French Revolutionary Wars

http://dbpedia.org/resource/French_Revolutionary_Wars an entity of type: Thing

Francouzské revoluční války byla série válek v letech 1792 až 1802 během Velké francouzské revoluce mezi revoluční Francií a sousedními evropskými mocnostmi. rdf:langString
フランス革命戦争(フランスかくめいせんそう、仏: Guerres de la Révolution française, 英: French Revolutionary Wars)は、1792年から1802年にかけて、フランス革命を巡ってフランスとヨーロッパ諸国との間で行われた戦争の総称。 フランス革命戦争は、当初はフランス革命に対する諸外国による干渉戦争であったが、フランスは第一次対仏大同盟および第二次対仏大同盟に勝利して、革命政府の国際的承認と大幅な領土拡大を勝ち取った。 なお1799年11月9日のナポレオン・ボナパルトの第一統領就任以降は、「フランス革命戦争」ではなく「ナポレオン戦争」と呼ばれる。 rdf:langString
Французские революционные войны — серия конфликтов с участием Французской республики, проходивших в Европе в период с 1792 года, когда французское революционное правительство объявило войну Австрии, по 1802 год, а именно до заключения Амьенского мира. rdf:langString
法国大革命战争(法語:Guerres de la Révolution française)指的是1792年到1802年间新建立的法兰西共和国和反法同盟之间的一系列戰爭。法國大革命战争在军事史上有重大意义,是历史上的第一场“现代战争”。在民族主义激励下的法国公民组成的軍隊打败了歐洲各国的职业军人,显示了民族主義和徵兵制相结合的巨大威力。法國軍队开创了以普遍征兵制,就地补给制和多兵种合成编制为核心的现代军事体制,成为现代军事体制的先导。新兴的民族主义和军事制度,随着拿破仑战争传遍了欧洲,彻底改变了人类战争的形态,使得席卷全民的残酷的世界大战成为可能。 rdf:langString
Французькі революційні війни — серія конфліктів за участю Франції, що відбувались в Європі у період з 1792 року, коли французький революційний уряд оголосив війну Австрії, до 1802 року, а саме до укладення Ам'єнського миру. rdf:langString
كانت حروب الثورة الفرنسية (بالفرنسية: Guerres de la Révolution française)‏ سلسلة من الصراعات العسكرية الشاملة التي استمرت من 1792 حتى 1802 ونتجت على أثر الثورة الفرنسية. حُرضت فرنسا ضد بريطانيا العظمى، والنمسا، والإمبراطورية الرومانية المقدسة، وبروسيا، وروسيا، وعدد من الممالك الأخرى. هي مقسمة إلى فترتين: حرب التحالف الأول (1792-1797) وحرب التحالف الثاني (1798-1802). اقتصر القتال في البداية على أوروبا، ويُفترض أنه اتخذ تدريجيًا بعدًا عالميًا. بعد عقد من الحرب المستمرة والدبلوماسية العدوانية، احتلت فرنسا مناطق في شبه الجزيرة الإيطالية، والبلدان المنخفضة، وأما راينلاند في أوروبا فعادت إلى لويزيانا في أمريكا الشمالية. ضمن النجاح الفرنسي في هذه الصراعات انتشار المبادئ الثورية في معظم أنحاء أوروبا. rdf:langString
Les Guerres de la Revolució Francesa foren una sèrie de conflictes bèl·lics, esdevinguts entre 1792 i 1802, en què França s'enfrontà a diferents monarquies europees. Caracteritzades pel fervor revolucionari francès i per importants innovacions militars, aquestes guerres revolucionàries van dur al domini dels Països Baixos, Itàlia i Renània per França. A causa de la pràctica de la lleva forçosa, a les guerres de la França revolucionària, hi va participar un gran nombre de soldats. rdf:langString
Οι Πόλεμοι της Γαλλικής Επανάστασης ήταν μία σειρά μεγάλων συγκρούσεων, που διήρκεσαν από το 1792 έως το 1802, ανάμεσα στην επαναστατημένη Γαλλία και στους συνασπισμούς κρατών που σχηματίστηκαν εναντίον της εκείνη τη δεκαετία. Κατά τη διάρκεια του πολέμου ο στρατός των Γάλλων επαναστατών εισήλθε σε περιοχές των Κάτω Χωρών, της Ιταλίας και της κοιλάδας του Ρήνου, πετυχαίνοντας νίκες εναντίον των αντιπάλων του. Κατά τη διάρκεια των πολέμων αυτών αναπτύχθηκαν στρατιωτικές καινοτομίες που χαρακτήρισαν και τους μετέπειτα Ναπολεόντειους Πολέμους. Η Γαλλική Επανάσταση κατά τη διάρκειά τους εδραιώθηκε, όμως το τίμημα ήταν ο τεράστιος αριθμός θυμάτων απ’ όλες τις πλευρές. rdf:langString
La Francaj Revoluciaj Militoj estis serio de gravaj konfliktoj, de 1792 ĝis 1802, batalitaj inter la Franca revolucia registaro kaj pluraj eŭropaj ŝtatoj. Markita de la franca revolucia fervoro kaj armeaj inovacioj, la kampanjoj vidis la malvenkon de la Franca Revolucia Armeo kaj kelkaj kontraŭstaraj koalicioj kaj la vastigon de la franca kontrolo sur Malaltaj landoj, Italio, kaj la Rejnlando. La militoj implikis grandegajn nombrojn da soldatoj, plejparte pro la apliko de moderna amasribelo. rdf:langString
Las guerras revolucionarias francesas o guerras de Coalición fueron una sucesión de conflictos bélicos y políticos entre el gobierno revolucionario francés y Austria hasta la firma del Tratado de Luneville en 1801. Normalmente se dividen entre la Primera Coalición (1792-1797) y la Segunda Coalición (1798-1801), aunque Francia estuvo constantemente en guerra con Gran Bretaña desde 1793 hasta el Tratado de Amiens (1802). Estuvieron marcadas por el fervor revolucionario francés y por las innovaciones en el ámbito militar. rdf:langString
The French Revolutionary Wars (French: Guerres de la Révolution française) were a series of sweeping military conflicts lasting from 1792 until 1802 and resulting from the French Revolution. They pitted France against Britain, Austria, Prussia, Russia, and several other monarchies. They are divided in two periods: the War of the First Coalition (1792–97) and the War of the Second Coalition (1798–1802). Initially confined to Europe, the fighting gradually assumed a global dimension. After a decade of constant warfare and aggressive diplomacy, France had conquered territories in the Italian Peninsula, the Low Countries and the Rhineland in Europe and abandoned Louisiana in North America. French success in these conflicts ensured the spread of revolutionary principles over much of Europe. rdf:langString
Frantziako Iraultzako Gerrak Frantzia iraultzailearen eta Europako zenbait estaturen artean gatazka armatuak izan ziren, 1792-1802 bitartean gertatutakoak. Iraultzaren suhartasunak eta berrikuntza militarrek markatuta, Frantzia iraultzailearen armadek aurka zituen hainbat koalizio garaitu zituen, eta Herbehereetara, Italiara eta Rhin aldera hedatu zen frantziarren kontrola. Gerretan soldadu kopuru itzelek hartu zuten parte, batik bat errekrutatze moderno masiboa martxan jarri zelako. rdf:langString
Les guerres de la Révolution française sont les conflits qui ont impliqué la France révolutionnaire contre d'autres pays européens, souvent coalisés, durant la période comprise entre 1792 (guerre contre le Saint-Empire et les royaumes de Bohême et de Hongrie) et le traité d'Amiens de 1802, première phase des guerres de Coalitions. Une distinction peut être faite entre la période dite de la Première Coalition (1792 – 1797) et la Deuxième Coalition (1798 – 1801), même si certains pays, et notamment le Royaume-Uni, étaient en guerre continue contre la France de 1793 à 1802. rdf:langString
Perang Revolusi Prancis adalah serangkaian konflik besar dari 1792 sampai 1802 antara Pemerintahan Revolusi Prancis dan beberapa negara Eropa. Ditandai dengan semangat revolusioner Prancis dan inovasi militer, perang ini menyaksikan kemenangan yang mengalahkan sejumlah koalisi yang menentang mereka dan memperluas kekuasaan Prancis ke , Italia, dan . Perang ini melibatkan jumlah tentara yang besar, terutama karena penerapan modern. rdf:langString
Le guerre rivoluzionarie francesi furono combattute dal 1792 al 1802 dalla Francia rivoluzionaria contro gran parte delle potenze europee, ostili alla Rivoluzione, che aveva rovesciato la monarchia secolare e mandato il re Luigi XVI e la sua regina, Maria Antonietta, alla ghigliottina, e decise a frenare l'espansionismo ideologico e territoriale francese e restaurare l'Antico regime. Cronologicamente vengono anche suddivise in guerra della prima coalizione (1792-1797), che terminò con il trattato di Campoformio, e in guerra della seconda coalizione (1798-1802); in realtà la Francia fu costantemente in guerra con la Gran Bretagna dal 1793 fino al 1802. rdf:langString
프랑스 혁명 전쟁(영어: French Revolutionary Wars, 프랑스어: Guerres de la Révolution française)은 프랑스 혁명으로 탄생한 프랑스 공화국 정부와 공화제에 반대하는 오스트리아 · 프로이센 · 영국 · 러시아 · 프랑스 왕당파 등 사이에서 벌어진 전쟁이다. 프랑스 혁명 전쟁은 오스트리아의 프랑스 혁명에 대한 간섭을 계기로 프랑스 혁명 정부(지롱드파 내각)가 오스트리아에게 선전 포고(1792년 4월 20일 )를 함으로써 시작되어, 프랑스 북부와 동부 · 네덜란드 · 벨기에 · 북부 이탈리아 · 이집트 · 일부 식민지 등이 주요 전쟁터가 되었다. 오스트리아-프로이센의 공격은 1792년 9월 20일 발미에서 중단되지만(→발미 전투), 1793년 혁명의 좌경화(루이 16세의 처형)와 혁명군의 오스트리아령 네덜란드(현, 벨기에) 침투에 따라 1793년에는 영국 · 오스트리아 · 프로이센 · 스페인 등을 중심으로 제1차 대프랑스 동맹이 결성되어, 국내의 반란과 함께 프랑스는 위기에 빠졌다. 하지만 프랑스는 혁명의 열기에 의해 초래된 국가적인 전쟁에 참가, 국가 총동원 체제의 정비와 사단 편성의 도입을 비롯한 군사 혁신을 단행함으로써 반격을 가하였고 모든 정치적 · 경제적 · 군사적 역량을 동원하여 일련의 전투에서 승리를 거둔다. 1796년 제1차 이탈리아 원정에서 프랑스 총재정부는 라인 방면에 2개 군, 북이탈리아 방면에 1개 군을 배치해 오스트리아를 포위 공략하는 작전을 시도했다. 1796년 10월 17일 프랑스와 오스트리아가 체결한 캄포포르미오 조약에 의해 일단, 오스트 rdf:langString
Wojny rewolucyjnej Francji (fr. Guerres de la Révolution française) – wojny toczone przez Francję przeciwko zmieniającym się koalicjom monarchii europejskich w okresie rewolucji francuskiej (1789–1799). Ich kontynuacją były wojny napoleońskie (1799/1802–1815). rdf:langString
As Guerras Revolucionárias Francesas foram uma série de conflitos militares que se estenderam de 1792 até 1802, logo após a Revolução Francesa. Teve de um lado a Primeira República Francesa contra o Reino Unido, a Áustria, a Prússia e diversas outras monarquias europeias. A guerra é dividida em dois períodos: a Primeira Coalizão (1792–97) e a Segunda Coalizão (1798–1802). Inicialmente confinada à Europa, a luta tomou dimensões globais com as ambições revolucionárias se expandindo. Após uma década de guerras constantes e diplomacia agressiva, a França foi bem-sucedida em tomar e conquistar vários territórios novos, da Península Italiana até aos Países Baixos na Europa, e o Território da Luisiana na América do Norte. Os sucessos franceses garantiram a expansão e a afirmação dos princípios da rdf:langString
Franska revolutionskrigen, ibland endast revolutionskrigen, var de krig som den efter franska revolutionen nyblivna Franska republiken förde mot monarkierna Storbritannien, Österrike, Preussen, Spanien, Ryssland och Sardinien i olika konstellationer. Det varade från krigsutbrottet mellan den franska revolutionsregeringen och Österrike 1792 till freden i Amiens 1802. Det delas vanligen in i första koalitionskriget 1792–1797 och andra koalitionskriget 1798–1801, om än Frankrike låg i krig med Storbritannien kontinuerligt från 1793 till 1802. rdf:langString
rdf:langString French Revolutionary Wars
rdf:langString حروب الثورة الفرنسية
rdf:langString Guerres de la Revolució Francesa
rdf:langString Francouzské revoluční války
rdf:langString Französische Revolutionskriege
rdf:langString Πόλεμοι της Γαλλικής Επανάστασης
rdf:langString Francaj revoluciaj militoj
rdf:langString Guerras revolucionarias francesas
rdf:langString Frantziako Iraultzako Gerrak
rdf:langString Guerres de la Révolution française
rdf:langString Perang Revolusi Prancis
rdf:langString Guerre rivoluzionarie francesi
rdf:langString 프랑스 혁명 전쟁
rdf:langString フランス革命戦争
rdf:langString Wojny rewolucyjnej Francji
rdf:langString Guerras Revolucionárias Francesas
rdf:langString Franska revolutionskrigen
rdf:langString Французские революционные войны
rdf:langString Французькі революційні війни
rdf:langString 法国大革命战争
rdf:langString French Revolutionary Wars
xsd:integer 233039
xsd:integer 1124797801
rdf:langString y
rdf:langString "French Revolutionary Wars"
rdf:langString History of Europe
rdf:langString History of France
rdf:langString Left to right, top to bottom:
rdf:langString Click an image to load the appropriate article.
rdf:langString Battles of Valmy, Toulon, Fleurus, Quiberon, Arcole, Mantua, the Pyramids, the Nile, Zurich, Marengo, Hohenlinden, Ravine-à-Couleuvres
xsd:integer 1600
xsd:integer 27000
xsd:integer 45000
xsd:integer 94700
xsd:integer 100000
xsd:integer 150000
xsd:integer 160000
xsd:integer 220000
rdf:langString French
rdf:langString Austrians
rdf:langString Italian Campaign of 1796–97
xsd:gMonthDay --04-20
rdf:langString Malta
rdf:langString Portugal
rdf:langString Spain
rdf:langString ----
rdf:langString Order of Saint John
rdf:langString * Austria * * Corsican Client
rdf:langString * Émigré armies
rdf:langString ---- Saint-Domingue rebels
rdf:langString ---- Southern Netherlands peasants
rdf:langString Catholic and Royal Armies
rdf:langString Other Italian states
rdf:langString French Republic * Batavian Republic * Irish Republic * 20px Polish Legions * Helvetic Republic Spain
xsd:integer 20
rdf:langString Alexander Suvorov
rdf:langString Horatio Nelson
rdf:langString Maximilien Robespierre
rdf:langString Napoleon
rdf:langString Paul Barras
rdf:langString William Pitt
rdf:langString Sidney Smith
rdf:langString Jazzar Pasha
rdf:langString Jean-Charles Pichegru
rdf:langString Charles IV
rdf:langString George III
rdf:langString André Masséna
rdf:langString Duke of York
rdf:langString Herman Daendels
rdf:langString Ralph Abercromby
rdf:langString Selim III
rdf:langString Archduke Charles
rdf:langString Wolfe Tone
rdf:langString Charles François Dumouriez
rdf:langString Frederick William II
rdf:langString Antonio Ricardos
rdf:langString Count of Clerfayt
rdf:langString Duke of Brunswick
rdf:langString Francis II
rdf:langString François Kellermann
rdf:langString Jean Humbert
rdf:langString Jean Lannes
rdf:langString Jean Victor Moreau
rdf:langString Jean-Baptiste Jourdan
rdf:langString József Alvinczi
rdf:langString Lazare Hoche
rdf:langString Louis Desaix
rdf:langString Michael von Melas
rdf:langString Prince of Condé
rdf:langString Prince of Hohenlohe
rdf:langString Henry Addington
rdf:langString Georges Cadoudal
rdf:langString Jean Chouan
rdf:langString Ferdinand IV
rdf:langString William, Hereditary Prince of Orange
rdf:langString Prince Josias
rdf:langString Count of Feira
rdf:langString Henri de la Rochejaquelein
rdf:langString Ignacio de Álava
rdf:langString Jacques Cathelineau
rdf:langString Jacques Pierre Brissot
rdf:langString Laurens Pieter van de Spiegel
rdf:langString Luis Firmín
rdf:langString Maria I
rdf:langString Michael Colli
rdf:langString Murad Bey
rdf:langString Paul I
rdf:langString Regent John
rdf:langString Sigmund von Wurmser
rdf:langString Victor Amadeus III
rdf:langString Willliam V
rdf:langString Alexander Korsakov Pieter Corbeels Toussaint Louverture John Adams
rdf:langString y
rdf:langString French Revolutionary Wars
rdf:langString
rdf:langString the Coalition Wars
rdf:langString France
rdf:langString History
rdf:langString Politics
rdf:langString War
rdf:langString y
rdf:langString First Coalition: French victory * Peace of Basel * Treaty of Campo Formio Second Coalition: French victory * Treaty of Lunéville * Treaty of Amiens
rdf:langString y
xsd:integer 1794 1169000
rdf:langString * Fall of the Kingdom of France and establishment of the French Republic * France annexes Piedmont and all the lands west of the Rhine * Establishment of the pro-French Batavian, Helvetic, Italian, and Ligurian Republics * United States of America gains control of the French territory of Louisiana * Other territorial changes
rdf:langString Les Guerres de la Revolució Francesa foren una sèrie de conflictes bèl·lics, esdevinguts entre 1792 i 1802, en què França s'enfrontà a diferents monarquies europees. Caracteritzades pel fervor revolucionari francès i per importants innovacions militars, aquestes guerres revolucionàries van dur al domini dels Països Baixos, Itàlia i Renània per França. A causa de la pràctica de la lleva forçosa, a les guerres de la França revolucionària, hi va participar un gran nombre de soldats. Les guerres de la Revolució Francesa foren les de la Primera Coalició (1792-1797) i de la (1798-1801). Malgrat tot, des de 1793 fins a 1802, la Gran Bretanya va estar contínuament en guerra contra França; aquesta hostilitat franco-britànica va finalitzar amb la signatura del Tractat d'Amiens el 1802. Les Guerres Napoleòniques (1803-1815) foren una continuació de les guerres de la França revolucionària; per això, en l'àmbit anglosaxó, s'usa l'expressió la Gran Guerra de França la qual engloba les guerres revolucionàries i les napoleòniques.
rdf:langString Francouzské revoluční války byla série válek v letech 1792 až 1802 během Velké francouzské revoluce mezi revoluční Francií a sousedními evropskými mocnostmi.
rdf:langString كانت حروب الثورة الفرنسية (بالفرنسية: Guerres de la Révolution française)‏ سلسلة من الصراعات العسكرية الشاملة التي استمرت من 1792 حتى 1802 ونتجت على أثر الثورة الفرنسية. حُرضت فرنسا ضد بريطانيا العظمى، والنمسا، والإمبراطورية الرومانية المقدسة، وبروسيا، وروسيا، وعدد من الممالك الأخرى. هي مقسمة إلى فترتين: حرب التحالف الأول (1792-1797) وحرب التحالف الثاني (1798-1802). اقتصر القتال في البداية على أوروبا، ويُفترض أنه اتخذ تدريجيًا بعدًا عالميًا. بعد عقد من الحرب المستمرة والدبلوماسية العدوانية، احتلت فرنسا مناطق في شبه الجزيرة الإيطالية، والبلدان المنخفضة، وأما راينلاند في أوروبا فعادت إلى لويزيانا في أمريكا الشمالية. ضمن النجاح الفرنسي في هذه الصراعات انتشار المبادئ الثورية في معظم أنحاء أوروبا. في وقت مبكر من عام 1791، نظرت الممالك الأوروبية الأخرى باضطراب إلى الثورة وتقلباتها. ودرسوا ما إذا كان عليهم التدخل، إما لدعم الملك لويس السادس عشر، لمنع انتشار الثورة، أو للاستفادة من الفوضى في فرنسا. وضعت النمسا قوات كبيرة على حدودها الفرنسية وأصدرت مع بروسيا إعلان بيلنيتز، الذي هدد بعواقب وخيمة في حالة حدوث أي شيء للملك لويس السادس عشر والملكة ماري أنطوانيت. بعد رفض النمسا سحب قواتها من الحدود الفرنسية والتراجع عن التهديد المتصور باستخدام القوة، أعلنت فرنسا الحرب على النمسا وبروسيا في ربيع عام 1792. استجاب كلا البلدين بغزو منسق تحول في النهاية لمعركة فالمي في سبتمبر. شجع هذا الانتصار المؤتمر الوطني لإلغاء النظام الملكي. انتهت سلسلة الانتصارات التي حققتها الجيوش الفرنسية الجديدة فجأة بالهزيمة في معركة نيرويندن في ربيع عام 1793. عانى الفرنسيون من هزائم إضافية في الفترة المتبقية من العام، وسمحت هذه الأوقات العصيبة لليعاقبة بالصعود إلى السلطة وفرض عهد الإرهاب لتوحيد الأمة. في عام 1794، تحسن الوضع بشكل كبير بالنسبة للفرنسيين حيث أشارت الانتصارات الضخمة في فلوروس ضد النمساويين وفي الجبل الأسود ضد الإسبان إلى بداية مرحلة جديدة في الحروب. قبل عام 1795، استولى الفرنسيون على الأراضي المنخفضة النمساوية والجمهورية الهولندية. كما أخرج الفرنسيون إسبانيا وبروسيا من الحرب بموجب معاهدة بازل. بدأ جنرال غير معروف في ذلك الوقت يُدعى نابليون بونابرت حملته الأولى في إيطاليا في أبريل عام 1796. وفي أقل من عام، قضت الجيوش الفرنسية بقيادة نابليون على قوات آل هابسبورغ وطردتهم من شبه الجزيرة الإيطالية، فكسبوا كل معركة تقريبًا وأسروا 150 ألف أسير. مع تقدم القوات الفرنسية نحو فيينا، طلب النمساويون السلام ووافقوا على معاهدة كامبو فورميو، ما أنهى التحالف الأول ضد الجمهورية. بدأت حرب التحالف الثاني عام 1798 بالحملة الفرنسية على مصر بقيادة نابليون. انتهز الحلفاء الفرصة التي أتاحها الجهد الفرنسي في الشرق الأوسط لاستعادة الأراضي التي خسروها في التحالف الأول. بدأت الحرب لصالح للحلفاء في أوروبا، حيث دفعوا تدريجيًا الفرنسيين من إيطاليا وغزوا سويسرا – وحققوا انتصارات في مانيانو، كاسانو ونوفي على طول الطريق. ومع ذلك، انهارت جهودهم إلى حد كبير مع الانتصار الفرنسي في زيورخ في سبتمبر عام 1799، ما تسبب في انسحاب روسيا من الحرب. في غضون ذلك، أبادت قوات نابليون سلسلة من الجيوش المصرية والعثمانية في معارك إمبابة، وجبل طابور، وأبي قير. عززت هذه الانتصارات في مصر من شعبية نابليون مرة أخرى في فرنسا، وعاد منتصرًا في خريف عام 1799، على الرغم من أن الحملة المصرية لم تنتهي كما خُطط لها. علاوة على ذلك، انتصرت البحرية الملكية في معركة أبي قير البحرية عام 1798، ما زاد من تعزيز السيطرة البريطانية على البحر المتوسط وإضعاف البحرية الفرنسية. أدى وصول نابليون من مصر إلى سقوط حكومة المديرين في انقلاب 18 برومير، حيث نصب نابليون نفسه قنصلًا. أعاد نابليون تنظيم الجيش الفرنسي وشن هجومًا جديدًا على النمساويين في إيطاليا خلال ربيع عام 1800. حقق هذا نصرًا فرنسيًا حاسمًا في معركة مارنجو في يونيو عام 1800، وبعد ذلك انسحب النمساويون من شبه الجزيرة مرة أخرى. حقق الفرنسيون انتصار ساحق آخر في معركة هوهينليندن في بافاريا حيث أُجبر النمساويين على السعي لتحقيق السلام للمرة الثانية، ما أدى إلى معاهدة لونيفيل في عام 1801. مع خروج النمسا وروسيا من الحرب، وجدت بريطانيا نفسها معزولة بشكل متزايد ووافقت على معاهدة أميان مع حكومة نابليون في عام 1802، واختُتمت الحروب الثورية. ومع ذلك، أثبتت التوترات المستمرة صعوبة احتوائها، واندلع فتيل الحروب النابليونية بعد مضي أكثر من عام على تشكيل التحالف الثالث، لتستمر بذلك سلسلة حروب التحالف.
rdf:langString Οι Πόλεμοι της Γαλλικής Επανάστασης ήταν μία σειρά μεγάλων συγκρούσεων, που διήρκεσαν από το 1792 έως το 1802, ανάμεσα στην επαναστατημένη Γαλλία και στους συνασπισμούς κρατών που σχηματίστηκαν εναντίον της εκείνη τη δεκαετία. Κατά τη διάρκεια του πολέμου ο στρατός των Γάλλων επαναστατών εισήλθε σε περιοχές των Κάτω Χωρών, της Ιταλίας και της κοιλάδας του Ρήνου, πετυχαίνοντας νίκες εναντίον των αντιπάλων του. Κατά τη διάρκεια των πολέμων αυτών αναπτύχθηκαν στρατιωτικές καινοτομίες που χαρακτήρισαν και τους μετέπειτα Ναπολεόντειους Πολέμους. Η Γαλλική Επανάσταση κατά τη διάρκειά τους εδραιώθηκε, όμως το τίμημα ήταν ο τεράστιος αριθμός θυμάτων απ’ όλες τις πλευρές. Οι πόλεμοι της Γαλλικής Επανάστασης συνήθως διαιρούνται στον Πόλεμο του Πρώτου Συνασπισμού και στον Πόλεμο του Δεύτερου Συνασπισμού. Ο πρώτος διεξήχθη στο διάστημα 1792-1797 και ο δεύτερος στο διάστημα 1798-1801, αν και η Γαλλία βρισκόταν συνεχώς σε πόλεμο με τη Βρετανική Αυτοκρατορία από το 1793 έως το 1802. Οι εχθροπραξίες τερματίστηκαν με τη Συνθήκη της Αμιένης το 1802.
rdf:langString La Francaj Revoluciaj Militoj estis serio de gravaj konfliktoj, de 1792 ĝis 1802, batalitaj inter la Franca revolucia registaro kaj pluraj eŭropaj ŝtatoj. Markita de la franca revolucia fervoro kaj armeaj inovacioj, la kampanjoj vidis la malvenkon de la Franca Revolucia Armeo kaj kelkaj kontraŭstaraj koalicioj kaj la vastigon de la franca kontrolo sur Malaltaj landoj, Italio, kaj la Rejnlando. La militoj implikis grandegajn nombrojn da soldatoj, plejparte pro la apliko de moderna amasribelo. La francaj revoluciaj militoj estas kutime dividitaj inter tiuj de la Unua Koalicio (1792-1797) kaj la Dua Koalicio (1798-1801), kvankam Francio estis ĉe milito kontraŭ Britio de 1793 ĝis 1802. Malamikeco ĉesis per la Traktato de Amiens 1802, sed la konflikto baldaŭ komenciĝis denove per la Napoleonaj Militoj. La Traktato de Amiens estas kutime antaŭvidita por marki la finon de la francaj revoluciaj militoj, aliflanke aliaj okazaĵoj antaŭ kaj post 1802 estis proponitaj kiel deirpunkto de la Napoleonaj Militoj. Ambaŭ konfliktoj kune konsistigas kio foje estas referita kiel la "'Granda Franca Milito'".
rdf:langString The French Revolutionary Wars (French: Guerres de la Révolution française) were a series of sweeping military conflicts lasting from 1792 until 1802 and resulting from the French Revolution. They pitted France against Britain, Austria, Prussia, Russia, and several other monarchies. They are divided in two periods: the War of the First Coalition (1792–97) and the War of the Second Coalition (1798–1802). Initially confined to Europe, the fighting gradually assumed a global dimension. After a decade of constant warfare and aggressive diplomacy, France had conquered territories in the Italian Peninsula, the Low Countries and the Rhineland in Europe and abandoned Louisiana in North America. French success in these conflicts ensured the spread of revolutionary principles over much of Europe. As early as 1791, the other monarchies of Europe looked with outrage at the revolution and its upheavals; and they considered whether they should intervene, either in support of King Louis XVI, to prevent the spread of revolution, or to take advantage of the chaos in France. Austria stationed significant troops on its French border and together with Prussia, issued the Declaration of Pillnitz, which threatened severe consequences should anything happen to King Louis XVI and Queen Marie-Antoinette. After Austria refused to recall its troops from the French border and to back down on the perceived threat of using force, France declared war on Austria and Prussia in the spring of 1792; both countries responded with a coordinated invasion that was eventually turned back at the Battle of Valmy in September. This victory emboldened the National Convention to abolish the monarchy. A series of victories by the new French armies abruptly ended with defeat at Neerwinden in the spring of 1793. The French suffered additional defeats in the remainder of the year and these difficult times allowed the Jacobins to rise to power and impose the Reign of Terror to unify the nation. In 1794, the situation improved dramatically for the French as huge victories at Fleurus against the Austrians and at the Black Mountain against the Spanish signaled the start of a new stage in the wars. By 1795, the French had captured the Austrian Netherlands and the Dutch Republic. The French also put Spain and Prussia out of the war with the Peace of Basel. A hitherto unknown general named Napoleon Bonaparte began his first campaign in Italy in April 1796. In less than a year, French armies under Napoleon decimated the Habsburg forces and evicted them from the Italian peninsula, winning almost every battle and capturing 150,000 prisoners. With French forces marching toward Vienna, the Austrians sued for peace and agreed to the Treaty of Campo Formio, ending the First Coalition against the Republic. The War of the Second Coalition began in 1798 with the French invasion of Egypt, headed by Napoleon. The Allies took the opportunity presented by the French effort in the Middle East to regain territories lost from the First Coalition. The war began well for the Allies in Europe, where they gradually pushed the French out of Italy and invaded Switzerland – racking up victories at Magnano, Cassano and Novi along the way. However, their efforts largely unraveled with the French victory at Zurich in September 1799, which caused Russia to drop out of the war. Meanwhile, Napoleon's forces annihilated a series of Egyptian and Ottoman armies at the battles of the Pyramids, Mount Tabor and Abukir. These victories in Egypt further enhanced Napoleon's popularity back in France, and he returned in triumph in the autumn of 1799, although the Egyptian Campaign ultimately ended in failure. Furthermore, the Royal Navy had won the Battle of the Nile in 1798, further strengthening British control of the Mediterranean and weakening the French Navy. Napoleon's arrival from Egypt led to the fall of the Directory in the Coup of 18 Brumaire, with Napoleon installing himself as Consul. Napoleon then reorganized the French army and launched a new assault against the Austrians in Italy during the spring of 1800. This brought a decisive French victory at the Battle of Marengo in June 1800, after which the Austrians withdrew from the peninsula once again. Another crushing French triumph at Hohenlinden in Bavaria forced the Austrians to seek peace for a second time, leading to the Treaty of Lunéville in 1801. With Austria and Russia out of the war, Britain found itself increasingly isolated and agreed to the Treaty of Amiens with Napoleon's government in 1802, concluding the Revolutionary Wars. However, the lingering tensions proved too difficult to contain, and the Napoleonic Wars began over a year later with the formation of the Third Coalition, continuing the series of Coalition Wars.
rdf:langString Frantziako Iraultzako Gerrak Frantzia iraultzailearen eta Europako zenbait estaturen artean gatazka armatuak izan ziren, 1792-1802 bitartean gertatutakoak. Iraultzaren suhartasunak eta berrikuntza militarrek markatuta, Frantzia iraultzailearen armadek aurka zituen hainbat koalizio garaitu zituen, eta Herbehereetara, Italiara eta Rhin aldera hedatu zen frantziarren kontrola. Gerretan soldadu kopuru itzelek hartu zuten parte, batik bat errekrutatze moderno masiboa martxan jarri zelako. Frantziako Iraultzako Gerrak oro har Lehen Koalizioaren (1792-1797) eta Bigarren Koalizioaren (1798-1801) artean sailkatzen da, nahiz eta Erresuma Batuaren kontra 1793tik 1802 arte etenik gabe jardun zuen borrokan Frantziak. Ondorengo borrokei buruz, ikus ezazu «Napoleondar Gerrak» artikulua.
rdf:langString Las guerras revolucionarias francesas o guerras de Coalición fueron una sucesión de conflictos bélicos y políticos entre el gobierno revolucionario francés y Austria hasta la firma del Tratado de Luneville en 1801. Normalmente se dividen entre la Primera Coalición (1792-1797) y la Segunda Coalición (1798-1801), aunque Francia estuvo constantemente en guerra con Gran Bretaña desde 1793 hasta el Tratado de Amiens (1802). Estuvieron marcadas por el fervor revolucionario francés y por las innovaciones en el ámbito militar. Estos eventos representaron una serie de campañas caracterizadas por el enfrentamiento entre Francia y las diversas coaliciones que se le opusieron, expandiendo en cada caso la primera su territorio. Las hostilidades cesaron con el Tratado de Amiens. Para los eventos militares posteriores véanse las Guerras napoleónicas. Ambos conflictos constituyen la Gran Guerra Francesa.
rdf:langString Les guerres de la Révolution française sont les conflits qui ont impliqué la France révolutionnaire contre d'autres pays européens, souvent coalisés, durant la période comprise entre 1792 (guerre contre le Saint-Empire et les royaumes de Bohême et de Hongrie) et le traité d'Amiens de 1802, première phase des guerres de Coalitions. Une distinction peut être faite entre la période dite de la Première Coalition (1792 – 1797) et la Deuxième Coalition (1798 – 1801), même si certains pays, et notamment le Royaume-Uni, étaient en guerre continue contre la France de 1793 à 1802. Caractérisées par une ferveur révolutionnaire et des innovations militaires, ces multiples campagnes sauvèrent le régime révolutionnaire français, pourtant confronté à une sérieuse opposition européenne. De surcroît, les victoires qui s'ensuivirent contribuèrent à étendre de façon significative l'emprise territoriale de la France.
rdf:langString Perang Revolusi Prancis adalah serangkaian konflik besar dari 1792 sampai 1802 antara Pemerintahan Revolusi Prancis dan beberapa negara Eropa. Ditandai dengan semangat revolusioner Prancis dan inovasi militer, perang ini menyaksikan kemenangan yang mengalahkan sejumlah koalisi yang menentang mereka dan memperluas kekuasaan Prancis ke , Italia, dan . Perang ini melibatkan jumlah tentara yang besar, terutama karena penerapan modern. Perang Revolusi Prancis umumnya dibagi antara perang (1792-1797) dan (1798-1801), walaupun Prancis sedang berperang dengan Kerajaan Britania Raya terus 1793-1802. Permusuhan berhenti dengan Persetujuan Amiens tahun 1802, tetapi konflik segera dimulai lagi dengan dimulainya Peperangan era Napoleon. Perjanjian Amiens biasanya dianggap sebagai penanda akhir dari Perang Revolusi Prancis, tetapi peristiwa lain sebelum dan sesudah 1802 telah diusulkan untuk menjadi titik awal dari Perang Napoleon. Kedua konflik tersebut bersama-sama membentuk apa yang kadang-kadang disebut sebagai "".
rdf:langString Le guerre rivoluzionarie francesi furono combattute dal 1792 al 1802 dalla Francia rivoluzionaria contro gran parte delle potenze europee, ostili alla Rivoluzione, che aveva rovesciato la monarchia secolare e mandato il re Luigi XVI e la sua regina, Maria Antonietta, alla ghigliottina, e decise a frenare l'espansionismo ideologico e territoriale francese e restaurare l'Antico regime. Cronologicamente vengono anche suddivise in guerra della prima coalizione (1792-1797), che terminò con il trattato di Campoformio, e in guerra della seconda coalizione (1798-1802); in realtà la Francia fu costantemente in guerra con la Gran Bretagna dal 1793 fino al 1802. Caratterizzate dal fervore patriottico e ideologico e dalle innovazioni tattiche e strategiche delle armate rivoluzionarie francesi, poco addestrate ma estremamente motivate e aggressive e guidate da generali giovani ed energici, le guerre rivoluzionarie terminarono, nonostante molte difficoltà e alcune pesanti sconfitte, con la vittoria della Francia che estese la sua influenza su parte dell'Europa centrale e meridionale, ponendo le premesse per le successive conquiste dell'Impero napoleonico, succeduto alla Repubblica rivoluzionaria. Le ostilità cessarono ufficialmente col trattato di Amiens (1802). Gli eventi militari posteriori vengono storicamente indicati guerre napoleoniche. Entrambi i conflitti nella storiografia britannica sono anche denominati grande guerra francese.
rdf:langString 프랑스 혁명 전쟁(영어: French Revolutionary Wars, 프랑스어: Guerres de la Révolution française)은 프랑스 혁명으로 탄생한 프랑스 공화국 정부와 공화제에 반대하는 오스트리아 · 프로이센 · 영국 · 러시아 · 프랑스 왕당파 등 사이에서 벌어진 전쟁이다. 프랑스 혁명 전쟁은 오스트리아의 프랑스 혁명에 대한 간섭을 계기로 프랑스 혁명 정부(지롱드파 내각)가 오스트리아에게 선전 포고(1792년 4월 20일 )를 함으로써 시작되어, 프랑스 북부와 동부 · 네덜란드 · 벨기에 · 북부 이탈리아 · 이집트 · 일부 식민지 등이 주요 전쟁터가 되었다. 오스트리아-프로이센의 공격은 1792년 9월 20일 발미에서 중단되지만(→발미 전투), 1793년 혁명의 좌경화(루이 16세의 처형)와 혁명군의 오스트리아령 네덜란드(현, 벨기에) 침투에 따라 1793년에는 영국 · 오스트리아 · 프로이센 · 스페인 등을 중심으로 제1차 대프랑스 동맹이 결성되어, 국내의 반란과 함께 프랑스는 위기에 빠졌다. 하지만 프랑스는 혁명의 열기에 의해 초래된 국가적인 전쟁에 참가, 국가 총동원 체제의 정비와 사단 편성의 도입을 비롯한 군사 혁신을 단행함으로써 반격을 가하였고 모든 정치적 · 경제적 · 군사적 역량을 동원하여 일련의 전투에서 승리를 거둔다. 1796년 제1차 이탈리아 원정에서 프랑스 총재정부는 라인 방면에 2개 군, 북이탈리아 방면에 1개 군을 배치해 오스트리아를 포위 공략하는 작전을 시도했다. 1796년 10월 17일 프랑스와 오스트리아가 체결한 캄포포르미오 조약에 의해 일단, 오스트리아가 전쟁에서 탈퇴했고, 이로써 제1차 대프랑스 동맹은 붕괴되었다. 1798년, 제2차 대프랑스 동맹이 결성되어, 오스트리아가 다시 참전하자 프랑스는 다시 열세에 처하게 된다. 이러한 상황 아래, 이집트 원정에서 귀환한 나폴레옹이 최고 권력을 장악했다. 보나파르트의 반격으로 오스트리아는 1801년의 뤼네빌 조약으로 다시 강화하였고, 영국도 1802년 3월 25일 아미앵 조약에 응했다. 이것으로 프랑스 혁명 전쟁은 끝이 나게 되었다. 전쟁에서 승리한 프랑스는 혁명 정부의 국제적 승인과 대폭적인 영토 확장을 이루었다. 하지만 아미앵 조약 이후의 평화는 오래가지 않았고, 1803년에는 다시 영국과 프랑스는 전쟁 상태로 들어가, 유럽은 나폴레옹 전쟁(1803~15)으로 돌입한다. 프랑스 혁명 전쟁에서 처음으로 근대적인 국민개병제가 실시되었으며, 나폴레옹 보나파르트가 프랑스의 주요 인물로 부각되었다. 또한 이 전쟁에서 보여준 공화제 프랑스의 성공적인 모습은 유럽 각 지역에 있던 공화주의자들의 활동이 더 활발해지는 계기가 된다.
rdf:langString フランス革命戦争(フランスかくめいせんそう、仏: Guerres de la Révolution française, 英: French Revolutionary Wars)は、1792年から1802年にかけて、フランス革命を巡ってフランスとヨーロッパ諸国との間で行われた戦争の総称。 フランス革命戦争は、当初はフランス革命に対する諸外国による干渉戦争であったが、フランスは第一次対仏大同盟および第二次対仏大同盟に勝利して、革命政府の国際的承認と大幅な領土拡大を勝ち取った。 なお1799年11月9日のナポレオン・ボナパルトの第一統領就任以降は、「フランス革命戦争」ではなく「ナポレオン戦争」と呼ばれる。
rdf:langString Wojny rewolucyjnej Francji (fr. Guerres de la Révolution française) – wojny toczone przez Francję przeciwko zmieniającym się koalicjom monarchii europejskich w okresie rewolucji francuskiej (1789–1799). Ich kontynuacją były wojny napoleońskie (1799/1802–1815). W sierpniu 1791 Austria i Prusy zapowiedziały, że będą dążyć do przywrócenia porządku we Francji. 20 kwietnia 1792 Francja ogłosiła wypowiedzenie wojny Austrii, którą poparły Prusy i Sardynia. Odparcie inwazji wojsk austriacko-pruskich pod Valmy, obalenie monarchii we Francji i skuteczna kontrofensywa francuska w Belgii, Nadrenii i Sabaudii, a potem egzekucja Ludwika XVI w 1793 doprowadziły do włączenia się do wojny także Wielkiej Brytanii, Hiszpanii i Holandii, które utworzyły I koalicję antyfrancuską. Francja pod rządami jakobinów przeprowadziła wówczas pobór powszechny i reorganizację armii, dzięki czemu w 1794 wojska francuskie zajęły Holandię, a rok później z wojny wycofały się Prusy i Hiszpania, przy czym ta ostatnia przeszła potem na stronę Francji. Przeprowadzona w 1796 kampania francuska we Włoszech, gdzie dowodził generał Napoleon Bonaparte pozwoliła Francuzom pokonać wojska austriackie, opanować północne Włochy i zawrzeć z Austrią w 1797 pokój w Campo Formio. Usiłując zmusić także Wielką Brytanię do zawarcia pokoju, w 1798 generał Bonaparte podjął się wyprawy do Egiptu, który miał stać się bazą do ataku na teren brytyjskich Indii. Celem tej operacji było odcięcie Wielkiej Brytanii od zasobów kolonialnych. Mimo francuskich zwycięstw na lądzie, brytyjska flota utrzymała panowanie na Morzu Śródziemnym, pozbawiając Francuzów możliwości powrotu armii ekspedycyjnej do kraju, gdy nie powiodła się ofensywa na wschód. W efekcie w 1798 zawiązała się II koalicja antyfrancuska, którą tworzyły Wielka Brytania, Rosja, Austria, Turcja, Portugalia i Neapol. Koalicja zaczęła odnosić zwycięstwa nad wojskami francuskimi, wobec czego w następnym roku Bonaparte wrócił do Francji i przejął władzę w państwie. W tym samym roku Rosja wycofała się z wojny, a Francuzi pokonali Austrię, potwierdzając zdobycze terytorialne w Niemczech i Belgii oraz zwierzchność nad północnymi Włochami (pokój w Lunéville). W 1802 Wielka Brytania również wycofała się z wojny (pokój w Amiens).
rdf:langString Franska revolutionskrigen, ibland endast revolutionskrigen, var de krig som den efter franska revolutionen nyblivna Franska republiken förde mot monarkierna Storbritannien, Österrike, Preussen, Spanien, Ryssland och Sardinien i olika konstellationer. Det varade från krigsutbrottet mellan den franska revolutionsregeringen och Österrike 1792 till freden i Amiens 1802. Det delas vanligen in i första koalitionskriget 1792–1797 och andra koalitionskriget 1798–1801, om än Frankrike låg i krig med Storbritannien kontinuerligt från 1793 till 1802. Kriget utmärktes av den franska revolutionära ivern, nya militära uppfinningar och fälttåg i sällan tidigare skådade proportioner i och med användandet av moderna värnpliktsarméer. Benämningen franska revolutionskrigen innefattar stundom även de påföljande Napoleonkrigen.
rdf:langString As Guerras Revolucionárias Francesas foram uma série de conflitos militares que se estenderam de 1792 até 1802, logo após a Revolução Francesa. Teve de um lado a Primeira República Francesa contra o Reino Unido, a Áustria, a Prússia e diversas outras monarquias europeias. A guerra é dividida em dois períodos: a Primeira Coalizão (1792–97) e a Segunda Coalizão (1798–1802). Inicialmente confinada à Europa, a luta tomou dimensões globais com as ambições revolucionárias se expandindo. Após uma década de guerras constantes e diplomacia agressiva, a França foi bem-sucedida em tomar e conquistar vários territórios novos, da Península Italiana até aos Países Baixos na Europa, e o Território da Luisiana na América do Norte. Os sucessos franceses garantiram a expansão e a afirmação dos princípios da Revolução por boa parte do continente europeu. As Guerras Revolucionárias começaram logo após o rei Luís XVI ser destronado, no período de transição da França de uma monarquia constitucional para uma República. Na primavera de 1792, os franceses declararam guerra contra a Prússia e a Áustria, que responderam lançando uma invasão em larga escala até serem derrotados na Batalha de Valmy em setembro daquele ano. A vitória revitalizou o espírito francês e fortaleceu a Convenção Nacional a abolir de vez a monarquia na França. Uma série de vitórias do novo exército francês terminou numa grande derrota na Batalha de Neerwinden, na primavera de 1793. O restante do ano viu mais derrotas dos revolucionários e estes tempos difíceis permitiram aos jacobinos subir ao poder e impôr o "Reino de Terror" como uma tentativa de unificar a nação politicamente e deter os esforços monarquistas de uma vez por todas. Em 1794, a situação francesa começou a melhorar, com várias vitórias como em Fleurus contra os austríacos e contra os espanhóis. Em 1795, os franceses conquistaram os Países Baixos e tiraram a Espanha e a Prússia da guerra com a assinatura da Paz da Basileia. Foi neste período que o general Napoleão Bonaparte foi elevado ao status de herói nacional após lançar sua campanha na Itália em abril de 1796. Em menos de um ano, os exércitos franceses de Napoleão expulsaram as tropas austríacas da península italiana, vencendo quase todas as batalhas travadas e fazendo mais de 150 000 prisioneiros. Com as forças francesas marchando em direção de Viena, a Áustria decidiu buscar a paz e aceitou o Tratado de Campoformio, encerrando a Guerra da Primeira Coalizão. A Guerra da Segunda Coalizão começou um ano após a primeira, com a invasão francesa do Egito por Napoleão, em 1798. As monarquias europeias viram na má concebida campanha francesa no Oriente Médio uma chance para recuperar o território perdido no continente europeu. Os aliados começaram o conflito muito bem, invadindo a Suíça e expulsando os franceses da Itália — conquistando vitórias em Magnano, Cassano e Novi. Contudo, os franceses conseguiram uma vitória importante em Zurique em setembro de 1799, o que forçou a Rússia a largar a guerra. Nesse meio tempo, Napoleão aniquilou as forças egípcias e otomanas nas batalhas das Pirâmides, de Monte Tabor e em Abukir. Essas vitórias só fizeram aumentar a reputação e a popularidade de Napoleão na França; ele retornou no outono de 1799, sendo saudado por milhões. Contudo, a Marinha Real Britânica havia destruído a marinha francesa na Batalha do Nilo em 1798, fortalecendo ainda mais a dominação inglesa do Mediterrâneo. Napoleão, ao retornar do Egito, encontrou uma França fragmentada por divisões internas, o que levou a queda do Diretório no Golpe de 18 de brumário, que colocou Napoleão Bonaparte no controle do país como Primeiro Cônsul. Ele reorganizou o Estado e o exército francês, lançando um novo ataque contra os austríacos na Itália na primavera de 1800. Os franceses conquistaram uma vitória decisiva na Batalha de Marengo, em junho de 1800, com os austríacos novamente recuando da península italiana. Outra grande vitória francesa ocorreu em Hohenlinden, obrigando a Áustria a sair da Baviera e buscar uma nova paz com a França, o que levou ao Tratado de Lunéville em 1801. Com os austríacos e russos fora da guerra, o Reino Unido se viu cada vez mais isolado e concordou em assinar o Tratado de Amiens com o governo de Napoleão, em 1802, concluindo assim a Guerra da Segunda Coalizão. As tensões na Europa, contudo, continuaram, e menos de dois anos mais tarde começou as Guerras Napoleônicas quando uma terceira coalizão se levantou contra a França.
rdf:langString Французские революционные войны — серия конфликтов с участием Французской республики, проходивших в Европе в период с 1792 года, когда французское революционное правительство объявило войну Австрии, по 1802 год, а именно до заключения Амьенского мира.
rdf:langString 法国大革命战争(法語:Guerres de la Révolution française)指的是1792年到1802年间新建立的法兰西共和国和反法同盟之间的一系列戰爭。法國大革命战争在军事史上有重大意义,是历史上的第一场“现代战争”。在民族主义激励下的法国公民组成的軍隊打败了歐洲各国的职业军人,显示了民族主義和徵兵制相结合的巨大威力。法國軍队开创了以普遍征兵制,就地补给制和多兵种合成编制为核心的现代军事体制,成为现代军事体制的先导。新兴的民族主义和军事制度,随着拿破仑战争传遍了欧洲,彻底改变了人类战争的形态,使得席卷全民的残酷的世界大战成为可能。
rdf:langString Французькі революційні війни — серія конфліктів за участю Франції, що відбувались в Європі у період з 1792 року, коли французький революційний уряд оголосив війну Австрії, до 1802 року, а саме до укладення Ам'єнського миру.
xsd:nonNegativeInteger 76012
xsd:string ----
xsd:string 1,600 guns
xsd:string 100,000 wounded
xsd:string 160,000 captured
xsd:string 220,000 captured
xsd:string 27,000 allied soldiers killed or wounded
xsd:string 3,200 killed in action (Navy)
xsd:string 94,700 killed in action
xsd:string Austrians (1792–97)
xsd:string Italian Campaign of 1796–97
xsd:string *
xsd:string ----
xsd:string French Republic
xsd:string Kingdom of France
xsd:string Spain
xsd:string Order of Saint John
xsd:string Portugal
xsd:string *Austria
xsd:string Malta
xsd:string (Haitian Revolution)
xsd:string (Peasants' War)
xsd:string (Quasi-War)
xsd:string *20pxPolish Legions
xsd:string *Batavian Republic
xsd:string *Corsican Client
xsd:string *Helvetic Republic
xsd:string *Irish Republic
xsd:string *Émigré armies
xsd:string Catholic and Royal Armies
xsd:string Other Italian states
xsd:string Saint-Dominguerebels
xsd:string Southern Netherlandspeasants
xsd:string *Peace of Basel
xsd:string *Treaty of Amiens
xsd:string *Treaty of Campo Formio
xsd:string *Treaty of Lunéville
xsd:string First Coalition: French victory
xsd:string Second Coalition: French victory
xsd:string 1,169,000
xsd:string 1794:

data from the linked data cloud