Hereditary monarchy

http://dbpedia.org/resource/Hereditary_monarchy an entity of type: Thing

Hereda monarkio estas la plej ofta monarki-stilo, efektivigata de preskaŭ ĉiuj ekzistantaj monarkioj en la mondo. En hereda monarkio ĉiuj monarkoj venas de la sama familio ("dinastio"), kaj la suvereneco transpasas de familiano al familiano. La hereda sistemo havas avantaĝojn de stabileco, kontinueco kaj antaŭvidebleco, krom internaj stabiligaj faktoroj kiel enfamiliaj afablo kaj lojalo. rdf:langString
Oinordetzako monarkia gaur egun munduko ia monarkia guztiek darabilten monarkia mota da. Oinordetzako monarkian, monarka guztiak familia beretik datoz. senide batetik bestera igarotzen da. Normalean, erregea edo erregina hil ostean, hurrengo belaunaldiko seme-alaba batek jasotzen du tronua, edo bestela, anai-arreba, osaba-izeba lehengusu-lehengusina edo beste senide batek. Gaur egun, ondorengotza-ordena zehaztuta egon ohi da, monarka hil aurretik ondorengoa nor izanen den jakin ahal izateko. Honela, monarkia-sistemak egonkorragoak izaten dira. Izan ere, lehenaldian, borroka eta gatazka andana sortu ziren koroa nork hartuko zuenarengatik. Historikoki, oinordetzako sistema guztiek ez dute bat egin, monarkia batzuetan ondorengotza gizonezkoengana mugatu baita. rdf:langString
Monarki herediter adalah kepemimpinan yang diklasifikasikan sebagai tahta turun–temurun. Monarki secara turun–menurun adalah tipe yang normal. Kebanyakan monarki dahulunya dikenal dengan istilah turun–temurun. Dan kehidupan dari monarki turun–temurun ini memiliki banyak karakter. Monarki ala turun–menurun mewarisi tahta sesuai dengan peraturan rangkaian pergantian tertentu. Ahli waris laki-laki yang tertua biasanya menjadi raja, menggantikan posisi raja atau ayahnya sendiri. rdf:langString
世襲君主制(せしゅうくんしゅせい英語: hereditary monarchy)は、世襲による君主制。現存する世界各地のほぼ全ての君主制は世襲君主制である。対比語には選挙君主制がある。 rdf:langString
La monarchia ereditaria è la forma più comune di monarchia usata dalla maggior parte delle monarchie attualmente regnanti nel mondo. rdf:langString
Наследственная монархия — наиболее распространённый тип монархии, когда престол передаётся в рамках одной династии автоматически согласно порядку престолонаследия. Самым часто встречающимся типом наследственной монархии является , при которой власть передаётся от отца к старшему сыну. Помимо этого на Руси существовала лествичная система, согласно которой княжеская власть передавалась от старших братьев к младшим. В настоящее время к наследственным монархиям принадлежит большинство монархий мира, в том числе Великобритания, страны Содружества и все европейские монархии, кроме Андорры и Ватикана. rdf:langString
Monarchia dziedziczna – ustrój polityczny charakteryzujący się dziedziczeniem tronu w ramach jednej dynastii. W momencie śmierci, lub abdykacji monarchy, władzę otrzymuje dotychczasowy następca tronu, którym jest najczęściej najstarszy potomek poprzedniego monarchy, a w razie jego braku najbliższy krewny. Szczegółowo kolejkę do tronu ustalają, odpowiednie dla danej monarchii, zasady sukcesji. Monarchią dziedziczną jest każda monarchia niebędąca elekcyjną. rdf:langString
الملكية الوراثية هي أحد الأنظمة الملكية. أي عندما تنتهي فترة الملك الحالي يُنادى بولي العهد ملكاً، وعادةً يكون الابن الأكبر للملك هو ولي العهد أو أحد أقربائهِ. فلذلك سمُي نظام الحكم بالملكي الوراثي وهو نوع من أنواع التداول السلمي ويعزز هذا النوع المعتقدات الدينية الإسلامية وهو مذكور في القرآن: ﴿وَوَرِثَ سُلَيْمَانُ دَاوُودَ﴾ واللإرث لغة البقاء ومبدأ الإمامة يعتمد على التعاقب بالوصية وان كان ناخباً واحداً لمنتخب واحد ولكنه تم من الامام علي إلى الامام الحسن ومنه إلى الامام الحسين عليهم السلام ثم تعاقب بالأبناء فالذين يؤمنون بهذا المبدأ يمكن ان نتفق معهم على أختلاف الأساس بالوراثة ولكن كيف نفسر أن هذا التعاقب جعل البيئة العائلية أصلح بالأختيار؟ وكيف نفسر الولاية العامة؟وكيف يصلح كمبدأ ديني ولايصلح كأساس للحكم؟ rdf:langString
La monarquia hereditària és la forma més comuna de monarquia. La corona es passa entre membres de la mateixa família o dinastia. Aquest sistema compta amb els avantatges de l'estabilitat, la continuïtat i la previsibilitat. Quan el rei o la reina mor o abdica, el poder passa a mans d'algú de la propera generació, usualment per ordre d'edat. Normalment l'ordre de successió es fixa mitjançant una llei específica. Prima l'edat, però en el passat es van emprar altres paràmetres com la rotació o el tanistry irlandès. rdf:langString
Als Erbmonarchie (auch hereditäre Monarchie) wird eine Monarchie bezeichnet, bei der die Thronfolge erbrechtlich geregelt ist. Die Erblinie kann patrilinear, wobei die Herrschaft vom Vater auf den Sohn übertragen wird, oder matrilinear, also durch eine Tochter vermittelt, ausgestaltet werden – wobei in letzteren Fällen in der Regel die Krone vom Schwiegervater auf den Schwiegersohn übergeht (z. B. im ältesten chinesischen Kaisertum). Die strukturellen Konflikte zwischen Herrscher und Erben werden dadurch zu einem (typischerweise heftigen) familiären Vater-Sohn-Konflikt transformiert. (vgl.: Familie (Soziologie)). rdf:langString
A hereditary monarchy is a form of government and succession of power in which the throne passes from one member of a ruling family to another member of the same family. A series of rulers from the same family would constitute a dynasty. In most extant hereditary monarchies, the typical order of succession uses some form of primogeniture, but there exist other methods such as seniority and tanistry (in which an heir-apparent is nominated from among qualified candidates). rdf:langString
La monarquía hereditaria es una forma de gobierno en la cual el monarca es el heredero, normalmente un hijo, del monarca anterior o próximo. Se trata del tipo más común de monarquía, siendo la utilizada por casi todas las monarquías actualmente existentes. En una monarquía hereditaria, todos los monarcas provienen de la misma familia, y la corona pasa de un miembro a otro de la familia. El sistema hereditario tiene como ventajas la estabilidad, la continuidad y previsibilidad, así como los factores de estabilidad interna de afecto familiar y lealtad. rdf:langString
세습군주제(영어: Hereditary monarchy)는 군주의 통치권이 가문의 다른 구성원으로 넘어가는 권력 승계 방식이다. 같은 가문 출신을 통해 세대를 이어가며 지속적으로 통치권이 세습될 때 그 일련의 통치자들이 왕조를 구성한 것으로 간주하게 된다. 이는 역사적으로 가장 흔한 형태의 군주제이며 현존하는 군주제에서도 지배적인 형태로 남아있다. 군주제 국가에서 국가원수인 군주의 지위와 권력이 계승되는 방법을 기준으로 하여 군주제를 분류할때, 혈통을 통한 세습 방식을 취한 군주제를 말한다. 이와 다른 것으로는 선거군주제가 있다. 세습은 신의 섭리를 바탕으로 한 혈통으로 정통성을 인정받았다. 세습제의 장점은 통치권계승에 따른 투쟁예방, 권력공백 최소화, 후계자 조기양성, 권력이양의 예견을 통한 정국안정 등이 있다. 단점으로는 무능한 군주의 출현, 실정에 대한 무대책, 권력과 부의 불평등분배, 누대에 걸친 불합리성 지속 등을 들 수 있다. rdf:langString
Erfopvolging is de regeling, die binnen een monarchie of andere dynastie geldt, voor het geval waarin een heersend monarch overlijdt, aftreedt of om andere redenen de regering moet neerleggen. In de meeste koninkrijken is de erf- of troonopvolging in de grondwet of in een aparte wet op het koninklijk huis geregeld. rdf:langString
A monarquia hereditária é uma forma de governo e sucessão de poder em que o trono passa de um membro de uma família governante para outro membro da mesma família. Uma série de governantes da mesma família constituiria uma dinastia. Na maioria das monarquias hereditárias existentes, a ordem típica de sucessão usa alguma espécie de primogenitura, mas existem outros métodos, como antiguidade e tanistry (em que um herdeiro aparente é nomeado entre os candidatos qualificados). rdf:langString
Arvmonarki är en form av monarki där titeln går i arv inom en familj eller släkt. Det är den form som används av nästan alla existerande monarkier i världen. Den andra typen av monarki är valmonarki, som i praktiken kan fungera som arvmonarki då möjligheten att bli vald begränsas, formellt eller i realiteten, till en familj. I en arvmonarki kommer alla monarkerna från samma familj och kronan lämnas vidare från en familjemedlem till nästa. Systemet har flera fördelar, såsom stabilitet, kontinuitet och förutsägbarhet och även faktorer som familjeband och lojalitet gör monarkin tryggare och stabilare. rdf:langString
世袭君主制(英語:Hereditary monarchy),是君主制政体的最常见形式。世界上大多数现存及曾经存在的君主制国家采用这种政体。与其相对的制度是选举君主制。 在世袭君主制制度中,所有君主来自于同一个家族,王位在家族内部从一个成员传给另一个成员(继承顺序有父死子继、兄终弟及等)。世袭系统有政权稳定、延续性好和可预测的优点,这来源于家族成员之间的忠诚和亲和力。一系列来自同一家族的君主构成一个王朝。 举例来说,当一位世袭君主去世或退位后,王位通常会传给下一代的直系血亲,如他或她的孩子,而且往往是较年长者。当这个孩子死了,王位将再传给他的孩子;如果此人绝嗣,则会传给他的兄弟、姐妹、侄子或其他亲属。为了维持这种体系,世袭君主制常常需要以法律形式制定一个明确的继承顺序,以决定一位君主去世之后,谁有最优先的权利成为下一位君主。现代的世袭君主制国家所采用的继承顺序通常基于长子继承权,但也存在着其他的继承体系,如最年长男性亲属继承、在世君主指定继承和交替继承,这些体系在以前的君主制政体中应用得更为普遍。 在中世纪晚期的欧洲,许多国家在名义上是选举君主制,然而该国的王位实际已由一个家族把持了数世纪之久。这种情况可以称为“伪选举君主制”,它只在官方上有一个选举的形式,而在本质上王位是世袭的。在步入近代之后,这些“伪选举君主制”的国家大多数变成了真正的世袭君主制。 rdf:langString
Спадкова монархія— тип, найпоширеніший у наш час, коли престол передається в рамках однієї династії автоматично згідно з порядком престолонаслідування. Також в деяких виборних монархіях правитель призначає свого наступника або останній обирається членами сім'ї з її складу, що значною мірою можна вважати спадковою монархією. Крім цього, існуючий в Середні віки в деяких європейських країнах, зокрема Франції і державах Скандинавії, порядок, при якому спадкоємцем обирався після смерті монарха або за його життя його офіційний спадкоємець, також можна вважати елементом спадкової монархії. rdf:langString
rdf:langString Hereditary monarchy
rdf:langString ملكية وراثية
rdf:langString Monarquia hereditària
rdf:langString Dědičná monarchie
rdf:langString Erbmonarchie
rdf:langString Hereda monarkio
rdf:langString Monarquía hereditaria
rdf:langString Oinordetzako monarkia
rdf:langString Monarki herediter
rdf:langString Monarchia ereditaria
rdf:langString 世襲君主制
rdf:langString 세습군주제
rdf:langString Erfopvolging
rdf:langString Monarchia dziedziczna
rdf:langString Monarquia hereditária
rdf:langString Arvmonarki
rdf:langString Наследственная монархия
rdf:langString 世袭君主制
rdf:langString Спадкова монархія
xsd:integer 255912
xsd:integer 1124823257
rdf:langString La monarquia hereditària és la forma més comuna de monarquia. La corona es passa entre membres de la mateixa família o dinastia. Aquest sistema compta amb els avantatges de l'estabilitat, la continuïtat i la previsibilitat. Quan el rei o la reina mor o abdica, el poder passa a mans d'algú de la propera generació, usualment per ordre d'edat. Normalment l'ordre de successió es fixa mitjançant una llei específica. Prima l'edat, però en el passat es van emprar altres paràmetres com la rotació o el tanistry irlandès. Una qüestió específica és l'ordre dels homes i les dones. La llei sàlica, per exemple, fixa que tenen preferència els barons de la família, tot i que no exclou l'accés al tron de les dones, com sí que passa en l'anomenada successió agnatícia. Per contra, la successió cognatícia no té en compte el sexe de l'hereu sinó només qui és el fill o la filla gran dels actuals reis. La monarquia hereditària pot ser electiva, en el sentit que es pot elegir monarca però només entre els membres de la família que compleixin determinats requisits. Aquest mètode, usual en el passat, solia consistir en el fet que el rei elegia el seu successor ja en vida i influïa la voluntat de la cort, de manera que en morir aquests escollien el candidat desitjat. Aquest sistema va ser freqüent a l'edat mitjana, si bé les regles de la majoria de països es van fixar a començament de l'Edat moderna per garantir una monarquia hereditària sòlida.
rdf:langString الملكية الوراثية هي أحد الأنظمة الملكية. أي عندما تنتهي فترة الملك الحالي يُنادى بولي العهد ملكاً، وعادةً يكون الابن الأكبر للملك هو ولي العهد أو أحد أقربائهِ. فلذلك سمُي نظام الحكم بالملكي الوراثي وهو نوع من أنواع التداول السلمي ويعزز هذا النوع المعتقدات الدينية الإسلامية وهو مذكور في القرآن: ﴿وَوَرِثَ سُلَيْمَانُ دَاوُودَ﴾ واللإرث لغة البقاء ومبدأ الإمامة يعتمد على التعاقب بالوصية وان كان ناخباً واحداً لمنتخب واحد ولكنه تم من الامام علي إلى الامام الحسن ومنه إلى الامام الحسين عليهم السلام ثم تعاقب بالأبناء فالذين يؤمنون بهذا المبدأ يمكن ان نتفق معهم على أختلاف الأساس بالوراثة ولكن كيف نفسر أن هذا التعاقب جعل البيئة العائلية أصلح بالأختيار؟ وكيف نفسر الولاية العامة؟وكيف يصلح كمبدأ ديني ولايصلح كأساس للحكم؟ والولاية لاتفصل الدين عن الدولة والنظام الملكي الوراثي نظام التعاقب إلى العرش وهو ما أخذت به البلاد الرومية الملكية وأحسن من تعامل مع هذا النظام العراقي الملكي حيث وصف سيادة المملكة العراقية وديعة الشعب للملك فيصل بن الحسين ومن ثم لأكبر الأبناء على خط عمودي وأحال الأمر إلى مجلس أن اشكال التعاقب على خط عمودي سواء للاستحالة أو لعدم تمام الأهلية لأشغال هذه الوظيفة وهنا نحن أمام مبدأين ومعهودتين متوازنتين هي سيادة الأمة وسيادة الشعب وقطع الحق المدني والحال الشخصي بأحكام الوديعة أي الأمانة والمؤتمن ضامن والوديعة لاتورث. فبهذا أكد الاستخدام المجازي للوراثة قانونا كما أكد وصفا منضبطا وأعرافاً دستورية ومن الأعراف الدستورية التي نشأت في العهد الملكي أستقالة الوزارة بتتويج الملك ونتيجة للتقارب مع الأعراف الملكية في الوراثة التي ينتقدها الجمهوريون وهي في النظام الجمهوري كما هو في الجمهورية العربية السورية وكذا في الأحزاب السياسية كما في لبنان وباكستان والهند والعراق وكذلك فترة البقاء التي تساعد على استقرار الدولة فقد عمد الجمهوريون إلى زيادة الفترة وإلى الولاية الثانية والبعض اعاد الولاية بدون تحديد كما في جمهورية مصر العربية.ونادراً مايقر الجمهوريون فترة قليلة للتعاقب إضافة إلى ميلهم لزيادة سلطات الرئيس ولعل أقل فترة هي فترة مجلس الحكم في العراق الذي كان التداول فيه شهرياً وليس لقراراته قوة إلزامية إلا بعد موافقة الحاكم المدني لقوات الاحتلال الذي شكل المجلس وحله وبالرغم من الكلام الكثير حول التداول على رئيس الجمهورية إلا أننا في النتيجة الواقعية نجد رؤساء مدى الحياة وشروط لاتنطبق إلا على من قررها وبالقوة، أحيانا يكون رئيسا للدولة أو الحكومة اوكليهما. وكثيراً مايعتقد البعض ان الوراثة تملك الدولة ومن عليها وأنها توزع كالإرث، ربما هذا المفهوم موجود ولكن قبل دهور من الزمن فكل نظام له مقاييسه التاريخية وقد يصلح في ظروف موضوعية معينة ويختل في أخرى وواقع الحال يمكن تكيف أي نظام إذا حسبنا أسس أخرى في محتواه، فمثلا هل نريد نظاما فرديا تتركزفيه سلطات واسعة لدى رأس الدولة أم نريد رمزا للدولة تتوزع السلطات في النظام؟ وهل هذا التوزيع على أساس التدرج أو التوازن أو الفصل التام.هل نريد التوزيع الإقليمي بأقاليم واسعة أم ضيقة؟ ماهي السلطات المعطاة للأطراف وماهي للمركز؟وكم يؤثر التعاقب على هذه الامور؟ وهل يمكن القول ان حصر التعاقب في فئة أو عائلة وراثياً؟ حيث لا يمكن تصور الأختيار من عدة مرشحين إلا أحد طرائق الانتخاب وليس الوراثة ولكن إلى أي مدى هل هو حق أو وظيفة؟ وإذا كان حقاً فهل يثبت لجنين أو مجنون أو عمره دون البلوغ؟ وهل الحق تجوز الإساءة في استخدامه؟ وكيف نضبط الفوضى المحتملة من جراء استخدامه؟ كيف ننظم هذا الحق؟ وهل حصره بفئة أو عائلة يستلب جوهر الحق؟ وإذا كانت وظيفة فما هو التوصيف الوظيفي لها؟ وكيف نتاكد من المؤهلات الكافية لأداء واجبات هذه الوظيفة؟ وهل النظام الملكي الوراثي ينظم هذا الحق أو هذه الوظيفة أو يستلبها؟وهل الصفة الرسمية للأداء (الوظيفة) هي مفهوم آخر غير السلطة؟ وهل يجوز التعسف في استخدام السلطة؟ والسلطة في طبيعتها واحدة من سلطة رب الأسرة حتى أكبر سلطة في الدولة والاختلاف في الدرجة حيث ماكنة السلطة عند الدولة أعلى درجة من سلطة رب الأسرة. ان المتخصصين في نظرية الدولة والدستور لايعصيهم الإجابة على هذه التساؤلات ولأننا لسنا بصدد منهجية سياسية بالضد أو المعية لذا نبحث في العلاقة على أساس علمي موضوعي معرفي ورأي قابل للصواب أو الخطأ ولهذه الحيثيات يكون من الاجدى ان لانركز السلطة في الراس عندما نستخدم التعاقب الوراثي بل الرمزية والتحكيم حسب ظروف الدولة والمجتمع وتناقضاته ولان خطر تركز السلطة قد تكون له نتائج سيئة حتى لو كانت فترة التداول بسنة واحدة فلذا فإن حساب مثل هذا الامر واجب لتحقيق العدالة من جهة أو استهدافها ولعدم نسف السلم والامن الدوليين في الدول التي تمتلك قوة مؤثرة في العالم. ولا يعد وراثيا حصر التعاقب في فئة أو عائلة ولا تعد السلطة من الحقوق بل الوظائف لانها لاتخضع للحق المدني في التملك ولكن مفهوم الوظيفة قد يختلف ولكن في احسنه هو وديعة أي أمانة وتؤدى لاصحابها وهم مواطني تلك البلاد وحتى لو تكلمنا عن حق كما هو في بعض نظريات الحق فلا يجوز اساءة آستخدام الحق ولا يجوز التعسف في أستخدام السلطة وهذه الامور كلها تقاس وتسير مع التطور العام للمجتمع ولم يعد من المقبول الآن بملكية مطلقة وراثية كانت أم منتخبة ولا كذلك برئيس مستلب للسلطة أم مُنتخب ولا يؤثر التعاقب في توزيع السلطات بين المركز والأطراف لأن ذلك يتعلق بالوزارة وليس الملك طالما سلمنا برمزيته وفاقد السلطة لا يعطيها ولكن الخطر ينشأ من ترسانة السلطة المركزة خارج حيثيات التركيز ومبرراته لأن الأختصاص القانوني الذي يبين مسار السلة لاينشا قيداً إلا لضرورة تعود بالأصلح وأن كان الأصلح موضوع غير محدد ولكن مرشداته بمقارنة التجارب والتطور الذي وصل إليه المجتمع والتناقضات فيه.
rdf:langString Hereda monarkio estas la plej ofta monarki-stilo, efektivigata de preskaŭ ĉiuj ekzistantaj monarkioj en la mondo. En hereda monarkio ĉiuj monarkoj venas de la sama familio ("dinastio"), kaj la suvereneco transpasas de familiano al familiano. La hereda sistemo havas avantaĝojn de stabileco, kontinueco kaj antaŭvidebleco, krom internaj stabiligaj faktoroj kiel enfamiliaj afablo kaj lojalo.
rdf:langString Als Erbmonarchie (auch hereditäre Monarchie) wird eine Monarchie bezeichnet, bei der die Thronfolge erbrechtlich geregelt ist. Die Erblinie kann patrilinear, wobei die Herrschaft vom Vater auf den Sohn übertragen wird, oder matrilinear, also durch eine Tochter vermittelt, ausgestaltet werden – wobei in letzteren Fällen in der Regel die Krone vom Schwiegervater auf den Schwiegersohn übergeht (z. B. im ältesten chinesischen Kaisertum). Die strukturellen Konflikte zwischen Herrscher und Erben werden dadurch zu einem (typischerweise heftigen) familiären Vater-Sohn-Konflikt transformiert. (vgl.: Familie (Soziologie)). Eine weitere Erbregel bestimmt, welches von mehreren Kindern Erbe wird: Bei der Primogenitur, die in der Praxis viel häufiger ist, erbt das älteste Kind, bei der Ultimogenitur das jüngste. Am häufigsten ist in der Erbmonarchie die patrilineare Primogenitur. Dabei ist zu unterscheiden zwischen der rein männlichen Erbfolge nach dem so genannten „Salischen Gesetz“ (heute z. B. noch in Liechtenstein) und der abgemilderten Form – etwa nach der sogenannten „Pragmatischen Sanktion“, bei der die Söhne des Herrschers seinen Töchtern in der Erbfolge vorgehen, diese wiederum aber Vorrang vor fernerer (auch männlicher) Verwandtschaft genießen (zum Beispiel im Vereinigten Königreich bis 2011). Viele noch bestehende Erbmonarchien entfernen sich von diesen das Geschlecht berücksichtigenden Erbregeln. So haben beispielsweise Schweden 1980, Belgien 1991, Dänemark 2009 und das Vereinigte Königreich 2011 die Erbfolge davon unabhängig gestaltet: Das älteste Kind, ungeachtet des Geschlechtes, besteigt den Thron. Trotz der auch durch die genetischen Zufälle des Erbgangs oft zweifelhaften Regentenqualität von Erbmonarchinnen und Erbmonarchen, die dazu führen kann, dass die tatsächliche Macht oder ihre Funktion durch offizielle oder inoffizielle Vertreter ausgeübt wird (Regent, Wesir, Hausmeier, Shogun), wird die Erbmonarchie in traditionellen Gesellschaften gegenüber der Wahlmonarchie oft vorgezogen, weil – politikwissenschaftlich beurteilt – deren Legitimation höher eingeschätzt wird als die einer Wahl, die vielleicht sogar ohne gesellschaftlichen Konsens erfolgt, was zum Konflikt – im Grenzfall sogar zu einem Bürgerkrieg – führen kann.(Siehe auch: Geblütsrecht, Adoptivkaiser und Mitregent)
rdf:langString La monarquía hereditaria es una forma de gobierno en la cual el monarca es el heredero, normalmente un hijo, del monarca anterior o próximo. Se trata del tipo más común de monarquía, siendo la utilizada por casi todas las monarquías actualmente existentes. En una monarquía hereditaria, todos los monarcas provienen de la misma familia, y la corona pasa de un miembro a otro de la familia. El sistema hereditario tiene como ventajas la estabilidad, la continuidad y previsibilidad, así como los factores de estabilidad interna de afecto familiar y lealtad. Por ejemplo, cuando el rey o la reina de una monarquía hereditaria muere o abdica, el trono es sucedido a la siguiente generación, su descendencia, escogida típicamente por orden de jerarquía. Cuando ese descendiente muera, el trono volverá a ser pasado a su descendencia, o, si no la hay, a un hermano, hermana, sobrino, sobrina, primo, u otro pariente. Las monarquías hereditarias tienen su sucesión definida por una línea de sucesión establecida legislativamente, por lo que es conocido de antemano quién será el siguiente monarca. Actualmente, la línea de sucesión típica en las monarquías hereditarias está basada en alguna forma de la primogenitura, aunque existen otros métodos como la jerarquía, el tanistry y la rotación, mucho más comunes en el pasado. Históricamente, han existido diferencias en los sistemas de sucesión, principalmente acerca de si la sucesión está limitada únicamente a varones, o si las mujeres también podían ser elegidas para suceder en el trono. La se refiere a sistemas donde las mujeres ni tienen permiso para suceder la corona ni para transmitir los derechos de sucesión a los descendientes varones (ver Ley Sálica). Un agnado es un heredero que rompe la línea sucesoria masculina. La se relaciona con sistemas de sucesión al trono u otras herencias que permite a varones y mujeres ser herederos por igual, aunque en el uso moderno se específica a la sucesión igual por jerarquía sin importar el género. La monarquía electiva puede funcionar prácticamente como una monarquía hereditaria, por ejemplo, en caso de que la elección se haya reducido a miembros de una única familia (o incluso más, pero únicamente si son permitidas por las reglas de prioridad de la elección). Esto ha ocurrido históricamente, normalmente de forma lenta, en muchas monarquías electivas del pasado. Un método era que el monarca que estaba de mandato escogiese su heredero (hijo, hija, hermano, hermana, u otro pariente), elegido durante la vida del monarca, mientras este fuera capaz de ejercer su influencia para dirigir la elección al resultado deseado. Muchos países post-medievales de Europa eran oficialmente monarquías electivas, pero la misma familia ha mantenido el trono incluso durante siglos, y esa situación híbrida debería ser descrita como pseudo-electiva, incluso como monarquía hereditaria virtual, pero con un sistema de sucesión situado en una lenta transición. Muchas de esas monarquías híbridas se han convertido oficialmente en hereditarias en los principios de la Edad Moderna y actualmente, el Tíbet y la Ciudad del Vaticano.[cita requerida]
rdf:langString Oinordetzako monarkia gaur egun munduko ia monarkia guztiek darabilten monarkia mota da. Oinordetzako monarkian, monarka guztiak familia beretik datoz. senide batetik bestera igarotzen da. Normalean, erregea edo erregina hil ostean, hurrengo belaunaldiko seme-alaba batek jasotzen du tronua, edo bestela, anai-arreba, osaba-izeba lehengusu-lehengusina edo beste senide batek. Gaur egun, ondorengotza-ordena zehaztuta egon ohi da, monarka hil aurretik ondorengoa nor izanen den jakin ahal izateko. Honela, monarkia-sistemak egonkorragoak izaten dira. Izan ere, lehenaldian, borroka eta gatazka andana sortu ziren koroa nork hartuko zuenarengatik. Historikoki, oinordetzako sistema guztiek ez dute bat egin, monarkia batzuetan ondorengotza gizonezkoengana mugatu baita.
rdf:langString A hereditary monarchy is a form of government and succession of power in which the throne passes from one member of a ruling family to another member of the same family. A series of rulers from the same family would constitute a dynasty. It is historically the most common type of monarchy and remains the dominant form in extant monarchies. It has the advantages of continuity of the concentration of power and wealth and predictability of who one can expect to control the means of governance and patronage. Provided that a monarch is competent, not oppressive, and maintains an appropriate dignity, it might also offer the stabilizing factors of popular affection for and loyalty to a ruling family. The adjudication of what constitutes oppressive, dignified and popular tends to remain in the purview of the monarch. A major disadvantage of hereditary monarchy arises when the heir apparent may be physically or temperamentally unfit to rule. Other disadvantages include the inability of a people to choose their head of state, the ossified distribution of wealth and power across a broad spectrum of society, and the continuation of outmoded religious and social-economic structures mainly for the benefit of monarchs, their families, and supporters. In most extant hereditary monarchies, the typical order of succession uses some form of primogeniture, but there exist other methods such as seniority and tanistry (in which an heir-apparent is nominated from among qualified candidates). Research shows that hereditary regimes, in particular primogeniture, are more stable than forms of authoritarian rule with alternative succession arrangements.
rdf:langString Monarki herediter adalah kepemimpinan yang diklasifikasikan sebagai tahta turun–temurun. Monarki secara turun–menurun adalah tipe yang normal. Kebanyakan monarki dahulunya dikenal dengan istilah turun–temurun. Dan kehidupan dari monarki turun–temurun ini memiliki banyak karakter. Monarki ala turun–menurun mewarisi tahta sesuai dengan peraturan rangkaian pergantian tertentu. Ahli waris laki-laki yang tertua biasanya menjadi raja, menggantikan posisi raja atau ayahnya sendiri.
rdf:langString 세습군주제(영어: Hereditary monarchy)는 군주의 통치권이 가문의 다른 구성원으로 넘어가는 권력 승계 방식이다. 같은 가문 출신을 통해 세대를 이어가며 지속적으로 통치권이 세습될 때 그 일련의 통치자들이 왕조를 구성한 것으로 간주하게 된다. 이는 역사적으로 가장 흔한 형태의 군주제이며 현존하는 군주제에서도 지배적인 형태로 남아있다. 군주제 국가에서 국가원수인 군주의 지위와 권력이 계승되는 방법을 기준으로 하여 군주제를 분류할때, 혈통을 통한 세습 방식을 취한 군주제를 말한다. 이와 다른 것으로는 선거군주제가 있다. 세습은 신의 섭리를 바탕으로 한 혈통으로 정통성을 인정받았다. 세습제의 장점은 통치권계승에 따른 투쟁예방, 권력공백 최소화, 후계자 조기양성, 권력이양의 예견을 통한 정국안정 등이 있다. 단점으로는 무능한 군주의 출현, 실정에 대한 무대책, 권력과 부의 불평등분배, 누대에 걸친 불합리성 지속 등을 들 수 있다. 유럽사에서 있어서 세습의 기원은 기독교 문화권인 만큼 성경에 나온 아브라함 시대에 있다고 할 수 있겠다. 또한 로마제국 시절에 권력계승를 놓고 벌린 투쟁을 종결시키기 위해 도입된 혈통 세습제가 있었다. 프랑크 왕국은 살리카 법을 근거로 여성상속을 금했고 분할상속의 폐해를 줄이기 위해 10세기에 독일과 프랑스가 장자상속제를 채택하며 전통으로 자리잡게 되었다. 서출의 상속배제는 기독교의 가르침에 입각한 일부일처제가 정착되면서 시작되었다. 조선시대의 세습원칙은 국왕의 장자에게 왕권을 이양하는 것으로, 이는 이미 고려 태조때 「훈요십조(訓要十條)」를 통해 규범화된 전례가 있으며 주자가례를 따른 것이기도 하다.
rdf:langString 世襲君主制(せしゅうくんしゅせい英語: hereditary monarchy)は、世襲による君主制。現存する世界各地のほぼ全ての君主制は世襲君主制である。対比語には選挙君主制がある。
rdf:langString La monarchia ereditaria è la forma più comune di monarchia usata dalla maggior parte delle monarchie attualmente regnanti nel mondo.
rdf:langString Erfopvolging is de regeling, die binnen een monarchie of andere dynastie geldt, voor het geval waarin een heersend monarch overlijdt, aftreedt of om andere redenen de regering moet neerleggen. In de meeste koninkrijken is de erf- of troonopvolging in de grondwet of in een aparte wet op het koninklijk huis geregeld. In de periode vóór de Eerste Wereldoorlog, toen de keizers, koningen en andere monarchen naast representatieve uitstraling van hun rijk ook de politieke macht daarover uitoefenden, was de troonopvolging van groot politiek belang en leidde in de middeleeuwen ook vaak tot dynastieke kinderhuwelijken. Vaak is de oudste zoon of andere mannelijke afstammeling van de overleden of teruggetreden vorst(in) krachtens een dergelijke wet de troonopvolger; in andere landen, waaronder ook Nederland, is het mannelijk geslacht geen dwingende voorwaarde. Bij de Inca's werd de opvolger (een man) 'gekozen' c.q. 'bepaald' uit de koninklijke familie. De opvolger was dus niet per se de eerstgeboren zoon van de koning/keizer, maar wel familie.In het Romeinse Rijk was het gebruikelijk dat een keizer zelf een opvolger aanwees.
rdf:langString Наследственная монархия — наиболее распространённый тип монархии, когда престол передаётся в рамках одной династии автоматически согласно порядку престолонаследия. Самым часто встречающимся типом наследственной монархии является , при которой власть передаётся от отца к старшему сыну. Помимо этого на Руси существовала лествичная система, согласно которой княжеская власть передавалась от старших братьев к младшим. В настоящее время к наследственным монархиям принадлежит большинство монархий мира, в том числе Великобритания, страны Содружества и все европейские монархии, кроме Андорры и Ватикана.
rdf:langString Monarchia dziedziczna – ustrój polityczny charakteryzujący się dziedziczeniem tronu w ramach jednej dynastii. W momencie śmierci, lub abdykacji monarchy, władzę otrzymuje dotychczasowy następca tronu, którym jest najczęściej najstarszy potomek poprzedniego monarchy, a w razie jego braku najbliższy krewny. Szczegółowo kolejkę do tronu ustalają, odpowiednie dla danej monarchii, zasady sukcesji. Monarchią dziedziczną jest każda monarchia niebędąca elekcyjną.
rdf:langString Arvmonarki är en form av monarki där titeln går i arv inom en familj eller släkt. Det är den form som används av nästan alla existerande monarkier i världen. Den andra typen av monarki är valmonarki, som i praktiken kan fungera som arvmonarki då möjligheten att bli vald begränsas, formellt eller i realiteten, till en familj. I en arvmonarki kommer alla monarkerna från samma familj och kronan lämnas vidare från en familjemedlem till nästa. Systemet har flera fördelar, såsom stabilitet, kontinuitet och förutsägbarhet och även faktorer som familjeband och lojalitet gör monarkin tryggare och stabilare. När drottningen eller kungen i en monarki dör eller abdikerar är den vanligaste successionsordningen att en son eller dotter ur nästa generation ärver kronan. När det barnet dör ärvs kronan av dennes barn eller, om barn saknas, av en syster, bror, syskonbarn, kusin eller annan släkting. De flesta arvmonarkier har en lagstadgad successionsordning så att det är väl känt vem som kommer att bli nästa monark. Tronföljdsordningar baseras numera på någon variant av förstfödslorätt men andra metoder var tidigare vanliga, såsom (varmed tronen i första hand ärvs av regentens äldsta syskon framför den egna avkomman – först när en generation är förbrukad tas den nästa i bruk), tanisteri (varmed en arvtagare utses inom den förnämsta aristokratin under regentens livstid; ibland av denne själv) och rotation, där tronen växlar mellan olika familjer eller mellan olika personer. Under historiens gång har det funnits olika former av succession, där skillnaderna framför allt har gällt huruvida successionen endast gäller män (agnatisk tronföljd) eller om kvinnor också kan vara efterträdare (kognatisk tronföljd). Enligt agnatisk tronföljd kan kvinnor inte ärva kronan och de kan inte heller föra arvsrätten vidare till sina manliga barn. (Se artikeln Salic law på engelska Wikipedia.) En agnat är en släkting som delar en gemensam förfader genom en obruten, direkt, manlig linje. Kognatisk tronföljd betydde förr vilken tronföljdsordning som helst som medgav både manliga och kvinnliga tronföljare, men i dagens språkbruk betyder det tronföljd genom senioritet utan hänsyn till kön. En valmonarki kan i praktiken fungera som en arvmonarki, till exempel om de valbara endast tillhör en viss familj. En metod var att den sittande monarken såg till att valet skedde medan han levde och kunde använda sitt inflytande. På så sätt kunde han styra valet så att den nye monarken blev den arvinge han hade utsett (en son, dotter, bror, syster eller annan släkting). Många senmedeltida länder i Europa var officiellt valmonarkier, men redan då med samma familj på tronen under århundraden. Denna hybrid kan beskrivas som pseudovalmonarkier och de var i praktiken arvmonarkier med successionsordningen i långsam förändring. De flesta av dessa hybridmonarkier blev officiellt arvmonarkier efter medeltidens slut.
rdf:langString A monarquia hereditária é uma forma de governo e sucessão de poder em que o trono passa de um membro de uma família governante para outro membro da mesma família. Uma série de governantes da mesma família constituiria uma dinastia. É historicamente o tipo mais comum de monarquia e continua a ser a forma dominante nas monarquias existentes. Tem as vantagens de continuidade da concentração de poder e riqueza e previsibilidade de quem se pode esperar para controlar os meios de governança e clientelismo. Desde que um monarca seja competente, não opressivo e mantenha uma dignidade apropriada, também pode oferecer os fatores estabilizadores da afeição popular e lealdade à família governante. A adjudicação do que constitui opressivo, digno e popular tende a ficar na alçada do monarca. Uma grande desvantagem da monarquia hereditária surge quando o herdeiro aparente pode ser física ou temperamentalmente incapaz de governar. Outras desvantagens incluem a incapacidade de um povo escolher seu chefe de Estado, a distribuição ossificada de riqueza e poder em um amplo espectro da sociedade e a continuação de estruturas religiosas e socioeconômicas obsoletas principalmente para o benefício dos monarcas, suas famílias, e apoiadores. Na maioria das monarquias hereditárias existentes, a ordem típica de sucessão usa alguma espécie de primogenitura, mas existem outros métodos, como antiguidade e tanistry (em que um herdeiro aparente é nomeado entre os candidatos qualificados). Pesquisas mostram que regimes hereditários, em particular primogenitura, são mais estáveis ​​do que formas de governo autoritário com arranjos sucessórios alternativos.
rdf:langString 世袭君主制(英語:Hereditary monarchy),是君主制政体的最常见形式。世界上大多数现存及曾经存在的君主制国家采用这种政体。与其相对的制度是选举君主制。 在世袭君主制制度中,所有君主来自于同一个家族,王位在家族内部从一个成员传给另一个成员(继承顺序有父死子继、兄终弟及等)。世袭系统有政权稳定、延续性好和可预测的优点,这来源于家族成员之间的忠诚和亲和力。一系列来自同一家族的君主构成一个王朝。 举例来说,当一位世袭君主去世或退位后,王位通常会传给下一代的直系血亲,如他或她的孩子,而且往往是较年长者。当这个孩子死了,王位将再传给他的孩子;如果此人绝嗣,则会传给他的兄弟、姐妹、侄子或其他亲属。为了维持这种体系,世袭君主制常常需要以法律形式制定一个明确的继承顺序,以决定一位君主去世之后,谁有最优先的权利成为下一位君主。现代的世袭君主制国家所采用的继承顺序通常基于长子继承权,但也存在着其他的继承体系,如最年长男性亲属继承、在世君主指定继承和交替继承,这些体系在以前的君主制政体中应用得更为普遍。 历史上存在过多种继承体系,它们的区别主要集中在女性是否可以拥有继承权。在父系继承制中,继承权由男性独占,女性没有权利继承,而且她们的男性后代也无权继承。把这种制度体现得最为典型的是古法兰克人的萨利克法典。但萨利克法典的本意并非剥夺妇女的继承权,而是避免土地由于妇女结婚落入村社之外。与之相对的,有些继承体系就允许女性成为继承人。 需要特别指出的是,有些选举君主制实际上是世袭君主制,例如所有候选人只能来自一个家族时。这在许多古代国家中出现过,常常是由真正的选举君主制转化而来的。一种常见的情形是,君主在自己尚在位时就利用权力和影响使其亲属(如儿子)被“提前”选举为下一任君主。另一种情况是,某个家族历史上有多位成员被选为君主,逐渐积聚了强大的势力,以致他们最后可以垄断王位(因为没有人敢于选举该家族之外的人)。 在中世纪晚期的欧洲,许多国家在名义上是选举君主制,然而该国的王位实际已由一个家族把持了数世纪之久。这种情况可以称为“伪选举君主制”,它只在官方上有一个选举的形式,而在本质上王位是世袭的。在步入近代之后,这些“伪选举君主制”的国家大多数变成了真正的世袭君主制。 朝鲜在2013年6月修改的《十大原则》明文规定了“白头山血统”——金氏政权世袭制。
rdf:langString Спадкова монархія— тип, найпоширеніший у наш час, коли престол передається в рамках однієї династії автоматично згідно з порядком престолонаслідування. Також в деяких виборних монархіях правитель призначає свого наступника або останній обирається членами сім'ї з її складу, що значною мірою можна вважати спадковою монархією. Крім цього, існуючий в Середні віки в деяких європейських країнах, зокрема Франції і державах Скандинавії, порядок, при якому спадкоємцем обирався після смерті монарха або за його життя його офіційний спадкоємець, також можна вважати елементом спадкової монархії. В даний час до спадкових монархій належить більшість монархій світу, у тому числі Велика Британія, країни Співдружності і всі європейські монархії, крім Андорри і Ватикану, хоча в Саудівській Аравії та Свазіленді престолонаслідник фактично обирається з членів династії на сімейній раді, що дозволяє віднести і ці монархії до спадкових.
xsd:nonNegativeInteger 8354

data from the linked data cloud