Flamboyant

http://dbpedia.org/resource/Flamboyant an entity of type: Thing

El gòtic flamíger va ser una etapa de l'art gòtic francès i altres països europeus, que es va desenvolupar des de l'última part del segle xiv i els principis del xv. Es caracteritza per no tenir un centre difusor, per la qual cosa impera la diversitat. Coincideix amb el desenvolupament de l'art flamenc.És una època de relativa crisi, per la qual cosa desapareixen les grans empreses constructives del període anterior. A la península Ibèrica, per contra, es viurà un moment de reconstrucció, si bé va tenir una entrada tardana i una durada molt curta. D'altra banda, l'arquitectura religiosa cedeix terreny davant de la civil i militar. Llotges, ajuntaments, castells i palaus seran els protagonistes. rdf:langString
Plaménková gotika též flamboyantní gotika (z francouzského flamboyant, planoucí) je ve vývoji gotické architektury poslední fází pozdní gotiky 15. století především ve Francii, Belgii a Anglii. Je pro ni typické prodloužení určitých tvarů kružby připomínající plameny. V českých zemích je jejím známým příkladem Vladislavský sál na Pražském hradě. rdf:langString
In ailtireacht Ghotach dhéanach na Fraince, a bhí forleathan sa 15ú céad, ba mhinic eangach thonnach, cosúil le lasracha, in úsáid mar mhaisiúchán. Bhí sé an-choitianta sa Normainn. rdf:langString
Flamboyante gotiek is een term die wordt gebruikt om de laatste fase van de gotiek (circa 1300-1500) aan te duiden. In figuurlijke zin betekent flamboyant fonkelend of schitterend. De flamboyante stijl is een stijl met vlamvormige elementen zoals de buitendecoraties die op vele bouwkundige onderdelen werden aangebracht. rdf:langString
Flamboyant – kierunek w schyłkowym okresie architektury późnego gotyku, nazywany płomienistym. Występował przede wszystkim na terenie Francji w XV i XVI wieku. Cechowała go drobiazgowość i nadmiar detali, rzeźby. Łuki stały się ostrzejsze, przegięte w formie "oślego grzbietu", w detalach wykorzystywano kształt płomienia lub rybiego pęcherza. Jednocześnie dążono do uproszczenia konstrukcji. rdf:langString
Flamboyantstil, av franskans flamboyant (flammande), eller fiskblåsestil. Stil som förekommer i sengotisk arkitektur. Den är uppkallad efter fönstrens s-kurviga spröjsverk, vars figurer liknar flammor eller fiskblåsor. rdf:langString
Gótico flamejante ou estilo flamboyant é a fase final da arquitetura gótica, nomeadamente francesa, assim chamada porque seu aspecto mais característico são os ornamentos florais que lembram a forma de flamas (do francês flamboyant, 'flamejante'). O estilo originou-se por volta de 1370, e praticamente tomou conta da França até meados do século XV, cedendo aos poucos espaço ao estilo renascentista, no início do século XVI. Derivações do gótico flamejante, às vezes incluídas na mesma nomenclatura, incluem o do sul da Alemanha e o estilo Manuelino em Portugal. rdf:langString
火焰式(法語:Flamboyant)是一种晚期哥特式建筑的华丽风格,1350年左右开始在法国兴起,最终于16世纪初被文艺复兴建筑所取代。这一术语最初由提出。 火焰式建筑主要盛行于法国,15世纪时曾流传至西班牙、葡萄牙等地。这一风格由与英国盛饰式哥特建筑演化而来,尤以火焰式曲线花饰窗格为主要特征,并因而得名。与同一时期的与德国晚期哥特式(Sondergotik)建筑相对应。 诺曼底地区的火焰式建筑尤为丰富,如诺曼底首府鲁昂的圣旺教堂、圣马克卢教堂、鲁昂司法宫等都是火焰式建筑的代表作品。 rdf:langString
Пламенеющая готика (фр. Gothique flamboyant) — стилевое течение в архитектуре готики в поздний период её развития во Франции, Испании и Португалии в XV веке. В Англии мода на пламенеющую готику появилась и исчерпала свои возможности во второй половине XIV века. В XV веке доминировал в основном типично английский «перпендикулярный стиль». В Германии в это же время получил развитие позднеготический стиль под собственным наименованием: зондерготика (нем. Sondergotik — особенная готика). rdf:langString
Als Flamboyant (franz. für „flammend“) wird die letzte Phase der Gotik in Frankreich und Belgien (Flandern) bezeichnet, in jüngerer Zeit auch gleichartige Formen in Mitteleuropa. Namengebend aber nicht einziges Kennzeichen ist die Überlängerung bestimmter Formen des Maßwerks, die an Flammen erinnern. Außer Bauten mit überquellendem Dekor gibt es den sparsamen aber kreativen Umgang mit gotischen Formen. Typisch ist die Verzierung eigentlich rechteckiger Fenster und Tore mit entsprechend verzerrten Kielbögen. rdf:langString
Flamgotiko aŭ flamboyant (franca lingvo por „flama“) estas la lasta stila ŝtupo de la malfrua gotiko en Francujo, Belgujo (Flandrujo) kaj Anglujo; ĝin karakterizas la trolongigo de certaj formoj de la ornamripoj, kiuj memorigas pri flamoj. La flamgotika stilo samtempis kun aparta gotika stilo en Germanujo, kun la manuela stilo en Portugalujo kaj la izabela en Hispanujo. Ekzemploj por flamgotiko estas rdf:langString
Flamboyant (from French: flamboyant, lit. 'flaming') is a form of late Gothic architecture that developed in Europe in the Late Middle Ages and Renaissance, from around 1375 to the mid-16th century. It is characterized by double curves forming flame-like shapes in the bar-tracery, which give the style its name; by the multiplication of ornamental ribs in the vaults; and by the use of the arch in accolade. Ribs in Flamboyant tracery are recognizable by their flowing forms, which are influenced by the earlier curvilinear tracery of the Second Gothic (or Second Pointed) styles. Very tall and narrow pointed arches and gables, particularly double-curved ogee arches, are common in buildings of the Flamboyant style. In most regions of Europe, Late Gothic styles like Flamboyant replaced the earli rdf:langString
El gótico flamígero fue la última etapa del arte gótico (gótico final o tardío), que se desarrolló en Europa desde finales del siglo XIV y principios del XV hasta mediados del siglo XVI. Se caracteriza por no contar con un centro difusor, por lo que impera la diversidad. Coincide con el desarrollo de la escuela flamenca. rdf:langString
Gotiko flamigeroa edo flanboianta, batzuetan gotiko garduna, gotikoaren azken zatia edo izan zen, Europan, XIV. mendearen amaieran hasi eta XV. mendean zehar garatu zena. Gune hedatzailerik ez izateagatik nabarmentzen da, eta, ondorioz, dibertsitatea da nagusi. garaikidea da. rdf:langString
Полум'яниста готика (фр. Flamboyant) — історико-художній стиль, характерний для пізнього етапу розвитку готики, популярний у Франції, Іспанії і Португалії у XV столітті. В Англії мода на полум'янисту готику з'явилася і минула у другій половині XIV століття, а у XV столітті головним чином панував «перпендикулярний стиль». В Німеччині в цей ж час панувала «особлива готика» (нім. Sondergotik). rdf:langString
rdf:langString Flamboyant
rdf:langString Gòtic flamíger
rdf:langString Plaménková gotika
rdf:langString Flamboyantgotik
rdf:langString Flamgotika stilo
rdf:langString Gótico flamígero
rdf:langString Gotiko flamigero
rdf:langString Craobhlasrach
rdf:langString Gothique flamboyant
rdf:langString Flamboyant
rdf:langString Flamboyante gotiek
rdf:langString Gótico flamejante
rdf:langString Пламенеющая готика
rdf:langString Flamboyantstil
rdf:langString Полум'яниста готика
rdf:langString 火焰式
xsd:integer 2863892
xsd:integer 1114622248
rdf:langString El gòtic flamíger va ser una etapa de l'art gòtic francès i altres països europeus, que es va desenvolupar des de l'última part del segle xiv i els principis del xv. Es caracteritza per no tenir un centre difusor, per la qual cosa impera la diversitat. Coincideix amb el desenvolupament de l'art flamenc.És una època de relativa crisi, per la qual cosa desapareixen les grans empreses constructives del període anterior. A la península Ibèrica, per contra, es viurà un moment de reconstrucció, si bé va tenir una entrada tardana i una durada molt curta. D'altra banda, l'arquitectura religiosa cedeix terreny davant de la civil i militar. Llotges, ajuntaments, castells i palaus seran els protagonistes.
rdf:langString Plaménková gotika též flamboyantní gotika (z francouzského flamboyant, planoucí) je ve vývoji gotické architektury poslední fází pozdní gotiky 15. století především ve Francii, Belgii a Anglii. Je pro ni typické prodloužení určitých tvarů kružby připomínající plameny. V českých zemích je jejím známým příkladem Vladislavský sál na Pražském hradě.
rdf:langString Als Flamboyant (franz. für „flammend“) wird die letzte Phase der Gotik in Frankreich und Belgien (Flandern) bezeichnet, in jüngerer Zeit auch gleichartige Formen in Mitteleuropa. Namengebend aber nicht einziges Kennzeichen ist die Überlängerung bestimmter Formen des Maßwerks, die an Flammen erinnern. Außer Bauten mit überquellendem Dekor gibt es den sparsamen aber kreativen Umgang mit gotischen Formen. Typisch ist die Verzierung eigentlich rechteckiger Fenster und Tore mit entsprechend verzerrten Kielbögen. Zur Zeit des Flamboyantstils in Frankreich mit Ausstrahlung nach Osten gab es in Portugal den sehr üppigen manuelinischen Stil (Vgl. Kloster Batalha) und in Spanien den isabellinischen Stil.Manche Bauten der Spätgotik in Deutschland weisen Formen des Flamboyantstils auf. Nicht zuletzt mehrere Werke der Parlergotik in Süddeutschland und Tschechien verdienen diese Bezeichnung. Andererseits gab es in Deutschland in dieser Zeit Tendenzen zu äußerst sparsamem Umgang mit Schmuckformen, zum Beispiel an der Münchener Frauenkirche oder der Stralsunder Marienkirche.
rdf:langString Flamgotiko aŭ flamboyant (franca lingvo por „flama“) estas la lasta stila ŝtupo de la malfrua gotiko en Francujo, Belgujo (Flandrujo) kaj Anglujo; ĝin karakterizas la trolongigo de certaj formoj de la ornamripoj, kiuj memorigas pri flamoj. La flamgotika stilo samtempis kun aparta gotika stilo en Germanujo, kun la manuela stilo en Portugalujo kaj la izabela en Hispanujo. Ekzemploj por flamgotiko estas * parto de la fasado de la urbodomo de Gent en Flandrujo * la preĝejo en Vendôme en la departemento Loir-et-Cher en Francujo kun sia fasado, la gablo super la portalo kaj la ornamripoj laŭ flamgotika stilo * la portalo de la katedralo de Senlis * la urbodomo kaj la portalo de la baziliko Sankta Sango (Granda Foirejo) de Bruĝo * la urbodomo de Loveno en Belgujo * la ĥorejo de la monaĥopreĝejo sur la Monto Sankta Miĥaelo * La okcidenta fasado de la katedralo Sankta Stefano en Toul
rdf:langString Flamboyant (from French: flamboyant, lit. 'flaming') is a form of late Gothic architecture that developed in Europe in the Late Middle Ages and Renaissance, from around 1375 to the mid-16th century. It is characterized by double curves forming flame-like shapes in the bar-tracery, which give the style its name; by the multiplication of ornamental ribs in the vaults; and by the use of the arch in accolade. Ribs in Flamboyant tracery are recognizable by their flowing forms, which are influenced by the earlier curvilinear tracery of the Second Gothic (or Second Pointed) styles. Very tall and narrow pointed arches and gables, particularly double-curved ogee arches, are common in buildings of the Flamboyant style. In most regions of Europe, Late Gothic styles like Flamboyant replaced the earlier Rayonnant style and other early variations. The style was particularly popular in Continental Europe. In the 15th and 16th centuries, architects and masons in the Kingdom of France, the Crown of Castile, the Duchy of Milan, and Central Europe exchanged expertise through theoretical texts, architectural drawings, and travel, and spread the use of Flamboyant ornament and design across Europe. Notable examples of Flamboyant style are the west rose window of Sainte-Chapelle (1485–1498); the west porch of the Church of Saint-Maclou, Rouen, (c.1500–1514); the west front of Troyes Cathedral (early 16th century), and a very early example, the upper tracery of Great West Window of York Minster (1338–1339). Further major examples include the chapel of the Constable of Castile (Spanish: Capilla del Condestable) at Burgos Cathedral (1482–94); Notre-Dame de l'Épine, Champagne; the north spire of Chartres Cathedral (1500s–); and Segovia Cathedral (1525–). The Late Gothic style appeared in Central Europe with the construction of the new Prague Cathedral (1344–) under the direction of Peter Parler. This model of rich, variegated tracery and intricate reticulated (net-work) rib-vaulting was widely used in the Late Gothic of continental Europe, and was emulated in the collegiate churches and cathedrals, and by urban parish churches that rivalled them in size and magnificence. Use of the ogee was especially common. In the late 15th and early 16th centuries, Flamboyant forms spread from France to the Iberian Peninsula, where the Isabelline style became the dominant mode of prestige construction in the Crown of Castile, the portion of Spain governed by Isabella I of Castille. During the same period, Flamboyant features also appeared in Manueline style in the Kingdom of Portugal. In Central Europe, the Sondergotik ("Special Gothic") style was contemporaneous with Flamboyant in France and the Isabelline in Spain. The term "Flamboyant" was first used by the French artist Eustache-Hyacinthe Langlois (1777–1837) in 1843, and then by the English historian Edward Augustus Freeman in 1851. In architectural history, the Flamboyant is considered the last phase of French Gothic architecture and appeared in the closing decades of the 14th century, succeeding the Rayonnant style and prevailing until its gradual replacement by Renaissance architecture during the first third of the 16th century. Notable examples of Flamboyant in France include the west rose window of Sainte-Chapelle in Paris, the transepts of Sens Cathedral and Beauvais Cathedral, the façade of Sainte-Chapelle de Vincennes and the west front of Trinity Abbey, Vendôme. Significant examples of civil architecture include the Palais Jacques Cœur in Bourges and the Hôtel de Cluny in Paris. In the late 15th and early 16th centuries, contemporary styles called Decorated Gothic and Perpendicular Gothic appeared in England.
rdf:langString Gotiko flamigeroa edo flanboianta, batzuetan gotiko garduna, gotikoaren azken zatia edo izan zen, Europan, XIV. mendearen amaieran hasi eta XV. mendean zehar garatu zena. Gune hedatzailerik ez izateagatik nabarmentzen da, eta, ondorioz, dibertsitatea da nagusi. garaikidea da. Nolabaiteko krisi garai bat da, eta, beraz, aurreko garaiko eraikuntza enpresa handiak desagertzen dira. Iberiar Penintsulan, aldiz, loratze garai bat bizi izango da. Beste alde batetik, arkitektura erlijiosoak, tokia uzten die arkitektura zibil eta militarrari. Azokak, udaletxeak, jauregiak eta gazteluak izango dira protagonista
rdf:langString El gótico flamígero fue la última etapa del arte gótico (gótico final o tardío), que se desarrolló en Europa desde finales del siglo XIV y principios del XV hasta mediados del siglo XVI. Se caracteriza por no contar con un centro difusor, por lo que impera la diversidad. Coincide con el desarrollo de la escuela flamenca. Es una época de relativa crisis, por lo que desaparecen las grandes empresas constructivas del periodo anterior. En la península ibérica, por el contrario, se vivirá un momento de reconstrucción. Por otra parte, la arquitectura religiosa cede terreno ante la civil y militar. Lonjas, ayuntamientos, castillos y palacios serán los protagonistas.
rdf:langString In ailtireacht Ghotach dhéanach na Fraince, a bhí forleathan sa 15ú céad, ba mhinic eangach thonnach, cosúil le lasracha, in úsáid mar mhaisiúchán. Bhí sé an-choitianta sa Normainn.
rdf:langString Flamboyante gotiek is een term die wordt gebruikt om de laatste fase van de gotiek (circa 1300-1500) aan te duiden. In figuurlijke zin betekent flamboyant fonkelend of schitterend. De flamboyante stijl is een stijl met vlamvormige elementen zoals de buitendecoraties die op vele bouwkundige onderdelen werden aangebracht.
rdf:langString Flamboyant – kierunek w schyłkowym okresie architektury późnego gotyku, nazywany płomienistym. Występował przede wszystkim na terenie Francji w XV i XVI wieku. Cechowała go drobiazgowość i nadmiar detali, rzeźby. Łuki stały się ostrzejsze, przegięte w formie "oślego grzbietu", w detalach wykorzystywano kształt płomienia lub rybiego pęcherza. Jednocześnie dążono do uproszczenia konstrukcji.
rdf:langString Flamboyantstil, av franskans flamboyant (flammande), eller fiskblåsestil. Stil som förekommer i sengotisk arkitektur. Den är uppkallad efter fönstrens s-kurviga spröjsverk, vars figurer liknar flammor eller fiskblåsor.
rdf:langString Gótico flamejante ou estilo flamboyant é a fase final da arquitetura gótica, nomeadamente francesa, assim chamada porque seu aspecto mais característico são os ornamentos florais que lembram a forma de flamas (do francês flamboyant, 'flamejante'). O estilo originou-se por volta de 1370, e praticamente tomou conta da França até meados do século XV, cedendo aos poucos espaço ao estilo renascentista, no início do século XVI. Derivações do gótico flamejante, às vezes incluídas na mesma nomenclatura, incluem o do sul da Alemanha e o estilo Manuelino em Portugal.
rdf:langString 火焰式(法語:Flamboyant)是一种晚期哥特式建筑的华丽风格,1350年左右开始在法国兴起,最终于16世纪初被文艺复兴建筑所取代。这一术语最初由提出。 火焰式建筑主要盛行于法国,15世纪时曾流传至西班牙、葡萄牙等地。这一风格由与英国盛饰式哥特建筑演化而来,尤以火焰式曲线花饰窗格为主要特征,并因而得名。与同一时期的与德国晚期哥特式(Sondergotik)建筑相对应。 诺曼底地区的火焰式建筑尤为丰富,如诺曼底首府鲁昂的圣旺教堂、圣马克卢教堂、鲁昂司法宫等都是火焰式建筑的代表作品。
rdf:langString Пламенеющая готика (фр. Gothique flamboyant) — стилевое течение в архитектуре готики в поздний период её развития во Франции, Испании и Португалии в XV веке. В Англии мода на пламенеющую готику появилась и исчерпала свои возможности во второй половине XIV века. В XV веке доминировал в основном типично английский «перпендикулярный стиль». В Германии в это же время получил развитие позднеготический стиль под собственным наименованием: зондерготика (нем. Sondergotik — особенная готика).
rdf:langString Полум'яниста готика (фр. Flamboyant) — історико-художній стиль, характерний для пізнього етапу розвитку готики, популярний у Франції, Іспанії і Португалії у XV столітті. В Англії мода на полум'янисту готику з'явилася і минула у другій половині XIV століття, а у XV столітті головним чином панував «перпендикулярний стиль». В Німеччині в цей ж час панувала «особлива готика» (нім. Sondergotik). Це стиль виник з променистої готики і був відзначений ще більшою увагою до прикрас. Назва полум'янистої готики походить від схожих на язики полум'я узорів орнаментів і сильного подовження фронтонів і вершин арок. Часто зустрічаються орнаменти в формі «риб'ячий пузир». Стиль мануеліну в Португалії і пізньоготичний стиль ісабеліно в Іспанії в кінці XV і на початку XVI століття стали ще більш екстравагантними продовженнями цього архітектурного стилю. Початково термін «полум'яниста готика» використовувався з критичним відтінком. Він був введений французьким істориком Шарлем-Віктором Ланглуа (Langlois, 1863–1929), який вважав «полум'янисті форми» виродженням готичного стилю. І лише у 1972 році побачило світ узагальнювальне і неупереджене дослідження канадського історика Р. Санфеона «Полум'яниста готика у Франції».
xsd:nonNegativeInteger 66807

data from the linked data cloud