Hydrogen bond

http://dbpedia.org/resource/Hydrogen_bond an entity of type: Thing

Un enllaç per pont d'hidrogen és una forma d'associació entre un àtom electronegatiu i un àtom d'hidrogen enllaçat amb enllaç covalent a un segon àtom relativament electronegatiu. És una interacció electroestàtica augmentada per la petita grandària de l'hidrogen, que permet la proximitat dels dipols o càrregues que interactuen. Els dos àtoms electronegatius solen ser (però no necessàriament) de la primera fila de la taula periòdica, és a dir, N, O o F. Els enllaços per pont d'hidrogen poden ser intermoleculars o intramoleculars. rdf:langString
الرابطة الهيدروجينية أو الترابط الهيدروجيني هو ترابط يحدث بين الجزيئات التي تحتوي على رابطة تساهمية قطبية يشترط فيها تواجد إحدى الذرات ذات الكهروسالبية العالية مثل فلور، اوكسجين أو نيتروجين مرتبط إلى الهيدروجين، ونظرا لصغر حجم ذرة الهيدروجين فان المزدوج الإلكتروني سوف ينجذب مع بروتون ذرة الهيدروجين الموجب مكون هذا النوع من الترابط. يرمز عادة الي الترابط الهيدروجيني بالرابطة الهيدروجينية نتيجة لقوة هذا الترابط حيث ان قوة الترابط تبلغ بين 1 إلى 40 كيلوجول / مول، حسب نوع الجزيئات المترابطة. rdf:langString
Vodíková vazba (často také vodíkový můstek) je nejsilnější z nevazebných interakcí. Může se uplatnit i v rámci dvou částí jedné molekuly. Je podstatně slabší než iontová nebo kovalentní vazba, ale silnější než většina ostatních mezimolekulárních sil. Vodíkovou vazbu tvoří na jedné straně skupina vodík + silně elektronegativní prvek (například kyslík nebo dusík) a na druhé straně atom s volným elektronovým párem (například opět kyslík, fluor nebo dusík). Vodíkové vazby se uplatňují například ve vodě, v různých organických sloučeninách, ale také v nukleových kyselinách. rdf:langString
Hidrogena ligo estas speciala speco de , kiu ekzistas inter elektronegativa atomo kaj hidrogeno, ligita al alia elektronegativa atomo (nitrogeno, oksigeno aŭ fluoro). La energio de tiu ligo estas simila al la malfortaj kovalentaj ligoj (155 kJ/mol). Tiu atrakcio povas okazi inter molekuloj (intermolekule) aŭ ene de malsamaj partoj de unu molekulo (intramolekule). La hidrogena ligo estas tre forta dupolus-dupolusa forto de Van der Waals-Keesom, sed malpli forta ol kovalenta, jona kaj metala ligoj. La hidrogena ligo estas ie inter kovalenta ligo kaj elektrostatika intermolekulaj ligoj. rdf:langString
Aomadh idirmhóilíneach idir leictreon leictridhiúltach in adamh amháin agus núicléas leictridhearfach hidrigine in adamh eile. Is iad na naisc hidrigine ina bhfuil adaimh fluairín is láidre, ach is coitianta iad siúd ina bhfuil adaimh ocsaigine. Tá siad seo tábhachtach chun airíonna an uisce a thuiscint. Is féidir go mbeidh naisc hidrigine i bhfeidhm taobh istigh de mhóilín ar leith (mar shampla, bíonn ról mór ag naisc hidrigne inmheánacha mar seo i gcinneadh struchtúr tríthoiseach gach próitéine). Luaitear an nasc hidrigine mar cheann de na naisc thánaisteacha cheimiceacha, mar mhalairt ar na naisc phríomhúla atá níos láidre. Is é nasc van der Waals an dara ceann. rdf:langString
Il legame a idrogeno o ponte a idrogeno è un caso particolare di forza intermolecolare in cui è implicato un atomo di idrogeno coinvolto in un legame covalente con elementi molto elettronegativi (come fluoro, ossigeno, azoto), i quali attraggono a sé gli elettroni di valenza, acquisendo una parziale carica negativa lasciando l'idrogeno con una parziale carica positiva . Contemporaneamente l'idrogeno viene attratto da un atomo elettronegativo (che deve presentare un doppietto elettronico non condiviso) di una molecola vicina. rdf:langString
화학에서 수소 결합(水素結合)은 N(질소), O(산소), F(플루오린) 등 전기 음성도가 강하고 크기가 작은 2주기 원소와 수소를 갖는 분자가 이웃한 분자의 수소 원자 사이에서 생기는 정전기적인력으로 일종의 분자간 인력(분자 사이에 끌어당기는 힘)이다. 수소 결합을 하는 물질은 그 상호작용의 세기가 수소결합을 하지 않는 분자보다 매우 강하여 분자량이 비슷한 다른 분자들에 비해 녹는점과 끓는점이 높고, 융해열과 기화열이 크다는 성질이 있다. 수소 결합은 분자 내에서 일어나는 원자간의 화학결합이 아니라 분자 사이에서 일어나는 인력에 의한 결합으로, 분산력, 쌍극자-쌍극자 힘, 과 같은 분자간 상호작용 보다 훨씬 강해 수소'결합' 이라고 부르지만, 이온결합, 공유결합과 같은 결합보다는 훨씬 약하다.따라서 이온결합,공유결합에 비해 열 등의 외적 요인으로도 쉽게 분리될 수 있다. 수소 결합을 하는 물질은 분자내 쌍극자 모멘트가 발생하는 극성 분자로 물에 잘 녹는다. 물(H2O)과 수소 결합을 하여 용매와 용질 사이의 인력이 강해지기 때문이다. rdf:langString
Водне́вий зв'язо́к — різновид хімічного зв'язку, що реалізується за рахунок електростатичного притягання між гідрогеном (із позитивним частковим зарядом) однієї молекули та атомом з великим значенням електронегативності (О, N, F, а також P) іншої молекули. Водневий зв'язок є важливим для органічної хімії. Завдяки водневому зв'язку вода (головний розчинник у неорганічній хімії та біохімії) має високу температуру плавлення і кипіння. Водневий зв'язок з'єднує подвійну спіраль ДНК (носія генетичної інформації), а також відповідає за формування вторинної і третинної структури білків. rdf:langString
Водородная связь — форма ассоциации между электроотрицательным атомом и атомом водорода H, связанным ковалентно с другим электроотрицательным атомом. В качестве электроотрицательных атомов могут выступать N, O или F. Водородные связи могут быть межмолекулярными или внутримолекулярными. rdf:langString
氫鍵是分子間作用力的一種,是一种永久偶极之间的作用力,氢键发生在已经以共价键与其它原子键结合的氢原子与另一个原子之间(X-H…Y),通常发生氢键作用的氢原子两边的原子(X、Y)都是电负性较强的原子。氢键既可以是分子间氢键,也可以是分子内的。其键能最大约为200kJ/mol,一般为5-30kJ/mol,比一般的共价键、离子键和金属键键能要小,但强于静电引力。 氢键对于生物高分子具有尤其重要的意义,它是蛋白质和核酸的二、三和四级结构得以稳定的部分原因。 rdf:langString
Στη χημεία, δεσμός υδρογόνου ονομάζεται ένα είδος ελκτικής διαμοριακής δύναμης που αναπτύσσεται μεταξύ δύο ηλεκτρικών φορτιών αντίθετης πολικότητας, λόγω ανισομερούς κατανομής του ηλεκτρικού φορτίου των μορίων. Αν και είναι ισχυρότερος από τις περισσότερες άλλες διαμοριακές δυνάμεις, ένας τυπικός δεσμός υδρογόνου είναι ασθενέστερος τόσο του ιοντικού όσο και του ομοιοπολικού δεσμού. rdf:langString
El enlace de hidrógeno es la fuerza eminentemente electrostática atractiva entre un átomo electronegativo y un átomo de hidrógeno unido covalentemente a otro átomo electronegativo. Resulta de la formación de una fuerza carga-dipolo con un átomo de hidrógeno unido a un átomo de nitrógeno, oxígeno o flúor (de ahí el nombre de "enlace de hidrógeno"), que no debe confundirse con un enlace covalente a átomos de hidrógeno. La energía de un es significativamente menor a la de los enlaces covalentes débiles (155 kJ/mol), y un enlace covalente típico es solo 20 veces más fuerte que un enlace de hidrógeno intermolecular. Estos enlaces pueden ocurrir entre moléculas (intermolecularidad), o entre diferentes partes de una misma molécula (intramolecularidad).​ El enlace de hidrógeno es una fuerza elect rdf:langString
Die Wasserstoffbrückenbindung, auch kurz Wasserstoffbrücke oder H-Brücke genannt, gehört zu den intermolekularen Anziehungskräften zwischen einem kovalent gebundenen Wasserstoffatom und einem freien Elektronenpaar eines Atoms, das sich in einer Atomgruppierung befindet. Die Wechselwirkung tritt nur dann auf, wenn das anziehende Atom in der Atomgruppierung elektronegativer ist als Wasserstoff.Wasserstoffbrückenbindungen wie in R1–X–H…|Y–R2 werden meist als gepunktete Linie dargestellt. Als elektronegative Atome haben Stickstoff (N), Sauerstoff (O) und Fluor (F) besondere Bedeutung, da sie die höchsten Elektronegativitätswerte (EN) aufweisen. rdf:langString
In chemistry, a hydrogen bond (or H-bond) is a primarily electrostatic force of attraction between a hydrogen (H) atom which is covalently bound to a more electronegative "donor" atom or group (Dn), and another electronegative atom bearing a lone pair of electrons—the hydrogen bond acceptor (Ac). Such an interacting system is generally denoted Dn−H···Ac, where the solid line denotes a polar covalent bond, and the dotted or dashed line indicates the hydrogen bond. The most frequent donor and acceptor atoms are the second-row elements nitrogen (N), oxygen (O), and fluorine (F). rdf:langString
Hidrogeno lotura (batzuetan hidrogeno zubi deitua) atomo edo talde elektronegatibo batekin [normalean nitrogenoarekin (N), oxigenoarekin (O) edo fluorrarekin (F)] kobalenteki lotuta dagoen hidrogeno atomo baten (H) eta elektroi bikote ez lotzaile bat duen beste atomo elektronegatibo baten (normalean nitrogenoa, oxigenoa edo fluorra) arteko erakarpen indar elektrostatiko bat da. Lotura mota honetan hidrogenoa duen taldeari hidrogeno lotura emaile (donor, Dn) deitzen zaio eta elektroi bikote ez lotzailea duenari hidrogeno lotura hartzaile (acceptor, Ac) deritzo. IUPAC erakundearen arabera elkarrekintza hau Dn-H···Ac bezala adieraztea gomendatzen da, non zuzen jarraiak lotura kobalentea adierazten duen eta zuzen ez jarraiak hidrogeno lotura. indar elektrostatikoetan oinarritzen den molekula rdf:langString
Dalam kimia, ikatan hidrogen adalah sejenis gaya tarik-menarik antar molekul atau antar yang terjadi antara dua muatan listrik dengan yang berlawanan. Walaupun lebih kuat dari kebanyakan gaya antarmolekul, ikatan hidrogen jauh lebih lemah dari ikatan kovalen dan ikatan ion. Dalam makromolekul seperti protein dan asam nukleat, ikatan ini dapat terjadi antara dua bagian dari molekul yang sama dan berperan sebagai penentu bentuk molekul keseluruhan yang penting. rdf:langString
La liaison hydrogène ou pont hydrogène est une force intermoléculaire ou intramoléculaire impliquant un atome d'hydrogène et un atome électronégatif comme l'oxygène, l'azote et le fluor. L'intensité d'une liaison hydrogène est intermédiaire entre celle d'une liaison covalente et celle des forces de van der Waals (en général les liaisons hydrogène sont plus fortes que les interactions de van der Waals). Lorsqu'une liaison hydrogène s'établit, les deux hétéroatomes se trouvent à une distance d'environ 0,25 nm. rdf:langString
Een waterstofbrug is een niet-covalente binding tussen een elektronenpaar op een sterk elektronegatief atoom (zuurstof, stikstof of fluor) en een naburig waterstofatoom, gebonden aan een ander sterk elektronegatief atoom. Waterstofbruggen, ook aangeduid als H-bruggen, komen onder meer voor tussen watermoleculen, waar ze van groot belang zijn voor de fysische eigenschappen van water (smeltpunt/kookpunt; oppervlaktespanning). Ze komen echter ook in vele andere stoffen voor. Waterstofbruggen met een of twee fluoratomen zijn zelfs beduidend sterker: in het geval van het bifluoride-ion benaderen zij de sterkte van een covalente binding. rdf:langString
水素結合(すいそけつごう、英: hydrogen bond)は、電気陰性度が大きな原子(陰性原子)に共有結合で結びついた水素原子が、近傍に位置した窒素、酸素、硫黄、フッ素、π電子系などの孤立電子対とつくる非共有結合性の引力的相互作用である。水素結合には、異なる分子の間に働くもの(分子間力)と単一の分子の異なる部位の間(分子内)に働くものがある。 水素結合はもっぱら、陰性原子上で電気的に弱い陽性 (δ+) を帯びた水素が(右上図:水分子の例)周囲の電気的に陰性な原子との間に引き起こす静電的な力として説明されることが多い。つまり、双極子相互作用のうち、特別強いもの、として考えることもできる。ただし水素結合はイオン結合のような無指向性の相互作用ではなく、水素・非共有電子対の相対配置にも依存する相互作用であるため、水素イオン(プロトン)の「キャッチボール」と表現されることもある。 典型的な水素結合(5〜30 kJ/mol)は、ファンデルワールス力より10倍程度強いが、共有結合やイオン結合よりはるかに弱い。水素結合は水などの無機物においても、DNAなどの有機物においても働く。水素結合は水の性質、たとえば相変化などの熱的性質、あるいは水と他の物質との親和性などにおいて重要な役割を担っている。 rdf:langString
Ligação de hidrogênio é um tipo de interação intermolecular que se dá entre átomos de hidrogênio de uma molécula com átomos de elementos altamente eletronegativos (como oxigênio, flúor e nitrogênio) de forma que o hidrogênio sirva como um elo entre os átomos com os quais interage. É o tipo de força intermolecular mais intensa. As ligações de hidrogênio podem ser classificadas em intramolecular, que ocorrem na mesma molécula, e intermolecular, que ocorrem entre moléculas vizinhas. rdf:langString
Wiązanie wodorowe, mostek wodorowy – rodzaj oddziaływania elektrostatycznego między atomem wodoru i atomem elektroujemnym zawierającym wolne pary elektronowe. We wzorach oznaczany jest zazwyczaj linią przerywaną, np. X−H⋯Y−Z, gdzie X jest donorem wiązania wodorowego, a Y jego akceptorem. rdf:langString
Vätebindning är en typ av intermolekylär bindning, en kemisk bindning som verkar mellan molekyler. Den är svagare än kovalent bindning och jonbindning, vilka är bindningar mellan atomer. Vätebindning brukar förklaras som en stark dipolbindning som uppstår om den positiva delen av en dipol består av en väteatom bunden till en starkt elektronegativ atom (kväve, syre eller fluor), men det är en förenkling; visserligen förekommer en dipolbindning mellan en protonerad atom, som syre, svavel eller kväve, och en motsvarande med "ledigt" elektronpar, men protonen kan "hoppa över" till den andra atomen och därmed bildas en saltbrygga eller jonbindning. I praktiken kan protonen sägas hoppa mellan dessa former. rdf:langString
rdf:langString رابطة هيدروجينية
rdf:langString Enllaç per pont d'hidrogen
rdf:langString Vodíková vazba
rdf:langString Wasserstoffbrückenbindung
rdf:langString Δεσμός υδρογόνου
rdf:langString Hidrogena ligo
rdf:langString Enlace de hidrógeno
rdf:langString Hidrogeno lotura
rdf:langString Nascadh hidrigine
rdf:langString Ikatan hidrogen
rdf:langString Hydrogen bond
rdf:langString Legame a idrogeno
rdf:langString Liaison hydrogène
rdf:langString 수소 결합
rdf:langString Waterstofbrug
rdf:langString 水素結合
rdf:langString Wiązanie wodorowe
rdf:langString Водородная связь
rdf:langString Ligação de hidrogênio
rdf:langString Vätebindning
rdf:langString Водневий зв'язок
rdf:langString 氢键
xsd:integer 13609
xsd:integer 1116345012
rdf:langString October 2022
rdf:langString Is it the oxygen acceptor, or by analogy to rest of table should it be O2S...HF with S acceptor?
rdf:langString Un enllaç per pont d'hidrogen és una forma d'associació entre un àtom electronegatiu i un àtom d'hidrogen enllaçat amb enllaç covalent a un segon àtom relativament electronegatiu. És una interacció electroestàtica augmentada per la petita grandària de l'hidrogen, que permet la proximitat dels dipols o càrregues que interactuen. Els dos àtoms electronegatius solen ser (però no necessàriament) de la primera fila de la taula periòdica, és a dir, N, O o F. Els enllaços per pont d'hidrogen poden ser intermoleculars o intramoleculars.
rdf:langString الرابطة الهيدروجينية أو الترابط الهيدروجيني هو ترابط يحدث بين الجزيئات التي تحتوي على رابطة تساهمية قطبية يشترط فيها تواجد إحدى الذرات ذات الكهروسالبية العالية مثل فلور، اوكسجين أو نيتروجين مرتبط إلى الهيدروجين، ونظرا لصغر حجم ذرة الهيدروجين فان المزدوج الإلكتروني سوف ينجذب مع بروتون ذرة الهيدروجين الموجب مكون هذا النوع من الترابط. يرمز عادة الي الترابط الهيدروجيني بالرابطة الهيدروجينية نتيجة لقوة هذا الترابط حيث ان قوة الترابط تبلغ بين 1 إلى 40 كيلوجول / مول، حسب نوع الجزيئات المترابطة.
rdf:langString Vodíková vazba (často také vodíkový můstek) je nejsilnější z nevazebných interakcí. Může se uplatnit i v rámci dvou částí jedné molekuly. Je podstatně slabší než iontová nebo kovalentní vazba, ale silnější než většina ostatních mezimolekulárních sil. Vodíkovou vazbu tvoří na jedné straně skupina vodík + silně elektronegativní prvek (například kyslík nebo dusík) a na druhé straně atom s volným elektronovým párem (například opět kyslík, fluor nebo dusík). Vodíkové vazby se uplatňují například ve vodě, v různých organických sloučeninách, ale také v nukleových kyselinách.
rdf:langString Στη χημεία, δεσμός υδρογόνου ονομάζεται ένα είδος ελκτικής διαμοριακής δύναμης που αναπτύσσεται μεταξύ δύο ηλεκτρικών φορτιών αντίθετης πολικότητας, λόγω ανισομερούς κατανομής του ηλεκτρικού φορτίου των μορίων. Αν και είναι ισχυρότερος από τις περισσότερες άλλες διαμοριακές δυνάμεις, ένας τυπικός δεσμός υδρογόνου είναι ασθενέστερος τόσο του ιοντικού όσο και του ομοιοπολικού δεσμού. Όπως υποδηλώνει το όνομα "δεσμός υδρογόνου", ένα μέλος του δεσμού περιλαμβάνει ένα άτομο υδρογόνου. Το άτομο του υδρογόνου πρέπει να συνδέεται με ένα από τα στοιχεία οξυγόνο, άζωτο ή φθόριο, που είναι όλα τους ισχυρά ηλεκτραρνητικά στοιχεία. Αυτά τα στοιχεία είναι γνωστά ως οι δότες του δεσμού υδρογόνου. Το ηλεκτραρνητικό στοιχείο προσελκύει το ηλεκτρονικό νέφος από την περιοχή γύρω από τον πυρήνα του ατόμου υδρογόνου και, εκτρέποντας το νέφος από το κέντρο, αφήνει το άτομο με θετικό μερικό φορτίο. Λόγω του μικρού μεγέθους του υδρογόνου σε σχέση με άλλα άτομα και μόρια, το προκύπτον φορτίο, αν και μόνο μερικό, εν τούτοις αντιπροσωπεύει μια σημαντική πυκνότητα φορτίου. Ένας δεσμός υδρογόνου προκύπτει όταν αυτή η ισχυρή θετική κατανομή φορτίου προσελκύει ένα ασύζευκτο ζεύγος ηλεκτρονίων ενός άλλου ατόμου, που γίνεται ο δέκτης του δεσμού υδρογόνου. Ο Δεσμός υδρογόνου είναι ένα ιδιαίτερο είδος διαμοριακής δύναμης. Συγκεκριμένα συνδέει μόρια όπως εκείνα του νερού στον πάγο. Τα άτομα του υδρογόνου ενός μορίου νερού που βρίσκονται εκατέρωθεν εκείνου του οξυγόνου έλκονται από άτομα οξυγόνου δύο γειτονικών μορίων με αποτέλεσμα να δημιουργούνται πλέον τρισδιάστατες μοριακές ενώσεις. Αυτή ακριβώς η έλξη είναι εκείνη που κάνει στερεό το νερό, δηλαδή πάγο.
rdf:langString Die Wasserstoffbrückenbindung, auch kurz Wasserstoffbrücke oder H-Brücke genannt, gehört zu den intermolekularen Anziehungskräften zwischen einem kovalent gebundenen Wasserstoffatom und einem freien Elektronenpaar eines Atoms, das sich in einer Atomgruppierung befindet. Die Wechselwirkung tritt nur dann auf, wenn das anziehende Atom in der Atomgruppierung elektronegativer ist als Wasserstoff.Wasserstoffbrückenbindungen wie in R1–X–H…|Y–R2 werden meist als gepunktete Linie dargestellt. Als elektronegative Atome haben Stickstoff (N), Sauerstoff (O) und Fluor (F) besondere Bedeutung, da sie die höchsten Elektronegativitätswerte (EN) aufweisen. Die Wasserstoffbrückenbindung ist eine Form der Nebenvalenzbindung deren Stärke in der Regel deutlich unter der Stärke einer kovalenten Bindung oder einer ionischen Bindungen liegt. Wasserstoffbrückenbindungen zwischen Molekülen führen zu einem – im Verhältnis zur Molmasse – erhöhten Schmelz- und Siedepunkt der betreffenden Verbindung. Solche Wechselwirkungen innerhalb großer Moleküle, z. B. Peptide, oder zwischen kleineren Molekülen, z. B. Nucleinsäuren bestimmen dann die Struktur dieser Moleküle.
rdf:langString Hidrogena ligo estas speciala speco de , kiu ekzistas inter elektronegativa atomo kaj hidrogeno, ligita al alia elektronegativa atomo (nitrogeno, oksigeno aŭ fluoro). La energio de tiu ligo estas simila al la malfortaj kovalentaj ligoj (155 kJ/mol). Tiu atrakcio povas okazi inter molekuloj (intermolekule) aŭ ene de malsamaj partoj de unu molekulo (intramolekule). La hidrogena ligo estas tre forta dupolus-dupolusa forto de Van der Waals-Keesom, sed malpli forta ol kovalenta, jona kaj metala ligoj. La hidrogena ligo estas ie inter kovalenta ligo kaj elektrostatika intermolekulaj ligoj.
rdf:langString El enlace de hidrógeno es la fuerza eminentemente electrostática atractiva entre un átomo electronegativo y un átomo de hidrógeno unido covalentemente a otro átomo electronegativo. Resulta de la formación de una fuerza carga-dipolo con un átomo de hidrógeno unido a un átomo de nitrógeno, oxígeno o flúor (de ahí el nombre de "enlace de hidrógeno"), que no debe confundirse con un enlace covalente a átomos de hidrógeno. La energía de un es significativamente menor a la de los enlaces covalentes débiles (155 kJ/mol), y un enlace covalente típico es solo 20 veces más fuerte que un enlace de hidrógeno intermolecular. Estos enlaces pueden ocurrir entre moléculas (intermolecularidad), o entre diferentes partes de una misma molécula (intramolecularidad).​ El enlace de hidrógeno es una fuerza electrostática dipolo-dipolo fija muy fuerte cuando están muchas moléculas unidas, ya que da gran estabilidad, pero más débil que el enlace covalente o el enlace iónico. La fuerza del enlace de hidrógeno se ubica en algún lugar intermedio entre un enlace covalente y una fuerza de Van der Waals (fuerza de dispersión). Este tipo de enlace ocurre tanto en moléculas inorgánicas tales como el agua, y en moléculas orgánicas como el ADN. El enlace de hidrógeno intermolecular es responsable del punto de ebullición alto del agua (100 °C). Esto es debido al fuerte enlace de hidrógeno, en contraste a los otros hidruros de calcógenos. El enlace de hidrógeno intramolecular es responsable parcialmente de la estructura secundaria estructura terciaria y estructura cuaternaria de las proteínas y ácidos nucleicos.
rdf:langString In chemistry, a hydrogen bond (or H-bond) is a primarily electrostatic force of attraction between a hydrogen (H) atom which is covalently bound to a more electronegative "donor" atom or group (Dn), and another electronegative atom bearing a lone pair of electrons—the hydrogen bond acceptor (Ac). Such an interacting system is generally denoted Dn−H···Ac, where the solid line denotes a polar covalent bond, and the dotted or dashed line indicates the hydrogen bond. The most frequent donor and acceptor atoms are the second-row elements nitrogen (N), oxygen (O), and fluorine (F). Hydrogen bonds can be intermolecular (occurring between separate molecules) or intramolecular (occurring among parts of the same molecule). The energy of a hydrogen bond depends on the geometry, the environment, and the nature of the specific donor and acceptor atoms and can vary between 1 and 40 kcal/mol. This makes them somewhat stronger than a van der Waals interaction, and weaker than fully covalent or ionic bonds. This type of bond can occur in inorganic molecules such as water and in organic molecules like DNA and proteins. Hydrogen bonds are responsible for holding materials such as paper and felted wool together, and for causing separate sheets of paper to stick together after becoming wet and subsequently drying. The hydrogen bond is responsible for many of the physical and chemical properties of compounds of N, O, and F that seem unusual compared with other similar structures. In particular, intermolecular hydrogen bonding is responsible for the high boiling point of water (100 °C) compared to the other group-16 hydrides that have much weaker hydrogen bonds. Intramolecular hydrogen bonding is partly responsible for the secondary and tertiary structures of proteins and nucleic acids. It also plays an important role in the structure of polymers, both synthetic and natural.
rdf:langString Hidrogeno lotura (batzuetan hidrogeno zubi deitua) atomo edo talde elektronegatibo batekin [normalean nitrogenoarekin (N), oxigenoarekin (O) edo fluorrarekin (F)] kobalenteki lotuta dagoen hidrogeno atomo baten (H) eta elektroi bikote ez lotzaile bat duen beste atomo elektronegatibo baten (normalean nitrogenoa, oxigenoa edo fluorra) arteko erakarpen indar elektrostatiko bat da. Lotura mota honetan hidrogenoa duen taldeari hidrogeno lotura emaile (donor, Dn) deitzen zaio eta elektroi bikote ez lotzailea duenari hidrogeno lotura hartzaile (acceptor, Ac) deritzo. IUPAC erakundearen arabera elkarrekintza hau Dn-H···Ac bezala adieraztea gomendatzen da, non zuzen jarraiak lotura kobalentea adierazten duen eta zuzen ez jarraiak hidrogeno lotura. indar elektrostatikoetan oinarritzen den molekularteko indar bat da baina gaur egungo ebidentziek, lotura honen izaera, elkarrekintza kobalentearekin lotuago dagoela ikusi dute. Lotura hauek intermolekularrak (bananduta dauden molekulen artekoak) edo intramolekularrak (molekula berdineko taldeen artean) izan daitezke. Atomo emaileen edo hartzaileen izaeraren, geometriaren eta ingurunearen arabera hidrogeno loturaren energia 1 eta 40 kcal/mol artekoa izan daiteke. Beraz van der Waals indarrak baino sendoagoak eta lotura guztiz kobalente edo ionikoak baino ahulagoak dira. Lotura mota hauek molekula ez-organikoetan (uraren egituran) zein organikoetan (ADNearen egituran) ager daitezke. Nitrogenoa, oxigenoa eta fluorra duten molekulen propietate fisiko eta propietate kimiko ez ohiko asko hidrogeno loturen bidez azaldu da. Adibidez, tabla periodikoko 16. taldeko hidruroen irakite puntuak konparatzean uraren irakite puntua altuegia da (100 °C), molekulen arteko hidrogeno loturen ondorio. Molekula barneko hidrogeno loturak aldiz, proteinen bigarren eta hirugarren mailako egituren erantzuleak dira. Tradizionalki nitrogenoari, oxigenoari eta fluorrari lotutako ezaugarri berezi bat bezala aztertu da baina hidrogeno lotura ahulenak sufrearekin, kloroarekin edota karbonoarekin lotuta dauden hidrogenoek egiten dituztela ikusi da. Atomo hauek hidrogeno lotura emale edo hartzaile bezala joka dezakete, bereziki karbonoaren inguruko atomorenbat oso elektronegatiboa denean (kloroformoan, aldehidoetan edo azetileno terminaletan adibidez). Pixkanaka N, O eta F atomoak ez diren hidrogeno lotura emaile ahul gehiago onartuz joan dira, hidrogenoarekin elektronegatibotasun diferentzia ez oso handiak dituztenak. Elkarreragin ez tradizional hauek oso ahulak diren arren (~1kcal/mol), garrantzitsuak dira eta aztertuak eta onartuak izan dira adibidez kimika farmazeutikoan errezeptore-ligando motako elkarrekintzetan edo materialen zientzian intra/intermolekularrak diren elkarrekintzetan. Horregatik hidrogeno loturen definizioa handitzen joan da lotura ahul hauek kontuan izateko. IUPACeko lankide batzuk, 2011an definizio berritu bat argitaratu zuen Pure and Applied Chemistry aldizkarian: "The hydrogen bond is an attractive interaction between a hydrogen atom from a molecule or a molecular fragment X–H in which X is more electronegative than H, and an atom or a group of atoms in the same or a different molecule, in which there is evidence of bond formation." Hidrogeno lotura, lotura baten eraketaren frogaren bat dagoen, X-H motako molekula edo fragmentu molekular bateko eta molekula berdineko edo desberdineko atomo baten edo atomo batzuen arteko elkarrekintza erakargarri bat da non X hidrogenoa baino elektronegatiboagoa den atomo bat den. Irizpide zerrenda luze eta zehatz baten parte, IUPACek elkarrekintza erakargarria elektrostatikarengatik (multipolar-multipolar edo multipolar-induzitu multipolar elkarrekintzak), kobalentziarengatik (orbitalaren gainezarpenagatiko karga transferentzia) eta dispertsioarengatik (London indarrak) sortzen dela azaldu du eta sistema bakoitzaren arabera irizpide bakoitzak garrantzia erlatibo handiagoa duela. Hala ere, dispertsio indarrak garrantzitsuak diren kasuak irizpide honetatik kanpo uztea gomendatzen da, Ar---CH4 eta CH4---CH4 motako sistemak adibidez. Hala ere, oraindik liburu gehienetan hidrogeno loturen definizioa modu tradizionalean ematen da, hidrogeno elektropositibo eta nitrogeno, oxigeno edo fluor elektronegatibo baten arteko lotura dela esanez eta elektronegatibotasunarekin arrazoituz. Hidrogeno lotura sinpleena ur molekulan dago. Ur molekula batek bi hidrogeno atomo eta oxigeno atomo bat ditu. Bi ur molekulek hidrogeno lotura bat era dezakete, hau ur dimeroa bezala ezagutzen da eta eredu moduan erabiltzen da. Zenbat eta molekula gehiago egon, ur likidoaren kasuan bezala, lotura gehiago dira posible ur molekulako oxigenoak bi elektroi pare dituelako aske. Oxigenoaren elektroi pare bakoitzak beste bi ur molekuletako hidrogeno atomoekin loturak era ditzake. Beraz, ur molekula bakoitza beste lau molekulei elkar daiteke (oxigenoaren elektroiei libreei esker bi molekuletara eta hidrogeno atomoei esker beste bitara).
rdf:langString Aomadh idirmhóilíneach idir leictreon leictridhiúltach in adamh amháin agus núicléas leictridhearfach hidrigine in adamh eile. Is iad na naisc hidrigine ina bhfuil adaimh fluairín is láidre, ach is coitianta iad siúd ina bhfuil adaimh ocsaigine. Tá siad seo tábhachtach chun airíonna an uisce a thuiscint. Is féidir go mbeidh naisc hidrigine i bhfeidhm taobh istigh de mhóilín ar leith (mar shampla, bíonn ról mór ag naisc hidrigne inmheánacha mar seo i gcinneadh struchtúr tríthoiseach gach próitéine). Luaitear an nasc hidrigine mar cheann de na naisc thánaisteacha cheimiceacha, mar mhalairt ar na naisc phríomhúla atá níos láidre. Is é nasc van der Waals an dara ceann.
rdf:langString Dalam kimia, ikatan hidrogen adalah sejenis gaya tarik-menarik antar molekul atau antar yang terjadi antara dua muatan listrik dengan yang berlawanan. Walaupun lebih kuat dari kebanyakan gaya antarmolekul, ikatan hidrogen jauh lebih lemah dari ikatan kovalen dan ikatan ion. Dalam makromolekul seperti protein dan asam nukleat, ikatan ini dapat terjadi antara dua bagian dari molekul yang sama dan berperan sebagai penentu bentuk molekul keseluruhan yang penting. Ikatan hidrogen terjadi ketika sebuah molekul memiliki atom N, O, atau F yang mempunyai pasangan elektron bebas (lone pair electron). Hidrogen dari molekul lain akan berinteraksi dengan pasangan elektron bebas ini membentuk suatu ikatan hidrogen dengan besar ikatan bervariasi mulai dari yang lemah (1-2 kJ mol−1) hingga tinggi (>155 kJ mol−1). Kekuatan ikatan hidrogen ini dipengaruhi oleh perbedaan elektronegativitas antara atom-atom dalam molekul tersebut. Semakin besar perbedaannya, semakin besar ikatan hidrogen yang terbentuk. Ikatan hidrogen memengaruhi titik didih suatu senyawa. Semakin besar ikatan hidrogennya, semakin tinggi titik didihnya. Namun, khusus pada air (H2O), terjadi dua ikatan hidrogen pada tiap molekulnya. Akibatnya jumlah total ikatan hidrogennya lebih besar daripada (HF) yang seharusnya memiliki ikatan hidrogen terbesar (karena paling tinggi perbedaan elektronegativitasnya) sehingga titik didih air lebih tinggi daripada asam florida. Ikatan hidrogen juga sangat berpengaruh pada spektroskopi. Contoh yang paling nyata adalah pada spektroskopi inframerah, di mana adanya ikatan hidrogen akan memperlebar stretching.
rdf:langString La liaison hydrogène ou pont hydrogène est une force intermoléculaire ou intramoléculaire impliquant un atome d'hydrogène et un atome électronégatif comme l'oxygène, l'azote et le fluor. L'intensité d'une liaison hydrogène est intermédiaire entre celle d'une liaison covalente et celle des forces de van der Waals (en général les liaisons hydrogène sont plus fortes que les interactions de van der Waals). On pensait à l'origine que l'électron de l'atome d'hydrogène était partagé entre les molécules liées, et donc que cette liaison hydrogène était quasi-covalente. On sait aujourd'hui qu'elle est à 90 % électrostatique.Pour que cette liaison s'établisse, il faut être en présence d'un donneur de liaison hydrogène et d'un accepteur : * le donneur possédant une case quantique vide est composé d'un composé à H acide, c'est-à-dire un atome d'hydrogène lié à un hétéroatome (comme dans les amines, alcools, thiols) ; * l'accepteur est composé d'un hétéroatome (uniquement azote, oxygène ou fluor) porteur d'un doublet non liant. Lorsqu'une liaison hydrogène s'établit, les deux hétéroatomes se trouvent à une distance d'environ 0,25 nm.
rdf:langString Il legame a idrogeno o ponte a idrogeno è un caso particolare di forza intermolecolare in cui è implicato un atomo di idrogeno coinvolto in un legame covalente con elementi molto elettronegativi (come fluoro, ossigeno, azoto), i quali attraggono a sé gli elettroni di valenza, acquisendo una parziale carica negativa lasciando l'idrogeno con una parziale carica positiva . Contemporaneamente l'idrogeno viene attratto da un atomo elettronegativo (che deve presentare un doppietto elettronico non condiviso) di una molecola vicina.
rdf:langString 화학에서 수소 결합(水素結合)은 N(질소), O(산소), F(플루오린) 등 전기 음성도가 강하고 크기가 작은 2주기 원소와 수소를 갖는 분자가 이웃한 분자의 수소 원자 사이에서 생기는 정전기적인력으로 일종의 분자간 인력(분자 사이에 끌어당기는 힘)이다. 수소 결합을 하는 물질은 그 상호작용의 세기가 수소결합을 하지 않는 분자보다 매우 강하여 분자량이 비슷한 다른 분자들에 비해 녹는점과 끓는점이 높고, 융해열과 기화열이 크다는 성질이 있다. 수소 결합은 분자 내에서 일어나는 원자간의 화학결합이 아니라 분자 사이에서 일어나는 인력에 의한 결합으로, 분산력, 쌍극자-쌍극자 힘, 과 같은 분자간 상호작용 보다 훨씬 강해 수소'결합' 이라고 부르지만, 이온결합, 공유결합과 같은 결합보다는 훨씬 약하다.따라서 이온결합,공유결합에 비해 열 등의 외적 요인으로도 쉽게 분리될 수 있다. 수소 결합을 하는 물질은 분자내 쌍극자 모멘트가 발생하는 극성 분자로 물에 잘 녹는다. 물(H2O)과 수소 결합을 하여 용매와 용질 사이의 인력이 강해지기 때문이다.
rdf:langString 水素結合(すいそけつごう、英: hydrogen bond)は、電気陰性度が大きな原子(陰性原子)に共有結合で結びついた水素原子が、近傍に位置した窒素、酸素、硫黄、フッ素、π電子系などの孤立電子対とつくる非共有結合性の引力的相互作用である。水素結合には、異なる分子の間に働くもの(分子間力)と単一の分子の異なる部位の間(分子内)に働くものがある。 水素結合はもっぱら、陰性原子上で電気的に弱い陽性 (δ+) を帯びた水素が(右上図:水分子の例)周囲の電気的に陰性な原子との間に引き起こす静電的な力として説明されることが多い。つまり、双極子相互作用のうち、特別強いもの、として考えることもできる。ただし水素結合はイオン結合のような無指向性の相互作用ではなく、水素・非共有電子対の相対配置にも依存する相互作用であるため、水素イオン(プロトン)の「キャッチボール」と表現されることもある。 典型的な水素結合(5〜30 kJ/mol)は、ファンデルワールス力より10倍程度強いが、共有結合やイオン結合よりはるかに弱い。水素結合は水などの無機物においても、DNAなどの有機物においても働く。水素結合は水の性質、たとえば相変化などの熱的性質、あるいは水と他の物質との親和性などにおいて重要な役割を担っている。 2011年に、国際純正・応用化学連合(IUPAC)によって作られたタスクグループは、以下のような水素結合の現代的な定義を提案している。
rdf:langString Een waterstofbrug is een niet-covalente binding tussen een elektronenpaar op een sterk elektronegatief atoom (zuurstof, stikstof of fluor) en een naburig waterstofatoom, gebonden aan een ander sterk elektronegatief atoom. Waterstofbruggen, ook aangeduid als H-bruggen, komen onder meer voor tussen watermoleculen, waar ze van groot belang zijn voor de fysische eigenschappen van water (smeltpunt/kookpunt; oppervlaktespanning). Ze komen echter ook in vele andere stoffen voor. Waterstofbruggen met een of twee fluoratomen zijn zelfs beduidend sterker: in het geval van het bifluoride-ion benaderen zij de sterkte van een covalente binding. Is een waterstofatoom verbonden aan een atoom met een zeer grote elektronegativiteit, zoals F, O of N (zelfs C in sommige gevallen) dan wordt de binding sterk polair. De elektronenwolk verschuift dan in de richting van F, O of N en dit atoom wordt negatief geladen. Het resultaat is dat het aan F, O, of N verbonden waterstofatoom positief wordt geladen. Omdat het waterstofatoom zo klein is, is de lading erop sterk geconcentreerd, zodat het met grote kracht een naburig dipoolmolecuul (of zelfs een dipool in hetzelfde molecuul) zeer dicht aan kan trekken. De waterstofbruggen zijn ongebruikelijk sterk vergeleken met andere dipool-dipoolkrachten. Waterstofbruggen kunnen ook gevormd worden tussen waterstofatomen en elementen die een vrij elektronenpaar bezitten, bijvoorbeeld F, O, N en Cl. Hier wordt de waterstofbrug verklaard door de vorming van een polycentrisch molecuulorbitaal (PCMO) over drie atomen: H, het atoom waar H covalent op gebonden is en het atoom waarmee de waterstofbrug aangegaan wordt. Hierbij gaat het p-orbitaal van het atoom met het vrije elektronenpaar een belangrijke rol spelen.
rdf:langString Wiązanie wodorowe, mostek wodorowy – rodzaj oddziaływania elektrostatycznego między atomem wodoru i atomem elektroujemnym zawierającym wolne pary elektronowe. We wzorach oznaczany jest zazwyczaj linią przerywaną, np. X−H⋯Y−Z, gdzie X jest donorem wiązania wodorowego, a Y jego akceptorem. Klasyczne wiązanie wodorowe powstaje, gdy atom wodoru jest połączony wiązaniem kowalencyjnym z innym atomem o dużej elektroujemności (np. tlenem) i w ten sposób uzyskuje nadmiar ładunku dodatniego. W wyniku tego oddziaływania pierwotne, kowalencyjne wiązanie między wodorem a innym atomem ulega częściowemu osłabieniu, powstaje zaś nowe, stosunkowo słabe wiązanie między wodorem i innym atomem (akceptorem wiązania wodorowego). Nie można wytłumaczyć natury tego wiązania wyłącznie za pomocą elektrostatyki, ponieważ oprócz przyciągania elektrostatycznego zachodzi przeniesienie ładunku z akceptora na atom wodoru i związane z nim atomy, a także polaryzacja chmury elektronowej zarówno akceptora, jak i donora wiązania wodorowego. Donorami protonu w wiązaniach wodorowych mogą być między innymi grupy: hydroksylowa (−OH), aminowa (−NHx), ewentualnie tiolowa (−SH), halogenowodór (XH), a niekiedy nawet ugrupowanie (−CHx). Natomiast akceptorami protonu mogą być wszystkie atomy silnie elektroujemne, między innymi fluor, azot, tlen, w mniejszym stopniu siarka i pozostałe chlorowce, a także układy π-elektronowe występujące w nienasyconych związkach organicznych. Wiązania wodorowe z układami π-elektronowymi przypominają kształtem wiązania metal-węgiel w π kompleksach, lecz ich natura jest zupełnie inna, ponieważ wodór nie ma elektronów na orbitalach d, zaś oddziaływanie metal-układ π-elektronowy jest kowalencyjne. Wiązania wodorowe występują powszechnie w naturze. W czystej wodzie cząsteczki tworzą „paczki”, składające się w temperaturze 4 °C ze średnio siedmiu cząsteczek powiązanych tymi wiązaniami. Dzięki istnieniu wiązań wodorowych możliwe jest tworzenie się struktur przestrzennych białek, kwasów nukleinowych i wielu innych złożonych tworów o dużym znaczeniu biologicznym. Badaniem takich struktur, opartych zwykle właśnie na wiązaniach wodorowych, zajmuje się chemia supramolekularna. Odkrycia wiązania wodorowego nie można przypisać jednemu badaczowi. Pierwsze artykuły, w których postulowano istnienie wiązania wodorowego, zaczęły pojawiać się w początkach XX wieku, głównie w literaturze niemieckiej i angielskiej. Początkowo jednak istnienie tego wiązania nie było powszechnie uznanym poglądem. Dopiero po roku 1920 stworzono solidne podstawy teoretyczne i podjęto szczegółowe badania nad tym zagadnieniem. Pionierami w badaniach wiązania wodorowego byli , , oraz Linus Pauling. Pod koniec lat 30. XX w. koncepcja wiązania wodorowego została powszechnie zaakceptowana.
rdf:langString Vätebindning är en typ av intermolekylär bindning, en kemisk bindning som verkar mellan molekyler. Den är svagare än kovalent bindning och jonbindning, vilka är bindningar mellan atomer. Vätebindning brukar förklaras som en stark dipolbindning som uppstår om den positiva delen av en dipol består av en väteatom bunden till en starkt elektronegativ atom (kväve, syre eller fluor), men det är en förenkling; visserligen förekommer en dipolbindning mellan en protonerad atom, som syre, svavel eller kväve, och en motsvarande med "ledigt" elektronpar, men protonen kan "hoppa över" till den andra atomen och därmed bildas en saltbrygga eller jonbindning. I praktiken kan protonen sägas hoppa mellan dessa former. Den negativa delen av dipolen (eller protonacceptorn (Y)) består av någon av de starkt elektronegativa atomerna syre, kväve eller fluor, och den atomvätet är bundet till (eller protondonatorn (X)) utgörs av samma atomslag. Generellt kan systemet åskådliggöras på följande sätt: -X-H⋅⋅⋅⋅⋅⋅Y-, där vätebindningen symboliseras av den prickade linjen. Y och X kan vara syre, kväve, svavel eller halogenatomer. De ämnen där vätebindning förekommer är således vatten (H2O), ammoniak (NH3) och vätefluorid (HF), samt derivat av dessa såsom alkoholer och aminer som till exempel etanol (C2H5OH) och metanol (CH3OH). En viktig konsekvens av vätebindningen är att kok- och smältpunkt för ämnen där vätebindningar uppstår mellan molekyler tenderar att vara märkbart mycket högre än för ämnen av ungefär samma molekylstorlek och molekylmassa. Relativt är den ju en svag bindning, men tack vare det stora antalet bindningar blir den samlade verkan kraftig. En annan viktig förekomst av vätebindningar är inuti vissa makromolekyler - inte minst inom biokemin, som proteiner, där vätebindningar mellan olika delar av molekylen stabiliserar dess form, och i DNA där vätebindningar mellan nukleotiderna i de olika strängarna dels håller ihop själva molekylen, dels försäkrar att rätt baspar binds samman vid kopieringen av DNA-strängarna. Vätebindningar är även mycket viktiga för cellulosastrukturen. Utan vätebindningar hade inte liv kunnat uppstå på jorden, eftersom vatten då vid normaltemperatur hade varit en gas. Vid många biologiskt viktiga processer, t.ex. enzymkatalys, spelar vätebindningar en avgörande roll.
rdf:langString Ligação de hidrogênio é um tipo de interação intermolecular que se dá entre átomos de hidrogênio de uma molécula com átomos de elementos altamente eletronegativos (como oxigênio, flúor e nitrogênio) de forma que o hidrogênio sirva como um elo entre os átomos com os quais interage. É o tipo de força intermolecular mais intensa. As ligações de hidrogênio podem ser classificadas em intramolecular, que ocorrem na mesma molécula, e intermolecular, que ocorrem entre moléculas vizinhas. Embora seja comum usar a expressão "ponte de hidrogênio" para este tipo de interação, tecnicamente, ela se refere mais adequadamente às ligações três centros dois elétrons.
rdf:langString Водне́вий зв'язо́к — різновид хімічного зв'язку, що реалізується за рахунок електростатичного притягання між гідрогеном (із позитивним частковим зарядом) однієї молекули та атомом з великим значенням електронегативності (О, N, F, а також P) іншої молекули. Водневий зв'язок є важливим для органічної хімії. Завдяки водневому зв'язку вода (головний розчинник у неорганічній хімії та біохімії) має високу температуру плавлення і кипіння. Водневий зв'язок з'єднує подвійну спіраль ДНК (носія генетичної інформації), а також відповідає за формування вторинної і третинної структури білків.
rdf:langString Водородная связь — форма ассоциации между электроотрицательным атомом и атомом водорода H, связанным ковалентно с другим электроотрицательным атомом. В качестве электроотрицательных атомов могут выступать N, O или F. Водородные связи могут быть межмолекулярными или внутримолекулярными.
rdf:langString 氫鍵是分子間作用力的一種,是一种永久偶极之间的作用力,氢键发生在已经以共价键与其它原子键结合的氢原子与另一个原子之间(X-H…Y),通常发生氢键作用的氢原子两边的原子(X、Y)都是电负性较强的原子。氢键既可以是分子间氢键,也可以是分子内的。其键能最大约为200kJ/mol,一般为5-30kJ/mol,比一般的共价键、离子键和金属键键能要小,但强于静电引力。 氢键对于生物高分子具有尤其重要的意义,它是蛋白质和核酸的二、三和四级结构得以稳定的部分原因。
xsd:nonNegativeInteger 47177

data from the linked data cloud