Ghazan

http://dbpedia.org/resource/Ghazan an entity of type: Thing

Mahmud Ghazan o Ghazan Khan (en mongol Газан, Хасан, en xinès 合贊) (5 de novembre de 1271-11 de maig de 1304) va ser un kan il-kànida de Pèrsia que va regnar del 1295 al 1304. Les cròniques europees l'esmenten com Casanus o Cassanus. Es va convertir a l'islam; va derrotar els mamelucs el 1299. Era el fill gran d'Arghun i la princesa Qutlugh del clan Dorben, nebot de Gaykhatu i cosí de Baydu. rdf:langString
Mahmud Ghazan I. (mongolisch ᠭᠠᠽᠠᠨ ᠬᠠᠭᠠᠨ Gasan Chaan, persisch محمود غازان, DMG Maḥmūd Ghazan; * 5. November 1271; † 11. Mai 1304), in Westeuropa als Casanus bekannt, war ein mongolischer Ilchan. Er konvertierte 1292 zum Islam, kam 1295 in einem Umsturz an die Macht und herrschte bis zu seinem Tod über Persien. Den ebenfalls konvertierten Juden Raschid ad-Din erhob er zum Wesir. rdf:langString
Mahmud Ghazan (también conocido como Ghazan Kan, Ch:合贊, 5 de noviembre de 1271-11 de mayo de 1304), fue el séptimo kan mongol de Persia. Gobernó de 1295 a 1304. rdf:langString
Ghazan, Ghazan Khan, Mahmoud Ghazan (en persan : محمود غازان ; en turc : qazan, « chaudron » ; en latin : Casanus), né en 1271, mort en 1304, est le septième ilkhan de Perse de 1295 à sa mort, et un arrière-petit-fils d'Houlagou Khan, le fondateur de la dynastie mongole des Houlagides ou Ilkhanides. Ghazan est donc né et a grandi en tant que chrétien, il a étudié bouddhisme et il s'est reconverti à l'islam après son ascension au trône rdf:langString
가잔 칸(페르시아어: غازان خان, 1271년 11월 5일 ~ 1304년 5월 11일)은 몽골 제국 훌레구 울루스의 제7대 칸(재위 : 1295년 ~ 1304년)이다. 서구의 사학자들은 그를 카사누스(Casanus)라 언급한다. 가잔은 아르군과 쿠틀루크 카툰(Quthluq Khatun)의 아들이자 아바카의 손자이며 칭기스 칸의 직계 자손이었다. 가잔은 1295년 칸의 자리에 올랐을 때 이슬람교로의 정치적 개종과 이맘 이븐 타이미야와의 만남으로써 서아시아 몽골인의 주요 종교의 전환점을 만들어주었다. 그의 아내는 쿠쿠친(Kököchin)으로, 원래는 아버지인 아르군이 죽기 전 약혼했던 몽골 공주였다. 가잔의 치세 동안 훌레구 울루스는 이집트의 맘루크 왕조와 시리아를 두고 전쟁을 벌였고, 투르크-몽골의 차가타이 울루스와도 충돌이 있었다. 전임자들은 프랑크인들과 동맹을 맺으려 했던 시도가 실패했지만, 가잔은 계속 유럽과 외교적 접촉을 추구했다. 가잔은 수준 높은 교양을 지닌 군주로서 여러 언어를 구사할 수 있었고 많은 취미가 있었으며, 통화 표준화나 재정 정책 등 훌레구 울루스의 많은 부분을 개혁하려고 했다. rdf:langString
ガザン・ハン(ペルシア語:غازان خان Ghāzān khān, 1271年11月4日 - 1304年5月17日)は、イルハン朝の第7代君主。第4代君主アルグンの長子で、第8代君主オルジェイトゥの兄に当たる(在位:1295年11月3日 - 1304年5月17日)。『元史』などにおける漢字表記は合贊。 1291年に父アルグンが没した後、父の弟であるガイハトゥが後を継いで君主となったが、失政を続けた結果、1295年に従兄弟に当たるバイドゥに殺害された。ガザンはその半年後、バイドゥに対して反乱を起こして彼を滅ぼし、イルハン朝の第7代君主として即位することになったのである。 rdf:langString
Газан, мусульманское имя — Махмуд (5 ноября 1271, Абескун, Мазандеран — 11 или 17 мая 1304, Казвин) — ильхан государства Хулагуидов (1295—1304), старший сын Аргуна, внук Абаги. rdf:langString
Газан-хан (Газан хаан, 5 листопада 1271 — 11 травня 1304) — хан держави Хулагуїдів у 1295—1304 роках. rdf:langString
Mahmud Ghazan, född 5 november 1271, död 11 maj 1304, var il-khan (det vill säga formellt "under-khan", lydande under den mongoliske storkhanen) av Persien från 1295 till sin död. Mahmud Ghazan var den förste muslimske mongolhärskaren och är mest känd som den som återinförde islam som statsreligion i Persien efter den mongoliska erövringen. rdf:langString
Mamude Gazã, Maomé Gazã ou Gazã Cã (Mahmud Ghazan; em mongol: Газан хаан; 5 de novembro de 1271 – 11 de maio de 1304), também conhecido pelo ocidente Casano (em latim: Casanus), foi o sétimo governante do Ilcanato no Irã entre 1295 a 1304. Gazã era o filho de Arghun e uma mãe cristã. Durante sua juventude, ao lado de seu irmão , ele era um seguidor do budismo, a qual era a religião dominante do Ilcanato nos primeiros anos. rdf:langString
合贊(蒙古语:ᠭᠠᠽᠠᠨ ᠬᠠᠭᠠᠨ,转写:Ghazan qaγan,西里尔字母:Газан хаан,1271年11月4日-1304年5月17日),蒙古人,阿鲁浑之长子,伊兒汗國的第七任君主。1295年11月3日 - 1304年5月17日在位。受元朝冊封為靖遠王。 合贊母親是聶斯妥里教徒,他本人在青年時改信佛教,後來又改信伊斯蘭教,在1295年推翻拜都夺位。他的繼位確立了伊爾汗國的伊斯蘭化。他最大成就是使蒙古人定居,以及委託拉施德丁編輯史集,並擴張版图,與埃及馬木留克王朝發生多场争敘利亞的戰爭,合赞大軍攻陷大馬士革,大軍逼近加沙及耶路撒冷,後被埃及人打败並收復失地。 他去世後,弟弟完者都继承王位。不久汗國逐漸衰落。 rdf:langString
محمود غازان بن أرغون (1271–1304) (بالمنغولية: Газан)، (بالصينية: 合贊) سابع سلاطين الإلخانية في إيران، حكم ما بين سنة 1295 حتى وفاته 1304. وهو ابن أرغون خان وزوجته قوتلوق خاتون، وهو من سلالة ملكية تنتهي إلى جنكيز خان. ويعتبر بأنه أبرز ملوك دولة الإلخانات وأقواهم، وهو من طراز جده هولاكو وأباقا، وقد اعتنق الإسلام سنة 694 هـ / 1295 م قبل توليه الحكم، مما اعتبر انها نقطة تحول بالنسبة لديانة المغول في آسيا الوسطى، وزوجته هي كوكيجين إحدى أميرات المغول وقد أرسلها إليه قوبلاي خان يرافقها ماركو بولو من العاصمة المنغولية إلى الإلخانات. ويعتبر عهد غازان هي الفترة التي تحول فيها المغول من حياة البدو إلى الاستقرار، وأصبحوا يندمجون ويذوبون في البيئة الجديدة التي عاشوا فيها. rdf:langString
Mahmud Ghazan (1271-1304) (mongole: Газан, ĉine: 合贊, foje konata kiel Casanus de la okcidentanoj) estis la sepa reganto de la Ilĥanato de la Mongola Imperio en nuntempa Irano de 1295 ĝis 1304. Li estis la filo de Arghun kaj , daŭrigante la vicon de regantoj kiuj estis rektaj posteuloj de Ĝingis-Ĥano. Konsiderita kiel la plej elstara el la ilĥanoj, li estas plej konata pro la politika konvertiĝo al Islamo en 1295 kiam li prenis la tronon, markante turnopunkton por la reganta religio de mongoloj en Mezazio. Lia ĉefa edzino estis Kokeĉin, mongola princino sendita de Kublaj-Ĥano, kaj eskortita de la mongola ĉefurbo ĝis la Ilĥanato fare de Marko Polo. rdf:langString
Mahmud Ghazan (5 November 1271 – 11 May 1304) (Persian: غازان خان, Ghazan Khan, sometimes archaically spelled as Casanus by the Westerners) was the seventh ruler of the Mongol Empire's Ilkhanate division in modern-day Iran from 1295 to 1304. He was the son of Arghun, grandson of Abaqa Khan and great-grandson of Hulagu Khan, continuing a long line of rulers who were direct descendants of Genghis Khan. Considered the most prominent of the Ilkhans, he is perhaps best known for converting to Islam and meeting Imam Ibn Taymiyya in 1295 when he took the throne, marking a turning point for the dominant religion of the Mongols in Western Asia (Iran, Iraq, Anatolia and Transcaucasia). One of his many principal wives was Kököchin, a Mongol princess (originally betrothed to Ghazan's father Arghun bef rdf:langString
Mahmud Ghazan (1271– 11 Mei 1304) (bahasa Mongolia: Газан хаан, kadang-kadang disebut sebagai Casanus oleh orang Barat) adalah penguasa ketujuh divisi Ilkhanat Kekaisaran Mongol di Iran saat ini dari tahun 1295 sampai 1304. Dia adalah putra Arghun dan Quthluq Khatun, melanjutkan deretan panjang para penguasa yang merupakan keturunan langsung Jenghis Khan.Dianggap sebagai yang paling menonjol dari para tokoh Ilkhan, dia terkenal karena secara politis melakukan pengalihan agama ke Islam pada tahun 1295 ketika naik takhta, menandai titik balik bagi agama dominan orang-orang Mongol di Asia Barat (Iran, Irak, Anatolia, dan Trans-Kaukasia). Istri utamanya adalah Kököchin, seorang putri Mongol (awalnya bertunangan dengan ayah Ghazan, Arghun sebelum kematiannya) yang dikirim oleh Khagan-nya, Kubla rdf:langString
Ghāzān Khān, (in arabo: محمود غازان‎, Maḥmūd Ghāzān; in mongolo Газан хаан; in cinese 合贊), chiamato in Occidente anche Casanus (5 novembre 1271 – 11 maggio 1304), è stato il settimo sovrano dell'Ilkhanato mongolo (nel moderno Iran) dal 1295 al 1304. La moglie di maggior rilievo fu (in persiano كوكجين‎, "Kūkjīn"), una principessa mongola inviatagli dal Gran Khān Kublai Khan, scortata per l'occasione fino in Persia, dalla capitale mongola, da Marco Polo. rdf:langString
Mahmud Ghazan (ur. 5 listopada 1271, zm. 11 maja 1304) – władca z dynastii Ilchanidów, panujący w latach 1295–1304. Ghazan był początkowo buddystą. W okresie rządów swego ojca pełnił przez dziesięć lat funkcje namiestnika północno-wschodnich prowincji Iranu, odpierając najazdy koczowników ze wschodu. W 1295 roku wystąpił przeciw Ilchanowi Bajdu. Wyparty został jednak w góry na północ od Teheranu. Pragnąc zyskać poparcie miejscowej ludności, zdecydował się przyjąć islam. Odniósł wkrótce zwycięstwo nad Bajdu, kazał go stracić i tym samym sam zasiadł na tronie Ilchanów. Nie wszyscy jednak uwierzyli w szczerość nawrócenia nowego władcy na islam. Ghazan bezwzględnie rozprawiał się ze swoimi przeciwnikami. Kazał stracić pięciu członków rodu Ilchanidów zamieszanych w spiski przeciw niemu. W 1299 rdf:langString
rdf:langString محمود غازان
rdf:langString Mahmud Ghazan
rdf:langString Ghazan Ilchan
rdf:langString Ghazan
rdf:langString Ghazan
rdf:langString Ghazan
rdf:langString Ghazan
rdf:langString Mahmoud Ghazan Khan
rdf:langString Ghazan Khan
rdf:langString ガザン・ハン
rdf:langString 가잔 칸
rdf:langString Mahmud Ghazan
rdf:langString Gazã
rdf:langString Газан-хан
rdf:langString Mahmud Ghazan
rdf:langString 合贊
rdf:langString Газан-хан
rdf:langString Ghazan
rdf:langString Ghazan
xsd:integer 1982914
xsd:integer 1094258492
xsd:date 1271-11-05
rdf:langString (Ghazan was born as a Buddhist, and converted to Islam as part of a military agreement upon accession to the throne.)
xsd:date 1304-05-17
rdf:langString Mahmud Ghazan
rdf:langString Kultak Egechi
xsd:integer 1284 --10-04
rdf:langString Christianity after 1295 Sunni Islam
rdf:langString Viceroy of Khorasan
rdf:langString Nirun Aqa
rdf:langString Pādeshāh of Iran and Islam
xsd:integer 1295
rdf:langString محمود غازان بن أرغون (1271–1304) (بالمنغولية: Газан)، (بالصينية: 合贊) سابع سلاطين الإلخانية في إيران، حكم ما بين سنة 1295 حتى وفاته 1304. وهو ابن أرغون خان وزوجته قوتلوق خاتون، وهو من سلالة ملكية تنتهي إلى جنكيز خان. ويعتبر بأنه أبرز ملوك دولة الإلخانات وأقواهم، وهو من طراز جده هولاكو وأباقا، وقد اعتنق الإسلام سنة 694 هـ / 1295 م قبل توليه الحكم، مما اعتبر انها نقطة تحول بالنسبة لديانة المغول في آسيا الوسطى، وزوجته هي كوكيجين إحدى أميرات المغول وقد أرسلها إليه قوبلاي خان يرافقها ماركو بولو من العاصمة المنغولية إلى الإلخانات. ويعتبر عهد غازان هي الفترة التي تحول فيها المغول من حياة البدو إلى الاستقرار، وأصبحوا يندمجون ويذوبون في البيئة الجديدة التي عاشوا فيها. وقد كانت له حروب مع المماليك للسيطرة على الشام، وكذلك معاركه مع خانات الجاغاتاي. وقد استمر غازان أيضا بالاتصالات الدبلوماسية مع أوروبا، مكملا محاولات أسلافه الفاشلة لتشكيل تحالف مغولي صليبي. ويوصف غازان بأنه صاحب جثة صغيرة وشكل قبيح وفكر ثاقب محبا للعدل، وهو معروف عند المغول بعلمه وحكمته، ويتكلم عدة لغات كالعربية والفارسية والهندية والصينية واللاتينية والتبت إضافة إلى لغته الأم المنغولية، وله هوايات متعددة، وقام بالعديد من الإصلاحات في بلاده. وخصوصا في مسألة توحيد العملة والسياسات المالية. كان محمود غازان يرى أنه أكثر كفاءة وأعظم قدرة من بايدو فنازعه على الحكم وتطور النزاع حتى شكل الطرفان جيشا، والتقيا في معركة حاسمة في 5 رجب 694 هـ/21 مايو 1295 م، وأسفرت المعركة عن رجحان كفة غازان، فأيقن بايدو خان بحلول هزيمته؛ فحاول الهرب من أذربيجان إلى جورجيا ولكن ألقي القبض عليه بالقرب من ناخيتشيفان، وقد أعدم بعد تسلمه الحكم بخمس أشهر أي بتاريخ 5 أكتوبر 1295. وقد اشترط عليه الأمير نوروز أن يسلم إن كان يريد دعمه لمواجهة أخيه، فأسلم على يد الشيخ صدر الدين إبراهيم ابن الشيخ سعد الدين حمويه الجويني وتسمى باسم محمود، وبإسلامه اعتنق ما يقرب من مئة ألف شخص من قومه التتار الإسلام، وقد عجّل هذا بالقضاء على خصمه. تخبر بعض المصادر أنه اعتنق الإسلام على يد وزيره العالم الفارسي رشيد الدين فضل الله همداني (المعروف برشيد الدين الطبيب، مسلم مولود لأبوين يهوديين). بعد أن تولى محمود غازان الحكم أصدر قرارا ً يقضي بأن الإسلام هو الدين الرسمي للدولة. انقطعت الروابط التي كانت تربطه ببلاط للمغول في الصين. قام بعدد من الإصلاحات، تناولت شئون الإدارة والمال والاقتصاد والقضاء والعمران والتشييد في بلاده، ونقش على النقد اسمه وألقابه باللغات العربية والمغولية والتبتية. كان محبا للثقافة والمعرفة شغوفا بالتاريخ متقنا للفارسية، اشتغل في فترة من حياته بالكيمياء، وكان له معمل في قصره يقضي فيه أوقاتا طويلة بين كتبه وتجاربه. قام بتجميل عاصمة مملكته تبريز بأبنية فخمة منها مسجد عظيم، ومدرسة كبيرة، ودار للكتب، ودار لحفظ الدفاتر والقوانين التي استنها، ومرصد فلكي، وبستان، ومستشفى وخانقاه للمتصوفة.
rdf:langString Mahmud Ghazan o Ghazan Khan (en mongol Газан, Хасан, en xinès 合贊) (5 de novembre de 1271-11 de maig de 1304) va ser un kan il-kànida de Pèrsia que va regnar del 1295 al 1304. Les cròniques europees l'esmenten com Casanus o Cassanus. Es va convertir a l'islam; va derrotar els mamelucs el 1299. Era el fill gran d'Arghun i la princesa Qutlugh del clan Dorben, nebot de Gaykhatu i cosí de Baydu.
rdf:langString Mahmud Ghazan I. (mongolisch ᠭᠠᠽᠠᠨ ᠬᠠᠭᠠᠨ Gasan Chaan, persisch محمود غازان, DMG Maḥmūd Ghazan; * 5. November 1271; † 11. Mai 1304), in Westeuropa als Casanus bekannt, war ein mongolischer Ilchan. Er konvertierte 1292 zum Islam, kam 1295 in einem Umsturz an die Macht und herrschte bis zu seinem Tod über Persien. Den ebenfalls konvertierten Juden Raschid ad-Din erhob er zum Wesir.
rdf:langString Mahmud Ghazan (1271-1304) (mongole: Газан, ĉine: 合贊, foje konata kiel Casanus de la okcidentanoj) estis la sepa reganto de la Ilĥanato de la Mongola Imperio en nuntempa Irano de 1295 ĝis 1304. Li estis la filo de Arghun kaj , daŭrigante la vicon de regantoj kiuj estis rektaj posteuloj de Ĝingis-Ĥano. Konsiderita kiel la plej elstara el la ilĥanoj, li estas plej konata pro la politika konvertiĝo al Islamo en 1295 kiam li prenis la tronon, markante turnopunkton por la reganta religio de mongoloj en Mezazio. Lia ĉefa edzino estis Kokeĉin, mongola princino sendita de Kublaj-Ĥano, kaj eskortita de la mongola ĉefurbo ĝis la Ilĥanato fare de Marko Polo. Militistaj konfliktas daŭris dum la regado de Ghazan inkluzive de milito kontraŭ la egiptaj mamelukoj por la kontrolo de Sirio, kaj bataloj kontraŭ la mongola Ĉagataj-Ĥanato. Ghazan ankaŭ traktis diplomatiajn kontaktojn kun Eŭropo, daŭrigante la malsukcesajn provojn de siaj antaŭuloj je formado de franca-mongola alianco. Viro de alta kulturo, Ghazan parolis multajn lingvojn, havis multajn ŝatokupojn, kaj reformis multajn elementojn de la Ilĥanato, precipe la normigado de la valuto kaj la financa politikon.
rdf:langString Mahmud Ghazan (5 November 1271 – 11 May 1304) (Persian: غازان خان, Ghazan Khan, sometimes archaically spelled as Casanus by the Westerners) was the seventh ruler of the Mongol Empire's Ilkhanate division in modern-day Iran from 1295 to 1304. He was the son of Arghun, grandson of Abaqa Khan and great-grandson of Hulagu Khan, continuing a long line of rulers who were direct descendants of Genghis Khan. Considered the most prominent of the Ilkhans, he is perhaps best known for converting to Islam and meeting Imam Ibn Taymiyya in 1295 when he took the throne, marking a turning point for the dominant religion of the Mongols in Western Asia (Iran, Iraq, Anatolia and Transcaucasia). One of his many principal wives was Kököchin, a Mongol princess (originally betrothed to Ghazan's father Arghun before his death) sent by his great-uncle Kublai Khan. Military conflicts during Ghazan's reign included war with the Egyptian Mamluks for control of Syria, and battles with the Turko-Mongol Chagatai Khanate. Ghazan also pursued diplomatic contacts with Europe, continuing his predecessors' unsuccessful attempts at forming a Franco-Mongol alliance. A man of high culture, Ghazan spoke multiple languages, had many hobbies, and reformed many elements of the Ilkhanate, especially in the matter of standardizing currency and fiscal policy.
rdf:langString Mahmud Ghazan (también conocido como Ghazan Kan, Ch:合贊, 5 de noviembre de 1271-11 de mayo de 1304), fue el séptimo kan mongol de Persia. Gobernó de 1295 a 1304.
rdf:langString Ghazan, Ghazan Khan, Mahmoud Ghazan (en persan : محمود غازان ; en turc : qazan, « chaudron » ; en latin : Casanus), né en 1271, mort en 1304, est le septième ilkhan de Perse de 1295 à sa mort, et un arrière-petit-fils d'Houlagou Khan, le fondateur de la dynastie mongole des Houlagides ou Ilkhanides. Ghazan est donc né et a grandi en tant que chrétien, il a étudié bouddhisme et il s'est reconverti à l'islam après son ascension au trône
rdf:langString Mahmud Ghazan (1271– 11 Mei 1304) (bahasa Mongolia: Газан хаан, kadang-kadang disebut sebagai Casanus oleh orang Barat) adalah penguasa ketujuh divisi Ilkhanat Kekaisaran Mongol di Iran saat ini dari tahun 1295 sampai 1304. Dia adalah putra Arghun dan Quthluq Khatun, melanjutkan deretan panjang para penguasa yang merupakan keturunan langsung Jenghis Khan.Dianggap sebagai yang paling menonjol dari para tokoh Ilkhan, dia terkenal karena secara politis melakukan pengalihan agama ke Islam pada tahun 1295 ketika naik takhta, menandai titik balik bagi agama dominan orang-orang Mongol di Asia Barat (Iran, Irak, Anatolia, dan Trans-Kaukasia). Istri utamanya adalah Kököchin, seorang putri Mongol (awalnya bertunangan dengan ayah Ghazan, Arghun sebelum kematiannya) yang dikirim oleh Khagan-nya, Kublai Khan. Konflik militer selama masa pemerintahan Ghazan termasuk perang dengan Mamluk Mesir untuk menguasai Suriah, dan pertempuran dengan Kekhanan Chagatai Turko-Mongol. Ghazan juga berusaha keras menjalin kontak diplomatik dengan Eropa, melanjutkan upaya para pendahulunya yang gagal dalam membentuk persekutuan Franka-Mongol. Sebagai seorang pria dengan budaya tinggi, Ghazan menguasai berbagai bahasa, memiliki banyak hobi, dan mereformasi banyak elemen Ilkhanat, terutama dalam hal standardisasi mata uang dan kebijakan fiskal.
rdf:langString 가잔 칸(페르시아어: غازان خان, 1271년 11월 5일 ~ 1304년 5월 11일)은 몽골 제국 훌레구 울루스의 제7대 칸(재위 : 1295년 ~ 1304년)이다. 서구의 사학자들은 그를 카사누스(Casanus)라 언급한다. 가잔은 아르군과 쿠틀루크 카툰(Quthluq Khatun)의 아들이자 아바카의 손자이며 칭기스 칸의 직계 자손이었다. 가잔은 1295년 칸의 자리에 올랐을 때 이슬람교로의 정치적 개종과 이맘 이븐 타이미야와의 만남으로써 서아시아 몽골인의 주요 종교의 전환점을 만들어주었다. 그의 아내는 쿠쿠친(Kököchin)으로, 원래는 아버지인 아르군이 죽기 전 약혼했던 몽골 공주였다. 가잔의 치세 동안 훌레구 울루스는 이집트의 맘루크 왕조와 시리아를 두고 전쟁을 벌였고, 투르크-몽골의 차가타이 울루스와도 충돌이 있었다. 전임자들은 프랑크인들과 동맹을 맺으려 했던 시도가 실패했지만, 가잔은 계속 유럽과 외교적 접촉을 추구했다. 가잔은 수준 높은 교양을 지닌 군주로서 여러 언어를 구사할 수 있었고 많은 취미가 있었으며, 통화 표준화나 재정 정책 등 훌레구 울루스의 많은 부분을 개혁하려고 했다.
rdf:langString ガザン・ハン(ペルシア語:غازان خان Ghāzān khān, 1271年11月4日 - 1304年5月17日)は、イルハン朝の第7代君主。第4代君主アルグンの長子で、第8代君主オルジェイトゥの兄に当たる(在位:1295年11月3日 - 1304年5月17日)。『元史』などにおける漢字表記は合贊。 1291年に父アルグンが没した後、父の弟であるガイハトゥが後を継いで君主となったが、失政を続けた結果、1295年に従兄弟に当たるバイドゥに殺害された。ガザンはその半年後、バイドゥに対して反乱を起こして彼を滅ぼし、イルハン朝の第7代君主として即位することになったのである。
rdf:langString Ghāzān Khān, (in arabo: محمود غازان‎, Maḥmūd Ghāzān; in mongolo Газан хаан; in cinese 合贊), chiamato in Occidente anche Casanus (5 novembre 1271 – 11 maggio 1304), è stato il settimo sovrano dell'Ilkhanato mongolo (nel moderno Iran) dal 1295 al 1304. Ghāzān Khān era figlio di Arghun e di Qūtlūq Khātūn, discendente quindi della linea dinastica creata da Gengis Khan. Considerato il più importante Ilkhān, è maggiormente famoso per essersi convertito all'Islam nel 1295, al momento di salire al trono. Atto questo estremamente significativo per le sorti dell'Islam in Asia centrale, che fino ad allora aveva sofferto i durissimi colpi infertigli dai Mongoli, per lo più animisti o cristiani nestoriani. La moglie di maggior rilievo fu (in persiano كوكجين‎, "Kūkjīn"), una principessa mongola inviatagli dal Gran Khān Kublai Khan, scortata per l'occasione fino in Persia, dalla capitale mongola, da Marco Polo. I conflitti militari durante il regno di Ghāzān includono la guerra contro i Mamelucchi egiziani per il controllo della Siria, e le battaglie contro il Khanato mongolo Chagatai. Ghāzān intrattenne anche contatti diplomatici con l'Europa cristiana, proseguendo nei tentativi (allora infruttuosi) dei suoi predecessori che miravano a costruire un'alleanza franco-mongola. Uomo di grande cultura, Ghāzān parlava diverse lingue - tra cui l'arabo, il persiano, l'hindostano, il tibetano, il cinese, il greco e forse il latino - e coltivava numerosi passatempi. Riformò diversi aspetti della vita dell'Ilkhanato, specialmente in materia di standardizzazione della valuta e di politica fiscale.
rdf:langString Mahmud Ghazan (ur. 5 listopada 1271, zm. 11 maja 1304) – władca z dynastii Ilchanidów, panujący w latach 1295–1304. Ghazan był początkowo buddystą. W okresie rządów swego ojca pełnił przez dziesięć lat funkcje namiestnika północno-wschodnich prowincji Iranu, odpierając najazdy koczowników ze wschodu. W 1295 roku wystąpił przeciw Ilchanowi Bajdu. Wyparty został jednak w góry na północ od Teheranu. Pragnąc zyskać poparcie miejscowej ludności, zdecydował się przyjąć islam. Odniósł wkrótce zwycięstwo nad Bajdu, kazał go stracić i tym samym sam zasiadł na tronie Ilchanów. Nie wszyscy jednak uwierzyli w szczerość nawrócenia nowego władcy na islam. Ghazan bezwzględnie rozprawiał się ze swoimi przeciwnikami. Kazał stracić pięciu członków rodu Ilchanidów zamieszanych w spiski przeciw niemu. W 1299 roku zaatakował Syrię i zajął Aleppo. Następnie pokonał Mameluków w bitwie pod Wadi al-Chazindar i zajął Damaszek. Gdy zwycięski Ghazan powrócił do Iranu, doszły go jednak wieści o odbiciu Syrii przez Mameluków. Podjął wówczas przygotowania do nowej zbrojnej wyprawy, jednak warunki atmosferyczne zmusiły go do chwilowej rezygnacji z tych planów. W 1302 roku podjął próbę porozumienia z papieżem Bonifacym VIII i zawarcia sojuszu przeciw Mamelukom. Ponieważ papież nie przystał na jego ofertę, w 1303 Ghazan postanowił podjąć samemu ofensywę w Syrii. Jego armia została pokonana pod Szakhabem. Ghazan rozpoczął wówczas przygotowania do nowej wyprawy, jednak zmarł w ich trakcie.
rdf:langString Газан, мусульманское имя — Махмуд (5 ноября 1271, Абескун, Мазандеран — 11 или 17 мая 1304, Казвин) — ильхан государства Хулагуидов (1295—1304), старший сын Аргуна, внук Абаги.
rdf:langString Газан-хан (Газан хаан, 5 листопада 1271 — 11 травня 1304) — хан держави Хулагуїдів у 1295—1304 роках.
rdf:langString Mahmud Ghazan, född 5 november 1271, död 11 maj 1304, var il-khan (det vill säga formellt "under-khan", lydande under den mongoliske storkhanen) av Persien från 1295 till sin död. Mahmud Ghazan var den förste muslimske mongolhärskaren och är mest känd som den som återinförde islam som statsreligion i Persien efter den mongoliska erövringen.
rdf:langString Mamude Gazã, Maomé Gazã ou Gazã Cã (Mahmud Ghazan; em mongol: Газан хаан; 5 de novembro de 1271 – 11 de maio de 1304), também conhecido pelo ocidente Casano (em latim: Casanus), foi o sétimo governante do Ilcanato no Irã entre 1295 a 1304. Gazã era o filho de Arghun e uma mãe cristã. Durante sua juventude, ao lado de seu irmão , ele era um seguidor do budismo, a qual era a religião dominante do Ilcanato nos primeiros anos.
rdf:langString 合贊(蒙古语:ᠭᠠᠽᠠᠨ ᠬᠠᠭᠠᠨ,转写:Ghazan qaγan,西里尔字母:Газан хаан,1271年11月4日-1304年5月17日),蒙古人,阿鲁浑之长子,伊兒汗國的第七任君主。1295年11月3日 - 1304年5月17日在位。受元朝冊封為靖遠王。 合贊母親是聶斯妥里教徒,他本人在青年時改信佛教,後來又改信伊斯蘭教,在1295年推翻拜都夺位。他的繼位確立了伊爾汗國的伊斯蘭化。他最大成就是使蒙古人定居,以及委託拉施德丁編輯史集,並擴張版图,與埃及馬木留克王朝發生多场争敘利亞的戰爭,合赞大軍攻陷大馬士革,大軍逼近加沙及耶路撒冷,後被埃及人打败並收復失地。 他去世後,弟弟完者都继承王位。不久汗國逐漸衰落。
xsd:date 1295-10-19
rdf:langString Bulughan Khatun Khurasani
rdf:langString Bulughan Khatun Muazzama
rdf:langString Dondi Khatun
rdf:langString Eshil Khatun
rdf:langString Karamun Khatun
rdf:langString Yedi Kurtka Khatun
xsd:nonNegativeInteger 46641
xsd:gYear 1304
xsd:gYear 1295
rdf:langString Khan
rdf:langString Pādeshāh of Iran and Islam

data from the linked data cloud