John Robartes, 1st Earl of Radnor
http://dbpedia.org/resource/John_Robartes,_1st_Earl_of_Radnor an entity of type: Thing
John Robartes, 1. hrabě z Radnoru (John Robartes, 1st Earl of Radnor, 1st Viscount Bodmin, 2nd Baron Robartes) (1606, Truro, Anglie – 17. července 1685, Londýn, Anglie), byl anglický vojevůdce a státník 17. století. Za anglické revoluce bojoval v parlamentní armádě, později se stal stoupencem obnovení monarchie a zastával řadu vysokých úřadů. Byl dlouholetým lordem strážcem tajné pečeti, prezidentem Tajné rady a dvakrát místokrálem v Irsku. Jako dědic titulu barona byl od mládí členem Sněmovny lordů, v závěru své kariéry dosáhl titulu hraběte (1679).
rdf:langString
John Robartes, 1st Earl of Radnor and Viscount Bodmin PC (1606 – 17 July 1685), known as The Lord Robartes (or John, Lord Roberts) between 1634 and 1679, was an Cornish politician, who fought for the Parliamentary cause during the English Civil War. He retired from public life before the trial and execution of Charles I (1649) and did not take an active part in politics until after the Restoration (England) in 1660. During the reign of Charles II he opposed the Cavalier party (because he wanted more toleration of non-Anglican religious sects). Towards the end of his life he opposed the more extreme Protestant groups, led by Ashley Cooper, 1st Earl of Shaftesbury, who refused to accept the succession of James because he was a self-declared Catholic.
rdf:langString
John Robartes, 1er comte de Radnor et vicomte Bodmin PC (1606 - 17 juillet 1685), connu sous le nom de Lord Robartes (ou John, Lord Roberts) entre 1634 et 1679, était un homme politique anglais qui s'était battu pour la cause parlementaire pendant la guerre civile anglaise. Il se retira de la vie publique avant le procès et l'exécution de Charles Ier (1649) et ne prit une part active à la politique qu'après la Restauration anglaise en 1660. Pendant le règne de Charles II, il s’opposa au parti Cavalier (car il voulait plus de tolérance envers les sectes religieuses non anglicanes). Vers la fin de sa vie, il s'opposa aux groupes protestants les plus extrêmes, dirigés par Anthony Ashley-Cooper (1er comte de Shaftesbury), qui refusa d'accepter la succession de Jacques II, car il était catholiq
rdf:langString
John Robartes, 1:e earl av Radnor, född 1606 i Truro, död den 17 juli 1685 i Chelsea, var en engelsk politiker. Han var son till och farfar till . Robartes studerade vid Exeter College i Oxford. Hans fars vänskap med ledde till att han äktade dennes dotter Lucy. Förbindelsen medförde att han kom i kontakt med inflytelserika radikala predikanter. Övertygad om riktigheten av den mer kalvinistiska inriktningen som tidigare varit rådande inom engelska kyrkan, oroades Robartes av den arminianska inriktningen av Karl I:s religionspolitik och av kungens allt mer autokratiska styre. Han ansåg att Karl hade blivit vilseledd av dåliga rådgivare.
rdf:langString
rdf:langString
John Robartes, 1. hrabě z Radnoru
rdf:langString
John Robartes (1er comte de Radnor)
rdf:langString
John Robartes, 1st Earl of Radnor
rdf:langString
John Robartes, 1:e earl av Radnor
rdf:langString
The Earl of Radnor
rdf:langString
The Earl of Radnor
xsd:integer
317202
xsd:integer
1113530512
rdf:langString
Lord Deputy
rdf:langString
The Earl of Bath 1642–1654
rdf:langString
Charles Harding Firth
rdf:langString
Portrait by Godfrey Kneller
rdf:langString
Charles Harding
rdf:langString
Firth
xsd:integer
808
xsd:integer
339
xsd:integer
2
xsd:date
1684-08-24
xsd:date
1679-10-24
xsd:integer
22
48
xsd:integer
1634
1642
1661
1669
1679
rdf:langString
Radnor, Earls of
rdf:langString
Robartes, John
rdf:langString
John Robartes, 1. hrabě z Radnoru (John Robartes, 1st Earl of Radnor, 1st Viscount Bodmin, 2nd Baron Robartes) (1606, Truro, Anglie – 17. července 1685, Londýn, Anglie), byl anglický vojevůdce a státník 17. století. Za anglické revoluce bojoval v parlamentní armádě, později se stal stoupencem obnovení monarchie a zastával řadu vysokých úřadů. Byl dlouholetým lordem strážcem tajné pečeti, prezidentem Tajné rady a dvakrát místokrálem v Irsku. Jako dědic titulu barona byl od mládí členem Sněmovny lordů, v závěru své kariéry dosáhl titulu hraběte (1679).
rdf:langString
John Robartes, 1st Earl of Radnor and Viscount Bodmin PC (1606 – 17 July 1685), known as The Lord Robartes (or John, Lord Roberts) between 1634 and 1679, was an Cornish politician, who fought for the Parliamentary cause during the English Civil War. He retired from public life before the trial and execution of Charles I (1649) and did not take an active part in politics until after the Restoration (England) in 1660. During the reign of Charles II he opposed the Cavalier party (because he wanted more toleration of non-Anglican religious sects). Towards the end of his life he opposed the more extreme Protestant groups, led by Ashley Cooper, 1st Earl of Shaftesbury, who refused to accept the succession of James because he was a self-declared Catholic.
rdf:langString
John Robartes, 1er comte de Radnor et vicomte Bodmin PC (1606 - 17 juillet 1685), connu sous le nom de Lord Robartes (ou John, Lord Roberts) entre 1634 et 1679, était un homme politique anglais qui s'était battu pour la cause parlementaire pendant la guerre civile anglaise. Il se retira de la vie publique avant le procès et l'exécution de Charles Ier (1649) et ne prit une part active à la politique qu'après la Restauration anglaise en 1660. Pendant le règne de Charles II, il s’opposa au parti Cavalier (car il voulait plus de tolérance envers les sectes religieuses non anglicanes). Vers la fin de sa vie, il s'opposa aux groupes protestants les plus extrêmes, dirigés par Anthony Ashley-Cooper (1er comte de Shaftesbury), qui refusa d'accepter la succession de Jacques II, car il était catholique .
rdf:langString
John Robartes, 1:e earl av Radnor, född 1606 i Truro, död den 17 juli 1685 i Chelsea, var en engelsk politiker. Han var son till och farfar till . Robartes studerade vid Exeter College i Oxford. Hans fars vänskap med ledde till att han äktade dennes dotter Lucy. Förbindelsen medförde att han kom i kontakt med inflytelserika radikala predikanter. Övertygad om riktigheten av den mer kalvinistiska inriktningen som tidigare varit rådande inom engelska kyrkan, oroades Robartes av den arminianska inriktningen av Karl I:s religionspolitik och av kungens allt mer autokratiska styre. Han ansåg att Karl hade blivit vilseledd av dåliga rådgivare. Av den anledningen stred Robartes, som ärvt faderns barontitel 1634, på parlamentets sida, vilken han också såg som kungens, under inbördeskriget. Han stred med utmärkelse i slaget vid Edgehill den 23 oktober 1642 och i den 20 september 1643. Robartes uppskattade inte den vändning inbördeskriget tog under Cromwells ledning. Liksom övriga lorder som ställt sig på parlamentets sida blev han efter hand alltmer marginaliserad. Under åren mellan Karl I:s avrättning 1649, som han var emot, och restaurationen 1660 drog Robartes sig tillbaka från det offentliga livet. Efter 1660 blev han en framstående politiker, med inflytande bland presbyterianerna, och deltog i offentligheten som en av lord Clarendons motståndare. Robartes valdes till Fellow of the Royal Society 1666. Han angreps regelbundet (inte minst av Samuel Pepys) för att vara inkompetent, ineffektiv, arrogant och hetlevrad. Robartes var Lord Privy Seal 1661–1673, men utövade inte ämbetet efter sin återkomst från Irland, där han var lordlöjtnant 1669–1670. Han ägnade sig för en tid mest åt jakt. År 1679 återkallade Karl II honom till det offentliga livet för att motverka whigpartiets växande makt, ett parti som motsatte sig den romersk-katolske hertigens av York tronföljd. På grund av att han stödde Karls hållning att vilja se broderns som sin efterträdare blev Robartes lordpresident och upphöjdes samtidigt till viscount Bodmin och . Han förblev lordpresident till 1684 och fortsatte att delta i överhusets förhandlingar till några veckor före sin död.
xsd:nonNegativeInteger
12131
