German Labour Front

http://dbpedia.org/resource/German_Labour_Front an entity of type: Thing

Με την επωνυμία Γερμανικό Μέτωπο Εργασίας ( Deutsche Arbeitsfront, συντομ. DAF) φερόταν η μόνη "συνδικαλιστική" οργάνωση που επιτρεπόταν στη Ναζιστική Γερμανία κατά τη διάρκεια της διακυβέρνησής της από τον Αδόλφο Χίτλερ. rdf:langString
The German Labour Front (German: Deutsche Arbeitsfront, pronounced [ˌdɔʏtʃə ˈʔaʁbaɪtsfʁɔnt]; DAF) was the labour organisation under the Nazi Party which replaced the various independent trade unions in Germany during Adolf Hitler's rise to power. rdf:langString
Le Deutsche Arbeitsfront ou DAF en français : « Front allemand du travail », était sous le Troisième Reich l'organisation des travailleurs et des employeurs allemands, soumise au contrôle étroit du parti national-socialiste (NSDAP). Créé dans le but de lutter contre les particularismes des associations de salariés nazis, le DAF est confié à un proche d'Adolf Hitler, Robert Ley, Reichsleiter pour l'organisation du parti, et connaît une croissance importante, d'abord en raison de la suppression des syndicats ouvriers, puis de l’absorption de l'association des employeurs en novembre 1933. rdf:langString
Il Deutsche Arbeitsfront (dal tedesco: Fronte tedesco del lavoro), in sigla DAF, fu un ente parastatale della Germania nazista, il cui scopo era quello di «superare la lotta di classe e l'antagonismo tra datore di lavoro e operaio salariato», come ebbe ad affermare lo stesso Hitler in un comizio del 1933. Si trattava di un'organizzazione corporativista, molto affine all'analoga formazione fascista italiana, in cui confluirono obbligatoriamente i sindacati che persero pertanto la loro influenza e la loro autonomia di fronte al partito nazista. rdf:langString
독일노동전선(독일어: Deutsche Arbeitsfront, DAF 도이체 아르바이츠프론트, 데아에프[*])은 아돌프 히틀러가 독일의 정권을 잡은 뒤 그전까지 존재했던 여러 노동조합들을 모조리 통폐합해 만든 어용노조이다. 그 수장은 로베르트 라이였다. rdf:langString
ドイツ労働戦線(ドイツろうどうせんせん、ドイツ語: Deutsche Arbeitsfront、略称 DAF)は、ナチス・ドイツ時代の労働者組織。ナチ党の権力掌握後、さまざまな労働組合の後継として設置された。指導者はロベルト・ライ。巨大な規模を持ったが、その性格は曖昧であり、「最初から法的に不明確で、政治的にやっかいで、イデオロギー的に両義的」と評された。 rdf:langString
Deutsche Arbeitsfront (DAF, Niemiecki Front Pracy) – niemiecka organizacja korporacyjna, działająca pod nadzorem NSDAP, łącząca robotników, rzemieślników, pracowników umysłowych i pracodawców. DAF dzielił się na 18 wspólnot według gałęzi przemysłu. Utworzony 10 maja 1933 roku pod przewodnictwem Roberta Leya po wydanym zakazie działania niezależnych związków zawodowych. Działał do maja 1945 roku. rdf:langString
Deutsche Arbeitsfront, DAF, (tyska "Tyska arbetsfronten") var den arbetsorganisation i Nazityskland som ersatte de tyska fackföreningarna genom en enhetsorganisation för arbetsgivare och arbetstagare. Judar fick inte tillhöra DAF. rdf:langString
A Frente Alemã para o Trabalho (em alemão: Deutsche Arbeitsfront, DAF) foi uma organização alemã criada em substituição aos sindicatos, suprimidos em maio de 1933 pelo Partido Nacional Socialista dos Trabalhadores Alemães (partido nazista). Presidida por Robert Ley, reunia em seu seio tanto trabalhadores como empresários, e desconsiderando a ideologia da "luta de classes", defendida pelas organizações de inspiração marxista-comunista. Chegou a ter 25 milhões de afiliados e foi de grande influência na máquina estatal. rdf:langString
德意志劳工阵线(德語:Deutsche Arbeitsfront,缩写:DAF)是纳粹德国取缔威玛共和国的后创立的官方工会组织,它是一个雇主和工人的统一联盟,也是纳粹的统一工会组织。领导者为罗伯特·莱伊。 1933年5月2日起,在纳粹政权高调庆祝完第一个德国五一劳动节以后,就指派冲锋队和纳粹工会成员占领了自由工会的办公地点,没收了自由工会的财产,还拘捕并虐待了自由工会的领导干部。5月10日宣布立法解散自由工会,将所有的自由工会强行合并到统一的德意志劳工阵线中,同时也取消了工人罢工的权利。 rdf:langString
جبهة العمال الألمانية (DAF) هي منظمة اشتراكية وطنية نقابية عمالية حلت محل العديد من نقابات العمال في جمهورية فايمار بعد وصول أدولف هتلر إلى السلطة. وكان قائد هذه الجبهة هو روبرت لي الذي حدد هدفها وهو «إنشاء مجتمع منتج واجتماعي بحق» (سميلستر، 1988). ومن الناحية النظرية، تشكلت جبهة العمال الألمانية للعمل كوسط يمكن من خلاله للعمال والملاّك تمثيل مصالحهم تمثيلاً متبادلًا. وكان أمناء الجبهة هم من يحددون الأجور. فكان الموظفون يُمنحَون أجورًا عالية نسبيًا، وتأمينًا للعمل. وصار من الأصعب فصلهم من العمل. كما بدأت الجبهة برامجًا للتأمين الاجتماعي. وبدأت أيضًا برامج ترفيهية، وصارت هناك مقاصف للأطعمة، وفترات راحة، وحُدِدت ساعات عمل منتظمة. ومن ثم، صار العمال الألمان راضيين عما منحتهم إياه الجبهة ردًا منها على ولائهم المطلق. rdf:langString
El Front Alemany del Treball (alemany: Deutsche Arbeitsfront, DAF) fou l'organització sindical nacionalsocialista que reemplaçà els diversos sindicats de la República de Weimar després de l'ascens al poder d'Adolf Hitler. Hi havia dos principals components del DAF i aquests eren: * (NSBO; Organització Nacionalsocialista de Cèl·lules de les Empreses) * (NSHAGO; Organització Nacionalsocialista del Comerç i la Indústria) Es van crear diverses altres sub-organitzacions: El Front també va organitzar la , una competició nacional vocacional. rdf:langString
Die Deutsche Arbeitsfront (DAF) war in der Zeit des Nationalsozialismus der Einheitsverband der Arbeitnehmer und Arbeitgeber mit Sitz in Berlin (ab 1935 im Dienstgebäude Hohenzollerndamm in Berlin-Wilmersdorf). Mit dem Kontrollratsgesetz Nr. 2 vom 10. Oktober 1945 wurde die Deutsche Arbeitsfront verboten und ihr Eigentum beschlagnahmt. Mit den Kontrollratsgesetzen Nr. 40 vom 30. November 1946 und Nr. 56 vom 30. Juni 1947 wurden die nationalsozialistischen Betriebs- und Dienstgemeinschaften abgeschafft. rdf:langString
El Frente Alemán del Trabajo (en alemán: Deutsche Arbeitsfront, abreviado DAF) fue la organización sindical nacionalsocialista que existió en Alemania durante el período nazi y la Segunda Guerra Mundial. rdf:langString
Serikat Buruh Jerman (bahasa Jerman: Deutsche Arbeitsfront, DAF) adalah organisasi serikat buruh yang dimiliki oleh Nazi. Serikat buruh ini menggantikan serikat buruh Republik Weimar sebelumnya, yang melakukan korupsi tak terkendali setelah naiknya Adolf Hitler. rdf:langString
Het Deutsche Arbeitsfront (Nederlands: Duitse arbeidsfront) , of DAF, was de vakbondsorganisatie die door de nazi's werd opgericht als enige alternatief voor de diverse vakbonden in de voormalige Weimarrepubliek. De leider van de organisatie was Robert Ley, die zichzelf tot doel gesteld had een "waarachtig sociale en productieve samenleving te creëren." rdf:langString
Німецький робітничий фронт (нім. Deutsche Arbeitsfront (DAF)) — німецька робітнича спілка під егідою нацистської партії. Оскільки з приходом до влади нацистів у 1933 р. незалежні профспілки були заборонені, Німецький Робітничий Фронт взяв на себе функцію організації робітників Німеччини для створення за словами засновника, Роберта Лея, «соціального і продуктивного суспільства». rdf:langString
«Герма́нский трудово́й фронт» (нем. Deutsche Arbeitsfront), DAF — в нацистской Германии объединённый профсоюз работников и работодателей. Германский трудовой фронт был образован 10 мая 1933 года в результате реформирования независимых профсоюзов и передачи их имущества с отменой права на проведение забастовок. Его правовой основой стал Закон о порядке национального труда от 20 января 1934 года. Германский трудовой фронт взял на себя функцию организации рабочих Германии для создания, по словам её руководителя Роберта Лея, «социального и производительного общества».В 1935 г. Германский трудовой фронт поглотил бывший нацистский профсоюз — НСБО. rdf:langString
rdf:langString جبهة العمال الألمانية
rdf:langString Front Alemany del Treball
rdf:langString Deutsche Arbeitsfront
rdf:langString Γερμανικό Μέτωπο Εργασίας
rdf:langString German Labour Front
rdf:langString Frente Alemán del Trabajo
rdf:langString Serikat Buruh Jerman
rdf:langString Deutsche Arbeitsfront
rdf:langString Fronte tedesco del lavoro
rdf:langString 독일노동전선
rdf:langString ドイツ労働戦線
rdf:langString Deutsche Arbeitsfront
rdf:langString Deutsche Arbeitsfront
rdf:langString Германский трудовой фронт
rdf:langString Frente Alemã para o Trabalho
rdf:langString Deutsche Arbeitsfront
rdf:langString Німецький робітничий фронт
rdf:langString 德意志劳工阵线
rdf:langString German Labour Front
rdf:langString German Labour Front
xsd:integer 161796
xsd:integer 1123405534
rdf:langString DAF
xsd:date 1933-05-10
rdf:langString Leader of the DAF
rdf:langString Deutsche Arbeitsfront Symbol.png
xsd:integer 137
xsd:integer 25000000
rdf:langString Deutsche Arbeitsfront
rdf:langString De
rdf:langString Hitler's NSDAP Worker Army
rdf:langString جبهة العمال الألمانية (DAF) هي منظمة اشتراكية وطنية نقابية عمالية حلت محل العديد من نقابات العمال في جمهورية فايمار بعد وصول أدولف هتلر إلى السلطة. وكان قائد هذه الجبهة هو روبرت لي الذي حدد هدفها وهو «إنشاء مجتمع منتج واجتماعي بحق» (سميلستر، 1988). ومن الناحية النظرية، تشكلت جبهة العمال الألمانية للعمل كوسط يمكن من خلاله للعمال والملاّك تمثيل مصالحهم تمثيلاً متبادلًا. وكان أمناء الجبهة هم من يحددون الأجور. فكان الموظفون يُمنحَون أجورًا عالية نسبيًا، وتأمينًا للعمل. وصار من الأصعب فصلهم من العمل. كما بدأت الجبهة برامجًا للتأمين الاجتماعي. وبدأت أيضًا برامج ترفيهية، وصارت هناك مقاصف للأطعمة، وفترات راحة، وحُدِدت ساعات عمل منتظمة. ومن ثم، صار العمال الألمان راضيين عما منحتهم إياه الجبهة ردًا منها على ولائهم المطلق. من ناحية أخرى، تم إنهاء عقود العمل، التي كانت تتم في عهد جمهورية فايمار، وجُدِدت في إطار الظروف الجديدة لجبهة العمال الألمانية. فصار من الممكن لأصحاب الأعمال طلب المزيد من الموظفين لديهم، في حين مُنِح الموظفون في الوقت نفسه مزيدًا من الأمان في العمل، كما تزايد معدل إدراجهم في برامج التأمين الاجتماعي. وجبهة العمال الألمانية، في الأصل، تناهض الرأسمالية والليبرالية، لكنها تعارض في الوقت نفسه الثورات ضد أصحاب المصانع، والدولة الاشتراكية الوطنية. ومع ذلك، فقد كانت الجبهة تعلن صراحةً عن تفضيلها تأميم الحكومة الألمانية للشركات الكبيرة، بدلاً من الشركات الخاصة. ومن الناحية النظرية، كانت العضوية في جبهة العمال الألمانية تطوعية. لكن، على أرض الواقع، كان من الصعب على أي عامل في أية مجال من مجالات التجارة أو الصناعة أن يجد عملاً دون أن يكون عضوًا في هذه الجبهة. وتراوح رسم العضوية بين 15 فينيغ و3 رايخ، حسب الفئة التي ينتمي إليها العضو من بين مجموعات العضوية العديدة البالغ عددها 20 مجموعة. وكانت الجبهة تحصل دخلاً كبيرًا بفضل هذه الرسوم. وفي عام 1934، بلغ إجمالي دخلها 300000000 رايخ ألماني. هناك مكونان أساسيان لجبهة العمال الألمانية، ألا وهما: * (Nationalsozialistische Betriebszellenorganisation (NSBO؛ منظمة المصانع الاشتراكية الوطنية * Nationalsozialistische Handels- und Gewerbeorganisation (NSHAGO)؛ منظمة الصناعة والتجارة الاشتراكية الوطنية تأسس العديد من المنظمات الفرعية لهذه الجبهة أيضًا: * Kraft durch Freude (KdF)؛ القوة من خلال الترفيه- منظمة تقدم للعمال إجازات مجانية/منخفضة التكلفة، بالإضافة إلى المرافق الترفيهية والرياضية المدعمة. * (Schönheit der Arbeit (SdA؛ جمال العمل - منظمة تهدف لجعل أماكن العمل أكثر تحفيزًا للعمال (يشمل ذلك تحديث المصانع المتهالكة، وإقامة مقاصف جديدة للعمال، وغرف ممنوع فيها التدخين، وأماكن عمل أكثر نظافة، إلخ). * (Reichsarbeitsdienst (RAD؛ خدمة عمال الرايخ - منظمة توفر الحل لأزمة البطالة التي خلفها العهد النازي. وكانت تقدم عمالة منخفضة التكلفة للمشروعات الحكومية الضخمة، مثل مشروع الطرق السريعة (Autobahn). وكان هذا العمل إجباريًا للرجال العاطلين عن العمل وتتراوح أعمارهم بين 16 و25 عامًا في عام 1935. وكانت تقدم تأمين عمل للعديد من العاطلين عن العمل. نظمت الجبهة أيضًا مسابقة مهنية وطنية تُعرَف باسم Reichsberufswettkampf.
rdf:langString El Front Alemany del Treball (alemany: Deutsche Arbeitsfront, DAF) fou l'organització sindical nacionalsocialista que reemplaçà els diversos sindicats de la República de Weimar després de l'ascens al poder d'Adolf Hitler. El seu líder era Robert Ley, el qual va manifestar que el seu objectiu era la "creació d'un veritable socialisme comunitari i productiu" (Smelster, 1988). Teòricament, el DAF existia per actuar com un mitjà a través del qual els treballadors i els propietaris podrien representar mútuament els seus interessos. Els salaris es fixaven pels 12 síndics del DAF. Els treballadors rebien salaris relativament alts i seguretat en la feina, i l'acomiadament es va fer cada vegada més difícil. Es van iniciar els programes de seguretat social i de lleure, es van establir els menjadors, les pauses i temps de treball regulars, i els treballadors alemanys es van mostrar satisfets en general pel que el DAF els va donar en pagament per la seva lleialtat absoluta. Els contractes de treball creats en el marc de la República de Weimar van ser abolits i renovats sota noves circumstàncies al DAF. Els empresaris podien exigir més dels seus treballadors, mentre que al mateix temps els treballadors guanyaven més seguretat en el treball i una creixent inscripció en els programes de seguretat social per als treballadors. L'organització, per la seva pròpia definició, combatia el capitalisme, el liberalisme, però també la revolució contra els propietaris de la fàbrica i l'Estat nacionalsocialista. No obstant això, el DAF preferia obertament tenir grans empreses nacionalitzades per l'Estat alemany, en lloc d'empreses de propietat privada. La pertinença al DAF era teòricament voluntària, però a qualsevol treballador en qualsevol àrea del comerç o la indústria alemanya li hauria resultat difícil aconseguir una feina sense ser-ne membre. La pertinença al DAF requeria pagar una quota que oscil·lava entre 15 Pfennig i 3 Reichsmark, i en funció de la seva categoria, un membre es podia incloure en una gran escala de 20 grups de pertinença. Mitjançant les quotes el DAF va aconseguir un augment substancial d'ingressos. De fet, el 1934, els ingressos totals van ser de 300 milions de Reichsmark. Hi havia dos principals components del DAF i aquests eren: * (NSBO; Organització Nacionalsocialista de Cèl·lules de les Empreses) * (NSHAGO; Organització Nacionalsocialista del Comerç i la Indústria) Es van crear diverses altres sub-organitzacions: * Kraft durch Freude (KdF; Força per l'alegria) – Organització que donava als treballadors vacances barates / gratis, a més d'instal·lacions esportives i d'oci subvencionades. * (SdA; Bellesa del Treball) – Adreçat a fer els llocs de treball més atractius per als treballadors (per exemple, renovacions de fàbriques obsoletes, nous menjadors per als treballadors, sales lliures de fumadors, espais de treball més nets, etc.). * Reichsarbeitsdienst (RAD; Servei Laboral del Reich) – Solució a la crisi de desocupació que els nazis van heretar. Proporcionava mà d'obra barata proporcionada per a grans projectes estatals grans, com les Autobahnen. Es va fer obligatòri per als homes aturats entre 16 i 25 anys en 1935. Proporcionava seguretat de feina a molts aturats. El Front també va organitzar la , una competició nacional vocacional.
rdf:langString Die Deutsche Arbeitsfront (DAF) war in der Zeit des Nationalsozialismus der Einheitsverband der Arbeitnehmer und Arbeitgeber mit Sitz in Berlin (ab 1935 im Dienstgebäude Hohenzollerndamm in Berlin-Wilmersdorf). Die DAF wurde am 10. Mai 1933 nach Zerschlagung der Freien Gewerkschaften gegründet. Deren Vermögen wurde zugunsten der DAF beschlagnahmt und das Streikrecht abgeschafft. Sämtliche Berufsverbände der Angestellten und der Arbeiter wurden mit dem Gesetz zur Ordnung der nationalen Arbeit vom 20. Januar 1934 zusammengeführt; die DAF wurde der mit Abstand größte NS-Massenverband. Im Oktober 1934 wurde die DAF offiziell der NSDAP angeschlossen. Sie war nach dem Führerprinzip bis hinab zum Blockwart organisiert und unterstand dem Reichsorganisationsleiter der NSDAP Robert Ley, der als „eine Art Treuhänder der Volksgemeinschaft“ fungierte. An die Stelle einer gewerkschaftlichen Interessenvertretung kam die Erziehung von Arbeitnehmern und Unternehmern im Sinne der NS-Ideologie. Gegliedert in 18 Reichsbetriebsgemeinschaften (später 16 Fachämter) und 33 Gauwaltungen, bestand die DAF bis Mai 1945 mit zuletzt 22 Millionen Mitgliedern. Nur wer arbeitsfähig war, hatte einen Wert; ausgeschlossen waren alle Menschen, die nach NS-Kriterien als Juden oder „jüdische Mischlinge ersten Grades“ klassifiziert wurden und aus anderen Gründen als „minderrassig“ oder auch aus politischen Gründen als „gemeinschaftsunfähig“ galten. Zwangsarbeit war zugleich Teil der Verfolgungspraxis. Mit dem Kontrollratsgesetz Nr. 2 vom 10. Oktober 1945 wurde die Deutsche Arbeitsfront verboten und ihr Eigentum beschlagnahmt. Mit den Kontrollratsgesetzen Nr. 40 vom 30. November 1946 und Nr. 56 vom 30. Juni 1947 wurden die nationalsozialistischen Betriebs- und Dienstgemeinschaften abgeschafft.
rdf:langString Με την επωνυμία Γερμανικό Μέτωπο Εργασίας ( Deutsche Arbeitsfront, συντομ. DAF) φερόταν η μόνη "συνδικαλιστική" οργάνωση που επιτρεπόταν στη Ναζιστική Γερμανία κατά τη διάρκεια της διακυβέρνησής της από τον Αδόλφο Χίτλερ.
rdf:langString The German Labour Front (German: Deutsche Arbeitsfront, pronounced [ˌdɔʏtʃə ˈʔaʁbaɪtsfʁɔnt]; DAF) was the labour organisation under the Nazi Party which replaced the various independent trade unions in Germany during Adolf Hitler's rise to power.
rdf:langString Le Deutsche Arbeitsfront ou DAF en français : « Front allemand du travail », était sous le Troisième Reich l'organisation des travailleurs et des employeurs allemands, soumise au contrôle étroit du parti national-socialiste (NSDAP). Créé dans le but de lutter contre les particularismes des associations de salariés nazis, le DAF est confié à un proche d'Adolf Hitler, Robert Ley, Reichsleiter pour l'organisation du parti, et connaît une croissance importante, d'abord en raison de la suppression des syndicats ouvriers, puis de l’absorption de l'association des employeurs en novembre 1933.
rdf:langString El Frente Alemán del Trabajo (en alemán: Deutsche Arbeitsfront, abreviado DAF) fue la organización sindical nacionalsocialista que existió en Alemania durante el período nazi y la Segunda Guerra Mundial. El DAF fue creado después de que los sindicatos alemanes fueran suprimidos en mayo de 1933 por el Partido nazi, después de que Hitler subiera al poder. Estuvo presidido por el jerarca nazi Robert Ley y reunía en su seno tanto a trabajadores como a empresarios, aunque prescindiendo de la lucha entre clases esgrimida por las organizaciones izquierdistas. A pesar de su discurso sindicalista, el poder real del DAF fue limitado y su influencia se limitó a determinados ámbitos más relacionados con la propaganda, como la organización de actos culturales y deportivos. Llegó a contar con 25 millones de afiliados e influencia dentro del entramado estatal. Las cotizaciones que percibía la organización acabaron fomentando la corrupción entre sus cuadros, convirtiéndose desde el comienzo en una de las principales características de la organización. Así pues, desde la figura de Robert Ley hasta los jefes menores, todos los empleados del DAF acababan siendo sobornados por las empresas alemanas a cambio de un trato peferencial en la concesión de contratos.​
rdf:langString Serikat Buruh Jerman (bahasa Jerman: Deutsche Arbeitsfront, DAF) adalah organisasi serikat buruh yang dimiliki oleh Nazi. Serikat buruh ini menggantikan serikat buruh Republik Weimar sebelumnya, yang melakukan korupsi tak terkendali setelah naiknya Adolf Hitler. Pemimpin organisasi ini adalah Robert Ley, yang menyatakan bahwa tujuan pembentukan dari perusahaan ini adalah 'untuk membentuk komunitas yang produktif dan berasas sosial' (Smelster, 1988). Secara teori, DAF muncul sebagai medium untuk menjembatani antara buruh dan pemilik sehingga mereka dapat mengutarakan pendapat masing-masing. Gaji mereka diatur oleh 12 anggota dewan DAF. Para pekerjanya rata-rata mendapatkan gaji yang tinggi, keamanan kerja, pemecatan berkurang, program pengamanan sosial, program liburan, kantin, dan nilai tambahan bagi pekerja yang loyal.
rdf:langString Il Deutsche Arbeitsfront (dal tedesco: Fronte tedesco del lavoro), in sigla DAF, fu un ente parastatale della Germania nazista, il cui scopo era quello di «superare la lotta di classe e l'antagonismo tra datore di lavoro e operaio salariato», come ebbe ad affermare lo stesso Hitler in un comizio del 1933. Si trattava di un'organizzazione corporativista, molto affine all'analoga formazione fascista italiana, in cui confluirono obbligatoriamente i sindacati che persero pertanto la loro influenza e la loro autonomia di fronte al partito nazista.
rdf:langString 독일노동전선(독일어: Deutsche Arbeitsfront, DAF 도이체 아르바이츠프론트, 데아에프[*])은 아돌프 히틀러가 독일의 정권을 잡은 뒤 그전까지 존재했던 여러 노동조합들을 모조리 통폐합해 만든 어용노조이다. 그 수장은 로베르트 라이였다.
rdf:langString ドイツ労働戦線(ドイツろうどうせんせん、ドイツ語: Deutsche Arbeitsfront、略称 DAF)は、ナチス・ドイツ時代の労働者組織。ナチ党の権力掌握後、さまざまな労働組合の後継として設置された。指導者はロベルト・ライ。巨大な規模を持ったが、その性格は曖昧であり、「最初から法的に不明確で、政治的にやっかいで、イデオロギー的に両義的」と評された。
rdf:langString Deutsche Arbeitsfront (DAF, Niemiecki Front Pracy) – niemiecka organizacja korporacyjna, działająca pod nadzorem NSDAP, łącząca robotników, rzemieślników, pracowników umysłowych i pracodawców. DAF dzielił się na 18 wspólnot według gałęzi przemysłu. Utworzony 10 maja 1933 roku pod przewodnictwem Roberta Leya po wydanym zakazie działania niezależnych związków zawodowych. Działał do maja 1945 roku.
rdf:langString Het Deutsche Arbeitsfront (Nederlands: Duitse arbeidsfront) , of DAF, was de vakbondsorganisatie die door de nazi's werd opgericht als enige alternatief voor de diverse vakbonden in de voormalige Weimarrepubliek. De leider van de organisatie was Robert Ley, die zichzelf tot doel gesteld had een "waarachtig sociale en productieve samenleving te creëren." Het DAF werd opgericht op 10 mei 1933 en was een van de Gleichschaltungsmaatregelen van Adolf Hitler. Op papier was het DAF een organisatie waar werknemers en werkgevers hun wederzijdse belangen konden uitwisselen. De relatief hoge lonen werden bepaald door de twaalf trustees van het DAF. Er werd grote werkzekerheid gecreëerd en ontslag werd steeds moeilijker gemaakt. Sociale plannen en recreatieprojecten werden ontwikkeld en er was aandacht voor de verbetering van kantines, werktijden en pauzes. De arbeiders waren zeer tevreden over wat het DAF voor hen deed, maar in ruil hiervoor werd door het DAF onvoorwaardelijke loyaliteit geëist. De organisatie bestreed naar eigen zeggen kapitalisme, liberalisme, maar ook revolutie tegen fabriekseigenaren en de nationaalsocialistische staat. Het DAF gaf openlijk de voorkeur aan grote genationaliseerde bedrijven boven particuliere ondernemingen. Lidmaatschap was in principe vrijwillig, maar leden van het DAF kwamen veel eenvoudiger aan werk dan niet-leden. Het lidmaatschap kostte tussen de 15 pfennig en 3 reichsmark, afhankelijk van de categorie waarin de arbeider viel. Een groot deel van de inkomsten van het DAF kwam uit bijdragen van leden. In 1934 was de opbrengst 300 miljoen Reichsmark.
rdf:langString «Герма́нский трудово́й фронт» (нем. Deutsche Arbeitsfront), DAF — в нацистской Германии объединённый профсоюз работников и работодателей. Германский трудовой фронт был образован 10 мая 1933 года в результате реформирования независимых профсоюзов и передачи их имущества с отменой права на проведение забастовок. Его правовой основой стал Закон о порядке национального труда от 20 января 1934 года. Германский трудовой фронт взял на себя функцию организации рабочих Германии для создания, по словам её руководителя Роберта Лея, «социального и производительного общества».В 1935 г. Германский трудовой фронт поглотил бывший нацистский профсоюз — НСБО. Несмотря на добровольный порядок вступления в организацию, её состав насчитывал около 22 млн человек. Германский трудовой фронт строился по образцу НСДАП в соответствии с «принципом фюрера» и просуществовал вплоть до окончания войны в 1945 году. Своей целью организация ставила «борьбу за права рабочих, против капитализма, либерализма, революции и поддерживала национал-социалистическое государство». В своей деятельности Германский трудовой фронт пытался выступать в качестве посредника между рабочими и владельцами предприятий. В отношениях с работодателями Фронт поддерживал национализацию государством крупных предприятий и настаивал на установлении контроля над уровнем заработной платы рабочих. Были внедрены достаточно высокий уровень заработной платы, улучшились условия труда, для рабочих открылись столовые, была создана целая сеть социальной поддержки и организации досуга рабочих на основе входившей в состав Германского трудового фронта организации «Сила через радость». Благодаря этим достижениям Германский трудовой фронт пользовался популярностью и благосклонностью рабочего класса Германии.
rdf:langString Deutsche Arbeitsfront, DAF, (tyska "Tyska arbetsfronten") var den arbetsorganisation i Nazityskland som ersatte de tyska fackföreningarna genom en enhetsorganisation för arbetsgivare och arbetstagare. Judar fick inte tillhöra DAF.
rdf:langString A Frente Alemã para o Trabalho (em alemão: Deutsche Arbeitsfront, DAF) foi uma organização alemã criada em substituição aos sindicatos, suprimidos em maio de 1933 pelo Partido Nacional Socialista dos Trabalhadores Alemães (partido nazista). Presidida por Robert Ley, reunia em seu seio tanto trabalhadores como empresários, e desconsiderando a ideologia da "luta de classes", defendida pelas organizações de inspiração marxista-comunista. Chegou a ter 25 milhões de afiliados e foi de grande influência na máquina estatal.
rdf:langString Німецький робітничий фронт (нім. Deutsche Arbeitsfront (DAF)) — німецька робітнича спілка під егідою нацистської партії. Оскільки з приходом до влади нацистів у 1933 р. незалежні профспілки були заборонені, Німецький Робітничий Фронт взяв на себе функцію організації робітників Німеччини для створення за словами засновника, Роберта Лея, «соціального і продуктивного суспільства». За власним визнанням ця організація ставила на меті боротьбу «за права робітників, проти капіталізму, лібералізму, революції та підтримувала націонал-соціалістичну державу». У своїй діяльності DAF намагалася виступати посередником між робітниками і володарями підприємств. У дійсності ця спілка була створена для контролю над робітничім класом Німеччини. В відносинах з роботодавцями Фронт підтримував націоналізацію державою великих підприємств і наполягав на встановленні контролю над заробітною платою робітників. Були запроваджений досить високий рівень заробітної плати, покращені умови праці, відкриті їдальні для робітників, розпочата ціла мережа соціальної підтримки, а також організації дозвілля робітників через споріднену спілку «Сила Через Радість». Ця організація, завдяки цим заходам користувалася певною популярністю і прихильністю робітничого класу Німеччини. На різних етапах діяльності участь DAF в житті підприємств стала помітнішою. Хоча теоретично членство в ньому було добровільним, практично великій кількості робітників було неможливо отримати роботу без членства у Фронті. У своїй структурі DAF підрозділялася на Націонал-соціалістичну Фабричну Організацію (нім. Nationalsozialistische Betriebsorganization) та Націонал-соціалістичну Фахову та Професійну Спілку (нім. Nationalsozialistische Handels und Gewerbeorganization). Обидва підрозділи забезпечували контроль нацистської партії над життям підприємств і робітників. З початком Другої Світової Війни DAF мав контроль над мобілізацією робітників до армії, гарантуючи відстрочки для кваліфікованих робітників тилу. Ця функція Фронту поступово зникла з ускладненням ситуації на фронтах війни та потребами армії.
rdf:langString 德意志劳工阵线(德語:Deutsche Arbeitsfront,缩写:DAF)是纳粹德国取缔威玛共和国的后创立的官方工会组织,它是一个雇主和工人的统一联盟,也是纳粹的统一工会组织。领导者为罗伯特·莱伊。 1933年5月2日起,在纳粹政权高调庆祝完第一个德国五一劳动节以后,就指派冲锋队和纳粹工会成员占领了自由工会的办公地点,没收了自由工会的财产,还拘捕并虐待了自由工会的领导干部。5月10日宣布立法解散自由工会,将所有的自由工会强行合并到统一的德意志劳工阵线中,同时也取消了工人罢工的权利。
xsd:integer 1945
xsd:nonNegativeInteger 14880
xsd:string DAF
xsd:date 1933-05-10
rdf:langString 25 million
rdf:langString Deutsche Arbeitsfront
xsd:string Defunct,Illegal

data from the linked data cloud