Henry III of England

http://dbpedia.org/resource/Henry_III_of_England an entity of type: Thing

Henriko la 3-a (n. la 1-an de oktobro 1207, m. la 16-an de novembro 1272) estis reĝo de Anglio de 1216 ĝis sia morto. rdf:langString
Henrike III.a Ingalaterrakoa , Henrike Winchesterkoa ere deitua, Ingalaterrako erregea izan zen 1216 eta 1272 bitartean. Politikoki arazo ugari izan bazituen ere, haren erreinaldian ekonomia berpiztu zen. Magna Carta zela eta baroien aurka borrokatu zen. Kontinentean zituen lurraldeetan ere erasoak jasan zituen. rdf:langString
Bhí Anraí III (1 Deireadh Fómhair 1207 – 16 Mí na Samhna 1272) ina rí ar Shasana ó 1216 go dtí lá a bháis. Tháinig sé i gcomharbacht ar a athair, Eoin I. Rinneadh rí de nuair a bhí sé ina pháiste agus mhair a réimeas ar feadh 56 bliain. Tháinig a mhac, Éadbhard I, i gcomharbacht air. rdf:langString
헨리 3세(Henry III, 1207년 10월 1일 ~ 1272년 11월 16일, 재위 1216년 10월 19일 ~ 1272년 11월 16일)는 잉글랜드 플랜태저넷 왕가의 왕이자 존 왕의 아들로 그는 교양이 풍부하고 인정 많은 사람이었지만 통치자로는 부족함이 많았다. 그가 외교나 군사 문제에서 결단력이 부족해 문제를 일으키는 일이 많아지자 귀족들 사이에서 불만이 터져 나오기 시작했고 결국 말년에 매제 시몽 드 몽포르에게 포로가 되기도 했다. rdf:langString
ヘンリー3世(Henry III, 1207年10月1日 - 1272年11月16日)は、プランタジネット朝のイングランド王(在位:1216年 - 1272年)。ジョン王と王妃イザベラ・オブ・アングレームの子。妃はプロヴァンス伯レーモン・ベランジェ4世の娘エリナー・オブ・プロヴァンス。 諸侯たちの反乱の中で幼くして王位に就き、フランスの領土問題とマグナ・カルタに象徴される議会問題を解決しようとしたが、50年を超える長い治世において目立った成果を挙げることはできなかった。しかしこの時代は国王裁判所が着実に活動し、コモン・ローが王国に進展した時代とも評される。非常に信心深く、エドワード懺悔王を好み、ウェストミンスター寺院を現在の姿に大改築したことで知られる。 rdf:langString
Hendrik III (Winchester, 1 oktober 1207 – Westminster, 16 november 1272) was koning van Engeland van 1216 tot 1272. Op 9-jarige leeftijd volgde hij zijn vader, Jan zonder Land, op. Zijn moeder was Isabella van Angoulême. rdf:langString
Henryk III (ur. 1 października 1207 w Winchesterze, zm. 16 listopada 1272 w Londynie) – król Anglii od 1216 r. Najstarszy syn Jana bez Ziemi i Izabeli, córki , hrabiego Angoulême. rdf:langString
Henrik III (engelska: Henry III), född 1 oktober 1207 på Winchester Castle i Winchester i Hampshire, död 16 november 1272 i Westminster i London, var kung av England 1216–1272. Han var son till Johan utan land och Isabella av Angouleme. rdf:langString
Генріх III (англ. Henry III; 1 жовтня 1207 — 16 листопада 1272) — король Англії у 1216–1272 роках. Спровокував заколот аристократії, яка змусила його погодитися на низку реформ, що становили важливий крок до конституційної монархії. Під час правління Генріха ІІІ Палата громад стала частиною Парламенту. Перший Парламент розпочав роботу 20 січня 1265 року. rdf:langString
Ге́нрих III (англ. Henry III) (1 октября 1207, Уинчестер — 16 ноября 1272, Вестминстер) — король Англии (1216—1272) и герцог Аквитании из династии Плантагенетов, один из самых малоизвестных британских монархов, при том что правил он дольше всех прочих средневековых правителей Британских островов — 56 лет. Его рекорд был побит только в начале XIX века Георгом III, царствовавшим 59 лет. rdf:langString
亨利三世(英語:Henry III;1207年10月1日-1272年11月16日),是金雀花王朝時期的英格蘭國王,由1216年到1272年在位。虽然他的在位时间相当长,但卻是英格兰历史上最不出名的国王之一。 rdf:langString
كان هنري الثالث، والذي عُرف أيضًا بهنري وينتشستر، ملك إنجلترا ولورد إيرلندا ودوق أكيتين منذ عام ١٢١٦ حتى وفاته عام ١٢٧٢. تولى هنري، ابن الملك جون والملكة إيزابيلا من أنغوليم، العرش حين كان يبلغ من العمر ٩ أعوام فقط في منتصف حرب البارونات الأولى. أعلن الكاردينال غوالا أن الحرب ضد البارونات المتمردين حرب صليبية دينية وهزمت قوات هنري، بقيادة ويليام مارشال، المتمردين في معارك لينكولن وسندويتش في عام ١٢١٧. وعد هنري بالالتزام بالميثاق العظيم لعام ١٢٢٥، وهو نسخة لاحقة من الوثيقة العظمى، التي حدت من الصلاحيات الملكية وحمت حقوق البارونات الكبار. سيطر هوبير دي بورغ أولاً على الفترة الأولى من حكمه ومن ثم آلت السيطرة لبيتر دي روش الذين أعادا تأسيس السلطة الملكية بعد الحرب. في عام ١٢٣٠، حاول الملك استعادة مقاطعات فرنسا التي كانت في وقت سابق ملكًا لوالده، إلى أن الغزو كان كارثة. اندلعت ثورة بقيادة ابن و rdf:langString
Enric III (1 d'octubre de 1207 - 15 de novembre de 1272), conegut pels seus contemporanis com a Enric de Winchester, va ser el fill i successor de Joan sense Terra com a rei d'Anglaterra, regnant durant cinquanta-sis anys des de 1216 fins a la seva mort. rdf:langString
Jindřich III. Plantagenet (1. říjen 1207 Winchester – 16. listopad 1272 Londýn) byl králem Anglie v letech 1216 až 1272. Od dob vlády Ethelreda II. byl prvním, který se stal panovníkem již v dětském věku. V době Jindřichovy vlády země prosperovala a největším jeho památníkem je Westminster, kde si zřídil své hlavní vládní sídlo a zdejší opatství rozšířil ve svatyni Eduarda Vyznavače. rdf:langString
Ο Ερρίκος Γ΄ της Αγγλίας (Henry III of England, 1 Οκτωβρίου 1207 - 16 Νοεμβρίου 1272), γνωστός και ως Ερρίκος του Ουίντσεστερ από τον Οίκο του Ανζού, ήταν βασιλιάς της Αγγλίας, λόρδος της Ιρλανδίας και δούκας της Ακουιτανίας από το 1216 μέχρι τον θάνατό του. Γιος του βασιλιά Ιωάννη και της Ισαβέλλας του Ανγκουλέμ, ο Ιωάννης ανέβηκε στο θρόνο όταν ήταν μόνο εννέα ετών και στη μέση του πρώτου πολέμου των βαρόνων. rdf:langString
Heinrich III. (englisch Henry III; * 1. Oktober 1207 in Winchester; † 16. November 1272 im Palace of Westminster) war ein englischer König, Lord of Ireland und Herzog von Aquitanien. Seine 56-jährige Regierung vom 28. Oktober 1216 bis zum 16. November 1272 als König von England ist nach Georg III., Victoria und Elisabeth II. die viertlängste Regierungszeit eines englischen Königs. Seine Herrschaft kann in vier zeitliche Abschnitte unterteilt werden. Der erste Abschnitt sind die 16 Jahre, in denen er noch minderjährig war bzw. in denen seine Berater die Herrschaft ausübten. Von 1232 bis 1234 folgten unruhige Jahre, in denen der König begann, selbst die Herrschaft zu übernehmen, dabei jedoch stark von seinen Höflingen und Adligen beeinflusst wurde. Im dritten Abschnitt von 1234 bis 1258 herr rdf:langString
Henry III (1 October 1207 – 16 November 1272), also known as Henry of Winchester, was King of England, Lord of Ireland, and Duke of Aquitaine from 1216 until his death in 1272. The son of King John and Isabella of Angoulême, Henry assumed the throne when he was only nine in the middle of the First Barons' War. Cardinal Guala Bicchieri declared the war against the rebel barons to be a religious crusade and Henry's forces, led by William Marshal, defeated the rebels at the battles of Lincoln and Sandwich in 1217. Henry promised to abide by the Great Charter of 1225, a later version of the 1215 Magna Carta, which limited royal power and protected the rights of the major barons. His early rule was dominated first by Hubert de Burgh and then Peter des Roches, who re-established royal authority rdf:langString
Enrique III (en inglés moderno, Henry III) o Enrique de Winchester (1 de octubre de 1207-16 de noviembre de 1272) fue rey de Inglaterra, señor de Irlanda y duque de Aquitania desde 1216 hasta su muerte.​ Hijo del rey Juan I e Isabel de Angulema, ascendió al trono a los nueve años de edad en medio de la primera guerra de los Barones. El cardenal declaró que la guerra contra los barones rebeldes era una cruzada religiosa y las fuerzas de Enrique —dirigidas por William Marshal— derrotaron a los rebeldes en las batallas de Lincoln y Sandwich en 1217. Prometió acatar la Gran Carta de 1225, que limitaba el poder real y protegía los derechos de los principales barones. Los primeros años de su reinado estuvieron dominados primero por Hubert de Burgh y luego por , quien restableció la autoridad re rdf:langString
Henry III (1 Oktober 1207 – 16 November 1272), juga dikenal sebagai Henry dari Winchester, merupakan seorang Raja Inggris, dan dari tahun 1216 sampai kematiannya. Henry adalah putra Raja John dan Isabelle d'Angoulême, Henry naik takhta saat baru berusia sembilan tahun di tengah Perang Baron Pertama. Kardinal mendeklarasikan perang melawan baron pemberontak menjadi sebuah perang salib religius dan pasukan Henry, yang dipimpin oleh , mengalahkan pemberontak pada pertempuran dan pada tahun 1217. Henry berjanji untuk mematuhi Piagam Besar 1225, yang membatasi kekuasaan kerajaan dan melindungi hak-hak para baron utama. Awal pemerintahannya didominasi oleh dan kemudian , yang mendirikan kembali otoritas kerajaan setelah perang. Pada tahun 1230 Raja berusaha untuk menaklukkan provinsi-provi rdf:langString
Henri III (1er octobre 1207 - 16 novembre 1272) fut roi d'Angleterre, seigneur d'Irlande et duc d'Aquitaine de 1216 à sa mort. Fils du roi Jean d'Angleterre et d'Isabelle d'Angoulême, Henri III monta sur le trône à l'âge de neuf ans alors que la première Guerre des barons faisait rage. La mort de son père apaisa néanmoins les tensions et les forces royales, menées par Guillaume le Maréchal, battirent les rebelles soutenus par les Français à Lincoln et à Sandwich en 1217. Henri III promit de respecter la Grande Charte limitant les pouvoirs royaux et garantissant les droits des nobles que son père avait tenté d'abroger. Le début de son règne fut dominé par ses conseillers Hubert de Burgh et Pierre des Roches qui restaurèrent l'autorité du roi après la guerre. En 1230, il tenta de reprendre l rdf:langString
Enrico III d'Inghilterra (Winchester, 1º ottobre 1207 – Londra, 16 novembre 1272) è stato re d'Inghilterra, duca d'Aquitania e Guascogna dal 1216 fino alla sua morte; dal 1216 al 1258 fu anche pretendente al ducato di Normandia e alle contee del Maine, d'Angiò, di Turenna e di Poitiers. rdf:langString
Henrique III (1 de outubro de 1207 – 16 de novembro de 1272), também conhecido como Henrique de Winchester, foi o Rei da Inglaterra, Lorde da Irlanda e Duque da Aquitânia de 1216 até sua morte. Filho do rei João da Inglaterra e Isabel de Angoulême, Henrique assumiu o trono com apenas nove anos de idade no meio da Primeira Guerra dos Barões. O cardeal Guala Bacchieri declarou que a guerra contra barões rebeldes era uma cruzada religiosa e as forças reais lideradas por Guilherme Marechal derrotaram os rebeldes em 1217 nas batalhas de Lincoln e Sandwich. Henrique prometeu respeitar a Magna Carta de 1215, que limitava o poder real e protegia os direitos dos grandes barões. O início de seu reinado foi dominado primeiramente por Humberto de Burgh e depois Pedro des Roches, que restabeleceram a a rdf:langString
rdf:langString Henry III of England
rdf:langString هنري الثالث ملك إنجلترا
rdf:langString Enric III d'Anglaterra
rdf:langString Jindřich III. Plantagenet
rdf:langString Heinrich III. (England)
rdf:langString Ερρίκος Γ΄ της Αγγλίας
rdf:langString Henriko la 3-a (Anglio)
rdf:langString Enrique III de Inglaterra
rdf:langString Henrike III.a Ingalaterrakoa
rdf:langString Anraí III Shasana
rdf:langString Henry III dari Inggris
rdf:langString Henri III (roi d'Angleterre)
rdf:langString Enrico III d'Inghilterra
rdf:langString ヘンリー3世 (イングランド王)
rdf:langString 헨리 3세
rdf:langString Hendrik III van Engeland
rdf:langString Henryk III Plantagenet
rdf:langString Генрих III (король Англии)
rdf:langString Henrique III de Inglaterra
rdf:langString Henrik III av England
rdf:langString Генріх III (король Англії)
rdf:langString 亨利三世 (英格兰)
rdf:langString Henry III
rdf:langString Henry III
rdf:langString Westminster, London, England
rdf:langString Winchester Castle, Hampshire, England
xsd:integer 46591
xsd:integer 1123723424
xsd:date 1207-10-01
rdf:langString Westminster Abbey, London, England
rdf:langString Effigy of Henry III on his tomb
rdf:langString y
xsd:date 1272-11-16
rdf:langString
rdf:langString Margaret, Queen of Scots
rdf:langString Beatrice, Countess of Richmond
rdf:langString Edmund Crouchback
rdf:langString Edward I, King of England
rdf:langString Katherine of England
rdf:langString England
rdf:langString Middle Ages
rdf:langString Monarchy
rdf:langString Biography
rdf:langString Regents
xsd:gMonthDay --10-28
xsd:date 1272-11-16
rdf:langString
rdf:langString
rdf:langString January 1236
rdf:langString monarch
xsd:integer 1216
rdf:langString كان هنري الثالث، والذي عُرف أيضًا بهنري وينتشستر، ملك إنجلترا ولورد إيرلندا ودوق أكيتين منذ عام ١٢١٦ حتى وفاته عام ١٢٧٢. تولى هنري، ابن الملك جون والملكة إيزابيلا من أنغوليم، العرش حين كان يبلغ من العمر ٩ أعوام فقط في منتصف حرب البارونات الأولى. أعلن الكاردينال غوالا أن الحرب ضد البارونات المتمردين حرب صليبية دينية وهزمت قوات هنري، بقيادة ويليام مارشال، المتمردين في معارك لينكولن وسندويتش في عام ١٢١٧. وعد هنري بالالتزام بالميثاق العظيم لعام ١٢٢٥، وهو نسخة لاحقة من الوثيقة العظمى، التي حدت من الصلاحيات الملكية وحمت حقوق البارونات الكبار. سيطر هوبير دي بورغ أولاً على الفترة الأولى من حكمه ومن ثم آلت السيطرة لبيتر دي روش الذين أعادا تأسيس السلطة الملكية بعد الحرب. في عام ١٢٣٠، حاول الملك استعادة مقاطعات فرنسا التي كانت في وقت سابق ملكًا لوالده، إلى أن الغزو كان كارثة. اندلعت ثورة بقيادة ابن ويليام مارشال، ريتشارد مارشال، في عام ١٢٣٢، انتهت بتسوية سلام تفاوضت عليها الكنيسة. في أعقاب الثورة، حكم هنري إنجلترا شخصيًا، ولم يحكم من خلال وزراء كبار. وسافر بشكل أقل من الملوك السابقين، واستثمر بشكل مكثف في مجموعة من القصور والقلاع المفضلة لديه. تزوج إليانور من بروفينس، التي أنجب منها خمسة أولاد. كان هنري معروفًا بتقواه، وأقام الاحتفالات الدينية الفخمة وتبرع بشكل سخي للجمعيات الخيرية، وكان الملك مخلصًا على نحو خاص لشخص إدوارد المعترف الذي تبناه كقديس شفيع. وانتزع الملك مبالغ طائلة من اليهود في إنجلترا، الأمر الذي أفضى في آخرة المطاف إلى شل قدرتهم على القيام بالأعمال التجارية، ومع تشدد المواقف تجاه اليهود، طرح قانون اليهود في محاولة منه لتقسيم المجتمع. وفي محاولة جديدة لاستعادة أراضي أسرته في فرنسا، غزا بويتو في عام ١٢٤٢، الأمر الذي انتهى بهزيمة كارثية في معركة تايلبورغ. في أعقاب ذلك، اعتمد هنري على الدبلوماسية وأقام تحالفًا مع فريدريك الثاني، الإمبراطور الروماني المقدس. قدم هنري الدعم لشقيقه ريتشارد من كورنوول في محاولة منه لأن يصبح ملكًا على الرومان في عام ١٢٥٦، إلا أنه لم يتمكن من تنصيب ابنه إدموند كروتشباك على عرش مملكة صقلية، على الرغم من استثمار مبالغ كبيرة من المال. وكان يخطط للذهاب في حملة صليبية إلى الشرق، إلا أنه لم يتمكن من القيام بذلك مع اندلاع تمردات في غاسكوني. بحلول عام ١٢٥٨، تدهور شعبية حكم هنري بصورة متزايدة نتيجة فشل سياساته الخارجية مرتفعة التكلفة وسوء سمعة أخويه غير الشقيقين اللويزانيين، الذين كانت أصولهما تعود إلى مدينة بواتييه، وأيضًا دور الموظفين المحليين في جمع الضرائب والديون. استولى ائتلاف من باروناته، بعد دعم من إليانور في البداية، على السلطة في انقلاب وطردوا الأخوين البواتيين من إنجلترا وأجروا إصلاحات حكومية ملكية من خلال عملية سميت قوانين أوكسفورد. أقر هنري والحكومة البارونية اتفاقية سلام مع فرنسا في عام ١٢٥٩، التي تخلى بموجبها هنري عن حقوقه في أراضيه الأخرى في فرنسا مقابل اعتراف الملك لويس التاسع به كحاكم شرعي لغاسكوني. انهار النظام الباروني إلا أن هنري لم يتمكن من إصلاح حكومة مستقرة واستمر عدم الاستقرار في جميع أنحاء إنجلترا. في عام ١٢٦٣، استولى سيمون دي مونتفورت، أحد أكثر البارونات تطرفًا، على السلطة مما أدى إلى حرب البارونات الثانية. أقنع هنري لويس بدعم قضيته وحشد جيشًا. وقعت معركة لويس في عام ١٢٦٤، حيث هُزم هنري وأُخذ أسيرًا. هرب الابن الأكبر لهنري، إدوارد، من الأسر ليتمكن في السنة التالية من هزيمة دي مونتفورت في معركة إيفيشام وتحرير والده. في البداية سنّ هنري انتقامًا قاسيًا من المتمردين المتبقين، غير أن الكنيسة أقنعته بتهدئة سياساته من خلال إعلان كينيلوورث. كانت إعادة الإعمار بطيئة وكان على هنري الموافقة على تدابير مختلفة، بما في ذلك قمعًا أكبر لليهود للحفاظ على الدعم الباروني والشعبي. توفي هنري في عام ١٢٧٢، تاركًا إدوارد كخلفٍ له. ودفن في دير ويستمنستر، الذي كان قد أعاد بناءه في النصف الثاني من فترة حكمه، ونقل إلى قبره الحالي في عام ١٢٩٠. أُعلنت بعض معجزاته بعد وفاته، إلا أنه لم يُمنح قداسة.
rdf:langString Enric III (1 d'octubre de 1207 - 15 de novembre de 1272), conegut pels seus contemporanis com a Enric de Winchester, va ser el fill i successor de Joan sense Terra com a rei d'Anglaterra, regnant durant cinquanta-sis anys des de 1216 fins a la seva mort. Gran part dels esforços van anar destinats a refermar el poder reial que s'havia deteriorat durant el regnat del seu pare. Va intentar recuperar els privilegis cedits als barons a través de la Carta Magna, però es va veure obligat a convocar el primer "parlament" el 1264. Tampoc va tenir èxit restablint el control anglès sobre Normandia, Anjou i Aquitània.
rdf:langString Jindřich III. Plantagenet (1. říjen 1207 Winchester – 16. listopad 1272 Londýn) byl králem Anglie v letech 1216 až 1272. Od dob vlády Ethelreda II. byl prvním, který se stal panovníkem již v dětském věku. V době Jindřichovy vlády země prosperovala a největším jeho památníkem je Westminster, kde si zřídil své hlavní vládní sídlo a zdejší opatství rozšířil ve svatyni Eduarda Vyznavače. Po otcově skonu byl jako devítiletý chlapec jmenován králem pod regentstvím populárního Viléma Marshala. Většinu své vlády strávil soupeřením se šlechtici o výklad Magny Charty a roku 1264 byl donucen svolat první parlament. Nebyl úspěšný ani na kontinentu, protože se mu nepodařilo obnovit vládu nad Normandií, Anjou a Akvitánií. Dožil se 65 let a stal se tak do té doby nejdéle vládnoucím panovníkem Anglie.
rdf:langString Ο Ερρίκος Γ΄ της Αγγλίας (Henry III of England, 1 Οκτωβρίου 1207 - 16 Νοεμβρίου 1272), γνωστός και ως Ερρίκος του Ουίντσεστερ από τον Οίκο του Ανζού, ήταν βασιλιάς της Αγγλίας, λόρδος της Ιρλανδίας και δούκας της Ακουιτανίας από το 1216 μέχρι τον θάνατό του. Γιος του βασιλιά Ιωάννη και της Ισαβέλλας του Ανγκουλέμ, ο Ιωάννης ανέβηκε στο θρόνο όταν ήταν μόνο εννέα ετών και στη μέση του πρώτου πολέμου των βαρόνων. Ήταν ο μεγαλύτερος γιος και διάδοχος του Ιωάννη της Ακτήμονα και της Ισαβέλλας του Ανγκουλέμ. Γεννήθηκε στις 1 Οκτωβρίου 1207 στο κάστρο του Ουίντσεστερ και ανέβηκε στο θρόνο σε ηλικία μόλις 9 ετών, κυβέρνησε την Αγγλία 56 χρόνια. Λίγα είναι γνωστά για την εμφάνιση του, είχε ύψος 1.68, γερή σωματική διάπλαση με στενό μέτωπο και ένα πεσμένο βλέφαρο που κληρονόμησε ο διάδοχος του Εδουάρδος.. Όταν ήταν μικρός ήταν βίαιος χαρακτήρας παρ' όλα αυτά σαν βασιλιάς περιγράφεται από τον ιστορικό Ντέιβιντ Καρπέντερ (γεν. 1947) ήπιος και συμπαθητικός, ήταν θεοσεβούμενος και πολύ συναισθηματικός, ξεσπούσε εύκολα σε δάκρυα στις θρησκευτικές του ομιλίες. Την εποχή του άρχισε κατασκευάστηκε το μεγαλύτερο μνημείο της Αγγλικής ιστορίας το Αββαείο του Ουέστμινστερ ως επέκταση του τάφου του Εδουάρδου του Εξομολογητή.
rdf:langString Henriko la 3-a (n. la 1-an de oktobro 1207, m. la 16-an de novembro 1272) estis reĝo de Anglio de 1216 ĝis sia morto.
rdf:langString Heinrich III. (englisch Henry III; * 1. Oktober 1207 in Winchester; † 16. November 1272 im Palace of Westminster) war ein englischer König, Lord of Ireland und Herzog von Aquitanien. Seine 56-jährige Regierung vom 28. Oktober 1216 bis zum 16. November 1272 als König von England ist nach Georg III., Victoria und Elisabeth II. die viertlängste Regierungszeit eines englischen Königs. Seine Herrschaft kann in vier zeitliche Abschnitte unterteilt werden. Der erste Abschnitt sind die 16 Jahre, in denen er noch minderjährig war bzw. in denen seine Berater die Herrschaft ausübten. Von 1232 bis 1234 folgten unruhige Jahre, in denen der König begann, selbst die Herrschaft zu übernehmen, dabei jedoch stark von seinen Höflingen und Adligen beeinflusst wurde. Im dritten Abschnitt von 1234 bis 1258 herrscht der König selbständig. Er erkannte die Magna Carta endgültig als bindendes Gesetz an, was seine finanziellen Möglichkeiten beschränkte. Dies führte mit dazu, dass er im Konflikt mit Frankreich die verlorenen französischen Besitzungen seiner Vorfahren nicht zurückgewinnen konnte. Heinrichs Finanzprobleme, verstärkt durch zeitweilige Rivalitäten innerhalb der königlichen Familie und durch Heinrichs erfolglose Außenpolitik, führten in den 1250er Jahren zu einer Krise seiner Herrschaft. Ab 1258 kam es deshalb zu einem schweren Konflikt mit einer Adelsopposition, der zum Zweiten Krieg der Barone führte. Infolge der innenpolitischen Krise verzichtete Heinrich 1259 im Vertrag von Paris endgültig auf die verlorenen Besitzungen in Frankreich, sicherte dadurch jedoch den Besitz der Gascogne. Nachdem der König im Bürgerkrieg von den aufständischen Baronen besiegt worden war, ging die politische Initiative zunehmend auf seinen ältesten Sohn Eduard über, der die Rebellen 1265 entscheidend schlagen konnte und die Königsherrschaft wieder herstellte. Heinrich gelang es jedoch erst 1267, den Konflikt mit den Rebellen endgültig zu beenden. Die Folgen des Bürgerkriegs belasteten seine Herrschaft bis zu seinem Tod. Gegenüber den walisischen Fürsten hatte Heinrich 1247 die englische Oberherrschaft durchgesetzt, die jedoch danach wieder durch Llywelyn ap Gruffydd abgeschüttelt wurde. Geschwächt durch den Bürgerkrieg, musste Heinrich 1267 Llywelyn als Fürst von Wales anerkennen. Obwohl er deshalb nicht zu den erfolgreichen und starken englischen Herrschern gezählt wird, gelang ihm nach der katastrophalen Herrschaft seines Vaters Johann Ohneland die Festigung der Stellung seiner Familie. Daneben gilt Heinrich als einer der größten europäischen Kunstförderer des 13. Jahrhunderts. Ab 1245 ließ er Westminster Abbey im gotischen Stil neu errichten.
rdf:langString Henrike III.a Ingalaterrakoa , Henrike Winchesterkoa ere deitua, Ingalaterrako erregea izan zen 1216 eta 1272 bitartean. Politikoki arazo ugari izan bazituen ere, haren erreinaldian ekonomia berpiztu zen. Magna Carta zela eta baroien aurka borrokatu zen. Kontinentean zituen lurraldeetan ere erasoak jasan zituen.
rdf:langString Henry III (1 October 1207 – 16 November 1272), also known as Henry of Winchester, was King of England, Lord of Ireland, and Duke of Aquitaine from 1216 until his death in 1272. The son of King John and Isabella of Angoulême, Henry assumed the throne when he was only nine in the middle of the First Barons' War. Cardinal Guala Bicchieri declared the war against the rebel barons to be a religious crusade and Henry's forces, led by William Marshal, defeated the rebels at the battles of Lincoln and Sandwich in 1217. Henry promised to abide by the Great Charter of 1225, a later version of the 1215 Magna Carta, which limited royal power and protected the rights of the major barons. His early rule was dominated first by Hubert de Burgh and then Peter des Roches, who re-established royal authority after the war. In 1230, the King attempted to reconquer the provinces of France that had once belonged to his father, but the invasion was a debacle. A revolt led by William Marshal's son Richard broke out in 1232, ending in a peace settlement negotiated by the Church. Following the revolt, Henry ruled England personally, rather than governing through senior ministers. He travelled less than previous monarchs, investing heavily in a handful of his favourite palaces and castles. He married Eleanor of Provence, with whom he had five children. Henry was known for his piety, holding lavish religious ceremonies and giving generously to charities; the King was particularly devoted to the figure of Edward the Confessor, whom he adopted as his patron saint. He extracted huge sums of money from the Jews in England, ultimately crippling their ability to do business, and as attitudes towards the Jews hardened, he introduced the Statute of Jewry, attempting to segregate the community. In a fresh attempt to reclaim his family's lands in France, he invaded Poitou in 1242, leading to the disastrous Battle of Taillebourg. After this, Henry relied on diplomacy, cultivating an alliance with Frederick II, Holy Roman Emperor. Henry supported his brother Richard of Cornwall in his successful bid to become King of the Romans in 1256, but was unable to place his own son Edmund Crouchback on the throne of Sicily, despite investing large amounts of money. He planned to go on crusade to the Levant, but was prevented from doing so by rebellions in Gascony. By 1258, Henry's rule was increasingly unpopular, the result of the failure of his expensive foreign policies and the notoriety of his Poitevin half-brothers, the Lusignans, as well as the role of his local officials in collecting taxes and debts. A coalition of his barons, initially probably backed by Eleanor, seized power in a coup d'état and expelled the Poitevins from England, reforming the royal government through a process called the Provisions of Oxford. Henry and the baronial government enacted a peace with France in 1259, under which Henry gave up his rights to his other lands in France in return for King Louis IX recognising him as the rightful ruler of Gascony. The baronial regime collapsed but Henry was unable to reform a stable government and instability across England continued. In 1263, one of the more radical barons, Simon de Montfort, seized power, resulting in the Second Barons' War. Henry persuaded Louis to support his cause and mobilised an army. The Battle of Lewes occurred in 1264, where Henry was defeated and taken prisoner. Henry's eldest son, Edward, escaped from captivity to defeat de Montfort at the Battle of Evesham the following year and freed his father. Henry initially enacted a harsh revenge on the remaining rebels, but was persuaded by the Church to mollify his policies through the Dictum of Kenilworth. Reconstruction was slow and Henry had to acquiesce to various measures, including further suppression of the Jews, to maintain baronial and popular support. Henry died in 1272, leaving Edward as his successor. He was buried in Westminster Abbey, which he had rebuilt in the second half of his reign, and was moved to his current tomb in 1290. Some miracles were declared after his death; however, he was not canonised. Henry's reign of fifty-six years was the longest in medieval English history and would not be surpassed by an English, or later British, monarch until that of George III in the nineteenth century.
rdf:langString Enrique III (en inglés moderno, Henry III) o Enrique de Winchester (1 de octubre de 1207-16 de noviembre de 1272) fue rey de Inglaterra, señor de Irlanda y duque de Aquitania desde 1216 hasta su muerte.​ Hijo del rey Juan I e Isabel de Angulema, ascendió al trono a los nueve años de edad en medio de la primera guerra de los Barones. El cardenal declaró que la guerra contra los barones rebeldes era una cruzada religiosa y las fuerzas de Enrique —dirigidas por William Marshal— derrotaron a los rebeldes en las batallas de Lincoln y Sandwich en 1217. Prometió acatar la Gran Carta de 1225, que limitaba el poder real y protegía los derechos de los principales barones. Los primeros años de su reinado estuvieron dominados primero por Hubert de Burgh y luego por , quien restableció la autoridad real después de la guerra. En 1230, Enrique intentó reconquistar las provincias de Francia que alguna vez pertenecieron a su padre, pero la invasión fue una debacle. Una revuelta liderada por el hijo de William Marshal, , estalló en 1232 y terminó en un acuerdo de paz negociado por la Iglesia católica. Después de la revuelta, gobernó Inglaterra con plenos poderes, en lugar de reinar a través de ministros de alto rango. Viajó menos que los monarcas anteriores, invirtió mucho en algunos de sus palacios y castillos favoritos. Se casó con Leonor de Provenza, con quien tuvo cinco hijos. Enrique era conocido por su piedad, celebraba fastuosas ceremonias religiosas y donaba generosamente a obras de caridad; el rey inglés estuvo particularmente dedicado a la figura de Eduardo «el Confesor», a quien adoptó como su santo patrón. Extrajo enormes sumas de dinero de los judíos en Inglaterra, a quienes, en última instancia, paralizando su capacidad para hacer negocios, y a medida que las actitudes hacia los judíos se endurecieron, introdujo el Estatuto de los judíos, intentó segregar. En un nuevo intento por recuperar las tierras de su familia en Francia, invadió Poitou en 1242, lo que llevó a la desastrosa . Después de esto, confió en la diplomacia y desarrolló una alianza con Federico II. Apoyó a su hermano Ricardo en su intento por convertirse en rey de romanos en 1256, pero no pudo colocar a su propio hijo Edmundo en el trono de Sicilia a pesar de invertir grandes sumas de dinero. Planeó ir a la cruzada en el Levante, pero las rebeliones en Gascuña le impidieron hacerlo. Para 1258, el gobierno de Enrique era cada vez más impopular, como resultado del fracaso de sus costosas políticas exteriores y la mala fama de sus medio hermanos poitevinos, los lusiñanos, así como del rol de sus funcionarios locales en la recaudación de impuestos y deudas. Una coalición de sus barones, inicialmente probablemente respaldada por Leonor, tomó el poder en un golpe de Estado y expulsó a los poitevinos de Inglaterra, después reformó el gobierno real mediante un proceso llamado Provisiones de Oxford. Enrique y el gobierno de los barones acordaron la paz con Francia en 1259, en virtud de la cual Enrique renunció a sus derechos sobre sus otras tierras en Francia a cambio de que el rey Luis IX le reconociera como el legítimo gobernante de Gascuña. El régimen de los barones se derrumbó, Enrique no pudo reformar un gobierno estable y la inestabilidad en Inglaterra continuó. En 1263, uno de los barones más radicales, Simón de Montfort, tomó el poder, lo que resultó en la segunda guerra de los Barones. Enrique persuadió a Luis IX de apoyar su causa y movilizó un ejército. En 1264, ocurrió la batalla de Lewes, donde el rey inglés fue derrotado y capturado. Su hijo mayor, Eduardo, escapó de la cautividad para derrotar a Montfort en la batalla de Evesham al año siguiente y liberar a su padre. Inicialmente, Enrique promulgó una dura venganza contra los rebeldes restantes, pero fue convencido por la Iglesia católica para apaciguar sus políticas a través del . La reconstrucción fue lenta y el rey inglés tuvo que aceptar varias medidas, como una mayor represión de los judíos, para mantener el apoyo de los barones y el pueblo. Enrique murió en 1272 y dejó a Eduardo como su sucesor. Estuvo enterrado en la abadía de Westminster —que había reconstruida en la segunda mitad de su reinado— y fue trasladado a su tumba actual en 1290. Se declararon algunos milagros después de su muerte, pero nunca se ha canonizado.
rdf:langString Bhí Anraí III (1 Deireadh Fómhair 1207 – 16 Mí na Samhna 1272) ina rí ar Shasana ó 1216 go dtí lá a bháis. Tháinig sé i gcomharbacht ar a athair, Eoin I. Rinneadh rí de nuair a bhí sé ina pháiste agus mhair a réimeas ar feadh 56 bliain. Tháinig a mhac, Éadbhard I, i gcomharbacht air.
rdf:langString Henri III (1er octobre 1207 - 16 novembre 1272) fut roi d'Angleterre, seigneur d'Irlande et duc d'Aquitaine de 1216 à sa mort. Fils du roi Jean d'Angleterre et d'Isabelle d'Angoulême, Henri III monta sur le trône à l'âge de neuf ans alors que la première Guerre des barons faisait rage. La mort de son père apaisa néanmoins les tensions et les forces royales, menées par Guillaume le Maréchal, battirent les rebelles soutenus par les Français à Lincoln et à Sandwich en 1217. Henri III promit de respecter la Grande Charte limitant les pouvoirs royaux et garantissant les droits des nobles que son père avait tenté d'abroger. Le début de son règne fut dominé par ses conseillers Hubert de Burgh et Pierre des Roches qui restaurèrent l'autorité du roi après la guerre. En 1230, il tenta de reprendre la Normandie perdue par son père mais l'invasion fut un échec et une révolte menée par Richard le Maréchal l'obligea à signer un traité de paix avec le roi Louis IX de France. À la suite de ce soulèvement, Henri III gouverna seul l'Angleterre sans passer par ses conseillers. Il voyagea moins que ses prédécesseurs et dépensa sans compter sur ses résidences préférées. En 1236, il épousa Éléonore de Provence et le couple eut cinq enfants. Le roi était connu pour sa piété et il organisa de somptueuses cérémonies religieuses notamment en l'honneur d'Édouard le Confesseur qu'il adopta comme son saint patron. Une seconde tentative pour reprendre ses possessions françaises se solda en 1242 par la désastreuse bataille de Taillebourg. Par la suite, Henri III se concentra sur la diplomatie et forma une alliance avec l'empereur Frédéric II. Il soutint la candidature victorieuse de son frère Richard pour le titre de roi des Romains en 1256 mais échoua à placer son fils Edmond sur le trône de Sicile malgré d'importantes dépenses. Il envisagea de mener une croisade au Levant mais en fut empêché par des révoltes en Gascogne. À la fin des années 1250, les lourds impôts nécessaires pour financer la diplomatie relativement inefficace du roi, ses manœuvres pour passer outre la Grande Charte et l'influence de ses proches poitevins étaient de plus en plus critiqués. Une coalition de barons menés par Simon V de Montfort organisa un coup d'État et contraignit Henri III à accepter les provisions d'Oxford imposant une plus grande limitation de ses pouvoirs et la création d'un conseil de 24 membres. L'année suivante, le traité de Paris avec la France mit fin à un siècle de conflit entre Capétiens et Plantagenêt ; le roi Louis IX reconnaissait la suzeraineté d'Henri III sur ses territoires dans le Sud-Ouest de la France et en échange, le roi anglais abandonnait ses revendications sur les autres territoires français dont la Normandie. De plus, le roi anglais s'engageait à rendre à Louis IX (Saint Louis), roi de France, l'hommage féodal dû au suzerain. Les tensions entre le roi et les nobles provoquèrent la seconde guerre des barons en 1264 et Henri III fut battu et capturé par Simon de Montfort à la bataille de Lewes. Son fils aîné, Édouard, fut également fait prisonnier mais il s'échappa et battit les rebelles à la bataille d'Evesham l'année suivante. Une fois libéré, Henri III mena une répression brutale des rebelles mais l'Église parvint à atténuer les représailles. Le retour au calme fut lent et le roi dut accepter une limitation des pouvoirs de la Couronne pour conserver le soutien de la noblesse et de la population. Il mourut en 1272 et son fils aîné devint roi sous le nom d'Édouard Ier. Il fut inhumé dans l'abbaye de Westminster qu'il avait reconstruite à la fin de sa vie. Même si son règne de 56 ans en fait le quatrième plus long de l'histoire anglaise, Henri III n'a qu'une faible influence sur la culture populaire moderne.
rdf:langString Henry III (1 Oktober 1207 – 16 November 1272), juga dikenal sebagai Henry dari Winchester, merupakan seorang Raja Inggris, dan dari tahun 1216 sampai kematiannya. Henry adalah putra Raja John dan Isabelle d'Angoulême, Henry naik takhta saat baru berusia sembilan tahun di tengah Perang Baron Pertama. Kardinal mendeklarasikan perang melawan baron pemberontak menjadi sebuah perang salib religius dan pasukan Henry, yang dipimpin oleh , mengalahkan pemberontak pada pertempuran dan pada tahun 1217. Henry berjanji untuk mematuhi Piagam Besar 1225, yang membatasi kekuasaan kerajaan dan melindungi hak-hak para baron utama. Awal pemerintahannya didominasi oleh dan kemudian , yang mendirikan kembali otoritas kerajaan setelah perang. Pada tahun 1230 Raja berusaha untuk menaklukkan provinsi-provinsi Prancis yang dulu milik ayahandanya, tetapi invasi tersebut merupakan sebuah bencana. Sebuah pemberontakan yang dipimpin oleh putra William Marshal, , pecah pada tahun 1232, dan berakhir dalam sebuah penyelesaian damai yang dinegosiasikan oleh . Setelah pemberontakan tersebut, Henry memerintah Inggris secara pribadi, daripada memerintah melalui menteri senior. Ia melakukan perjalanan kurang dari raja-raja sebelumnya, melakukan investasi besar di beberapa . Ia menikahi Éléonore dari Provence, dengan siapa ia memiliki lima orang anak. Henry dikenal karena kesalehannya, mengadakan upacara keagamaan dengan mewah dan dengan murah hati menyumbang untuk amal; Raja secara khusus menyembah sosok Edward sang Pengaku, yang diakuinya sebagai Santo pelindungnya. Ia mengambil sejumlah besar uang dari , yang pada akhirnya melumpuhkan kemampuan mereka untuk berbisnis, dan untuk menekan mereka, ia memperkenalkan , mencoba untuk memisahkan komunitas. Dalam upaya baru untuk merebut kembali tanah keluarganya di Prancis, ia pada tahun 1242, yang mengarah ke yang malang. Setelah ini, Henry mengandalkan diplomasi, menumbuhkan aliansi dengan Friedrich II. Henry mendukung saudaranya Richard dalam usahanya untuk menjadi pada tahun 1256, tetapi gagal untuk menempatkan putranya sendiri, di atas takhta Sisilia, meskipun menginvestasikan sejumlah besar uang. Ia berencana melakukan perang salib ke Levant, tetapi dicegah melakukannya oleh pemberontakan di Gascogne. Pada tahun 1258, pemerintahan Henry semakin tidak populer, akibat kegagalan kebijakan luar negerinya yang mahal dan ketenaran saudara tirinya dari Poitiers, Wangsa Lusignan, serta peran pejabat lokalnya dalam mengumpulkan pajak dan hutang. Sebuah koalisi para baronnya, yang pada awalnya mungkin didukung oleh Éléonore, merebut kekuasaan dalam sebuah kudeta dan mengusir kaum Poitevin dari Inggris, mereformasi pemerintah kerajaan melalui sebuah proses yang disebut . Henry dan pemerintah baronik memberlakukan pada tahun 1259, di mana Henry menyerahkan haknya ke tanahnya yang lain di Prancis sebagai imbalan pengakuan Raja Louis IX dari Prancis sebagai penguasa sah Gascogne. Rezim Baron runtuh namun Henry tidak mampu mereformasi pemerintahan yang stabil dan ketidakstabilan di seluruh Inggris berlanjut. Pada tahun 1263 salah satu baron yang lebih radikal, Simon de Montfort, merebut kekuasaan, menghasilkan Perang Baron Kedua. Henry membujuk Louis untuk mendukung perjuangannya dan mengerahkan tentara. terjadi pada tahun 1264, di mana Henry dikalahkan dan dipenjara. Putra sulung Henry, Edward, melarikan diri dari penawanan untuk mengalahkan de Montfort di pada tahun berikutnya dan membebaskan ayahandanya. Henry awalnya memberlakukan balas dendam keras pada pemberontak yang tersisa, tetapi ia dibujuk oleh Gereja untuk meringankan kebijakannya melalui . Rekonstruksi lamban dan Henry harus menyetujui berbagai tindakan, termasuk penindasan lebih lanjut terhadap orang-orang Yahudi, untuk menjaga dukungan baron dan rakyat. Henry meninggal pada tahun 1272, dan meninggalkan Edward sebagai penggantinya. Ia dimakamkan di Westminster Abbey, yang telah dibangun kembali pada paruh kedua masa pemerintahannya, dan dipindahkan ke makamnya yang sekarang pada tahun 1290. Beberapa mukjizat diumumkan setelah kematiannya, tetapi ia tidak dikanonisasikan.
rdf:langString Enrico III d'Inghilterra (Winchester, 1º ottobre 1207 – Londra, 16 novembre 1272) è stato re d'Inghilterra, duca d'Aquitania e Guascogna dal 1216 fino alla sua morte; dal 1216 al 1258 fu anche pretendente al ducato di Normandia e alle contee del Maine, d'Angiò, di Turenna e di Poitiers. Era il figlio primogenito del re Giovanni Senza Terra e della contessa Isabella d'Angoulême. Costretto ad approvare le Disposizioni di Oxford nel 1258 (prima forma di parlamento), le annullò nel 1264, scatenando la rivolta dei baroni guidata da Simone di Montfort, poi stroncata dal suo successore e figlio Edoardo I.
rdf:langString 헨리 3세(Henry III, 1207년 10월 1일 ~ 1272년 11월 16일, 재위 1216년 10월 19일 ~ 1272년 11월 16일)는 잉글랜드 플랜태저넷 왕가의 왕이자 존 왕의 아들로 그는 교양이 풍부하고 인정 많은 사람이었지만 통치자로는 부족함이 많았다. 그가 외교나 군사 문제에서 결단력이 부족해 문제를 일으키는 일이 많아지자 귀족들 사이에서 불만이 터져 나오기 시작했고 결국 말년에 매제 시몽 드 몽포르에게 포로가 되기도 했다.
rdf:langString ヘンリー3世(Henry III, 1207年10月1日 - 1272年11月16日)は、プランタジネット朝のイングランド王(在位:1216年 - 1272年)。ジョン王と王妃イザベラ・オブ・アングレームの子。妃はプロヴァンス伯レーモン・ベランジェ4世の娘エリナー・オブ・プロヴァンス。 諸侯たちの反乱の中で幼くして王位に就き、フランスの領土問題とマグナ・カルタに象徴される議会問題を解決しようとしたが、50年を超える長い治世において目立った成果を挙げることはできなかった。しかしこの時代は国王裁判所が着実に活動し、コモン・ローが王国に進展した時代とも評される。非常に信心深く、エドワード懺悔王を好み、ウェストミンスター寺院を現在の姿に大改築したことで知られる。
rdf:langString Hendrik III (Winchester, 1 oktober 1207 – Westminster, 16 november 1272) was koning van Engeland van 1216 tot 1272. Op 9-jarige leeftijd volgde hij zijn vader, Jan zonder Land, op. Zijn moeder was Isabella van Angoulême.
rdf:langString Henryk III (ur. 1 października 1207 w Winchesterze, zm. 16 listopada 1272 w Londynie) – król Anglii od 1216 r. Najstarszy syn Jana bez Ziemi i Izabeli, córki , hrabiego Angoulême.
rdf:langString Henrik III (engelska: Henry III), född 1 oktober 1207 på Winchester Castle i Winchester i Hampshire, död 16 november 1272 i Westminster i London, var kung av England 1216–1272. Han var son till Johan utan land och Isabella av Angouleme.
rdf:langString Henrique III (1 de outubro de 1207 – 16 de novembro de 1272), também conhecido como Henrique de Winchester, foi o Rei da Inglaterra, Lorde da Irlanda e Duque da Aquitânia de 1216 até sua morte. Filho do rei João da Inglaterra e Isabel de Angoulême, Henrique assumiu o trono com apenas nove anos de idade no meio da Primeira Guerra dos Barões. O cardeal Guala Bacchieri declarou que a guerra contra barões rebeldes era uma cruzada religiosa e as forças reais lideradas por Guilherme Marechal derrotaram os rebeldes em 1217 nas batalhas de Lincoln e Sandwich. Henrique prometeu respeitar a Magna Carta de 1215, que limitava o poder real e protegia os direitos dos grandes barões. O início de seu reinado foi dominado primeiramente por Humberto de Burgh e depois Pedro des Roches, que restabeleceram a autoridade real depois da guerra. Uma revolta liderada por Ricardo Marechal, filho de Guilherme, começou em 1232 e terminou com um acordo de paz negociado pela Igreja. Henrique passou a governar a Inglaterra pessoalmente em vez de utilizar ministros. Viajou menos que monarcas anteriores, investindo pesadamente em alguns palácios e castelos favoritos. Casou-se com Leonor da Provença e teve cinco filhos. Henrique era conhecido por sua piedade, por realizar grandes cerimônias religiosas e por generosas doações à caridade; o rei era particularmente devoto à figura de Eduardo, o Confessor, adotando-o como padroeiro. Ele tirou grandes quantias de dinheiro dos judeus na Inglaterra, prejudicando sua capacidade de conduzir negócios, e enquanto suas ações pioravam ele apresentou o Estatuto dos Judeus, tentando segregar a comunidade. O rei invadiu o Condado de Poitou em 1242 em uma tentativa para reconquistar suas terras familiares na França, levando a desastrosa Batalha de Taillebourg. Depois disso Henrique passou a contar com a diplomacia, cultivando uma aliança com o imperador Frederico II do Sacro Império Romano-Germânico. Apoiou o irmão Ricardo da Cornualha em sua candidatura a Rei dos Romanos em 1256, porém não conseguiu colocar o filho Edmundo no trono da Sicília. Henrique planejava partir em cruzada até Levante, porém foi impedido por rebeliões na Gasconha. O governo de Henrique estava cada vez mais impopular em 1258, resultado do fracasso de dispendiosas políticas externas, da notoriedade de seus meio-irmãos poitevinos, os Lusinhão, e por causa do papel de seus oficiais locais ao coletar impostos e débitos. Uma coalizão de barões, inicialmente e provavelmente apoiada por Leonor, tomou o poder em um golpe de estado que expulsou os poitevinos da Inglaterra, reformando o governo real através de um processo chamado de Provisões de Oxford. Henrique e o governo de barões promulgou uma paz com a França em 1259, em que Henrique entregava seus direitos de terras na França em troca de ser reconhecido como o legítimo herdeiro da Gasconha pelo rei Luís IX da França. O regime baronial caiu, porém o rei não conseguiu reformar um governo estável e a instabilidade continuou na Inglaterra. Simão de Monfort, um dos barões mais radicais, chegou ao poder em 1263 e iniciou a Segunda Guerra dos Barões. Henrique conseguiu convencer Luís a apoiar sua causa e mobilizar um exército. A Batalha de Lewes aconteceu em 1264 e o rei foi derrotado e feito prisioneiro. Seu filho mais velho, Eduardo, escapou e derrotou Simão na Batalha de Evesham um ano depois, libertando o pai. Henrique inicialmente começou uma severa vingança contra os rebeldes restantes, porém foi persuadido pela Igreja a modificar suas políticas através da Máxima de Kenilworth. A reconstrução foi lenta e Henrique teve de concordar com várias medidas, incluindo uma maior supressão dos judeus, para manter o apoio baronial e popular. Henrique morreu em 1272 deixando Eduardo como seu sucessor. Ele foi enterrado na Abadia de Westminster, que havia reconstruído durante a segunda metade de seu reinado, e foi colocado em sua presente tumba em 1290. Alguns milagres foram declarados após sua morte mas ele nunca foi canonizado. O reinado de 56 anos de Henrique é o quinto mais longo da história inglesa.
rdf:langString Генріх III (англ. Henry III; 1 жовтня 1207 — 16 листопада 1272) — король Англії у 1216–1272 роках. Спровокував заколот аристократії, яка змусила його погодитися на низку реформ, що становили важливий крок до конституційної монархії. Під час правління Генріха ІІІ Палата громад стала частиною Парламенту. Перший Парламент розпочав роботу 20 січня 1265 року.
rdf:langString Ге́нрих III (англ. Henry III) (1 октября 1207, Уинчестер — 16 ноября 1272, Вестминстер) — король Англии (1216—1272) и герцог Аквитании из династии Плантагенетов, один из самых малоизвестных британских монархов, при том что правил он дольше всех прочих средневековых правителей Британских островов — 56 лет. Его рекорд был побит только в начале XIX века Георгом III, царствовавшим 59 лет.
rdf:langString 亨利三世(英語:Henry III;1207年10月1日-1272年11月16日),是金雀花王朝時期的英格蘭國王,由1216年到1272年在位。虽然他的在位时间相当长,但卻是英格兰历史上最不出名的国王之一。
xsd:gMonthDay --10-28
xsd:nonNegativeInteger 150269
xsd:gYear 1216
xsd:gYear 0028

data from the linked data cloud