Five Barbarians

http://dbpedia.org/resource/Five_Barbarians an entity of type: Thing

Wu Hu (Hanzi: 五胡; Pinyin: Wǔ Hú secara harafiah berarti "Lima Hu") adalah suatu istilah kolektif untuk menyebut berbagai suku non-Tiongkok yang mendiami stepa pada periode sejak Dinasti Han sampai . Suku-suku nomad ini awalnya berdiam di luar , tetapi secara berangsur bermigrasi ke wilayah Tiongkok selama masa pergolakan antara Dinasti Han Timur dan Tiga Kerajaan. Suku-suku non-Tiongkok ini, yang telah diperangi oleh suku Han, mengambil kesempatan yang muncul karena kelemahan pemerintahan pusat untuk meluaskan permukiman penggembalaan mereka hingga Dataran Tiongkok Utara. * l * b * s rdf:langString
五胡(ごこ)は、中国の3 - 4世紀に、北方や西方から中国に移住した匈奴・鮮卑・羯・氐・羌の5つの非漢民族(少数民族)を指す。これらの部族が五胡十六国時代に次々と中国北部を中心に国家を建てた晋代ごろから使われ始めた。 五胡十六国時代に国を建てた少数民族はこの5つ以外にもおり、五という数字に実数の意味はない。五胡が匈奴・鮮卑・羯・氐・羌を指すことが一般化したのは十三世紀ごろである可能性が高い。また、この5つの民族のみでなく3 - 4世紀ごろに移住した少数民族の総称として使用されることもある。 rdf:langString
Wu Hu (Chinees: 五胡; pinyin: Wǔ Hú) of de vijf barbaren, is een Chinees historisch exoniem voor oude niet-Han-Chinese volkeren, die naar het noorden van China emigreerden tijdens de Oostelijke Han-dynastie, en vervolgens de Westelijke Jin-dynastie omverwierpen en hun eigen koninkrijken vestigden in de 4e en de 5e eeuw. rdf:langString
Fem barbarer (五胡; Wǔhú) är en historisk kinesisk benämning på fem icke-Hankinesiska folkgrupper som på slutet av 200-talet immigrerade till Kinas kärnområde och blev en betydande maktfaktor. De fem barbarerna var Jie, Xiongnu, Xianbei, Di och Qiang. Under tiden för De sexton kungadömena (år 304–439) grundade de fem folkgrupperna 16 stater. rdf:langString
Wu Hu (xinès tradicional: 五胡, xinès simplificat: 五胡, pinyin: Wǔ Hú, literalment 'Cinc tribus bàrbares') era un terme xinès usat per denominar a les tribus nòmades del nord no xineses que van causar l'aixecament Wu Hu, i establiren els Setze Regnes del 304 al 439 CE. Aquestes cinc tribus eren els xiongnu, els , els sienpei, els i els qiang. rdf:langString
Wu Hu (chinesisch 五胡; pinyin Wǔ Hú; wörtlich „Fünf Hu“) ist eine Sammelbezeichnung für verschiedene nichtchinesische, aber zeitweilig über das chinesische Staatsgebiet ziehende, Steppenvölker während der Han-Dynastie bis zu den Nördlichen Dynastien. rdf:langString
The Five Barbarians, or Wu Hu (Chinese: 五胡; pinyin: Wǔ Hú), is a Chinese historical exonym for five ancient non-Han peoples who immigrated to northern China in the Eastern Han dynasty, and then overthrew the Western Jin dynasty and established their own kingdoms in the 4th–5th centuries. The peoples categorized as the Five Barbarians were: * Xiongnu, * Jie, * Xianbei, * Qiang, * Di. rdf:langString
Wu Hu (chino tradicional: 五胡; pinyin: Wǔ Hú), es el exónimo acuñado en las fuentes chinas desde la época de las Dinastías Meridionales y Septentrionales, para aludir a un conjunto de grupos étnicos diferenciados o separados de la población nativa hàn (漢), manteniendo una especial importancia y actuación desde el final de la dinastía Jìn (晉) y la posterior imposición de sus propios dominios, ya bajo la época de los Dieciséis Reinos. rdf:langString
Пять варваров. В традиционной китайской историографии термин ху (кит. 胡, пиньинь hú) обозначает как кочевые племена Великой Степи, так и западных горцев. При всём многообразии народов и племён китайские историки IV века разделили их на пять племенных групп: Кроме того, в этот период в Северном Китае существовали царства, основанные этническими китайцами, по тем или иным причинам не подчинявшиеся империи Восточная Цзинь. К этим царствам относятся: * Ранняя Лян (320—376) * Жань Вэй (350—352; обычно не включается в число Шестнадцати государств) * Западная Лян (400—421) * Северная Янь (409—436) rdf:langString
rdf:langString Five Barbarians
rdf:langString Wu Hu
rdf:langString Wu Hu
rdf:langString Wu Hu
rdf:langString Wu Hu
rdf:langString 五胡
rdf:langString Wu Hu
rdf:langString Пять варваров
rdf:langString Fem barbarer
xsd:integer 54879
xsd:integer 1123161368
rdf:langString 五胡
rdf:langString Wǔ Hú
rdf:langString Wu Hu (xinès tradicional: 五胡, xinès simplificat: 五胡, pinyin: Wǔ Hú, literalment 'Cinc tribus bàrbares') era un terme xinès usat per denominar a les tribus nòmades del nord no xineses que van causar l'aixecament Wu Hu, i establiren els Setze Regnes del 304 al 439 CE. Aquestes cinc tribus eren els xiongnu, els , els sienpei, els i els qiang. Aquestes tribus originalment residien fora dels territoris xinesos però gradualment van anar desplaçant-se al sud durant els turbulents anys compresos entre la Dinastia Han Oriental i els Tres Regnes. Fins aleshores s'havia aconseguit detenir el seu avanç però van aprofitar la debilitat del govern central per a estendre el seu territori fins a les terres de la fèrtil .
rdf:langString Wu Hu (chinesisch 五胡; pinyin Wǔ Hú; wörtlich „Fünf Hu“) ist eine Sammelbezeichnung für verschiedene nichtchinesische, aber zeitweilig über das chinesische Staatsgebiet ziehende, Steppenvölker während der Han-Dynastie bis zu den Nördlichen Dynastien. Das chinesische Wort “Hu” (胡) bedeutet „schwer zu verstehen“ und meint die nicht Chinesisch sprechenden Völker der Steppengebiete. Das Wort „Wu“ bedeutet „fünf“. Ursprünglich wurden damit die fünf Stämme von Reiternomaden an der nördlichen Grenze Chinas bezeichnet: Xiongnu (匈奴), Xianbei (鮮卑), Di (氐), Qiang (羌) und Jie (羯). Der mächtigste der Stämme waren die Xiongnu, die zeitweise als „Hu“ bezeichnet wurden. Später wurde der Begriff „Hu“ als Sammelbegriff auf alle nördlich der chinesischen Grenzen lebenden Reitervölker angewendet.
rdf:langString Wu Hu (chino tradicional: 五胡; pinyin: Wǔ Hú), es el exónimo acuñado en las fuentes chinas desde la época de las Dinastías Meridionales y Septentrionales, para aludir a un conjunto de grupos étnicos diferenciados o separados de la población nativa hàn (漢), manteniendo una especial importancia y actuación desde el final de la dinastía Jìn (晉) y la posterior imposición de sus propios dominios, ya bajo la época de los Dieciséis Reinos. Estos grupos, no necesariamente aludían a poblaciones nómadas de la estepa, ya que dentro del binomio, podemos encontrar desde grupos esteparios, hasta grupos exógenos ya sinizados y asentados entre la población Hàn desde el siglo I-siglo II d. C., así como también grupos semi-nómadas o sedentarios, emigrados desde las regiones al oeste del actual Tíbet y la provincia de Qīnghǎi (青海). Por consiguiente, a la hora de utilizar el término Wǔ Hú, debemos tener en cuenta que estamos ante un exónimo integrador, que fue utilizado por los autores chinos en épocas ya muy posteriores a las aludidas y que servía para diferenciar la población auctóctona (hàn), frente a la población exógena llegada a los territorios integrados en el orbe cultural sínico desde la dinastía Hàn. Al mismo tiempo y debido a la naturaleza multiétnica de estos grupos, ya desde la época de su concepción, el término Wǔ Hú tendía a simplificar una realidad multiétnica en la que también debemos hablar de una diferenciación y separación lingüística, en la que pudieran haber grupos lingüísticos proto-turcos, proto-mongoles, tibéticos, yeniseicos o inclusive iranios-orientales. La clave para entender la aparición de estos grupos exógenos y su colaboración "indirecta" en el derrumbe de la dinastía Jìn, debe enmarcarse en la Bā Wáng Zhī Luàn (八王之乱),​ facilitando un vacío de poder y caída agónica del orden de las instituciones y el poder imperial, lo que a la postre daría lugar a una ausencia de legitimidad por parte de los mandatarios Hàn. A ello debemos unirles ciertas carestías y crisis de subsistencia señaladas en las fuentes a comienzos del siglo IV d. C., lo que llevó a muchos grupos circundantes a la frontera, a penetrar en suelo sínico, buscando la supervivencia perdida en las estepas. En esta circunstancia, uno de los grupos que acaudilló el golpe de gracia al poder Jìn en el norte, fue el de los nán xiōngnú (南匈奴) o "xiongnu septentrionales", que desde el siglo I d. C., se habían situado dentro del territorio imperial, llegando a ser utilizados tanto por los Hàn, como por la efímera dinastía Cáo Wèi (曹魏), como también en un primer momento por los Jìn. El punto culminante de la superioridad y libertad de movimiento de los Wǔ Hú, lo constituye la dramática toma de la antigua capital, Luòyáng (洛陽), en el 311 d. C., por la coalición de fuerzas mandadas por Shí Lēi (石勒), en representación de su líder, el xiōngnú Liú Cōng (劉聰). Poco tiempo después, este grupo armado ejecutaría el mismo golpe contra la segunda sede imperial alzada tras la caída de Luòyáng: Chang'an (長安). Con la caída de la capital legítima y la captura del reducto levantado desesperadamente por una parte de la xìng (姓)​ de los Sīmǎ (司馬), el norte acabaría durante más de tres siglos en manos de dirigentes o líderes foráneos, entre los que los xiānbēi (鮮卑) cobrarían un gran protagonismo.
rdf:langString The Five Barbarians, or Wu Hu (Chinese: 五胡; pinyin: Wǔ Hú), is a Chinese historical exonym for five ancient non-Han peoples who immigrated to northern China in the Eastern Han dynasty, and then overthrew the Western Jin dynasty and established their own kingdoms in the 4th–5th centuries. The peoples categorized as the Five Barbarians were: * Xiongnu, * Jie, * Xianbei, * Qiang, * Di. Of these five tribal ethnic groups, the Xiongnu and Xianbei were nomadic peoples from the northern steppes. The ethnic identity of the Xiongnu is uncertain, but the Xianbei appear to have been Mongolic. The Jie, another pastoral people, may have been a branch of the Xiongnu, who may have been Yeniseian. The Di and Qiang were from the highlands of western China. The Qiang were predominantly herdsmen and spoke Sino-Tibetan (Tibeto-Burman) languages, while the Di were farmers who may have spoken a Sino-Tibetan or Turkic language.
rdf:langString Wu Hu (Hanzi: 五胡; Pinyin: Wǔ Hú secara harafiah berarti "Lima Hu") adalah suatu istilah kolektif untuk menyebut berbagai suku non-Tiongkok yang mendiami stepa pada periode sejak Dinasti Han sampai . Suku-suku nomad ini awalnya berdiam di luar , tetapi secara berangsur bermigrasi ke wilayah Tiongkok selama masa pergolakan antara Dinasti Han Timur dan Tiga Kerajaan. Suku-suku non-Tiongkok ini, yang telah diperangi oleh suku Han, mengambil kesempatan yang muncul karena kelemahan pemerintahan pusat untuk meluaskan permukiman penggembalaan mereka hingga Dataran Tiongkok Utara. * l * b * s
rdf:langString 五胡(ごこ)は、中国の3 - 4世紀に、北方や西方から中国に移住した匈奴・鮮卑・羯・氐・羌の5つの非漢民族(少数民族)を指す。これらの部族が五胡十六国時代に次々と中国北部を中心に国家を建てた晋代ごろから使われ始めた。 五胡十六国時代に国を建てた少数民族はこの5つ以外にもおり、五という数字に実数の意味はない。五胡が匈奴・鮮卑・羯・氐・羌を指すことが一般化したのは十三世紀ごろである可能性が高い。また、この5つの民族のみでなく3 - 4世紀ごろに移住した少数民族の総称として使用されることもある。
rdf:langString Wu Hu (Chinees: 五胡; pinyin: Wǔ Hú) of de vijf barbaren, is een Chinees historisch exoniem voor oude niet-Han-Chinese volkeren, die naar het noorden van China emigreerden tijdens de Oostelijke Han-dynastie, en vervolgens de Westelijke Jin-dynastie omverwierpen en hun eigen koninkrijken vestigden in de 4e en de 5e eeuw.
rdf:langString Fem barbarer (五胡; Wǔhú) är en historisk kinesisk benämning på fem icke-Hankinesiska folkgrupper som på slutet av 200-talet immigrerade till Kinas kärnområde och blev en betydande maktfaktor. De fem barbarerna var Jie, Xiongnu, Xianbei, Di och Qiang. Under tiden för De sexton kungadömena (år 304–439) grundade de fem folkgrupperna 16 stater.
rdf:langString Пять варваров. В традиционной китайской историографии термин ху (кит. 胡, пиньинь hú) обозначает как кочевые племена Великой Степи, так и западных горцев. При всём многообразии народов и племён китайские историки IV века разделили их на пять племенных групп: * Хунну (сюнну, 匈奴 Xiōngnú) — кочевой народ монгольской степи, создавший мощную родовую державу в III веке до н. э.. В конце I века н. э. государство хунну, ослабленное внутренними противоречиями, было уничтожено сяньбийцами под руководством Таншихая; после этого часть хуннов расселилась вдоль Великой стены, перейдя в китайское подданство. В IV—V веках хунну основали на территории Северного Китая государства: * Северная Хань (304—318) * Ранняя Чжао (318—329; иногда объединяется с Северной Хань в одно государство Хань Чжао) * Северная Лян или Хэси (397—439) * Ся (407—431) * Цзе (羯 Jié) — по гипотезе Л. Н. Гумилёва неоднородное образование, имя реконструируется как «кул». Слово qul в тюркских языках означает «раб», но в древности так зачастую назывались иноплеменники, проживавшие в хуннской среде, но не являвшиеся членами хуннского рода . По мнению Таскина В.С., отождествление Цзелу, или кулов, с Цзесцами явно ошибочно и, по-видимому, связано с неправильным прочтением французской транскрипции в работах западных авторов. Такие случаи в работах Л.Н. Гумилева не редкость. Цзе, или Цзеши — название местности, где проживало одно из сюннуских кочевий. По местности китайцы стали называть это кочевье цзескими хусцами (сюннусцами), и, таким образом, цзе — это не самоназвание кочевья. Главный город уезда Усян находился в 30 ли к северо-западу от современного уездного города Юйшэ в пров. Шаньси. Цзе основали государство: * Поздняя Чжао (319—351) * Сяньби (鮮卑 Xiǎnbēi) — воинственные кочевники из южной Маньчжурии. В конце I века уничтожили державу хуннов, но не смогли создать собственное государство в монгольской степи. Делились на множество родов, самые известные из которых — Мужун и Тоба (табгач). Государства сяньби: * Ранняя Янь (337—370) * Поздняя Янь (384—409) * Западная Янь (384—396; обычно не включается в число Шестнадцати государств) * Южная Янь (400—410) * Западная Цинь (385—431) * Южная Лян (397—414) * Дай (305—377; обычно не включается в число Шестнадцати государств) * Ди (氐 Dī) — земледельческие племена предгорий нынешних провинций Шэньси, Ганьсу и Сычуань, потомки древних жунов. В литературе иногда называются тангутами, хотя средневековые тангуты — совсем другой народ. Государства ди: * Чэн-Хань (303—347) * Ранняя Цинь (351—394) * Поздняя Лян (386—403) * Кяны (цян, 羌 Qiāng) — кочевые монголоидные племена Тибета, основали одно царство: * Поздняя Цинь (384—417) Кроме того, в этот период в Северном Китае существовали царства, основанные этническими китайцами, по тем или иным причинам не подчинявшиеся империи Восточная Цзинь. К этим царствам относятся: * Ранняя Лян (320—376) * Жань Вэй (350—352; обычно не включается в число Шестнадцати государств) * Западная Лян (400—421) * Северная Янь (409—436)
xsd:nonNegativeInteger 24154

data from the linked data cloud