History of the People's Republic of China

http://dbpedia.org/resource/History_of_the_People's_Republic_of_China an entity of type: Thing

Čínská lidová republika je státní útvar ovládající převážnou část kontinentální Číny, Hongkong a Macao, a nominálně ostrov Tchaj-wan. Byl slavnostně vyhlášen v samém závěru již téměř vyhrané občanské války 1. října 1949, funkcionáři Komunistické strany Číny, která jej dodnes vede. rdf:langString
Por la historio de la ĉina civilizo antaŭ 1949, vidu Historio de Ĉinio. La historio de la Ĉina Popola Respubliko (ĈPR) detalas la historion de la lando ekde la establo de la Komunista Partio de Ĉinio en 1949. La ĈPR estas uzita hodiaŭ ofte sinonime kun Ĉinio, sed estas nur la plej lastatempa politika ento regi Kontinentan Ĉinion, antaŭita de la Respubliko de Ĉinio kaj miloj da jaroj da imperiaj dinastioj. rdf:langString
Die Geschichte der Volksrepublik China beginnt am 1. Oktober 1949, als Mao Zedong die Gründung der Volksrepublik China auf dem Tiananmen in Peking proklamierte. Die Kommunistische Partei Chinas war von Anfang an die einzige Regierungspartei auf dem chinesischen Festland. Zuvor besiegte die Kommunistische Partei die Kuomintang und die Republik China, die sich dann nach Taiwan zurückzogen und dort blieben. Seit 1949 gab es fünf sogenannte "Überragende Führer": Mao Zedong (1949–1976), Deng Xiaoping (1978–1989), Jiang Zemin (1989–2002), Hu Jintao (2002–2012) und Xi Jinping (2012- ). Hua Guofeng war während der Übergangszeit (1976–1978) führend. Vier Verfassungen wurden 1954, 1975, 1978 bzw. 1982 veröffentlicht. rdf:langString
Txinako Herri Errepublikaren historia 1949an hasi zen eta gaurdaino dirau. rdf:langString
Setelah Perang Dunia II, Perang Saudara Tiongkok antara Partai Komunis Tiongkok dan Kuomintang berakhir pada 1949 dengan pihak komunis menguasai Tiongkok Daratan dan Kuomintang menguasai Taiwan dan beberapa pulau-pulau lepas pantai di Fujian. Pada 1 Oktober 1949, Mao Zedong mendeklarasikan Republik Rakyat Tiongkok dan mendirikan sebuah negara komunis. * l * b * s rdf:langString
La Repubblica Popolare Cinese fu fondata il 1º ottobre 1949, a seguito della vittoria dei comunisti di Mao sui nazionalisti di Chiang Kai-shek nella guerra civile. La Repubblica Popolare Cinese (RPC) è l'entità politica che attualmente amministra la Cina continentale, preceduta dalla Repubblica di Cina e da una serie di dinastie, che caratterizzarono il governo della Cina fino al XX secolo. rdf:langString
( 다른 뜻에 대해서는 중국의 역사 문서를 참고하십시오.) 중화인민공화국(중국어: 中华人民共和国)은 국공 내전에서 승리한 중국 공산당의 주도로 1949년 10월 1일에 건국된 사회주의 국가이다. 마오쩌둥 시대의 중국은 공산주의 사회 건설을 추진하면서 인민공사(人民公社)와 전국적인 대약진 운동을 실시했으나 실패로 끝났다. 문화대혁명 이후 덩샤오핑이 중국을 영도하면서, 중국 공산당의 일당 독재 체제를 견지함과 동시에 자본주의를 도입하는 등 경제 개방 정책을 실시하여 중국의 현대화를 진행했다. 그 결과 중국은 ‘세계의 공장’이라고 할 만큼 경제가 급발전했다. 그런데 오늘날에는 급격한 경제성장의 부작용으로 빈부 격차의 확대와 환경 파괴가 문제가 되고 있다. 또 중국은 공산주의 정치 체제를 위협하는 활동이나 중국의 분열을 촉진할 수 있는 움직임에 대해서는 하나의 중국을 내세우며 강경한 자세를 취하고 있으며, 이는 톈안먼 사건(천안문 사건) 진압과 2005년 반분열국가법 성립 등으로 구체화하고 있다. 2019년 건국 70주년, 2011년 신해혁명 100주년을 맞았다. rdf:langString
この記事は1949年10月1日に建国された社会主義国の中華人民共和国の歴史について解説する。一般的にこの歴史は、国家指導者の指導理論、路線、方針、政策によって、三つの時代に分類する事ができる。 * 毛沢東時代(1949年 - 1978年) * 鄧小平時代から胡錦濤時代まで(1978年 - 2012) * 習近平時代 (2012年 - 現在) rdf:langString
A República Popular da China foi fundada em 1 de Outubro de 1949 por Mao Tsé-Tung. rdf:langString
Dit artikel behandelt de geschiedenis van de Volksrepubliek China. rdf:langString
Історія Китайської Народної Республіки деталізується історією континентального Китаю з 1 листопада 1949 року, коли, після майже абсолютної перемоги Комуністичної партії Китаю (КПК) у Китайській громадянській війні, Мао Цзедун проголосив про створення Китайської Народної Республіки (КНР) з піддашшя Брами небесного спокою. Впродовж кількох десятиліть слово КНР ототожнювалося з Китаєм, але це найновіша політична сутність керування континентального Китаю, якій передувала Республіка Китай (РК) і тисячі років імперських династій. rdf:langString
Китайская Народная Республика — государство, провозглашённое 1 октября 1949 года в Пекине. rdf:langString
中华人民共和国历史始于公元1949年10月1日在北京举行的开国大典,先后制定并通过了《共同纲领》、《五四宪法》、《七五宪法》、《七八宪法》、《八二宪法》五部宪制性文件。截止2021年,中华人民共和国共经历了毛泽东、邓小平、江泽民、胡锦涛和习近平五位最高领导人,而华国锋曾担任过渡时期的领导人。截止2021年,中华人民共和国的历史以1978年12月中共十一届三中全会为转折点,分为以社会主义转型及阶级斗争为主题的毛泽东时代(1949年至1976年)、与以现代化建设及改革开放为主题的邓小平时代和后邓小平时代(1978年起)。中国共产党是中华人民共和国建国以来唯一的执政党,并坚持对全国武装力量的绝对领导。 重大历史事件参见“中华人民共和国历史年表”。 rdf:langString
تفصل هذه المقالة تاريخ بر الصين الرئيسي منذ 1 أكتوبر 1949، عندما أعلن ماو تسي تونغ جمهورية الصين الشعبية من أعلى ساحة تيانانمن، وذلك بعد انتصار شبه كامل للحزب الشيوعي الصيني في الحرب الأهلية الصينية. استخدم مسمى «جمهورية الصين الشعبية» منذ سبعة عقود، ويعبر عن أحدث كيان سياسي يحكم بر الصين الرئيسي، سبقه مسمى «جمهورية الصين»، وآلاف السنين من حكم السلالات الإمبراطورية. رؤساء الصين البارزون هم: ماو تسي تونغ (1949-1976)، ودينج شياو بينج (1978-1989)، وجيانغ زيمين (1989-2002)، وهو جينتاو (2002-2012)، وشي جين بينغ (2012 إلى الوقت الحاضر)، كما حكم هوا جيو فينج لفترة وجيزة خلال الفترة الانتقالية (1976-1978). rdf:langString
La República Popular de la Xina (xinès simplificat: 中华人民共和国, xinès tradicional: 中華人民共和國, pinyin: Zhōnghuá Rénmín Gònghéguó) és la república que actualment exerceix la sobirania sobre la Xina continental i els territoris de Hong Kong i Macau. La República Popular va ser proclamada en 1949, quan les forces del Partit Comunista de la Xina, sota el lideratge de Mao Tse Tung, es van imposar a l'exèrcit de la , l'antic règim xinès, que des de llavors s'ha mantingut a l'illa de Taiwan que estava sota el govern de la República de la Xina des de 1949. El han estat Mao Zedong (1949-1976), Deng Xiaoping (1978-1989), Jiang Zemin (1989-2002), Hu Jintao (2002-2012) i Xi Jinping (2012 fins a l'actualitat), mentre que Hua Guofeng va actuar breument com el líder del país durant un període de transició (19 rdf:langString
La República Popular China (chino simplificado: 中华人民共和国, chino tradicional: 中華人民共和國, pinyin: Zhōnghuá Rénmín Gònghéguó) es la república que actualmente ejerce la soberanía sobre la China continental y los territorios de Hong Kong y Macao. La República Popular fue proclamada en 1949, cuando las fuerzas del Partido Comunista de China, bajo el liderazgo de Mao Zedong (también escrito Mao Tse Tung), se impusieron al ejército de la República de China, el antiguo régimen chino, que desde entonces se ha mantenido en la isla de Taiwán, que estaba bajo el gobierno de la República de China desde 1949. Han actuado como líder supremo del país Mao Zedong (1949-1976), Deng Xiaoping (1978-1989), Jiang Zemin (1989-2002), Hu Jintao (2002-2012) y Xi Jinping (2012 hasta el presente), mientras que Hua Guofeng rdf:langString
The history of the People's Republic of China details the history of mainland China since 1 October 1949, when CCP chairman Mao Zedong proclaimed the People's Republic of China (PRC) from atop Tiananmen, after a near complete victory (1949) by the Chinese Communist Party (CCP) in the Chinese Civil War. The PRC is the most recent political entity to govern mainland China, preceded by the Republic of China (ROC; 1912–1949) and thousands of years of monarchical dynasties. The paramount leaders have been Mao Zedong (1949-1976); Hua Guofeng (1976-1978); Deng Xiaoping (1978-1989); Jiang Zemin (1989-2002); Hu Jintao (2002-2012); and Xi Jinping (2012 to present). rdf:langString
La république populaire de Chine, communément appelée Chine, est un État d'Asie orientale. Proclamée en 1949, la république est dirigée depuis par le Parti communiste chinois (PCC). C'est un État autoritaire dont l'économie est partiellement libéralisée et qui n'est pas une dictature militaire (comme les anciennes dictatures d'Amérique du Sud) malgré le poids de l'armée, et ne pratique plus le culte du chef (comme ce fut le cas à l'époque de Mao Zedong). Depuis 1949, les dirigeants suprêmes de Chine sont: Mao Zedong (1949-1976), Deng Xiaoping (1978-1989), Jiang Zemin (1989-2002), Hu Jintao (2002-2012) et Xi Jinping (2012-) ; Hua Guofeng a brièvement agi à la tête du pays pendant une période de transition (1976-1978). rdf:langString
Efter att Folkrepubliken Kina utropats den 1 oktober 1949 blev det kommunistiska ledarskapet under Mao Zedong tvunget att skapa stabilitet i en stat som haft krig i flera decennier. Ett statssystem byggt på det sovjetiska introducerades snabbt och man upprättade starka relationer med Sovjetunionen. Redan år 1956 hade hela samhället kollektiviserats. Deng Xiaoping efterträddes av Jiang Zemin. rdf:langString
rdf:langString History of the People's Republic of China
rdf:langString تاريخ جمهورية الصين الشعبية
rdf:langString Història de la República Popular de la Xina
rdf:langString Dějiny Čínské lidové republiky
rdf:langString Geschichte der Volksrepublik China
rdf:langString Historio de la Ĉina Popola Respubliko
rdf:langString Txinako Herri Errepublikaren historia
rdf:langString Historia de la República Popular China
rdf:langString Sejarah Republik Rakyat Tiongkok
rdf:langString Histoire de la république populaire de Chine
rdf:langString Storia della Repubblica Popolare Cinese
rdf:langString 중화인민공화국의 역사
rdf:langString 中華人民共和国の歴史
rdf:langString Geschiedenis van Volksrepubliek China
rdf:langString História da República Popular da China
rdf:langString История Китайской Народной Республики
rdf:langString Folkrepubliken Kinas historia
rdf:langString Історія Китайської Народної Республіки
rdf:langString 中华人民共和国历史
xsd:integer 4372722
xsd:integer 1122615484
rdf:langString medic
rdf:langString July 2022
rdf:langString La República Popular de la Xina (xinès simplificat: 中华人民共和国, xinès tradicional: 中華人民共和國, pinyin: Zhōnghuá Rénmín Gònghéguó) és la república que actualment exerceix la sobirania sobre la Xina continental i els territoris de Hong Kong i Macau. La República Popular va ser proclamada en 1949, quan les forces del Partit Comunista de la Xina, sota el lideratge de Mao Tse Tung, es van imposar a l'exèrcit de la , l'antic règim xinès, que des de llavors s'ha mantingut a l'illa de Taiwan que estava sota el govern de la República de la Xina des de 1949. El han estat Mao Zedong (1949-1976), Deng Xiaoping (1978-1989), Jiang Zemin (1989-2002), Hu Jintao (2002-2012) i Xi Jinping (2012 fins a l'actualitat), mentre que Hua Guofeng va actuar breument com el líder del país durant un període de transició (1976-1978). La història de la República Popular de la Xina pot dividir-se en dues etapes clarament diferenciades. La primera va estar dominada per la figura de Mao Tse Tung, que va defensar una visió revolucionària del comunisme en la qual tots els aspectes de la societat, la cultura, l'economia i la política havien d'estar al servei de la causa ideològica. Les polítiques radicals de Mao van portar a moments de crisis en els quals altres dirigents del Partit qüestionarien la seva autoritat, intentant apartar a Mao de les labors de govern, moments en els quals Mao va reaccionar llançant intenses campanyes de reafirmació ideològica. Entre aquestes campanyes mereixen especial esment el Gran Salt Endavant i la Revolució Cultural, els efectes de la qual sobre la societat xinesa es deixarien sentir durant molt temps. Després de la mort de Mao en 1976, el seu successor Hua Guofeng acabarà cedint el poder a Deng Xiaoping, líder pragmàtic que posarà fi a les polítiques revolucionàries i, mantenint el caràcter centralista i autoritari de l'Estat, engegarà una sèrie de reformes que iniciarien un procés d'intens creixement econòmic. A finals dels anys 1980, la creixent llibertat d'expressió va fer que comencessin a sorgir veus crítiques amb el règim, que culminarien en les protestes massives de 1989. El 4 de juny d'aquest any, les protestes de la Plaça de Tian'anmen a Pequín van ser sufocades mitjançant la intervenció de l'Exèrcit. Els incidents de 1989, en els quals van perdre la vida centenars de persones, van provocar a un canvi en la cúpula de poder de la República Popular. Deng Xiaoping va apartar als dirigents reformistes com el Zhao Ziyang i va afavorir al primer ministre Li Peng i, molt especialment, al llavors alcalde de Shanghai Jiang Zemin, que es convertiria en el seu successor. Després de dos anys d'incertesa i d'aïllament internacional, Deng Xiaoping va prendre una de les decisions més importants en la història recent de la Xina en intensificar el procés de reformes econòmiques. Així, l'Estat dominat pel Partit Comunista va passar durant els anys 1990 a adoptar polítiques econòmiques capitalistes combinades amb un fort autoritarisme polític. Aquest model de desenvolupament seria continuat per Jiang Zemin i pel successor d'aquest, Hu Jintao i l'actual president de la República Popular de la Xina, Xi Jinping.
rdf:langString تفصل هذه المقالة تاريخ بر الصين الرئيسي منذ 1 أكتوبر 1949، عندما أعلن ماو تسي تونغ جمهورية الصين الشعبية من أعلى ساحة تيانانمن، وذلك بعد انتصار شبه كامل للحزب الشيوعي الصيني في الحرب الأهلية الصينية. استخدم مسمى «جمهورية الصين الشعبية» منذ سبعة عقود، ويعبر عن أحدث كيان سياسي يحكم بر الصين الرئيسي، سبقه مسمى «جمهورية الصين»، وآلاف السنين من حكم السلالات الإمبراطورية. رؤساء الصين البارزون هم: ماو تسي تونغ (1949-1976)، ودينج شياو بينج (1978-1989)، وجيانغ زيمين (1989-2002)، وهو جينتاو (2002-2012)، وشي جين بينغ (2012 إلى الوقت الحاضر)، كما حكم هوا جيو فينج لفترة وجيزة خلال الفترة الانتقالية (1976-1978). منذ عام 1949، تحولت الصين من مجتمع ريفي تقليدي يشوبه الفقر المدقع والمجاعات المميتة المتكررة إلى ثاني أكبر اقتصاد في العالم وأسرعها نموًا، مع تخصص في المصانع ذات الإنتاجية العالية والريادة في بعض المجالات التكنولوجية المتقدمة. بعد تلقيها الدعم من الاتحاد السوفيتي في خمسينيات القرن العشرين، نشبت عداوة مريرة بين القوتين الشيوعيتين حتى سقوط الأولى عام 1991. ما تزال الشيوعية الإيديولوجية الرسمية في البلاد، مع سيطرة كاملة للحزب الشيوعي الصيني، ووجود طبقة وسطية كبيرة جديدة ومئات من رواد الأعمال الأثرياء جدًا في القرن الحادي والعشرين. أدت الثروة والتكنولوجيا الجديدة إلى التنافس على الصدارة في الشؤون الآسيوية ضد الهند واليابان والولايات المتحدة، وإلى نشوب حرب تجارية متنامية مع الأخيرة بعد عام 2017.
rdf:langString Čínská lidová republika je státní útvar ovládající převážnou část kontinentální Číny, Hongkong a Macao, a nominálně ostrov Tchaj-wan. Byl slavnostně vyhlášen v samém závěru již téměř vyhrané občanské války 1. října 1949, funkcionáři Komunistické strany Číny, která jej dodnes vede.
rdf:langString Por la historio de la ĉina civilizo antaŭ 1949, vidu Historio de Ĉinio. La historio de la Ĉina Popola Respubliko (ĈPR) detalas la historion de la lando ekde la establo de la Komunista Partio de Ĉinio en 1949. La ĈPR estas uzita hodiaŭ ofte sinonime kun Ĉinio, sed estas nur la plej lastatempa politika ento regi Kontinentan Ĉinion, antaŭita de la Respubliko de Ĉinio kaj miloj da jaroj da imperiaj dinastioj.
rdf:langString Die Geschichte der Volksrepublik China beginnt am 1. Oktober 1949, als Mao Zedong die Gründung der Volksrepublik China auf dem Tiananmen in Peking proklamierte. Die Kommunistische Partei Chinas war von Anfang an die einzige Regierungspartei auf dem chinesischen Festland. Zuvor besiegte die Kommunistische Partei die Kuomintang und die Republik China, die sich dann nach Taiwan zurückzogen und dort blieben. Seit 1949 gab es fünf sogenannte "Überragende Führer": Mao Zedong (1949–1976), Deng Xiaoping (1978–1989), Jiang Zemin (1989–2002), Hu Jintao (2002–2012) und Xi Jinping (2012- ). Hua Guofeng war während der Übergangszeit (1976–1978) führend. Vier Verfassungen wurden 1954, 1975, 1978 bzw. 1982 veröffentlicht.
rdf:langString Txinako Herri Errepublikaren historia 1949an hasi zen eta gaurdaino dirau.
rdf:langString The history of the People's Republic of China details the history of mainland China since 1 October 1949, when CCP chairman Mao Zedong proclaimed the People's Republic of China (PRC) from atop Tiananmen, after a near complete victory (1949) by the Chinese Communist Party (CCP) in the Chinese Civil War. The PRC is the most recent political entity to govern mainland China, preceded by the Republic of China (ROC; 1912–1949) and thousands of years of monarchical dynasties. The paramount leaders have been Mao Zedong (1949-1976); Hua Guofeng (1976-1978); Deng Xiaoping (1978-1989); Jiang Zemin (1989-2002); Hu Jintao (2002-2012); and Xi Jinping (2012 to present). The origins of the People's Republic can be traced to the Chinese Soviet Republic that was proclaimed in 1931 in Ruijin (Jui-chin), Jiangxi (Kiangsi), with the backing of the All-Union Communist Party in the Soviet Union in the midst of the Chinese Civil War against the Nationalist government only to dissolve in 1937. Under Mao's rule, China went through a socialist transformation from a traditional peasant society, leaning towards heavy industries under planned economy, while campaigns such as the Great Leap Forward and the Cultural Revolution wreaked havoc on the entire country. Since late 1978, the economic reforms led by Deng Xiaoping had made China the world's second-largest and one of the fastest growing economies, with a specialty in high productivity factories and leadership in some areas of high technology. Globally, after receiving support from the USSR in the 1950s, China became bitter enemy of USSR on a worldwide basis until Mikhail Gorbachev's visit to China in May 1989. In the 21st century, the new wealth and technology led to a contest for primacy in Asian affairs versus India, Japan and the United States, and since 2017 a growing trade war with the United States.
rdf:langString La República Popular China (chino simplificado: 中华人民共和国, chino tradicional: 中華人民共和國, pinyin: Zhōnghuá Rénmín Gònghéguó) es la república que actualmente ejerce la soberanía sobre la China continental y los territorios de Hong Kong y Macao. La República Popular fue proclamada en 1949, cuando las fuerzas del Partido Comunista de China, bajo el liderazgo de Mao Zedong (también escrito Mao Tse Tung), se impusieron al ejército de la República de China, el antiguo régimen chino, que desde entonces se ha mantenido en la isla de Taiwán, que estaba bajo el gobierno de la República de China desde 1949. Han actuado como líder supremo del país Mao Zedong (1949-1976), Deng Xiaoping (1978-1989), Jiang Zemin (1989-2002), Hu Jintao (2002-2012) y Xi Jinping (2012 hasta el presente), mientras que Hua Guofeng actuó brevemente como el líder del país durante un período de transición (1976-1978). La historia de la República Popular China puede dividirse en dos etapas claramente diferenciadas. La primera estuvo dominada por la figura de Mao Tse Tung, que defendió una visión revolucionaria del comunismo en la que todos los aspectos de la sociedad, la cultura, la economía y la política debían estar al servicio de la causa ideológica. Las políticas radicales de Mao llevaron a momentos de crisis en los que otros dirigentes del Partido cuestionarían su autoridad, intentando apartar a Mao de las labores de gobierno, momentos en los que Mao reaccionó lanzando intensas campañas de reafirmación ideológica. Entre esas campañas merecen especial mención el Gran Salto Adelante y la Revolución Cultural, cuyos efectos sobre la sociedad china se dejarían sentir durante mucho tiempo. Tras la muerte de Mao en 1976, su sucesor Hua Guofeng acabará cediendo el poder a Deng Xiaoping, líder pragmático que pondrá fin a las políticas revolucionarias y, manteniendo el carácter centralista y autoritario del Estado, pondrá en marcha una serie de reformas que iniciarían un proceso de intenso crecimiento económico. A finales de los años 1980, la creciente libertad de expresión hizo que empezaran a surgir voces críticas con el régimen, que culminarían en las protestas masivas de 1989. El 4 de junio de ese año, las protestas de la Plaza de Tian'anmen en Pekín fueron sofocadas mediante la intervención del Ejército. Los incidentes de 1989, en los que perdieron la vida cientos de personas, provocaron a un cambio en la cúpula de poder de la República Popular. Deng Xiaoping apartó a los dirigentes reformistas como el secretario general del Partido Zhao Ziyang y favoreció al primer ministro Li Peng y, muy en especial, al entonces alcalde de Shanghái Jiang Zemin, que se convertiría en su sucesor. Tras dos años de incertidumbre y de aislamiento internacional, Deng Xiaoping tomó una de las decisiones más importantes en la historia reciente de China al intensificar el proceso de reformas económicas. Así, el Estado dominado por el Partido Comunista pasó durante los años 1990 a adoptar políticas económicas capitalistas combinadas con un fuerte autoritarismo político. Este modelo de desarrollo sería continuado por Jiang Zemin y por el sucesor de éste, Hu Jintao y el actual presidente de la República Popular China, Xi Jinping.
rdf:langString La république populaire de Chine, communément appelée Chine, est un État d'Asie orientale. Proclamée en 1949, la république est dirigée depuis par le Parti communiste chinois (PCC). C'est un État autoritaire dont l'économie est partiellement libéralisée et qui n'est pas une dictature militaire (comme les anciennes dictatures d'Amérique du Sud) malgré le poids de l'armée, et ne pratique plus le culte du chef (comme ce fut le cas à l'époque de Mao Zedong). Depuis 1949, les dirigeants suprêmes de Chine sont: Mao Zedong (1949-1976), Deng Xiaoping (1978-1989), Jiang Zemin (1989-2002), Hu Jintao (2002-2012) et Xi Jinping (2012-) ; Hua Guofeng a brièvement agi à la tête du pays pendant une période de transition (1976-1978). La Chine est héritière de plus de 4 000 ans d'Histoire. C'est le pays le plus peuplé du monde, avec plus de 1,4 milliard habitants en 2019. Avec 9 596 960 km2, c'est également le plus grand pays d'Asie orientale et le 3e plus grand pays au monde, après la Russie et le Canada. En 2007, la Chine était la 3e puissance économique mondiale et en 2010 elle devient la 2e, dépassant le Japon. Officiellement pays communiste, la république populaire de Chine a adopté une « économie socialiste de marché » où libéralisme économique et contrôle politique se côtoient en une formule spécifique.
rdf:langString Setelah Perang Dunia II, Perang Saudara Tiongkok antara Partai Komunis Tiongkok dan Kuomintang berakhir pada 1949 dengan pihak komunis menguasai Tiongkok Daratan dan Kuomintang menguasai Taiwan dan beberapa pulau-pulau lepas pantai di Fujian. Pada 1 Oktober 1949, Mao Zedong mendeklarasikan Republik Rakyat Tiongkok dan mendirikan sebuah negara komunis. * l * b * s
rdf:langString La Repubblica Popolare Cinese fu fondata il 1º ottobre 1949, a seguito della vittoria dei comunisti di Mao sui nazionalisti di Chiang Kai-shek nella guerra civile. La Repubblica Popolare Cinese (RPC) è l'entità politica che attualmente amministra la Cina continentale, preceduta dalla Repubblica di Cina e da una serie di dinastie, che caratterizzarono il governo della Cina fino al XX secolo.
rdf:langString ( 다른 뜻에 대해서는 중국의 역사 문서를 참고하십시오.) 중화인민공화국(중국어: 中华人民共和国)은 국공 내전에서 승리한 중국 공산당의 주도로 1949년 10월 1일에 건국된 사회주의 국가이다. 마오쩌둥 시대의 중국은 공산주의 사회 건설을 추진하면서 인민공사(人民公社)와 전국적인 대약진 운동을 실시했으나 실패로 끝났다. 문화대혁명 이후 덩샤오핑이 중국을 영도하면서, 중국 공산당의 일당 독재 체제를 견지함과 동시에 자본주의를 도입하는 등 경제 개방 정책을 실시하여 중국의 현대화를 진행했다. 그 결과 중국은 ‘세계의 공장’이라고 할 만큼 경제가 급발전했다. 그런데 오늘날에는 급격한 경제성장의 부작용으로 빈부 격차의 확대와 환경 파괴가 문제가 되고 있다. 또 중국은 공산주의 정치 체제를 위협하는 활동이나 중국의 분열을 촉진할 수 있는 움직임에 대해서는 하나의 중국을 내세우며 강경한 자세를 취하고 있으며, 이는 톈안먼 사건(천안문 사건) 진압과 2005년 반분열국가법 성립 등으로 구체화하고 있다. 2019년 건국 70주년, 2011년 신해혁명 100주년을 맞았다.
rdf:langString この記事は1949年10月1日に建国された社会主義国の中華人民共和国の歴史について解説する。一般的にこの歴史は、国家指導者の指導理論、路線、方針、政策によって、三つの時代に分類する事ができる。 * 毛沢東時代(1949年 - 1978年) * 鄧小平時代から胡錦濤時代まで(1978年 - 2012) * 習近平時代 (2012年 - 現在)
rdf:langString A República Popular da China foi fundada em 1 de Outubro de 1949 por Mao Tsé-Tung.
rdf:langString Dit artikel behandelt de geschiedenis van de Volksrepubliek China.
rdf:langString Efter att Folkrepubliken Kina utropats den 1 oktober 1949 blev det kommunistiska ledarskapet under Mao Zedong tvunget att skapa stabilitet i en stat som haft krig i flera decennier. Ett statssystem byggt på det sovjetiska introducerades snabbt och man upprättade starka relationer med Sovjetunionen. Redan år 1956 hade hela samhället kollektiviserats. 1950 gick Kina in i Koreakriget och drev ut de USA-ledda styrkorna ur Nordkorea, vilket kraftigt försämrade landets relationer till USA och resten av västvärlden. 1958 bröt man också med Sovjet och blev i stort sett politiskt isolerat från omvärlden. Samtidigt startade Mao kampanjen stora språnget som skulle industrialisera Kina. Kampanjen blev ett fiasko och till följd av denna miste runt tjugo miljoner människor livet i svält. Kina lyckades dock under 1960-talet återhämta sig och jordbruket och industrin kom igång i landet. 1966 startade Mao Kulturrevolutionen för att rensa ut politiska motståndare och oliktänkare. Även om Kulturrevolutionen officiellt avslutades 1969 så fortsatte de politiska oroligheterna och den ekonomiska stagnationen. Maos närmaste man, Lin Biao, dog under mystiska omständigheter, anklagad för att ha genomfört ett mordförsök på Mao 1971. 1972 erkändes kommunistregeringen av FN som Kinas lagliga regering. Efter Maos död 1976 tog Hua Guofeng ledningen och arresterade de fyras gäng, men redan 1978 hade makten hamnat i händerna på Deng Xiaoping. Deng Xiaoping tonade under sin långa tid vid makten ner klasskampen och den politiska ideologin och fokuserade på att bygga upp landets ekonomi och välfärd. Kinas ekonomiska och politiska situation förbättrades under hans ledning och levnadsstandarden för kineserna ökade kraftigt. Allt eftersom den politiska kontrollen långsamt släppte greppet om folket ökade deras politiska medvetenhet, vilket ledde till studentdemonstrationer på Himmelska fridens torg år 1989 som slogs ner av militären, se protesterna på Himmelska fridens torg. Deng Xiaoping efterträddes av Jiang Zemin. Även under Jiangs efterträdare, Hu Jintao, har Kina tagit ytterligare steg mot marknadsekonomi. En något öppnare diskussion om konsekvenserna av landets politik har tillåtits (med vissa undantag, framför allt falungong-rörelsen). Kina blev medlem av Världshandelsorganisationen (WTO) 2001.
rdf:langString Історія Китайської Народної Республіки деталізується історією континентального Китаю з 1 листопада 1949 року, коли, після майже абсолютної перемоги Комуністичної партії Китаю (КПК) у Китайській громадянській війні, Мао Цзедун проголосив про створення Китайської Народної Республіки (КНР) з піддашшя Брами небесного спокою. Впродовж кількох десятиліть слово КНР ототожнювалося з Китаєм, але це найновіша політична сутність керування континентального Китаю, якій передувала Республіка Китай (РК) і тисячі років імперських династій.
rdf:langString Китайская Народная Республика — государство, провозглашённое 1 октября 1949 года в Пекине.
rdf:langString 中华人民共和国历史始于公元1949年10月1日在北京举行的开国大典,先后制定并通过了《共同纲领》、《五四宪法》、《七五宪法》、《七八宪法》、《八二宪法》五部宪制性文件。截止2021年,中华人民共和国共经历了毛泽东、邓小平、江泽民、胡锦涛和习近平五位最高领导人,而华国锋曾担任过渡时期的领导人。截止2021年,中华人民共和国的历史以1978年12月中共十一届三中全会为转折点,分为以社会主义转型及阶级斗争为主题的毛泽东时代(1949年至1976年)、与以现代化建设及改革开放为主题的邓小平时代和后邓小平时代(1978年起)。中国共产党是中华人民共和国建国以来唯一的执政党,并坚持对全国武装力量的绝对领导。 重大历史事件参见“中华人民共和国历史年表”。
xsd:nonNegativeInteger 140705

data from the linked data cloud