International humanitarian law

http://dbpedia.org/resource/International_humanitarian_law an entity of type: Thing

Il diritto internazionale umanitario (DIU) è l'insieme delle norme di diritto internazionale che riguarda la protezione delle cosiddette vittime di guerra o vittime dei conflitti armati. Costituisce una parte molto importante del diritto internazionale pubblico e include le regole che, in tempo di conflitto armato, proteggono le persone che non prendono, o non prendono più, parte alle ostilità e pongono limiti all'impiego di armamenti, mezzi e metodi di guerra. rdf:langString
国際人道法(こくさいじんどうほう、英語: international humanitarian law, 略称: IHL; フランス語: droit international humanitaire, 略称: DIH)は、第二次世界大戦後につくられた概念で、1971年の「武力紛争に適用される国際人道法の再確認と発展のための政府派遣専門家会議」で初めて使われた国際的な法規の集合である。 rdf:langString
Krigets lagar är vardagligt språkbruk för den folkrättsliga disciplinen humanitär rätt, vilket i huvudsak är omfattar regler som gäller under väpnade konflikter (latin: jus in bello). Begreppet "krigets lagar" har sitt ursprung i nederländaren Hugo Grotius bok De jure belli ac pacis (1625). rdf:langString
Prawo konfliktów zbrojnych (dawniej łac. ius in bello, prawo w czasie wojny), nazywane też międzynarodowym prawem humanitarnym lub prawem wojennym – zbiór norm zaakceptowanych przez społeczność międzynarodową dotyczących sposobów prowadzenia konfliktów zbrojnych, ochrony ich ofiar oraz uczestników. rdf:langString
يعرف القانون الدولي الإنساني بالعديد من المسميات قبل أن تتمسك لجنة الصليب الأحمر الدولية بهذا المسمى حيث كان يعرف سابقاً بقانون الحرب؛ إلا أنه وبعد تحريم الحروب أصبح يطلق عليه مسميات أخرى مثل القانون الدولي الإنساني، وقانون النزاعات المسلحة، وقانون جنيف وذلك نسبة لمعاهدات جنيف الأربعة ورغم تعدد تعريفات القانون الدولي الإنساني، إلا أنها -أي التعريفات- أجمعت على حقيقة واحدة مفادها؛ أن هدف هذا القانون هو حماية الأشخاص الذين يعانون من ويلات الحرب. rdf:langString
El dret internacional humanitari (DIH) és l'agrupació de les diferents normes, majoritàriament reflectides als Convenis De Ginebra, en 1949 i els Protocols addicionals que tenen per objectiu principal la protecció de les persones no participants en hostilitats o que han decidit deixar de participar en l'enfrontament. Les diferents normes del dret internacional humanitari pretenen evitar i limitar el sofriment humà en temps de conflictes armats. Aquestes normes són d'obligatori compliment tant pels governs i els exèrcits participants en el conflicte com pels diferents grups armats d'oposició o qualsevol part participant en aquest. El DIH, alhora, limita l'ús de mètodes de guerra i l'ús de mitjans utilitzats en els conflictes, però no determina si un país té dret a recórrer a l'ús de la forç rdf:langString
International humanitarian law (IHL), also referred to as the laws of armed conflict, is the law that regulates the conduct of war (jus in bello). It is a branch of international law that seeks to limit the effects of armed conflict by protecting persons who are not participating in hostilities and by restricting and regulating the means and methods of warfare available to combatants. rdf:langString
Das humanitäre Völkerrecht (engl. International Humanitarian Law, kurz IHL) umfasst die Regeln des Kriegsvölkerrechts, die im Fall eines Krieges oder eines anderen internationalen bewaffneten Konflikts den weitestmöglichen Schutz von Menschen, Gebäuden und Infrastruktur sowie der natürlichen Umwelt vor den Auswirkungen der Kampfhandlungen zum Ziel haben. rdf:langString
El derecho internacional humanitario (DIH) es una rama del derecho internacional público que busca atenuar y limitar los efectos de los conflictos armados protegiendo a las personas que no participan en las hostilidades o que han decidido dejar de participar en el enfrentamiento, también restringen y regulan los medios y métodos de guerra a disposición de los combatientes; regula la conducta en los conflictos armados (ius in bello). Se compone de una serie de normas, en su mayoría reflejadas en los Convenios de Ginebra de 1949 y sus protocolos adicionales.​ rdf:langString
Is é atá i gceist leis an Dlí Daonchairdiúil Idirnáisiúnta, dá dtagraítear mar dhlíthe an chogaidh, dlíthe agus nósanna an chogaidh nó dlí coinbhleachta armtha go minic, ná corpas dlí atá cuimsithe de agus de , chomh maith le conarthaí ina ndiaidh, cásdlí agus dlí idirnáisiúnta gnách. Tugann Dlí Daonchairdiúil Idirnáisiúnta sainmhíniú ar iompar agus freagrachtaí náisiún cogaíoch, náisiún neodrach agus daoine a bhíonn ag gabháil do chogaíocht, i ndáil lena gcéile agus i ndáil le daoine cosanta, sin le rá sibhialtaigh de ghnáth. rdf:langString
Hukum kemanusiaan internasional, hukum humaniter internasional (HHI), yang sering kali juga disebut sebagai hukum konflik bersenjata (bahasa Inggris: international humanitarian law), adalah batang tubuh hukum yang mencakup Konvensi Jenewa dan beserta perjanjian-perjanjian, yurisprudensi, dan yang mengikutinya. HHI menetapkan perilaku dan tanggung jawab negara-negara yang berperang, negara-negara netral, dan individu-individu yang terlibat peperangan, yaitu terhadap satu sama lain dan terhadap orang-orang yang dilindungi, biasanya warga sipil. rdf:langString
Le droit international humanitaire (DIH) ou droit humanitaire international (DHI), appellation de ce qui est connu traditionnellement sous le nom droit de la guerre et des gens, est un ensemble de règles qui tend à limiter les effets des opérations de guerre, en particulier à l'égard des populations et des installations civiles et des personnes qui ne participent pas ou plus aux combats (prisonniers de guerre, réfugiés), ainsi qu'en limitant les objectifs, les moyens et les armes de guerre. Le DIH est également appelé « droit des conflits armés ». rdf:langString
국제인도법(國際人道法, 영어: international humanitarian law, IHL, laws of armed conflict)은 무력분쟁 발생 시 무력 분쟁의 수단을 통제하기 위한 일련의 국제법 체계이다. 군에서는 (laws of armed conflict) 혹은 전쟁법(law of war)으로 부르기도 한다. 국제 적십자·적신월 운동의 창시자인 앙리 뒤낭의 발의로 제정된 제네바 협약을 비롯하여 그 추가의정서, 그리고 주로 무기 등을 제한하는 조약인 헤이그협약, 이외 대인지뢰협약, 특정재래식무기에 관한 협약, 전시 문화재 보호에 관한 협약 등이 이에 속한다. 4개 제네바협약의 경우 현재 전 세계 거의 모든 국가가 체약 당사국이다. rdf:langString
Internationaal humanitair recht of humanitair oorlogsrecht (soms ook kortweg oorlogsrecht genoemd) is het recht dat geldt ten tijde van een gewapend conflict. Het internationaal humanitair recht gaat alleen over het recht dat geldt tijdens een oorlog (jus in bello) en gaat er niet om of het wel gerechtvaardigd was om die oorlog te beginnen (jus ad bellum). Ook het recht van neutraliteit valt niet onder het humanitair oorlogsrecht omdat het doel niet humanitair van aard is. Internationaal humanitair recht heeft wel betrekking op de behandeling van personen tijdens een gewapend conflict, alsmede de methoden van oorlogsvoering (waaronder verboden wapens) en het bestuur van bezette gebieden. rdf:langString
Международное гуманитарное право (право войны, право вооружённых конфликтов) — совокупность международно-правовых норм и принципов, регулирующих защиту жертв войны, а также ограничивающих методы и средства ведения войны. Право войны устанавливает права и обязанности воюющих государств, нейтральных государств, участвующих в вооружённых конфликтах индивидов (комбатантов) и лиц, находящихся под защитой международного гуманитарного права (некомбатантов). rdf:langString
O Direito Internacional Humanitário ou Direito Internacional dos Conflitos Armados (DICA) é um conjunto de leis que protege pessoas em tempos de conflitos armados. É composto pelas leis das Convenções de Genebra e da Convenção de Haia. Suas leis dizem respeito aos países em conflito, aos países neutros, aos indivíduos envolvidos nos conflitos, à relação entre eles e a proteção dos civis. rdf:langString
国际人道法(法語:Le droit international humanitaire - DIH)是规制武装冲突中行为的法律(战时法)。它是国际法的一个分支,旨在保护不再参与敌对行动的人并限制和规制战斗员所能够使用的作战手段和方法,从而限制武装冲突的影响。国际人道法的创立源于人道方面的考虑和减少人类苦难。“国际人道法包含一套由条约或习惯确立的规则,旨在保护受到或可能受到武装冲突影响的人员和物体并限制交战双方对所选择作战方式和手段的使用。”它包括“日内瓦公约和海牙公约以及一些其他条约、判例法和习惯国际法。”它规定了交战国、中立国和参与战争的个人的行为以及他们对于彼此以及对于受保护的人(通常指非战斗员)所应承担的责任。它旨在维持人道考量与军事必要性之间的平衡,它使战争受到法律的规制,从而限制战争的破坏性影响和减少人类苦难。 严重违法国际人道法的行为构成战争罪。国际人道法作为战时法,规制参与战争或武装冲突的部队的行为。它与诉诸战争权不同,后者规制发动战争或武装冲突的行为,包括反和平罪和侵略战争。战时法和诉诸战争权是规制国际武装冲突各个方面的战争法的两个支柱。 国际人道法对适用于国际性武装冲突和国内武装冲突的规则有严格的区分,这一点遭到了广泛的批评。 rdf:langString
Міжнародне гуманітарне право (право війни, право збройних конфліктів) — сукупність міжнародно-правових норм і принципів, які регулюють захист жертв війни, а також обмежують методи і засоби ведення війни. Міжнародне право збройних конфліктів кодифіковано у Гаазьких конвенціях та деклараціях 1899 і 1907 років, Женевських конвенціях про захист жертв війни 1949 року і Додаткових протоколах до них 1977 року, резолюціях Генеральної Асамблеї ООН та інших документах. rdf:langString
rdf:langString International humanitarian law
rdf:langString القانون الدولي الإنساني
rdf:langString Dret internacional humanitari
rdf:langString Humanitäres Völkerrecht
rdf:langString Διεθνές ανθρωπιστικό δίκαιο
rdf:langString Derecho internacional humanitario
rdf:langString Droit international humanitaire
rdf:langString Dlí Daonchairdiúil Idirnáisiúnta
rdf:langString Hukum kemanusiaan internasional
rdf:langString Diritto internazionale umanitario
rdf:langString 국제인도법
rdf:langString Internationaal humanitair recht
rdf:langString 国際人道法
rdf:langString Prawo konfliktów zbrojnych
rdf:langString Direito internacional humanitário
rdf:langString Международное гуманитарное право
rdf:langString Krigets lagar
rdf:langString 國際人道法
rdf:langString Міжнародне гуманітарне право
xsd:integer 1093604
xsd:integer 1114745698
rdf:langString international humanitarian law
rdf:langString yes
rdf:langString يعرف القانون الدولي الإنساني بالعديد من المسميات قبل أن تتمسك لجنة الصليب الأحمر الدولية بهذا المسمى حيث كان يعرف سابقاً بقانون الحرب؛ إلا أنه وبعد تحريم الحروب أصبح يطلق عليه مسميات أخرى مثل القانون الدولي الإنساني، وقانون النزاعات المسلحة، وقانون جنيف وذلك نسبة لمعاهدات جنيف الأربعة ورغم تعدد تعريفات القانون الدولي الإنساني، إلا أنها -أي التعريفات- أجمعت على حقيقة واحدة مفادها؛ أن هدف هذا القانون هو حماية الأشخاص الذين يعانون من ويلات الحرب. * تعرف اللجنة الدولية للصليب الأحمر القانون الدولي الإنساني بأنه: مجموعة القواعد الدولية الموضوعة بمقتضى معاهدات أو أعراف، والمخصصة بالتحديد لحل المشاكل ذات الصفة الإنسانية الناجمة مباشرة عن النزاعات المسلحة الدولية أو غير الدولية، والتي تحد –لاعتبارات إنسانية- من حق أطراف النزاع في اللجوء إلى ما يختارونه من أساليب أو وسائل للقتال، وتحمي الأشخاص والممتلكات". * يعرف القانون الدولي الإنساني بأنه «أحد فروع القانون الدولي العام، وهو مجموعة من القواعد الدولية، العرفية والمكتوبة، التي تهدف إلى حماية المحاربين والمدنيين أثناء النزاعات المسلحة، لاعتبارات إنسانية، وصيانة الأموال التي ليس لها علاقة مباشرة بالعمليات العسكرية.». * ويخلص إلى أن مجموعة القواعد القانونية، العرفية أو المكتوبة، التي تم التوصل إليها، بهدف حماية حقوق الإنسان، وحرياته الأساسية أثناء النزاعات المسلحة، أصبحت تسمى بالقانون الدولي الإنساني، الذي يتضمن في معناه الواسع النصوص القانونية الدولية كافة التي تؤمن الحماية للفرد وحقوقه.
rdf:langString El dret internacional humanitari (DIH) és l'agrupació de les diferents normes, majoritàriament reflectides als Convenis De Ginebra, en 1949 i els Protocols addicionals que tenen per objectiu principal la protecció de les persones no participants en hostilitats o que han decidit deixar de participar en l'enfrontament. Les diferents normes del dret internacional humanitari pretenen evitar i limitar el sofriment humà en temps de conflictes armats. Aquestes normes són d'obligatori compliment tant pels governs i els exèrcits participants en el conflicte com pels diferents grups armats d'oposició o qualsevol part participant en aquest. El DIH, alhora, limita l'ús de mètodes de guerra i l'ús de mitjans utilitzats en els conflictes, però no determina si un país té dret a recórrer a l'ús de la força, tal com ho estableix la carta de Nacions Unides.
rdf:langString Das humanitäre Völkerrecht (engl. International Humanitarian Law, kurz IHL) umfasst die Regeln des Kriegsvölkerrechts, die im Fall eines Krieges oder eines anderen internationalen bewaffneten Konflikts den weitestmöglichen Schutz von Menschen, Gebäuden und Infrastruktur sowie der natürlichen Umwelt vor den Auswirkungen der Kampfhandlungen zum Ziel haben. Das humanitäre Völkerrecht betrifft damit das als ius in bello ‚Recht im Kriege‘ bezeichnete Kriegsführungsrecht, wohingegen unter der Bezeichnung ius ad bellum ‚Recht zum Kriege‘ Regelungen hinsichtlich der Rechtswidrigkeit oder Rechtmäßigkeit internationaler bewaffneter Konflikte verstanden werden. Mit nichtinternationalen bewaffneten Konflikten befasst sich das humanitäre Völkerrecht in seiner gegenwärtigen Form nur sehr eingeschränkt. Darüber hinaus sind nur einige wenige Regelungen des humanitären Völkerrechts, wie beispielsweise die Bestimmungen zur Verwendung von Schutzzeichen, bereits in Friedenszeiten von Bedeutung. Hinsichtlich seiner Entstehung und historischen Entwicklung, seiner Theorie und Systematik sowie seiner Verbreitung und Akzeptanz ist das humanitäre Völkerrecht ein sehr heterogener und komplexer Bereich des internationalen Rechts. Es umfasst neben einer Reihe von Bestimmungen, die in Form von völkerrechtlichen Verträgen festgelegt wurden, in weiten Teilen auch ungeschriebene Prinzipien, die als Völkergewohnheitsrecht allgemeine Gültigkeit erlangt haben. Das humanitäre Völkerrecht enthält unter anderem Regeln zu zulässigen Mitteln und Methoden der Kriegführung, zur Behandlung geschützter Personen wie beispielsweise verwundeten Soldaten, Kriegsgefangenen und Zivilpersonen, zum Schutz von Kulturgütern und anderen baulichen Einrichtungen sowie ansatzweise Bestimmungen hinsichtlich der strafrechtlichen Verfolgung von Kriegsverbrechen. Die aus historischer und inhaltlicher Sicht wichtigsten Regelungen des humanitären Völkerrechts sind die Genfer Konventionen mit ihren Zusatzprotokollen sowie die Haager Abkommen.
rdf:langString International humanitarian law (IHL), also referred to as the laws of armed conflict, is the law that regulates the conduct of war (jus in bello). It is a branch of international law that seeks to limit the effects of armed conflict by protecting persons who are not participating in hostilities and by restricting and regulating the means and methods of warfare available to combatants. International humanitarian law is inspired by considerations of humanity and the mitigation of human suffering. It comprises a set of rules, which is established by treaty or custom and that seeks to protect persons and property/objects that are or may be affected by armed conflict, and it limits the rights of parties to a conflict to use methods and means of warfare of their choice. Sources of international law include international agreements (the Geneva Conventions), customary international law, general principles of nations, and case law. It defines the conduct and responsibilities of belligerent nations, neutral nations, and individuals engaged in warfare, in relation to each other and to protected persons, usually meaning non-combatants. It is designed to balance humanitarian concerns and military necessity, and subjects warfare to the rule of law by limiting its destructive effect and mitigating human suffering. Serious violations of international humanitarian law are called war crimes. International humanitarian law, jus in bello, regulates the conduct of forces when engaged in war or armed conflict. It is distinct from jus ad bellum which regulates the conduct of engaging in war or armed conflict and includes the crime of aggression. Together the jus in bello and jus ad bellum comprise the two strands of the laws of war governing all aspects of international armed conflicts. The law is mandatory for nations bound by the appropriate treaties. There are also other customary unwritten rules of war, many of which were explored at the Nuremberg trials. IHL operates on a strict division between rules applicable in international armed conflict and internal armed conflict. International humanitarian law is traditionally seen as distinct from international human rights law (which governs the conduct of a state towards its people), although the two branches of law are complementary and in some ways overlap.
rdf:langString El derecho internacional humanitario (DIH) es una rama del derecho internacional público que busca atenuar y limitar los efectos de los conflictos armados protegiendo a las personas que no participan en las hostilidades o que han decidido dejar de participar en el enfrentamiento, también restringen y regulan los medios y métodos de guerra a disposición de los combatientes; regula la conducta en los conflictos armados (ius in bello). Se compone de una serie de normas, en su mayoría reflejadas en los Convenios de Ginebra de 1949 y sus protocolos adicionales.​ Las normas del Derecho Internacional Humanitario pretenden evitar y limitar el sufrimiento humano en tiempos de conflictos armados. A su vez, pretenden limitar o prohibir el uso de ciertos métodos de guerra, pero no determinan si un país tiene derecho a recurrir a la fuerza, tal y como lo establece la carta de Naciones Unidas.​Estas normas son de obligatorio cumplimiento tanto por los gobiernos y los ejércitos participantes en el conflicto como por los distintos grupos armados de oposición o cualquier parte participante en el mismo. Cabe precisar que el Derecho Internacional Humanitario es un "derecho de mínimos"; por lo que el conglomerado de derechos reconocidos en los tratados internacionales de esta materia, no son enumeraciones taxativas y que, aun cuando uno de esos tratados no consigne una cláusula expresa acerca de que hay o puede haber en otros cuerpos normativos más derechos personales, debe entenderse que un tratado no reduce ni desconoce derechos no incluidos en él; de este modo se deben reconocer los derechos emergentes del derecho interno de un Estado, o de otros pactos, o convenciones internacionales.​
rdf:langString Is é atá i gceist leis an Dlí Daonchairdiúil Idirnáisiúnta, dá dtagraítear mar dhlíthe an chogaidh, dlíthe agus nósanna an chogaidh nó dlí coinbhleachta armtha go minic, ná corpas dlí atá cuimsithe de agus de , chomh maith le conarthaí ina ndiaidh, cásdlí agus dlí idirnáisiúnta gnách. Tugann Dlí Daonchairdiúil Idirnáisiúnta sainmhíniú ar iompar agus freagrachtaí náisiún cogaíoch, náisiún neodrach agus daoine a bhíonn ag gabháil do chogaíocht, i ndáil lena gcéile agus i ndáil le daoine cosanta, sin le rá sibhialtaigh de ghnáth. Tá an dlí éigeantach do náisiúin atá faoi cheangal conarthaí iomchuí. Tá rialacha neamhscríofa maidir le cogadh ann chomh maith, agus rinneadh iniúchadh orthu le linn na . Tugann na rialacha sin sainmhíniú ar chearta ceadaitheacha na gcumhachtaí seo chomh maith le toirmisc ar a n-iompar agus iad ag déileáil le fórsaí neamhrialta agus neamh-shínitheoirí.
rdf:langString Hukum kemanusiaan internasional, hukum humaniter internasional (HHI), yang sering kali juga disebut sebagai hukum konflik bersenjata (bahasa Inggris: international humanitarian law), adalah batang tubuh hukum yang mencakup Konvensi Jenewa dan beserta perjanjian-perjanjian, yurisprudensi, dan yang mengikutinya. HHI menetapkan perilaku dan tanggung jawab negara-negara yang berperang, negara-negara netral, dan individu-individu yang terlibat peperangan, yaitu terhadap satu sama lain dan terhadap orang-orang yang dilindungi, biasanya warga sipil. HHI bersifat wajib bagi negara yang terikat oleh perjanjian-perjanjian yang relevan dalam hukum tersebut. Ada juga sejumlah aturan perang tak tertulis yang merupakan kebiasaan, yang banyak di antaranya dieksplorasi dalam . Dalam pengertian yang lebih luas, aturan-aturan tak tertulis ini juga menetapkan sejumlah hak permisif (hak terbuka) serta sejumlah larangan perilaku bagi negara-negara yang berperang bila mereka berurusan dengan pasukan yang tidak reguler atau dengan pihak non-penandatangan. Pelanggaran terhadap hukum kemanusiaan internasional disebut sebagai kejahatan perang. Dalam hukum kemanusiaan internasional, terdapat pemisahan antara konflik bersenjata internasional dan konflik bersenjata non-internasional. Pemisahan ini telah banyak dikritik.
rdf:langString Le droit international humanitaire (DIH) ou droit humanitaire international (DHI), appellation de ce qui est connu traditionnellement sous le nom droit de la guerre et des gens, est un ensemble de règles qui tend à limiter les effets des opérations de guerre, en particulier à l'égard des populations et des installations civiles et des personnes qui ne participent pas ou plus aux combats (prisonniers de guerre, réfugiés), ainsi qu'en limitant les objectifs, les moyens et les armes de guerre. Le DIH est également appelé « droit des conflits armés ». Le droit international humanitaire fait partie du droit international qui régit les relations entre États. Il est formé par un ensemble de règles internationales d'origines coutumières et conventionnelles. Les conventions de Genève relatives à la guerre (notamment les quatre conventions de 1949 et leur premier Protocole additionnel de 1977) constituent les principaux traités applicables aux conflits armés internationaux. Il ne s'applique que dans les situations de guerre. Il ne détermine pas si un État a ou non le droit de recourir à la force. Cette question est régie par une partie importante mais distincte du droit international, exposée en partie dans la Charte des Nations unies.
rdf:langString 국제인도법(國際人道法, 영어: international humanitarian law, IHL, laws of armed conflict)은 무력분쟁 발생 시 무력 분쟁의 수단을 통제하기 위한 일련의 국제법 체계이다. 군에서는 (laws of armed conflict) 혹은 전쟁법(law of war)으로 부르기도 한다. 국제 적십자·적신월 운동의 창시자인 앙리 뒤낭의 발의로 제정된 제네바 협약을 비롯하여 그 추가의정서, 그리고 주로 무기 등을 제한하는 조약인 헤이그협약, 이외 대인지뢰협약, 특정재래식무기에 관한 협약, 전시 문화재 보호에 관한 협약 등이 이에 속한다. 특히 제네바협약의 경우에는 1864년 최초로 제정된 이후 제1차 세계대전과 제2차 세계대전을 거치면서 점점 발달하여 총 4개 협약과 3개 추가의정서를 갖추고 있다. 제1협약은 육전에서의 부상자 구호, 제2협약은 해전에서의 부상자 및 난선자 구호, 제3협약은 전쟁포로 보호, 제4협약은 민간인 보호를 주 내용으로 하며 제1추가의정서는 4개 협약의 내용을 보충하면서 국제적 무력분쟁에 적용되며, 제2추가의정서는 비국제적 무력분쟁에 적용된다. 2005년에 제정된 제3추가의정서는 적십자, 적신월 외 새로운 표장에 관한 것이다. 4개 제네바협약의 경우 현재 전 세계 거의 모든 국가가 체약 당사국이다.
rdf:langString Il diritto internazionale umanitario (DIU) è l'insieme delle norme di diritto internazionale che riguarda la protezione delle cosiddette vittime di guerra o vittime dei conflitti armati. Costituisce una parte molto importante del diritto internazionale pubblico e include le regole che, in tempo di conflitto armato, proteggono le persone che non prendono, o non prendono più, parte alle ostilità e pongono limiti all'impiego di armamenti, mezzi e metodi di guerra.
rdf:langString Internationaal humanitair recht of humanitair oorlogsrecht (soms ook kortweg oorlogsrecht genoemd) is het recht dat geldt ten tijde van een gewapend conflict. Het internationaal humanitair recht gaat alleen over het recht dat geldt tijdens een oorlog (jus in bello) en gaat er niet om of het wel gerechtvaardigd was om die oorlog te beginnen (jus ad bellum). Ook het recht van neutraliteit valt niet onder het humanitair oorlogsrecht omdat het doel niet humanitair van aard is. Internationaal humanitair recht heeft wel betrekking op de behandeling van personen tijdens een gewapend conflict, alsmede de methoden van oorlogsvoering (waaronder verboden wapens) en het bestuur van bezette gebieden. Humanitair oorlogsrecht is, anders dan de naam doet vermoeden, niet alleen van toepassing tijdens een oorlog, maar ook tijdens andere gewapende conflicten. Wel maakt het internationaal humanitair recht soms onderscheid tussen een gewapend conflict met een internationaal karakter en met een gewapend conflict met een niet-internationaal karakter. Ook kan het humanitair oorlogsrecht nog van toepassing zijn nadat de gevechten officieel gestaakt zijn, bijvoorbeeld in het geval van bezetting loopt de toepassing gewoon door. De bronnen van het oorlogsrecht zijn gelijk aan die van het internationale recht, namelijk het verdrag, internationaal gewoonterecht, algemene rechtsbeginselen en rechtspraak. Een centrale plaats in het internationaal humanitair recht nemen de verdragen van de Geneefse Conventies in. Verder heeft internationaal gewoonterecht ook een prominente plaats in het oorlogsrecht, dit is van belang omdat staten normaal alleen gebonden kunnen worden aan regels waar zij (door middel van de ratificatie van een verdrag) zelf mee ingestemd hebben. Deze laatste eis geldt niet voor internationaal gewoonterecht, daardoor kunnen staten die geen partij zijn bij een verdrag soms toch gebonden worden aan de regels die daar in staan. Aangenomen wordt bijvoorbeeld dat grote delen van de Haagse Conventies bestaan uit internationaal gewoonterecht, waardoor zij ook verbindend zijn tegenover staten die geen partij zijn bij de originele verdragen uit 1899 en 1907.
rdf:langString 国際人道法(こくさいじんどうほう、英語: international humanitarian law, 略称: IHL; フランス語: droit international humanitaire, 略称: DIH)は、第二次世界大戦後につくられた概念で、1971年の「武力紛争に適用される国際人道法の再確認と発展のための政府派遣専門家会議」で初めて使われた国際的な法規の集合である。
rdf:langString O Direito Internacional Humanitário ou Direito Internacional dos Conflitos Armados (DICA) é um conjunto de leis que protege pessoas em tempos de conflitos armados. É composto pelas leis das Convenções de Genebra e da Convenção de Haia. Suas leis dizem respeito aos países em conflito, aos países neutros, aos indivíduos envolvidos nos conflitos, à relação entre eles e a proteção dos civis. A utilização da guerra como um mecanismo de obtenção de novos recursos e territórios não é um fenômeno novo na história da humanidade. Por séculos, a guerra fora utilizada para não só moldar mapas como também transformar as próprias relações humanas. O inevitável avanço tecnológico transformou, com o passar dos séculos, tal ferramenta em um elemento cada vez mais perigoso para os indivíduos que se encontravam em suas zonas de atuação. À medida que os exércitos foram crescendo e se aproximando de cidades ou conglomerados populacionais relevantes, percebeu-se um aumento gradual de inúmeras consequências (muitas vezes letais) para a população civil. O dano contra populações civis, assim como a guerra, não é um fenômeno recente. Entretanto, as discussões sobre os danos de guerra a civis passou a ser debatido com o advento das Guerras Napoleônicas (1803-1815), resultando na regulação de conflitos que passou a ser pensado do entre o fim do século XIX e início do século XX. O maior resultado de tais debates fora o surgimento do Direito Humanitário como um ferramenta para “regular” o uso da guerra de forma que seus objetivos e consequências fossem “minimizados” principalmente para os grupos fora do conflito, no caso a própria população civil. O direito humanitário representa um conjunto de normas e princípios que não se limitam às delimitações territoriais de um único Estado, mas sim regem as relações entre Estados no que tange ao desenvolvimento de conflitos armados entre tais organismos políticos. Nesse sentido, o direito humanitário representa um conjunto de normas, princípios gerais e costumes que fazem parte do Direito Internacional que, por sua vez, rege as relações entre Estados por meio de acordos, tratados ou convenções que (em teoria) se tornam obrigações legais a serem cumpridas pelos seus aderentes. De forma especifica, o direito internacional humanitário tem como objetivo limitar os efeitos normalmente nefastos causados pelo desenvolvimento de conflitos armados, protegendo as pessoas que não participam ou que deixaram de participar de suas hostilidades além de restringir os meios e métodos de combate. O direito internacional humanitário, que rege a conduta de um estado durante um conflito armado, é tradicionalmente visto como distinto do direito internacional dos direitos humanos, que rege a conduta de um estado em relação ao seu povo em tempos de paz, embora os dois ramos do direito sejam complementares e, de certa forma, se sobreponham.
rdf:langString Krigets lagar är vardagligt språkbruk för den folkrättsliga disciplinen humanitär rätt, vilket i huvudsak är omfattar regler som gäller under väpnade konflikter (latin: jus in bello). Begreppet "krigets lagar" har sitt ursprung i nederländaren Hugo Grotius bok De jure belli ac pacis (1625).
rdf:langString Prawo konfliktów zbrojnych (dawniej łac. ius in bello, prawo w czasie wojny), nazywane też międzynarodowym prawem humanitarnym lub prawem wojennym – zbiór norm zaakceptowanych przez społeczność międzynarodową dotyczących sposobów prowadzenia konfliktów zbrojnych, ochrony ich ofiar oraz uczestników.
rdf:langString Международное гуманитарное право (право войны, право вооружённых конфликтов) — совокупность международно-правовых норм и принципов, регулирующих защиту жертв войны, а также ограничивающих методы и средства ведения войны. Международное гуманитарное право имеет своим назначением минимизацию страданий и лишений, которые вынуждены претерпевать лица, так или иначе вовлечённые в вооружённый конфликт. Оно представляет собой набор правил, охраняющих человеческую личность и имущество от угрозы повреждения или уничтожения в ходе военных действий, а также ограничивающих воюющие стороны в выборе средств и методов ведения войны. Тем самым право вооружённых конфликтов обеспечивает необходимый баланс между универсальным принципом гуманизма и военной необходимостью Право войны устанавливает права и обязанности воюющих государств, нейтральных государств, участвующих в вооружённых конфликтах индивидов (комбатантов) и лиц, находящихся под защитой международного гуманитарного права (некомбатантов). Международное право вооружённых конфликтов кодифицировано в Гаагских Конвенциях, Женевских Конвенциях о защите жертв войны 1949 г. и Дополнительных Протоколах к ним 1977 г., резолюциях Генеральной Ассамблеи ООН и других документах. Отдельные ограничения, установленные международным гуманитарным правом, распространяются и на вооружённые конфликты не международного (внутреннего) характера.
rdf:langString 国际人道法(法語:Le droit international humanitaire - DIH)是规制武装冲突中行为的法律(战时法)。它是国际法的一个分支,旨在保护不再参与敌对行动的人并限制和规制战斗员所能够使用的作战手段和方法,从而限制武装冲突的影响。国际人道法的创立源于人道方面的考虑和减少人类苦难。“国际人道法包含一套由条约或习惯确立的规则,旨在保护受到或可能受到武装冲突影响的人员和物体并限制交战双方对所选择作战方式和手段的使用。”它包括“日内瓦公约和海牙公约以及一些其他条约、判例法和习惯国际法。”它规定了交战国、中立国和参与战争的个人的行为以及他们对于彼此以及对于受保护的人(通常指非战斗员)所应承担的责任。它旨在维持人道考量与军事必要性之间的平衡,它使战争受到法律的规制,从而限制战争的破坏性影响和减少人类苦难。 严重违法国际人道法的行为构成战争罪。国际人道法作为战时法,规制参与战争或武装冲突的部队的行为。它与诉诸战争权不同,后者规制发动战争或武装冲突的行为,包括反和平罪和侵略战争。战时法和诉诸战争权是规制国际武装冲突各个方面的战争法的两个支柱。 国际人道法对适用于国际性武装冲突和国内武装冲突的规则有严格的区分,这一点遭到了广泛的批评。 国际法学者对于国际人权法与国际人道法的关系存有争议。有学者认为二者相互独立,也有学者认为后者是前者的分支。认为二者相互独立的学者强调二者在适用性方面的不同:国际人道法仅适用于武装冲突。而另一方的学者则认为国际人道法代表了国际人权法的一项功能;国际人权法包括在任何时候都适用于每个人的一般规范以及适用于武装冲突和军事占领等特殊情况或适用于包括难民(1951年难民地位公约)、儿童(1989年儿童权利公约)和战俘(1949年日内瓦第三公约)在内的某类人群的特殊规范。
rdf:langString Міжнародне гуманітарне право (право війни, право збройних конфліктів) — сукупність міжнародно-правових норм і принципів, які регулюють захист жертв війни, а також обмежують методи і засоби ведення війни. Українське законодавство визначає міжнародне гуманітарне право (право збройних конфліктів) як систему міжнародно визнаних правових норм і принципів, які застосовуються під час збройних конфліктів, встановлюючи права і обов'язки суб'єктів міжнародного права щодо заборони чи обмеження використання певних засобів і методів ведення збройної боротьби, забезпечуючи захист жертв конфлікту та визначаючи відповідальність за порушення цих норм. Міжнародне право збройних конфліктів кодифіковано у Гаазьких конвенціях та деклараціях 1899 і 1907 років, Женевських конвенціях про захист жертв війни 1949 року і Додаткових протоколах до них 1977 року, резолюціях Генеральної Асамблеї ООН та інших документах. Окремі обмеження, встановлені міжнародним гуманітарним правом, поширюються і на збройні конфлікти неміжнародного (внутрішнього) характеру.
rdf:langString no
rdf:langString no
xsd:nonNegativeInteger 45704

data from the linked data cloud