Getae

http://dbpedia.org/resource/Getae an entity of type: Thing

Getové (Γεται, jednotné číslo Γετης; Getae) bylo řecké pojmenování pro několik thráckých kmenů, které ve starověku obývaly území na jihu dolního Dunaje, kde dnes leží sever Bulharska, a severu dolního Dunaje, v rovině Muntenia (dnešní jižní Rumunsko) a obzvláště v dnešní Dobrudži. Tato území spadala do okolí řeckých černomořských kolonií, což umožnilo kontakt mezi Gety a starými Řeky už v dávných dobách. Mezi badateli je předmětem debat, zda Getové nebyli nějak příbuzní s Dáky nebo dokonce nešlo o samotné Dáky. Také se často objevuje označení Geto-Dákové. rdf:langString
Οι Γέτες είναι ομάδα θρακικών φυλών που κάποτε κατοικούσαν στις περιοχές εκατέρωθεν του Κάτω Δούναβη, στη σημερινή βόρεια Βουλγαρία και νότια Ρουμανία. Αρκετοί μελετητές, ιδιαίτερα στη ρουμανική ιστοριογραφία, θέτουν θέμα ταύτισης των Γετών με τους δυτικούς γείτονές τους, τους Δάκες. rdf:langString
Die Geten oder Getai waren ein indogermanisches Reitervolk des frühen Altertums an der Westseite des Schwarzen Meers. Ob und wie weit sie mit Dakern und/oder Thrakern verwandt waren, ist umstritten. Obwohl sie mit anderen Völkern zu den Vorfahren der Rumänen zählen, ist in der Literatur nicht viel über sie zu finden, da sie unter verschiedenen Namen verschiedenen Völkern zugeordnet wurden. rdf:langString
La Getoj, Getes, Getae aŭ Getaj (antikve-greke Γέται, singulare Γέτης) estas kelkaj trakaj triboj kiuj iam loĝis en la regionoj ambaŭflanke de la Malsupra Danubo, en kio estas nuntempe norda Bulgario kaj suda Rumanio. Kaj la singulara formo Get kaj la plurala Getae povas derivi el la greklingva ekstera nomo: la areo estis elirejo por grekaj kolonioj en la marbordo de la Nigra Maro, kio metis la Getojn en kontakto kun la antikvgrekoj el frua dato. Kelkaj fakuloj, ĉefe tiuj de la Rumana historiografio, pro la identeco inter Getoj kaj ties okcidentaj najbaroj, nome Dakoj. rdf:langString
The Getae (/ˈdʒiːtiː, ˈɡiːtiː/ JEE-tee, GHEE-tee) or Gets (/dʒɛts, ɡɛts/ JETS, GHETS; Ancient Greek: Γέται, singular Γέτης) were a Thracian-related tribe that once inhabited the regions to either side of the Lower Danube, in what is today northern Bulgaria and southern Romania. Both the singular form Get and plural Getae may be derived from a Greek exonym: the area was the hinterland of Greek colonies on the Black Sea coast, bringing the Getae into contact with the ancient Greeks from an early date. Although it is believed that the Getae were related to their westward neighbours, the Dacians, several scholars, especially in the Romanian historiography, posit that the Getae and the Dacians were the same people. rdf:langString
Gètes (Γέται, au singulier Γέτης) est un nom grec donné de manière assez floue par les Grecs et les historiens de l'Antiquité à des peuples vivant alors dans l'espace carpato-danubien-pontique, des Tatras à l'Égée et dont certains (les Thynes et Bithynes) étaient passés en Asie Mineure. Les vestiges de l'âge du bronze que l'on trouve aujourd'hui en Bulgarie, Roumanie, Moldavie, Serbie, Macédoine, Grèce et Turquie leur sont attribués. rdf:langString
Getae (bahasa Yunani: Γέται) adalah nama yang diberikan bangsa Yunani untuk bangsa Dakia/Thrakia yang menghuni wilayah selatan Donau Hilir, yang kini merupakan Bulgaria Utara, serta bagian utara Donau Hilir, yang kini merupakan bagian dari Rumania. Sejak abad ke-7 SM, Getae telah berhubungan dengan Yunani. Getae pertama kali disebutkan dalam buku karya Herodotos, Historia. rdf:langString
ゲタイ(ギリシア語: Γέται、Getai)は、かつて黒海の西側、ドナウ川流域(現在のルーマニア)に住んでいたとされるトラキア系民族。紀元前6世紀から古代ギリシア・ローマの史家によってその存在が記されてきた。史料によってはゲタエ(Getae)とも表記される。 rdf:langString
Getas (em grego: Γέται, singular Γέτης) é o nome dado pelos gregos a diversas tribos trácias ou dácias que ocuparam as regiões ao sul do Baixo Danúbio, na região do atual norte da Bulgária, e ao norte do Baixo Danúbio, na Romênia. A região ocupa a hinterlândia das colônias gregas da costa do Mar Negro, o que propiciou aos getas contato com os gregos antigos desde tempos muito antigos. rdf:langString
De Geten, Getae of Getes (Grieks: Γέται, Γέτης) waren een aantal Thracische stammen die rond de benedenloop van de Donau woonden, in het noorden van het huidige Bulgarije en Roemenië. Waarschijnlijk is de naam een exoniem, ofwel een naam die door 'niet-Geten' gebruikt werd. Waarschijnlijk komt het uit het Grieks. Het woongebied van de Geten vormde het achterland van de Griekse koloniën langs de kust van de Zwarte Zee, waardoor de Geten waarschijnlijk al vroeg contact legden met de Grieken. rdf:langString
Гети, Ґети (грец. Γέται; лат. Getae) — племена фракійського походження, споріднені з даками, які у VI—IV ст. до н. е. проживали на півночі Балканського півострова, пониззі Дунаю, Добруджі, займали простір до правого берегу річки Дніпро. Зі сходу граничили зі скіфами. Разом з кімерійцями гети в українській історії становлять власне місцеву археологічну культуру; гети також мають безпосереднє відношення до етногенезу українців, увійшли до складу східних слов'ян, перебували на теренах України від бронзової доби (1800—800 років до нашої ери) до доби переселення народів (375—800 роки нашої ери). Науковий світ їх ідентифікує з липицькою культурою. rdf:langString
盖塔人(英语:Getae /ˈdʒiːtiː/ 或 /ˈɡiːtiː/ ,或称 Gets) (古希腊语: Γέται, 单数为 Γέτης; 保加利亚语: Гети; 罗马尼亚语: Geţi) 是居住在多瑙河下游两岸地区(即今保加利亚北部及罗马尼亚南部)的,若干色雷斯人部落的名称。 单数形式的Get及Getae称谓都有可能是源自于一个希腊外来名称,所指区域是希腊在黑海沿岸诸殖民地的腹地,这些殖民地在早些时期建立了盖塔人和古希腊人之间的接触。 rdf:langString
الغيتيون أو القوط الشرقيون (لاتيني : getae ; Γέτης، روسي : Геты، بلغاري : Гети) هم شعوب محاربة من الأصل التراقي استوطنت ضفاف نهر الدانوب في العام 339 ق.م. يقول عنهم المؤرخ الإغريقي هيرودوت : «الغيتيون هم الأكثر رجولة والأكثر تجرداً وإنصافاً بين التراقيين». أثناء حملة داريوس الأول عام 513 ق.م. تحدى الغيتيون سلطة الحاكم الفارسي ولكنه هزمهم كما هزم باقي القبائل التراقية على الضفة اليمنى لنهر الدانوب. بعد التخلص من الحكم الفارسي أصبح الغيتيون علي يمين نهر الدانوب جزءاً من إمبراطورية المملكة الأودراسية حتى أخضعهم فيليب الثاني لحكم المقدونيين في العام 340 ق.م. rdf:langString
Els getes (en llatí getae, en grec antic Γέται) eren un poble que els autors antics situaven entre els grups de nacions tràcies, que habitava a l'actual Bulgària, al nord de Tràcia i en veïnatge amb els roxolans (del grup sàrmata). rdf:langString
Getas (del griego Γέται, singular Γέτης, en latín Getae y Gete respectivamente) era el nombre por el cual los escritores antiguos se referían a la tribu tracia que vivía junto al Danubio, sobre todo al sur del río en la actual Bulgaria septentrional, y en la llanura Munteniana y en Dobruya, Muntenia y Dobruya (Dobrogea) —dos provincias históricas de Rumania—. Aunque se pensó en los getas como un pueblo guerrero, eran también capaces de mostrar diplomacia. Cuando el rey Lisímaco de Tracia intentó conquistar a los getas que vivían al norte del Danubio, fue derrotado: rdf:langString
Geti era il nome che veniva dato dagli scrittori pre-Romani alla popolazione stanziata nella regione successivamente nota come Dacia, a centro nord dell'ultimo tratto del Danubio, dove aveva gli inizi l’antica Bulgaria. rdf:langString
Ге́ты (лат. Getae, греч. Γέται) — древний воинственный фракийский народ, родственный дакам, с которыми его смешивали римляне; жил во времена Геродота между Балканами и Дунаем. Поскольку геты жили в землях, слабо известных грекам, но при этом были им хорошо знакомы по имени, это породило массу фантастических сообщений — особенно в эпоху поздней античности. Так, Юлиан Отступник сообщал о победе гетов над готами. К тому же в этот период становится общепринятым переносить топонимы и этнонимы времён расцвета греческой цивилизации на современность. К примеру, в Византии ещё в XII в. было принято называть скифами всех кочевников Северного Причерноморья, вплоть до печенегов и половцев, без учёта, действительно ли эти племена как-то связаны между собой. Это следует учитывать при оценке поздних сооб rdf:langString
Geter (grekiska Γέται, getai) var en thrakisk folkstam vid Donaus nedre lopp i norra delen av Balkanhalvön. Geternes land söder och norr om Donau blev romersk provins år 46 respektive 106 e. Kr. Namnlikheten med goterna förledde senantika historieskrivare till förväxlingar. I allmänhet var geterna splittrade i en mängd små samhällen. De hade en stark odödlighetstro, och deras förnämste gud var, liksom germanernas Oden, ursprungligen en vindgud. Genom den romerska erövringen och folkvandringen då Dakien var ett genomgångsland förlorade geterna sin nationella identitet. rdf:langString
rdf:langString Getae
rdf:langString غيتيون
rdf:langString Getes
rdf:langString Getové
rdf:langString Geten
rdf:langString Γέτες
rdf:langString Getoj
rdf:langString Getas
rdf:langString Getai
rdf:langString Gètes
rdf:langString Geti
rdf:langString ゲタイ
rdf:langString Geten (volk)
rdf:langString Getas
rdf:langString Геты
rdf:langString Geter
rdf:langString 盖塔人
rdf:langString Гети
xsd:integer 1198948
xsd:integer 1120108487
rdf:langString Els getes (en llatí getae, en grec antic Γέται) eren un poble que els autors antics situaven entre els grups de nacions tràcies, que habitava a l'actual Bulgària, al nord de Tràcia i en veïnatge amb els roxolans (del grup sàrmata). El lloc d'origen d'aquest poble, tal com apareix a la història per primera vegada, s'hauria de situar a la muntanya Hemus, i al sud del riu Ister (Danubi). Segons Heròdot, els getes eren superiors en habilitat als altres tracis. La zona on vivien era a l'interior de les colònies gregues de la Mar negra, i des de molt aviat van entrar en contacte amb la cultura grega. Sembla que els getes estaven estretament relacionats amb els seus veïns, els dacis, i alguns autors els identifiquen com el mateix poble. Heròdot diu que quan hi va haver la invasió de Darios el Gran a la zona del Danubi en la guerra que va fer contra els escites l'any 513 aC, els getes van ser un dels pobles que el rei persa va vèncer quan avançava. Heròdot els diferencia d'altres pobles perquè adoraven al déu-profeta Zalmoxis, que alguns getes anomenaven Gebeleizis. Entre els segles V i III aC, els getes van estar més o menys sotmesos als reis dels odrisis, i eren una de les tribus que anaven amb el rei Sitalces l'any 429 aC, en la guerra que feia contra Perdicas II de Macedònia. Eren famosos per la seva cavalleria. Quan el Regne dels odrisis es va començar a desintegrar van sorgir diversos petits estats dels getes. Filip II de macedònia va entaular una guerra contra els escites, i va fer marxar del seu territori als tribal·lis, que van ocupar les terres dels getes. Filip II va vèncer també als getes. Alexandre el Gran, abans de la seva expedició cap a Pèrsia, va organitzar una campanya contra els getes l'any 335 aC, i es va trobar que se li oposava una força de 10.000 soldats a peu i 4.000 genets getes. Alexandre va travessar el riu de nit sense que se n'adonessin, els va vèncer i va ocupar els seus campaments, diu Flavi Arrià. L'any 292 aC, Lisímac de Tràcia va emprendre una guerra contra els getes, i va arribar al cor del seu país, a les planes de Bessaràbia, diu Estrabó. Els getes, que s'havien aliat amb les ciutats de Cal·latis i Odessos el van vèncer i li van tallar la retirada, i Lisímac es va haver de rendir. Dromiquetes el rei de les tribus getes, el va deixar en llibertat generosament, a canvi de casar-se amb una filla de Lisímac, segons Plutarc i Poliè. Quan els gàlates van ocupar la zona del Danubi, els getes van haver de lluitar contra ells. Van ser derrotats i molts dels getes van ser venuts com a esclaus als atenesos, fins al punt que Aristòfanes i els autors de la Nova comèdia grega, acostumaven a donar el nom de Geta als esclaus que sortien a les obres de teatre. L'escriptor romà Terenci va seguir amb aquest costum. Però els getes encara eren importants i tenien poder. El senat romà, l'any 73 aC, va enviar Marc Licini Lucul per lluitar contra els getes, que donaven suport a Mitridates VI Eupator, però va tenir un èxit limitat. Uns deu anys després, una coalició de getes, escites, bastarnes i colons grecs van vèncer l'exèrcit de Gai Antoni Híbrida a Ístria. Aquesta victòria sobre els romans, va permetre al cap d'aquesta coalició, Burebista, rei de Dàcia, mantenir el domini sobre el territori durant un curt període (60-50 aC), i va augmentar el poder dels getes fins al punt de causar terror als romans, diu Estrabó. Va organitzar un regne al qual els romans van anomenar Dàcia, integrat per diferents pobles. August, que volia apoderar-se de la regió dels Balcans, aprofitant que els bastarnes van fer diverses incursions cap al baix Danubi, va atacar els getes i els tracis. Va posar al capdavant de l'exèrcit expedicionari a Marc Licini Cras Dives, que l'any 29 aC va derrotar els bastarnes, va arribar fins al delta del Danubi, va nomenar reis locals afins a Roma i va tornar a casa. L'any 16 aC els sàrmates van envair Dàcia, però van ser expulsats pels getes amb ajuda dels romans. Tanmateix, després els getes van tenir diversos enfrontaments amb els romans amb sort diversa. Els romans els van posar sota control de Remetalces I, rei dels odrisis de Tràcia, i l'any 6 es va fundar la província romana de Mèsia que va incloure als getes que vivien al sud del Danubi. Els getes del nord, van seguir independents de l'Imperi Romà. Sembla que en un moment donat van ser absorbits pels gots.
rdf:langString Getové (Γεται, jednotné číslo Γετης; Getae) bylo řecké pojmenování pro několik thráckých kmenů, které ve starověku obývaly území na jihu dolního Dunaje, kde dnes leží sever Bulharska, a severu dolního Dunaje, v rovině Muntenia (dnešní jižní Rumunsko) a obzvláště v dnešní Dobrudži. Tato území spadala do okolí řeckých černomořských kolonií, což umožnilo kontakt mezi Gety a starými Řeky už v dávných dobách. Mezi badateli je předmětem debat, zda Getové nebyli nějak příbuzní s Dáky nebo dokonce nešlo o samotné Dáky. Také se často objevuje označení Geto-Dákové.
rdf:langString Οι Γέτες είναι ομάδα θρακικών φυλών που κάποτε κατοικούσαν στις περιοχές εκατέρωθεν του Κάτω Δούναβη, στη σημερινή βόρεια Βουλγαρία και νότια Ρουμανία. Αρκετοί μελετητές, ιδιαίτερα στη ρουμανική ιστοριογραφία, θέτουν θέμα ταύτισης των Γετών με τους δυτικούς γείτονές τους, τους Δάκες.
rdf:langString الغيتيون أو القوط الشرقيون (لاتيني : getae ; Γέτης، روسي : Геты، بلغاري : Гети) هم شعوب محاربة من الأصل التراقي استوطنت ضفاف نهر الدانوب في العام 339 ق.م. يقول عنهم المؤرخ الإغريقي هيرودوت : «الغيتيون هم الأكثر رجولة والأكثر تجرداً وإنصافاً بين التراقيين». أثناء حملة داريوس الأول عام 513 ق.م. تحدى الغيتيون سلطة الحاكم الفارسي ولكنه هزمهم كما هزم باقي القبائل التراقية على الضفة اليمنى لنهر الدانوب. بعد التخلص من الحكم الفارسي أصبح الغيتيون علي يمين نهر الدانوب جزءاً من إمبراطورية المملكة الأودراسية حتى أخضعهم فيليب الثاني لحكم المقدونيين في العام 340 ق.م. دفع احتلال مناطق الغيتين جنوب النهر من طموحات المقدونيين للسيطرة على مناطق الغيتيين في شمال النهر إلى الأمام، لكن محاولات الإسكندر المقدوني المتوالية في العام 327 ق.م. والعام 335 ق.م. باءت جميعاً بالفشل كما لم تلقَ محاولة جنراله Lysimachus من بعده في العام 310 ق.م. نجاحاً. على مدى التاريخ، خلط بعض المؤرخين ما بين الغيتيون (القوط الشرقيون) والغوتيون أو قبائل القوط الغربيون وهي قبائل جرمانية شرقية أرجح المؤرخون أنهم قدموا من إسكندنافيا إلى وسط وجنوب شرق القارة الأوروبية
rdf:langString Die Geten oder Getai waren ein indogermanisches Reitervolk des frühen Altertums an der Westseite des Schwarzen Meers. Ob und wie weit sie mit Dakern und/oder Thrakern verwandt waren, ist umstritten. Obwohl sie mit anderen Völkern zu den Vorfahren der Rumänen zählen, ist in der Literatur nicht viel über sie zu finden, da sie unter verschiedenen Namen verschiedenen Völkern zugeordnet wurden.
rdf:langString La Getoj, Getes, Getae aŭ Getaj (antikve-greke Γέται, singulare Γέτης) estas kelkaj trakaj triboj kiuj iam loĝis en la regionoj ambaŭflanke de la Malsupra Danubo, en kio estas nuntempe norda Bulgario kaj suda Rumanio. Kaj la singulara formo Get kaj la plurala Getae povas derivi el la greklingva ekstera nomo: la areo estis elirejo por grekaj kolonioj en la marbordo de la Nigra Maro, kio metis la Getojn en kontakto kun la antikvgrekoj el frua dato. Kelkaj fakuloj, ĉefe tiuj de la Rumana historiografio, pro la identeco inter Getoj kaj ties okcidentaj najbaroj, nome Dakoj.
rdf:langString Getas (del griego Γέται, singular Γέτης, en latín Getae y Gete respectivamente) era el nombre por el cual los escritores antiguos se referían a la tribu tracia que vivía junto al Danubio, sobre todo al sur del río en la actual Bulgaria septentrional, y en la llanura Munteniana y en Dobruya, Muntenia y Dobruya (Dobrogea) —dos provincias históricas de Rumania—. Hay controversia entre los historiadores referente a la naturaleza de las relaciones de los getas con los dacios. El erudito rumano Lucian Boia argumenta que los escritores antiguos distinguían entre los dos pueblos, tratándolos como grupos distintos de tracios, aun cuando Marco Juniano Justino dijo que los Estados de los dacios provenían de los getas. La historiografía rumana acuñó la expresión «geto-dacios» para sugerir la existencia de un único grupo. Un elemento que sustenta esta teoría se funda en Estrabón, quien escribió en su Geografía que los dos pueblos hablaban el mismo idioma, ante lo cual Boia argumenta que sería ingenuo suponer que Estrabón conocía tan bien los dialectos tracios. Según Heródoto (iv, 93), los getas eran «los tracios más valerosos y más justos de las tribus tracias». Cuando los persas, conducidos por Darío el Grande, emprendieron la campaña contra los pueblos escitas, las tribus tracias de los Balcanes se rindieron a Darío sin presentar batalla. Los que se rindieron eran los tracios escirmíadas que vivían en y los tracios nipseos establecidos al norte de Apolonia y Mesembria. Únicamente los getas ofrecieron resistencia y fueron reducidos enseguida. Aunque se pensó en los getas como un pueblo guerrero, eran también capaces de mostrar diplomacia. Cuando el rey Lisímaco de Tracia intentó conquistar a los getas que vivían al norte del Danubio, fue derrotado: * En el 299 a. C. Lisímaco cruza el Danubio en su primera campaña contra los getas. * En el 294 a. C. Lisímaco cruza el Danubio por segunda vez para combatir a los getas. * En el 293 a. C. Lisímaco derrotado y capturado por los getas. * En el 292 a. C. Lisímaco derrotado y capturado por los getas. El rey geta Dromiquetes lo tomó prisionero y lo trató bien. Dromiquetes convenció a Lisímaco que era mucho mejor tener a los getas como aliados que como enemigos y lo liberó. Los dos dioses principales de los getas, eran Zalmoxis y . Heródoto cuenta en el Libro IV: ...los getas se creen inmortales... a la hora de morir van a reunirse con Zalmoxis (algunos lo denomina Gebeleicis). Cada cuatro años envían a un mensajero elegido por sorteo, a entrevistarse con Zalmoxis... los encargados de enviarlo sostienen tres venablos, mientras que otros lo cogen de las manos y de los pies, y tras balancearlo en el aire, lo echan sobre los venablos. Si como es lógico, muere al ser atravesado, consideran que la divinidad les es propicia. Pero si no muere lo insultan y tildan de ser un malvado.... Cada vez que truena o relampaguea disparan flechas al aire, airados con el cielo, al tiempo que amenazan al dios.​ Fueron sometidos por Darío I durante la campaña que hizo contra Escitia. Plinio el Viejo en su Naturalis Historia menciona a una tribu llamada tiragetas, al parecer una tribu daco-tracia que moraba en el río Tira (el actual Dniéster). El etnónimo resulta de combinar Tira y Getas. Al final del siglo IV, Claudiano, el poeta cortesano del emperador Honorio y el patricio Estilicón, habitualmente usaban el etnónimo getas para referirse poéticamente a los visigodos.
rdf:langString The Getae (/ˈdʒiːtiː, ˈɡiːtiː/ JEE-tee, GHEE-tee) or Gets (/dʒɛts, ɡɛts/ JETS, GHETS; Ancient Greek: Γέται, singular Γέτης) were a Thracian-related tribe that once inhabited the regions to either side of the Lower Danube, in what is today northern Bulgaria and southern Romania. Both the singular form Get and plural Getae may be derived from a Greek exonym: the area was the hinterland of Greek colonies on the Black Sea coast, bringing the Getae into contact with the ancient Greeks from an early date. Although it is believed that the Getae were related to their westward neighbours, the Dacians, several scholars, especially in the Romanian historiography, posit that the Getae and the Dacians were the same people.
rdf:langString Gètes (Γέται, au singulier Γέτης) est un nom grec donné de manière assez floue par les Grecs et les historiens de l'Antiquité à des peuples vivant alors dans l'espace carpato-danubien-pontique, des Tatras à l'Égée et dont certains (les Thynes et Bithynes) étaient passés en Asie Mineure. Les vestiges de l'âge du bronze que l'on trouve aujourd'hui en Bulgarie, Roumanie, Moldavie, Serbie, Macédoine, Grèce et Turquie leur sont attribués.
rdf:langString Getae (bahasa Yunani: Γέται) adalah nama yang diberikan bangsa Yunani untuk bangsa Dakia/Thrakia yang menghuni wilayah selatan Donau Hilir, yang kini merupakan Bulgaria Utara, serta bagian utara Donau Hilir, yang kini merupakan bagian dari Rumania. Sejak abad ke-7 SM, Getae telah berhubungan dengan Yunani. Getae pertama kali disebutkan dalam buku karya Herodotos, Historia.
rdf:langString ゲタイ(ギリシア語: Γέται、Getai)は、かつて黒海の西側、ドナウ川流域(現在のルーマニア)に住んでいたとされるトラキア系民族。紀元前6世紀から古代ギリシア・ローマの史家によってその存在が記されてきた。史料によってはゲタエ(Getae)とも表記される。
rdf:langString Geti era il nome che veniva dato dagli scrittori pre-Romani alla popolazione stanziata nella regione successivamente nota come Dacia, a centro nord dell'ultimo tratto del Danubio, dove aveva gli inizi l’antica Bulgaria. I Geti erano parte del gruppo di genti indoeuropee, forse parte della famiglia tracica; è possibile che fossero tanto parte del popolo dei , quanto che da questi siano stati a un certo punto assorbiti. Per gli autori romani i termini Daci e Gaeti erano considerati in genere equivalenti, anche se Seneca indicava Geti come gli abitanti delle pianure della Valacchia, mentre Stazio indicava i Daci come gli abitanti dei territori montuosi e collinari della Transilvania; inoltre distinguevano i Tyragetae, Geti stanziati vicino al fiume Nistro.
rdf:langString Getas (em grego: Γέται, singular Γέτης) é o nome dado pelos gregos a diversas tribos trácias ou dácias que ocuparam as regiões ao sul do Baixo Danúbio, na região do atual norte da Bulgária, e ao norte do Baixo Danúbio, na Romênia. A região ocupa a hinterlândia das colônias gregas da costa do Mar Negro, o que propiciou aos getas contato com os gregos antigos desde tempos muito antigos.
rdf:langString De Geten, Getae of Getes (Grieks: Γέται, Γέτης) waren een aantal Thracische stammen die rond de benedenloop van de Donau woonden, in het noorden van het huidige Bulgarije en Roemenië. Waarschijnlijk is de naam een exoniem, ofwel een naam die door 'niet-Geten' gebruikt werd. Waarschijnlijk komt het uit het Grieks. Het woongebied van de Geten vormde het achterland van de Griekse koloniën langs de kust van de Zwarte Zee, waardoor de Geten waarschijnlijk al vroeg contact legden met de Grieken.
rdf:langString Geter (grekiska Γέται, getai) var en thrakisk folkstam vid Donaus nedre lopp i norra delen av Balkanhalvön. Geternes land söder och norr om Donau blev romersk provins år 46 respektive 106 e. Kr. Namnlikheten med goterna förledde senantika historieskrivare till förväxlingar. På Herodotos och Thukydides tid (senare hälften av femte århundradet f. Kr.) bodde geterna i det nuvarande Bulgarien. De invandrade sedermera i Dakien där de fick dakerna till västra grannar. Där var de i krig med bland annat Alexander den store 335 f. Kr och Lysimachos 292 f.Kr. Geterna och dakerna var under den följande tiden attackerade av ett flertal barbariska folk. Mot slutet av första århundradet e. Kr. stiftade Decebalus ett nytt dakisk-getiskt rike, men han besegrades av kejsar Trajanus som förvandlade Dakien till romersk provins. I allmänhet var geterna splittrade i en mängd små samhällen. De hade en stark odödlighetstro, och deras förnämste gud var, liksom germanernas Oden, ursprungligen en vindgud. Genom den romerska erövringen och folkvandringen då Dakien var ett genomgångsland förlorade geterna sin nationella identitet.
rdf:langString Ге́ты (лат. Getae, греч. Γέται) — древний воинственный фракийский народ, родственный дакам, с которыми его смешивали римляне; жил во времена Геродота между Балканами и Дунаем. Поскольку геты жили в землях, слабо известных грекам, но при этом были им хорошо знакомы по имени, это породило массу фантастических сообщений — особенно в эпоху поздней античности. Так, Юлиан Отступник сообщал о победе гетов над готами. К тому же в этот период становится общепринятым переносить топонимы и этнонимы времён расцвета греческой цивилизации на современность. К примеру, в Византии ещё в XII в. было принято называть скифами всех кочевников Северного Причерноморья, вплоть до печенегов и половцев, без учёта, действительно ли эти племена как-то связаны между собой. Это следует учитывать при оценке поздних сообщений о гетах. Так, Иордан считал готов продолжателями истории гетов. Такой взгляд не имеет под собой иных оснований, кроме простого созвучия, и объясняется стремлением удревнить историю своего народа, поскольку по античным понятиям народ, не обладающий многовековым прошлым, не мог рассчитывать на уважение.
rdf:langString Гети, Ґети (грец. Γέται; лат. Getae) — племена фракійського походження, споріднені з даками, які у VI—IV ст. до н. е. проживали на півночі Балканського півострова, пониззі Дунаю, Добруджі, займали простір до правого берегу річки Дніпро. Зі сходу граничили зі скіфами. Разом з кімерійцями гети в українській історії становлять власне місцеву археологічну культуру; гети також мають безпосереднє відношення до етногенезу українців, увійшли до складу східних слов'ян, перебували на теренах України від бронзової доби (1800—800 років до нашої ери) до доби переселення народів (375—800 роки нашої ери). Науковий світ їх ідентифікує з липицькою культурою.
rdf:langString 盖塔人(英语:Getae /ˈdʒiːtiː/ 或 /ˈɡiːtiː/ ,或称 Gets) (古希腊语: Γέται, 单数为 Γέτης; 保加利亚语: Гети; 罗马尼亚语: Geţi) 是居住在多瑙河下游两岸地区(即今保加利亚北部及罗马尼亚南部)的,若干色雷斯人部落的名称。 单数形式的Get及Getae称谓都有可能是源自于一个希腊外来名称,所指区域是希腊在黑海沿岸诸殖民地的腹地,这些殖民地在早些时期建立了盖塔人和古希腊人之间的接触。
xsd:nonNegativeInteger 37204

data from the linked data cloud