Framlingham Castle

http://dbpedia.org/resource/Framlingham_Castle an entity of type: Thing

Framlingham Castle är ett slott i Framlingham i Suffolk Coastal-området i Suffolk i England. Liksom många andra byggnader i Suffolk, är murarna byggda av flinta. Framlingham Castle är ovanligt, särskilt för en borg från denna tid, eftersom det inte hade något centralt fort, utan bara en stark kurtin mellan skyddande torn runt bostadsbyggnaderna. rdf:langString
Замок Фрамлингем (англ. Framlingham) — исторически ценный замок в торговом городе Фрамлингем в графстве Саффолк, Англия. Так же, как много других зданий в Саффолке, главная стена замка облицована кремнем. Особенность замка в том, что в нём нет донжона или центральной крепости, что нехарактерно для замков того времени. Вместо этого имеется хорошо укреплённая стена-перегородка, защищенная несколькими башнями, которые окружены жилыми постройками. rdf:langString
弗拉姆灵厄姆城堡(Framlingham Castle)是英國英格蘭薩福克郡集鎮弗拉姆灵厄姆的一座城堡建築。1148年時,在現在城堡的遺址上就有一座早期的環形諾曼建築,但在1173年的騷亂之後被毀。13世紀末期,這裡成為一座豪華的莊園。但16世紀末,城堡年久失修。1636年,城堡建築被拆除。19世紀後,城堡再次重建。在第二次世界大戰期間,城堡曾用來作為抵禦德國入侵的設施。現在弗拉姆灵厄姆城堡是一座由英格蘭遺產管理的旅遊景點,並且是英國的I級登錄建築。 rdf:langString
Kastelo Framlingham estas kastelo ĉe la urbeto Framlingham, Suffolk. La kastelo verŝajne fondiĝis dum la regado de Raedwald, kiu regis East Anglia de ĉ. 559 al 624. En 870 la vikingoj kaptis ĝin, kaj retenis ĝin dum la sekvaj kvin jardekoj. Post la normanda konkero de Anglio, ĝi iĝis posedaĵo de la reĝoj ĝis Henriko la 1-a donis ĝin al . Ties posteulo Roger Bigod (5-a grafo de Norfolk) mortis senide kaj tiel la kastelo iĝis posedata de Eduardo la 1-a. Eduardo la 2-a donis ĝin al sia duonfrato Thomaso Plantaĝeneto, kaj per edziĝo ĝi pasis en la manojn de la duka familio Howard. En 1913 la brita registaro akiris la kastelon. rdf:langString
Framlingham Castle ist eine Burg im Markt Framlingham in der englischen Grafschaft Suffolk. Dort wurde 1148 eine frühe Motte oder ein frühes Ringwerk von den Normannen gebaut, aber dieses Bauwerk wurde von Heinrich II. in den Nachwehen der Revolte von 1173–1174 zerstört. Einen Ersatz hierfür ließ Roger Bigod, der Earl of Norfolk bauen. Die neue Burg hatte – damals ungewöhnlich – keinen zentralen Donjon, aber stattdessen Kurtinen mit 13 Mauertürmen, um die Kernburg zu verteidigen. Dennoch wurde die Burg von Johann Ohneland 1216 nach einer kurzen Belagerung eingenommen. Ende des 13. Jahrhunderts war Framlingham Castle eine luxuriöse Wohnstätte geworden, die von ausgedehnten Parks umgeben war, die man für die Jagd nutzte. rdf:langString
Framlingham Castle is a castle in the market town of Framlingham in Suffolk in England. An early motte and bailey or ringwork Norman castle was built on the Framlingham site by 1148, but this was destroyed (slighted) by Henry II of England in the aftermath of the Revolt of 1173–1174. Its replacement, constructed by Roger Bigod, the Earl of Norfolk, was unusual for the time in having no central keep, but instead using a curtain wall with thirteen mural towers to defend the centre of the castle. Despite this, the castle was successfully taken by King John in 1216 after a short siege. By the end of the 13th century, Framlingham had become a luxurious home, surrounded by extensive parkland used for hunting. rdf:langString
Le château de Framlingham est situé dans le bourg du même nom dans le comté du Suffolk, en Angleterre. À l'origine, il s'agissait d'un château normand avec ou sans motte castrale, construit en 1148 sur le site de Framlingham, mais il fut détruit par Henri II d'Angleterre à la suite de la révolte de 1173-1174. rdf:langString
Il castello di Framlingham sorge nei pressi dell'omonima cittadina del Suffolk. La costruzione originaria doveva essere un Motte e bailey costruito dai Normanni attorno al 1148 e poi distrutto da Enrico II d'Inghilterra dopo la Rivolta del 1173-1174. Venne quindi ricostruito da Roger Bigod, I conte di Norfolk (morto nel 1107) e, a differenza dei costumi dell'epoca, non venne costruito con un Maschio (architettura) centrale, ma con un Muro di cortina per difendere il centro del castello. A dispetto di tali misure esso venne nuovamente conquistato nel 1216 ad opera di Giovanni d'Inghilterra e a partire dalla fine del XIII secolo Framlingham divenne una dimora lussuosa circondata da un grosso parco usato per la caccia. rdf:langString
rdf:langString Framlingham Castle
rdf:langString Framlingham Castle
rdf:langString Kastelo Framlingham
rdf:langString Château de Framlingham
rdf:langString Castello di Framlingham
rdf:langString Замок Фрамлингем
rdf:langString Framlingham Castle
rdf:langString 弗拉姆灵厄姆城堡
rdf:langString Framlingham Castle
rdf:langString Framlingham Castle
xsd:float 52.22404861450195
xsd:float 1.346909999847412
xsd:integer 127860
xsd:integer 1119273479
rdf:langString Largely intact
rdf:langString The Inner Court and Lower Court from the northwest
rdf:langString Framlingham, Suffolk, England
rdf:langString Shown within Suffolk
xsd:integer 200
rdf:langString Suffolk
xsd:string 52.22405 1.34691
rdf:langString Framlingham Castle ist eine Burg im Markt Framlingham in der englischen Grafschaft Suffolk. Dort wurde 1148 eine frühe Motte oder ein frühes Ringwerk von den Normannen gebaut, aber dieses Bauwerk wurde von Heinrich II. in den Nachwehen der Revolte von 1173–1174 zerstört. Einen Ersatz hierfür ließ Roger Bigod, der Earl of Norfolk bauen. Die neue Burg hatte – damals ungewöhnlich – keinen zentralen Donjon, aber stattdessen Kurtinen mit 13 Mauertürmen, um die Kernburg zu verteidigen. Dennoch wurde die Burg von Johann Ohneland 1216 nach einer kurzen Belagerung eingenommen. Ende des 13. Jahrhunderts war Framlingham Castle eine luxuriöse Wohnstätte geworden, die von ausgedehnten Parks umgeben war, die man für die Jagd nutzte. Im 15. und 16. Jahrhundert gehörte Framlingham Castle zu den wichtigsten Ländereien der mächtigen Familien Mowbray und Howard. Zwei künstliche Seen, Meres genannt, wurden um die Burg angelegt, das, wie damals modern, in Ziegelbauweise erweitert wurde. Der große, reiche Haushalt der Burg kaufte Waren aus allen Teilen Englands und importierte auch Luxusgüter aus internationalen Märkten. Ausgedehnte Lustgärten entstanden in der Burg und ältere Teile von ihr wurden umgebaut, sodass die Besucher die sich daraus ergebenden Ausblicke genießen konnten. Ende des 16. Jahrhunderts aber verfiel die Burg und, nachdem der letzte Besitzer aus der Familie Howard, Theophilus, in finanzielle Schwierigkeiten kam, wurden Burg und das umgebende Anwesen abverkauft. Im Jahre 1636 wurde Framlingham Castle als philanthropische Geste dem Pembroke College übertragen. Anschließend wurden die inneren Gebäude abgerissen, um Platz für den Bau eines Armenhauses auf dem Gelände zu schaffen. In dieser Weise wurde die Burg bis 1839 genutzt und dann das Armenhaus geschlossen. Anschließend diente die Burg als Drillhalle und als County Court. 1913 übertrug das Pembroke College Framlingham Castle an den Commissioner of Works. Im Zweiten Weltkrieg wurde die Burg vom britischen Militär als Teil der regionalen Verteidigung gegen einen möglichen deutschen Angriff genutzt. Heute ist Framlingham Castle ein Scheduled Monument, wurde vom neuen Eigentümer English Heritage als historisches Gebäude I. Grades gelistet, und dient als Touristenattraktion.
rdf:langString Kastelo Framlingham estas kastelo ĉe la urbeto Framlingham, Suffolk. La kastelo verŝajne fondiĝis dum la regado de Raedwald, kiu regis East Anglia de ĉ. 559 al 624. En 870 la vikingoj kaptis ĝin, kaj retenis ĝin dum la sekvaj kvin jardekoj. Post la normanda konkero de Anglio, ĝi iĝis posedaĵo de la reĝoj ĝis Henriko la 1-a donis ĝin al . Ties posteulo Roger Bigod (5-a grafo de Norfolk) mortis senide kaj tiel la kastelo iĝis posedata de Eduardo la 1-a. Eduardo la 2-a donis ĝin al sia duonfrato Thomaso Plantaĝeneto, kaj per edziĝo ĝi pasis en la manojn de la duka familio Howard. En 1913 la brita registaro akiris la kastelon. Mallonge Maria la 1-a loĝis tie antaŭ iĝi reĝino. La kastelo viziteblas.
rdf:langString Framlingham Castle is a castle in the market town of Framlingham in Suffolk in England. An early motte and bailey or ringwork Norman castle was built on the Framlingham site by 1148, but this was destroyed (slighted) by Henry II of England in the aftermath of the Revolt of 1173–1174. Its replacement, constructed by Roger Bigod, the Earl of Norfolk, was unusual for the time in having no central keep, but instead using a curtain wall with thirteen mural towers to defend the centre of the castle. Despite this, the castle was successfully taken by King John in 1216 after a short siege. By the end of the 13th century, Framlingham had become a luxurious home, surrounded by extensive parkland used for hunting. During the 15th and 16th centuries Framlingham was at the heart of the estates of the powerful Mowbray and Howard families. Two artificial meres were built around the castle, which was expanded in fashionable brick. With a large, wealthy household to maintain, the castle purchased supplies from across England and brought in luxury goods from international markets. Extensive pleasure gardens were built within the castle and older parts redesigned to allow visitors to enjoy the resulting views. By the end of the 16th century, however, the castle fell into disrepair and after the final Howard owner, Theophilus, entered into financial difficulties the castle and the surrounding estates were sold off. In 1636, Framlingham Castle was given to Pembroke College, Cambridge, as a philanthropic gesture, and remained in its ownership for some three hundred years. In the 17th century, the internal buildings were taken down to make way for the construction of a poor law workhouse within the castle; it was used in this way until 1839, when the facility was closed; the castle was then used as a drill hall and as a county court. In 1913, Pembroke College placed Framlingham into the guardianship of the Commissioner of Works. During the Second World War, Framlingham Castle was used by the British Army as part of the regional defences against a potential German invasion. Today, the Castle is managed by English Heritage and run as a tourist attraction. It is protected under British law as a Grade I listed building and as a scheduled monument.
rdf:langString Le château de Framlingham est situé dans le bourg du même nom dans le comté du Suffolk, en Angleterre. À l'origine, il s'agissait d'un château normand avec ou sans motte castrale, construit en 1148 sur le site de Framlingham, mais il fut détruit par Henri II d'Angleterre à la suite de la révolte de 1173-1174. Roger Bigot, alors comte de Norfolk, en construisit un autre pour le remplacer mais sa structure était peu commune pour l'époque : au lieu du traditionnel donjon placé au milieu, on trouvait une courtine reliant treize tours murales utilisées pour défendre la partie centrale du château. Mais malgré cela, le roi Jean d'Angleterre réussit à prendre le château en 1216 après un siège de courte durée. À la fin du XIIIe siècle, le château de Framlingham était devenu un endroit luxueux, entouré d'un vaste parc dans lequel on faisait venir de nombreux daims pour ensuite y faire des parties de chasse. Aux XVe et XVIe siècles, le château de Framlingham était au cœur des propriétés que possédaient les puissantes familles De Montbray et Howard. Deux lacs artificiels furent construits autour du château qui fut lui-même agrandi en brique, un matériau très chic pour l'époque. Devant subvenir aux besoins de ces grandes et riches familles, le château achetait des provisions dans toute l'Angleterre et des marchandises de luxe en provenance des marchés internationaux. À l'intérieur du château, on construisit de vastes jardins d'agrément et, les parties anciennes furent redessinées afin de permettre aux visiteurs d'apprécier de nouvelles vues. Cependant, à la fin du XVIe siècle, le château tomba en ruines et, à la suite des difficultés financières que connut Theophilus, le dernier propriétaire de la dynastie Howard, il fut vendu, tout comme les divers domaines situés autour. En 1636, un geste philanthropique fut accompli, il se traduisit par la donation du château de Framlingham au Pembroke College. En conséquence, les bâtiments internes furent démolis afin de permettre la construction d'une maison-Dieu à l'intérieur du site. Le château fut utilisé à ces fins jusqu'à la fermeture de cette structure en 1839; il servit par la suite de lieu d'entraînement militaire et de (en). En 1913, Pembroke College en fit don au (en). Pendant la Seconde Guerre mondiale, le château de Framlingham fut utilisé par l'armée britannique comme l'un des moyens de défense régionaux contre une éventuelle invasion allemande. Aujourd'hui, il est classé Grade I, il appartient à l'English Heritage qui le gère comme une attraction touristique.
rdf:langString Il castello di Framlingham sorge nei pressi dell'omonima cittadina del Suffolk. La costruzione originaria doveva essere un Motte e bailey costruito dai Normanni attorno al 1148 e poi distrutto da Enrico II d'Inghilterra dopo la Rivolta del 1173-1174. Venne quindi ricostruito da Roger Bigod, I conte di Norfolk (morto nel 1107) e, a differenza dei costumi dell'epoca, non venne costruito con un Maschio (architettura) centrale, ma con un Muro di cortina per difendere il centro del castello. A dispetto di tali misure esso venne nuovamente conquistato nel 1216 ad opera di Giovanni d'Inghilterra e a partire dalla fine del XIII secolo Framlingham divenne una dimora lussuosa circondata da un grosso parco usato per la caccia. Nel corso del XV e XVI secolo esso venne usato dalle famiglie Howard e Mowbray, due laghetti artificiali vennero costruiti nei pressi, vennero aggiunti altri giardini e costruite altre parti, convertendo quelle vecchie in ali per gli ospiti. Con così tanta gente da mantenere, fra abitanti e servitori, cibo ed altri beni, anche di lusso, vennero fatti arrivare da tutta l'Inghilterra. Alla metà del XVII secolo l'ultimo proprietario Theophilus Howard, II conte di Suffolk (13 agosto 1584-3 giugno 1640) cadde in gravi dissesti finanziari e il castello seguì la sua sorte venendo venduto a Robert Hitcham (morto nel 1636) nel 1635. Dopo la sua morte esso venne venduto al Pembroke College (Cambridge) e alcune parti furono abbattute perché potesse essere trasformato in un alloggio per i poveri, tale uso venne mantenuto fino al 1839. Durante la seconda guerra mondiale l'esercito britannico lo usò come base in vista di una possibile invasione nazista. Attualmente è sotto la custodia dell'English Heritage ed è visitabile.
rdf:langString Framlingham Castle är ett slott i Framlingham i Suffolk Coastal-området i Suffolk i England. Liksom många andra byggnader i Suffolk, är murarna byggda av flinta. Framlingham Castle är ovanligt, särskilt för en borg från denna tid, eftersom det inte hade något centralt fort, utan bara en stark kurtin mellan skyddande torn runt bostadsbyggnaderna.
rdf:langString Замок Фрамлингем (англ. Framlingham) — исторически ценный замок в торговом городе Фрамлингем в графстве Саффолк, Англия. Так же, как много других зданий в Саффолке, главная стена замка облицована кремнем. Особенность замка в том, что в нём нет донжона или центральной крепости, что нехарактерно для замков того времени. Вместо этого имеется хорошо укреплённая стена-перегородка, защищенная несколькими башнями, которые окружены жилыми постройками.
rdf:langString 弗拉姆灵厄姆城堡(Framlingham Castle)是英國英格蘭薩福克郡集鎮弗拉姆灵厄姆的一座城堡建築。1148年時,在現在城堡的遺址上就有一座早期的環形諾曼建築,但在1173年的騷亂之後被毀。13世紀末期,這裡成為一座豪華的莊園。但16世紀末,城堡年久失修。1636年,城堡建築被拆除。19世紀後,城堡再次重建。在第二次世界大戰期間,城堡曾用來作為抵禦德國入侵的設施。現在弗拉姆灵厄姆城堡是一座由英格蘭遺產管理的旅遊景點,並且是英國的I級登錄建築。
rdf:langString Flint, septaria and sandstone
rdf:langString Yes
xsd:nonNegativeInteger 44729
<Geometry> POINT(1.3469099998474 52.224048614502)

data from the linked data cloud