Hensley Henson
http://dbpedia.org/resource/Hensley_Henson an entity of type: Thing
Herbert Hensley Henson (8 November 1863 – 27 September 1947) was an Anglican priest, bishop, scholar and controversialist. He was Bishop of Hereford from 1918 to 1920 and Bishop of Durham from 1920 to 1939. The son of a zealous member of the Plymouth Brethren, Henson was not allowed to go to school until he was fourteen, and was largely self-educated. He was admitted to the University of Oxford, and gained a first-class degree in 1884. In the same year he was elected as a Fellow of All Souls, where he began to make a reputation as a speaker. He was ordained priest in 1888.
rdf:langString
Herbert Hensley Henson, född 1863, död 1947, var en brittisk teolog och biskop i Engelska kyrkan. Henson var en av den religiösa liberalismens ledare i Storbritannien. Kyrkans anglokatolska företrädare kritiserade honom för att han stod upp för prästers rätt att tvivla på jungfrufödsel och kroppens uppståndelse, trots att Henson själv ställde sig bakom den ortodoxa doktrin som de själva omfattade. Vid andra tillfällen var Henson en direkt motståndare till de högkyrkliga och katolska strömningar som förekom i hans samtid.
rdf:langString
rdf:langString
Hensley Henson
rdf:langString
Hensley Henson
rdf:langString
Hensley Henson
rdf:langString
Hensley Henson
rdf:langString
Hintlesham, Suffolk, UK
xsd:date
1947-09-27
rdf:langString
London, UK
xsd:date
1863-11-08
xsd:integer
6606565
xsd:integer
1113409693
xsd:integer
1887
1888
xsd:date
1863-11-08
xsd:integer
24
xsd:date
1947-09-27
rdf:langString
n
xsd:integer
1920
rdf:langString
President of the Surtees Society
rdf:langString
Bishop
xsd:integer
1912
1917
1920
1939
rdf:langString
Herbert Hensley Henson (8 November 1863 – 27 September 1947) was an Anglican priest, bishop, scholar and controversialist. He was Bishop of Hereford from 1918 to 1920 and Bishop of Durham from 1920 to 1939. The son of a zealous member of the Plymouth Brethren, Henson was not allowed to go to school until he was fourteen, and was largely self-educated. He was admitted to the University of Oxford, and gained a first-class degree in 1884. In the same year he was elected as a Fellow of All Souls, where he began to make a reputation as a speaker. He was ordained priest in 1888. Feeling a vocation to minister to the urban poor, Henson served in the East End of London and Barking before becoming chaplain of an ancient hospice in Ilford in 1895. In 1900 he was appointed to the high-profile post of vicar of St Margaret's, Westminster and canon of Westminster Abbey. While there, and as Dean of Durham (1913–18), he wrote prolifically and sometimes controversially. The Anglo-Catholic wing of the Church took exception to his liberal theological views, which some regarded as heretical, and sought unsuccessfully in 1917 to block his appointment as Bishop of Hereford. In 1920, after two years in the largely rural diocese of Hereford, Henson returned to Durham as its bishop. The industrial north-east of England, including County Durham, was badly affected by an economic depression. Henson was opposed to strikes, trade unions and socialism, and for a time his forthright expression of his views made him unpopular in the diocese. His opinions about some Church matters changed radically during his career: at first a strong advocate of the Church of England's continued establishment as the country's official church, he came to believe that politicians could not be trusted to legislate properly on ecclesiastical matters, and he espoused the cause of disestablishment. He campaigned against prohibition, the exploitation of foreign workers by British companies, and fascist and Nazi aggression. He supported – particularly prior to the 1936 Abdication Crisis – reform of the divorce laws, the controversial 1928 revision of the Book of Common Prayer, and ecumenism.
rdf:langString
Herbert Hensley Henson, född 1863, död 1947, var en brittisk teolog och biskop i Engelska kyrkan. Henson var en av den religiösa liberalismens ledare i Storbritannien. Kyrkans anglokatolska företrädare kritiserade honom för att han stod upp för prästers rätt att tvivla på jungfrufödsel och kroppens uppståndelse, trots att Henson själv ställde sig bakom den ortodoxa doktrin som de själva omfattade. Vid andra tillfällen var Henson en direkt motståndare till de högkyrkliga och katolska strömningar som förekom i hans samtid. Henson utsågs till kyrkoherde i Saint Margaret's of Westminster i London, den församlingskyrka som ligger tvärs över parkområdet vid Westminster Abbey. Tjänsten var förenad med uppdraget som kanik i Westminster Abbey, och han innehade den åren 1900–1912. Tiden i Westminster blev en plattform för Hensons teologiska idéer; han lät publicera nio böcker, tog ställning för ekumenik (och därmed emot premiärminister Gladstone), och predikade mot rovdrift i brittiska företag i utandet. Henson utsågs till dekan vid katedralen i Durham, en tjänst han innehade 1913–1918. Han fortsatte att vara kontroversiell genom sin syn på ekumenik, och deltog vid flera tillfällen i frikyrkliga sammankomster, inte minst reste han runt i olika frikyrkor i Wales samband med att statskyrkans avskaffande i Wales diskuterades. Det är möjligt att detta ledde till att han uppmärksammades av premiärminister David Lloyd George, och att det var därigenom som han trots sin kontroversiella stil utsågs till biskop av 1918–1920. Några år senare återvände Henson till Durham, nu som biskop av Durhams stift, en tjänst han innehade 1920–1939. Efter de båda ärkestiften Canterbury och York är Durham det främsta stiftet inom Engelska kyrkan, och posten var en tydlig befordran. Genom gruvindustrin i området mötte Henson arbetarrörelsen; trots att han själv varit präst i fattiga stadsdelar och kämpat för sociala frågor tog han nu avstånd från socialismen och fackförbundsrörelsen. Främst gällde det att kollektivet kvävde individerna, vilket också var hans skäl till att ta avstånd från offentlig finansierad välfärd och i stället fokusera på välgörenhet baserad på frivilliga gåvor. Tillsammans med många andra präster ställde sig Henson bakom en uppdatering av den allmänna bönboken, ett förslag som dock slogs ned av parlamentet. Detta var ett av skälen till att Henson med tiden kom att byta åsikt om statskyrkan, risken för att socialisterna skulle vinna regeringsmakten var ett annat. Trots sin kamp för att bevara statskyrkan i Wales blev han nu känd som en av statskyrkans största motståndare. Som dekan i Durham hade Henson kritiserat skilsmässolagstiftningen, han menade att den var orättvis mot kvinnor då den gav fördelar till män. Trots den liberala inställningen tog han senare, som biskop av Durham, avstånd från den präst från stiftet som förrättade vigseln mellan den abdikerade kung Edvard VIII och den frånskilda Wallis Simpson. Under det sena 1930-talet var Henson en av ett fåtal i det brittiska prästerskapet som talade mot axelmakternas diktatorer, den växande antisemitismen, appeasement-politiken och Chamberlains avtal med Hitler. Han fortsatte sin kritik av nazismens övergrepp även efter sin pensionering 1939. Henson utgav flera skrifter i brittisk kyrkohistoria och höll 1920 Olaus Petri-föreläsningar i Uppsala.
rdf:langString
Durham Cathedral, UK
xsd:integer
1918
rdf:langString
Dean of Durham
xsd:nonNegativeInteger
58635
rdf:langString
Bishop of Durham