History of Tunisia

http://dbpedia.org/resource/History_of_Tunisia an entity of type: Thing

Dějiny Tuniska zahrnují historii území v severní Africe, na němž leží stát Tunisko vzniklý v roce 1956. Jedná se o oblast osídlenou již ve starší době kamenné, s pozoruhodnou historií ve starověku i středověku, později v novověku ovládanou krátce Španěly, od roku 1574 Turky a posléze v letech 1881–1956 Francouzi. rdf:langString
تاريخ تونس ، (بالإنجليزية: History of Tunisia)‏، هو ليس فقط تاريخ دولة عربية، تقع في شمال أفريقيا، بل جزء من تاريخ العديد من الحضارات التي تعاقبت عليها عبر التاريخ. وكانت تسمى في السابق إفريقية، وعاصمتها حاليا تونس. rdf:langString
튀니지는 북아프리카에 위치해 있다. 지리적으로 동쪽으로는 리비아, 서쪽으로는 알제리, 북쪽으로는 지중해 사이에 위치해 있다. 튀니스는 수도이자 가장 큰 도시이며(인구 800,000명 이상), 카르타고의 고대 유적지 근처에 있다. 고대 시대에는 북쪽에서 더 풍부한 숲이 자랐고 선사 시대에는 남쪽의 사하라 사막이 건조하지 않았음에도 불구하고, 기록된 역사를 통틀어 튀니지 땅의 물리적 특징과 환경은 꽤 일정하게 유지되었다. 기후는 온화하고, 겨울은 온화하고 여름은 덥고 건조하며, 지형은 숲이 많고 비옥하다. 계곡(튀니스 북동쪽 와디 마자르다)은 현재 가치 있는 농지이다. 동부 해안을 따라 중앙 평야는 강수량은 적지만 강수량이 많은 온화한 기후를 누린다. 산악 지대인 알제리 국경 근처에는 샹비간이 솟아 있는데, 이것은 알제리에서 가장 높은 1544m의 지점이다. 남쪽에는 동쪽에서 서쪽으로 흐르는 소금 호수가 전국을 가로지른다. 더 남쪽에는 그랜드 에르크 오리엔탈의 모래언덕을 포함한 사하라 사막이 있다. rdf:langString
チュニジアの歴史(チュニジアのれきし、アラビア語: تاريخ تونس‎、フランス語: Histoire de la Tunisie)では、現在のチュニジア共和国に相当する地域の歴史について述べる。 rdf:langString
Туніс має надзвичайно довгу і цікаву історію. rdf:langString
突尼西亞歷史,突尼西亞曾經是迦太基的發源地。第三次布匿戰爭後,迦太基成為羅馬共和國的阿非利加行省。後來此地又陸續受到汪達爾王國、拜占庭帝國、阿拉伯帝國的統治。800年艾格莱卜王朝的建立标志着突尼斯脱离阿拉伯帝国的统治。艾格莱卜王朝被什叶派穆斯林和柏柏尔人推翻后,突尼斯又先后经历了法蒂玛王朝、哈夫斯王朝和侯赛因王朝的统治。突尼西亞在很长一段时间內受到奥斯曼帝国统治(这一时期被称为突尼斯摄政时期)。在1881年时,隨著法國對殖民地的開拓,转而成为法国的被保护国。 1956年3月20日,在殖民地獨立風潮之際,突尼西亞赢得了独立,正式改名为突尼西亞王国。罗尔斯貝伊成为首任统治者,享有国王尊號和至高无上的君權。1957年7月25日,侯赛因王朝被废黜,共和國宣告成立,民族主义领袖哈比卜·布尔吉巴就任首届总统,他使突尼西亞共和国迈向了现代化。然而他30年統治的结果是以收买人心的政策以及的崛起为标志的,继任总统扎因·阿比丁·本·阿里将之废除,但延續了布尔吉巴主义的現代化目标,即经济自由化。2011年1月14日,本·阿里因茉莉花革命而被驅逐下台,流亡至沙烏地阿拉伯。 rdf:langString
La història de Tunísia està estretament lligada a la història del Magrib, del qual forma part juntament amb el Marroc, Algèria, Líbia i, en un cert sentit, Mauritània. La història de Tunísia és la de la nació més petita de l'Àfrica del Nord, independent des de 1956; no obstant això, aquesta història s'estén molt més enllà, en abordar l'evolució del territori tunisià des del període prehistòric. La regió va ser habitada per tribus amazigues i les seves costes van ser ocupades per fenicis a inicis del segle x aC. La ciutat de Cartago fou fundada en el segle IX aC per colons vinguts de Tir, que van expandir la seva influència sobre Sicília, Ibèria i altres importants zones del mar Mediterrani occidental. rdf:langString
Die Geschichte Tunesiens umfasst die Entwicklungen auf dem Gebiet der Tunesischen Republik von der Urgeschichte bis zur Gegenwart. Sie lässt sich anhand der ältesten menschlichen Spuren etwa eine Million Jahre zurückverfolgen, knapp hinter der Grenze nach Algerien fanden sich sogar knapp 1,8 Millionen Jahre alte Artefakte. Dabei ähneln die nachfolgenden steinzeitlichen Kulturen denen in Europa und um 6000 v. Chr. setzten sich auch hier Hirten- und Agrargesellschaften gegen die zuvor dominierende Lebensweise der Jäger und Sammler durch. rdf:langString
The present day Republic of Tunisia, al-Jumhuriyyah at-Tunisiyyah, is situated in Northern Africa. Geographically situated between Libya to the east, Algeria to the west and the Mediterranean Sea to the north. Tunis is the capital and the largest city (population over 800,000); it is near the ancient site of the city of Carthage. rdf:langString
La historia de Túnez es la de la nación más pequeña del norte de África, independiente desde 1956; sin embargo, esa historia se extiende mucho más allá, al abordar el devenir del territorio tunecino desde el período prehistórico capsiense. La región fue habitada por tribus bereberes y sus costas fueron ocupadas por fenicios a inicios del siglo X a. C. La ciudad de Cartago fue fundada en el siglo IX a. C. por colonos venidos de Tiro que expandieron su influencia sobre Sicilia, Iberia y otras importantes zonas del mar Mediterráneo occidental. rdf:langString
L'histoire de la Tunisie est celle d'une nation d'Afrique du Nord indépendante depuis 1956. Mais elle s'inscrit au-delà pour couvrir l'histoire du territoire tunisien depuis la période préhistorique du Capsien et la civilisation antique des Puniques, avant que le territoire ne passe sous la domination des Romains, des Vandales puis des Byzantins. Le VIIe siècle marque un tournant décisif dans l'itinéraire d'une population qui s'islamise et s'arabise peu à peu sous le règne de diverses dynasties qui font face à la résistance des populations berbères. rdf:langString
La storia della Tunisia è quella di una nazione nordafricana indipendente dal 1956. Ma si adatta oltre a coprire la storia del territorio tunisino dal periodo preistorico Capsiano e dall'antica civiltà punica, prima che il territorio passasse sotto il dominio di Romani, Vandali e Bizantini. Il VII secolo segna una svolta decisiva in una popolazione che sta diventando islamizzata e gradualmente arabizzante sotto il regno di varie dinastie che affrontano la resistenza delle popolazioni berbere. rdf:langString
Historia Tunezji – Tunezja jest najmniejszym państwem Maghrebu i jedną z najstarszych republik na świecie. Na przełomie III i II tysiąclecia p.n.e. na obszar obecnej Tunezji nastąpił napływ ludów koczowniczych ze wschodu i południa Afryki. W II tysiącleciu p.n.e. rozpoczęła się kolonializacja fenicka, najważniejszą kolonię stanowiła Kartagina. W wyniku wojen punickiej obszar Kartaginy został włączony w skład Imperium Rzymskiego. W V wieku n.e. Rzymianie zostali wyparci przez germańskich Wandalów, którzy z kolei zostali pokonani w połowie VI wieku przez Bizancjum. W drugiej połowie VII w. Tunezję podbili Arabowie, którzy zislamizowali kraj. W 1574 roku kraj włączono do Imperium Osmańskiego. Od 1590 roku realna władza należała do bejów, którzy jedynie formalnie uznawali zwierzchnictwo osmańs rdf:langString
Desde o século XII a.C., os fenícios, povo de origem semita, instalavam portos no Norte da África. Cartago foi fundada no século VIII a.C., dois séculos mais tarde, o reino de Cartago cobria a maior parte da Tunísia moderna. Após as Guerras Púnicas, em 146 AC Cartago passou a ser parte do Império Romano, situação que durou até meados do século VII d.C., quando os árabes muçulmanos conquistaram a região. Os árabes encontraram tenaz resistência na conquista da região no século VII da Era Cristã e transformaram a cidade de Túnis no mais importante centro religioso islâmico do norte da África. rdf:langString
Tunesië is sinds 1956 een onafhankelijke Noord-Afrikaanse staat. De geschiedenis van het huidige Tunesische grondgebied begint echter bij het prehistorische Capsien en de oude Punische beschaving. Daarna werd het grondgebied achtereenvolgens gedomineerd door de Romeinen, Vandalen en Byzantijnen. De zevende eeuw vormde een keerpunt in de ontwikkelingsgeschiedenis van een volk dat islamiseerde en zich beetje bij beetje aanpaste aan de Arabische cultuur. Dit gebeurde onder het juk van van verschillende dynastieën die te maken hadden met verzet uit Berberse bevolkingsgroepen. rdf:langString
Tunisiens historia börjar med anläggningen av de feniciska kolonierna, bland annat Karthago. De puniska (feniciska) kolonisterna semitiserade kusten, men lämnade berberna i det inre landet oberörda. Romarna övertog 146 f.Kr. arvet efter kartagerna och vasallkonungarna i Numidien, och punernas språk och civilisation fick ge vika för romarnas. Rik på säd, boskap och senare även på olja samt i besittning av värdefullt fiske, gruvor och stenbrott vann provinsen Africa, av vilken Tunisien var den viktigaste delen ett välstånd. Karthago var den andra staden i den latinska delen av kejsarriket, och i den äldre latinska kyrkans historia intar Afrika en viktigare plats än Italien. Där uppstod först en kristen latinsk litteratur, och till denna provins hör namnen Tertullianus, Cyprianus, Arnobius, L rdf:langString
На стоянке Вади-Лазалим нашли 1135 каменных артефактов индустрии Леваллуа возрастом от 300 тыс. л. н. до 130 тыс. л. н.. На юго-западе Туниса возле Таузара найдены кремнёвые орудия эпохи палеолита возрастом 92 тыс. лет. Черепа из местонахождения Айн Метерхем (Южный Тунис, 7,5—10 тыс. л. н.) выделены в афро-средиземноморский антропологический тип и имеют значительное сходство с черепом из Комб-Капелль во Франции. rdf:langString
rdf:langString History of Tunisia
rdf:langString تاريخ تونس
rdf:langString Història de Tunísia
rdf:langString Dějiny Tuniska
rdf:langString Geschichte Tunesiens
rdf:langString Historia de Túnez
rdf:langString Storia della Tunisia
rdf:langString Histoire de la Tunisie
rdf:langString チュニジアの歴史
rdf:langString 튀니지의 역사
rdf:langString Historia Tunezji
rdf:langString Geschiedenis van Tunesië
rdf:langString História da Tunísia
rdf:langString Tunisiens historia
rdf:langString История Туниса
rdf:langString Історія Тунісу
rdf:langString 突尼西亞歷史
xsd:integer 50811
xsd:integer 1123441503
rdf:langString La història de Tunísia està estretament lligada a la història del Magrib, del qual forma part juntament amb el Marroc, Algèria, Líbia i, en un cert sentit, Mauritània. La història de Tunísia és la de la nació més petita de l'Àfrica del Nord, independent des de 1956; no obstant això, aquesta història s'estén molt més enllà, en abordar l'evolució del territori tunisià des del període prehistòric. La regió va ser habitada per tribus amazigues i les seves costes van ser ocupades per fenicis a inicis del segle x aC. La ciutat de Cartago fou fundada en el segle IX aC per colons vinguts de Tir, que van expandir la seva influència sobre Sicília, Ibèria i altres importants zones del mar Mediterrani occidental. Al segle ii aC, Cartago va ser conquerida per l'Imperi Romà, en ser derrotada en les guerres púniques. Cartago fou destruïda i la influència cultural asiàtica i africana en l'actual Tunísia minvà per la influència romana. El territori de la Tunísia moderna va ser, llavors, administrat gairebé íntegrament sota el nom de la província romana d'Àfrica i esdevingué un dels graners de Roma. Al segle v, la conqueriren els vàndals i després els romans d'Orient en el segle vi durant el regnat de l'emperador Justinià I. El segle vii va marcar un gir decisiu en l'itinerari d'una població que es va islamitzar i arabitzar a poc a poc a causa de la conquesta per part d'àrabs musulmans, que fundaren la ciutat de Kairuan, la primera ciutat islàmica de l'Àfrica del Nord. Així, es va convertir en part del Califat omeia i abbàssida amb el nom d'Ifríqiya. Posteriorment, els amazics nadius van aconseguir el poder i enderrocaren la dinastia àrab aglàbida; col·locaren en el seu lloc la dinastia dels zírides. El 1045, els fatimites d'Egipte van enviar una confederació de beduïns perquè acabessin amb els zírides. D'aquesta manera, la regió fou devastada i la pròspera indústria agrària es va arruïnar. A inicis del segle xvi, l'estat espanyol va aconseguir controlar-ne algunes ciutats costaneres, que van ser perdudes ràpidament davant l'Imperi Otomà, que governà Ifríqiya des de 1574. Els governants turcs, els beis, obtingueren un grau d'independència important respecte de Turquia. Pel seu emplaçament estratègic al centre de la conca mediterrània, Tunísia es convertí en peça clau de la rivalitat de successives potències: l'Espanya de Carles I, el jove Imperi Otomà i, després, França, que va prendre el control de la província otomana a finals del segle xix per avantatjar Itàlia, que també tenia interessos a la regió. Marcada per profundes transformacions estructurals i culturals, Tunísia va veure al segle xx el ràpid fiançament d'un moviment nacionalista que conclogué en els acords amb la potència tutelar, els mateixos que conduïren a la independència el 1956. Des de llavors, el país va ser dut a marxes forçades cap a la modernització i la integració econòmica, sota l'impuls d'un partit polític únic mantingut en el poder. L'actual República de Tunísia (al-Jumhuriyyah at-Tunisiyyah) té més de deu milions d'habitants, la majoria dels quals (98%) s'identifiquen culturalment com a àrabs. Tunísia limita amb Algèria a l'oest, amb Líbia al sud-est i amb el mar Mediterrani pel nord i l'est. La seva capital, Tunis, està situada a prop de l'antic emplaçament de la ciutat de Cartago, la qual cosa va fer perillar la preservació d'aquesta última, per la qual cosa s'inicià una campanya que va culminar en el seu nomenament com a Patrimoni de la Humanitat per la Unesco el 1979.
rdf:langString Dějiny Tuniska zahrnují historii území v severní Africe, na němž leží stát Tunisko vzniklý v roce 1956. Jedná se o oblast osídlenou již ve starší době kamenné, s pozoruhodnou historií ve starověku i středověku, později v novověku ovládanou krátce Španěly, od roku 1574 Turky a posléze v letech 1881–1956 Francouzi.
rdf:langString تاريخ تونس ، (بالإنجليزية: History of Tunisia)‏، هو ليس فقط تاريخ دولة عربية، تقع في شمال أفريقيا، بل جزء من تاريخ العديد من الحضارات التي تعاقبت عليها عبر التاريخ. وكانت تسمى في السابق إفريقية، وعاصمتها حاليا تونس.
rdf:langString Die Geschichte Tunesiens umfasst die Entwicklungen auf dem Gebiet der Tunesischen Republik von der Urgeschichte bis zur Gegenwart. Sie lässt sich anhand der ältesten menschlichen Spuren etwa eine Million Jahre zurückverfolgen, knapp hinter der Grenze nach Algerien fanden sich sogar knapp 1,8 Millionen Jahre alte Artefakte. Dabei ähneln die nachfolgenden steinzeitlichen Kulturen denen in Europa und um 6000 v. Chr. setzten sich auch hier Hirten- und Agrargesellschaften gegen die zuvor dominierende Lebensweise der Jäger und Sammler durch. Eine Kontinuität der heutigen Berber wird bis in die Zeit um 4000 v. Chr. angenommen, wobei die Austrocknung der zuvor fruchtbaren Wüste Sahara eine entscheidende Rolle spielte. Die Phönizier, die um 1000 v. Chr. erste Siedlungen gründeten, verdrängten in einem langwierigen Prozess die Berberherrschaften von den Küsten. Um 600 v. Chr. dominierte die Handelsmetropole Karthago die Entwicklung und sicherte sich ein weiträumiges Hinterland. Dabei geriet sie spätestens um 580 v. Chr. mit den griechischen Kolonisten auf Sizilien in immer wieder aufflackernde Konflikte, die sich an den karthagisch-phönizischen Kolonien im Westen und an der Handelskonkurrenz entzündeten. Ab 264 v. Chr. bekämpften Rom und Karthago einander in drei Kriegen, an deren Ende die afrikanische Stadt 146 v. Chr. vollkommen zerstört wurde. Gut ein Jahrhundert später wurde die Stadt wieder aufgebaut und bald Hauptstadt der römischen Provinz Africa. Zugleich wurde die Provinz zu einem der wichtigsten Lieferanten für Weizen und Olivenöl nach Rom. Für das Ende des 2. Jahrhunderts lassen sich erstmals christliche Gemeinden nachweisen; die afrikanische Kirche brachte wichtige Kirchenväter hervor, darunter Augustinus von Hippo. In der Spätantike erschienen neben der Sklaverei und den freien Bauern auf dem Land Formen der Bindung an den Boden, wie das Kolonat, wenngleich noch um 500 zwischen freien und unfreien Kolonen unterschieden wurde (Kolonenedikt des Anastasius). Dabei verschärften sich das Kolonat und soziale Konflikte, die mit Kirchenspaltungen einhergingen. Ab 429 bzw. 439 beherrschten die arianischen Vandalen Nordafrika ein Jahrhundert lang, bis Ostrom die Region ab 533 zurückeroberte. Ende des 6. Jahrhunderts wurde Karthago Hauptstadt eines Exarchats. Um 670 fassten die muslimischen Araber Fuß und setzten sich bis 701 im gesamten tunesischen Gebiet durch. Die Berber bekannten sich zwar nach langen Kämpfen zum Islam, doch zu einer stärker egalitären Auslegung. Im Jahr 800 machte sich die Region unter den Aghlabiden erstmals unabhängig vom arabischen Großreich. Die Berber wurden dennoch zunehmend arabisiert. Den Aghlabiden folgten, zunächst gestützt auf berberische Gruppen, die schiitischen Fatimiden ab 909, doch verlagerten sie im Zuge der Ostexpansion ihren Reichsschwerpunkt nach Ägypten, so dass sich die Region Tunesien unter den berberischen Ziriden erneut unabhängig machte. Auch das von den Aghlabiden ab 827 eroberte Sizilien machte sich weitgehend selbstständig. Es wurde ab 1061 von den Normannen erobert. 1155 kam Tunesien an die berbischen Großreiche der Almohaden und der Almoraviden, deren Herrschaft jedoch 1236 durch die der berberischen Hafsiden abgelöst wurde. 1535 bis 1574 beherrschte Spanien die Hauptstadt und die Hafsiden waren von Madrid abhängig. 1574 übernahm das dominierende Großreich der Osmanen die Herrschaft, doch löste sich diese nach und nach auf, so dass die sogenannte Herrschaft der Beys (1705 bis 1957) sich etablierte, die erst durch Frankreich als Kolonialmacht, wenn auch nicht formal, 1881 abgelöst wurde. Frankreich errichtete dann in Tunesien ein Protektorat. Frankreichs Kolonialherrschaft endete 1956, die der Beys 1957, doch übernahm bald der autoritär regierende Bourguiba, dem 1987 Ben Ali folgte, die Macht in Tunesien. Als Letzterer 2011 gestürzt worden war, fanden in Tunesien erstmals freie, demokratische Wahlen statt, um eine verfassunggebende Versammlung zu bilden. Seither ist Tunesien eine der wenigen parlamentarischen Demokratien in der Region, wird aber immer wieder von Terroranschlägen erschüttert und leidet unter einer stagnierenden Wirtschaft.
rdf:langString La historia de Túnez es la de la nación más pequeña del norte de África, independiente desde 1956; sin embargo, esa historia se extiende mucho más allá, al abordar el devenir del territorio tunecino desde el período prehistórico capsiense. La región fue habitada por tribus bereberes y sus costas fueron ocupadas por fenicios a inicios del siglo X a. C. La ciudad de Cartago fue fundada en el siglo IX a. C. por colonos venidos de Tiro que expandieron su influencia sobre Sicilia, Iberia y otras importantes zonas del mar Mediterráneo occidental. En el siglo II a. C., Cartago fue conquistada por el Imperio romano, al ser derrotada en las guerras púnicas. Cartago fue destruida y la influencia cultural asiática y africana en la actual Túnez fue mermada por la influencia romana. El territorio del Túnez moderno fue entonces administrado casi en su totalidad bajo el nombre de la provincia romana de África y se convirtió en uno de los graneros de Roma. En el siglo V, fue conquistada por los vándalos y reconquistada por los bizantinos en el siglo VI durante el reinado del emperador Justiniano I. El siglo VII marcó un giro decisivo en el itinerario de una población que se islamizó y arabizó poco a poco debido a la conquista por parte de árabes musulmanes, quienes fundaron la ciudad de Kairuán, la primera ciudad islámica de África del Norte. Así, se convirtió en parte del califato omeya y abbasí bajo el nombre de Ifriqiya. Posteriormente, los bereberes nativos alcanzaron el poder y derrocaron a la dinastía árabe aglabí, colocando en su lugar a la dinastía de los ziríes. En el 1045, los fatimíes de Egipto enviaron una confederación de beduinos para que acabaran con los ziríes. De esta manera, la región fue devastada y la próspera industria agraria se arruinó.​ A inicios del siglo XVI, España logró controlar algunas ciudades costeras, que fueron perdidas rápidamente ante el Imperio otomano, que gobernó Ifriqiya desde 1574. Los gobernantes turcos, los beys, obtuvieron un grado de independencia importante respecto de Turquía. Por su emplazamiento estratégico en el centro de la cuenca mediterránea, Túnez se convirtió en pieza clave de la rivalidad de sucesivas potencias: la España de Carlos I y el joven Imperio otomano. A principios del siglo XVII la economía se reactivó gracias a la aportación de los moriscos expulsados de España, que fueron bien acogidos por las autoridades. Más adelante, Francia tomó el control de la provincia otomana a fines del siglo XIX para aventajar a Italia, que también contaba con intereses en la región. Marcado por profundas transformaciones estructurales y culturales, Túnez vio en el siglo XX el rápido afianzamiento de un movimiento nacionalista que concluyó en los acuerdos con la potencia tutelar, mismos que condujeron a la independencia en 1956. Desde entonces, el país fue conducido a marchas forzadas hacia la modernización y la integración económica, bajo el impulso de un partido político único mantenido en el poder. La actual República Tunecina (al-Jumhuriyyah at-Tunisiyyah) tiene más de diez millones de habitantes,​ la mayoría de los cuales (98 %)​ se identifican culturalmente como árabes. Túnez limita con Argelia al oeste, con Libia al sureste y con el mar Mediterráneo por el norte y el este. Su capital, Túnez se encuentra ubicada cerca del antiguo emplazamiento de la ciudad de Cartago, lo que hizo peligrar la preservación de esta última, por lo que se inició una campaña que culminó en su nombramiento como Patrimonio de la Humanidad por la Unesco en 1979.​
rdf:langString The present day Republic of Tunisia, al-Jumhuriyyah at-Tunisiyyah, is situated in Northern Africa. Geographically situated between Libya to the east, Algeria to the west and the Mediterranean Sea to the north. Tunis is the capital and the largest city (population over 800,000); it is near the ancient site of the city of Carthage. Throughout its recorded history, the physical features and environment of the land of Tunisia have remained fairly constant, although during ancient times more abundant forests grew in the north, and earlier in prehistory the Sahara to the south was not an arid desert. The weather is temperate in the north, which enjoys a Mediterranean climate with mild rainy winters and hot dry summers, the terrain being wooded and fertile. The Medjerda river valley (Wadi Majardah, northeast of Tunis) is currently valuable farmland. Along the eastern coast the central plains enjoy a moderate climate with less rainfall but significant precipitation in the form of heavy dews; these coastlands are currently used for orchards and grazing. Near the mountainous Algerian border rises Jebel ech Chambi, the highest point in the country at 1544 meters. In the near south, a belt of salt lakes running east–west cuts across the country. Further south lies the Sahara desert, including the sand dunes of the Grand Erg Oriental.
rdf:langString L'histoire de la Tunisie est celle d'une nation d'Afrique du Nord indépendante depuis 1956. Mais elle s'inscrit au-delà pour couvrir l'histoire du territoire tunisien depuis la période préhistorique du Capsien et la civilisation antique des Puniques, avant que le territoire ne passe sous la domination des Romains, des Vandales puis des Byzantins. Le VIIe siècle marque un tournant décisif dans l'itinéraire d'une population qui s'islamise et s'arabise peu à peu sous le règne de diverses dynasties qui font face à la résistance des populations berbères. Par son emplacement stratégique au cœur du bassin méditerranéen, la Tunisie devient l'enjeu de la rivalité des puissances successives, l'Espagne de Charles Quint, le jeune Empire ottoman puis la France, qui prend le contrôle de la province ottomane pour devancer sa rivale italienne. Marquée par de profondes transformations structurelles et culturelles, la Tunisie voit s'affirmer rapidement un mouvement nationaliste qui conclut avec la puissance tutélaire les accords aboutissant à l'indépendance en 1956. Dès lors, le pays est conduit à marche forcée vers la modernisation et l'intégration économique sous l'impulsion d'un parti politique resté dominant jusqu'à la révolution de 2011.
rdf:langString 튀니지는 북아프리카에 위치해 있다. 지리적으로 동쪽으로는 리비아, 서쪽으로는 알제리, 북쪽으로는 지중해 사이에 위치해 있다. 튀니스는 수도이자 가장 큰 도시이며(인구 800,000명 이상), 카르타고의 고대 유적지 근처에 있다. 고대 시대에는 북쪽에서 더 풍부한 숲이 자랐고 선사 시대에는 남쪽의 사하라 사막이 건조하지 않았음에도 불구하고, 기록된 역사를 통틀어 튀니지 땅의 물리적 특징과 환경은 꽤 일정하게 유지되었다. 기후는 온화하고, 겨울은 온화하고 여름은 덥고 건조하며, 지형은 숲이 많고 비옥하다. 계곡(튀니스 북동쪽 와디 마자르다)은 현재 가치 있는 농지이다. 동부 해안을 따라 중앙 평야는 강수량은 적지만 강수량이 많은 온화한 기후를 누린다. 산악 지대인 알제리 국경 근처에는 샹비간이 솟아 있는데, 이것은 알제리에서 가장 높은 1544m의 지점이다. 남쪽에는 동쪽에서 서쪽으로 흐르는 소금 호수가 전국을 가로지른다. 더 남쪽에는 그랜드 에르크 오리엔탈의 모래언덕을 포함한 사하라 사막이 있다.
rdf:langString チュニジアの歴史(チュニジアのれきし、アラビア語: تاريخ تونس‎、フランス語: Histoire de la Tunisie)では、現在のチュニジア共和国に相当する地域の歴史について述べる。
rdf:langString Tunesië is sinds 1956 een onafhankelijke Noord-Afrikaanse staat. De geschiedenis van het huidige Tunesische grondgebied begint echter bij het prehistorische Capsien en de oude Punische beschaving. Daarna werd het grondgebied achtereenvolgens gedomineerd door de Romeinen, Vandalen en Byzantijnen. De zevende eeuw vormde een keerpunt in de ontwikkelingsgeschiedenis van een volk dat islamiseerde en zich beetje bij beetje aanpaste aan de Arabische cultuur. Dit gebeurde onder het juk van van verschillende dynastieën die te maken hadden met verzet uit Berberse bevolkingsgroepen. Door de strategische ligging, midden in het Middellandse Zeebekken, werd Tunesië inzet van rivaliteit tussen elkaar opvolgende machten: het Spanje van keizer Karel V, het jonge Ottomaanse Rijk, en daarna Frankrijk, dat om zijn Italiaanse rivaal voor te zijn de leiding nam over de Ottomaanse provincie. Gepaard met grondige structurele en culturele veranderingen, ontstond al snel een Tunesische nationalistische beweging. Deze onderhandelde met de Franse machthebbers over akkoorden die in 1956 tot de onafhankelijkheid leidden. Het land zag zich gedwongen tot modernisering en economische integratie, daarbij gestimuleerd door een tot aan de revolutie van 2011 dominante partij.
rdf:langString La storia della Tunisia è quella di una nazione nordafricana indipendente dal 1956. Ma si adatta oltre a coprire la storia del territorio tunisino dal periodo preistorico Capsiano e dall'antica civiltà punica, prima che il territorio passasse sotto il dominio di Romani, Vandali e Bizantini. Il VII secolo segna una svolta decisiva in una popolazione che sta diventando islamizzata e gradualmente arabizzante sotto il regno di varie dinastie che affrontano la resistenza delle popolazioni berbere. Grazie alla sua posizione strategica nel cuore del Mediterraneo, la Tunisia diventa la posta in gioco della rivalità di potenze successive, la Spagna di Carlo V, il giovane impero ottomano e la Francia, che prende il controllo della provincia ottomana per anticipare il suo rivale Italiano. Contrassegnato da profonde trasformazioni strutturali e culturali, la Tunisia vede un movimento nazionalista affermarsi rapidamente, concludendo con il potere tutelare gli accordi che portano all'indipendenza nel 1956. Da quel momento in poi, il Paese è costretto a marciare verso la modernizzazione e l'integrazione economica sotto l'impulso di un partito politico che è rimasto dominante fino alla rivoluzione del 2011.
rdf:langString Historia Tunezji – Tunezja jest najmniejszym państwem Maghrebu i jedną z najstarszych republik na świecie. Na przełomie III i II tysiąclecia p.n.e. na obszar obecnej Tunezji nastąpił napływ ludów koczowniczych ze wschodu i południa Afryki. W II tysiącleciu p.n.e. rozpoczęła się kolonializacja fenicka, najważniejszą kolonię stanowiła Kartagina. W wyniku wojen punickiej obszar Kartaginy został włączony w skład Imperium Rzymskiego. W V wieku n.e. Rzymianie zostali wyparci przez germańskich Wandalów, którzy z kolei zostali pokonani w połowie VI wieku przez Bizancjum. W drugiej połowie VII w. Tunezję podbili Arabowie, którzy zislamizowali kraj. W 1574 roku kraj włączono do Imperium Osmańskiego. Od 1590 roku realna władza należała do bejów, którzy jedynie formalnie uznawali zwierzchnictwo osmańskie. Wybrzeże stało się bazą wypadową piratów. W XIX wieku coraz bardziej intensywna penetracja mocarstw europejskich zakończona w 1881 roku ustanowieniem w Tunezji protektoratu francuskiego. Od początku okupacji francuskiej rozwijał się ruch antykolonialny. W latach 20. narodziły się partię polityczne, w tym partia Dustur. W trakcie II wojny światowej Tunezja dostała się pod okupację włosko-niemiecką i stała się obszarem walk. Od 1943 roku ponownie w rękach Francji. Po zakończeniu wojny na sile przybrała walka o niepodległość. Toczyła się ona głównie za pomocą metod politycznych, nie obeszło się jednak także bez niepodległościowej działalności partyzanckiej. W 1951 roku podpisano porozumienie z Francją, które regulowało zarządzanie krajem. W 1954 roku Tunezja uzyskała autonomię wewnętrzną a w 1956 roku niepodległość. W 1957 roku ustanowiono republikę. Ostatni żołnierze francuscy wycofali się z Tunezji w 1963 roku. Rządy w niepodległej Tunezji objęła Neo-Dustur i prezydent Habib Burgiba. Rządy Neo-Dustur wiązały się z polityką niezaangażowania, współpracą z państwami Zachodu oraz umacnianiem więzi gospodarczych i politycznych z Francją. W latach 70. wystąpiły wewnętrzne problemy natury gospodarczej i politycznej. W 1974 roku parlament zapewnił Burgibie dożywotnią prezydenturę. W 1979 roku do Tunisu przeniesiono siedzibę Ligi Państw Arabskich. Po zamieszkach z przełomu lat 70. i 80. władze dopuściły do działalności inne partie. W 1987 roku Burgiba został odsunięty od władzy przez generała Zajna al-Abidina ibn Aliego ogłoszonego następnie prezydentem. W 1996 roku Tunezja nawiązała relacje dyplomatyczne z Izraelem na najniższym szczeblu (jako czwarte państwo arabskie). 14 stycznia 2011 roku ibn Ali uciekł z kraju pod wpływem rozpoczętych 17 grudnia 2010 masowych protestów społecznych. Po wydarzeniach arabskiej wiosny, 23 października 2011 odbyły się wybory do Zgromadzenia Konstytucyjnego, które miało pełnić rolę tymczasowego parlamentu. Zwyciężyła w nich konserwatywna Partia Odrodzenia (Hizb an-Nahda) zdobywając 41,47% głosów. 13 grudnia 2011 na nowego prezydenta kraju został zaprzysiężony Al-Munsif al-Marzuki, przywódca partii Kongres Republiki. Na podstawie uchwalonej 27 stycznia 2014 nowej konstytucji, 26 października 2014 odbyły się wybory parlamentarne do Zgromadzenia Przedstawicieli Ludowych, w których zwyciężyła laicka partia Wezwanie Tunezji (wywodząca się ze środowiska dawnych współpracowników ibn Alego). W wyborach prezydenckich, które odbyły się 23 listopada i 21 grudnia 2014 były premier Al-Badżi Ka’id as-Sibsi zdobył 55,68% głosów w drugiej turze i pokonał urzędującego prezydenta Al-Munsifa al-Marzukiego, który otrzymał 44,32% głosów. 31 grudnia 2014 as-Sibsi został oficjalnie zaprzysiężony na stanowisku głowy państwa. 18 marca 2015 doszło w Tunisie do zamachu terrorystycznego przeprowadzonego przez bojowników Państwa Islamskiego na turystów zwiedzających Muzeum Bardo. Śmierć poniosły 23 osoby, obywatele wielu państw świata. We wrześniu 2021 r. Kaïs Saïed ogłosił nadchodzącą reformę konstytucji z 2014 r. i utworzenie nowego rządu..
rdf:langString Desde o século XII a.C., os fenícios, povo de origem semita, instalavam portos no Norte da África. Cartago foi fundada no século VIII a.C., dois séculos mais tarde, o reino de Cartago cobria a maior parte da Tunísia moderna. Após as Guerras Púnicas, em 146 AC Cartago passou a ser parte do Império Romano, situação que durou até meados do século VII d.C., quando os árabes muçulmanos conquistaram a região. Os árabes encontraram tenaz resistência na conquista da região no século VII da Era Cristã e transformaram a cidade de Túnis no mais importante centro religioso islâmico do norte da África. Em 1574, a Tunísia foi incorporada ao Império Turco-Otomano e permanece administrada por governadores turcos (beis) até 1881, quando se torna protetorado da França. Na Segunda Guerra Mundial, o país, ocupado pelos alemães, é palco de combates. Com o fim do conflito floresce o movimento nacionalista. Em 1956, a França concede independência á Tunísia. Habib Bourguiba, o principal líder nacionalista, é eleito para a presidência em 1959, transformando-se posteriormente em presidente vitalício. Em 1964, seu partido torna-se o único legal. A invasão do sul do país pela Líbia, em 1980, é prontamente repelida. Greves e manifestações populares marcam os anos 80 e refletem crescente insatisfação com o governo Bourguiba. Em 1987, o líder é considerado incapaz de governar, sendo substituído pelo primeiro-ministro Zine El Abidine Ben Ali, que revoga a presidência vitalícia e estabelece a liberdade partidária. Há uma retomada do crescimento econômico, que chega a 4,8% em 1992, com incremento do turismo e das relações com a União Europeia (UE). Ben Ali e seu partido vencem as eleições de 1994. O governo, porém, é acusado de perseguir a oposição, que no ano seguinte ganha as eleições em 47 prefeituras. O crescimento do fundamentalismo islâmico preocupa o governo. A condenação do presidente da a cinco anos de prisão, em janeiro de 1998, provoca protestos internacionais. Em maio, o governo anuncia plano de privatização de 50 empresas estatais até o final de 1999.
rdf:langString Tunisiens historia börjar med anläggningen av de feniciska kolonierna, bland annat Karthago. De puniska (feniciska) kolonisterna semitiserade kusten, men lämnade berberna i det inre landet oberörda. Romarna övertog 146 f.Kr. arvet efter kartagerna och vasallkonungarna i Numidien, och punernas språk och civilisation fick ge vika för romarnas. Rik på säd, boskap och senare även på olja samt i besittning av värdefullt fiske, gruvor och stenbrott vann provinsen Africa, av vilken Tunisien var den viktigaste delen ett välstånd. Karthago var den andra staden i den latinska delen av kejsarriket, och i den äldre latinska kyrkans historia intar Afrika en viktigare plats än Italien. Där uppstod först en kristen latinsk litteratur, och till denna provins hör namnen Tertullianus, Cyprianus, Arnobius, Lactantius och framför allt Augustinus.
rdf:langString Туніс має надзвичайно довгу і цікаву історію.
rdf:langString На стоянке Вади-Лазалим нашли 1135 каменных артефактов индустрии Леваллуа возрастом от 300 тыс. л. н. до 130 тыс. л. н.. На юго-западе Туниса возле Таузара найдены кремнёвые орудия эпохи палеолита возрастом 92 тыс. лет. Черепа из местонахождения Айн Метерхем (Южный Тунис, 7,5—10 тыс. л. н.) выделены в афро-средиземноморский антропологический тип и имеют значительное сходство с черепом из Комб-Капелль во Франции. В эпоху мезолита на территории Туниса существовала иберо-мавританская культура, которую сменила капсийская культура, потомками которых являются берберы — древнейшее население Туниса. Египтянам и грекам они были известны как ливийцы, а римлянам как нумидийцы.
rdf:langString 突尼西亞歷史,突尼西亞曾經是迦太基的發源地。第三次布匿戰爭後,迦太基成為羅馬共和國的阿非利加行省。後來此地又陸續受到汪達爾王國、拜占庭帝國、阿拉伯帝國的統治。800年艾格莱卜王朝的建立标志着突尼斯脱离阿拉伯帝国的统治。艾格莱卜王朝被什叶派穆斯林和柏柏尔人推翻后,突尼斯又先后经历了法蒂玛王朝、哈夫斯王朝和侯赛因王朝的统治。突尼西亞在很长一段时间內受到奥斯曼帝国统治(这一时期被称为突尼斯摄政时期)。在1881年时,隨著法國對殖民地的開拓,转而成为法国的被保护国。 1956年3月20日,在殖民地獨立風潮之際,突尼西亞赢得了独立,正式改名为突尼西亞王国。罗尔斯貝伊成为首任统治者,享有国王尊號和至高无上的君權。1957年7月25日,侯赛因王朝被废黜,共和國宣告成立,民族主义领袖哈比卜·布尔吉巴就任首届总统,他使突尼西亞共和国迈向了现代化。然而他30年統治的结果是以收买人心的政策以及的崛起为标志的,继任总统扎因·阿比丁·本·阿里将之废除,但延續了布尔吉巴主义的現代化目标,即经济自由化。2011年1月14日,本·阿里因茉莉花革命而被驅逐下台,流亡至沙烏地阿拉伯。
xsd:nonNegativeInteger 220344

data from the linked data cloud