Fundamental interaction

http://dbpedia.org/resource/Fundamental_interaction an entity of type: Thing

En física, les forces fonamentals o interaccions fonamentals són el mecanisme mitjançant el qual les partícules interaccionen entre si, i aquestes interaccions no poden ser explicades d'altra manera. Hi ha quatre forces fonamentals que són les responsables de tots els fenòmens físics observats a l'univers: * Força nuclear feble, també anomenada senzillament força feble o interacció dèbil. * Força electromagnètica. * Força nuclear forta, també anomenada senzillament força forta o interacció forta. * Força gravitatòria. rdf:langString
القوى الأساسية أو التآثرات الأساسية (بالإنجليزية: Fundamental Interaction أو Fundamental Force)‏ وهي مجموعة الطرق التي تتفاعل وتتآثر بها الجسيمات الأولية فيما بينها. وغالبا ما توصف هذه القوى أو التآثرات عن طريق حقول فيزيائية، وغالبا ما يتوسط هذه الحقول أفعالا تبادلية عديدة لبوزونات قياسية (بالإنجليزية: gauge boson)‏ بين الجسيمات باختلافاتها. ويمكن عدّ مجموعة التآثرات التالية أساسية نظرا لمهمتها البحتة في تفسير بعض الظواهر الكونية التي تمس جانب من جوانب إحدى القوى الكونية. rdf:langString
基本相互作用(きほんそうごさよう、Fundamental interaction)は、物理学で素粒子の間に相互にはたらく基本的な相互作用。素粒子の相互作用、自然界の四つの力、相互作用とも。 rdf:langString
기본 상호작용(基本 相互作用, 영어: fundamental interaction)은 우주에 존재하는 기본적인 네 가지 힘을 말한다. 네 가지 이외의 상호작용인 제5의 힘이 있다는 주장도 있다. rdf:langString
Oddziaływania podstawowe (fundamentalne, elementarne) – oddziaływania fizyczne obserwowane w przyrodzie, niedające się sprowadzić do innych oddziaływań. rdf:langString
基本相互作用(英語:fundamental interaction)又称基本交互作用,為物质间最基本的,常稱為自然界四力或宇宙基本力(fundamental forces)。迄今为止观察到的所有关于物质的物理现象,在物理學中都可借助这四种基本相互作用的机制得到描述和解释。宇宙基本力不僅支配著原子也支配著宇宙。 大统一理论認為:強相互作用、弱相互作用和电磁相互作用可以統一成一種相互作用,目前统一弱相互作用和電磁相互作用的电弱统一理论已經獲得實驗證實。 rdf:langString
Základní interakce nebo základní síly jsou v částicové a kvantové fyzice obvykle čtyři základní síly, pomocí kterých lze vysvětlit všechny fyzikální jevy na Zemi i ve vesmíru. Pojem interakce označuje vzájemné působení částic hmoty, které lze matematicky popsat pomocí polí. Běžně pozorovatelný účinek mají díky svému dosahu gravitační a elektromagnetická interakce, silná a slabá interakce se uplatňují v jádrech atomů. je jen nepotvrzenou hypotézou. rdf:langString
Ο όρος θεμελιώδης αλληλεπίδραση ή Θεμελιώδεις Δυνάμεις αφορά τον μηχανισμό σύμφωνα με τον οποίο τα διάφορα σωματίδια αλληλεπιδρούν μεταξύ τους. Σήμερα γνωρίζουμε πως υπάρχουν τέσσερις θεμελιώδεις αλληλεπιδράσεις/δυνάμεις: η βαρυτική, η ηλεκτρομαγνητική, η ισχυρή και η ασθενής αλληλεπίδραση. Οι σύγχρονες θεωρίες υποστηρίζουν ότι τα σωματίδια δεν αλληλεπιδρούν απ' ευθείας μεταξύ τους, αλλά η αλληλεπίδραση λαμβάνει μέρος μέσω των φορέων της εκάστοτε αλληλεπίδρασης, όπως είναι το φωτόνιο για την ηλεκτρομαγνητική. rdf:langString
En fiziko, kialo por iu ajn akcelo aŭ aliaj ŝanĝoj en movoj estas fortoj. Esplorante la naturon oni povas vidi preskaŭ senliman kvanton de diferaj fortoj: forto de pezo, de tensio, de elasteco, de froto, de aera rezisto, de eksplodo ktp. Sed kiam oni eksciis la atoman strukturon de substanco, fizikistoj komprenis ke ĉiuj tiaj fortoj eblas priskribi per interagoj inter atomoj kaj elektronoj. Do ĉiuj fortoj eblis priskribi kiel formoj de elektromagnetaj interagoj, krom tiuj de gravitaj interagoj inter masoj. Tiuj du fortoj estis nomitaj fundamentaj fortoj de fiziko. rdf:langString
Eine fundamentale Wechselwirkung ist einer der grundlegend verschiedenen Wege, auf denen physikalische Objekte (Körper, Felder, Teilchen, Systeme) einander beeinflussen können. Es gibt die vier fundamentalen Wechselwirkungen Gravitation, Elektromagnetismus, schwache Wechselwirkung und starke Wechselwirkung. Sie werden auch als die vier Grundkräfte der Physik oder als Naturkräfte bezeichnet. rdf:langString
In physics, the fundamental interactions, also known as fundamental forces, are the interactions that do not appear to be reducible to more basic interactions. There are four fundamental interactions known to exist: the gravitational and electromagnetic interactions, which produce significant long-range forces whose effects can be seen directly in everyday life, and the strong and weak interactions, which produce forces at minuscule, subatomic distances and govern nuclear interactions. Some scientists hypothesize that a fifth force might exist, but these hypotheses remain speculative. rdf:langString
Fisikan, oinarrizko elkarrekintza oinarrizko partikulen artean gertatzen den elkarrekintza, interakzio edo indarra da. Gaur egun, fisikariek nahiago dute elkarrekintza terminoa erabiltzea, indarrak bosoien arteko interakzio gisa ulertzen baitituzte. Berriki bosgarren elkarrekintza bat aurkitu da: Higgs elkarrekintza. Dena den, oraindik informazio gehiegirik ez dugunez, artikulu honetako tauletan ez da beraren aipamenik egiten. rdf:langString
En física de partículas, se denomina fuerza fundamental a cada una de las clases de interacciones​ entre las partículas subatómicas, a saber:​ * Fuerza nuclear fuerte * Fuerza electromagnética * Fuerza nuclear débil (interacciones de decaimiento) * Interacción gravitatoria La primera incluye las fuerzas que mantienen los núcleos atómicos unidos, la interacción de los nucleones con los mesones pi y la producción de partículas extrañas. En general abarcan las interacciones entre hadrones​ y protones. rdf:langString
Quatre interactions élémentaires sont responsables de tous les phénomènes physiques observés dans l'Univers, chacune se manifestant par une force dite force fondamentale. Ce sont l'interaction nucléaire forte, l'interaction électromagnétique, l'interaction faible et l'interaction gravitationnelle. rdf:langString
Interaksi dasar adalah mekanisme di mana partikel saling berinteraksi satu sama lain, dan tidak dapat dijelaskan dengan interaksi dasar lainnya. Setiap fenomena dalam fisika yang telah diamati, mulai dari galaksi bertabrakan dengan yang lainnya sampai ke quark bergoyang dalam proton, dapat dijelaskan dengan interaksi ini. Karena pentingnya, pengertian terhadap gaya-gaya tersebut menarik perhatian fisikawan selama lebih dari setengah abad, dan masih berlanjut terus. rdf:langString
In fisica le interazioni fondamentali o forze fondamentali sono le interazioni o forze della natura che permettono di descrivere i fenomeni fisici a tutte le scale di distanza e di energia e che non sono quindi riconducibili ad altre forze. Sono state individuate quattro forze o interazioni fondamentali: l'interazione gravitazionale, l'interazione elettromagnetica, l'interazione debole e l'interazione forte. Per energie dell'ordine dei 100 GeV la forza elettromagnetica e la forza debole si presentano come unificate nell'interazione elettrodebole. rdf:langString
In de natuurkunde zijn vier fundamentele natuurkrachten bekend. Alle krachten volgen uit de vier fundamentele krachten. In volgorde van afnemende sterkte zijn dit: In de theoretische natuurkunde tracht men deze krachten te verenigen in een theorie. De vereniging van de elektromagnetische en de zwakke kracht is onomstreden. De combinatie van de sterke kracht met deze twee krachten (de zogenaamde GUT, Grand Unification Theory) is goed onderweg, hoewel er nog geen spoor van experimenteel bewijs is. De combinatie van de zwaartekracht en de andere krachten (genaamd de Theorie van alles), is echter nog steeds problematisch, omdat de zwaartekracht door de algemene relativiteitstheorie wordt beschreven, en de andere krachten door de kwantumtheorie, en die zijn moeilijk te verenigen. Theorieën die rdf:langString
Uma força fundamental é um mecanismo pelo qual as partículas interagem mutuamente, e que não pode ser explicado por nenhuma força mais fundamental. Cada fenômeno físico observado, desde uma colisão de galáxias até quarks agitando-se dentro de um próton, pode ser explicado por estas interações. Devido a sua importância fundamental, a compreensão destas interações ocupou a atenção dos físicos por meio século e continua ocupando até hoje. rdf:langString
Fundamental växelverkan, de fyra fundamentala naturkrafterna eller bara växelverkan är de fysikaliska fenomen där partiklar påverkar varandra med krafter. Enligt nuvarande teorier kan all interaktion förklaras utifrån dessa fyra krafter. Exempelvis är friktion resultatet av den elektromagnetiska kraften. rdf:langString
Фундамента́льные взаимоде́йствия, также известные как фундаментальные силы — качественно различающиеся типы взаимодействия элементарных частиц и составленных из них тел. На сегодня достоверно известно существование четырёх фундаментальных взаимодействий (не считая поля Хиггса): * гравитационного; * электромагнитного; * сильного; * слабого. При этом электромагнитное и слабое взаимодействия являются проявлениями единого электрослабого взаимодействия. rdf:langString
Фундамента́льні взаємоді́ї або Фундаментальні сили — різні типи взаємодії, що не зводяться одна до одної, елементарних частинок і складених з них тіл. На сьогодні достовірно відоме існування чотирьох фундаментальних взаємодій: гравітаційної, електромагнітної, сильної і слабкої взаємодій. Ведуться пошуки інших типів взаємодій, як в явищах мікросвіту, так і на космічних масштабах, проте поки існування якого-небудь іншого типу взаємодії не знайдено. rdf:langString
rdf:langString قوة أساسية
rdf:langString Forces fonamentals
rdf:langString Základní interakce
rdf:langString Fundamentale Wechselwirkung
rdf:langString Θεμελιώδης αλληλεπίδραση
rdf:langString Fundamenta forto
rdf:langString Interacciones fundamentales
rdf:langString Oinarrizko elkarrekintza
rdf:langString Interaksi dasar
rdf:langString Fundamental interaction
rdf:langString Interazioni fondamentali
rdf:langString Interaction élémentaire
rdf:langString 기본 상호작용
rdf:langString Fundamentele natuurkracht
rdf:langString 基本相互作用
rdf:langString Oddziaływania podstawowe
rdf:langString Força fundamental
rdf:langString Фундаментальные взаимодействия
rdf:langString Fundamental växelverkan
rdf:langString Фундаментальні взаємодії
rdf:langString 基本相互作用
xsd:integer 10890
xsd:integer 1123478192
rdf:langString En física, les forces fonamentals o interaccions fonamentals són el mecanisme mitjançant el qual les partícules interaccionen entre si, i aquestes interaccions no poden ser explicades d'altra manera. Hi ha quatre forces fonamentals que són les responsables de tots els fenòmens físics observats a l'univers: * Força nuclear feble, també anomenada senzillament força feble o interacció dèbil. * Força electromagnètica. * Força nuclear forta, també anomenada senzillament força forta o interacció forta. * Força gravitatòria.
rdf:langString Základní interakce nebo základní síly jsou v částicové a kvantové fyzice obvykle čtyři základní síly, pomocí kterých lze vysvětlit všechny fyzikální jevy na Zemi i ve vesmíru. Pojem interakce označuje vzájemné působení částic hmoty, které lze matematicky popsat pomocí polí. Běžně pozorovatelný účinek mají díky svému dosahu gravitační a elektromagnetická interakce, silná a slabá interakce se uplatňují v jádrech atomů. je jen nepotvrzenou hypotézou. Gravitace je v mikroskopickém měřítku na úrovni částic zdaleka nejslabší interakcí, pro kterou neexistuje uznávaná a experimentálně prokázaná teorie kvantové gravitace. V makroskopickém měřítku velkých vesmírných celků je experimentálně prověřená obecná teorie relativity, která však gravitaci nedefinuje jako interakci, ale jako zakřivení časoprostoru. Elektromagnetická, silná a slabá interakce jsou teoreticky popsány v tzv. standardním modelu pomocí kvantové teorie pole. Podle ní jsou interakce zprostředkované bosony základních interakcí neboli intermediálními částicemi, kterými jsou foton (elektromagnetická), gluon (silná) a bosony W a Z (slabá). Snahy po sjednocení interakcí vedlo k vytvoření Nobelovou cenou roku 1979 odměněné teorie elektroslabé interakce, slučující elektromagnetickou a slabou interakci. Uznávaná je i teorie sjednocující všechny tři kvantové interakce (tedy včetně silné) do jedné tzv. teorie velkého sjednocení. Naopak se nedaří sjednotit všechny čtyři interakce do tzv. teorie všeho, protože chybí kvantová teorie gravitace, která by popisovala gravitační interakci zprostředkovanou hypotetickou intermediální částicí gravitonem.
rdf:langString القوى الأساسية أو التآثرات الأساسية (بالإنجليزية: Fundamental Interaction أو Fundamental Force)‏ وهي مجموعة الطرق التي تتفاعل وتتآثر بها الجسيمات الأولية فيما بينها. وغالبا ما توصف هذه القوى أو التآثرات عن طريق حقول فيزيائية، وغالبا ما يتوسط هذه الحقول أفعالا تبادلية عديدة لبوزونات قياسية (بالإنجليزية: gauge boson)‏ بين الجسيمات باختلافاتها. ويمكن عدّ مجموعة التآثرات التالية أساسية نظرا لمهمتها البحتة في تفسير بعض الظواهر الكونية التي تمس جانب من جوانب إحدى القوى الكونية.
rdf:langString Eine fundamentale Wechselwirkung ist einer der grundlegend verschiedenen Wege, auf denen physikalische Objekte (Körper, Felder, Teilchen, Systeme) einander beeinflussen können. Es gibt die vier fundamentalen Wechselwirkungen Gravitation, Elektromagnetismus, schwache Wechselwirkung und starke Wechselwirkung. Sie werden auch als die vier Grundkräfte der Physik oder als Naturkräfte bezeichnet. Einzeln oder in Kombination bringen die vier fundamentalen Wechselwirkungen sämtliche bekannten physikalischen Prozesse hervor, seien es Prozesse zwischen Elementarteilchen oder zwischen Materie und Feldern in makroskopischen Ausmaßen, sei es auf der Erde, in Sternen oder im Weltraum. Weitere Arten von Wechselwirkungen scheinen zur Beschreibung der Natur nicht erforderlich; gelegentlich aufgestellte Hypothesen über eine „fünfte Kraft“, die zur Erklärung bestimmter Beobachtungen nötig wäre, konnten nicht bestätigt werden. Andererseits ist es bisher auch nicht gelungen, die Vielfalt der beobachteten Vorgänge mit weniger als vier fundamentalen Wechselwirkungen zu erklären. Allerdings ist anzumerken, dass dieses einfache Bild, das etwa um die Mitte des 20. Jahrhunderts herausgearbeitet wurde, nach neueren Entwicklungen zu modifizieren ist: Zwei der vier Wechselwirkungen (die elektromagnetische und die schwache Wechselwirkung) werden im heutigen Standardmodell der Elementarteilchenphysik aus einer gemeinsamen Grundlage hergeleitet, die den Namen elektroschwache Wechselwirkung trägt. Daher wird zuweilen von insgesamt nur drei fundamentalen Wechselwirkungen gesprochen. Andererseits enthält das Standardmodell das neuartige Higgs-Feld, das durch eine besondere Art der Wechselwirkung den zunächst als masselos angesetzten Fermionen, z. B. den Elektronen, ihre Masse verleiht. Diese Wechselwirkung wird jedoch bisher (Stand 2017) gewöhnlich nicht als fünfte fundamentale Wechselwirkung bezeichnet.
rdf:langString Ο όρος θεμελιώδης αλληλεπίδραση ή Θεμελιώδεις Δυνάμεις αφορά τον μηχανισμό σύμφωνα με τον οποίο τα διάφορα σωματίδια αλληλεπιδρούν μεταξύ τους. Σήμερα γνωρίζουμε πως υπάρχουν τέσσερις θεμελιώδεις αλληλεπιδράσεις/δυνάμεις: η βαρυτική, η ηλεκτρομαγνητική, η ισχυρή και η ασθενής αλληλεπίδραση. Οι σύγχρονες θεωρίες υποστηρίζουν ότι τα σωματίδια δεν αλληλεπιδρούν απ' ευθείας μεταξύ τους, αλλά η αλληλεπίδραση λαμβάνει μέρος μέσω των φορέων της εκάστοτε αλληλεπίδρασης, όπως είναι το φωτόνιο για την ηλεκτρομαγνητική. Μεγάλο κομμάτι της έρευνας σήμερα στο πεδίο της θεωρητικής φυσικής στρέφεται στην ενοποίηση των τεσσάρων αυτών αλληλεπιδράσεων. Το πρώτο βήμα έγινε με την ενοποίηση του ηλεκτρισμού με τον μαγνητισμό από τον Τζέιμς Μάξγουελ. Η ηλεκτρομαγνητική και η ασθενής αλληλεπίδραση έχουν επίσης ενωθεί ως η ηλεκτροασθενής αλληλεπίδραση, στο όριο των χαμηλών ενεργειών. Οι μεγαλοενοποιημένες θεωρίες βαθμίδας φιλοδοξούν να ενοποιήσουν την ηλεκτροασθενή με την ισχυρή αλληλεπίδραση, ενώ παραμένει και η βαρύτητα, για την οποία έχουν διατυπωθεί αρκετές ανεπιβεβαίωτες θεωρίες, όπως η θεωρία Χορδών.
rdf:langString En fiziko, kialo por iu ajn akcelo aŭ aliaj ŝanĝoj en movoj estas fortoj. Esplorante la naturon oni povas vidi preskaŭ senliman kvanton de diferaj fortoj: forto de pezo, de tensio, de elasteco, de froto, de aera rezisto, de eksplodo ktp. Sed kiam oni eksciis la atoman strukturon de substanco, fizikistoj komprenis ke ĉiuj tiaj fortoj eblas priskribi per interagoj inter atomoj kaj elektronoj. Do ĉiuj fortoj eblis priskribi kiel formoj de elektromagnetaj interagoj, krom tiuj de gravitaj interagoj inter masoj. Tiuj du fortoj estis nomitaj fundamentaj fortoj de fiziko. En 1930-aj jaroj oni malkovris la nukleon de atomo kaj ĝian fajnan strukturon (protonojn kaj neŭtronojn). Gravito aŭ elektromagneta forto ne povis klarigi kio tenas protonojn kaj neŭtronojn kune. Pro tio oni postulis trian fundamentan forton - la fortan nuklean forton. Poste oni ankaŭ bezonis la kvaran, ĉar alie ne eblis kompreni kelkajn interagojn en kvantuma mondo, ekzemple disfalon de liberaj neŭtronoj. Tiun forton oni nomis malforta nuklea forto. Do, en moderna fiziko la kvar fundamentajn fortojn de la universo oni nomas: * Gravito * Elektromagneta forto * Malforta nuklea forto * Forta nuklea forto Ĝis nun tio sufiĉas por kompreni iun ajn forton aŭ interagon, kiun la scienco konas. Nuntempe por ĉiu fundamenta forto oni postulis ekziston de partiklo, kiu tenas ĝin. Tiu nomiĝas kalibra bosono.
rdf:langString In physics, the fundamental interactions, also known as fundamental forces, are the interactions that do not appear to be reducible to more basic interactions. There are four fundamental interactions known to exist: the gravitational and electromagnetic interactions, which produce significant long-range forces whose effects can be seen directly in everyday life, and the strong and weak interactions, which produce forces at minuscule, subatomic distances and govern nuclear interactions. Some scientists hypothesize that a fifth force might exist, but these hypotheses remain speculative. Each of the known fundamental interactions can be described mathematically as a field. The gravitational force is attributed to the curvature of spacetime, described by Einstein's general theory of relativity. The other three are discrete quantum fields, and their interactions are mediated by elementary particles described by the Standard Model of particle physics. Within the Standard Model, the strong interaction is carried by a particle called the gluon and is responsible for quarks binding together to form hadrons, such as protons and neutrons. As a residual effect, it creates the nuclear force that binds the latter particles to form atomic nuclei. The weak interaction is carried by particles called W and Z bosons, and also acts on the nucleus of atoms, mediating radioactive decay. The electromagnetic force, carried by the photon, creates electric and magnetic fields, which are responsible for the attraction between orbital electrons and atomic nuclei which holds atoms together, as well as chemical bonding and electromagnetic waves, including visible light, and forms the basis for electrical technology. Although the electromagnetic force is far stronger than gravity, it tends to cancel itself out within large objects, so over large (astronomical) distances gravity tends to be the dominant force, and is responsible for holding together the large scale structures in the universe, such as planets, stars, and galaxies. Many theoretical physicists believe these fundamental forces to be related and to become unified into a single force at very high energies on a minuscule scale, the Planck scale, but particle accelerators cannot produce the enormous energies required to experimentally probe this. Devising a common theoretical framework that would explain the relation between the forces in a single theory is perhaps the greatest goal of today's theoretical physicists. The weak and electromagnetic forces have already been unified with the electroweak theory of Sheldon Glashow, Abdus Salam, and Steven Weinberg, for which they received the 1979 Nobel Prize in physics. Some physicists seek to unite the electroweak and strong fields within what is called a Grand Unified Theory (GUT). An even bigger challenge is to find a way to quantize the gravitational field, resulting in a theory of quantum gravity (QG) which would unite gravity in a common theoretical framework with the other three forces. Some theories, notably string theory, seek both QG and GUT within one framework, unifying all four fundamental interactions along with mass generation within a theory of everything (ToE).
rdf:langString En física de partículas, se denomina fuerza fundamental a cada una de las clases de interacciones​ entre las partículas subatómicas, a saber:​ * Fuerza nuclear fuerte * Fuerza electromagnética * Fuerza nuclear débil (interacciones de decaimiento) * Interacción gravitatoria La primera incluye las fuerzas que mantienen los núcleos atómicos unidos, la interacción de los nucleones con los mesones pi y la producción de partículas extrañas. En general abarcan las interacciones entre hadrones​ y protones. Las fuerzas electromagnéticas tienen lugar entre partículas cargadas, actuando tanto en cuerpos en reposo respecto al observador (interacción electrostática), como en movimiento (interacción magnética). Las fuerzas débiles son responsables de la desintegración beta, decaimiento pi mu y decaimiento mu electrón. Las fuerzas de gravedad son tan débiles a escalas nucleares que son despreciables en los experimentos actuales. Las teorías de campo gauge explican tanto las partículas fundamentales como sus interacciones. Las primeras, explicadas como campos cuánticos relativistas, son representaciones de ciertos operadores de carga que se corresponden con la carga gravitacional, spin, carga eléctrica y demás, mientras que las fuerzas fundamentales son las fuerzas de atracción y repulsión entre estas cargas.​ Por otro lado, de acuerdo con la teoría general de la relatividad, las interacciones son debidas a la interacción de la energía con la topología del espacio-tiempo. Hasta el momento, tanto la descripción de la gravedad como un campo gauge, como la explicación de las interacciones como topologías, han sido infructuosas.​ Casi toda la historia de la física moderna se ha centrado en la unificación de estas interacciones​ y hasta ahora la interacción débil y la electromagnética se han podido unificar en el marco teórico conocido como modelo electrodébil.​ Por su parte, la unificación de la interacción fuerte con dicho modelo electrodébil es el motivo de toda la teoría de la gran unificación. Y finalmente, la teoría del todo conciliaría aquella con la interacción gravitatoria. La comunidad científica prefiere el nombre de interacciones fundamentales al de fuerzas debido a que con ese término se puede referir tanto a las fuerzas como a los decaimientos que afectan a una partícula dada.​
rdf:langString Fisikan, oinarrizko elkarrekintza oinarrizko partikulen artean gertatzen den elkarrekintza, interakzio edo indarra da. Gaur egun, fisikariek nahiago dute elkarrekintza terminoa erabiltzea, indarrak bosoien arteko interakzio gisa ulertzen baitituzte. Lau motatako oinarrizko elkarrekintzak ezagutzen dira naturan: grabitatorioa, elektromagnetikoa, nuklear bortitza eta nuklear ahula. Unibertsoan gauzatzen den edozein interakzio lau elkarrekintza horietakoa da. Dena den, elkarrekintza elektromagnetikoaren eta elkarrekintza nuklear ahularen arteko eremu-teoria bateratua proposatu da da, eta biak elkarrakzio elektroahulean bildu dira. Interakzio elektroahula eta bortitza eredu estandarra izenekoan kontsideratuta daude, baina ez da lortu elkarrekintza guztiak eremu-teoria bakarrean bateratzea. Halere, uste da Big Banga baino lehen elkarrekintza bakarra zegoela eta haren ostean lau elkarrekintza hauek sortu zirela. Gaur egungo teoriaren arabera, elkarrekintzak partikula bitartekarien bidez gertatzen dira, eta interakzioa mota bakoitzak bere partikula bitartekaria du. Berriki bosgarren elkarrekintza bat aurkitu da: Higgs elkarrekintza. Dena den, oraindik informazio gehiegirik ez dugunez, artikulu honetako tauletan ez da beraren aipamenik egiten. Ondoko taulan ondo ezagutzen diren lau oinarrizko elkarrekintzei informazio eskematikoa bildu da, bakoitza zein propietateri dagokion azalduz, eta, halaber, zein oinarrizko partikulatan eragiten duen, zein partikula bitartekari duen eta zein magnitude erlatibo duen ere azaltzen da.
rdf:langString Quatre interactions élémentaires sont responsables de tous les phénomènes physiques observés dans l'Univers, chacune se manifestant par une force dite force fondamentale. Ce sont l'interaction nucléaire forte, l'interaction électromagnétique, l'interaction faible et l'interaction gravitationnelle. En physique classique, les lois de la gravitation et de l'électromagnétisme étaient considérées comme axiomes. Cependant en théorie quantique des champs, ces forces sont décrites par l'échange de bosons virtuels : le modèle standard de la physique des particules décrit les interactions forte, faible et électromagnétique, mais une théorie quantique des champs n'a pas encore pu être élaborée pour la gravitation. Les puissances de ces forces fondamentales sont normalement très différentes (voir plus bas), mais si l'énergie cinétique des particules augmente, les puissances se rapprochent. On pense que les quatre forces avaient la même puissance aux énergies extrêmement élevées qui étaient en jeu juste après le Big Bang lors de l'ère de Planck.
rdf:langString Interaksi dasar adalah mekanisme di mana partikel saling berinteraksi satu sama lain, dan tidak dapat dijelaskan dengan interaksi dasar lainnya. Setiap fenomena dalam fisika yang telah diamati, mulai dari galaksi bertabrakan dengan yang lainnya sampai ke quark bergoyang dalam proton, dapat dijelaskan dengan interaksi ini. Karena pentingnya, pengertian terhadap gaya-gaya tersebut menarik perhatian fisikawan selama lebih dari setengah abad, dan masih berlanjut terus. Biasanya, fisikawan menghitung empat interaksi: gravitasi, elektromagnetisme, gaya nuklir lemah dan gaya nuklir kuat. Besarannya dan kelakuannya berbeda jauh satu sama lain, bisa dilihat di tabel di atas. Dan diyakini ketiga gaya di atas adalah suatu interaksi yang lebih dasar. Gaya-gaya tersebut disebut "gaya dasar" namun banyak orang menduga penamaan ini menyesatkan karena gravitasi tidak lagi dijelaskan sebagai "gaya" dalam Hukum gerak Newton: tidak ada "gaya gravitasi" yang bekerja di suatu jarak yang menyebabkan suatu benda bertambah kecepatannya. (seperti dikira 1 abad yang lalu dalam teori gravitasi Newton). Oleh karena itu relativitas umum menjelaskan gravitasi dengan lekukan ruangwaktu (terdiri dari dan . Pandangan modern dari 3 gaya dasar ini (semua di atas kecuali gravitasi) adalah objek tidak berinteraksi secara langsung satu sama lain tetapi menciptakan sebuah medan yang memengaruhi kelakuan dari objek di kejauhan. Dari teori medan kuantum medan-medan ini dihubungkan dengan satu atau lebih partikel dan dipercayai sebagai hasil dari simetri dasar alam.
rdf:langString 基本相互作用(きほんそうごさよう、Fundamental interaction)は、物理学で素粒子の間に相互にはたらく基本的な相互作用。素粒子の相互作用、自然界の四つの力、相互作用とも。
rdf:langString 기본 상호작용(基本 相互作用, 영어: fundamental interaction)은 우주에 존재하는 기본적인 네 가지 힘을 말한다. 네 가지 이외의 상호작용인 제5의 힘이 있다는 주장도 있다.
rdf:langString In de natuurkunde zijn vier fundamentele natuurkrachten bekend. Alle krachten volgen uit de vier fundamentele krachten. In volgorde van afnemende sterkte zijn dit: In de theoretische natuurkunde tracht men deze krachten te verenigen in een theorie. De vereniging van de elektromagnetische en de zwakke kracht is onomstreden. De combinatie van de sterke kracht met deze twee krachten (de zogenaamde GUT, Grand Unification Theory) is goed onderweg, hoewel er nog geen spoor van experimenteel bewijs is. De combinatie van de zwaartekracht en de andere krachten (genaamd de Theorie van alles), is echter nog steeds problematisch, omdat de zwaartekracht door de algemene relativiteitstheorie wordt beschreven, en de andere krachten door de kwantumtheorie, en die zijn moeilijk te verenigen. Theorieën die hier mogelijk een oplossing bieden, zijn de snaartheorie en de loop-kwantumzwaartekracht.
rdf:langString In fisica le interazioni fondamentali o forze fondamentali sono le interazioni o forze della natura che permettono di descrivere i fenomeni fisici a tutte le scale di distanza e di energia e che non sono quindi riconducibili ad altre forze. Sono state individuate quattro forze o interazioni fondamentali: l'interazione gravitazionale, l'interazione elettromagnetica, l'interazione debole e l'interazione forte. Per energie dell'ordine dei 100 GeV la forza elettromagnetica e la forza debole si presentano come unificate nell'interazione elettrodebole. Ulteriori forze sono state proposte per spiegare alcune lacune delle attuali teorie anche rispetto ai risultati sperimentali (ad esempio non sono ancora note le interazioni della materia oscura), ma al momento non esiste consenso in merito alla loro esistenza e alle loro eventuali proprietà.
rdf:langString Oddziaływania podstawowe (fundamentalne, elementarne) – oddziaływania fizyczne obserwowane w przyrodzie, niedające się sprowadzić do innych oddziaływań.
rdf:langString Fundamental växelverkan, de fyra fundamentala naturkrafterna eller bara växelverkan är de fysikaliska fenomen där partiklar påverkar varandra med krafter. Enligt nuvarande teorier kan all interaktion förklaras utifrån dessa fyra krafter. Exempelvis är friktion resultatet av den elektromagnetiska kraften. Man räknar idag med fyra typer av växelverkan: stark växelverkan, svag växelverkan, elektromagnetisk växelverkan och gravitation. Den starka växelverkan är den kraft som får atomkärnor att hålla samman. Den svaga kraften är den kraft som orsakar β-sönderfall, och är också den enda kraft som kan få elementarpartiklar att ändra sort. Elektromagnetisk växelverkan är den kraft som ger upphov till elektriska och magnetiska krafter. Gravitationen är den kraft som får saker och ting att falla till marken, och som dominerar ute i rymden. Hur partiklarna interagerar på kvantnivå anges av standardmodellen. Inom standardmodellen beskrivs hur partiklar interagerar via stark växelverkan, svag växelverkan och den elektromagnetiska kraften. I standardmodellen har den svaga kraften och den elektromagnetiska kraften visats vara olika yttringar av en och samma kraft, elektrosvag kraft, och man talar därför också om tre fundamentala krafter.
rdf:langString Uma força fundamental é um mecanismo pelo qual as partículas interagem mutuamente, e que não pode ser explicado por nenhuma força mais fundamental. Cada fenômeno físico observado, desde uma colisão de galáxias até quarks agitando-se dentro de um próton, pode ser explicado por estas interações. Devido a sua importância fundamental, a compreensão destas interações ocupou a atenção dos físicos por meio século e continua ocupando até hoje. Tradicionalmente, o físico moderno tem listado 4 interações: gravidade, eletromagnetismo, a força nuclear fraca, e a força forte. Suas magnitudes e comportamentos variam muito, como pode ser visto na tabela abaixo. Ainda, existe uma crença muito forte de que 3 destas interações (eletromagnetismo, força nuclear fraca e força forte) sejam a manifestação de uma única interação, mais fundamental, tal como a eletricidade e o magnetismo são agora entendidos como dois aspectos de uma interação eletromagnética. Eletromagnetismo e forças nucleares fracas têm se mostrado como dois aspectos da força eletrofraca. De forma mais especulativa, a força eletrofraca e a força nuclear forte podem vir a ser combinadas usando as teorias da grande unificação. Como combinar a quarta interação, a gravidade, com as outras três ainda é um tópico para a pesquisa em gravitação quântica. Estas interações são algumas vezes chamadas de "forças fundamentais", embora muitos achem que esta terminologia seja enganosa porque uma delas, gravidade, não é totalmente explicada por uma "força" no sentido newtoniano: nenhuma "força gravitacional" está atuando à distância para levar um corpo a se acelerar (como era o que se acreditava até o século anterior com a teoria da gravitação newtoniana). Ao invés disto, a relatividade geral explicou a gravitação pela a curvatura do espaço-tempo (composta da dilatação gravitacional do tempo e da ). A visão da mecânica quântica moderna das três forças fundamentais (todas, exceto a gravidade) é que as partículas da matéria (férmions) não se interagem mutuamente mas pela troca de partículas virtuais (bósons) chamadas de condutores de interação ou mediadores de interação. Esta dupla de matéria (férmions) com as partículas mediadoras (bósons) são entendidas como sendo resultado de alguma simetria fundamental da natureza.
rdf:langString Фундамента́льні взаємоді́ї або Фундаментальні сили — різні типи взаємодії, що не зводяться одна до одної, елементарних частинок і складених з них тіл. На сьогодні достовірно відоме існування чотирьох фундаментальних взаємодій: гравітаційної, електромагнітної, сильної і слабкої взаємодій. Ведуться пошуки інших типів взаємодій, як в явищах мікросвіту, так і на космічних масштабах, проте поки існування якого-небудь іншого типу взаємодії не знайдено. У фізиці причиною зміни руху тіл є сила (див. другий закон Ньютона). Досліджуючи навколишній світ, ми можемо помітити чимало найрізноманітніших сил: сила тяжіння, сила натягу нитки, сила стиснення пружини, сила, що виникає під час зіткнення тіл, сила тертя, сила опору повітря, сила вибуху і т.д. Проте як тільки була з'ясована атомарна структура речовини, стало зрозуміло, що вся різноманітність цих сил є результатом взаємодії атомів один з одним. Оскільки атоми взаємодіють в основному через електростатичну взаємодію електронних оболонок, то, як виявилося, всі ці сили — лише різні прояви електромагнітної взаємодії. Єдиний виняток — сила тяжіння, причиною якої є гравітаційна взаємодія між двома тілами, що мають масу. Фундаментальні взаємодії з'явилися завдяки спонтанному порушенню симетрії в перші моменти існування Всесвіту. Сучасні космологічні теорії розглядають еволюцію Всесвіту, починаючи з так званого планківського моменту, 5.4×10-44с. Після цього, єдине поле, що посідало найбільшу симетрію, розпалось, й від нього відділилась гравітація. Інтервал 10-43÷10-36с відповідає епосі Великого об'єднання трьох інших взаємодій — сильної, слабкої і електромагнітної. Після цього відокремлюється сильна, а в момент 10-10 с розділяються електромагнітна і слабка взаємодії (тобто, руйнується електрослабка симетрія).
rdf:langString Фундамента́льные взаимоде́йствия, также известные как фундаментальные силы — качественно различающиеся типы взаимодействия элементарных частиц и составленных из них тел. На сегодня достоверно известно существование четырёх фундаментальных взаимодействий (не считая поля Хиггса): * гравитационного; * электромагнитного; * сильного; * слабого. При этом электромагнитное и слабое взаимодействия являются проявлениями единого электрослабого взаимодействия. Ведутся поиски других типов фундаментальных взаимодействий, как в явлениях микромира, так и в космических масштабах, однако пока какого-либо другого типа фундаментального взаимодействия не обнаружено (см. Пятая сила). В теориях Великого объединения предполагается существование электроядерного взаимодействия. Возможно, нарушение CP-инвариантности вызывается сверхслабым взаимодействием.
rdf:langString 基本相互作用(英語:fundamental interaction)又称基本交互作用,為物质间最基本的,常稱為自然界四力或宇宙基本力(fundamental forces)。迄今为止观察到的所有关于物质的物理现象,在物理學中都可借助这四种基本相互作用的机制得到描述和解释。宇宙基本力不僅支配著原子也支配著宇宙。 大统一理论認為:強相互作用、弱相互作用和电磁相互作用可以統一成一種相互作用,目前统一弱相互作用和電磁相互作用的电弱统一理论已經獲得實驗證實。
xsd:nonNegativeInteger 40824

data from the linked data cloud