Indo-European ablaut

http://dbpedia.org/resource/Indo-European_ablaut an entity of type: Abstraction100002137

In linguistics, the Indo-European ablaut (/ˈæblaʊt/, from German Ablaut pronounced [ˈaplaʊt]) is a system of apophony (regular vowel variations) in the Proto-Indo-European language (PIE). An example of ablaut in English is the strong verb sing, sang, sung and its related noun song, a paradigm inherited directly from the Proto-Indo-European stage of the language. Traces of ablaut are found in all modern Indo-European languages, though its prevalence varies greatly. rdf:langString
En linguistique, le processus d'alternance vocalique, appelé aussi gradation vocalique ou ablaut désigne un système de gradations des timbres vocaliques en indo-européen qui a encore des effets dans les langues indo-européennes modernes. Ainsi, un même radical ou morphème indo-européen peut se présenter sous trois formes (ce n'est pas le cas pour tous), chacune comprenant des variantes : degré zéro, degré plein et degré long. rdf:langString
Ablaut, apofonie of klinkerwisseling is het teruggaan op een klinkeralternantie van verschillende klinkers in etymologisch verwante woorden (cognaten) in het Proto-Indo-Europees. De vormen die het gevolg zijn van ablaut verschillen in betekenis of gebruik. rdf:langString
Avljud (tyska: Ablaut) är en vokalväxling som sammanhänger med accenten i det indoeuropeiska urspråket. Det finns således förutsättningar för avljud i alla indoeuropeiska språk, men det har utvecklats olika och bevarats i olika utsträckning i olika språk och språkgrupper. Avljud spelar en viktig roll i de germanska språken, liksom i grekiskan, medan det förekommer mindre i latin. rdf:langString
Абла́ут (нім. Ablaut), також апофоні́я (фр. apophonie) — морфологічно зумовлене чергування голосних кореня слова в різних граматичних формах. rdf:langString
在語言學中,印欧语元音變換(Indo-European ablaut)指原始印歐語(PIE)中的元音变换系統,它在現代印歐語系語言中有深遠影響。 英語中元音變換的例子是強動詞 sing, sang, sung 和它相關的名詞 song,这个模式直接继承自原始印欧语。 rdf:langString
Ablaut (auch Apophonie) wird ein regelmäßiger Wechsel des Vokals innerhalb etymologisch zusammengehöriger (wurzelverwandter) Wörter oder Wortteile in den indogermanischen Sprachen genannt. Der Begriff wurde 1819 von Jacob Grimm in die Sprachwissenschaft zur Bezeichnung des regelmäßigen Wechsels im Stammvokal bei der Flexion der germanischen starken Verben eingeführt (er wurde vereinzelt schon früher ähnlich verwendet, allerdings noch nicht als klar umrissener Fachbegriff). rdf:langString
Η μετάπτωση (αγγλ. vowel gradation / alternation, γαλλ. alternance vocalique, apophonie, γερμ. Ablaut) αποτελεί μορφοφωνολογικό φαινόμενο της γλώσσας, το οποίο συνίσταται σε μεταβολή τού θεματικού φωνήεντος (π.χ. το θεματικό φωνήεν ε μεταβάλλεται σε ο ή μηδενίζεται στα αρχ. φέρ-ω, φορ-ά, δί-φρ-ος — πείθ-ω, πίσ-τις, πέ-ποιθ-α). Η ιστορικοσυγκριτική γλωσσολογία έχει παρουσιάσει πλήθος στοιχείων που αποδεικνύουν: α) ότι οι μεταπτώσεις έχουν συστηματικό χαρακτήρα που εμφανίζει αξιοσημείωτη κανονικότητα, β) ότι πρόκειται για σύστημα μεταβολών που παρουσιάζεται ήδη στην Πρωτοϊνδοευρωπαϊκή (ΠΙΕ), καθώς και σε αρκετές ινδοευρωπαϊκές γλώσσες (πβ. επίσης αγγλ. fall - fell, find - found). rdf:langString
En lingüística, el término ablaut designa un sistema de alternancias vocálicas (en especial, variaciones regulares) en el protoindoeuropeo y sus lejanas consecuencias en todas las modernas lenguas indoeuropeas. Algunos ejemplos de restos del antiguo ablaut reflejado en las lenguas modernas son: rdf:langString
Аблаут в праиндоевропейском языке — система регулярных чередований гласных, существовавшая в самом праязыке и перешедшая в его потомки. Термин аблаут (от нем. Ablaut, тж. нем. Abstufung der Laute «чередование звуков»; также используется термин апофония от фр. apophonie, являющийся калькой с немецкого, составленной при помощи греческих корней) был введён в начале XIX века Якобом Гриммом. Однако это явление впервые было описано за более чем 2000 лет до него индийскими грамматиками и кодифицировано Панини в трактате «Восьмикнижие» (др.-инд. अष्टाध्यायी, IAST: aṣṭādhyāyī), где использовались термины गुणः (IAST: guṇáḥ «качество, свойство») и वृद्धिः (IAST: vṛddhiḥ «рост, увеличение») для обозначения того, что в современной лингвистике называется «полная ступень» и «удлинённая ступень». Для евро rdf:langString
rdf:langString Ablaut
rdf:langString Μετάπτωση (γλωσσολογία)
rdf:langString Ablaut indoeuropeo
rdf:langString Alternance vocalique
rdf:langString Indo-European ablaut
rdf:langString Ablaut
rdf:langString Аблаут в праиндоевропейском языке
rdf:langString Avljud
rdf:langString 印歐語元音變換
rdf:langString Аблаут
xsd:integer 166929
xsd:integer 1118339439
rdf:langString Ablaut (auch Apophonie) wird ein regelmäßiger Wechsel des Vokals innerhalb etymologisch zusammengehöriger (wurzelverwandter) Wörter oder Wortteile in den indogermanischen Sprachen genannt. Der Begriff wurde 1819 von Jacob Grimm in die Sprachwissenschaft zur Bezeichnung des regelmäßigen Wechsels im Stammvokal bei der Flexion der germanischen starken Verben eingeführt (er wurde vereinzelt schon früher ähnlich verwendet, allerdings noch nicht als klar umrissener Fachbegriff). Es wird zwischen qualitativem Ablaut (Wechsel der Vokalfärbung) und quantitativem Ablaut (Wechsel der Vokallänge) unterschieden. Die Bezeichnung für die Ablautstufen ist nicht einheitlich. In der Regel unterscheidet man beim indogermanischen Ablaut zwischen drei Stufen: * Vollstufe (auch Grundstufe oder Normalstufe) * Dehnstufe (Langstufe) * Nullstufe (auch Schwundstufe oder Reduktionsstufe).
rdf:langString Η μετάπτωση (αγγλ. vowel gradation / alternation, γαλλ. alternance vocalique, apophonie, γερμ. Ablaut) αποτελεί μορφοφωνολογικό φαινόμενο της γλώσσας, το οποίο συνίσταται σε μεταβολή τού θεματικού φωνήεντος (π.χ. το θεματικό φωνήεν ε μεταβάλλεται σε ο ή μηδενίζεται στα αρχ. φέρ-ω, φορ-ά, δί-φρ-ος — πείθ-ω, πίσ-τις, πέ-ποιθ-α). Η ιστορικοσυγκριτική γλωσσολογία έχει παρουσιάσει πλήθος στοιχείων που αποδεικνύουν: α) ότι οι μεταπτώσεις έχουν συστηματικό χαρακτήρα που εμφανίζει αξιοσημείωτη κανονικότητα, β) ότι πρόκειται για σύστημα μεταβολών που παρουσιάζεται ήδη στην Πρωτοϊνδοευρωπαϊκή (ΠΙΕ), καθώς και σε αρκετές ινδοευρωπαϊκές γλώσσες (πβ. επίσης αγγλ. fall - fell, find - found). Τον όρο μετάπτωση εισήγαγε στην Ελληνική ο Γεώργιος Χατζιδάκις, εισηγητής τής επιστημονικής γλωσσολογίας στην Ελλάδα, προκειμένου να αποδώσει τον αντίστοιχο γερμανικό Ablaut, τον οποίο είχε πρωτοχρησιμοποιήσει ο Γερμανός γλωσσολόγος Jacob Grimm και καθιέρωσαν κατόπιν οι Νεογραμματικοί γλωσσολόγοι και . Η Γαλλική γλώσσα χρησιμοποιεί τον ελληνογενή όρο αποφωνία (apophonie), που αποτελεί ακριβέστερη απόδοση του γερμανικού.
rdf:langString En lingüística, el término ablaut designa un sistema de alternancias vocálicas (en especial, variaciones regulares) en el protoindoeuropeo y sus lejanas consecuencias en todas las modernas lenguas indoeuropeas. Algunos ejemplos de restos del antiguo ablaut reflejado en las lenguas modernas son: * Los verbos irregulares de inglés y otras lenguas germánicas tipo sing - sang - sung 'canto, canté - cantado'. * Las irregularidades heredadas en el verbo ser en español soy - eres - es - somos, donde alternan las formas de la raíz so- / es-~er-, son un reflejo de la misma irregularidad en latín, que a su vez es un reflejo de la conjugación regular del antiguo protoindoeuropeo. * Muchas palabras latinas ocurren en pares e/o de origen apofónico: (pro)tegere ('cubrir, proteger'); toga ('toga, prenda de vestir de cuerpo completo'), etc. El término ablaut (del alemán ab-, en el sentido de "débil, reducido", + Laut, "sonido") fue acuñado a comienzos del siglo XIX por el lingüista Jacob Grimm, aunque el fenómeno había sido descrito ya por el holandés Lambert ten Kate en su libro Gemeenschap tussen de Gottische spraeke en de Nederduytsche ("Familiaridades entre la lengua gótica y el holandés", 1710). El ablaut indoeuropeo era un procedimiento morfológico regular, a diferencia de otros tipos de alternancias vocálicas similares como son la metafonía o la apofonía. Un ejemplo de alternancia vocálica en español son las formas tipo poder, puedo, pude. La sinarmonía vocálica es otro ejemplo de alternancia regular, que se presenta en lenguas urálicas y altaicas.
rdf:langString In linguistics, the Indo-European ablaut (/ˈæblaʊt/, from German Ablaut pronounced [ˈaplaʊt]) is a system of apophony (regular vowel variations) in the Proto-Indo-European language (PIE). An example of ablaut in English is the strong verb sing, sang, sung and its related noun song, a paradigm inherited directly from the Proto-Indo-European stage of the language. Traces of ablaut are found in all modern Indo-European languages, though its prevalence varies greatly.
rdf:langString En linguistique, le processus d'alternance vocalique, appelé aussi gradation vocalique ou ablaut désigne un système de gradations des timbres vocaliques en indo-européen qui a encore des effets dans les langues indo-européennes modernes. Ainsi, un même radical ou morphème indo-européen peut se présenter sous trois formes (ce n'est pas le cas pour tous), chacune comprenant des variantes : degré zéro, degré plein et degré long.
rdf:langString Ablaut, apofonie of klinkerwisseling is het teruggaan op een klinkeralternantie van verschillende klinkers in etymologisch verwante woorden (cognaten) in het Proto-Indo-Europees. De vormen die het gevolg zijn van ablaut verschillen in betekenis of gebruik.
rdf:langString Avljud (tyska: Ablaut) är en vokalväxling som sammanhänger med accenten i det indoeuropeiska urspråket. Det finns således förutsättningar för avljud i alla indoeuropeiska språk, men det har utvecklats olika och bevarats i olika utsträckning i olika språk och språkgrupper. Avljud spelar en viktig roll i de germanska språken, liksom i grekiskan, medan det förekommer mindre i latin.
rdf:langString Абла́ут (нім. Ablaut), також апофоні́я (фр. apophonie) — морфологічно зумовлене чергування голосних кореня слова в різних граматичних формах.
rdf:langString Аблаут в праиндоевропейском языке — система регулярных чередований гласных, существовавшая в самом праязыке и перешедшая в его потомки. Термин аблаут (от нем. Ablaut, тж. нем. Abstufung der Laute «чередование звуков»; также используется термин апофония от фр. apophonie, являющийся калькой с немецкого, составленной при помощи греческих корней) был введён в начале XIX века Якобом Гриммом. Однако это явление впервые было описано за более чем 2000 лет до него индийскими грамматиками и кодифицировано Панини в трактате «Восьмикнижие» (др.-инд. अष्टाध्यायी, IAST: aṣṭādhyāyī), где использовались термины गुणः (IAST: guṇáḥ «качество, свойство») и वृद्धिः (IAST: vṛddhiḥ «рост, увеличение») для обозначения того, что в современной лингвистике называется «полная ступень» и «удлинённая ступень». Для европейских языков это явление впервые было описано в начале XVIII века голландским лингвистом Ламбертом Тен Кате в книге Gemeenschap tussen de Gottische spraeke en de Nederduytsche («Общность готского и нижненемецкого языков»).
rdf:langString 在語言學中,印欧语元音變換(Indo-European ablaut)指原始印歐語(PIE)中的元音变换系統,它在現代印歐語系語言中有深遠影響。 英語中元音變換的例子是強動詞 sing, sang, sung 和它相關的名詞 song,这个模式直接继承自原始印欧语。
xsd:nonNegativeInteger 28422

data from the linked data cloud