History of Wales

http://dbpedia.org/resource/History_of_Wales an entity of type: Thing

Die Geschichte von Wales umfasst die Entwicklungen auf dem Gebiet von Wales, eines Landesteils des Vereinigten Königreichs Großbritannien und Nordirland, von der Urgeschichte bis zur Gegenwart. Sie lässt sich zwar etwa 230.000 Jahre zurückverfolgen, doch unterbrachen die nachfolgenden Kaltzeiten mit ihren gewaltigen Gletschermassen die menschliche Besiedlung mehrfach. rdf:langString
Le pays de Galles est habité depuis au moins 29 000 ans par l’Homo sapiens et depuis 230 000 ans par des hommes de Néanderthal. Les lieux ont été habités continuellement depuis la dernière glaciation vers 9000 av. J.-C. On y trouve plusieurs témoignages du Néolithique, surtout des tombes, ainsi que de l’âge du bronze et de l’âge du fer. L’histoire écrite commence avec les Romains qui lancent une campagne contre les Deceangli en 48. rdf:langString
ウェールズの歴史(ウェールズのれきし)では、イギリス・ウェールズ地方の歴史について解説する。 rdf:langString
يبدأ تاريخ ويلز بوصول البشر إلى المنطقة منذ آلاف السنين. عاش النياندرتال في ما يُعرف الآن باسم ويلز، أو كَمْري بالنسبة إلى الشعب الويلزي، قبل 230,000 عام على الأقل، بينما وصل الإنسان العاقل في عام 31,000 قبل الميلاد. ومع ذلك، فإن الإستيطان المستمر للبشر المعاصرين يعود إلى الفترة التي تلت نهاية العصر الجليدي الأخير في عام 9,000 قبل الميلاد، وتملك ويلز العديد من بقايا العصر الحجري المتوسط، والعصر الحجري الحديث، والعصر البرونزي. خلال العصر الحديدي، كانت المنطقة، كباقي مناطق بريطانيا الواقعة جنوب خور فورث، خاضعة لسيطرة البريطونيين الكلتيين وتسودها اللغة البريتونية. شنّ الرومان، الذين بدؤوا فتوحاتهم لبريطانيا في عام 43 ميلادي، أول حملة غزو على ما يُعرف الآن بشمال شرق ويلز في عام 48 ميلادي ضد قبيلة ديتشانغلي، وتمكنوا من السيطرة الكاملة على المنطقة بهزيمتهم قبيلة الأوردوفايسيس في عام 79 ميلادي. ا rdf:langString
El país de Gal·les o Cymru (en gal·lès) ha estat habitat per l'humà modern des de fa almenys 29.000 anys, encara que els assentaments estables al territori no apareixerien fins a l'última edat de Gel. A Gal·les hi ha molts jaciments i restes del període neolític (principalment dòlmens i cromlechs), així com restes posteriors de l'edat del bronze i de la del ferro. La història escrita de Gal·les comença amb l'arribada dels romans, que van realitzar diverses campanyes contra la tribu dels deceangles al nord-est de l'actual Gal·les l'any 48. Dues de les grans tribus britàniques, els silurs i els ordovics, es van resistir al domini romà durant alguns anys, però finalment els ordovics foren sotmesos l'any 79. Les tribus britàniques de l'època preromana ocupaven el territori actual de Gal·les, p rdf:langString
Dějiny Walesu se datují od příchodu prvních lidí do této oblasti před mnoha tisíci lety. Neandrtálci žili na území současného Walesu nejpozději před 230 000 lety a homo sapiens asi 29 000 lety. Nicméně trvalé obydlení území začalo až po konci poslední doby ledové okolo roku 9 000 př. n. l. V průběhu doby železné převládali ve Walesu, podobně jako ve zbytku země, Keltové a britský jazyk. rdf:langString
The history of what is now Wales (Welsh: Cymru) begins with evidence of a Neanderthal presence from at least 230,000 years ago, while Homo sapiens arrived by about 31,000 BC. However, continuous habitation by modern humans dates from the period after the end of the last ice age around 9000 BC, and Wales has many remains from the Mesolithic, Neolithic, and Bronze Age. During the Iron Age the region, like all of Britain south of the Firth of Forth, was dominated by the Celtic Britons and the Brittonic language. The Romans, who began their conquest of Britain in AD 43, first campaigned in what is now northeast Wales in 48 against the Deceangli, and gained total control of the region with their defeat of the Ordovices in 79. The Romans departed from Britain in the 5th century, opening the door rdf:langString
Galesko historia Neoliton hasi zen, non gizakiak lurralde horretan bizi baitziren. Idatzitako historia erromatarren etorrerarekin hasi zen, ordea, K. o. 48an. Britaniako probintziaren barruan, 400 inguran erromatarrek alde egin zuten, eta Gwynedd edo Powys gisako printzerriak sortu ziren egungo Galesen. rdf:langString
La historia de Gales comienza con la llegada de seres humanos a la región hace miles de años. Los neandertales vivieron en lo que hoy es Gales (o Cymru en galés), hace al menos 230 000 años,​ mientras que el Homo sapiens llegó alrededor de . ​ Sin embargo, los asentamientos estables de los humanos modernos datan del período posterior al final de la última glaciación alrededor del 9000 a. C., y Gales tiene muchos restos del Mesolítico, del Neolítico (principalmente dólmenes y crómlechs) y de la Edad de Bronce. Durante la Edad del Hierro, la región, al igual que toda Gran Bretaña al sur del Firth of Forth, estaba dominada por los celtas britones y la lengua britónica.​ rdf:langString
웨일스의 역사는 영국의 홈 네이션스 가운데 하나인 웨일스의 역사이다. 웨일스에 현생 인류가 살기 시작한 것은 빙하기가 끝날 무렵인 기원전 9,000년 경 부터이다. 웨일스에서는 많은 신석기 시대의 유물들이 발굴되었으며 청동기 시대와 철기 시대의 대표적 유적인 고인돌과 둥글게 돌을 쌓은 등이 보존되어 있다. 웨일스에 대한 기록은 로마 제국이 브리튼섬에 들어오면서 시작되어 기원후 48년 로마와 맞서 싸운 켈트족의 이름들이 기록되어 있다. 로마 제국의 지배 기간 동안 웨일스는 잉글랜드, 이남의 스코틀랜드와 함께 브리타니아로 불렸다. 400년 로마 제국이 붕괴하자 웨일스 지역에는 귀네드 왕국과 포이스 왕국이 세워졌다. 이 무렵 기독교가 들어왔으며 이 지역을 웨일스라 부르기 시작하였다. rdf:langString
I più antichi resti umani trovati nel Galles appartengono alla cosiddetta Signora Rossa di (penisola di Gower, nel Galles meridionale), uno scheletro umano dipinto con ocra rossa, scoperto nel 1826 in una cava di calcare. Nonostante il nome, i resti appartengono a un giovane uomo vissuto circa 29.000 anni fa alla fine del Paleolitico Inferiore. Oltre al reperto archeologico più antico mai trovato nel Regno Unito, è anche considerato come il più antico esempio di sepoltura cerimoniale dell'Europa occidentale. Insieme allo scheletro furono rinvenuti anche gioielli fatti in avorio e in conchiglie e un teschio di mammuth. rdf:langString
De Romeinen gaven aan het huidige Wales de naam Cambria, en bouwden een groot aantal forten in het zuiden van het land, tot Carmarthen in het westen. Er is bewijs dat de Romeinen verder westwaarts trokken en van daaruit naar Ierland overstaken. Zij bouwden ook het amfitheater in Caerleon, het best bewaarde in Groot-Brittannië. De Romeinen waren ook druk in het noorden van het land, en volgens de Mabinogion zou Magnus Maximus, een van de laatste keizers van het rijk, getrouwd zijn met een Elen (of Helen), de dochter van een Welsh stamhoofd nabij het huidige Caernarfon. rdf:langString
Området som nu är känt som Wales har bebotts av den moderna människan i åtminstone 29 000 år men kontinuerlig mänsklig bosättning dateras till perioden efter den senaste istiden. Wales har många kvarlevor från den neolitiska perioden (främst gravkammare) samt från brons- och järnåldern. rdf:langString
Os romanos estabeleceram uma cadeia de fortes ao longo da parte sul do País de Gales até Carmarthen (Maridunum). Existem provas de que progrediram até ainda mais para oeste. Também construíram a lendária fortaleza em Caerleon (Isca), cujo magnífico anfiteatro é o mais bem preservado em toda a Grã-Bretanha. Os romanos também chegaram ao norte de Gales e uma velha lenda diz que Magno Máximo, um dos últimos imperadores, casou-se com Elen ou Helen, a filha de um chefe galês de Segôncio, perto da actual . rdf:langString
История Уэльса начинается с прибытия первых людей в данный регион несколько тысяч лет назад. Примерно 230 000 лет назад на территории Уэльса уже обитали неандертальцы. 29 000 лет назад на территории страны начали появляться Homo sapiens. Однако постоянное пребывание современного человека в Уэльсе началось после ледникового периода примерно 9000 лет до н. э. В течение железного века в этом регионе, как и во всей Британии к югу от Ферт-оф-Форта, преобладали кельтские бритты и бриттский язык. rdf:langString
威爾斯的历史(威爾斯語:Hanes Cymru)就现有资料来看,公元前1000年时,就有凯尔特人从欧洲大陆中部来到威尔士。威尔士有许多中石器时代、新石器时代和青铜时代的遗迹。在铁器时代该地区与福斯湾以南的整个不列颠一样,由凯尔特不列颠人和不列颠语言主导。 5世纪罗马人离开不列颠,为盎格鲁-撒克逊人的入侵打开了大门。此后,不列颠语言和文化开始分裂,形成了几个不同的群体。在威尔士人是最大的这些群体。在后罗马时期,今天的威尔士形成了许多王国。虽然最强大的统治者被公认为不列颠之王,并且一些统治者将他们的控制权扩展到其他威尔士领土和英格兰西部,但没有人能够长期统一威尔士。 英格兰于1707年成正式将威尔士吞并为大不列颠王国的一部分,随后1801年成立大不列颠和爱尔兰联合王国。尽管英语占主导地位,威尔士人仍保留了他们的语言和文化。 18世纪见证了两个对威尔士产生重大影响的变化的开始,即威尔士卫理公会的复兴,这导致该国在宗教上变得越来越不墨守成规,以及完成工业革命。在大英帝国崛起期间,尤其是19世纪东南威尔士经历了快速的工业化和由于煤和铁工业的爆炸式增长而导致的人口急剧增加,为威尔士在第一次世界大战中贡献了充分的作用。 rdf:langString
Історія Уельсу тісно пов'язана з історією Британії. Сучасний Уельс є складовою частиною Сполученого Королівства Британії та Північної Ірландії. Країна Уельс утворилася, коли, починаючи з 5 століття, на острів почали прибувати англосакси і витіснили племена бритів із південно-східної його частини на захід і на європейський континент. У західній частині Британії утворився Уельс, на континенті — Бретань. У період гептархії, коли на території англосаксів існувало 7 різних королівств, Уельс був незалежним від англосаксів, хоча й не мав єдиної держави. Така ситуація продовжувалася після об'єднання територій англосаксів у єдину Англію й після норманського завоювання до 1282 року, коли англійці повністю підкорили собі землі валлійців. Відтоді спадкоємець британського трону традиційно носить титул rdf:langString
rdf:langString History of Wales
rdf:langString تاريخ ويلز
rdf:langString Història de Gal·les
rdf:langString Dějiny Walesu
rdf:langString Geschichte von Wales
rdf:langString Historia de Gales
rdf:langString Galesko historia
rdf:langString Histoire du pays de Galles
rdf:langString Storia del Galles
rdf:langString ウェールズの歴史
rdf:langString 웨일스의 역사
rdf:langString Geschiedenis van Wales
rdf:langString История Уэльса
rdf:langString História do País de Gales
rdf:langString Wales historia
rdf:langString 威爾斯歷史
rdf:langString Історія Уельсу
xsd:integer 46672
xsd:integer 1123926895
rdf:langString medic
rdf:langString July 2022
rdf:langString يبدأ تاريخ ويلز بوصول البشر إلى المنطقة منذ آلاف السنين. عاش النياندرتال في ما يُعرف الآن باسم ويلز، أو كَمْري بالنسبة إلى الشعب الويلزي، قبل 230,000 عام على الأقل، بينما وصل الإنسان العاقل في عام 31,000 قبل الميلاد. ومع ذلك، فإن الإستيطان المستمر للبشر المعاصرين يعود إلى الفترة التي تلت نهاية العصر الجليدي الأخير في عام 9,000 قبل الميلاد، وتملك ويلز العديد من بقايا العصر الحجري المتوسط، والعصر الحجري الحديث، والعصر البرونزي. خلال العصر الحديدي، كانت المنطقة، كباقي مناطق بريطانيا الواقعة جنوب خور فورث، خاضعة لسيطرة البريطونيين الكلتيين وتسودها اللغة البريتونية. شنّ الرومان، الذين بدؤوا فتوحاتهم لبريطانيا في عام 43 ميلادي، أول حملة غزو على ما يُعرف الآن بشمال شرق ويلز في عام 48 ميلادي ضد قبيلة ديتشانغلي، وتمكنوا من السيطرة الكاملة على المنطقة بهزيمتهم قبيلة الأوردوفايسيس في عام 79 ميلادي. انفصل الرومان عن بريطانيا في القرن الخامس الميلادي، تاركين الباب مفتوحًا أمام الغزو الأنجلوسكسوني. بعد ذلك، بدأت اللغة والثقافة البريطانية بالتشظي، وتشكلت عدة مجاميع منفصلة. كان الشعب الويلزي أكبر هذه المجاميع، ويجري التطرق إليهم عمومًا بشكل مستقل عن غيرهم من الناطقين باللغة البريثونية المتبقين بعد القرن الحادي عشر. تشكل عدد من الممالك في ويلز الحالية في الفترة ما بعد الرومانية. في حين اعتُرف بأن أقوى الحكام هو ملك البريطانيين (لاحقًا تويسوك كمري: زعيم أو أمير ويلز)، وبسط بعض الحكام سيطرتهم على مناطق ويلز الأخرى وداخل إنجلترا الغربية، لم يتمكن أي منهم من توحيد ويلز لفترة طويلة. أدت الصراعات الداخلية والضغط الخارجي من الإنجليز، والغزوات النورماندية لإنجلترا لاحقًا، إلى دخول الممالك الويلزية تدريجيًا تحت سيطرة التاج الإنجليزي. في عام 1282، أدت وفاة ليويلين أب غروفود إلى غزو إمارة ويلز على يد إدوارد الأول ملك إنجلترا. بعد ذلك، حمل وريث العاهل الإنجليزي لقب «أمير ويلز». أطلق الويلزيون العديد من الثورات ضد الحكم الإنجليزي، وكانت آخر ثورة بارزة تلك التي قادها أوين غليندر في بداية القرن الخامس عشر. في القرن السادس عشر، أصدر هنري الثامن، وهو من أصل ويلزي باعتباره ابن حفيد أوين تيودور، القوانين في إدارة ويلز بهدف دمج ويلز بالكامل في مملكة إنجلترا. تحت سلطة إنجلترا، أصبحت ويلز جزءًا من مملكة بريطانيا العظمى في عام 1707 ثم من المملكة المتحدة في عام 1801. ومع ذلك، احتفظ الويلزيون بلغتهم وثقافتهم على الرغم من الهيمنة الإنجليزية. أدى نشر أول ترجمة كاملة للكتاب المقدس باللغة الويلزية على يد ويليام مورغان في عام 1588 إلى تقدم كبير في وضع الويلزية بصفتها لغة أدبية. شهد القرن الثامن عشر بدايات تغييرين أثّرا بشكل كبير في ويلز؛ إحياء الويلزية الميثودية، ما أدى إلى انقسام الأديان في البلاد، والثورة الصناعية. في أثناء ظهور الإمبراطورية البريطانية في القرن التاسع عشر، خاضت جنوب شرق ويلز على وجه الخصوص تجربة التصنيع السريع والارتفاع الكبير في عدد السكان نتيجة انفجار صناعتَي الفحم والحديد. لعبت ويلز دورًا كاملًا وراغبًا في الحرب العالمية الأولى. تراجعت صناعات الإمبراطورية في ويلز في القرن العشرين مع نهاية الإمبراطورية البريطانية في أعقاب الحرب العالمية الثانية، بينما ارتفعت المشاعر القومية والاهتمام بتقرير المصير. حل حزب العمال محل الحزب الليبرالي باعتباره القوة السياسية المهيمنة في عشرينيات القرن العشرين. لعبت ويلز دورًا معتبرًا خلال الحرب العالمية الثانية إلى جانب بقية المملكة المتحدة لبريطانيا العظمى وأيرلندا الشمالية والحلفاء، وتعرضت مدنها للقصف على نطاق واسع في أثناء الهجوم النازي. اكتسب الحزب الوطني «بلايد كمري» («حزب ويلز») تأييدًا منذ ستينيات القرن العشرين. في استفتاء عام 1997، وافق الناخبون الويلزيون على الحكومية إلى جمعية ويلز الوطنية، التي اجتمعت لأول مرة في عام 1999.
rdf:langString El país de Gal·les o Cymru (en gal·lès) ha estat habitat per l'humà modern des de fa almenys 29.000 anys, encara que els assentaments estables al territori no apareixerien fins a l'última edat de Gel. A Gal·les hi ha molts jaciments i restes del període neolític (principalment dòlmens i cromlechs), així com restes posteriors de l'edat del bronze i de la del ferro. La història escrita de Gal·les comença amb l'arribada dels romans, que van realitzar diverses campanyes contra la tribu dels deceangles al nord-est de l'actual Gal·les l'any 48. Dues de les grans tribus britàniques, els silurs i els ordovics, es van resistir al domini romà durant alguns anys, però finalment els ordovics foren sotmesos l'any 79. Les tribus britàniques de l'època preromana ocupaven el territori actual de Gal·les, però també parts d'Anglaterra i el sud d'Escòcia, en el que s'organitzaria en la província romana de Britània fins a la retirada de les legions romanes al començament del segle v. En els segles següents al territori de Gal·les es formarien petits regnes com Gwynedd i Powys, al mateix temps que els britànics es convertien al cristianisme. Durant el període altomedieval el territori de Gal·les estava dividit en petits regnes, però el governant del Regne de Gwynedd normalment era reconegut com el rei dels britons. Alguns d'aquests governants eren capaços de governar sobre diversos regnes i amb el pas del temps es van estendre. A mitjan segle xi Gruffyd ap Llywelyn va arribar a controlar tots els regnes de Gal·les i algunes zones d'Anglaterra durant un breu període. L'alta edat mitjana a Gal·les es va caracteritzar per la lluita contra regnes anglosaxons com Mercia, posteriorment contra el regne unificat d'Anglaterra, i després contra els invasors normands, que van arribar a les fronteres de Gal·les l'any 1067. La guerra contra els invasors va continuar durant més de dos segles fins a la mort de Llywelyn, l'últim rei, el 1282, la qual cosa va constituir l'annexió de Gal·les al Regne d'Anglaterra. Owain Glyndwr va dirigir una rebel·lió contra els anglesos al començament del segle xv i va controlar Gal·les durant uns pocs anys abans que la corona anglesa restablís la seva autoritat. Durant el segle xvi la legislació gal·lesa va ser progressivament modificada per incorporar les estructures executives d'Anglaterra. No obstant això, malgrat l'assimilació anglesa, els gal·lesos van mantenir la seva llengua i la seva cultura. Durant el segle xviii Gal·les va ser afectat per dues importants reformes. La Revolució industrial i el Renaixement metodista. Durant el segle XIX el sud-est de Gal·les va experimentar en especial una ràpida industrialització i un fort increment demogràfic. Aquestes zones foren "anglificades" a causa de l'arribada massiva d'immigrants, i en destacaren els territoris rurals, on es va conservar amb més força la cultura tradicional gal·lesa. Així mateix, la zona va experimentar la influència del cristianisme metodista. Al segle xx, i després de la Segona Guerra mundial, el territori de Gal·les va experimentar un progressiu declivi a causa de la crisi de la indústria del carbó i del ferro. En l'àmbit polític la crisi provocà que el Partit Liberal fos desplaçat del poder pel Partit Laborista. Durant aquest període els nacionalistes del partit Plaid Cymru, dirigits per Gwynfor Evans, van aconseguir per primera vegada representació al Parlament del Regne Unit l'any 1966, i van convertir la "devolució" de les institucions parlamentàries gal·leses en el seu principal objectiu polític. En el referèndum de 1979 va guanyar el vot negatiu, però el 1997 es va realitzar un nou referèndum en el qual guanyà el sí per un estret marge, cosa que va permetre la creació d'un parlament gal·lès a Cardiff.
rdf:langString Dějiny Walesu se datují od příchodu prvních lidí do této oblasti před mnoha tisíci lety. Neandrtálci žili na území současného Walesu nejpozději před 230 000 lety a homo sapiens asi 29 000 lety. Nicméně trvalé obydlení území začalo až po konci poslední doby ledové okolo roku 9 000 př. n. l. V průběhu doby železné převládali ve Walesu, podobně jako ve zbytku země, Keltové a britský jazyk. Římané napadli severní část země roku 48 a kontrolu nad Walesem získali roku 79. Poté, co se z Británie v 5. století stáhli, stala se Británie terčem útoků Anglosasů. Rozvoj britského jazyka a kultury se začaly v různých částech země štěpit a obyvatelé Walesu jsou od 11. století uváděni jako samostatná skupina britských obyvatel. Po odchodu Římanů vzniklo na území Walesu mnoho království. I když někteří vládcové byli schopni dobýt území jiných království a dokonce i část západní Anglie, nikdo z nich nedokázal sjednotit zemi dlouhodobě. Vnitřní rozbroje a útoky Anglosasů a později Normanů vedly k tomu, že se Wales dostal pod nadvládu anglických králů. Po smrti Llywelyna ap Gruffydda ovládl velšské knížectví Eduard I. a později byl udělován dědicům anglických králů titul princ z Walesu. Velšané podnikli proti Angličanům několik vzpour. Poslední významnější revoltu vedl na počátku 15. století Owain Glyndŵr. V 16. století Jindřich VIII. začlenil Wales zcela do Anglického království, roku 1707 se stal součástí Království Velké Británie a roku 1801 Spojeného království. Nicméně Velšané si i pod nadvládou Angličanů zachovali svůj jazyk a kulturu. Vydání velšského překladu Bible roku 1588 zlepšilo pozici velštiny jako literárně použitelného jazyka. Nejdůležitějšími událostmi pro zemi v 18. století byly obrození Velšského puritánství a průmyslová revoluce. V 19. století došlo vlivem nárůstu těžby uhlí a zpracování železa k výraznému nárůstu počtu obyvatel na jihu země. V referendu konaném roku 1997 odsouhlasili velšští voliči převod správy na Velšské národní shromáždění, jehož první jednání se uskutečnilo roku 1999.
rdf:langString Die Geschichte von Wales umfasst die Entwicklungen auf dem Gebiet von Wales, eines Landesteils des Vereinigten Königreichs Großbritannien und Nordirland, von der Urgeschichte bis zur Gegenwart. Sie lässt sich zwar etwa 230.000 Jahre zurückverfolgen, doch unterbrachen die nachfolgenden Kaltzeiten mit ihren gewaltigen Gletschermassen die menschliche Besiedlung mehrfach.
rdf:langString La historia de Gales comienza con la llegada de seres humanos a la región hace miles de años. Los neandertales vivieron en lo que hoy es Gales (o Cymru en galés), hace al menos 230 000 años,​ mientras que el Homo sapiens llegó alrededor de . ​ Sin embargo, los asentamientos estables de los humanos modernos datan del período posterior al final de la última glaciación alrededor del 9000 a. C., y Gales tiene muchos restos del Mesolítico, del Neolítico (principalmente dólmenes y crómlechs) y de la Edad de Bronce. Durante la Edad del Hierro, la región, al igual que toda Gran Bretaña al sur del Firth of Forth, estaba dominada por los celtas britones y la lengua britónica.​ La historia escrita de Gales comienza con la llegada de los romanos, que comenzaron su conquista en el año 43 d. C., e hicieron campaña por primera vez en lo que ahora es el noreste de Gales contra los deceanglos. Las tribus británicas de la época prerromana —deceanglos, ordovicos, cornovii, démetas y siluros.​— ocupaban el territorio actual de Gales y también partes de Inglaterra y el sur de Escocia, en lo que se organizaría como la provincia romana de Britania. Los romanos consiguieron el control total de Gales con la derrota de los siluros y finalmente de los ordovicos en 79 d. C. y partieron de Gran Bretaña en el siglo V, abriendo la puerta a la invasión anglosajona. Varios reinos pequeños se formaron en el actual Gales en el período de la Britania posromana, como Gwynedd, Powys, Deheubarth, Glywysing y Gwent, al tiempo que los britónicos se convertían al cristianismo. A partir de entonces, la lengua y la cultura britónicas comenzaron a dividirse, y se formaron varios grupos distintos. Los galeses fueron el mayor de estos grupos, y generalmente se desempeñaron independientemente de los otros pueblos de habla britónica supervivientes después del siglo XI.​ Durante el período altomedieval el territorio de Gales siguió dividido en pequeños reinos, siendo el gobernante más poderoso el del reino de Gwynedd, que normalmente era reconocido como el (más tarde : Leader o Prince of Wales). Algunos de esos gobernantes fueron capaces de ampliar su control sobre otros territorios galeses y hacia el oeste de Inglaterra y con el paso del tiempo su influencia centralizadora se extendió. A mediados del siglo XI Gruffyd ap Llywelyn llegó a controlar todos los reinos de Gales y algunas zonas de Inglaterra durante un breve período, pero ningún gobernante pudo unificar Gales durante mucho tiempo. La Alta Edad Media en Gales se caracterizó por las luchas internas y la presión externa de los reinos ingleses, primero como Mercia, luego contra el reino unificado de Inglaterra. y posteriormente contra los conquistadores normandos, que llegaron a las fronteras de Gales en el año 1067. La guerra contra los invasores continuó durante más de dos siglos hasta la muerte del Llywelyn ap Gruffudd, el Último Rey en 1282, que condujo a la conquista del Principado de Gales por el rey Eduardo I de Inglaterra y la anexión de Gales al reino de Inglaterra; después, el heredero aparente del monarca inglés llevará el título de "Prince of Wales". Los galeses lanzaron varias revueltas contra la dominación inglesa, siendo la última significativa la que dirigió Owain Glyndŵr a principios del siglo XV, que controló Gales durante unos pocos años antes de que la corona inglesa restableciera su autoridad. Durante el siglo XVI la legislación galesa fue progresivamente modificada para incorporar las estructuras ejecutivas a Inglaterra. Enrique VIII, él mismo de origen galés como bisnieto de Owen Tudor, aprobó las Leyes en las Actas de Gales con el objetivo de incorporar plenamente a Gales en el Reino de Inglaterra. Bajo la autoridad de Inglaterra, Gales se convirtió en parte del Reino de Gran Bretaña en 1707 y luego en el Reino Unido en 1801. Sin embargo, a pesar de la asimilación inglesa, los galeses conservaron su idioma y cultura. La publicación de la extremadamente significativa primera traducción completa de la Biblia en galés por William Morgan en 1588 ayudó mucho a la posición del galés como lengua literaria.​ El siglo XVIII vio el comienzo de dos cambios que afectarían enormemente a Gales, el —que llevó al país a volverse cada vez más inconformista con la religión— y la Revolución Industrial. Durante el surgimiento del Imperio Británico, el sudeste de Gales, en particular, experimentó en el siglo XIX una rápida industrialización y un aumento rápido de la población como resultado de la explosión de las industrias del carbón y del hierro.​ Estas zonas fueron “anglificadas” debido a la llegada de inmigrantes, destacando con los territorios rurales, donde se conservó con más fuerza la cultura tradicional galesa. Asimismo, la zona experimentó la influencia del cristianismo metodista. Gales desempeñó un papel completo y voluntario en la Primera Guerra Mundial. El Partido Laborista reemplazó al Partido Liberal como fuerza política dominante en los años 1920. Gales jugó un papel importante durante la Segunda Guerra Mundial junto con el resto del Reino Unido de Gran Bretaña e Irlanda del Norte y los Aliados, y sus ciudades fueron bombardeadas extensamente durante el blitz nazi. Las industrias del Imperio en Gales declinaron en el siglo XX con el fin del Imperio británico después de la Segunda Guerra Mundial mientras que el sentimiento nacionalista y el interés en la autodeterminación aumentaron. El partido nacionalista Plaid Cymru, dirigido por Gwynfor Evans, ganó impulso a partir de los años 1960 y consiguieron por primera vez representación en el parlamento del Reino Unido en 1966, convirtiendo la “devolución” de las instituciones parlamentarias galesas en su principal objetivo político. En el referéndum de 1979 ganó el voto negativo pero en 1997 en otro referéndum los votantes galeses aprobaron por un estrecho margen la devolución de la responsabilidad gubernamental a una Asamblea Nacional de Gales, la cual se reunió por primera vez en Cardiff en 1999.
rdf:langString The history of what is now Wales (Welsh: Cymru) begins with evidence of a Neanderthal presence from at least 230,000 years ago, while Homo sapiens arrived by about 31,000 BC. However, continuous habitation by modern humans dates from the period after the end of the last ice age around 9000 BC, and Wales has many remains from the Mesolithic, Neolithic, and Bronze Age. During the Iron Age the region, like all of Britain south of the Firth of Forth, was dominated by the Celtic Britons and the Brittonic language. The Romans, who began their conquest of Britain in AD 43, first campaigned in what is now northeast Wales in 48 against the Deceangli, and gained total control of the region with their defeat of the Ordovices in 79. The Romans departed from Britain in the 5th century, opening the door for the Anglo-Saxon invasion. Thereafter, the Brittonic language and culture began to splinter, and several distinct groups formed. The Welsh people were the largest of these groups, and are generally discussed independently of the other surviving Brittonic-speaking peoples after the 11th century. In the post-Roman period, a number of Welsh kingdoms formed in present-day Wales, including Gwynedd, Powys, Deheubarth, Brycheiniog, Ergyng and Gwent. While the most powerful ruler was acknowledged as King of the Britons (later Tywysog Cymru: Leader or Prince of Wales), and some rulers extended their control over other Welsh territories and into western England, none were able to unite Wales for long. Internecine struggles and external pressure from the English and later, the Norman conquerors of England, led to the Welsh kingdoms coming gradually under the sway of the English crown. In 1282, the death of Llywelyn ap Gruffudd led to the conquest of the Principality of Wales by King Edward I of England; afterwards, the heir apparent to the English monarch has borne the title "Prince of Wales". The Welsh launched several revolts against English rule, the last significant one being that led by Owain Glyndŵr in the early 15th century. In the 16th century Henry VIII, himself of Welsh extraction as a great-grandson of Owen Tudor, passed the Laws in Wales Acts aiming to fully incorporate Wales into the Kingdom of England. Under England's authority, Wales became part of the Kingdom of Great Britain in 1707 and then the United Kingdom of Great Britain and Ireland in 1801. Yet, the Welsh retained their language and culture despite heavy English dominance. The publication of the extremely significant first complete Welsh translation of the Bible by William Morgan in 1588 greatly advanced the position of Welsh as a literary language. The 18th century saw the beginnings of two changes that would greatly affect Wales, the Welsh Methodist revival, which led the country to turn increasingly nonconformist in religion, and the Industrial Revolution. During the rise of the British Empire, 19th century Southeast Wales in particular experienced rapid industrialisation and a dramatic rise in population as a result of the explosion of the coal and iron industries. Wales played a full and willing role in World War One. The industries of the Empire in Wales declined in the 20th century with the end of the British Empire following the Second World War, while nationalist sentiment and interest in self-determination rose. The Labour Party replaced the Liberal Party as the dominant political force in the 1920s. Wales played a considerable role during World War Two along with the rest of the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland and the Allies, and its cities were bombed extensively during the Blitz. The nationalist party Plaid Cymru gained momentum from the 1960s. In a 1997 referendum, Welsh voters approved the devolution of governmental responsibility to a National Assembly for Wales which first met in 1999. In May 2020, the National Assembly for Wales was officially renamed Senedd Cymru or the Welsh Parliament (simply Senedd), to reflect significantly increased devolution and administrative power.
rdf:langString Galesko historia Neoliton hasi zen, non gizakiak lurralde horretan bizi baitziren. Idatzitako historia erromatarren etorrerarekin hasi zen, ordea, K. o. 48an. Britaniako probintziaren barruan, 400 inguran erromatarrek alde egin zuten, eta Gwynedd edo Powys gisako printzerriak sortu ziren egungo Galesen. erregeak XI. mendearen erdialdean Gales osoa eta Ingalaterrako hainbat toki ere bereganatu zituen. Anglo-saxoien eta ingelesen aurkako gerrak 1282ra arte iraun zuen. Izan ere, urte horretan Ingalaterrako erresumak Gales konkistatu baitzuen. Matxinadak gorabehera, XVI. mendean Galesek guztiz egin zuen bat Ingalaterrarekin. Hala ere, bertako hizkuntza eta kultura gorde egin ziren. XVIII. mendean Industria Iraultzak eta eragin handia izan zuten Galesen gainean. XIX. mendean, Galesko hego-ekialdea azkar industrializatuta, populazioa izugarri handitu eta ingelestu zen. XX. mendean, Bigarren Mundu Gerraren ostean, ikatz eta altzairu industriek gainbehera pairatu behar izan zuten. Sozialistak lehendabiziko alderdi politiko bilakatu zen. Nazionalismoa ere sortu zen eta 1966an estreinekoz eserleku bat eskuratu zuten Londresen. Erreferendum baten bidez 1997an Cardiffen Galesko Biltzarra ezarri zen.
rdf:langString Le pays de Galles est habité depuis au moins 29 000 ans par l’Homo sapiens et depuis 230 000 ans par des hommes de Néanderthal. Les lieux ont été habités continuellement depuis la dernière glaciation vers 9000 av. J.-C. On y trouve plusieurs témoignages du Néolithique, surtout des tombes, ainsi que de l’âge du bronze et de l’âge du fer. L’histoire écrite commence avec les Romains qui lancent une campagne contre les Deceangli en 48.
rdf:langString 웨일스의 역사는 영국의 홈 네이션스 가운데 하나인 웨일스의 역사이다. 웨일스에 현생 인류가 살기 시작한 것은 빙하기가 끝날 무렵인 기원전 9,000년 경 부터이다. 웨일스에서는 많은 신석기 시대의 유물들이 발굴되었으며 청동기 시대와 철기 시대의 대표적 유적인 고인돌과 둥글게 돌을 쌓은 등이 보존되어 있다. 웨일스에 대한 기록은 로마 제국이 브리튼섬에 들어오면서 시작되어 기원후 48년 로마와 맞서 싸운 켈트족의 이름들이 기록되어 있다. 로마 제국의 지배 기간 동안 웨일스는 잉글랜드, 이남의 스코틀랜드와 함께 브리타니아로 불렸다. 400년 로마 제국이 붕괴하자 웨일스 지역에는 귀네드 왕국과 포이스 왕국이 세워졌다. 이 무렵 기독교가 들어왔으며 이 지역을 웨일스라 부르기 시작하였다. 중세 초기 웨일스는 몇 개의 국가로 나뉘어 있었으나 귄네드 왕국이 가장 강력하였으며 과 같은 귄네드의 군주가 이란 칭호를 사용하였다. 11세기 경까지 웨일스는 이웃한 의 국가 머시아와 각축하고 있었으며 으로 인해 잉글랜드에 복속되었다. 1238년 이 잉글랜드에 정복되었다. 이후 웨일스는 웨일스 공국으로서 잉글랜드 왕국의 웨일스공에 의해 통치되었다. 16세기에 들어 웨일스는 잉글랜드에 완전히 합병되어 잉글랜드 왕국의 일부가 되었다. 그러나 오늘날에도 웨일스는 문화, 언어 면에서 잉글랜드와 다른 독자성을 유지하고 있다.
rdf:langString ウェールズの歴史(ウェールズのれきし)では、イギリス・ウェールズ地方の歴史について解説する。
rdf:langString De Romeinen gaven aan het huidige Wales de naam Cambria, en bouwden een groot aantal forten in het zuiden van het land, tot Carmarthen in het westen. Er is bewijs dat de Romeinen verder westwaarts trokken en van daaruit naar Ierland overstaken. Zij bouwden ook het amfitheater in Caerleon, het best bewaarde in Groot-Brittannië. De Romeinen waren ook druk in het noorden van het land, en volgens de Mabinogion zou Magnus Maximus, een van de laatste keizers van het rijk, getrouwd zijn met een Elen (of Helen), de dochter van een Welsh stamhoofd nabij het huidige Caernarfon. Mogelijk dat het bergachtige terrein met grote hoeveelheden regen de oorzaak is dat Wales nooit door de Angelsaksen is ingenomen, maar dat is niet zeker. Een van de Saksische koningen, Offa van Mercia, wordt gezien als degene die een grote aarden wal (of dijk) liet bouwen langs de grens met zijn koninkrijk om de Welsh buiten te houden. Delen van Offa's Dyke kunnen tot op vandaag worden bekeken. Toen in 1066 Engeland door de Normandische hertog Willem de Veroveraar werd binnengevallen, was Wales nog geheel zelfstandig en deed af en toe zelfs succesvolle uitvallen op Engels grondgebied. De nieuwe Normandische heersers over Engeland waren op den duur, ondanks een aantal tegenslagen, succesvoller tegen Wales dan hun Angelsaksische voorgangers. Het veroveringsproces werd voltooid in 1282, toen koning Eduard I van Engeland Llywelyn de Laatste versloeg. De Normandiërs bouwden net als in Engeland stenen kastelen om de plaatselijke bevolking in bedwang te kunnen houden. De bekendste staan (nog steeds) in Caernarfon, Conwy en Harlech. De laatste gewapende anti-Engelse opstand vond plaats tussen ongeveer 1400 en 1412 onder leiding van Owain Glyndŵr, de laatste Prins van Wales die inderdaad uit Wales afkomstig was. Tot in de 19e eeuw sprak de overweldigende meerderheid van de bevolking Welsh. In verband met de Industriële Revolutie nam de migratie vanuit Engeland sterk toe. Deze immigranten leerden zelden Welsh en het gebruik van het Welsh in het onderwijs werd zelfs ontmoedigd. Tegenwoordig spreekt nog ongeveer 20% van de bevolking Welsh. Zij spreken echter allen ook Engels, hoewel niet altijd even goed als hun moedertaal. In de tweede helft van de 20e eeuw was er weer een zekere opleving van de taal, mede dankzij de introductie van Welshtalige radio- en televisiezenders.
rdf:langString I più antichi resti umani trovati nel Galles appartengono alla cosiddetta Signora Rossa di (penisola di Gower, nel Galles meridionale), uno scheletro umano dipinto con ocra rossa, scoperto nel 1826 in una cava di calcare. Nonostante il nome, i resti appartengono a un giovane uomo vissuto circa 29.000 anni fa alla fine del Paleolitico Inferiore. Oltre al reperto archeologico più antico mai trovato nel Regno Unito, è anche considerato come il più antico esempio di sepoltura cerimoniale dell'Europa occidentale. Insieme allo scheletro furono rinvenuti anche gioielli fatti in avorio e in conchiglie e un teschio di mammuth. Nel Mesolitico il Galles fu abitato da cacciatori-raccoglitori. Le primissime comunità agricole, datate solitamente attorno al 4000 a.C., segnano l'inizio del Neolitico, durante il quale vengono costruite molte tombe a camera, come quelle di Bryn Celli Ddu e Barclodiad y Gawres, nell'Anglesey. I primi attrezzi in metallo fecero la loro comparsa in Galles intorno al 2500 a.C., prima in rame e poi in bronzo. La maggior parte del rame utilizzato in questo periodo proveniva dalla più ampia e nota miniera europea dell'epoca, (siamo nel periodo compreso tra il 2500 e il 750 a.C.). Il primo reperto gallese in ferro è una spada del 600 a.C. circa, proveniente dal capoluogo di contea di (Galles meridionale). Durante l'Età del ferro, furono costruite molte , come Pen Dinas, vicino Aberystwyth, e Tre'r Ceiri, nella penisola di Lleyn. Una scoperta molto importante è stata fatta nel 1943 a Llyn Cerrig Bach, nell'Anglesey, dove, durante la costruzione di una base della Royal Air Force, furono scoperte armi, scudi, cocchi, catene e attrezzi da schiavi. Si potrebbe trattare di offerte votive.
rdf:langString Os romanos estabeleceram uma cadeia de fortes ao longo da parte sul do País de Gales até Carmarthen (Maridunum). Existem provas de que progrediram até ainda mais para oeste. Também construíram a lendária fortaleza em Caerleon (Isca), cujo magnífico anfiteatro é o mais bem preservado em toda a Grã-Bretanha. Os romanos também chegaram ao norte de Gales e uma velha lenda diz que Magno Máximo, um dos últimos imperadores, casou-se com Elen ou Helen, a filha de um chefe galês de Segôncio, perto da actual . Gales nunca foi conquistado pelos anglo-saxões devido à feroz resistência do seu povo e ao terreno montanhoso. Diz-se que um rei anglo-saxão, Offa de Mercia, construiu um grande muro de terra, ou um dique, ao longo da fronteira com o seu reino para separar uma grande parte de Powys que tinha conquistado aos galeses. Partes do dique de Offa ainda hoje podem ser vistas. O País de Gales permaneceu céltico e o seu povo continuou a falar a língua galesa mesmo depois de os elementos célticos das vizinhas Inglaterra e Escócia terem desaparecido gradualmente. O nome Wales é disso prova, uma vez que provém de uma palavra de raiz germânica que significa estrangeiro e está, assim, relacionada com os nomes de várias outras regiões europeias onde os povos germânicos tomaram contacto com culturas não-germânicas, como a Valónia (Bélgica), o Valais (Suíça) e a Valáquia (Roménia), bem como com a terminação -wall do nome inglês da Cornualha (Cornwall). Gales permaneceu cristão (ver o e o ) quando o seu vizinho, a Inglaterra, foi derrotado por tribos alemãs e escandinavas, embora tenham sobrevivido entre o seu povo muitos costumes e crenças mais antigas. Por esse motivo, São David foi em peregrinação a Roma durante o século VI e serviu como bispo em Gales muito antes da chegada de Santo Agostinho para converter o rei de Kent e da fundação da diocese de Cantuária Embora se diga que a religião druídica teve em Gales a sua praça-forte até à invasão romana, muitas das "tradições" druídicas, como o , ou a assembleia de bardos, foram invenção de "historiadores" do século XVIII. O traje feminino tradicional de Gales, que inclui um chapéu negro e alto, foi criado no século XIX por Lady Llanover, uma proeminente defensora da língua e cultura galesas. A conquista de Gales pela Inglaterra não aconteceu em 1066, quando a Inglaterra foi conquistada pelos normandos, mas foi gradual, prolongando-se até 1282, quando o rei Eduardo I de Inglaterra invadiu o país e derrotou em batalha Llywelyn ap Gruffydd, o último príncipe independente de Gales. Eduardo construiu uma série de grandes castelos de pedra a fim de manter os galeses sob controle. Os mais conhecidos estão em Caernarfon, Conwy e Harlech. Gales foi legalmente anexado pelo Decreto de União de 1536, durante o reinado de Henrique VIII de Inglaterra. O determinou que todas as leis aplicáveis à Inglaterra também se aplicassem automaticamente a Gales (e a Berwick, uma cidade situada na fronteira anglo-escocesa), excepto se a lei especificamente determinasse o contrário. Este decreto foi revogado no que diz respeito a Gales em 1967.Leidiane
rdf:langString Området som nu är känt som Wales har bebotts av den moderna människan i åtminstone 29 000 år men kontinuerlig mänsklig bosättning dateras till perioden efter den senaste istiden. Wales har många kvarlevor från den neolitiska perioden (främst gravkammare) samt från brons- och järnåldern. Wales nedtecknade historia börjar med romarnas ankomst och deras kamp mot de britanniska stammarna. Britannerna hade en gemensam kultur och ett enhetligt språk men var splittrade på ett flertal stammar. De var spridda över hela södra Storbritannien, inklusive det som idag är England. Två av de större stammarna i nuvarande Wales, silurerna och ordovikerna, gjorde motstånd mot det romerska styret i några år, men ordovikerna kuvades till slut år 79. Britannerna samlades i den romerska provinsen Britannien och stod under romerskt styre ända tills legionerna drogs tillbaka runt år 400. Ungefär vid denna tid kristnades britannerna. De följande århundradena kännetecknades av kamp mot de inträngande anglosaxarna, som kom att bli engelsmännens förfäder. Under den tidiga medeltiden var Wales indelat i ett antal kungariken och några kungar kunde kombinera flera riken och utöka sitt styre till stora delar av landet. kontrollerade i mitten av 1000-talet hela Wales och vissa delar av England under en period. Dessa århundraden kantades av strider mot engelska kungariken som Mercia, sedan mot det förenade engelska kungariket och till slut mot normanderna, som nådde de walesiska gränserna runt 1067. Krigen fortsatte i över två hundra år, ända tills Llywelyn den sistes död 1282 ledde till Wales anslutning till det engelska kungariket. Owain Glyndŵr ledde ett uppror under tidigt 1400-tal och hade kontrollen över Wales under några år innan den engelska kronan kunde återta sitt styre. På 1500-talet antogs lagar som fullständigt införlivade Wales i England. Två händelser under 1700-talet hade stor effekt på Wales; den industriella revolutionen och metodismen. Under 1800-talet upplevde särskilt sydöstra Wales snabb industrialisering och en dramatisk folkökning. I dessa områden talades kymriska, men de blev mer och mer anglifierade under slutet av århundradet. Under 1800-talet blev också Wales alltmer nonkonformistiskt inom religionen. Under 1900-talet innebar perioden efter andra världskriget en långvarig nedgång i kol- och järnindustrin och inom politiken ersattes det liberala partiet av labourpartiet som den ledande kraften. Under senare delen av århundradet blev home rule en del av den politiska agendan. En folkomröstning 1979 angående home rule slutade med "nej", men i en andra folkomröstning 1997 vann "ja"-sidan med knapp marginal och ledde till att Wales nationalförsamling upprättades i Cardiff.
rdf:langString Історія Уельсу тісно пов'язана з історією Британії. Сучасний Уельс є складовою частиною Сполученого Королівства Британії та Північної Ірландії. Країна Уельс утворилася, коли, починаючи з 5 століття, на острів почали прибувати англосакси і витіснили племена бритів із південно-східної його частини на захід і на європейський континент. У західній частині Британії утворився Уельс, на континенті — Бретань. У період гептархії, коли на території англосаксів існувало 7 різних королівств, Уельс був незалежним від англосаксів, хоча й не мав єдиної держави. Така ситуація продовжувалася після об'єднання територій англосаксів у єдину Англію й після норманського завоювання до 1282 року, коли англійці повністю підкорили собі землі валлійців. Відтоді спадкоємець британського трону традиційно носить титул принца Уельського. Попри численні століття англійського домінування, валлійці, на відміну від шотландців та ірландців, уберегли свою мову від майже повного вимирання. В історії Уельсу можна умовно виділити періоди до римського завоювання Британії, римської Британії, часів незалежних королівств, підкорення Англією, а також загальний для всіх країн та народів період Нової історії.
rdf:langString 威爾斯的历史(威爾斯語:Hanes Cymru)就现有资料来看,公元前1000年时,就有凯尔特人从欧洲大陆中部来到威尔士。威尔士有许多中石器时代、新石器时代和青铜时代的遗迹。在铁器时代该地区与福斯湾以南的整个不列颠一样,由凯尔特不列颠人和不列颠语言主导。 5世纪罗马人离开不列颠,为盎格鲁-撒克逊人的入侵打开了大门。此后,不列颠语言和文化开始分裂,形成了几个不同的群体。在威尔士人是最大的这些群体。在后罗马时期,今天的威尔士形成了许多王国。虽然最强大的统治者被公认为不列颠之王,并且一些统治者将他们的控制权扩展到其他威尔士领土和英格兰西部,但没有人能够长期统一威尔士。 英格兰于1707年成正式将威尔士吞并为大不列颠王国的一部分,随后1801年成立大不列颠和爱尔兰联合王国。尽管英语占主导地位,威尔士人仍保留了他们的语言和文化。 18世纪见证了两个对威尔士产生重大影响的变化的开始,即威尔士卫理公会的复兴,这导致该国在宗教上变得越来越不墨守成规,以及完成工业革命。在大英帝国崛起期间,尤其是19世纪东南威尔士经历了快速的工业化和由于煤和铁工业的爆炸式增长而导致的人口急剧增加,为威尔士在第一次世界大战中贡献了充分的作用。 20世纪,随着大英帝国衰落和殖民时代过去,威尔士的工业在第二次世界大战后衰落,而民族主义对自决的情绪和兴趣上升。在英国工党取代英国自由党在20世纪20年代的主导了政治力量。威尔士在第二次世界大战期间与大不列颠及北爱尔兰联合王国和盟国的其他地区一起发挥了重要作用,其城市在德军闪电战期间遭到广泛轰炸。 民族主义政党威尔士党1960年代开始获得支持。在1997年全民公投中,威尔士选民批准将政府职责下放给威尔士国民议会,该议会于1999年首次举行第一届会议。 2020年5月,威尔士国民议会正式更名为 Senedd Cymru(简称Senedd),以反映显着增加的权力下放和行政权力。
rdf:langString История Уэльса начинается с прибытия первых людей в данный регион несколько тысяч лет назад. Примерно 230 000 лет назад на территории Уэльса уже обитали неандертальцы. 29 000 лет назад на территории страны начали появляться Homo sapiens. Однако постоянное пребывание современного человека в Уэльсе началось после ледникового периода примерно 9000 лет до н. э. В течение железного века в этом регионе, как и во всей Британии к югу от Ферт-оф-Форта, преобладали кельтские бритты и бриттский язык. Древние римляне, начав завоевание Британии в 43 году н. э., воевали на территории современного северо-восточного Уэльса в 48 году н. э. против декеанглиев, и обрели полный контроль над регионом, нанеся поражение ордовикам в 79 году н. э. Римляне покинули Британию в V веке н. э., создав предпосылку для англосаксонского завоевания. После этого бриттский язык и культура начали разделяться, и образовалось несколько отдельных групп. Валлийцы были наибольшей из групп и в основном рассматриваются независимо от других продолживших существовать бритоноязычных народов после XI века. В послеримский период на территории Уэльса возник ряд королевств. И хотя самый могущественный правитель признавался королём бриттов (позже — Принцем Уэльским), а некоторые правители расширяли свой контроль над другими землями Уэльса и западной Англии, никто не мог объединить Уэльс на длительное время. Междоусобные войны и давление со стороны англосаксонских, а затем и норманнских завоевателей ослабляло Уэльс, и валлийские королевства постепенно попадали под влияние Англии. Хотя ещё в 1081 году Уэльс признал свою вассальную зависимость от Вильгельма I Завоевателя, лишь в 1282 году, после смерти последнего независимого правителя Лливелина ап Грифида, страна окончательно была покорена английским королём Эдуардом I. После этого титул Принца Уэльского стал присваиваться наследному принцу английского королевского дома. Валлийцы поднимали ряд восстаний и мятежей против английского владычества, самым крупным из которых было восстание Оуайна Глиндура в начале XV века. В XVI веке Генрих VIII своими законами способствовал полной интеграции Уэльса в систему управления королевством. В 1707 году Уэльс под управлением Англии вошёл в состав Королевства Великобритания, а позже, в 1801 году — в состав Соединённого королевства. Несмотря на давление со стороны англичан, валлийцы сумели сохранить свой язык и культуру. Валлийский перевод Библии, сделанный Уильямом Морганом, значительно укрепил позиции валлийского как литературного языка. В XVIII веке началось так называемое методистское возрождение церкви, что привело к обособлению религиозной жизни Уэльса. В этом же веке началась индустриальная революция. В XIX веке в результате стремительного роста угольной промышленности и железной металлургии наблюдался подъём экономики и как следствие — значительный рост численности населения южного Уэльса. К XX веку эти индустрии пришли в упадок, в то время как национальное самосознание и национальное чувство среди валлийцев росло. Лейбористская партия сменила либеральную в 1940-х, а националистическая партия Уэльса начала приобретать силу в 1960-х.
xsd:nonNegativeInteger 72956

data from the linked data cloud