Gia Long

http://dbpedia.org/resource/Gia_Long an entity of type: Thing

Gia Long (Nguyễn Phúc Ánh, pli bone konata kiel Nguyễn Ánh, naskiĝis en 1762, mortis en 1820) - imperiestro de Vjetnamio. En 1777, kiel la plej aĝa savita el la gento, iĝis titola reganto de la suda Vjetnamio interne militanta. En 1802 post venko de ĉiuj kontraŭuloj kaj unuigo de la tuta lando proklamis sin unusola reganto de Vjetnamio akceptante la nomon Gia Long. Kiel imperiestro gvidis politikon de modera izolismo, direktante sin prefere al Ĉinio kaj Azio, ol al eŭropaj mondpotencoj. Fondita de li regis ĝis 1955. rdf:langString
Gia Long (嘉隆帝 en chữ nôm), né à Hué en 1762, connu dans sa jeunesse sous le nom de Nguyễn Phúc Ánh, mort au même endroit le 3 février 1820, est le fondateur de la dynastie impériale des Nguyễn, qui régna sur l'Annam, par la suite Viêt Nam, jusqu'en 1945. rdf:langString
嘉隆帝(かりゅうてい、ベトナム語: Gia Long ザーロンてい)は、ベトナム阮朝の初代皇帝(在位: 1802年 - 1820年)。諱は阮福暎(げん ふくえい、グエン・フック・アイン、ベトナム語: Nguyễn Phúc Ánh、「阮福映」とも表記される)。阮朝は一世一元の制を採用したため、治世の年号が皇帝の通称となった。「ザーロン」は「嘉隆」のベトナム語読み。 rdf:langString
자롱 황제(베트남어: Gia Long / 嘉隆, 1762년 2월 8일 ~ 1820년 2월 3일))는 완조의 제1대 황제(재위: 1802년 ~ 1820년)이다. 성명은 완복영(베트남어: Nguyễn Phúc Ánh / 阮福映)이다. 사용한 연호가 가륭이기 때문에 가륭제라고 부른다. rdf:langString
Gia Long (Hué, 8 februari 1762 - aldaar, 3 februari 1820) was keizer van Vietnam van 1802 tot 1820. rdf:langString
Gia Long (Nguyễn Phúc Ánh), bardziej znany jako Nguyễn Ánh (ur. 1762, zm. 1820) – cesarz Wietnamu. W 1777 jako najstarszy ocalały z rodu, został nominalnym władcą ogarniętego wojną domową południa Wietnamu. W 1802 po pokonaniu wszystkich przeciwników i zjednoczeniu całego kraju ogłosił się jedynym władcą Wietnamu i przyjął imię Gia Long. Jako cesarz prowadził politykę umiarkowanego izolacjonizmu, kierując się raczej w stronę Chin i reszty Azji, niż mocarstw europejskich. Zmarł w 1820. Założona przez niego dynastia Nguyễn panowała do 1945. rdf:langString
Нгуен Тхе-то (вьетн. Nguyễn Thế Tổ, тьы-ном 阮世祖), Зя Лонг (также Жиа Лонг) — последний из Князей Нгуен и он же первый император Вьетнама из династии Нгуен. Правил под девизом правления Зя-лонг (вьетн. Gia-long, тьы-ном 嘉隆). Имена — Тюонг (вьетн. Chuổng, тьы-ном 種), Фук Ань (вьетн. Phúc Anh, тьы-ном 福映). rdf:langString
Gia Long, Nguyễn Phúc Ánh, född 1762, död 1820, var den förste kejsaren av -dynastin i Vietnam. Han regerade från 31 maj 1802 till 14 februari 1820. Han var kejsare under namnet Gia Long och gjorde Huế till huvudstad. Hans familj dödades i Tay Son-upproret och han tvingades fly men återkom med visst franskt stöd och lyckades besegra ledarna för upproret. Han hade en mer tolerant hållning mot katolicismen än sin efterträdare samtidigt som han själv var en hängiven konfucianist. rdf:langString
جيا لونغ (بالفيتنامية: Gia Long)‏ هو عاهل فيتنامي، ولد في 8 فبراير 1762 في هوي (مدينة) في فيتنام، وتوفي بنفس المكان في 3 فبراير 1820. كان ابن أخ نجون آخر سيد حكم نجوين الذي حكم جنوب فيتنام، قد أُجبر نجوين آن على الاختباء في عام 1777 عندما كان يبلغ من العمر خمسة عشر عامًا عندما قُتلت عائلته في ثورة تاي سين. بعد العديد من التغييرات في الثروة التي استعاد فيها الموالون له وخسر سايغون مرة أخرى، أصبح صديقًا للكاهن الكاثوليكي الفرنسي Pigneau de Behaine. دافع Pigneau عن قضيته للحكومة الفرنسية - وتمكن من تجنيد المتطوعين عندما سقط هذا - لمساعدة نغوين آنه على استعادة العرش. من عام 1789، كان نغوين آن مرة أخرى في الصعود وبدأ مسيرته شمالًا لهزيمة Tây Sơn ، ووصل إلى الحدود مع الصين بحلول عام 1802، والتي كانت في السابق تحت سيطرة أمراء Trịnh. بعد هزيمته، نجح في إعادة توحيد فيتنام بعد قرون من الحرب الإقطاعي rdf:langString
Kaiser Gia Long (Hán tự: 嘉隆; * 8. Februar 1762 in Huế; † 3. Februar 1820 ebenda) war der Begründer und erste Kaiser der vietnamesischen Nguyễn-Dynastie, er bekleidete dieses Amt vom 1. Juni 1802 bis zu seinem Tode. Sein eigentlicher Name war Nguyễn Phúc Ánh (阮福映, auch 阮福暎), kurz Nguyễn Ánh (阮映), oder auch Nguyễn Phúc Chủng (阮福種) Unter seiner Herrschaft wurden die Nachbarländer Laos und Kambodscha nach Feldzügen zu Vasallenstaaten Vietnams. 1804 verlegte Gia Long die Hauptstadt nach Huế. rdf:langString
Gia Long (Vietnamese: [zaː lawŋ] (North), [jaː lawŋ] (South); 8 February 1762 – 3 February 1820), born Nguyễn Phúc Ánh (阮福暎) or Nguyễn Ánh, was the founding emperor of the Nguyễn dynasty, the last dynasty of Vietnam. His dynasty would rule the unified territories that constitute modern-day Vietnam until 1945. rdf:langString
Gia Long, cuyo nombre original era Nguyễn Phuc Anh (Huế, 8 de febrero de 1762-ibídem, 3 de febrero de 1820), fue el fundador y primer emperador de la Dinastía Nguyễn, la última de las dinastías gobernantes del imperio de Vietnam independiente. Es considerado el responsable de la unificación del territorio del actual Vietnam en 1802.​ rdf:langString
Kaisar Gia Long (8 Februari 1762 – 3 Februari 1820), lahir dengan nama Nguyễn Phúc Ánh, sering kali dijuluki Nguyễn Ánh), adalah kaisar pertama Dinasti Nguyen di Vietnam. Ia menyatukan Vietnam pada tahun 1802 dan mendirikan Dinasti Nguyen, yang merupakan dinasti Vietnam terakhir. rdf:langString
Gia Long, il cui nome originale era Nguyễn Phúc Ánh (Phú Xuân, 8 febbraio 1762 – Phú Xuân, 3 febbraio 1820), è stato un imperatore vietnamita. Fu nel 1802 il fondatore e capostipite della dinastia Nguyễn, i cui sovrani avrebbero regnato in Vietnam come monarchi assoluti fino al 1883 e assoggettati all'Impero coloniale francese fino al 1945. rdf:langString
Gia Long (8 de fevereiro de 1762 - 3 de fevereiro de 1820; nascido Nguyễn Phúc Ánh, muitas vezes referido simplesmente como Nguyễn Ánh) foi o primeiro imperador vietnamita da dinastia Nguyễn. Foi o unificador do que é hoje o Vietnã moderno, em 1802, fundou a dinastia Nguyễn, a última das dinastias vietnamitas. rdf:langString
Зя Лонг (в'єтнам. Gia Long), або відомий як Нгуєн Тхе-то (в'єтнам. Nguyễn Thế Tổ; нар. 8 лютого 1762, Хюе — пом. 3 лютого 1820, Хюе) — 1-й імператор Об'єднаної в'єтнамської монархії. Об'єднавши сучасний В'єтнам у 1802 році, він заснував династію Нгуєн, останню з в'єтнамських династій. На знак поваги до допомоги своїх французьких друзів, він терпів діяльність католицьких місіонерів, що ставало дедалі обмеженішим за його наступників. За його правління В'єтнам зміцнив своє військове панування в Індокитаї, вигнавши сіамські війська з Камбоджі і перетворивши їх у васальну державу. rdf:langString
阮福映(越南语:Nguyễn Phúc Ánh/阮福映,1762年2月8日-1820年2月3日),又作阮映、阮福暎,是越南最後一個傳統王朝阮朝的开国君主,1802年至1820年在位,死後廟號阮世祖(越南语:Nguyễn Thế Tổ/阮世祖)。因其年號嘉隆,故而被稱作嘉隆帝(越南语:Vua Gia Long/𤤰嘉隆)。 阮福映出身廣南阮主家,是武王阮福濶的孫子。1775年春季北方鄭氏軍隊攻陷富春(今順化市),阮福映隨其叔定王阮福淳南逃至嘉定(今胡志明市一帶)。1777年定王及新政王阮福暘為西山軍所殺,1778年阮福映被推為大元帥,並於1780年稱王,据嘉定(今胡志明市一帶)與西山軍對抗,1782年被西山軍擊敗,流亡富國島,旋即逃入暹羅求援。1784年与暹羅联军共抗西山朝,但再次為西山軍所敗,被迫再度流亡暹羅。此後希望藉助法国巴黎外方传教会传教士百多禄的關係來获得法国援助。1787年,百多禄攜阮福映的長子阮福景出使法國,並代表阮福映同法国政府签订《法越凡尔赛条约》,规定法国派兵援助阮福映,越南割讓沱㶞港(今岘港)和昆仑岛給法國。但是由於法國大革命的爆發,法國最终並沒有實質上幫助阮福映,因此阮福映也拒絕履行他在與法國所簽訂條約中的諾言。1789年乘西山朝內部分裂之機回國,奪取嘉定,之後逐漸平定全安南国境。 1820年逝世,在位18年,終年58歲。其子明命帝繼位。 rdf:langString
rdf:langString Gia Long
rdf:langString جيا لونغ
rdf:langString Gia Long
rdf:langString Gia Long
rdf:langString Gia Long
rdf:langString Gia Long
rdf:langString Gia Long
rdf:langString Gia Long
rdf:langString 嘉隆帝
rdf:langString 자롱 황제
rdf:langString Gia Long
rdf:langString Gia Long
rdf:langString Gia Long
rdf:langString Нгуен Тхе-то
rdf:langString Gia Long
rdf:langString 阮福映
rdf:langString Зя Лонг
rdf:langString Emperor Gia Long
rdf:langString 嘉隆帝
rdf:langString Emperor Gia Long
rdf:langString 嘉隆帝
rdf:langString Imperial City, Huế, Việt Nam
xsd:integer 1101834
xsd:integer 1124308381
rdf:langString Thế Tổ
rdf:langString emperor of Tây Sơn dynasty
xsd:date 1762-02-08
xsd:date 1820-02-03
rdf:langString Nguyễn Phúc Ánh
xsd:integer 13
rdf:langString Dynasty established
rdf:langString Nguyễn Quang Toản of Tây Sơn dynasty
rdf:langString Đại Việt renamed to Việt Nam
xsd:integer 1780 1802 1804
rdf:langString Empress Thuận Thiên
rdf:langString Empress Thừa Thiên
rdf:langString More than 100 concubines
rdf:langString End of Military Commander
rdf:langString Đại Việt renamed to Việt Nam
rdf:langString Emperor of Vietnam
xsd:integer 1780 1802
rdf:langString جيا لونغ (بالفيتنامية: Gia Long)‏ هو عاهل فيتنامي، ولد في 8 فبراير 1762 في هوي (مدينة) في فيتنام، وتوفي بنفس المكان في 3 فبراير 1820. كان ابن أخ نجون آخر سيد حكم نجوين الذي حكم جنوب فيتنام، قد أُجبر نجوين آن على الاختباء في عام 1777 عندما كان يبلغ من العمر خمسة عشر عامًا عندما قُتلت عائلته في ثورة تاي سين. بعد العديد من التغييرات في الثروة التي استعاد فيها الموالون له وخسر سايغون مرة أخرى، أصبح صديقًا للكاهن الكاثوليكي الفرنسي Pigneau de Behaine. دافع Pigneau عن قضيته للحكومة الفرنسية - وتمكن من تجنيد المتطوعين عندما سقط هذا - لمساعدة نغوين آنه على استعادة العرش. من عام 1789، كان نغوين آن مرة أخرى في الصعود وبدأ مسيرته شمالًا لهزيمة Tây Sơn ، ووصل إلى الحدود مع الصين بحلول عام 1802، والتي كانت في السابق تحت سيطرة أمراء Trịnh. بعد هزيمته، نجح في إعادة توحيد فيتنام بعد قرون من الحرب الإقطاعية الداخلية، مع كتلة أرض أكبر من أي وقت مضى، ويمتد من الصين وصولاً إلى خليج سيام. تمت الإشارة إلى حكم جيا لونج بسبب العقيدة الكونفوشيوسية. تغلب على تمرد Tân Sơn وأعاد نظام التعليم والخدمة المدنية المدنية الكونفوشيوسية الكلاسيكي. قام بنقل العاصمة من هانوي جنوبًا إلى هوو حيث تحول سكان البلاد أيضًا جنوبًا عبر القرون السابقة، وبنوا قلاعًا وقصرًا في عاصمته الجديدة. باستخدام الخبرة الفرنسية، قام بتحديث قدرات فيتنام الدفاعية. احتراما لمساعدة أصدقائه الفرنسيين، كان يتسامح مع أنشطة المبشرين الكاثوليك الرومان، الأمر الذي أصبح مقيدًا بشكل متزايد في عهد خلفائه. في ظل حكمه، عززت فيتنام هيمنتها العسكرية في الهند الصينية، وطردت القوات السيامية من كمبوديا وحولتها إلى دولة تابعة
rdf:langString Kaiser Gia Long (Hán tự: 嘉隆; * 8. Februar 1762 in Huế; † 3. Februar 1820 ebenda) war der Begründer und erste Kaiser der vietnamesischen Nguyễn-Dynastie, er bekleidete dieses Amt vom 1. Juni 1802 bis zu seinem Tode. Sein eigentlicher Name war Nguyễn Phúc Ánh (阮福映, auch 阮福暎), kurz Nguyễn Ánh (阮映), oder auch Nguyễn Phúc Chủng (阮福種) In dem der folgenden Bürgerkrieg hatte 1777 die Tây-Sơn-Dynastie das gesamte Land der Nguyễn besetzt. Nguyễn Phúc Ánh floh als einziger Überlebender der Nguyễn-Dynastie nach Siam und bat den dortigen König um Hilfe. Er kehrte mit siamesischen Truppen zurück, wurde aber besiegt und musste erneut fliehen, während der Bürgerkrieg fortdauerte. 1800 eroberte Nguyễn Phúc Ánh mit Unterstützung der Franzosen die Tây-Sơn-Festung in Quy Nhơn und 1801 Phú Xuân (nahe Huế), die Hauptstadt der Tây Sơn. 1802 besiegte er in Thăng Long (dem heutigen Hanoi) Quang Trungs Sohn Quang Tuản sowie viele Tây-Sơn-Generäle. Damit hatte er den Krieg gewonnen und erklärte sich unter der Ärabezeichnung (niên hiệu 年號) Gia Long (嘉隆 glückverheißend und wohlhabend) zum Kaiser, dem ersten der Nguyễn-Dynastie. Man beachte dabei, dass das erste Zeichen der Ärabezeichnung identisch mit dem des Jiāqìng-Kaisers von China 嘉慶 ist, sicherlich kein Zufall. Unter seiner Herrschaft wurden die Nachbarländer Laos und Kambodscha nach Feldzügen zu Vasallenstaaten Vietnams. 1804 verlegte Gia Long die Hauptstadt nach Huế. Der Name „Việt Nam“ entstand auf Initiative Gia Longs: 1802 ersuchte er den chinesischen Jiāqìng-Kaiser um die Erlaubnis, das Land von Đại Việt 大越 in Nam Việt 南越 umbenennen zu dürfen. Dieser ordnete allerdings die beiden Silben um zu Việt Nam 越南, um Verwechslungen mit dem alten Königreich Nam Việt unter 趙佗 (Zhào Tuó) zu verhindern, umfasste dieses Reich doch einen Teil dessen, was später Südchina wurde.
rdf:langString Gia Long (Nguyễn Phúc Ánh, pli bone konata kiel Nguyễn Ánh, naskiĝis en 1762, mortis en 1820) - imperiestro de Vjetnamio. En 1777, kiel la plej aĝa savita el la gento, iĝis titola reganto de la suda Vjetnamio interne militanta. En 1802 post venko de ĉiuj kontraŭuloj kaj unuigo de la tuta lando proklamis sin unusola reganto de Vjetnamio akceptante la nomon Gia Long. Kiel imperiestro gvidis politikon de modera izolismo, direktante sin prefere al Ĉinio kaj Azio, ol al eŭropaj mondpotencoj. Fondita de li regis ĝis 1955.
rdf:langString Gia Long (Vietnamese: [zaː lawŋ] (North), [jaː lawŋ] (South); 8 February 1762 – 3 February 1820), born Nguyễn Phúc Ánh (阮福暎) or Nguyễn Ánh, was the founding emperor of the Nguyễn dynasty, the last dynasty of Vietnam. His dynasty would rule the unified territories that constitute modern-day Vietnam until 1945. A nephew of the last Nguyễn lord who ruled over south Vietnam, Nguyễn Ánh was forced into hiding in 1777 as a fifteen-year-old when his family was slain in the Tây Sơn revolt. After several changes of fortune in which his loyalists regained and again lost Saigon, he befriended the French Catholic Bishop Pierre Pigneau de Behaine. Pigneau championed his cause to the French government and managed to recruit volunteers when that fell through to help Nguyễn Ánh regain the throne. From 1789, Nguyễn Ánh was once again in the ascendancy and began his northward march to defeat the Tây Sơn, reaching the border with China by 1802, which had previously been under the control of the Trịnh lords. Following their defeat, he succeeded in reuniting Vietnam after centuries of internecine feudal warfare, with a greater landmass than ever before, stretching from China down to the Gulf of Siam. Gia Long's rule was noted for its Confucian orthodoxy. He overcame the Tây Sơn rebellion and reinstated the classical Confucian education and civil service system. He moved the capital from Hanoi south to Huế as the country's populace had also shifted south over the preceding centuries, and built up fortresses and a palace in his new capital. Using French expertise, he modernized Vietnam's defensive capabilities. In deference to the assistance of his French friends, he tolerated the activities of Roman Catholic missionaries, something that became increasingly restricted under his successors. Under his rule, Vietnam strengthened its military dominance in Indochina, expelling Siamese forces from Cambodia and turning it into a vassal state.
rdf:langString Gia Long, cuyo nombre original era Nguyễn Phuc Anh (Huế, 8 de febrero de 1762-ibídem, 3 de febrero de 1820), fue el fundador y primer emperador de la Dinastía Nguyễn, la última de las dinastías gobernantes del imperio de Vietnam independiente. Es considerado el responsable de la unificación del territorio del actual Vietnam en 1802.​ Era sobrino del último Señor de Nguyễn, gobernante del sur de Vietnam. A los quince años debió esconderse debido a las rebeliones Tây Sơn. Se hizo amigo de , un sacerdote francés que le ofreció asesoría y convenció al gobierno francés de que le prestasen ayuda para alcanzar el trono. Lo logró y derrotó a la dinastía Tay Son y logró unir a todo Vietnam que se encontraba bajo diversos conflictos de carácter feudal, disputándose territorios. Su régimen se caracterizó por un confucionismo ortodoxo. En agradecimiento a la ayuda que le prestaron los franceses, permitió la entrada de misioneros católicos. Movió la capital de Hanói a Hue, donde construyó un palacio con fortalezas. Con la ayuda de los franceses, consolidó el sistema defensivo vietnamita y logró asentar al país como referente en Indochina. Expulsó a los siameses de Camboya y tomó aquel territorio como territorio vasallo.
rdf:langString Kaisar Gia Long (8 Februari 1762 – 3 Februari 1820), lahir dengan nama Nguyễn Phúc Ánh, sering kali dijuluki Nguyễn Ánh), adalah kaisar pertama Dinasti Nguyen di Vietnam. Ia menyatukan Vietnam pada tahun 1802 dan mendirikan Dinasti Nguyen, yang merupakan dinasti Vietnam terakhir. Keponakan terakhir yang menguasai Vietnam selatan, Nguyen Anh, terpaksa bersembunyi pada tahun 1777 ketika keluarganya dibantai selama pemberontakan Tay Son. Setelah beberapa hari, ia berkenalan dengan pastor Katolik Prancis Pigneau de Behaine. Pigneau menganjurkannya ke pemerintah Prancis dan berhasil merekrut sukarelawan untuk membantu Nguyen Anh menguasai takhta. Dari tahun 1789, Nguyen Anh bergerak ke utara untuk mengalahkan Tay Son, dan pada tahun 1802 berhasil mencapai perbatasan Tiongkok, yang sebelumnya dikuasai . Saat hal ini terjadi, ia telah menyatukan Vietnam, sehingga mengakhiri perang feudal yang telah berkecamuk selama berabad-abad. Ia dikenal akan kesalehannya terhadap Konfusianisme, yang membuatnya membatalkan reformasi Tay Son dan menegakkan kembali pendidikan Konfusius klasik dan sistem pegawai negeri. Ia memindahkan ibu kota dari Hanoi ke Huế, dan membangun benteng dan istana di ibu kota barunya. Dengan memanfaatkan Prancis, ia memodernisasi kemampuan pertahanan Vietnam. Sebagai balasan untuk teman Prancisnya, ia menoleransi aktivitas Katolik Roma, yang kemudian akan dibatasi oleh penerusnya. Pada masa kekuasaannya, dominasi militer Vietnam di Indochina menguat, dan tentara Siam berhasil diusir dari Kamboja yang kemudian menjadi negara vassal.
rdf:langString Gia Long (嘉隆帝 en chữ nôm), né à Hué en 1762, connu dans sa jeunesse sous le nom de Nguyễn Phúc Ánh, mort au même endroit le 3 février 1820, est le fondateur de la dynastie impériale des Nguyễn, qui régna sur l'Annam, par la suite Viêt Nam, jusqu'en 1945.
rdf:langString 嘉隆帝(かりゅうてい、ベトナム語: Gia Long ザーロンてい)は、ベトナム阮朝の初代皇帝(在位: 1802年 - 1820年)。諱は阮福暎(げん ふくえい、グエン・フック・アイン、ベトナム語: Nguyễn Phúc Ánh、「阮福映」とも表記される)。阮朝は一世一元の制を採用したため、治世の年号が皇帝の通称となった。「ザーロン」は「嘉隆」のベトナム語読み。
rdf:langString 자롱 황제(베트남어: Gia Long / 嘉隆, 1762년 2월 8일 ~ 1820년 2월 3일))는 완조의 제1대 황제(재위: 1802년 ~ 1820년)이다. 성명은 완복영(베트남어: Nguyễn Phúc Ánh / 阮福映)이다. 사용한 연호가 가륭이기 때문에 가륭제라고 부른다.
rdf:langString Gia Long (Hué, 8 februari 1762 - aldaar, 3 februari 1820) was keizer van Vietnam van 1802 tot 1820.
rdf:langString Gia Long, il cui nome originale era Nguyễn Phúc Ánh (Phú Xuân, 8 febbraio 1762 – Phú Xuân, 3 febbraio 1820), è stato un imperatore vietnamita. Fu nel 1802 il fondatore e capostipite della dinastia Nguyễn, i cui sovrani avrebbero regnato in Vietnam come monarchi assoluti fino al 1883 e assoggettati all'Impero coloniale francese fino al 1945. Grazie agli aiuti militari dei francesi, unificò lo Stato vietnamita dopo secoli di guerre civili sconfiggendo la dinastia Tây Sơn, che qualche anno prima si era impossessata prima del sud a spese dei , il clan a cui Gia Long apparteneva, e aveva poi sottratto il nord al controllo dei , da lungo tempo i tradizionali rivali dei Nguyễn. Rinunciò agli scambi commerciali e alle innovazioni culturali e tecnologiche che gli offrì l'Occidente, e governò secondo le antiche tradizioni del confucianesimo. Il suo conservatorismo avrebbe esercitato grande influenza sui suoi successori.
rdf:langString Gia Long (Nguyễn Phúc Ánh), bardziej znany jako Nguyễn Ánh (ur. 1762, zm. 1820) – cesarz Wietnamu. W 1777 jako najstarszy ocalały z rodu, został nominalnym władcą ogarniętego wojną domową południa Wietnamu. W 1802 po pokonaniu wszystkich przeciwników i zjednoczeniu całego kraju ogłosił się jedynym władcą Wietnamu i przyjął imię Gia Long. Jako cesarz prowadził politykę umiarkowanego izolacjonizmu, kierując się raczej w stronę Chin i reszty Azji, niż mocarstw europejskich. Zmarł w 1820. Założona przez niego dynastia Nguyễn panowała do 1945.
rdf:langString Gia Long (8 de fevereiro de 1762 - 3 de fevereiro de 1820; nascido Nguyễn Phúc Ánh, muitas vezes referido simplesmente como Nguyễn Ánh) foi o primeiro imperador vietnamita da dinastia Nguyễn. Foi o unificador do que é hoje o Vietnã moderno, em 1802, fundou a dinastia Nguyễn, a última das dinastias vietnamitas. Nascido em 8 de fevereiro de 1762, Nguyễn Ánh era filho de Nguyễn Phúc Luân e Nguyen Thi Hoan. Luân era o herdeiro designado do Senhor Nguyễn Phúc Khoát do Vietnã do Sul. No entanto, um mandarim de alto escalão nomeou Trương Phúc Loan mudando a vontade de sucessão de Khoat em seu leito de morte, e instalou seu irmão mais novo, Nguyen Phúc Thuan no trono em 1765. Luân foi preso e morreu no mesmo ano.
rdf:langString Нгуен Тхе-то (вьетн. Nguyễn Thế Tổ, тьы-ном 阮世祖), Зя Лонг (также Жиа Лонг) — последний из Князей Нгуен и он же первый император Вьетнама из династии Нгуен. Правил под девизом правления Зя-лонг (вьетн. Gia-long, тьы-ном 嘉隆). Имена — Тюонг (вьетн. Chuổng, тьы-ном 種), Фук Ань (вьетн. Phúc Anh, тьы-ном 福映).
rdf:langString Gia Long, Nguyễn Phúc Ánh, född 1762, död 1820, var den förste kejsaren av -dynastin i Vietnam. Han regerade från 31 maj 1802 till 14 februari 1820. Han var kejsare under namnet Gia Long och gjorde Huế till huvudstad. Hans familj dödades i Tay Son-upproret och han tvingades fly men återkom med visst franskt stöd och lyckades besegra ledarna för upproret. Han hade en mer tolerant hållning mot katolicismen än sin efterträdare samtidigt som han själv var en hängiven konfucianist.
rdf:langString 阮福映(越南语:Nguyễn Phúc Ánh/阮福映,1762年2月8日-1820年2月3日),又作阮映、阮福暎,是越南最後一個傳統王朝阮朝的开国君主,1802年至1820年在位,死後廟號阮世祖(越南语:Nguyễn Thế Tổ/阮世祖)。因其年號嘉隆,故而被稱作嘉隆帝(越南语:Vua Gia Long/𤤰嘉隆)。 阮福映出身廣南阮主家,是武王阮福濶的孫子。1775年春季北方鄭氏軍隊攻陷富春(今順化市),阮福映隨其叔定王阮福淳南逃至嘉定(今胡志明市一帶)。1777年定王及新政王阮福暘為西山軍所殺,1778年阮福映被推為大元帥,並於1780年稱王,据嘉定(今胡志明市一帶)與西山軍對抗,1782年被西山軍擊敗,流亡富國島,旋即逃入暹羅求援。1784年与暹羅联军共抗西山朝,但再次為西山軍所敗,被迫再度流亡暹羅。此後希望藉助法国巴黎外方传教会传教士百多禄的關係來获得法国援助。1787年,百多禄攜阮福映的長子阮福景出使法國,並代表阮福映同法国政府签订《法越凡尔赛条约》,规定法国派兵援助阮福映,越南割讓沱㶞港(今岘港)和昆仑岛給法國。但是由於法國大革命的爆發,法國最终並沒有實質上幫助阮福映,因此阮福映也拒絕履行他在與法國所簽訂條約中的諾言。1789年乘西山朝內部分裂之機回國,奪取嘉定,之後逐漸平定全安南国境。 1802年改元嘉隆,建立阮朝。初訂新國號為「南越」;12月,遣使赴清朝獻西山朝印綬及所擒西山軍的清人「烏艚海匪」首領莫觀扶等人。1803年6月,嘉慶帝封阮福映為「越南國王」,確定新國號「越南」,但有時仍舊使用原國號「大越」。1806年,阮福映舉行登基大典稱帝,正式登基。在位期間進行軍事、行政、經濟、文教等方面的改革,大興土木修建城市、官道等建築。1815年以越南歷代刑書及後黎朝《洪德法典》為基,並參考《大清律》,頒行《嘉隆律書》(當時稱為《皇越律例》)。 1820年逝世,在位18年,終年58歲。其子明命帝繼位。
rdf:langString Зя Лонг (в'єтнам. Gia Long), або відомий як Нгуєн Тхе-то (в'єтнам. Nguyễn Thế Tổ; нар. 8 лютого 1762, Хюе — пом. 3 лютого 1820, Хюе) — 1-й імператор Об'єднаної в'єтнамської монархії. Об'єднавши сучасний В'єтнам у 1802 році, він заснував династію Нгуєн, останню з в'єтнамських династій. Племінник останнього Князя Нгуєна, який правив Південним В'єтнамом, Нгуєн Тхе-то був змушений ховатися в 1777 році у віці п'ятнадцяти років, коли його родину було вбито під час повстання тейшонів. Після кількох змін стану, в яких його прихильники відновили і знову втратили Сайгон, він потоваришував із французьким католицьким єпископом П'єром Піньйо де Беаном. Піньйо відстоював свою справу перед французьким урядом і зумів набрати добровольців, коли це провалилося, щоб допомогти Нгуєну Тхе-то повернути трон. З 1789 року Нгуєн Тхе-то знову зайняв панування і почав свій північний похід, щоб отримати перемогу над тейшонами, досягнувши кордону з Китаєм до 1802 року, який раніше знаходився під контролем Чинських Князів. Після їх поразки йому вдалося воз'єднати В'єтнам після століть міжусобної феодальної війни, з ще більшою територією, ніж будь-коли, що тягнеться від Китаю до Сіамської затоки. Правління Зя Лонг було відзначено своєю конфуціанською ортодоксальністю. Подолав повстання тейшонів та відновивши класичну конфуціанську систему освіти та цивільної служби, він перемістив столицю із Ханоя на південь в Хюе, оскільки населення країни також перемістилося на південь протягом попередніх століть, і збудував фортеці та палац у своїй новій столиці. Використовуючи французький досвід, він модернізував оборонні можливості В'єтнаму. На знак поваги до допомоги своїх французьких друзів, він терпів діяльність католицьких місіонерів, що ставало дедалі обмеженішим за його наступників. За його правління В'єтнам зміцнив своє військове панування в Індокитаї, вигнавши сіамські війська з Камбоджі і перетворивши їх у васальну державу.
xsd:integer 1802
rdf:langString Gia Long
rdf:langString Khai thiên Hoằng đạo Lập kỷ Thùy thống Thần văn Thánh võ Tuấn đức Long công Chí nhân Đại hiếu Cao hoàng đế
rdf:langString 開天弘道立紀垂統神文聖武俊德隆功至仁大孝高皇帝
rdf:langString Nguyễn Vương
rdf:langString Đại nguyên súy Nhiếp quốc chính
xsd:nonNegativeInteger 75644
xsd:gYear 1804
xsd:gYear 1802

data from the linked data cloud