Iron law of wages

http://dbpedia.org/resource/Iron_law_of_wages an entity of type: Agent

La Fera Leĝo de Salajroj ( germane : Ehernes Lohngesetz, angle : iron law of wages) estas proponita leĝo en ekonomiko, redaktita aparte de Ferdinando Lasalo kaj David Ricardo. Laŭ ĉi tiu leĝo, la reala salajro emas, kun la tempo, atingi la minimuman salajron necesan por la vivtenaj bezonoj de la dungito. Karl Marx kaj Friedrich Engels atribuas ĉi tiun formulon al Ferdinand Lasalo. rdf:langString
La ley de hierro de los sueldos, también conocida como ley de bronce de los salarios, fue una teoría económica expuesta por algunos economistas clásicos a finales del siglo XVIII y principios del siglo XIX, según la cual los salarios reales tienden "de forma natural" hacia un nivel mínimo, que corresponde a las necesidades mínimas de subsistencia de los trabajadores. Cualquier incremento en los salarios por encima de este nivel provoca que las familias tengan un mayor número de hijos y por tanto un incremento de la población, con el consiguiente aumento de la competencia por obtener un empleo hará que los salarios se reduzcan de nuevo a ese mínimo. rdf:langString
La loi d'airain des salaires est une loi économique selon laquelle le salaire net réel tend vers le niveau minimum nécessaire pour faire subsister le travailleur et sa famille sur le long terme. Elle fut formulée sous cette dénomination au milieu du XIXe siècle par Ferdinand Lassalle dans le cadre d'une critique virulente du libéralisme, sur la base des théories exposées par Thomas Malthus dans son Essai sur le principe de population. rdf:langString
De ijzeren loonwet is de voorspelling dat, op de lange termijn, het reële loon in een markteconomie neigt naar het . Deze theorie van de loonvorming is al te vinden bij Quesnay en Turgot en bij de meeste klassieke economen. De naamgeving wordt toegeschreven aan de Duitse socialist Ferdinand Lassalle. rdf:langString
La llei de bronze dels salaris, també coneguda com a llei de ferro dels salaris, és una teoria econòmica per la qual els salaris tendeixen espontàniament cap a un nivell mínim, que correspon a les necessitats mínimes de subsistència dels assalariats. Qualsevol increment en els salaris d'aquest nivell portarà a un increment de la població, i llavors l'augment de la competència per a obtenir una feina farà que els salaris es redueixin de nou a aquest mínim. rdf:langString
Das eherne Lohngesetz (engl. iron law of wages) ist eine Lohntheorie von Ferdinand Lassalle aus dem 19. Jahrhundert, die besagt, dass der durchschnittliche Arbeitslohn sich mittelfristig stets auf das Existenzminimum einpendelt. Steigt der Arbeitslohn über das Existenzminimum, steigt durch Vermehrung der Arbeiterbevölkerung das Arbeitsangebot, sodass der Lohn wieder sinkt. Sinkt hingegen der Lohn unter das Existenzminimum, führt eine Verminderung des Arbeitsangebots zu einem Anstieg der Löhne. Diese Theorie geht auf die Forschung von Theoretikern des klassischen Liberalismus, insbesondere auf David Ricardo (siehe dessen Theorie des Lohnes), zurück. rdf:langString
The iron law of wages is a proposed law of economics that asserts that real wages always tend, in the long run, toward the minimum wage necessary to sustain the life of the worker. The theory was first named by Ferdinand Lassalle in the mid-nineteenth century. Karl Marx and Friedrich Engels attribute the doctrine to Lassalle (notably in Marx's 1875 Critique of the Gotha Program), the idea to Thomas Malthus's An Essay on the Principle of Population, and the terminology to Goethe's "great, eternal iron laws" in Das Göttliche. rdf:langString
賃金の鉄則(ちんぎんのてっそく)とは、実質賃金が長期にわたって、労働者の生活を維持するのに必要な最低賃金に向かう傾向を持つと主張する、経済学で提唱された法則である。この理論は最初に、フェルディナント・ラッサールにより19世紀半ばに命名された。カール・マルクスとフリードリヒ・エンゲルスによれば、(特に1875年のマルクスの『ゴータ綱領批判』において)その学説はラッサールに、その着想はトーマス・マルサスの『人口論』に、そしてその用語はゲーテの"Das Göttliche"の中の「偉大で、永遠の鉄則」による。 デヴィッド・リカードが気づいたように、新しい投資、技術、またはある他の要素が人口より速く増加する労働需要を引き起こしさえすれば、この予測は実現しないだろう。この場合、実質賃金と人口の双方ともが時間に伴い増加する。人口推移(国の工業化に伴う高い出生死亡率から低い出生死亡率への推移)は、賃金を最低生活賃金よりもはるかに高いものへ誘導し、発展した世界の大部分でこの原動力を変化させた。まだ急速に拡大する人口を持っている国でさえ、技能労働者の必要性が、他のものよりはるかに速く上昇する賃金を引き起こしている。 rdf:langString
Järnhårda lönelagen (tyska: Ehernes Lohngesetz) är ett teoretiskt begrepp som myntades av den tyske socialisten och revolutionären Ferdinand Lassalle. Teorin innebär att om en arbetare skulle kräva högre lön, skulle det alltid finnas någon annan som är beredd att acceptera lägsta möjliga, livsuppehållande lön. Det vore därmed meningslöst att försöka höja arbetarklassens generella lönenivå. rdf:langString
工資鐵律是一條關於勞動市場的經濟學定律,它聲稱處於長期將永遠傾向接近於僅可維持工人生活所需的最低工資額,因此這理論也稱爲工資的最低生存說。這個理論由19世紀中德國的工人運動活動家斐迪南·拉薩爾命名,理論的文獻記載最早見於英國經濟學家托馬斯·馬爾薩斯的著作《人口論》和李嘉圖的《政治經濟學及賦稅原理》。 根據拉薩爾的觀點,工資不可能下降至可供生存的水平以下,因爲勞動者不能在未滿足生存所需的情況下工作。勞動者之間的就業競爭會驅使工資水平下滑至僅能糊口的最低水平。這觀點建基於馬爾薩斯的人口論,按照馬爾薩斯所言:人口數量的增加發生於整體勞動者工資高於“生存工資額”之上,並且工資下跌時人口就停止增加,甚至減少。假設對勞動的需求是一個已知的實物工資率的單調遞減函數,於是馬爾薩斯預測勞動市場長期的均衡,即是勞動(古典政治經濟學家通常暗示勞動者等同總人口)的供給將在最低的生存工資額等於勞動的需求。造成這種均衡背後的原因是較高的工資會令到勞動的供給相對需求增加,從而創造超額供給抑制市場水平;倘若工資較低,勞動供給下降便增加市場水平。這種市場的“作用力”創造一個使“生存工資額”和固定人口互相均衡。 rdf:langString
rdf:langString Llei de bronze dels salaris
rdf:langString Ehernes Lohngesetz
rdf:langString Fera Leĝo de Salajroj
rdf:langString Ley de hierro de los sueldos
rdf:langString Iron law of wages
rdf:langString Loi d'airain des salaires
rdf:langString 賃金の鉄則
rdf:langString IJzeren loonwet
rdf:langString Järnhårda lönelagen
rdf:langString 工資鐵律
xsd:integer 303067
xsd:integer 1082743920
rdf:langString La llei de bronze dels salaris, també coneguda com a llei de ferro dels salaris, és una teoria econòmica per la qual els salaris tendeixen espontàniament cap a un nivell mínim, que correspon a les necessitats mínimes de subsistència dels assalariats. Qualsevol increment en els salaris d'aquest nivell portarà a un increment de la població, i llavors l'augment de la competència per a obtenir una feina farà que els salaris es redueixin de nou a aquest mínim. El concepte fou publicat en un fulletó publicat el 1817 per l'economista David Ricardo (Iron law of wages). Per explicar per què els salaris baixen fins al nivell de subsistència, David Ricardo basava la seva argumentació en la llei dels rendiments decreixents de la terra. A mesura que les millors terres s'anaven ocupant, la creixent població es desplaçava a terres amb una productivitat menor, és a dir, terres marginals. Quan les terres només donen per subsistir, el salari és per tant de subsistència. A causa de la competència entre els treballadors, a més, aquest salari serà el mateix per a tots els treballadors (fins i tot per a aquells que treballen en terres amb major productivitat). L'argument de David Ricardo s'extrapola també a una economia industrial (no sols agrícola) si suposem també rendiments decreixents del factor capital. Va influir en Karl Marx en la seva primerenca visió pessimista sobre la possibilitat que els treballadors puguin beneficiar-se del capitalisme. No obstant això, és un error freqüent considerar que Marx concorda amb Ricardo respecte d'aquesta llei, ja que en el primer autor la quantitat i tipus de mercaderies necessàries per a reproduir la força de treball tenen un caràcter històric i cultural, no necessàriament es troben en un nivell mínim de subsistència. Ferdinand Lassalle la va divulgar posteriorment com a llei de bronze econòmica (Das echerne ökonomishe Gesetz, 1863), en comparar-la amb la perennitat de les lleis escrites en plaques de bronze. Ludwig von Mises va argumentar que, si s'adopta aquest raonament per demostrar que a llarg termini no és possible un increment en el salari mitjà per sobre del mínim, ha d'assumir-se també que tampoc una baixada d'aquest valor pot passar.
rdf:langString La Fera Leĝo de Salajroj ( germane : Ehernes Lohngesetz, angle : iron law of wages) estas proponita leĝo en ekonomiko, redaktita aparte de Ferdinando Lasalo kaj David Ricardo. Laŭ ĉi tiu leĝo, la reala salajro emas, kun la tempo, atingi la minimuman salajron necesan por la vivtenaj bezonoj de la dungito. Karl Marx kaj Friedrich Engels atribuas ĉi tiun formulon al Ferdinand Lasalo.
rdf:langString Das eherne Lohngesetz (engl. iron law of wages) ist eine Lohntheorie von Ferdinand Lassalle aus dem 19. Jahrhundert, die besagt, dass der durchschnittliche Arbeitslohn sich mittelfristig stets auf das Existenzminimum einpendelt. Steigt der Arbeitslohn über das Existenzminimum, steigt durch Vermehrung der Arbeiterbevölkerung das Arbeitsangebot, sodass der Lohn wieder sinkt. Sinkt hingegen der Lohn unter das Existenzminimum, führt eine Verminderung des Arbeitsangebots zu einem Anstieg der Löhne. Diese Theorie geht auf die Forschung von Theoretikern des klassischen Liberalismus, insbesondere auf David Ricardo (siehe dessen Theorie des Lohnes), zurück. Lassalle schloss aus dem ehernen Lohngesetz, dass eine nachhaltige Besserung der Lage der Arbeiterschaft nicht durch den Arbeitskampf der Gewerkschaften, sondern nur durch die Erringung einer parlamentarischen Mehrheit für die Arbeiterparteien möglich sei. Er kämpfte daher gegen das Dreiklassenwahlrecht und für ein allgemeines und direktes Wahlrecht.
rdf:langString La ley de hierro de los sueldos, también conocida como ley de bronce de los salarios, fue una teoría económica expuesta por algunos economistas clásicos a finales del siglo XVIII y principios del siglo XIX, según la cual los salarios reales tienden "de forma natural" hacia un nivel mínimo, que corresponde a las necesidades mínimas de subsistencia de los trabajadores. Cualquier incremento en los salarios por encima de este nivel provoca que las familias tengan un mayor número de hijos y por tanto un incremento de la población, con el consiguiente aumento de la competencia por obtener un empleo hará que los salarios se reduzcan de nuevo a ese mínimo.
rdf:langString The iron law of wages is a proposed law of economics that asserts that real wages always tend, in the long run, toward the minimum wage necessary to sustain the life of the worker. The theory was first named by Ferdinand Lassalle in the mid-nineteenth century. Karl Marx and Friedrich Engels attribute the doctrine to Lassalle (notably in Marx's 1875 Critique of the Gotha Program), the idea to Thomas Malthus's An Essay on the Principle of Population, and the terminology to Goethe's "great, eternal iron laws" in Das Göttliche. It was coined in reference to the views of classical economists such as David Ricardo's law of rent, and the competing population theory of Thomas Malthus. It held that the market price of labor (which tends toward the minimum required for the subsistence of the laborers) would always, or almost always, reduce as the working population increased and vice versa. Ricardo believed that this happened only under particular conditions.
rdf:langString La loi d'airain des salaires est une loi économique selon laquelle le salaire net réel tend vers le niveau minimum nécessaire pour faire subsister le travailleur et sa famille sur le long terme. Elle fut formulée sous cette dénomination au milieu du XIXe siècle par Ferdinand Lassalle dans le cadre d'une critique virulente du libéralisme, sur la base des théories exposées par Thomas Malthus dans son Essai sur le principe de population.
rdf:langString De ijzeren loonwet is de voorspelling dat, op de lange termijn, het reële loon in een markteconomie neigt naar het . Deze theorie van de loonvorming is al te vinden bij Quesnay en Turgot en bij de meeste klassieke economen. De naamgeving wordt toegeschreven aan de Duitse socialist Ferdinand Lassalle.
rdf:langString 賃金の鉄則(ちんぎんのてっそく)とは、実質賃金が長期にわたって、労働者の生活を維持するのに必要な最低賃金に向かう傾向を持つと主張する、経済学で提唱された法則である。この理論は最初に、フェルディナント・ラッサールにより19世紀半ばに命名された。カール・マルクスとフリードリヒ・エンゲルスによれば、(特に1875年のマルクスの『ゴータ綱領批判』において)その学説はラッサールに、その着想はトーマス・マルサスの『人口論』に、そしてその用語はゲーテの"Das Göttliche"の中の「偉大で、永遠の鉄則」による。 ラッサールによれば、労働者は最低生活の維持なしに働くことができないので、賃金は最低生活水準以下に下落することができない。しかし雇用のための労働者間の競争が、賃金をこの最低水準まで追い立てるだろう。これは賃金が「最低生活賃金」の上にあるとき人口は増加し、下にあるとき減少するという、マルサスの人口理論から導かれる。そして理論は、労働需要が実質賃金率による所与の単調な減少関数であると仮定すると、システムの長期にわたる均衡の中で、労働供給(すなわち人口)は最低生活賃金で要求される値と一致するだろうと予測した。その根拠は、賃金が高くなると、労働供給が需要に比較して多くなり、供給過剰を生み出して、それにより市場実質賃金を引き下げ、賃金が低くなると、労働供給が下落し、市場実質賃金が上昇するということである。これは一定の人口で最低生活賃金の均衡へ向かうダイナミックな集合を生み出すだろう。 デヴィッド・リカードが気づいたように、新しい投資、技術、またはある他の要素が人口より速く増加する労働需要を引き起こしさえすれば、この予測は実現しないだろう。この場合、実質賃金と人口の双方ともが時間に伴い増加する。人口推移(国の工業化に伴う高い出生死亡率から低い出生死亡率への推移)は、賃金を最低生活賃金よりもはるかに高いものへ誘導し、発展した世界の大部分でこの原動力を変化させた。まだ急速に拡大する人口を持っている国でさえ、技能労働者の必要性が、他のものよりはるかに速く上昇する賃金を引き起こしている。
rdf:langString Järnhårda lönelagen (tyska: Ehernes Lohngesetz) är ett teoretiskt begrepp som myntades av den tyske socialisten och revolutionären Ferdinand Lassalle. Teorin innebär att om en arbetare skulle kräva högre lön, skulle det alltid finnas någon annan som är beredd att acceptera lägsta möjliga, livsuppehållande lön. Det vore därmed meningslöst att försöka höja arbetarklassens generella lönenivå. Idén om den järnhårda lönelagen letade sig in i Tysklands socialistiska arbetarpartis program av år 1875 (Gothaprogrammet). Karl Marx, som i sin ungdom varit anhängare av teorin, avfärdade den skarpt i sin Kritik av Gothaprogrammet.Detta hindrar dock inte moderna författare att felaktigt tillskriva Marx denna idé.
rdf:langString 工資鐵律是一條關於勞動市場的經濟學定律,它聲稱處於長期將永遠傾向接近於僅可維持工人生活所需的最低工資額,因此這理論也稱爲工資的最低生存說。這個理論由19世紀中德國的工人運動活動家斐迪南·拉薩爾命名,理論的文獻記載最早見於英國經濟學家托馬斯·馬爾薩斯的著作《人口論》和李嘉圖的《政治經濟學及賦稅原理》。 根據拉薩爾的觀點,工資不可能下降至可供生存的水平以下,因爲勞動者不能在未滿足生存所需的情況下工作。勞動者之間的就業競爭會驅使工資水平下滑至僅能糊口的最低水平。這觀點建基於馬爾薩斯的人口論,按照馬爾薩斯所言:人口數量的增加發生於整體勞動者工資高於“生存工資額”之上,並且工資下跌時人口就停止增加,甚至減少。假設對勞動的需求是一個已知的實物工資率的單調遞減函數,於是馬爾薩斯預測勞動市場長期的均衡,即是勞動(古典政治經濟學家通常暗示勞動者等同總人口)的供給將在最低的生存工資額等於勞動的需求。造成這種均衡背後的原因是較高的工資會令到勞動的供給相對需求增加,從而創造超額供給抑制市場水平;倘若工資較低,勞動供給下降便增加市場水平。這種市場的“作用力”創造一個使“生存工資額”和固定人口互相均衡。 一如李嘉圖所意識到工資鐵律理論的結構性問題,只要新投資、新科技或者其他因素導致勞動的需求以快於人口增長的速度增加,這個依靠馬爾薩斯人口論的推導不會發生——在這情況,和人口兩者都將同時隨時間增加。(工業化國家人口由高出生率及死亡率過渡到低出生率和死亡率)改變大部分已發展國家的這種動態變化,所以工資遠高於生存額度。即使某些國家仍然有快速的人口擴張,對技術性勞工的強烈需求導致工資率快於人口增長。
xsd:nonNegativeInteger 9864

data from the linked data cloud