Greek fire

http://dbpedia.org/resource/Greek_fire an entity of type: Thing

Řecký oheň (též byzantinský oheň či tekutý oheň) byla zbraň používaná Byzantinci. Šlo o tekutou zápalnou směs, která hořela i ve styku s vodou. Byzantinci ji používali zejména v , ale existovala i v ručním provedení pro případ dobývání měst. rdf:langString
Das Griechische Feuer (mittelgriechisch Ὑγρὸν Πῦρ Ygròn Pýr, neugriechisch Υγρό Πυρ Igró Pir ‚flüssiges Feuer‘) war eine im byzantinischen Reich seit dem 7. Jahrhundert n. Chr. verwendete militärische Brandwaffe. rdf:langString
Fuego griego era el nombre que se le dio a dos tipos de armas incendiarias, una de la Edad Antigua y otra de la Edad Media. La primera estaba basada en el reflejo de la luz solar, siendo empleada en el siglo II a. C. durante el asedio de la ciudad griega de Siracusa. La segunda estaba basada en una sustancia incendiaria utilizada por el Imperio bizantino. Fue creada en el siglo VI, aunque su mayor uso y difusión se daría tras las primeras cruzadas (siglo XIII), como arma naval. rdf:langString
Grieks vuur (ook wel Byzantijns vuur of vloeibaar vuur genaamd) was een wapen van het Byzantijnse rijk dat, naar verluidt, rond 673 uitgevonden werd door een christelijke Syrische vluchteling genaamd Kallinikos (of Callinicus) van Heliopolis. Sommigen geloven echter dat hij het principe op zijn beurt weer geleerd had van chemici uit Alexandrië. Grieks vuur was een voorloper van modernere wapens als de vlammenwerper en napalm. rdf:langString
Гре́ческий ого́нь (или жидкий огонь, греч. ὑγρόν πῦρ) — горючая смесь, применявшаяся в военных целях во времена Средневековья. Впервые была использована византийцами в морских битвах. Применялся в византийской армии и флоте в морских боях и при осаде крепостей. Для метания использовались медные трубы (на кораблях), ручные сифоны, «пламенные рога». Греческий огонь также помещался в бочки и глиняные сосуды, а затем забрасывался метательными машинами при осаде крепостей. Пламя греческого огня не гасилось водой. rdf:langString
Ogień grecki – łatwopalna mieszanina, uważana za pierwowzór napalmu. Ogień grecki zwany jest też ogniem bizantyjskim (sami Bizantyńczycy zwali go rzymskim lub morskim, nazwa grecki jest późniejsza). Zapewne znany był w starożytności, a udoskonalony w Bizancjum. rdf:langString
Грецький вогонь (також (інші назви – «штучний, або вологий», «літаючий» та інші, пекельний вогонь, візантійський вогонь, рідкий вогонь, грец. Υγρό Πυρ, візант. Ὑγρὸν Πῦρ) — горюча суміш, що застосовувалася у військових цілях в часи середньовіччя. Уперше була вжита візантійцями в морських битвах. Точний склад грецького вогню невідомий. rdf:langString
希臘火(希臘語:Υγρό Πυρ)是東羅馬帝國所利用的一種可以在水上燃燒的液態,為早期熱兵器,主要應用於海戰中,「希臘火」或「羅馬火」只是阿拉伯人對這種恐怖武器的稱呼,東羅馬自己則稱之為「海洋之火」、「流動之火」、「液體火焰」、「人造之火」和「防備之火」等等。根據文獻記載,希臘火多次為東羅馬帝國的軍事勝利作出頗大的貢獻,一些學者和歷史學家認為它是東羅馬帝國能持續千年之久的原因之一,希臘火的配方已失傳,成份至今仍是一個謎團。 rdf:langString
النار الإغريقية سائل حارق استعمله البيزنطيون كسلاح في حروبهم البحرية منذ 674 ميلادية، حيث كانت تُستخدم لإشعال النار على سفن العدو. تتكون النار الإغريقية من مركّب قابل للاحتراق ينبعث من سلاح يرمي باللهب. استخدم اليونانيون النار الاغريقية لأول مرة في معركة سيلايوم البحرية عندما حاصر الأمويون المسلمون القسطنطينية في حملة أرسلها معاوية بن أبي سفيان في عام 53 - 60 هـ / 674 – 678 م بقيادة ابنه يزيد لمحاولة فتح القسطنطينية. يعتقد بعض المؤرخين أن النار الاغريقية كانت تشتعل عند ملامستها الماء، وربما كان أساسها مادة النافتا والجير الحي. استخدمه البيزنطيون في المعارك البحرية بشكل كبير، حيث أن النار الاغريقية تستمر في الاحتراق أثناء طفوها على الماء. كانت الميزة التكنولوجية التي قدمتها مسؤولة عن العديد من الانتصارات العسكرية البيزنطية الرئيسية، وعلى الأخص فك حصار القسطنطينية من حصار المسلمين مرتين، وبا rdf:langString
El foc grec era una arma naval usada per l'Imperi Romà d'Orient, una mescla inflamable inventada per Cal·línic d'Heliòpolis, un refugiat sirià originari d'Heliòpolis de Síria vers el 673. Era composta suposadament de nafta, sofre, pega grega, greixos, salnitre, i calç viva, que cremava en contacte amb l'aigua. Fou utilitzada diverses vegades pels romans d'Orient en defensa contra els setges a Constantinoble. rdf:langString
Το υγρόν πυρ (λεγόμενο επίσης πυρ θαλάσσιον, μηδικόν πυρ, πολεμικόν πυρ, πυρ λαμπρόν, πυρ ρωμαϊκόν ή πυρ σκευαστόν) και γνωστό στους Δυτικούς ως ελληνικόν πυρ (Λατ. ignis graecus, αγγλ. Greek fire) ήταν ένα εμπρηστικό όπλο της Βυζαντινής Αυτοκρατορίας, που εφευρέθηκε τον ύστερον 7ο αιώνα μ.Χ.από τον Καλλίνικο. Εκτοξευόμενο από καταπέλτες, αλλά κυρίως από πεπιεσμένους σίφωνες, το υγρόν πυρ είχε την ιδιότητα να μη σβήνει στο νερό. Ως εκ τούτου, έπαιξε σημαντικό ρόλο στην απόκρουση των αραβικών πολιορκιών της Κωνσταντινούπολης, και σε αρκετές ναυτικές συμπλοκές με τους Άραβες και τους Ρως. Περιβαλλόταν με άκρα μυστικότητα, με αποτέλεσμα να αγνοούμε σήμερα την ακριβή σύστασή του. Το βυζαντινό υγρόν πυρ δεν πρέπει να συγχέεται με παρόμοιες εμπρηστικές ουσίες που χρησιμοποίησαν οι Άραβες και άλλ rdf:langString
Milito > Armilo > Greka fajro, Bizanca fajro aŭ likva fajro estis armilo uzita de Bizanca imperio, onidire inventita de siria kristana rifuĝinto nomita Kaliniko el Heliopolo.Ĝi elspruĉis brulantan fluon, kaj bone efikis sur tero kaj maro, kvankam ĝin uzis ĉefe la mararmeo. Ŝajne la granda efiko de greka fajro estis, ke ĝi brulis ĉie eĉ sub akvo.Malamikaj ŝipoj ofte timis alproksimiĝi tro al la bizancaj, eĉ pli se sifono estis videbla, ĉar ene de sia atingejo, greka fajro estis tro avantaĝa al bizancanoj. Ĝi similis ĝenerale al la modernaj flamospruĉiloj. rdf:langString
Greek fire was an incendiary weapon used by the Eastern Roman Empire beginning c. 672. Used to set fire to enemy ships, it consisted of a combustible compound emitted by a flame-throwing weapon. Some historians believe it could be ignited on contact with water, and was probably based on naphtha and quicklime. The Byzantines typically used it in naval battles to great effect, as it could continue burning while floating on water. The technological advantage it provided was responsible for many key Byzantine military victories, most notably the salvation of Constantinople from the first and second Arab sieges, thus securing the empire's survival. rdf:langString
Su grekoa delakoa Bizantziar Inperioak erabiltzen zuen itsas arma bat zen, 673 urtearen inguruan kristau errefuxiatu siriar batek, Kaliniziok, asmatua. Kaliniziok su grekoaren sekretua Alexandriako kimikoen eskutik jaso zuela uste da. Suzko jario indartsu bat jaurtikitzen zuen, eta nahiz eta itsasoan nahiz lurrean erabili zitekeen, itsasoan erabili zen batik bat. Su grekoari esker, Inperioaren itsas armadak arabiarren itsas eraso handi bat saihestea lortu zuen, Islama Europan zehar zabaltzea eragotzi zuena. rdf:langString
Le feu grégeois (du latin græcus, grec) est un mélange inflammable, brûlant même au contact de l'eau, employé, dans l'Antiquité et au Moyen Âge, pour la fabrication d'engins incendiaires utilisés au cours des sièges et des combats navals. Son est datée de la fin du VIIe siècle et est attribuée à Callinicus d'Héliopolis, un architecte réfugié à Constantinople. Les Byzantins l'employèrent généralement lors des batailles navales avec des effets dévastateurs pour la marine adverse. Cela leur procura un avantage technologique qui contribua à leur faire remporter plusieurs victoires décisives, notamment lors du premier et du deuxième sièges de Constantinople par les Arabes, ce qui permit d'assurer la survie de l'empire. rdf:langString
Api Yunani (juga disebut api Bizantium, api Romawi Timur, atau api cair) adalah senjata pembakar yang digunakan oleh Kekaisaran Romawi Timur mulai ca. 672. Senjata ini digunakan untuk membakar kapal musuh dan dibuat dari senyawa mudah terbakar yang dipancarkan oleh pelontar api. Beberapa sejarawan berspekulasi bahwa api ini bisa dinyalakan saat kontak dengan air, dan mungkin berbahan dasar nafta serta kapur tohor. Bizantium biasanya menggunakannya dalam pertempuran laut untuk memberikan efek yang besar, karena konon bisa terus terbakar saat mengambang di atas air. Keuntungan teknologi yang diberikannya membawa banyak kemenangan yang diraih Bizantium, terutama keselamatan Konstantinopel dari pengepungan Arab pertama dan kedua, sehingga mengamankan kelangsungan hidup Kekaisaran. rdf:langString
Il fuoco greco (in greco antico: ὑγρόν πῦρ, hygròn pŷr, «fuoco liquido») era una miscela usata dai bizantini dal 668 in poi, per attaccare i nemici con il fuoco e, in particolar modo, per incendiare il naviglio avversario e difendere posizioni strategiche sulle mura. La sua efficacia bellica era assicurata dal fatto che gli incendi causati dalla miscela non erano estinguibili con l'uso dell'acqua, che, anzi, ne ravvivava la forza. Dettaglio di un dispositivo manuale per il lancio. rdf:langString
그리스 화약 또는 그리스의 불(그리스어: υγρόν πυρ)은 동로마 제국의 군대에서 사용하던 화기를 말한다. 이 불은 물로 잘 꺼지지 않았고 수면에서도 불이 계속 타오르는 특성 때문에 동로마 해군이 해전에서 주로 사용하였다. 동로마 제국이 수많은 외침을 당하면서도 약 천년간 꿋꿋이 버틴 것은 바로 이 그리스의 불이라는 훌륭한 병기에 힘입은 바가 크다. 동로마 제국 역사가 테오파네스는 이 화기를 처음 만든 것은 670년경 유대의 헬리오폴리스 출신 건축가이자 화학자이고 기술자인 칼리키누스라고 말한다. 이 화기를 만드는 비법은 동로마 제국에서 일급비밀로 간주되었고 워낙에 비밀이 철통같이 잘 유지되었던 탓에 현재까지도 그 정확한 성분을 알지 못한다. 10세기 작가 마르쿠스 그라이쿠스는 그리스 화약 제조 방법을 “순수한 황, 주석, 사르코콜라(페르시아 고무), 역청, 녹인 초석, 석유, 송진을 준비한다. 이것들을 끓이고서 밧줄에 스며들게끔 해 불을 붙인다. 이 불은 소변, 식초, 모래로만 끌 수 있다.”라고 설명했다. rdf:langString
ギリシア火薬(ギリシアかやく)とは東ローマ帝国で使用された焼夷兵器である。東ローマ帝国では海戦において典型的にこの兵器が使用され、これは水上に浮いている間ずっと燃え続けて多大な効果を上げた。この兵器は技術的な優位を与え、東ローマ帝国の多くの軍事的勝利において鍵となる役割を果たした。最も特記すべきはコンスタンティノープルをアラブ軍の2度に渡る攻囲から救出したことである。これにより帝国は生き残ることができた。 rdf:langString
Fogo grego, também dito fogo-greguês ou simplesmente, greguês, era uma arma incendiária usada pela marinha bizantina. Os bizantinos o usavam em batalhas navais para maior efetividade, pois ele podia continuar queimando ao flutuar na água. A arma era uma vantagem tecnológica e foi responsável por muitas vitórias militares bizantinas chaves, notadamente na salvação de Constantinopla de dois cercos árabes, assegurando assim a sobrevivência do império. rdf:langString
Grekisk eld, även kallad bysantinsk eld och flytande eld, var ett vapen som användes av bysantinska riket. Den grekiska elden sades ha uppfunnits av en kristen flykting från Syrien som hette Kallinikos från Heliopolis. Vapnet avlossade en ström av brinnande vätska och var mycket effektivt både till sjöss och på land, men användes företrädesvis ute på havet. Rykten sade att den grekiska elden var så effektiv att den fortsatte att brinna under nästan alla förhållanden, även under vatten. Fiendeskepp var ofta rädda för att komma för nära den bysantinska flottan, eftersom den grekiska elden gav den ett stort övertag. Vapnet användes för första gången år 678 mot en attackerande arabisk flotta och blev snart ett av tidens mest fruktade vapen. Den var emellertid svårkontrollerad; ofta brändes äve rdf:langString
rdf:langString النار الإغريقية
rdf:langString Foc grec
rdf:langString Řecký oheň
rdf:langString Griechisches Feuer
rdf:langString Υγρόν πυρ
rdf:langString Greka fajro
rdf:langString Su greko
rdf:langString Fuego griego
rdf:langString Feu grégeois
rdf:langString Api Yunani
rdf:langString Greek fire
rdf:langString Fuoco greco
rdf:langString 그리스의 불
rdf:langString ギリシア火薬
rdf:langString Grieks vuur
rdf:langString Fogo grego
rdf:langString Ogień grecki
rdf:langString Grekisk eld
rdf:langString Греческий огонь
rdf:langString 希腊火
rdf:langString Грецький вогонь
xsd:integer 12822
xsd:integer 1124599696
xsd:date 2022-05-20
xsd:date 2022-05-17
xsd:integer 4832
xsd:integer 832
rdf:langString What Greek Fire Really Was
rdf:langString El foc grec era una arma naval usada per l'Imperi Romà d'Orient, una mescla inflamable inventada per Cal·línic d'Heliòpolis, un refugiat sirià originari d'Heliòpolis de Síria vers el 673. Era composta suposadament de nafta, sofre, pega grega, greixos, salnitre, i calç viva, que cremava en contacte amb l'aigua. Fou utilitzada diverses vegades pels romans d'Orient en defensa contra els setges a Constantinoble. Gràcies al foc grec, la marina de l'imperi aconseguí rebutjar un atac naval massiu dels turcs, constituint així un fre a les intencions expansionistes de l'islam i salvant de la possible conquesta des de l'est Europa occidental. Mantenint el secret d'aquesta nova i poderosa arma, els romans d'Orient pogueren detenir l'avenç dels otomans durant vuit segles.
rdf:langString Řecký oheň (též byzantinský oheň či tekutý oheň) byla zbraň používaná Byzantinci. Šlo o tekutou zápalnou směs, která hořela i ve styku s vodou. Byzantinci ji používali zejména v , ale existovala i v ručním provedení pro případ dobývání měst.
rdf:langString النار الإغريقية سائل حارق استعمله البيزنطيون كسلاح في حروبهم البحرية منذ 674 ميلادية، حيث كانت تُستخدم لإشعال النار على سفن العدو. تتكون النار الإغريقية من مركّب قابل للاحتراق ينبعث من سلاح يرمي باللهب. استخدم اليونانيون النار الاغريقية لأول مرة في معركة سيلايوم البحرية عندما حاصر الأمويون المسلمون القسطنطينية في حملة أرسلها معاوية بن أبي سفيان في عام 53 - 60 هـ / 674 – 678 م بقيادة ابنه يزيد لمحاولة فتح القسطنطينية. يعتقد بعض المؤرخين أن النار الاغريقية كانت تشتعل عند ملامستها الماء، وربما كان أساسها مادة النافتا والجير الحي. استخدمه البيزنطيون في المعارك البحرية بشكل كبير، حيث أن النار الاغريقية تستمر في الاحتراق أثناء طفوها على الماء. كانت الميزة التكنولوجية التي قدمتها مسؤولة عن العديد من الانتصارات العسكرية البيزنطية الرئيسية، وعلى الأخص فك حصار القسطنطينية من حصار المسلمين مرتين، وبالتالي تأمين بقاء الإمبراطورية حتي أتم السلطان محمد الفاتح عام 1453م فتح القسطنطينية. استخدم المسلمون النار الإغريقية في تدمير مراكب الإمدادات الصليبية المتجهة من مدينة دمياط إلى قوات لويس التاسع ملك فرنسا في معركة المنصورة، ضمن معارك الحملة الصليبية التاسعة، على مصر. كان الانطباع الذي أحدثته النيران اليونانية على الحملات الصليبية الغربية عليهم هو أنه تم إطلاق نفس الاسم (النار الاغريقية) على أي نوع من الأسلحة الحارقة، بما في ذلك تلك المستخدمة من قبل العرب والصينيين والمغول. ومع ذلك، استخدمت هذه الخلائط صيغًا مختلفة عن تلك المستخدمة في النار اليونانية البيزنطية، والتي كانت سرًا للدولة يخضع لحراسة مشددة. استخدم البيزنطيون فوهات مضغوطة لإطلاق السائل على العدو بطريقة تشبه قاذف اللهب الحديث.
rdf:langString Το υγρόν πυρ (λεγόμενο επίσης πυρ θαλάσσιον, μηδικόν πυρ, πολεμικόν πυρ, πυρ λαμπρόν, πυρ ρωμαϊκόν ή πυρ σκευαστόν) και γνωστό στους Δυτικούς ως ελληνικόν πυρ (Λατ. ignis graecus, αγγλ. Greek fire) ήταν ένα εμπρηστικό όπλο της Βυζαντινής Αυτοκρατορίας, που εφευρέθηκε τον ύστερον 7ο αιώνα μ.Χ.από τον Καλλίνικο. Εκτοξευόμενο από καταπέλτες, αλλά κυρίως από πεπιεσμένους σίφωνες, το υγρόν πυρ είχε την ιδιότητα να μη σβήνει στο νερό. Ως εκ τούτου, έπαιξε σημαντικό ρόλο στην απόκρουση των αραβικών πολιορκιών της Κωνσταντινούπολης, και σε αρκετές ναυτικές συμπλοκές με τους Άραβες και τους Ρως. Περιβαλλόταν με άκρα μυστικότητα, με αποτέλεσμα να αγνοούμε σήμερα την ακριβή σύστασή του. Το βυζαντινό υγρόν πυρ δεν πρέπει να συγχέεται με παρόμοιες εμπρηστικές ουσίες που χρησιμοποίησαν οι Άραβες και άλλα κράτη, και που στη διεθνή βιβλιογραφία συνήθως αναφέρονται συλλογικά ως «ελληνικόν πυρ».
rdf:langString Milito > Armilo > Greka fajro, Bizanca fajro aŭ likva fajro estis armilo uzita de Bizanca imperio, onidire inventita de siria kristana rifuĝinto nomita Kaliniko el Heliopolo.Ĝi elspruĉis brulantan fluon, kaj bone efikis sur tero kaj maro, kvankam ĝin uzis ĉefe la mararmeo. Ŝajne la granda efiko de greka fajro estis, ke ĝi brulis ĉie eĉ sub akvo.Malamikaj ŝipoj ofte timis alproksimiĝi tro al la bizancaj, eĉ pli se sifono estis videbla, ĉar ene de sia atingejo, greka fajro estis tro avantaĝa al bizancanoj. La sekreto de ĝia fabriko estis zorgege kaŝata. Tial ni ne konas ĝin.Oni konjektas, ke ĝiaj ingrediencoj povas esti sulfuro, kalko kaj nafto. Ŝajne oni varmigis la ingrediencojn en poto kaj elpumpis la miksaĵon tra sifono. La greka fajro estis kialo de multaj bizancaj batalvenkoj, kaj parte kialo, por ke la imperio daŭradis tiom longe, eĉ pli je la fina etapo, kiam Konstantinopolo ne havis sufiĉe da soldatoj por sin defendi.. Ĝi estis unue uzita en 672 kontraŭ atakanta araba floto.Tamen, ĝi estis malfacile manipulebla kaj pluraj bizancaj ŝipoj ekbrulis akcidente. Ĝi similis ĝenerale al la modernaj flamospruĉiloj.
rdf:langString Das Griechische Feuer (mittelgriechisch Ὑγρὸν Πῦρ Ygròn Pýr, neugriechisch Υγρό Πυρ Igró Pir ‚flüssiges Feuer‘) war eine im byzantinischen Reich seit dem 7. Jahrhundert n. Chr. verwendete militärische Brandwaffe.
rdf:langString Su grekoa delakoa Bizantziar Inperioak erabiltzen zuen itsas arma bat zen, 673 urtearen inguruan kristau errefuxiatu siriar batek, Kaliniziok, asmatua. Kaliniziok su grekoaren sekretua Alexandriako kimikoen eskutik jaso zuela uste da. Suzko jario indartsu bat jaurtikitzen zuen, eta nahiz eta itsasoan nahiz lurrean erabili zitekeen, itsasoan erabili zen batik bat. Su grekoari esker, Inperioaren itsas armadak arabiarren itsas eraso handi bat saihestea lortu zuen, Islama Europan zehar zabaltzea eragotzi zuena. Petrolioz, sufrez, karez, erretxinaz, koipez eta gatzez osatutako likido sukoi likatsu bat jaurtitzen zen tutu luze batzuetatik, ura ukitzen zuenean su hartzen zuena. Arma hau sekretua zen Erdi Aroan, bizantziar itsas armadari Mediterraneoko jabea izatea ahalbidetu baitzion, horregatik ez dakigu bere osaketa zehatza.
rdf:langString Greek fire was an incendiary weapon used by the Eastern Roman Empire beginning c. 672. Used to set fire to enemy ships, it consisted of a combustible compound emitted by a flame-throwing weapon. Some historians believe it could be ignited on contact with water, and was probably based on naphtha and quicklime. The Byzantines typically used it in naval battles to great effect, as it could continue burning while floating on water. The technological advantage it provided was responsible for many key Byzantine military victories, most notably the salvation of Constantinople from the first and second Arab sieges, thus securing the empire's survival. The impression made by Greek fire on the western European Crusaders was such that the name was applied to any sort of incendiary weapon, including those used by Arabs, the Chinese, and the Mongols. However, these mixtures used formulas different from that of Byzantine Greek fire, which was a closely guarded state secret. Byzantines also used pressurized nozzles to project the liquid onto the enemy, in a manner resembling a modern flamethrower. Although usage of the term "Greek fire" has been general in English and most other languages since the Crusades, original Byzantine sources called the substance a variety of names, such as "sea fire" (Medieval Greek: πῦρ θαλάσσιον pŷr thalássion), "Roman fire" (πῦρ ῥωμαϊκόν pŷr rhōmaïkón), "war fire" (πολεμικὸν πῦρ polemikòn pŷr), "liquid fire" (ὑγρὸν πῦρ hygròn pŷr), "sticky fire" (πῦρ κολλητικόν pŷr kollētikón), or "manufactured fire" (πῦρ σκευαστόν pŷr skeuastón). The composition of Greek fire remains a matter of speculation and debate, with various proposals including combinations of pine resin, naphtha, quicklime, calcium phosphide, sulfur, or niter.
rdf:langString Le feu grégeois (du latin græcus, grec) est un mélange inflammable, brûlant même au contact de l'eau, employé, dans l'Antiquité et au Moyen Âge, pour la fabrication d'engins incendiaires utilisés au cours des sièges et des combats navals. Son est datée de la fin du VIIe siècle et est attribuée à Callinicus d'Héliopolis, un architecte réfugié à Constantinople. Les Byzantins l'employèrent généralement lors des batailles navales avec des effets dévastateurs pour la marine adverse. Cela leur procura un avantage technologique qui contribua à leur faire remporter plusieurs victoires décisives, notamment lors du premier et du deuxième sièges de Constantinople par les Arabes, ce qui permit d'assurer la survie de l'empire. L'impression faite par le feu grégeois sur les croisés occidentaux est telle que le terme est utilisé pour n'importe quelle sorte d'arme incendiaire, y compris celles utilisées par les Arabes, les Chinois et les Mongols. Cependant, celles-ci sont différentes et ne reprennent pas la formule du feu grégeois byzantin, qui était un secret militaire très bien gardé, à tel point qu'elle est aujourd'hui perdue. Ainsi, la composition du feu grégeois reste purement spéculative, l'hypothèse considérée comme la plus probable étant qu'il ait été principalement constitué de pétrole, même si d'autres hypothèses incluent des mélanges de résine de pin, de naphte, d'oxyde de calcium (chaux vive), de soufre ou du salpêtre. L'utilisation par les Byzantins de mélanges incendiaires se distingue par l'usage de siphons pressurisés pour projeter le liquide contre l'ennemi. Le feu grégeois aurait été introduit en Europe occidentale au XIIe siècle et utilisé pour la première fois en 1151 en France par Geoffroy V d'Anjou lors du siège de Montreuil-Bellay, puis en 1203 au siège de Château-Gaillard.
rdf:langString Fuego griego era el nombre que se le dio a dos tipos de armas incendiarias, una de la Edad Antigua y otra de la Edad Media. La primera estaba basada en el reflejo de la luz solar, siendo empleada en el siglo II a. C. durante el asedio de la ciudad griega de Siracusa. La segunda estaba basada en una sustancia incendiaria utilizada por el Imperio bizantino. Fue creada en el siglo VI, aunque su mayor uso y difusión se daría tras las primeras cruzadas (siglo XIII), como arma naval.
rdf:langString Api Yunani (juga disebut api Bizantium, api Romawi Timur, atau api cair) adalah senjata pembakar yang digunakan oleh Kekaisaran Romawi Timur mulai ca. 672. Senjata ini digunakan untuk membakar kapal musuh dan dibuat dari senyawa mudah terbakar yang dipancarkan oleh pelontar api. Beberapa sejarawan berspekulasi bahwa api ini bisa dinyalakan saat kontak dengan air, dan mungkin berbahan dasar nafta serta kapur tohor. Bizantium biasanya menggunakannya dalam pertempuran laut untuk memberikan efek yang besar, karena konon bisa terus terbakar saat mengambang di atas air. Keuntungan teknologi yang diberikannya membawa banyak kemenangan yang diraih Bizantium, terutama keselamatan Konstantinopel dari pengepungan Arab pertama dan kedua, sehingga mengamankan kelangsungan hidup Kekaisaran. Api Yunani membuat terkesan para tentara Salib Eropa barat, sehingga nama itu kemudian dipakai untuk menyebut segala jenis senjata pembakar, termasuk yang digunakan oleh orang Arab, Tiongkok, dan Mongol. Namun, campuran ini menggunakan formula yang berbeda dari api Yunani Bizantium, yang merupakan rahasia negara yang dijaga ketat. Bizantium juga menggunakan nozel bertekanan untuk memproyeksikan cairan ke musuh, dengan cara yang menyerupai penyembur api modern. Proses pembuatan cairan ini sangat dirahasiakan militer; begitu rahasia, sampai sekarang pun kita masih belum tahu bagaimana api ini dibuat. Sumber yang bervariasi berspekulasi bahwa api ini terdiri dari belerang, kapur tohor, dan minyak bumi. Kemungkinan bahan pembuatnya terdiri dari , dibuat dengan memanaskan tohor, tulang, dan batu bara. Begitu terkena air kalsium fosfida melepaskan fosfin, yang menyala seketika.
rdf:langString 그리스 화약 또는 그리스의 불(그리스어: υγρόν πυρ)은 동로마 제국의 군대에서 사용하던 화기를 말한다. 이 불은 물로 잘 꺼지지 않았고 수면에서도 불이 계속 타오르는 특성 때문에 동로마 해군이 해전에서 주로 사용하였다. 동로마 제국이 수많은 외침을 당하면서도 약 천년간 꿋꿋이 버틴 것은 바로 이 그리스의 불이라는 훌륭한 병기에 힘입은 바가 크다. 동로마 제국 역사가 테오파네스는 이 화기를 처음 만든 것은 670년경 유대의 헬리오폴리스 출신 건축가이자 화학자이고 기술자인 칼리키누스라고 말한다. 이 화기를 만드는 비법은 동로마 제국에서 일급비밀로 간주되었고 워낙에 비밀이 철통같이 잘 유지되었던 탓에 현재까지도 그 정확한 성분을 알지 못한다. 10세기 작가 마르쿠스 그라이쿠스는 그리스 화약 제조 방법을 “순수한 황, 주석, 사르코콜라(페르시아 고무), 역청, 녹인 초석, 석유, 송진을 준비한다. 이것들을 끓이고서 밧줄에 스며들게끔 해 불을 붙인다. 이 불은 소변, 식초, 모래로만 끌 수 있다.”라고 설명했다. 그리스 화약은 폄프나 관을 이용하여 적함에 뿌릴 수도 있고 항아리에 담아 던져서 터뜨릴 수도 있었으며, 길고 좁은 관(管)으로써 목표물을 향해 발사도 가능했다. 이렇게 발사되면 기름 같은 액체가 불에 타는 것으로 해상에 그대로 떠 있어서 목제 선체에 불이 쉽게 옮겨붙었다. 이 신무기는 콘스탄티누스 4세 치세인 674년 이슬람 세력이 콘스탄티노폴리스를 침공했을 때 처음 사용됐다. 동로마 제국은 당시 무서운 기세로 세력을 확장하던 이슬람군의 공격을 이 그리스 화약으로 물리칠 수 있었다. 그 후에도 아랍인과 수차 벌인 전투나 루스족의 침입과 제4차 십자군의 침입에서 베네치아 공화국을 상대로 크게 활약하였다. 그리스 화약은 중세 최강 비밀 무기였고 동로마의 적들은 이 무기를 늘 두려워했다. 1453년 동로마 제국이 오스만 제국에 멸망할 당시 콘스탄티노폴리스 공방전에서도 사용되었다.
rdf:langString ギリシア火薬(ギリシアかやく)とは東ローマ帝国で使用された焼夷兵器である。東ローマ帝国では海戦において典型的にこの兵器が使用され、これは水上に浮いている間ずっと燃え続けて多大な効果を上げた。この兵器は技術的な優位を与え、東ローマ帝国の多くの軍事的勝利において鍵となる役割を果たした。最も特記すべきはコンスタンティノープルをアラブ軍の2度に渡る攻囲から救出したことである。これにより帝国は生き残ることができた。 ギリシア火薬は西ヨーロッパの十字軍にある印象を作り出しており、ギリシア火薬という名前はいかなる種類の焼夷兵器にも適用され、これらにはアラブ人、中国人、またモンゴル人によって用いられた焼夷兵器も含まれていた。しかしながら、これらは異なる混合法により作られており、東ローマ帝国の製法によるものではなかった。ギリシア火薬は固い機密保持で守られ、秘密は失われてしまった。ギリシア火薬の配合の問題は推測や議論のままに残されており、松脂、ナフサ、酸化カルシウム、硫黄または硝石の混合物とする意見が見られる。東ローマ帝国で用いられた焼夷用の混合物は、敵の上に液体を噴射する高圧サイフォンの使用によって区別される。「Greek fire」の言葉は英語で一般的なものであり、他言語のそれは十字軍からのもので、オリジナルの東ローマ帝国の資料では数種の名称で呼ばれた。それらは「πῦρ θαλάσσιον、sea fire(海の火)」、「πῦρ ῥωμαϊκόν、Roman fire(ローマの火)」、「πολεμικὸν πῦρ、war fire(戦いの火)」「ὑγρὸν πῦρ、liquid fire(液火)」、また「πῦρ σκευαστόν、manufactured fire(作られた火)」である。
rdf:langString Il fuoco greco (in greco antico: ὑγρόν πῦρ, hygròn pŷr, «fuoco liquido») era una miscela usata dai bizantini dal 668 in poi, per attaccare i nemici con il fuoco e, in particolar modo, per incendiare il naviglio avversario e difendere posizioni strategiche sulle mura. L'espressione "fuoco greco" non è riscontrata nelle fonti bizantine, infatti il termine è stato coniato ben dopo la sua scomparsa; nelle fonti dell'epoca la miscela era chiamata:"fuoco marino" (πῦρ θαλάσσιον, pŷr thalássion), "fuoco romano" (πῦρ ῥωμαϊκόν, pŷr rhōmaïkón), "fuoco di guerra" (πολεμικὸν πῦρ, polemikòn pŷr), "fuoco liquido" (ὑγρὸν πῦρ, hygròn pŷr), "fuoco vischioso" (πῦρ κολλητικόν, pŷr kollētikón) o "fuoco artificiale" (πῦρ σκευαστόν, pŷr skeuastón). La sua efficacia bellica era assicurata dal fatto che gli incendi causati dalla miscela non erano estinguibili con l'uso dell'acqua, che, anzi, ne ravvivava la forza. Dettaglio di un dispositivo manuale per il lancio.
rdf:langString Grieks vuur (ook wel Byzantijns vuur of vloeibaar vuur genaamd) was een wapen van het Byzantijnse rijk dat, naar verluidt, rond 673 uitgevonden werd door een christelijke Syrische vluchteling genaamd Kallinikos (of Callinicus) van Heliopolis. Sommigen geloven echter dat hij het principe op zijn beurt weer geleerd had van chemici uit Alexandrië. Grieks vuur was een voorloper van modernere wapens als de vlammenwerper en napalm.
rdf:langString Гре́ческий ого́нь (или жидкий огонь, греч. ὑγρόν πῦρ) — горючая смесь, применявшаяся в военных целях во времена Средневековья. Впервые была использована византийцами в морских битвах. Применялся в византийской армии и флоте в морских боях и при осаде крепостей. Для метания использовались медные трубы (на кораблях), ручные сифоны, «пламенные рога». Греческий огонь также помещался в бочки и глиняные сосуды, а затем забрасывался метательными машинами при осаде крепостей. Пламя греческого огня не гасилось водой.
rdf:langString Fogo grego, também dito fogo-greguês ou simplesmente, greguês, era uma arma incendiária usada pela marinha bizantina. Os bizantinos o usavam em batalhas navais para maior efetividade, pois ele podia continuar queimando ao flutuar na água. A arma era uma vantagem tecnológica e foi responsável por muitas vitórias militares bizantinas chaves, notadamente na salvação de Constantinopla de dois cercos árabes, assegurando assim a sobrevivência do império. Tal foi a impressão provocada pelo fogo grego nos cruzados da Europa ocidental, que o nome passou a ser aplicado a qualquer tipo de arma incendiária, inclusive as usadas pelos árabes, chineses e mongóis. Essas, entretanto, usavam preparados diferentes e não a fórmula bizantina, que era um segredo de estado fortemente guardado e que foi perdido. A composição do fogo grego permanece matéria de especulação e debate, com propostas que incluíram combinações de resina de pinheiro, nafta, cal, enxofre ou salitre. O uso bizantino de misturas incendiárias distinguia-se pelo uso de bocais pressurizados, ou sifão (siphōn), para atirar o líquido sobre o inimigo. Embora o termo “fogo grego” seja de uso geral em muitas línguas desde as Cruzadas, nas fontes bizantinas originais ele é chamado por vários nomes, como “fogo do mar” (grego antigo: πῦρ θαλάσσιον, pyr thalássion), “fogo romano” (πῦρ ῥωμαϊκόν, pyr rhomaïkón), "fogo de guerra” (πολεμικὸν πῦρ, polemikòn pyr), "fogo líquido” (ὑγρὸν πῦρ, hygron pyr) ou “fogo fabricado” (πῦρ σκευαστόν, pyr skeuastón).
rdf:langString Ogień grecki – łatwopalna mieszanina, uważana za pierwowzór napalmu. Ogień grecki zwany jest też ogniem bizantyjskim (sami Bizantyńczycy zwali go rzymskim lub morskim, nazwa grecki jest późniejsza). Zapewne znany był w starożytności, a udoskonalony w Bizancjum.
rdf:langString Grekisk eld, även kallad bysantinsk eld och flytande eld, var ett vapen som användes av bysantinska riket. Den grekiska elden sades ha uppfunnits av en kristen flykting från Syrien som hette Kallinikos från Heliopolis. Vapnet avlossade en ström av brinnande vätska och var mycket effektivt både till sjöss och på land, men användes företrädesvis ute på havet. Rykten sade att den grekiska elden var så effektiv att den fortsatte att brinna under nästan alla förhållanden, även under vatten. Fiendeskepp var ofta rädda för att komma för nära den bysantinska flottan, eftersom den grekiska elden gav den ett stort övertag. Vapnet användes för första gången år 678 mot en attackerande arabisk flotta och blev snart ett av tidens mest fruktade vapen. Den var emellertid svårkontrollerad; ofta brändes även bysantinska skepp upp. Tillverkningsprocessen för grekisk eld var en noga bevarad militär hemlighet; så hemlig att man än i dag inte vet hur den tillverkades. Olika källor spekulerar i om den kan ha innehållit bland annat svavel, kalciumoxid och flytande petroleum. Man vet inte om vätskan antändes av en eldslåga eller om den självantände vid kontakt med vatten, som till exempel natrium. I det senare fallet är det möjligt att en av beståndsdelarna var , som när det kommer i kontakt med vatten bildar fosfin (PH3) som självantänder.
rdf:langString Грецький вогонь (також (інші назви – «штучний, або вологий», «літаючий» та інші, пекельний вогонь, візантійський вогонь, рідкий вогонь, грец. Υγρό Πυρ, візант. Ὑγρὸν Πῦρ) — горюча суміш, що застосовувалася у військових цілях в часи середньовіччя. Уперше була вжита візантійцями в морських битвах. Точний склад грецького вогню невідомий.
rdf:langString 希臘火(希臘語:Υγρό Πυρ)是東羅馬帝國所利用的一種可以在水上燃燒的液態,為早期熱兵器,主要應用於海戰中,「希臘火」或「羅馬火」只是阿拉伯人對這種恐怖武器的稱呼,東羅馬自己則稱之為「海洋之火」、「流動之火」、「液體火焰」、「人造之火」和「防備之火」等等。根據文獻記載,希臘火多次為東羅馬帝國的軍事勝利作出頗大的貢獻,一些學者和歷史學家認為它是東羅馬帝國能持續千年之久的原因之一,希臘火的配方已失傳,成份至今仍是一個謎團。
xsd:nonNegativeInteger 44258

data from the linked data cloud