Jerusalem Law

http://dbpedia.org/resource/Jerusalem_Law an entity of type: WikicatBasicLawsOfIsrael

La Llei de Jerusalem (en hebreu: חוֹק יְסוֹד: יְרוּשָׁלַיִם בִּירַת יִשְׂרָאֵל, en àrab: قانون القدس) és el nom comú de la Llei Bàsica: Jerusalem, capital d'Israel aprovada per la Kenésset el 30 de juliol de 1980 (17 d'Av de 5740).Encara que la llei no utilitzava aquest terme, el Tribunal Suprem d'Israel va interpretar la llei efectivament com una Annexió de Jerusalem Est. rdf:langString
Jeruzalémský zákon (celým názvem Základní zákon – Jeruzalém, hlavní město Izraele) je základním zákonem Izraele, který prohlásil Jeruzalém za hlavní město Izraele a který byl schválen Knesetem 30. července 1980 (17. avu 5740) a byl publikován ve sbírce zákonů 5. srpna 1980 (23. avu 5740). Rezoluce RB OSN č. 478 chápe vyhlášení tohoto zákona jako porušení mezinárodního práva a tento zákon neuznává. Po vyhlášení zákona Organizace spojených národů vyzvala členské státy k přesunutí ambasád z Jeruzaléma. rdf:langString
قانون القدس أو بعنوانه الرسمي: «قانون أساس: أورشليم القدس عاصمة إسرائيل» هو قانون سنه الكنيست الإسرائيلي (البرلمان الإسرائيلي) في 30 يوليو( تموز) 1980. جعل هذا القانون الإعلانات الحكومية الإسرائيلية عن مكانة القدس كعاصمة إسرائيل وضم شرقي القدس إلى إسرائيل قانونا أساسيا، أي مبدأ دستوريا. لم تكن لهذا القانون تداعيات عملية في القدس نفسها، إذ ليس فيه تعليمات لتغيير الحالة القائمة في القدس منذ يونيو (حزيران) 1967، ولكنه أدى إلى قرار قاص ضد إسرائيل في مجلس الأمن التابعة للأمم التحدة وإلى نقل بعض السفارات الأجنبية لدى إسرائيل والتي كانت موجودة في القدس إلى تل أبيب أو مدن إسرائيلية أخرى احتجاجا على القانون. rdf:langString
The Jerusalem Law (Hebrew: חוֹק יְסוֹד: יְרוּשָׁלַיִם בִּירַת יִשְׂרָאֵל, Arabic: قانون القدس) is a common name of Basic Law: Jerusalem, Capital of Israel passed by the Knesset on 30 July 1980 (17th Av, 5740). Although the law did not use the term, the Israeli Supreme Court interpreted the law as an effective annexation of East Jerusalem. The United Nations Security Council condemned the attempted change in status to Jerusalem and ruled the law "null and void" in United Nations Security Council Resolution 478. rdf:langString
Hukum Yerusalem (bahasa Ibrani: חוק יסוד: ירושלים בירת ישראל‎, bahasa Arab: قانون القدس‎) adalah nama umum dari Hukum Dasar: Yerusalem, Ibu kota Israel yang dinyatakan oleh Knesset pada 30 Juli 1980 (17 Av 5740). Undang-undang itu menegaskan Yerusalem adalah ibu kota abadi Israel dan tidak dapat dibagi dua dengan negara mana saja, termasuk Palestina. Sejak itu, semua kantor pemerintah, termasuk istana presiden dan kediaman resmi perdana menteri Israel, dipindah dari Tel Aviv ke Yerusalem Barat. rdf:langString
De Jeruzalemwet (Hebreeuws: חוק יסוד: ירושלים בירת ישראל) is een Israëlische basiswet die op 30 juli 1980 door de Knesset werd aangenomen. In deze wet stelde men dat "Jeruzalem de eeuwige en ondeelbare hoofdstad van Israël is". De wet is in Resolutie 478 van de Veiligheidsraad van de Verenigde Naties veroordeeld als een schending van het volkenrecht, omdat de wet een eenzijdige annexatie van Oost-Jeruzalem inhoudt. rdf:langString
Основной Закон: Иерусалим, столица Израиля (ивр. ‏חוק יסוד: ירושלים בירת ישראל‏‎) — один из основных законов Израиля (принят кнессетом Израиля 30 июля 1980 года), провозглашает, что «Иерусалим, единый и неделимый, есть столица Израиля»; закон также, среди прочего, гарантирует защиту и неприкосновенность «Святых Мест» (ст. 3). Хотя закон не использовал этого термина, Верховный суд Израиля интерпретировал его как эффективную аннексию территорий Восточного Иерусалима. Совет Безопасности ООН осудил это изменение в статусе Иерусалима и признал основной закон «недействительным» в резолюции 478. rdf:langString
Основний Закон: Єрусалим, столиця Ізраїлю — один з основних законів Ізраїлю (ухвалений кнесетом Ізраїлю 30 липня 1980 року), проголошує, що «Єрусалим, єдиний і неподільний, є столиця Ізраїлю»; закон також, серед іншого, гарантує захист і недоторканність «Святих Місць» (ст. 3). Закон засуджений Радою Безпеки ООН. rdf:langString
Das Jerusalemgesetz (offiziell hebräisch חוק יסוד: ירושלים בירת ישראל Chok jesod: Jeruschalajim birat Jisra'el „Grundgesetz: Jerusalem Hauptstadt Israels“) ist ein israelisches Grundgesetz. Es wurde von der Knesset, dem israelischen Parlament, am 30. Juli 1980 verabschiedet. Es besagt, dass „das vereinte Jerusalem … in seiner Gesamtheit die Hauptstadt Israels“ ist. Die Erhebung zum Grundgesetz bedeutete aber nun, dass die Annexion Ost-Jerusalems unumkehrbar sein sollte. Die Originalfassung ist im Sefer haChukkim (Gesetzbuch) Nr. 980 vom 23. Aw 5740 (5. August 1980), S. 186 veröffentlicht. rdf:langString
La Jerusalema Leĝo (en hebrea:חוֹק יְסוֹד: יְרוּשָׁלַיִם בִּירַת יִשְׂרָאֵל‎, en araba: قانون القدس‎) estas komuna nomo de la "Baza Leĝo: Jerusalemo, Ĉefurbo de Israel", aprobita de la Kneset la 30an de julio 1980 (17a de Abo, 5740). Kvankam la leĝo mem ne uzas la terminon, la Israela Suprema Tribunalo interpretis la leĝon kiel efektiva aneksigo de Orienta Jerusalemo. La Konsilio pri Sekureco de Unuiĝintaj Nacioj kondamnis la klopoditajn ŝanĝojn en la statuso de Jerusalemo kaj konsideris la leĝon "nula kaj vakua" per la rezolucio de la Konsilio pri Sekureco de Unuiĝintaj Nacioj numero 478. rdf:langString
La Loi de Jérusalem est l'une des Lois fondamentales d'Israël. Adoptée le 30 juillet 1980 par la Knesset, elle proclame la vile de Jérusalem « une et indivisible » comme la capitale de l'État d'Israël. Sous administration jordanienne à la suite de l'armistice du 3 avril 1949 conclu entre l'État d'Israël et le royaume hachémite de Jordanie jusqu'à la guerre des Six Jours, la conquête de Jérusalem-Est (environ 6 km2, à comparer à Jérusalem-Ouest : environ 38 km2 ) dès le 7 juin 1967, par les parachutistes de la 55e brigade d'infanterie commandée par le général Uzi Narkiss, qui fut notamment - en tant que colonel - attaché militaire israélien en France dans les années 1950/1960, a permis aux Israéliens de déclarer que la ville était de facto réunifiée. Dès le 23 juin 1967, la Knesset avait vo rdf:langString
La Ley de Jerusalén es el nombre con el que se conoce una de las leyes fundamentales de Israel. Fue aprobada por el Parlamento israelí el 30 de julio de 1980 y proclamó a la ciudad de Jerusalén, «entera y unificada», como capital de Israel. El municipio estaba unificado de facto desde la Guerra de los Seis Días (1967) en la que Israel hubo conquistado los barrios orientales (Jerusalén Este) y la Ciudad Vieja de Jerusalén, que habían permanecido desde 1948 bajo administración jordana. La Ley de Jerusalén trata también sobre: rdf:langString
A Lei de Jerusalém é o nome comum da Lei Básica: Jerusalém, Capital de Israel passada pelo Knesset israelense em 30 de julho de 1980 (17 de Av de 5740). A lei ratifica a "reunificação" da cidade, termo usado pelos israelenses para a anexação de facto da parte árabe da cidade (Jerusalém Oriental), em junho de 1967, por ocasião da Guerra dos Seis Dias. Como o Knesset então rejeitou especificar limites e não usou as palavras "anexação" ou "soberania", Ian Lustick escreve que Segundo a Resolução 478 do Conselho de Segurança da ONU, no Capítulo VII da Carta, a lei "deve ser revogada". rdf:langString
Jerusalemlagen, hebreiska: חוק יסוד: ירושלים בירת ישראל och arabiska قانون القدس, är den vardagliga benämningen på den israeliska lag som utsåg Jerusalem till Israels huvudstad. Den antogs av israeliska parlamentet, Knesset, den 30 juli 1980. Palestinska myndigheten ser Östra Jerusalem som huvudstaden i en framtida palestinsk stat och stadens slutgiltiga status är oklar och inväntar framtida förhandlingar mellan Israel och Palestinska myndigheten. rdf:langString
rdf:langString قانون القدس
rdf:langString Llei de Jerusalem
rdf:langString Základní zákon: Jeruzalém
rdf:langString Jerusalemgesetz
rdf:langString Jerusalema Leĝo
rdf:langString Ley de Jerusalén
rdf:langString Loi de Jérusalem
rdf:langString Hukum Yerusalem
rdf:langString Jerusalem Law
rdf:langString Legge su Gerusalemme
rdf:langString Jeruzalemwet
rdf:langString Lei de Jerusalém
rdf:langString Закон об Иерусалиме
rdf:langString Jerusalemlagen
rdf:langString Закон про Єрусалим
xsd:integer 666766
xsd:integer 1122428285
rdf:langString La Llei de Jerusalem (en hebreu: חוֹק יְסוֹד: יְרוּשָׁלַיִם בִּירַת יִשְׂרָאֵל, en àrab: قانون القدس) és el nom comú de la Llei Bàsica: Jerusalem, capital d'Israel aprovada per la Kenésset el 30 de juliol de 1980 (17 d'Av de 5740).Encara que la llei no utilitzava aquest terme, el Tribunal Suprem d'Israel va interpretar la llei efectivament com una Annexió de Jerusalem Est.
rdf:langString Jeruzalémský zákon (celým názvem Základní zákon – Jeruzalém, hlavní město Izraele) je základním zákonem Izraele, který prohlásil Jeruzalém za hlavní město Izraele a který byl schválen Knesetem 30. července 1980 (17. avu 5740) a byl publikován ve sbírce zákonů 5. srpna 1980 (23. avu 5740). Rezoluce RB OSN č. 478 chápe vyhlášení tohoto zákona jako porušení mezinárodního práva a tento zákon neuznává. Po vyhlášení zákona Organizace spojených národů vyzvala členské státy k přesunutí ambasád z Jeruzaléma.
rdf:langString قانون القدس أو بعنوانه الرسمي: «قانون أساس: أورشليم القدس عاصمة إسرائيل» هو قانون سنه الكنيست الإسرائيلي (البرلمان الإسرائيلي) في 30 يوليو( تموز) 1980. جعل هذا القانون الإعلانات الحكومية الإسرائيلية عن مكانة القدس كعاصمة إسرائيل وضم شرقي القدس إلى إسرائيل قانونا أساسيا، أي مبدأ دستوريا. لم تكن لهذا القانون تداعيات عملية في القدس نفسها، إذ ليس فيه تعليمات لتغيير الحالة القائمة في القدس منذ يونيو (حزيران) 1967، ولكنه أدى إلى قرار قاص ضد إسرائيل في مجلس الأمن التابعة للأمم التحدة وإلى نقل بعض السفارات الأجنبية لدى إسرائيل والتي كانت موجودة في القدس إلى تل أبيب أو مدن إسرائيلية أخرى احتجاجا على القانون.
rdf:langString Das Jerusalemgesetz (offiziell hebräisch חוק יסוד: ירושלים בירת ישראל Chok jesod: Jeruschalajim birat Jisra'el „Grundgesetz: Jerusalem Hauptstadt Israels“) ist ein israelisches Grundgesetz. Es wurde von der Knesset, dem israelischen Parlament, am 30. Juli 1980 verabschiedet. Es besagt, dass „das vereinte Jerusalem … in seiner Gesamtheit die Hauptstadt Israels“ ist. Die Vorlage zu diesem Gesetz wurde von der Techija-Partei unterbreitet. Sie wurde von den Parteien der Regierung (Likud-Koalition) unterstützt, von Mapam und Chadasch abgelehnt. Israelische Gesetzgebung und Behörden hatte es seit 1948 im israelischen Teil Jerusalems (West-Jerusalem) gegeben. Entsprechend hatten in den 1950er Jahren die Staaten Bolivien, Chile, Costa Rica, Côte d'Ivoire, Dominikanische Republik, Ecuador, El Salvador, Guatemala, Haiti, Kenia, Kolumbien, Niederlande, Panama, Uruguay, Venezuela und Zaire ihre diplomatischen Vertretungen (teils Generalkonsulate, später meist Botschaften) auf israelischem Territorium in Jerusalem (West-Jerusalem) neu eröffnet. Daneben haben Frankreich, Griechenland und Italien in West-Jerusalem Vertretungen, die griechische mit Zuständigkeit für Israel, Jerusalem und das Westjordanland, die französische wie diejenigen in Ost-Jerusalem der Staaten Belgien, Britannien, Italien, Schweden, Spanien und Türkei, die von dort aus ihre Länder nur in Stadt und Westjordanland vertreten, nicht aber im übrigen Israel. Die Erhebung zum Grundgesetz bedeutete aber nun, dass die Annexion Ost-Jerusalems unumkehrbar sein sollte. Am 20. August 1980 wurde in der Resolution 478 des UN-Sicherheitsrates das Jerusalemgesetz für null und nichtig (null and void) erklärt. Daraufhin wurden die 16 bereits in Jerusalem ansässigen Botschaften nach und in die Umgebung von Tel Aviv verlegt. Die Konsulate der acht anderen Staaten blieben davon ausgenommen. Die Originalfassung ist im Sefer haChukkim (Gesetzbuch) Nr. 980 vom 23. Aw 5740 (5. August 1980), S. 186 veröffentlicht. 2018 wurde die Botschaft der USA nach Jerusalem verlegt, nachdem sie Jerusalem als offizielle Hauptstadt anerkannt hatten. Das umstrittene Nationalstaatsgesetz von 2018 wiederholt die Festlegung von Jerusalem als ewige Hauptstadt Israels.
rdf:langString La Jerusalema Leĝo (en hebrea:חוֹק יְסוֹד: יְרוּשָׁלַיִם בִּירַת יִשְׂרָאֵל‎, en araba: قانون القدس‎) estas komuna nomo de la "Baza Leĝo: Jerusalemo, Ĉefurbo de Israel", aprobita de la Kneset la 30an de julio 1980 (17a de Abo, 5740). Kvankam la leĝo mem ne uzas la terminon, la Israela Suprema Tribunalo interpretis la leĝon kiel efektiva aneksigo de Orienta Jerusalemo. La Konsilio pri Sekureco de Unuiĝintaj Nacioj kondamnis la klopoditajn ŝanĝojn en la statuso de Jerusalemo kaj konsideris la leĝon "nula kaj vakua" per la rezolucio de la Konsilio pri Sekureco de Unuiĝintaj Nacioj numero 478. La Jerusalema Leĝo diras, ke "Jerusalemo, kompleta kaj unuiĝinta, estas la ĉefurbo de Israelo" kaj la urbo servas kiel la sidejo de la registaro, la hejmo de la prezidenta loĝejo, registaraj oficejoj, supera kortumo, kaj parlamento. La sekureca rezolucio 478 de la Unuiĝintaj Nacioj (20-a aŭgusto 1980; 14-0, Usono sin detenis) nuligis la Jerusaleman Leĝon kaj alvokis, ke membraj ŝtatoj fortiru siajn diplomatiajn misiojn el Jerusalemo. Krom Israelo kaj, ekde decembro 2017 pro decido de Donald Trump, Usono, neniu membra lando de la Unuiĝintaj Nacioj rekonas la Jerusaleman Leĝon (vidu , p. 140) kaj ili tenas siajn ambasadejojn en aliaj urboj kiaj Telavivo, Ramat Gan, kaj Herzlija (vidu la CIA Faktlibro Arkivigite je 2018-12-25 per la retarkivo Wayback Machine kaj Mapo de Israelo).
rdf:langString La Ley de Jerusalén es el nombre con el que se conoce una de las leyes fundamentales de Israel. Fue aprobada por el Parlamento israelí el 30 de julio de 1980 y proclamó a la ciudad de Jerusalén, «entera y unificada», como capital de Israel. El municipio estaba unificado de facto desde la Guerra de los Seis Días (1967) en la que Israel hubo conquistado los barrios orientales (Jerusalén Este) y la Ciudad Vieja de Jerusalén, que habían permanecido desde 1948 bajo administración jordana. La Ley de Jerusalén trata también sobre: * La ubicación de las principales instituciones israelíes en Jerusalén (Corte Suprema, Presidencia, Gobierno y Parlamento). * La especial protección de los «santos lugares» de la ciudad y los derechos de los miembros de todas las religiones. * La prioridad en el desarrollo general del municipio. Esta ley es considerada nula y sin efecto fuera de Israel, teniendo únicamente validez en el Estado de Israel. Aunque en el Estado de Palestina no tiene validez jurídica, Israel la impone por la fuerza desde 1967. La comunidad internacional solamente reconoce la soberanía israelí sobre Jerusalén Oeste, siendo Jerusalén Este ciudad y capital de otro Estado, el Estado de Palestina. Si bien la ley no emplea el término, la Corte Suprema de Israel interpretó la Ley de Jerusalén como una anexión de Jerusalén Este.​
rdf:langString The Jerusalem Law (Hebrew: חוֹק יְסוֹד: יְרוּשָׁלַיִם בִּירַת יִשְׂרָאֵל, Arabic: قانون القدس) is a common name of Basic Law: Jerusalem, Capital of Israel passed by the Knesset on 30 July 1980 (17th Av, 5740). Although the law did not use the term, the Israeli Supreme Court interpreted the law as an effective annexation of East Jerusalem. The United Nations Security Council condemned the attempted change in status to Jerusalem and ruled the law "null and void" in United Nations Security Council Resolution 478.
rdf:langString La Loi de Jérusalem est l'une des Lois fondamentales d'Israël. Adoptée le 30 juillet 1980 par la Knesset, elle proclame la vile de Jérusalem « une et indivisible » comme la capitale de l'État d'Israël. Sous administration jordanienne à la suite de l'armistice du 3 avril 1949 conclu entre l'État d'Israël et le royaume hachémite de Jordanie jusqu'à la guerre des Six Jours, la conquête de Jérusalem-Est (environ 6 km2, à comparer à Jérusalem-Ouest : environ 38 km2 ) dès le 7 juin 1967, par les parachutistes de la 55e brigade d'infanterie commandée par le général Uzi Narkiss, qui fut notamment - en tant que colonel - attaché militaire israélien en France dans les années 1950/1960, a permis aux Israéliens de déclarer que la ville était de facto réunifiée. Dès le 23 juin 1967, la Knesset avait voté une première loi relative au nouveau statut de Jérusalem, devant notamment augmenter la superficie de la ville, passant ainsi de 44 km2 à 72 km2, garantissant le libre accès aux lieux saints musulmans et chrétiens, confiant la gestion totale de la ville à la municipalité conduite par Teddy Kollek - ancien maire de Jérusalem Ouest, élu en 1965- et prévoyant la construction de nouveaux quartiers juifs dans la nouvelle superficie de Jérusalem. La Loi de Jérusalem du 30 juillet 1980 traite également : * du lieu des institutions israéliennes dans la ville de Jérusalem ; * des lieux saints de la ville et des droits des membres de toutes les religions ; * du développement de la ville, devant aller à une nouvelle définition de Jérusalem et de des nouvelles zones de peuplement juif . Cette loi adoptée par la Knesset, à la majorité écrasante des députés (sauf les députées arabes israéliens), est condamnée par les Résolutions 476 et 478 du Conseil de sécurité des Nations unies qui affirment que : « l'adoption de la « loi fondamentale » par Israël constitue une violation du droit international et n'affecte pas le maintien en application de la Convention de Genève (…) dans les territoires palestiniens et autres territoires arabes occupés depuis juin 1967, y compris Jérusalem. » En tant que loi fondamentale de l'Etat juif, elle ne peut être modifiée que par une majorité forte de plus de la moitié des membres de la Knesset, Assemblée unique de l'Etat d'Israël.
rdf:langString Hukum Yerusalem (bahasa Ibrani: חוק יסוד: ירושלים בירת ישראל‎, bahasa Arab: قانون القدس‎) adalah nama umum dari Hukum Dasar: Yerusalem, Ibu kota Israel yang dinyatakan oleh Knesset pada 30 Juli 1980 (17 Av 5740). Undang-undang itu menegaskan Yerusalem adalah ibu kota abadi Israel dan tidak dapat dibagi dua dengan negara mana saja, termasuk Palestina. Sejak itu, semua kantor pemerintah, termasuk istana presiden dan kediaman resmi perdana menteri Israel, dipindah dari Tel Aviv ke Yerusalem Barat.
rdf:langString De Jeruzalemwet (Hebreeuws: חוק יסוד: ירושלים בירת ישראל) is een Israëlische basiswet die op 30 juli 1980 door de Knesset werd aangenomen. In deze wet stelde men dat "Jeruzalem de eeuwige en ondeelbare hoofdstad van Israël is". De wet is in Resolutie 478 van de Veiligheidsraad van de Verenigde Naties veroordeeld als een schending van het volkenrecht, omdat de wet een eenzijdige annexatie van Oost-Jeruzalem inhoudt.
rdf:langString A Lei de Jerusalém é o nome comum da Lei Básica: Jerusalém, Capital de Israel passada pelo Knesset israelense em 30 de julho de 1980 (17 de Av de 5740). A lei ratifica a "reunificação" da cidade, termo usado pelos israelenses para a anexação de facto da parte árabe da cidade (Jerusalém Oriental), em junho de 1967, por ocasião da Guerra dos Seis Dias. A lei teve origem em projeto apresentado por Geula Cohen, cujo texto original declarava que "a integridade e unidade da grande Jerusalém (Yerushalayim rabati) em suas fronteiras após a Guerra dos Seis Dias não deve ser violada." Contudo, esta cláusula foi derrubada após a primeira leitura no Knesset israelense. Como o Knesset então rejeitou especificar limites e não usou as palavras "anexação" ou "soberania", Ian Lustick escreve que "o consenso de acadêmicos do Direito é que esta ação não acrescentou nada à circunstância legal ou administrativa da cidade, apesar de que, especialmente nesse momento, sua aprovação foi considerada de importância política e desencadeou uma reação de protestos vigorosos da comunidade internacional." Segundo a Resolução 478 do Conselho de Segurança da ONU, no Capítulo VII da Carta, a lei "deve ser revogada".
rdf:langString Основной Закон: Иерусалим, столица Израиля (ивр. ‏חוק יסוד: ירושלים בירת ישראל‏‎) — один из основных законов Израиля (принят кнессетом Израиля 30 июля 1980 года), провозглашает, что «Иерусалим, единый и неделимый, есть столица Израиля»; закон также, среди прочего, гарантирует защиту и неприкосновенность «Святых Мест» (ст. 3). Хотя закон не использовал этого термина, Верховный суд Израиля интерпретировал его как эффективную аннексию территорий Восточного Иерусалима. Совет Безопасности ООН осудил это изменение в статусе Иерусалима и признал основной закон «недействительным» в резолюции 478.
rdf:langString Основний Закон: Єрусалим, столиця Ізраїлю — один з основних законів Ізраїлю (ухвалений кнесетом Ізраїлю 30 липня 1980 року), проголошує, що «Єрусалим, єдиний і неподільний, є столиця Ізраїлю»; закон також, серед іншого, гарантує захист і недоторканність «Святих Місць» (ст. 3). Закон засуджений Радою Безпеки ООН.
rdf:langString Jerusalemlagen, hebreiska: חוק יסוד: ירושלים בירת ישראל och arabiska قانون القدس, är den vardagliga benämningen på den israeliska lag som utsåg Jerusalem till Israels huvudstad. Den antogs av israeliska parlamentet, Knesset, den 30 juli 1980. Jerusalemlagen säger ungefär att "Jerusalem, fullständig och förenad, är Israels huvudstad" och att staden används som säte för regeringen, som hem för presidenten, säte för regeringsbyggnader, högsta domstolen och Knesset. Förenta nationerna och de flesta nationer accepterar inte Jerusalemlagen och behåller sina ambassader i andra städer som Tel Aviv, Ramat Gan och Herzliya Palestinska myndigheten ser Östra Jerusalem som huvudstaden i en framtida palestinsk stat och stadens slutgiltiga status är oklar och inväntar framtida förhandlingar mellan Israel och Palestinska myndigheten.
xsd:nonNegativeInteger 12322

data from the linked data cloud