Italian Wars

http://dbpedia.org/resource/Italian_Wars an entity of type: Thing

الحروب الإيطالية تشير غالباً إلى الحروب الإيطالية الكبرى أو الحروب الكبرى في إيطاليا وأحياناً حروب هابسبورغ فالوا. كانت سلسلة من الصراعات بين عامي 1494-1559 وشملت في أوقات مختلفة معظم الدول المدن الإيطالية والولايات البابوية ومعظم الدول الرئيسية في أوروبا الغربية (فرنسا وإسبانيا والإمبراطورية الرومانية المقدسة وانكلترا واسكتلندا) فضلاً عن الدولة العثمانية. نشأت أصلاً حول نزاع خلافة دوقية ميلانو ومملكة نابولي. أصبحت الحروب بعد ذلك صراعاً على السلطة والأرض بين المتنازعين، واتسمت بدرجة متزايدة من التحالفات والتحالفات المضادة والخيانات. rdf:langString
Les Guerres d'Itàlia van ser un seguit de conflictes entre 1494 i 1559 que van involucrar, en diverses etapes, tots els grans estats d'Europa occidental (França, la Monarquia Hispànica, el Sacre Imperi Romanogermànic, Anglaterra, Escòcia, la República de Venècia, els Estats Pontificis i la major part de les ciutats estat italianes) a més de l'Imperi Otomà. Inicialment originades per les disputes dinàstiques sobre el Ducat de Milà i el Regne de Nàpols, les guerres van desembocar en un conflicte generalitzat pel poder i el territori entre diversos participants, i van estar marcades per un creixent grau d'aliances, contra-aliances i habituals traïcions. rdf:langString
Italiar Gerrak, batzuetan Italiar Gerra Handiak, Italiako Gerra Handiak, Habsburgo–Valois Gerrak edo Pizkundetar Gerrak deituak, 1494 eta 1559 artean izandako gatazkak izan ziren. Italiar hiri-estatu gehienek, Aita Santuen Lurraldeak, Veneziako Errepublikak, mendebaldeko Europako estatu nagusiek (Frantziako Erresuma, Espainiako Erresuma, Germaniako Erromatar Inperio Santua, Ingalaterrako Erresuma eta Eskoziako Erresuma) eta Otomandar Inperioak parte hartu zuten. Jatorriz Milango dukerrian eta Napoliko Erresuman sortutako leinu-gatazkak erabateko gerra bilakatu ziren; bertan, aliantza, kontraaliantza eta saldukeriak nagusi izan ziren. rdf:langString
Peperangan Italia, yang sering disebut sebagai Peperangan Italia Besar dan terkadang disebut sebagai Peperangan Habsburg–Valois atau Peperangan Renaissance, adalah serangkaian konflik dari 1494 sampai 1559. Perang tersebut melibatkan kebanyakan , Negara Gereja, kebanyakan negara-negara besar di Eropa Barat serta Kekaisaran Ottoman. rdf:langString
イタリア戦争(イタリアせんそう、イタリア語: Guerre d'Italia、フランス語: Guerres d'Italie)、またはイタリア大戦争(イタリアだいせんそう、イタリア語: Grandi Guerre d'Italia)、ハプスブルク・ヴァロワ戦争(英: Habsburg–Valois Wars)、ルネサンス戦争(英: Renaissance Wars)は、16世紀に主にハプスブルク家(神聖ローマ帝国・スペイン)とヴァロワ家(フランス)がイタリアを巡って繰り広げた戦争である。教皇領、、ヴェネツィア共和国、西ヨーロッパのほとんどの国(イングランド、スコットランド、前出のフランス、スペイン、神聖ローマ帝国)も参戦した。戦争の期間は、本項では1494年から1559年としてはいるが、実際には戦争の期間や区分けは諸説あり、必ずしも一定しているわけではない。 rdf:langString
( 다른 뜻에 대해서는 이탈리아 전쟁 (1494년-1498년) 문서를 참고하십시오.) 이탈리아 전쟁은 흔히 대이탈리아 전쟁(Great Italian Wars) 혹은 이탈리아 대전쟁(Great Wars of Italy)으로 역사상 알려져 있는데, 주로 1494년부터 1559년까지를 포함한 일련의 투쟁을 가리킨다. 이 전쟁에는 대부분의 , 교황령, 서유럽의 주요 국가인 , 스페인, 신성로마제국, 잉글랜드, 스코틀랜드 그리고 오스만 제국이 참가하였다. 원래는 나폴리 왕국과 밀라노 공국의 계승권에 관련된 갈등으로 시작되었지만, 전쟁은 순식간에 힘과 영토를 둘러싼 각국의 이익을 위한 권력투쟁으로 번졌다. 그 때문에 시작의 단계에서부터 각국의 이해관계에 따라 동맹을 체결하거나 배신하는 역동맹이 일어났다. rdf:langString
Italienska krigen var en följd av krig 1494-1559 om kontrollen över de mellan i första hand Frankrike och Spanien, men som även involverade de flesta europeiska staterna och påven Clemens VII:s fångenskap. rdf:langString
義大利戰爭(義大利語:Guerre d'Italia del XVI secolo)又稱哈布斯堡-瓦卢瓦戰爭,是1494年至1559年間一系列戰爭的總稱,戰事地包括多數義大利城邦、教宗國、西歐各主要國家(法國、西班牙、神聖羅馬帝國、英格兰與蘇格蘭)以及鄂圖曼土耳其帝國。戰爭起源於米蘭公國與那不勒斯王國間的糾紛,隨後迅速轉變為各參與國間爭奪權力與版圖的軍事衝突,伴隨聯盟、反聯盟,及頻繁的斷交與背叛。 rdf:langString
Italské války nebo renesanční války byl sled ozbrojených konfliktů v letech 1494 až 1559 na většině Apeninského poloostrova. Zapojily se do nich skoro všechny italské státy, evropské velmoci a Osmanská říše. Vznikly jako dynastický konflikt o obsazení neapolského trůnu (první italská válka) a přerostly v celoevropský boj mezi dvěma nejmocnějšími dynastiemi Západu, Habsburky a francouzským královským domem Valois. Konflikt skončil ve prospěch Habsburků. Za obecný výsledek série italských válek bývá považováno ovládnutí italského severu rakouskou habsburskou monarchií a jihu španělskými Habsburky (střed Itálie zůstal Papežskému státu). Francie se pokusila tyto dvě mocnosti z poloostrova vytlačit posléze ještě za Ludvíka XIV. v 17. století a za Napoleona Bonaparta, avšak teprve Risorgimento rdf:langString
Οι Ιταλικοί πόλεμοι, αναφέρονται και ως Μεγάλοι πόλεμοι της Ιταλίας και η δεύτερη περίοδος ως πόλεμοι Αψβούργων-Βαλουά, ήταν μια μακρά σειρά πολέμων που έλαβαν χώρα μεταξύ 1494 και 1559 στην Ιταλία κατά την Αναγέννηση. Διεξήχθησαν από Γάλλους ηγεμόνες για να διεκδικήσουν αυτά που θεωρούσαν ως κληρονομικά τους δικαιώματα στο Βασίλειο της Νεαπόλεως και το Δουκάτο του Μιλάνου και ενεπλάκησαν όλες οι μεγάλες ευρωπαϊκές δυνάμεις της εποχής στην προσπάθεια να ελέγξουν τα μικρά ανεξάρτητα κράτη της Ιταλικής χερσονήσου, η οποία, οικονομικά εύρωστη αλλά πολιτικά διαιρεμένη μεταξύ πολλών κρατών-πόλεων, έγινε το κύριο πεδίο μάχης για την ευρωπαϊκή υπεροχή. rdf:langString
Als Italienische Kriege bzw. Italienkriege oder Renaissance-Kriege wird eine Reihe von Kriegen bezeichnet, die zwischen 1494 und 1559 zu einem großen Teil auf dem Gebiet des heutigen Italien ausgetragen wurden. Neben allen größeren europäischen waren auch fast alle italienischen Staaten und das Osmanische Reich daran beteiligt. rdf:langString
The Italian Wars, also known as the Habsburg–Valois Wars, were a series of conflicts covering the period 1494 to 1559, fought mostly in the Italian peninsula, but later expanding into Flanders, the Rhineland and the Mediterranean Sea. The primary belligerents were the Valois kings of France, and their Habsburg opponents in the Holy Roman Empire and Spain. They were supported by various Italian states at different stages of the war, with limited involvement from England and the Ottoman Empire. rdf:langString
Las guerras italianas, también conocidas como las Grandes Guerras Italianas y las Guerras de Italia, fueron una serie de conflictos sucedidos entre 1494 y 1559 que implicaron, en distintas ocasiones, a los principales Estados de la Europa Occidental: Francia, Corona de Castilla, Corona de Aragón, Sacro Imperio Romano Germánico, Inglaterra, la República de Venecia, los Estados Pontificios y la mayoría de las ciudades-estado italianas, así como también el Imperio otomano. rdf:langString
Les guerres d'Italie sont une suite de conflits (onze guerres) menés par les souverains français en Italie à partir de la fin du XVe siècle et au cours du XVIe siècle pour faire valoir ce qu'ils estimaient être leurs droits héréditaires sur le royaume de Naples, puis sur le duché de Milan. Par un jeu complexe d'alliances et de contre-alliances reposant en partie sur des liens de parenté et au prix d'efforts financiers considérables et de nombreuses campagnes militaires, les grandes puissances européennes s'affrontèrent sur le champ de bataille italien marqué par des batailles de rencontre et des batailles rangées célèbres, mais aussi sur d'autres territoires. rdf:langString
Le guerre d'Italia del XVI secolo (spesso indicate anche come grandi guerre d'Italia o, anticamente, come Guerre horrende de Italia, secondo un'espressione usata dal Machiavelli) furono una serie di conflitti, combattuti prevalentemente sul suolo italiano nella prima metà del secolo (per la precisione durarono dal 1494 al 1559), aventi come obiettivo finale la supremazia in Europa. rdf:langString
Onder de Italiaanse Oorlogen of de Habsburg-Valois-oorlogen wordt een reeks van militaire conflicten verstaan die tussen 1494 en 1559 de koningen van Frankrijk tegenover de Habsburgse heersers van Spanje en het Heilige Roomse Rijk plaatste. Ook het koninkrijk Engeland, het koninkrijk Schotland, de republiek Venetië, de Pauselijke Staat, de meeste Italiaanse stadstaten en het Ottomaanse Rijk waren in de oorlogen betrokken. Het strijdtoneel beperkte zich niet tot Italië, maar omvatte soms ook de Nederlanden en Frankrijk. rdf:langString
Wojny włoskie – seria konfliktów zbrojnych toczonych w latach 1494–1559, z udziałem Francji, Hiszpanii, niemieckiego rodu Habsburgów, Państwa Kościelnego, Wenecji, Florencji, Neapolu, Mediolanu i licznych drobnych państewek włoskich; czasem w wojny te angażowały się również inne państwa – Anglia, Szkocja, Szwajcaria czy nawet Imperium Osmańskie. rdf:langString
As Guerras Italianas, frequentemente referidas como as Grandes Guerras da Itália e às vezes como as Guerras Habsburgo-Valois, foram uma longa série de guerras travadas entre 1494 e 1559 na Itália durante a Renascença. A península italiana, economicamente avançada mas politicamente dividida entre vários estados, tornou-se o principal campo de batalha para a supremacia europeia. Os conflitos envolveram as grandes potências da Itália e da Europa, numa série de eventos que se seguiram ao fim dos 40 anos da , acordada em 1454 com a formação da . rdf:langString
Италья́нские во́йны (1494—1559) — серия военных конфликтов между Францией, Испанией и Священной Римской империей с участием других государств Западной Европы (Англия, Шотландия, Швейцария, Венеция, Папская область и итальянские города-государства), а также Османской империи, за обладание Италией и гегемонию в Западной Европе и Средиземноморье. rdf:langString
Італійські війни (1494—1559) — ряд військових конфліктів між Францією, Іспанією і Священною Римською імперією за участю інших держав Європи (Англія, Шотландія, Швейцарія, Османська імперія, Венеція, Папська область і італійські міста-держави) за володіння Італією і гегемонію в Європі. Виникнувши як династична суперечка за престол Неаполітанського королівства, Італійські війни швидко перетворилися на загальноєвропейський конфлікт. З 1520-х років головною складовою цього конфлікту стала боротьба між Францією і Габсбургами за домінування в Західній Європі. rdf:langString
rdf:langString Italian Wars
rdf:langString الحروب الإيطالية
rdf:langString Guerres d'Itàlia
rdf:langString Italské války
rdf:langString Italienische Kriege
rdf:langString Ιταλικοί Πόλεμοι
rdf:langString Guerras italianas (1494-1559)
rdf:langString Italiar Gerrak
rdf:langString Peperangan Italia
rdf:langString Guerre d'Italia del XVI secolo
rdf:langString Guerres d'Italie
rdf:langString イタリア戦争
rdf:langString 이탈리아 전쟁
rdf:langString Wojny włoskie
rdf:langString Italiaanse Oorlogen
rdf:langString Guerras Italianas
rdf:langString Итальянские войны
rdf:langString Italienska krigen
rdf:langString 意大利战争
rdf:langString Італійські війни
rdf:langString Italian Wars
xsd:integer 239500
xsd:integer 1124937563
rdf:langString
rdf:langString Battle of Pavia
rdf:langString Battle of Marignano
rdf:langString Battle of Ceresole
rdf:langString Battle of Fornovo
rdf:langString Battle of Ravenna
rdf:langString Battle of St. Quentin
rdf:langString Left to right, top to bottom:
rdf:langString
rdf:langString ( )
rdf:langString Variable Italian states
rdf:langString Henry VIII
rdf:langString
rdf:langString Mary I
rdf:langString Philip II
rdf:langString Suleiman I
rdf:langString Francis I
rdf:langString Henry II
rdf:langString Louis XII
rdf:langString Ferdinand I
rdf:langString Maximilian I
rdf:langString Charles V
rdf:langString Charles VIII
rdf:langString Ferdinand V
rdf:langString Italian Wars
xsd:integer 1494
rdf:langString the French–Habsburg rivalry, the Anglo-French wars and the Ottoman-Habsburg wars
rdf:langString Italian Peninsula , France, Germany, Spain, and the Low Countries
rdf:langString * Habsburg Spain acquires sovereignty over the Kingdom of Naples and the Duchy of Milan *France gains the Three Bishoprics and Calais *Independent Savoyard state re-established * Florence annexes Siena
rdf:langString الحروب الإيطالية تشير غالباً إلى الحروب الإيطالية الكبرى أو الحروب الكبرى في إيطاليا وأحياناً حروب هابسبورغ فالوا. كانت سلسلة من الصراعات بين عامي 1494-1559 وشملت في أوقات مختلفة معظم الدول المدن الإيطالية والولايات البابوية ومعظم الدول الرئيسية في أوروبا الغربية (فرنسا وإسبانيا والإمبراطورية الرومانية المقدسة وانكلترا واسكتلندا) فضلاً عن الدولة العثمانية. نشأت أصلاً حول نزاع خلافة دوقية ميلانو ومملكة نابولي. أصبحت الحروب بعد ذلك صراعاً على السلطة والأرض بين المتنازعين، واتسمت بدرجة متزايدة من التحالفات والتحالفات المضادة والخيانات.
rdf:langString Les Guerres d'Itàlia van ser un seguit de conflictes entre 1494 i 1559 que van involucrar, en diverses etapes, tots els grans estats d'Europa occidental (França, la Monarquia Hispànica, el Sacre Imperi Romanogermànic, Anglaterra, Escòcia, la República de Venècia, els Estats Pontificis i la major part de les ciutats estat italianes) a més de l'Imperi Otomà. Inicialment originades per les disputes dinàstiques sobre el Ducat de Milà i el Regne de Nàpols, les guerres van desembocar en un conflicte generalitzat pel poder i el territori entre diversos participants, i van estar marcades per un creixent grau d'aliances, contra-aliances i habituals traïcions.
rdf:langString Italské války nebo renesanční války byl sled ozbrojených konfliktů v letech 1494 až 1559 na většině Apeninského poloostrova. Zapojily se do nich skoro všechny italské státy, evropské velmoci a Osmanská říše. Vznikly jako dynastický konflikt o obsazení neapolského trůnu (první italská válka) a přerostly v celoevropský boj mezi dvěma nejmocnějšími dynastiemi Západu, Habsburky a francouzským královským domem Valois. Konflikt skončil ve prospěch Habsburků. Za obecný výsledek série italských válek bývá považováno ovládnutí italského severu rakouskou habsburskou monarchií a jihu španělskými Habsburky (střed Itálie zůstal Papežskému státu). Francie se pokusila tyto dvě mocnosti z poloostrova vytlačit posléze ještě za Ludvíka XIV. v 17. století a za Napoleona Bonaparta, avšak teprve Risorgimento (sjednocení Itálie) ve století devatenáctém Španěly a Rakušany opravdu vytlačilo.
rdf:langString Οι Ιταλικοί πόλεμοι, αναφέρονται και ως Μεγάλοι πόλεμοι της Ιταλίας και η δεύτερη περίοδος ως πόλεμοι Αψβούργων-Βαλουά, ήταν μια μακρά σειρά πολέμων που έλαβαν χώρα μεταξύ 1494 και 1559 στην Ιταλία κατά την Αναγέννηση. Διεξήχθησαν από Γάλλους ηγεμόνες για να διεκδικήσουν αυτά που θεωρούσαν ως κληρονομικά τους δικαιώματα στο Βασίλειο της Νεαπόλεως και το Δουκάτο του Μιλάνου και ενεπλάκησαν όλες οι μεγάλες ευρωπαϊκές δυνάμεις της εποχής στην προσπάθεια να ελέγξουν τα μικρά ανεξάρτητα κράτη της Ιταλικής χερσονήσου, η οποία, οικονομικά εύρωστη αλλά πολιτικά διαιρεμένη μεταξύ πολλών κρατών-πόλεων, έγινε το κύριο πεδίο μάχης για την ευρωπαϊκή υπεροχή. Στη συνέχεια, εξελίχθηκαν σε αγώνα επικράτησης μεταξύ του βασιλείου της Γαλλίας και της Αγίας Ρωμαϊκής Αυτοκρατορίας, στα πλαίσια της ισορροπίας των δυνάμεων, σύμφωνα με την οποία κανένα κράτος δεν θα έπρεπε να γίνει τόσο ισχυρό ώστε να επιβληθεί επί των άλλων.
rdf:langString Las guerras italianas, también conocidas como las Grandes Guerras Italianas y las Guerras de Italia, fueron una serie de conflictos sucedidos entre 1494 y 1559 que implicaron, en distintas ocasiones, a los principales Estados de la Europa Occidental: Francia, Corona de Castilla, Corona de Aragón, Sacro Imperio Romano Germánico, Inglaterra, la República de Venecia, los Estados Pontificios y la mayoría de las ciudades-estado italianas, así como también el Imperio otomano. Inicialmente se trató de una disputa dinástica acerca de los derechos hereditarios de Francia sobre el Ducado de Milán y el Reino de Sicilia Citerior, pero las guerras se convirtieron rápidamente en luchas territoriales y de poder entre los distintos participantes, que estuvieron marcadas por juegos de alianzas, contra-alianzas y frecuentes traiciones.
rdf:langString Als Italienische Kriege bzw. Italienkriege oder Renaissance-Kriege wird eine Reihe von Kriegen bezeichnet, die zwischen 1494 und 1559 zu einem großen Teil auf dem Gebiet des heutigen Italien ausgetragen wurden. Neben allen größeren europäischen waren auch fast alle italienischen Staaten und das Osmanische Reich daran beteiligt. In wechselnden Bündnissen wurden unterschiedliche Kriegsziele verfolgt, wobei sich die Kriege zunächst an einem dynastischen Machtkonflikt um das Königreich Neapel entzündeten und später zu einem europäischen Machtkampf zwischen dem französischen Königshaus Valois und den Habsburgern eskalierten. Der Konflikt endete 1559 im Frieden von Cateau-Cambrésis zugunsten des habsburgischen Spanien.
rdf:langString Italiar Gerrak, batzuetan Italiar Gerra Handiak, Italiako Gerra Handiak, Habsburgo–Valois Gerrak edo Pizkundetar Gerrak deituak, 1494 eta 1559 artean izandako gatazkak izan ziren. Italiar hiri-estatu gehienek, Aita Santuen Lurraldeak, Veneziako Errepublikak, mendebaldeko Europako estatu nagusiek (Frantziako Erresuma, Espainiako Erresuma, Germaniako Erromatar Inperio Santua, Ingalaterrako Erresuma eta Eskoziako Erresuma) eta Otomandar Inperioak parte hartu zuten. Jatorriz Milango dukerrian eta Napoliko Erresuman sortutako leinu-gatazkak erabateko gerra bilakatu ziren; bertan, aliantza, kontraaliantza eta saldukeriak nagusi izan ziren.
rdf:langString The Italian Wars, also known as the Habsburg–Valois Wars, were a series of conflicts covering the period 1494 to 1559, fought mostly in the Italian peninsula, but later expanding into Flanders, the Rhineland and the Mediterranean Sea. The primary belligerents were the Valois kings of France, and their Habsburg opponents in the Holy Roman Empire and Spain. They were supported by various Italian states at different stages of the war, with limited involvement from England and the Ottoman Empire. The Italic League established in 1454 achieved a balance of power in Italy, but fell apart after the death of its chief architect, Lorenzo de' Medici, in 1492. Combined with the ambition of Ludovico Sforza, its collapse allowed Charles VIII of France to invade Naples in 1494, which drew in Spain and the Holy Roman Empire. Despite being forced to withdraw in 1495, Charles showed the Italian states were wealthy, but vulnerable due to political divisions, making parts of Italy a battleground in the struggle for European domination between France and the Habsburgs. Fought with considerable brutality, the wars took place against the background of religious turmoil caused by the Reformation, particularly in France and the Holy Roman Empire. They are seen as a turning point in the evolution from medieval to modern warfare, with the use of the arquebus or handgun becoming common, along with significant technological improvements in siege artillery. Literate commanders and modern printing methods also make them one of the first conflicts with a significant number of contemporary accounts, including those of Francesco Guicciardini, Niccolò Machiavelli and Blaise de Montluc. After 1503, most of the fighting was initiated by French invasions of Lombardy and Piedmont, but although able to hold territory for periods of time, they could not do so permanently. By 1557, both France and the Empire were confronted by internal divisions over religion, while Spain faced a potential revolt in the Spanish Netherlands. The Treaty of Cateau-Cambrésis (1559) largely expelled France from northern Italy, gaining in exchange Calais and the Three Bishoprics; it established Spain as the dominant power in the south, controlling Naples and Sicily, as well as Milan in the north.
rdf:langString Les guerres d'Italie sont une suite de conflits (onze guerres) menés par les souverains français en Italie à partir de la fin du XVe siècle et au cours du XVIe siècle pour faire valoir ce qu'ils estimaient être leurs droits héréditaires sur le royaume de Naples, puis sur le duché de Milan. Par un jeu complexe d'alliances et de contre-alliances reposant en partie sur des liens de parenté et au prix d'efforts financiers considérables et de nombreuses campagnes militaires, les grandes puissances européennes s'affrontèrent sur le champ de bataille italien marqué par des batailles de rencontre et des batailles rangées célèbres, mais aussi sur d'autres territoires. Ces conflits voient s'opérer une mutation importante dans l'art de faire la guerre, que l'historiographie a longtemps qualifié de (en) de l'époque moderne. Sur le plan culturel, ces guerres contribuent à la diffusion du modèle italien de la Renaissance dans l'ensemble de l'Europe.
rdf:langString Peperangan Italia, yang sering disebut sebagai Peperangan Italia Besar dan terkadang disebut sebagai Peperangan Habsburg–Valois atau Peperangan Renaissance, adalah serangkaian konflik dari 1494 sampai 1559. Perang tersebut melibatkan kebanyakan , Negara Gereja, kebanyakan negara-negara besar di Eropa Barat serta Kekaisaran Ottoman.
rdf:langString Le guerre d'Italia del XVI secolo (spesso indicate anche come grandi guerre d'Italia o, anticamente, come Guerre horrende de Italia, secondo un'espressione usata dal Machiavelli) furono una serie di conflitti, combattuti prevalentemente sul suolo italiano nella prima metà del secolo (per la precisione durarono dal 1494 al 1559), aventi come obiettivo finale la supremazia in Europa. Furono inizialmente scatenate da alcuni sovrani francesi, che inviarono nella penisola italiana le loro truppe, per far valere i loro diritti ereditari sul Regno di Napoli e poi sul Ducato di Milano. Da locali le guerre divennero in breve tempo di scala europea, coinvolgendo, oltre alla Francia anche la maggior parte degli stati italiani, il Sacro Romano Impero, la Spagna, l'Inghilterra e l'Impero ottomano. Casus belli del primo conflitto fu la rivalità tra le duchesse Beatrice d'Este e Isabella d'Aragona, che rivendicavano ambedue il controllo del ducato di Milano, e che spinsero rispettivamente il marito Ludovico Sforza e il padre Alfonso d'Aragona a intraprendere le ostilità. Nel 1494, Carlo VIII di Francia calò in Italia andando a occupare il Regno di Napoli sulla base di una rivendicazione dinastica. Tuttavia, venne costretto ad abbandonare i territori occupati dopo la formazione di una Lega anti-francese (cui aderirono Venezia, Milano, il Papa, la Spagna, l'Inghilterra, Massimiliano d'Asburgo). L'esercito messo in campo dalla Lega non riuscì, nella battaglia di Fornovo, a sbarrare il passo alle forze di Carlo VIII nella loro risalita verso il Piemonte e la Francia. Carlo dunque lasciò l'Italia senza mantenere le conquiste territoriali, ma ciò fu solo l'inizio di una serie di guerre: l'Europa intera sapeva che l'Italia era una terra incredibilmente ricca e allo stesso tempo divisa in molteplici stati, difesi da abili condottieri e mercenari, che erano disposti a combattere per il miglior offerente. Nel tentativo di evitare gli errori del suo predecessore, Luigi XII di Francia annetté il ducato di Milano e firmò un accordo con Ferdinando d'Aragona (già governatore di Sicilia e di Sardegna) per condividere il Regno di Napoli. Tuttavia, Ferdinando abbandonò Luigi XII ed espulse le truppe francesi dal Mezzogiorno in seguito alle battaglie di Cerignola e del Garigliano. Dopo una serie di alleanze e tradimenti, il Papato decise di schierarsi contro il controllo francese su Milano e sostenne Carlo V, imperatore del Sacro Romano Impero ed erede dei territori dell'Aragona in Italia. Dopo le battaglie di Bicocca e Pavia, la Francia, guidata dal re Francesco I, perse il controllo di Milano a favore degli Asburgo. Tuttavia le truppe protestanti tedesche, ammutinatesi a Carlo V, saccheggiarono Roma nel 1527: questo evento rappresentò un punto di svolta nello sviluppo delle guerre europee di religione e indusse Carlo V a concentrarsi sull'affermazione del protestantesimo nel Sacro Romano Impero. Il successore di Francesco I, Enrico II di Francia, approfittò della situazione e cercò di stabilire la supremazia in Italia invadendo la Corsica e la Toscana. Tuttavia, la sua conquista della Corsica fu rovesciata dall'ammiraglio genovese Andrea Doria e le sue truppe in Toscana furono sconfitte dai fiorentini e dall'esercito imperiale nella Battaglia di Scannagallo. Con l'abdicazione di Carlo V, Filippo II di Spagna ereditò Milano e il Mezzogiorno mentre Ferdinando I d'Asburgo divenne imperatore. L'ultimo significativo scontro, la battaglia di San Quintino (1557), fu vinto da Emanuele Filiberto di Savoia per le forze spagnole e imperiali: ciò portò alla restaurazione in Piemonte, occupato dalla Francia precedentemente, di casa Savoia. Nel 1559 fu stipulata la Pace di Cateau-Cambrésis.
rdf:langString Onder de Italiaanse Oorlogen of de Habsburg-Valois-oorlogen wordt een reeks van militaire conflicten verstaan die tussen 1494 en 1559 de koningen van Frankrijk tegenover de Habsburgse heersers van Spanje en het Heilige Roomse Rijk plaatste. Ook het koninkrijk Engeland, het koninkrijk Schotland, de republiek Venetië, de Pauselijke Staat, de meeste Italiaanse stadstaten en het Ottomaanse Rijk waren in de oorlogen betrokken. Het strijdtoneel beperkte zich niet tot Italië, maar omvatte soms ook de Nederlanden en Frankrijk. De oorlogen begonnen met een conflict over de opvolging van Ferdinand I van Napels. In 1516 werd Karel V koning van Spanje en Napels en in 1519 ook keizer van het Heilige Roomse Rijk. De Nederlanden en het vrijgraafschap Bourgondië had hij al sinds 1506 in zijn macht via vele andere geërfde titels. De omsingeling van Frankrijk door de Habsburgers was hiermee een feit, waardoor Frankrijk een geostrategisch belang kreeg bij het doorbreken ervan op het Italiaans schiereiland. Aan het einde van de oorlogen in 1559 was Spanje de toonaangevende mogendheid in Europa. De rivaliteit tussen Frankrijk en de Spaanse en Oostenrijkse Habsburgers zou tot de renversement des alliances in het midden van de 18e eeuw een grote kwestie blijven in Europa.
rdf:langString イタリア戦争(イタリアせんそう、イタリア語: Guerre d'Italia、フランス語: Guerres d'Italie)、またはイタリア大戦争(イタリアだいせんそう、イタリア語: Grandi Guerre d'Italia)、ハプスブルク・ヴァロワ戦争(英: Habsburg–Valois Wars)、ルネサンス戦争(英: Renaissance Wars)は、16世紀に主にハプスブルク家(神聖ローマ帝国・スペイン)とヴァロワ家(フランス)がイタリアを巡って繰り広げた戦争である。教皇領、、ヴェネツィア共和国、西ヨーロッパのほとんどの国(イングランド、スコットランド、前出のフランス、スペイン、神聖ローマ帝国)も参戦した。戦争の期間は、本項では1494年から1559年としてはいるが、実際には戦争の期間や区分けは諸説あり、必ずしも一定しているわけではない。
rdf:langString ( 다른 뜻에 대해서는 이탈리아 전쟁 (1494년-1498년) 문서를 참고하십시오.) 이탈리아 전쟁은 흔히 대이탈리아 전쟁(Great Italian Wars) 혹은 이탈리아 대전쟁(Great Wars of Italy)으로 역사상 알려져 있는데, 주로 1494년부터 1559년까지를 포함한 일련의 투쟁을 가리킨다. 이 전쟁에는 대부분의 , 교황령, 서유럽의 주요 국가인 , 스페인, 신성로마제국, 잉글랜드, 스코틀랜드 그리고 오스만 제국이 참가하였다. 원래는 나폴리 왕국과 밀라노 공국의 계승권에 관련된 갈등으로 시작되었지만, 전쟁은 순식간에 힘과 영토를 둘러싼 각국의 이익을 위한 권력투쟁으로 번졌다. 그 때문에 시작의 단계에서부터 각국의 이해관계에 따라 동맹을 체결하거나 배신하는 역동맹이 일어났다.
rdf:langString Wojny włoskie – seria konfliktów zbrojnych toczonych w latach 1494–1559, z udziałem Francji, Hiszpanii, niemieckiego rodu Habsburgów, Państwa Kościelnego, Wenecji, Florencji, Neapolu, Mediolanu i licznych drobnych państewek włoskich; czasem w wojny te angażowały się również inne państwa – Anglia, Szkocja, Szwajcaria czy nawet Imperium Osmańskie. Bezpośrednią przyczyną ich wybuchu były francuskie roszczenia do sukcesji w Królestwie Neapolu i Księstwie Mediolanu. Andrzej Wyczański stwierdził, że można wyróżnić dwie fazy wojen włoskich: w pierwszej, trwającej od roku 1494 do 1516, celem wojen było podporządkowanie sobie przez zachodnioeuropejskie mocarstwa całości lub części Półwyspu Apenińskiego. W drugiej fazie, trwającej od roku 1521 do 1559, Włochy były już tylko jednym z teatrów działań wojennych, a przyczyną wojen była przede wszystkim rywalizacja o hegemonię w zachodniej Europie, tocząca się między Habsburgami, którzy za panowania Karola V skupili w swych rękach trony Hiszpanii, Neapolu, Sycylii, Niderlandów i Austrii oraz koronę cesarską Świętego Cesarstwa Rzymskiego, a Francją, okrążoną teraz przez posiadłości habsburskie. Największym ze starć jest bitwa pod Pawią w 1525, w Lombardii, w której to wojska Karola V pokonały armię francuską, biorąc do niewoli króla Francji Franciszka I. Ten jednak łamiąc późniejszy (kapitulancki) traktat pokojowy, wymknął się Hiszpanom z rąk. Wojny włoskie zakończono ze względu na bankructwo Hiszpanii oraz początek wstrząsów religijnych we Francji (hugenoci), pokojem w Cateau-Cambrésis w Niderlandach. Znaczącym elementem tych wojen są często się zmieniające koalicje, które zawierali często niedawni wrogowie przeciw niedawnym sojusznikom.
rdf:langString Italienska krigen var en följd av krig 1494-1559 om kontrollen över de mellan i första hand Frankrike och Spanien, men som även involverade de flesta europeiska staterna och påven Clemens VII:s fångenskap.
rdf:langString As Guerras Italianas, frequentemente referidas como as Grandes Guerras da Itália e às vezes como as Guerras Habsburgo-Valois, foram uma longa série de guerras travadas entre 1494 e 1559 na Itália durante a Renascença. A península italiana, economicamente avançada mas politicamente dividida entre vários estados, tornou-se o principal campo de batalha para a supremacia europeia. Os conflitos envolveram as grandes potências da Itália e da Europa, numa série de eventos que se seguiram ao fim dos 40 anos da , acordada em 1454 com a formação da . O colapso da aliança na década de 1490 deixou a Itália aberta às ambições de Carlos VIII da França, que invadiu o Reino de Nápoles em 1494, sob pretexto de uma reivindicação dinástica. Os franceses, no entanto, foram obrigados a deixar Nápoles após a República de Veneza formar uma aliança com Maximiliano I da Áustria e Fernando V da Espanha. Em 1499, Luís XII da França iniciou uma segunda campanha contra Nápoles, tomando primeiro o controle do Ducado de Milão graças a César Borgia, filho do Papa Alexandre VI e condômino de Luís XII, marcando uma aliança aberta entre o Papado e a França. A segunda guerra terminou em 1503, quando Fernando da Espanha (já governante da Sicília e da Sardenha) capturou o Reino de Nápoles de Luís XII. O novo Papa, Júlio II (1503-1513), reverteu as políticas dos Borgias e exilou César. Com a França assumindo quase todo o norte da Itália após derrotar Veneza na , e Fernando de Aragão emergindo como governante de todo o sul, Júlio II planejou "libertar a Itália dos bárbaros" e orquestrou a recaptura da península. Depois que a Espanha reconheceu as Duas Sicílias como um feudo papal, Júlio II liderou pessoalmente suas forças armadas no , e posteriormente forçou os franceses de Luís XII a saírem da Itália em aliança com a Suíça e o Sacro Império. A morte repentina de Júlio II e a Batalha de Marignano levaram à restauração do status quo ante bellum em 1516: os tratados de Bruxelas e Noyon, mediados por Maximiliano I e Papa Leão X, reconheceram o controle francês no norte (excluindo a república veneziana) e o controle espanhol no sul. A guerra foi retomada em 1521, quando o Papa Leão X e Carlos V, o Sacro Imperador Romano-Germânico (simultaneamente governante da Áustria, dos reinos espanhóis e dos Países Baixos) expulsou as forças francesas de Milão. Francisco I da França reagiu descendo na Itália e combatendo as forças imperiais na Batalha de Pavia (1525), onde foi capturado e forçado a dar territórios franceses aos Habsburgos, liderados por Carlos V. Após sua libertação, Francisco I iniciou uma nova guerra na Itália, durante a qual tropas germânicas rebeldes da fé luterana saquearam Roma (1527) e expulsaram os Médici de Florença. Após ordenar a retirada das tropas Imperiais dos Estados Papais, Carlos V devolveu o território francês ocupado a Francisco I, com a condição de que a França abandonasse o norte da Itália ("Paz das Damas"). No Congresso de Bolonha, em 1530, Carlos V recebeu o título Imperial de Rei da Itália pelo Papa Clemente VII. Em troca, o Papa obteve a restauração da família Médici como dinastia governante de Florença. Após as vitórias católicas em Viena e Tunis contra os otomanos, um novo congresso (1536) foi realizado em Roma entre Carlos V e o Papa Paulo III para discutir a hipótese de um concílio ecumênico para lidar com o protestantismo. Apesar dos temores do conciliarismo dentro da cúria, o Papa Paulo III acabou vendo um concílio como uma oportunidade para acabar com as guerras católicas imperiais-francesas na Itália, unindo a realeza francesa anti-Calvinista com os Habsburgos contra um inimigo comum. De fato, o conflito havia sido retomado na fronteira Lombardo-Piemontesa com a ocupação francesa do estado da Saboia logo após Carlos V ter tomado o vago Ducado de Milão. Portanto, o Papa Paulo III favoreceu a "Paz de Nice" entre Francisco I e o Imperador (1538), bem como a posterior "Paz de Crespy" (1544). O Concílio de Trento começou em 1545, mas os príncipes luteranos se recusaram a reconhecê-lo como legítimo e acabaram por entrar em guerra com o Imperador (tendo rapidamente perdido), permitindo ao Papa dominar o Concílio e iniciar a contrarreforma. Por volta de 1547, as facções papais e imperiais entraram em conflito pela supremacia política e uma série de conspirações ocorreram em várias cortes da Itália. O assassinato de Pedro Luís Farnésio, Duque de Parma e filho do Papa, levou à suspensão do concílio até que o Papa Júlio III o reconvocasse com a intenção de promover a reconciliação dos luteranos derrotados com Carlos V. Em 1551, Henrique II da França invadiu a Toscana e apoiou Siena em uma guerra contra Carlos V, enquanto o Duque de Florença apoiou o Imperador. Além disso, a França capturou os Três Bispados do Sacro Império Romano com o apoio dos luteranos e formou uma aliança com o Império Otomano (que havia derrotado Carlos V em Argel e Budapeste nos anos 1540) a fim de invadir a Córsega. Carlos V respondeu formando uma aliança com o Reino da Inglaterra e suspendendo a reconciliação com os luteranos alemães. Florença anexou Siena após um longo cerco e obteve vitória sobre os franco-sieneses na . O almirante genovês Andrea Doria reconquistou a Córsega, mas a Inglaterra perdeu Calais para a França. Carlos V, diante da perspectiva de uma aliança duradoura entre todos os seus inimigos, assinou a Paz de Augsburgo com os príncipes protestantes e abdicou ao dividir o Império Habsburgo entre os Habsburgos austríacos de seu irmão Fernando I, e os Habsburgos espanhóis de seu filho Felipe II da Espanha (que herdou também Milão e Nápoles). A guerra continuou entre os Habsburgos e a França, com estes últimos sendo derrotados por um exército Imperial Espanhol liderado por Emanuel Felisberto de Saboia (que recuperou suas possessões) na (1557). No entanto, os franceses se recuperaram e o conflito se prolongou até chegar a um compromisso na Paz de Cateau-Cambrésis, em 1559. O fim das guerras permitiu que o Papa Pio IV e Carlos Borromeu retomassem o Concílio de Trento e o completassem em 1563, iniciando a Reforma Católica e o período barroco da Itália.
rdf:langString 義大利戰爭(義大利語:Guerre d'Italia del XVI secolo)又稱哈布斯堡-瓦卢瓦戰爭,是1494年至1559年間一系列戰爭的總稱,戰事地包括多數義大利城邦、教宗國、西歐各主要國家(法國、西班牙、神聖羅馬帝國、英格兰與蘇格蘭)以及鄂圖曼土耳其帝國。戰爭起源於米蘭公國與那不勒斯王國間的糾紛,隨後迅速轉變為各參與國間爭奪權力與版圖的軍事衝突,伴隨聯盟、反聯盟,及頻繁的斷交與背叛。
rdf:langString Италья́нские во́йны (1494—1559) — серия военных конфликтов между Францией, Испанией и Священной Римской империей с участием других государств Западной Европы (Англия, Шотландия, Швейцария, Венеция, Папская область и итальянские города-государства), а также Османской империи, за обладание Италией и гегемонию в Западной Европе и Средиземноморье. Возникнув как династический спор за престол Неаполитанского королевства, Итальянские войны быстро превратились в общеевропейский конфликт. С 1520-х годов главной составляющей этого конфликта стала борьба между Францией и Габсбургами за доминирование в Западной Европе. Военные действия проходили, главным образом, на территории Италии, а также в Нидерландах. Политическим итогом войн стал переход Италии под власть Испании, закрепление её раздробленности и оттеснение итальянских государств на периферию европейских международных отношений.
rdf:langString Італійські війни (1494—1559) — ряд військових конфліктів між Францією, Іспанією і Священною Римською імперією за участю інших держав Європи (Англія, Шотландія, Швейцарія, Османська імперія, Венеція, Папська область і італійські міста-держави) за володіння Італією і гегемонію в Європі. Виникнувши як династична суперечка за престол Неаполітанського королівства, Італійські війни швидко перетворилися на загальноєвропейський конфлікт. З 1520-х років головною складовою цього конфлікту стала боротьба між Францією і Габсбургами за домінування в Західній Європі. Військові дії проходили, в основному, на території Італії, а також в Нідерландах. Політичним підсумком воєн став перехід Італії під владу Іспанії, закріплення її роздробленості і витіснення італійських держав на периферію європейських міжнародних відносин.
xsd:nonNegativeInteger 62814
xsd:string ( (1526-1528)
xsd:string ( (1536-1559)
xsd:string (1496-1526; 1542-1559)
xsd:string VariableItalian states
xsd:string Peace of Cateau-Cambrésis

data from the linked data cloud