. Naquele tempo havia apenas três títulos reais no interior do império: * Rei dos Germanos" - um título pertencente ao imperador * Rei da Boêmia" - geralmente pertencente também ao imperador * Rei dos Romanos - pertencente ao herdeiro do imperador. Em troca da ajuda dos Hohenzollern na Guerra da Sucessão Espanhola, o imperador Leopoldo I permitiu que Frederico se coroasse "Rei na Prússia", não "Rei da Prússia". Frederico era apenas um dos eleitores em seus domínios dentro das fronteira do império, não um rei. Mesmo assim, essa decisão foi contestada e somente foi amplamente aceita depois do Tratado de Utrecht em 1713. O título de "Rei da Prússia" implicaria no domínio sobre toda a região da Prússia, não apenas sobre o Ducado da Prússia e a posse de tal título pelos marqueses de Hohenzollern traria apreensão por parte de seus vizinhos poloneses, uma vez que outra parte da Prússia, a província da Prússia Real, fazia parte do Reino da Polônia e os reis da Polônia se auto-intitulavam Reis da Prússia até 1742. Ao longo do século XVIII o poder dos "reis na Prússia" continuou a crescer. Eles se saíram vitoriosos contra a Monarquia de Habsburgo (futuro Império Austríaco), dos Habsburgos nas três Guerras da Silésia, aumentando grandemente seu poder através da aquisição da Silésia. O rei Frederico II adotou o título de "Rei da Prússia" em 1772, no mesmo ano ele anexou a maior parte da Prússia Real na Primeira Partição da Polônia.
rdf:langString Kung i Preussen (tyska: König in Preußen) var den officiella kungatitel som bars av Preussens kungar mellan 1701 och 1772. Anledningen till att denna ordalydelse, istället för "Kung av Preussen", valdes var att man ville undvika konflikter i samband med att kurfursten Fredrik III av Brandenburg, som även var hertig av Preussen, utropade sig till Fredrik I, kung i Preussen, 1701. Konflikterna gällde dels Preussens relation till de tysk-romerska kejsarna av huset Habsburg, eftersom man på detta sätt tydliggjorde att kungatiteln endast gällde det suveräna tidigare hertigdömet Preussen (Ostpreussen) utanför Tysk-romerska rikets gräns, medan kejsaren fortfarande titulärt behöll överhögheten över Preussens territorium inom kejsarriket, och dels relationen med Polen, då man inte gjorde anspråk på det polska Kungliga Preussen (Västpreussen), som lydde under kungariket Polen och därmed var en del av den polska kungatiteln. I praktiken var dock staten Brandenburg-Preussen även inom Tyskland ett oberoende kungadöme, vilket framför allt kom att visa sig genom Fredrik II:s militära expansionspolitik. Från och med 1772, i samband med första delningen av Polen, då huvuddelen av det polska Kungliga Preussen tillföll det tyska Preussen, övergick Fredrik II av Preussen till att kalla sig Kung av Preussen, vilket därefter var den kungatitel som användes fram till den preussiska monarkins avskaffande 1918.
xsd:nonNegativeInteger 5085

data from the linked data cloud