History of the Jews in France

http://dbpedia.org/resource/History_of_the_Jews_in_France an entity of type: Thing

Yahudi Prancis atau Yahudi Felizi adalah sebuah komunitas Yahudi yang terletak di Prancis. Awal mulanya aliran ini pada abad pertengahan. Prancis adalah pusat pembelajaran Yahudi pada Abad Pertengahan, tetapi meningkat sepanjang Abad Pertengahan, termasuk berbagai pengusiran dan pemulangan. Pada Revolusi Prancis akhir abad ke-18, Prancis menjadi negara pertama di Eropa yang memberikan . Antisemitisme telah ditekan disamping kesetaraan hukum, seperti yang terekspresi dalam urusan Dreyfus pada akhir abad ke-19. rdf:langString
De Joodse gemeenschap in Frankrijk bedraagt tussen de 500.000 en de 600.000 mensen. De meeste gemeenschappen bevinden zich in de stedelijk gebieden van Parijs, Marseille, Toulouse, Lyon en Straatsburg. rdf:langString
Judarnas historia i Frankrike är minst 2000 år gammal. Under tidig medeltid var Frankrike ett centrum för judisk bildning och utbildning, men med tiden ökade förföljelserna och brotten mot judarna. År 1791, under franska revolutionen, fick judarna formellt medborgerliga rättigheter, men trots detta fanns antisemitismen kvar. Bland annat visade den så kallade Dreyfusaffären runt sekelskiftet 1900 att det i Frankrike fanns en ingrodd antisemitism inom armén. Idag har Frankrike den största judiska befolkningen i Europa följd av England. Frankrike är också det land i världen som har den tredje största judiska befolkningen, efter Israel och USA. rdf:langString
تتطرق مقالة تاريخ اليهود في فرنسا إلى اليهود والمجتمعات اليهودية في فرنسا. عاش اليهود في فرنسا منذ العصور الوسطى المبكرة على أقل تقدير. كانت فرنسا معقلًا للتعليم اليهودي في أوروبا في العصور الوسطى، لكن اضطهاد اليهود تزايد مع مرور الزمن، إذ طُرد اليهود من موطنهم وعادوا إليه عدة مرات على مدار العصور الوسطى. أضحت فرنسا أول دولة أوروبية تحرر اليهود في القرن الثامن عشر أثناء الثورة الفرنسية. تصاعدت معاداة السامية وانخفضت عدة مرات في تاريخ فرنسا، حيث بلغت ذروتها في تسعينيات القرن الثامن عشر كما هو واضح في قضية درايفوس، وفي أربعينيات القرن العشرين في ظل الاحتلال النازي الألماني وفرنسا الفيشية. rdf:langString
Židovská komunita ve Francii odráží konfliktní impulsy, jež ovládly moderní Francii jako celek – revoluce a tradice, vstřícný vztah k cizincům a xenofobie, nacionalismus a sebeurčení menšin. Skladba francouzské komunity je velice rozmanitá. Jde hlavně o staré sefardské a aškenázské komunity, které žily geograficky odděleně a do jisté míry i kulturně odlišně. Koncem 30. let tvořilo polovinu francouzských Židů neasimilovaní přistěhovalci a většina projevů antisemitismu té doby byla důsledkem obyčejné xenofobie. Naopak „skutečných francouzských Židů“ se tato xenofobie dotýkala pouze malou měrou. V minulosti se cítili především Francouzi, teprve až pak Židy. V posledních letech se však tento přístup změnil. Nevyzpytatelný osud učinil z francouzské komunity jednu z největších v moderním židovsk rdf:langString
Die Geschichte der französischen Juden reicht bis zu 2000 Jahre zurück. Im Frühmittelalter war Frankreich ein Zentrum jüdischen Lebens in Europa. Dieses fand jedoch sein Ende, als die Juden in zwei Wellen (1182 und 1306) vertrieben wurden. Seit den 1950er Jahren wuchs die Zahl der Juden in Frankreich durch Zuwanderung, vor allem aus den ehemaligen französischen Kolonien in Nordafrika. Heute weist Frankreich die größte jüdische Gemeinde Europas auf. rdf:langString
The history of the Jews in France deals with Jews and Jewish communities in France since at least the Early Middle Ages. France was a centre of Jewish learning in the Middle Ages, but persecution increased over time, including multiple expulsions and returns. During the French Revolution in the late 18th century, on the other hand, France was the first European country to emancipate its Jewish population. Antisemitism still occurred in cycles and reached a high in the 1890s, as shown during the Dreyfus affair, and in the 1940s, under Nazi occupation and the Vichy regime. rdf:langString
La historia de los judíos en Francia se remonta a los inicios de la era común, con el exilio de ciertos miembros de la clase dirigente de Judea a Galia. La presencia judía en la Galia romana es testificada por varias fuentes, tales como Gregorio de Tours y los descubrimientos arqueológicos. En la Edad Media, los radhanitas impulsaron el comercio internacional. En el siglo XI, Francia se convirtió en un polo de atracción de la cultura judía, albergando en el norte a las comunidades de Tzarfatim,​ de origen askenazí, y a los judíos de Provenza al sur; sin embargo, a esta época le siguen las Cruzadas en el siglo XII, los procesos entablados al Talmud en el siglo XIII y las expulsiones más o menos temporales del siglo XIV. Estas medidas golpearon al conjunto de la comunidad judía, con excepció rdf:langString
L’histoire des Juifs en France, ou sur le territoire lui correspondant actuellement, semble remonter au Ier siècle et se poursuit jusqu’à nos jours, ce qui en fait l’une des plus anciennes présences juives d’Europe occidentale. Environ un siècle après l’expulsion des Juifs de la péninsule ibérique, des crypto-Juifs originaires du Portugal s’installent à Bordeaux et Bayonne. Au XVIIe siècle, les Juifs d’Alsace et de Lorraine se retrouvent eux aussi sous la juridiction de la France, à la suite des traités de Westphalie. rdf:langString
La storia degli ebrei in Francia — corrispondente al territorio attualmente occupato — sembra risalire al I secolo dell'era volgare, per poi proseguire fino ai giorni nostri, facendo in tal modo della presenza comunitaria ebraica francese una delle più antiche nell'intera Europa occidentale. Altre stime danno fino a 550-600.000 persone, ma il risultato dipende in larga parte dall'auto-definizione adottata (vedi "Chi è ebreo?"). Circa 200.000 ebrei di nazionalità francese vivono attualmente in Israele a seguito dell'Aliyah. rdf:langString
История евреев во Франции связана с евреями и еврейскими общинами во Франции, существовавшими, по крайней мере, с раннего средневековья. Франция была центром еврейского обучения в средние века, но преследования увеличивались с течением времени, включая множественные изгнания и возвращения. В ходе французской революции конца XVIII века Франция была первой страной в Европе, которая освободила своё еврейское население. Антисемитизм сохранялся, несмотря на юридическое равенство, как это показало дело Дрейфуса конца XIX века. rdf:langString
rdf:langString تاريخ اليهود في فرنسا
rdf:langString Židé ve Francii
rdf:langString Geschichte der Juden in Frankreich
rdf:langString Historia de los judíos en Francia
rdf:langString Yahudi-Prancis
rdf:langString History of the Jews in France
rdf:langString Histoire des Juifs en France
rdf:langString Storia degli ebrei in Francia
rdf:langString Geschiedenis van de Joden in Frankrijk
rdf:langString História dos judeus na França
rdf:langString Judarnas historia i Frankrike
rdf:langString История евреев во Франции
rdf:langString French Jews
xsd:integer 1263514
xsd:integer 1124860318
rdf:langString French, Hebrew, Judeo-Arabic, Yiddish, and Russian
rdf:langString Hebrew and Aramaic
rdf:langString Liturgical languages
rdf:langString Predominant spoken languages
rdf:langString Traditional Jewish languages
rdf:langString Hebrew, Yiddish, Ladino, and other Jewish languages
rdf:langString
rdf:langString March 2012
rdf:langString French Jews
rdf:langString
<second> 2800.0
rdf:langString Judaism or no religion
xsd:integer 480000
xsd:integer 600000
rdf:langString :
rdf:langString Core Jewish population:
rdf:langString Enlarged Jewish population
rdf:langString تتطرق مقالة تاريخ اليهود في فرنسا إلى اليهود والمجتمعات اليهودية في فرنسا. عاش اليهود في فرنسا منذ العصور الوسطى المبكرة على أقل تقدير. كانت فرنسا معقلًا للتعليم اليهودي في أوروبا في العصور الوسطى، لكن اضطهاد اليهود تزايد مع مرور الزمن، إذ طُرد اليهود من موطنهم وعادوا إليه عدة مرات على مدار العصور الوسطى. أضحت فرنسا أول دولة أوروبية تحرر اليهود في القرن الثامن عشر أثناء الثورة الفرنسية. تصاعدت معاداة السامية وانخفضت عدة مرات في تاريخ فرنسا، حيث بلغت ذروتها في تسعينيات القرن الثامن عشر كما هو واضح في قضية درايفوس، وفي أربعينيات القرن العشرين في ظل الاحتلال النازي الألماني وفرنسا الفيشية. تمركز معظم سكان فرنسا من اليهود في باريس حتى عام 1919. افتخر العديد من أولئك اليهود بثقافتهم الفرنسية، وشكلوا فئة اليهود الأثرياء. أما اليهود المحافظين فقد عاش معظمهم في الألزاس واللورين اللتان احتلتهما ألمانيا في عام 1871، واستعادتها فرنسا عام 1918 عقب الحرب العالمية الأولى. إلى جانب ذلك هاجر العديد من المهاجرين واللاجئين اليهود من روسيا وأوروبا الشرقية وأوروبا الوسطى إلى فرنسا في أوائل القرن العشرين، ما أدى إلى تغير ملامح اليهودية في فرنسا في العشرينيات والثلاثينيات. إذ كان هؤلاء المهاجرين عازفين عن الانصهار في الثقافة الفرنسية، وأيد بعضهم عدة قضايا يهودية جديدة مثل الصهيونية، والجبهة الشعبية والشيوعية (اللتان تحظيان بشعبية واسعة في أوساط اليسار السياسي الفرنسي). في الحرب العالمية الثانية، تعاونت الحكومة الفيشية مع المحتلين النازيين لترحيل العديد من اليهود الفرنسيين واليهود الأجانب إلى معسكرات الاعتقال. وبنهاية الحرب فقد 25% من اليهود الفرنسيين حياتهم على يد الهولوكوست، ولكن نسبة الضحايا كانت أقل من معظم نسب القتل في الدول الأخرى التي احتلها النازيون. تأوي فرنسا أكبر عدد من اليهود في أوروبا، وثالث أكبر عدد في العالم بعد إسرائيل والولايات المتحدة. يُقدر عدد اليهود في فرنسا بنحو 480 إلى 550 ألف فرد، ولكن تلك التقديرات تعتمد على تعريف اليهود. تتمركز مجتمعات اليهود الفرنسية في المناطق الحضرية في باريس التي يقطن بها أكبر عدد من اليهود؛ ويليها مارسيليا بنحو 70,000 فرد؛ وتليهما ليون، ونيس، وستراسبورغ، وتولوز. ينتمي أغلب اليهود في فرنسا في القرن الحادي والعشرين إلى يهود سفارديون أو يهود مزراحيون النازحين من شمال أفريقيا، هاجر معظم هؤلاء أو ذووهم إلى فرنسا بدايةً من أواخر القرن العشرين من المستعمرات الفرنسية السابقة في أفريقيا الشمالية بعد أن صارت تلك الدول مستقلة. ويشمل هؤلاء طيفًا واسعًا من الطوائف اليهودية بدءًا من الحريديم الأصوليين، وانتهاءً باليهود العلمانيين الذين يتزوجون من غير اليهود ويشكلون الجزء الأكبر من المجتمع اليهودي. يعيش نحو 200,000 يهودي فرنسي في إسرائيل. تزايدت هجرة اليهود من فرنسا إلى «أرض الميعاد» (عليا) في الآونة الأخيرة اعتبارًا من عام 2010 تقريبًا كرد فعل لتصاعد موجات معاداة اليهود في فرنسا.
rdf:langString Židovská komunita ve Francii odráží konfliktní impulsy, jež ovládly moderní Francii jako celek – revoluce a tradice, vstřícný vztah k cizincům a xenofobie, nacionalismus a sebeurčení menšin. Skladba francouzské komunity je velice rozmanitá. Jde hlavně o staré sefardské a aškenázské komunity, které žily geograficky odděleně a do jisté míry i kulturně odlišně. Koncem 30. let tvořilo polovinu francouzských Židů neasimilovaní přistěhovalci a většina projevů antisemitismu té doby byla důsledkem obyčejné xenofobie. Naopak „skutečných francouzských Židů“ se tato xenofobie dotýkala pouze malou měrou. V minulosti se cítili především Francouzi, teprve až pak Židy. V posledních letech se však tento přístup změnil. Nevyzpytatelný osud učinil z francouzské komunity jednu z největších v moderním židovském světě a jedinou na evropském kontinentu s opravdu živoucím a pulsujícím židovským životem. Počet současné židovské populace je podle Světového židovského kongresue 600 000, podle francouzské židovské komunity (Appel Unifié Juif de France) 500 000, podle The Virtual Jewish Library k roku 2006 zhruba 492 000 a tvoří přibližně 1%.
rdf:langString Die Geschichte der französischen Juden reicht bis zu 2000 Jahre zurück. Im Frühmittelalter war Frankreich ein Zentrum jüdischen Lebens in Europa. Dieses fand jedoch sein Ende, als die Juden in zwei Wellen (1182 und 1306) vertrieben wurden. Nach Jahrhunderten praktisch ohne jüdisches Leben war Frankreich das erste Land Europas, in dem die Juden nach der Französischen Revolution die bürgerliche Gleichberechtigung erhielten. Antijüdische Vorurteile verschwanden jedoch nicht, sondern kamen beispielsweise in der Dreyfus-Affäre zur Zeit der Dritten Französischen Republik zum Ausdruck. Den Verfolgungen im Holocaust fiel ein Viertel aller französischen Juden zum Opfer. Zwischen 1942 und Juli 1944 wurden fast 76.000 Juden in Vernichtungslager deportiert; von ihnen überlebten nur etwa 2.500 (3,3 %). Das Lager Drancy bei Paris war das zentrale Sammellager für die Juden, die von dort nach Polen und Osteuropa deportiert wurden. Seit den 1950er Jahren wuchs die Zahl der Juden in Frankreich durch Zuwanderung, vor allem aus den ehemaligen französischen Kolonien in Nordafrika. Heute weist Frankreich die größte jüdische Gemeinde Europas auf. Das Elsass wurde erst im 17. Jahrhundert französisch und wechselte mehrmals die Zugehörigkeit zu Deutschland und Frankreich. Daher unterscheidet sich die Geschichte der Juden im Elsass von der Geschichte der Juden Frankreichs.
rdf:langString La historia de los judíos en Francia se remonta a los inicios de la era común, con el exilio de ciertos miembros de la clase dirigente de Judea a Galia. La presencia judía en la Galia romana es testificada por varias fuentes, tales como Gregorio de Tours y los descubrimientos arqueológicos. En la Edad Media, los radhanitas impulsaron el comercio internacional. En el siglo XI, Francia se convirtió en un polo de atracción de la cultura judía, albergando en el norte a las comunidades de Tzarfatim,​ de origen askenazí, y a los judíos de Provenza al sur; sin embargo, a esta época le siguen las Cruzadas en el siglo XII, los procesos entablados al Talmud en el siglo XIII y las expulsiones más o menos temporales del siglo XIV. Estas medidas golpearon al conjunto de la comunidad judía, con excepción de los judíos comtadinos (del Condado Venaissin), protegidos por el Papa. El siglo XVI fue testigo de la llegada a Burdeos de una población particular: los nuevos cristianos provenientes de Portugal. Si bien algunos de ellos adoptaron efectivamente el catolicismo, la mayor parte continuó practicando el judaísmo en secreto. En el siglo XVIII, la Revolución francesa fue seguida por una mutación profunda y decisiva para el judaísmo mundial: Francia fue el primer país de Europa en emancipar e integrar a los judíos en la nación, convertidos en 1791 en ciudadanos franceses de pleno derecho;​ sin embargo, esta adquisición de la igualdad ante la ley suscitó un renacimiento de un antisemitismo típicamente francés, el cual se reveló en el Caso Dreyfus a fines del siglo XIX. Provisionalmente contenido, el antisemitismo regresó con fuerza en el siglo XX, en la Francia de Vichy. Debido al Holocausto, la comunidad judía fue profundamente marcada por la desaparición de un cuarto de sus miembros y, en particular, de los judíos extranjeros presentes en territorio francés en 1940. Esta tasa de mortalidad es, sin embargo, marcadamente inferior a aquella de otros países de Europa ocupados por el régimen nazi, como los Países Bajos o los países de Europa central. En Francia, la memoria judía no se reconstruyó progresivamente sino a partir de los años 1970. En los años 1950 y 1960, se incrementó un fuerte flujo de judíos sefardíes y transformó la comunidad judía francesa que perdió su carácter mayoritariamente askenazí. En efecto, los judíos pieds-noirs fueron obligados a abandonar África del Norte tras la independencia de Marruecos y Túnez en la década de 1950, de la Crisis de Suez con Egipto en 1956 y, sobre todo, de la pérdida de Argelia en 1962. La mayor parte francesa o francófona se refugió principalmente en Francia y en Israel. Actualmente, la comunidad judía de Francia está conformada por 488.000 personas, según la Agencia Judía,​ lo que la convierte en la comunidad judía más importante de Europa. Los judíos franceses se reparten principalmente en las ciudades de París, Marsella, Lyon, Niza, Tolosa y Estrasburgo. Esta comunidad, en su mayoría sefardí desde hace algunas décadas, se caracteriza por su gran diversidad con respecto a la tradición, desde los jaredíes (judíos ultra-ortodoxos) hasta los judíos asimilados.
rdf:langString The history of the Jews in France deals with Jews and Jewish communities in France since at least the Early Middle Ages. France was a centre of Jewish learning in the Middle Ages, but persecution increased over time, including multiple expulsions and returns. During the French Revolution in the late 18th century, on the other hand, France was the first European country to emancipate its Jewish population. Antisemitism still occurred in cycles and reached a high in the 1890s, as shown during the Dreyfus affair, and in the 1940s, under Nazi occupation and the Vichy regime. Before 1919, most French Jews lived in Paris, with many being very proud to be fully assimilated into French culture, and they comprised an upscale subgroup. A more traditional Judaism was based in Alsace-Lorraine, which was taken by Germany in 1871 and recovered by France in 1918 following World War I. In addition, numerous Jewish refugees and immigrants came from Russia and eastern and central Europe in the early 20th century, changing the character of French Judaism in the 1920s and 1930s. These new arrivals were much less interested in assimilation into French culture. Some supported such new causes as Zionism, the Popular Front and communism, the latter two being popular among the French political left. During World War II, the Vichy government collaborated with Nazi occupiers to deport a large number of both French Jews and foreign Jewish refugees to concentration camps. By the war's end, 25% of the Jewish population of France had been murdered in the Holocaust, though this was a lower proportion than in most other countries under Nazi occupation. In the 21st century, France has the largest Jewish population in Europe and the third-largest Jewish population in the world (after Israel and the United States). The Jewish community in France is estimated to number 480,000–550,000, depending on the definition being used. French Jewish communities are concentrated in the metropolitan areas of Paris, which has the largest Jewish population (277,000), Marseille, with a population of 70,000, Lyon, Nice, Strasbourg and Toulouse. The majority of French Jews in the 21st century are Sephardi and Mizrahi North African Jews, many of whom (or their parents) emigrated from former French colonies of North Africa after those countries gained independence in the 1950s and 1960s. They span a range of religious affiliations, from the ultra-Orthodox Haredi communities to the large segment of Jews who are entirely secular and who often marry outside the Jewish community. Approximately 200,000 French Jews live in Israel. Since 2010 or so, more have been making aliyah in response to rising antisemitism in France.
rdf:langString L’histoire des Juifs en France, ou sur le territoire lui correspondant actuellement, semble remonter au Ier siècle et se poursuit jusqu’à nos jours, ce qui en fait l’une des plus anciennes présences juives d’Europe occidentale. Arrivés en Gaule peu après sa conquête par Rome, des Juifs s’y maintiennent sous les Mérovingiens et connaissent une période de prospérité sous les Carolingiens. Au XIe siècle, la France est un lieu de la culture juive, abritant dans la moitié nord des communautés ashkénazes parmi lesquelles fleurissent en Champagne l'école de Rachi et de ses continuateurs, et, au sud, les Juifs de Provence et du Languedoc. La situation se détériore fortement après les croisades auxquelles font suite les procès du Talmud et les expulsions, temporaires puis définitives. Un millénaire après leur établissement, il ne reste plus de Juifs dans le royaume de France. Seuls subsistent alors comme communautés importantes, hors les frontières du royaume, les Juifs des États papaux et les Juifs alsaciens. Environ un siècle après l’expulsion des Juifs de la péninsule ibérique, des crypto-Juifs originaires du Portugal s’installent à Bordeaux et Bayonne. Au XVIIe siècle, les Juifs d’Alsace et de Lorraine se retrouvent eux aussi sous la juridiction de la France, à la suite des traités de Westphalie. Les Juifs de France sont les premiers à jouir de l’émancipation que la France leur accorde au début de la Révolution française, tant dans la métropole que dans les colonies. Cependant, au « franco-judaïsme » s'inscrivant dans le cadre de la laïcité en France répond un « antisémitisme à la française » qui s’exacerbe notamment lors de l’affaire Dreyfus et sous le régime de Vichy. Brutalement isolés du reste de la population et poursuivis avec un zèle particulier par la Milice et la Police aux questions juives (PQJ), 75 000 Juifs meurent au cours de l’Occupation, majoritairement des réfugiés d’Europe de l’Est ou d’Allemagne, mais aussi 24 000 Juifs français (~10 % des Juifs français de Métropole). La France demeure cependant le choix naturel pour nombre de Juifs contraints de quitter l’Égypte et l’Afrique du Nord dans les années 1950 et 1960. La communauté juive de France, jusqu’alors essentiellement ashkénaze et assimilée, devient majoritairement séfarade et attachée aux traditions. Elle est, de nos jours, la plus importante d’Europe et comprend environ 450 000 personnes qui habitent principalement Paris et la région parisienne (275 000), Marseille (70 000), Lyon (25 000), Toulouse (23 000), Nice (20 000) et Strasbourg (16 000). Tous les types de relation avec la religion juive s’y rencontrent, depuis les Juifs ultra-orthodoxes jusqu’aux Juifs assimilés, qui n'entretiennent aucun rapport avec la Synagogue. Toutefois, dans les années 2010, la communauté juive doit faire face à une nouvelle vague d'antisémitisme qui prend sa source dans l'islam radical et se traduit par des actions meurtrières, dont les plus marquantes sont la tuerie de Toulouse en mars 2012 et la prise d'otages du magasin cachère de la porte de Vincennes en janvier 2015. Lors de l'élection présidentielle de 2017, « la montée des extrêmes », confirmée en 2022, y suscite une forte inquiétude.
rdf:langString Yahudi Prancis atau Yahudi Felizi adalah sebuah komunitas Yahudi yang terletak di Prancis. Awal mulanya aliran ini pada abad pertengahan. Prancis adalah pusat pembelajaran Yahudi pada Abad Pertengahan, tetapi meningkat sepanjang Abad Pertengahan, termasuk berbagai pengusiran dan pemulangan. Pada Revolusi Prancis akhir abad ke-18, Prancis menjadi negara pertama di Eropa yang memberikan . Antisemitisme telah ditekan disamping kesetaraan hukum, seperti yang terekspresi dalam urusan Dreyfus pada akhir abad ke-19.
rdf:langString La storia degli ebrei in Francia — corrispondente al territorio attualmente occupato — sembra risalire al I secolo dell'era volgare, per poi proseguire fino ai giorni nostri, facendo in tal modo della presenza comunitaria ebraica francese una delle più antiche nell'intera Europa occidentale. Giunti nel territorio della Gallia, poco dopo la Conquista della Gallia (58-51) ad opera degli eserciti di Giulio Cesare, gli ebrei vi rimasero sotto la dinastia dei Merovingi prima e dei Carolingi poi, conoscendo un periodo di relativa prosperità. Nel corso dell'XI secolo la Francia medievale divenne un centro fiorente di apprendimento della cultura ebraica: era abitata a settentrione dalle comunità degli Aschenaziti — ove fiorì nella Champagne la scuola di Rashi e dei suoi continuatori Tosafisti — mentre in meridione trovò un notevole sviluppo la storia degli ebrei in Provenza e Linguadoca. La situazione cominciò a deteriorarsi fortemente con l'avvio della Prima crociata (1095-99), per poi proseguire con i processi pubblici intentati contro il Talmud (1240-42) e le espulsioni, inizialmente temporanee ed in seguito definitive. Un millennio dopo la loro istituzione non esistettero praticamente più ebrei nel regno di Francia. Le uniche comunità di un certo peso e rilievo, poste comunque al di fuori dei confini del regno, rimangono gli "Ebrei del papa" ad Avignone (vedi Contado Venassino) e quelli dell'Alsazia. Circa un secolo dopo l'espulsione degli ebrei dalla penisola iberica (1492), alcuni cripto-ebrei originari del regno del Portogallo iniziarono ad insediarsi a Bordeaux e a Bayonne. Nel corso del XVII secolo anche gli ebrei alsaziani e della Lorena si vennero a ritrovare sotto la giurisdizione francese, a seguito della pace di Westfalia (1648). Gli ebrei francesi furono i primi europei a godere dell'emancipazione ebraica, che venne loro concessa all'inizio della Rivoluzione francese, sia nel territorio metropolitano che nelle colonie. Tuttavia il "franco-giudaismo", nell'ambito della laicità in Francia, viene a corrispondere con un accresciuto il quale - persistendo nonostante l'uguaglianza giuridica - si esaspera in particolar modo nel contesto dell'affare Dreyfus (1895) prima e sotto il governo di Vichy (1940-44) poi, il quale attuò una politica di attivo collaborazionismo con il nazionalsocialismo. Brutalmente isolata dal resto della popolazione e perseguitata con un particolare zelo dalla Milice française, 75.000 ebrei furono deportati e morirono durante l'occupazione tedesca della Francia nord-occidentale nei campi di concentramento nazisti, soprattutto rifugiati provenienti dall'Europa orientale e dalla Germania nazista; ma anche 24.000 ebrei francesi (corrispondenti al 10% dell'intera popolazione ebraica metropolitana) persero la vita. Il 75% della popolazione ebraica francese riuscì tuttavia a sopravvivere al conflitto. La Quarta Repubblica francese rimase nonostante tutto la scelta naturale per molti ebrei costretti a lasciare l'Egitto e le ex colonie francesi del Nordafrica tra gli anni cinquanta e sessanta, dopo che questi paesi raggiunsero l'indipendenza. La comunità ebraica francese, fino a questo momento in primo luogo composta da aschenaziti assimilati, tende a farsi sempre più sefardita ed attaccata alle tradizioni dell'ebraismo ortodosso. Nel XXI secolo la Quinta Repubblica francese ha la più grande popolazione ebraica europea e la terza per dimensioni nel mondo intero, dopo Israele e gli Stati Uniti d'America (vedi Storia degli ebrei negli Stati Uniti d'America). Ai giorni nostri comprende 478.000 persone, che vivono principalmente nella capitale Parigi e nella regione dell'Île-de-France oltre che a Lione, Marsiglia, Tolosa, Strasburgo e Nizza; tutte le proprie tendenze ed affiliazioni religiose interne vi si trovano rappresentate, dai Charedì ultra-ortodossi agli assimilati laici i quali generalmente contraggono . Altre stime danno fino a 550-600.000 persone, ma il risultato dipende in larga parte dall'auto-definizione adottata (vedi "Chi è ebreo?"). Tuttavia a partire dal 2010 la comunità si trova a dover affrontare una nuova ondata di antisemitismo, con le sue matrici nell'islamismo, che si traduce in attacchi spesso mortali ad istituzioni e individui tra cui i più gravi sono stati gli attentati di Tolosa e Montauban del 2012 e la cattura di ostaggi all'Hyper Cacher a Porte de Vincennes nel 2015. Infine, con le elezioni presidenziali del 2017, l'ascesa sempre più radicata degli estremisti suscita una forte inquietudine. Circa 200.000 ebrei di nazionalità francese vivono attualmente in Israele a seguito dell'Aliyah.
rdf:langString De Joodse gemeenschap in Frankrijk bedraagt tussen de 500.000 en de 600.000 mensen. De meeste gemeenschappen bevinden zich in de stedelijk gebieden van Parijs, Marseille, Toulouse, Lyon en Straatsburg.
rdf:langString Judarnas historia i Frankrike är minst 2000 år gammal. Under tidig medeltid var Frankrike ett centrum för judisk bildning och utbildning, men med tiden ökade förföljelserna och brotten mot judarna. År 1791, under franska revolutionen, fick judarna formellt medborgerliga rättigheter, men trots detta fanns antisemitismen kvar. Bland annat visade den så kallade Dreyfusaffären runt sekelskiftet 1900 att det i Frankrike fanns en ingrodd antisemitism inom armén. Idag har Frankrike den största judiska befolkningen i Europa följd av England. Frankrike är också det land i världen som har den tredje största judiska befolkningen, efter Israel och USA.
rdf:langString История евреев во Франции связана с евреями и еврейскими общинами во Франции, существовавшими, по крайней мере, с раннего средневековья. Франция была центром еврейского обучения в средние века, но преследования увеличивались с течением времени, включая множественные изгнания и возвращения. В ходе французской революции конца XVIII века Франция была первой страной в Европе, которая освободила своё еврейское население. Антисемитизм сохранялся, несмотря на юридическое равенство, как это показало дело Дрейфуса конца XIX века. Во время Второй мировой войны правительство Виши сотрудничало с нацистскими оккупантами при депортации многочисленных французских и иностранных еврейских беженцев в концентрационные лагеря. 75 % еврейского населения Франции пережили Холокост. Большинство французских евреев в XXI веке являются сефардами и мизрахи, многие из которых (или их родители) эмигрировали с конца 20-го века из бывших французских колоний в Северной Африке после того, как эти страны стали независимыми. Они составляют ряд религиозных организаций, от ультраортодоксальных общин (Хареди) до большого сегмента евреев, которые являются полностью светскими и которые обычно заключают браки за пределами еврейской общины. В Израиле проживает около 200 тыс. французских евреев. Многие из них эмигрировали с 2010 года, из-за участившихся нападений на еврейские учреждения и частных лиц во Франции.
rdf:langString Sephardi Jews, Mizrahi Jews, Ashkenazi Jews, other ethnic divisions
xsd:nonNegativeInteger 134592
xsd:nonNegativeInteger 480000 600000

data from the linked data cloud