Finnish Civil War

http://dbpedia.org/resource/Finnish_Civil_War an entity of type: Thing

Finská občanská válka byla součást národních a společenských nepokojů, způsobených první světovou válkou (1914–1918) v Evropě. Válka ve Finsku probíhala od 27. ledna do 15. května 1918 mezi jednotkami finských sociálních demokratů, běžně označovaní jako "rudí" (punaiset), a konzervativci, vedenými finským senátem, běžné nazývaní "bílí" (valkoiset). Rudým se dostávalo podpory z bolševického Ruska, zatímco bílým z Německého císařství. rdf:langString
De Finse Burgeroorlog was een burgeroorlog in Finland, die duurde van 27 januari tot 15 mei 1918. De partijen waren de socialistische Finnen (de Rode Garde) en de conservatieve Finnen (de ). De Roden kregen steun van het bolsjewistische Rusland, terwijl de Witten steun ontvingen van het Duitse Keizerrijk en Zweedse vrijwilligers. rdf:langString
フィンランド内戦(フィンランドないせん、フィンランド語: Suomen sisällissota)は、フィンランドで1918年に発生した、右派と左派による内戦である。ドイツ帝国の支援を受けた白衛軍がヘルシンキを陥落させ、東方問題の前線であるサンクトペテルブルクの英仏資本を牽制した。 rdf:langString
Wojna domowa w Finlandii (fiń. Suomen sisällissota) – wewnętrzny konflikt zbrojny w dopiero co powstałym Królestwie Finlandii w pierwszej połowie 1918 roku pomiędzy siłami Czerwonych (punaiset), wspieranych przez radziecką Rosję a siłami Białych (valkoiset), wspieranych przez Niemcy. rdf:langString
الحرب الأهلية الفنلندية (بالفنلندية Suomen sisällissota) جزء من الفوضى الوطنية والاجتماعية التي سببتها الحرب العالمية الأولى (1914-1918) في أوروبا. دارت رحى الحرب بفنلندا في الفترة من 27 يناير حتى 15 مايو من عام 1918 بين قوات الديمقراطيين الاشتراكيين بقيادة وفد شعب فنلندا والمعروفة باسم «الحـُمر» (punaiset)، وقوات المحافظين المناوئة للاشتراكيين ذوي الأغلبية في مجلس الشيوخ والمعروفة باسم«البيض» (valkoiset). ساندت جمهورية روسيا السوفياتية الحـُمر، في حين تلقى البيض مساعدات عسكرية من الإمبراطورية الألمانية. rdf:langString
La Guerra Civil finlandesa va ser part del caos social i nacionalista ocasionat a Europa a la darreria de la Primera Guerra Mundial. Va tenir lloc a Finlàndia, des del 27 de gener fins al 15 de maig de 1918. D'un costat es trobaven les forces socialdemòcrates, dirigides per la delegació popular de Finlàndia, comunament coneguts com a «rojos» (punaiset). D'altra banda es trobaven les forces del , controlades pels conservadors que a la tardor anterior, que pretenien mantenir l'statu quo (retenir la independència i la monarquia constitucional sense parlamentarisme). Eren popularment coneguts com a «blancs» (valkoiset). Els roigs van rebre l'ajuda de la Rússia Bolxevic, mentre els blancs van ser recolzats militarment pel II Imperi Alemany. rdf:langString
Ο Φινλανδικός Εμφύλιος Πόλεμος (27 Ιανουαρίου – 15 Μαΐου 1918) αφορούσε την αρχηγία και τον έλεγχο της Φινλανδίας κατά τη μετάβαση της από της Ρωσικής Αυτοκρατορίας σε ανεξάρτητο κράτος. Η αντιπαράθεση σχημάτιζε μέρος της εθνικής, πολιτικής, και κοινωνικής αναταραχής που ήταν συνέπεια του Α' Παγκοσμίου Πολέμου (Ανατολικό Μέτωπο) στην Ευρώπη. Ο πόλεμος ξέσπασε μεταξύ των Κόκκινων, που τους οδηγούσε το Κόμμα των Σοσιαλδημοκρατών και των Λευκών, που τους οδηγούσαν μη σοσιαλιστές, η συντηρητική . Η παραστρατιωτική οργάνωση , που αποτελείτο από βιομηχανικούς εργάτες και αγρότες, έλεγχε τις πόλεις και τα βιομηχανικά κέντρα της Νότιας Φινλανδίας. Η παραστρατιωτική οργάνωση , που αποτελείτο από χωρικούς και φατρίες αστών της μεσαίας και ανώτερης τάξης, έλεγχε την αγροτική κεντρική και βόρεια Φινλ rdf:langString
La Finna Enlanda Milito (finne Suomen sisällissota) estis armita konflikto, kiu skuis la ĵus antaŭe sendependiĝintan ŝtaton Finnlando inter la 27-a de januaro kaj la 5-a de majo 1918. Fono de la enlanda milito estis amasiĝintaj sociaj konfliktoj, sed ankaŭ la efikoj de la revoluciaj eventoj en la Rusia Imperio, al kiu Finnlando dum la antaŭa jarcento apartenis kiel aŭtonoma grandprinclando. La abdiko de la rusia caro kaj laŭtitole finna grandprinco faligis Finnlandon en konstitucian krizon, en kiu la publika ordo pli kaj pli disfalis. Krizo pri la havigo de nutraĵoj sekve de la Unua Mondmilito kun la polemika propagando de la rusiaj bolŝevistoj en Finnlando kaŭzis radikaligon kaj armigon de la laborista movado. rdf:langString
Als Finnischer Bürgerkrieg wird eine bewaffnete Auseinandersetzung bezeichnet, die das erst am 6. Dezember 1917 unabhängig gewordene Finnland im Wesentlichen vom 27. Januar bis zum 5. Mai 1918 erschütterte. Im Hintergrund des Bürgerkrieges standen aufgestaute gesellschaftliche Gegensätze, aber auch die Auswirkungen der revolutionären Ereignisse in Russland, zu welchem Finnland bislang als autonomes Großfürstentum gehört hatte. Die Abdankung des russischen Zaren und finnischen Großfürsten infolge der Februarrevolution 1917 stürzte Finnland in eine Verfassungskrise, in welcher die öffentliche Ordnung zunehmend zerfiel. Eine durch den Ersten Weltkrieg bedingte Lebensmittelkrise bewirkte im Zusammenspiel mit der Propaganda der russischen Bolschewiki eine Radikalisierung und Militarisierung der rdf:langString
La guerra civil finlandesa o guerra civil finesa (del 27 de enero al 15 de mayo de 1918) fue parte del caos social y nacionalista ocasionado en Europa en las postrimerías de la Primera Guerra Mundial. De un lado se encontraban las fuerzas socialdemócratas dirigidas por la delegación popular de Finlandia, comúnmente conocidos como «rojos» (punaiset). Del otro lado se encontraban las fuerzas del senado, controladas desde el otoño anterior por los conservadores —quienes pretendían mantener el statu quo; es decir, conservar la independencia y la monarquía constitucional sin parlamentarismo—, popularmente conocidos como «blancos» (valkoiset). Los rojos recibieron la ayuda de la Rusia bolchevique, mientras que los blancos fueron apoyados militarmente por el Segundo Imperio Alemán.Los finlandeses rdf:langString
The Finnish Civil War was a civil war in Finland in 1918 fought for the leadership and control of the country between White Finland and the Finnish Socialist Workers' Republic (Red Finland) during the country's transition from a grand duchy of the Russian Empire to an independent state. The clashes took place in the context of the national, political, and social turmoil caused by World War I (Eastern Front) in Europe. The war was fought between the "Reds", led by a section of the Social Democratic Party, and the "Whites", conducted by the conservative-based senate and the German Imperial Army. The paramilitary Red Guards, which were composed of industrial and agrarian workers, controlled the cities and industrial centers of southern Finland. The paramilitary White Guards, which consisted o rdf:langString
Finlandiako Gerra Zibila, I. Mundu Gerrak eragindako gerra izan zen. Gerra, Finlandian izan zen 1918ko urtarrilaren 27tik maiatzaren 15era. Finlandiako Armada Gorria eta Armada Zuriak izan ziren aurkari, lehenengoak sobietarren laguntzarekin eta bigarrenak alemaniarren eta suediarren laguntzarekin. rdf:langString
Cogadh ab ea Cogadh Cathartha na Fionlainne a fearadh san Fhionlainn idir trúpaí Sheanad na Fionlainne (arbh ionann é agus rialtas na Fionlainne san am) agus gardaí Thoscaireacht Pobail na Fionlainne idir an 27 Eanáir agus an 15 Bealtaine 1918. Thugtaí "na Dearga" nó "na Gardaí Dearga" ar thrúpaí na Toscaireachta Pobail, agus b'iad "na Bána" nó "na Gardaí Bána" díormaí an tSeanaid. Fuair na Dearga tacaíocht ón Rúis Shóivéadach, agus tháinig Arm Impireacht na Gearmáine chun fortachta do na Bána. Bhí roinnt óglach ón tSualainn ag cuidiú leis na Bána fosta. rdf:langString
Perang Saudara Finlandia (27 Januari – 15 Mei 1918) adalah perang saudara yang memperebutkan kepemimpinan Finlandia pada masa transisi dari periode keharyapatihan di bawah kendali Rusia menjadi negara merdeka. Konflik ini merupakan bagian dari kekacauan nasional, politik dan sosial yang diakibatkan oleh Perang Dunia I di Front Timur Eropa. Perang ini berlangsung antara kaum merah yang dipimpin oleh melawan kaum putih yang dipimpin oleh yang non-sosialis dan konservatif. Kelompok paramiliter yang terdiri dari pekerja industri dan agrarian menguasai kota-kota dan pusat industri di Finlandia selatan. Kelompok paramiliter yang terdiri dari para petani dan faksi kelas menengah dan atas menguasai wilayah pedesaan di Finlandia utara dan tengah. rdf:langString
La guerre civile finlandaise (27 janvier – 15 mai 1918) se déroule lors de la période de transition pendant laquelle le grand-duché de Finlande, composante de l'Empire de Russie, devient un État indépendant. Le conflit s'intègre dans un moment de déstabilisation nationale, politique et sociale causé par la Première Guerre mondiale. La guerre oppose les Rouges sociaux-démocrates et les Blancs commandés par le sénat conservateur. Les Rouges, comprenant des ouvriers et des travailleurs agricoles, contrôlent les villes et les centres industriels du sud de la Finlande alors que les Blancs, composés de paysans et de membres de la classe moyenne et de la bourgeoisie, contrôlent le centre et le nord rural du pays. rdf:langString
La guerra civile finlandese (sisällissota in finlandese) è stata una guerra combattuta dal 27 gennaio al 16 maggio 1918 tra i finlandesi "rossi" (punaiset), costituiti da comunisti e socialdemocratici, e i "bianchi" (valkoiset), forze guidate dal Senato conservatore, succeduto al Senato di unità nazionale, che cercava di mantenere lo status quo. rdf:langString
핀란드 내전(핀란드어: Suomen sisällissota 수오멘 시샐리소타[*])은 핀란드 대공국이 러시아 제국에서 독립하며 신생 핀란드 주도권을 두고 벌어진 내전이다. 핀란드 내전은 제1차 세계 대전(동부 전선)으로 말미암아 발생한 민족적, 정치적, 사회적 혼란의 일부였다. 내전 주체는 핀란드 사회민주당이 이끄는 적군과 반사회주의적 핀란드 원로원이 이끄는 백군이다. 적군을 지지하는 준군사조직 적위대는 산업 노동자와 전원 노동자로 이루어졌으며 핀란드 남부 주요 도시와 산업 중심지를 장악했다. 백군을 지지하는 준군사조직 백위대는 농민과 중상류 계급으로 이루어져 핀란드 중부와 북부 전원 지대를 장악했다. 내전 종료 후 핀란드는 독일 제국 보호 속에서 러시아 영향력을 물리쳤다. 보수적인 핀란드 원로원은 핀란드 왕국을 세우려 했으나 서부전선에서 독일이 패배하며 이 계획은 무산되었다. 그 결과 핀란드는 민주공화국으로 독립했다. 핀란드 내전은 수년에 걸쳐 핀란드 국민을 분열시켰으며 핀란드 역사에서 가장 격렬한 사건 가운데 하나로 평가받는다. 이후 핀란드 사회는 중도정치와 종교문화를 통한 장기적인 사회적 타협, 그리고 1차대전 종전 후 경제적 부흥을 통해 재통합되었다. rdf:langString
A Guerra Civil Finlandesa fez parte de um tumulto nacional e social causado pela Primeira Guerra Mundial (1914-1918) na Europa. A guerra foi travada na Finlândia de 27 de janeiro a 15 de maio de 1918, entre as forças dos social-democratas chamados "Vermelhos" (punaiset), apoiadas pela União Soviética, e as forças do senado conservador não-socialista, comumente chamado de "Brancos" (valkoiset), apoiados militarmente pelo Império Alemão e voluntários da Suécia. rdf:langString
Finska inbördeskriget (även frihetskrig, medborgarkrig, revolution) var en väpnad konflikt i det nyligen självständiga Finland, som pågick från den 27 januari till den 15 maj 1918, mellan den "röda" sidan och den "vita" sidan. Den "röda" utgjordes av de "röda" socialisterna och den "vita" av den konservativt ledda finländska senaten. De röda erhöll visst stöd från den nyinrättade bolsjevikiska regimen i Ryssland, medan de vita fick stöd från Tyskland och i begränsad utsträckning av Sverige. Kriget slutade med seger för den vita sidan. rdf:langString
Громадянська війна у Фінляндії — внутрішній збройний конфлікт у Фінляндії в першій половині 1918 року із залученням зовнішніх сил. Війна відбулася між силами «білих», що підтримувалися імперською Німеччиною та силами «червоних», що підтримувалися більшовицькою Росією. Конфлікт у Фінляндії [Архівовано 25 серпня 2016 у Wayback Machine.] став однією зі складових Першої світової війни, бувши нею ж, значною мірою, і спричиненим. rdf:langString
Гражда́нская война́ в Финля́ндии (фин. Suomen sisällissota) была частью национального и социального брожения, вызванного Первой мировой войной в Европе. Финская гражданская война была одним из многих национальных и социальных конфликтов в послевоенной Европе, она шла с 27 января по 15 мая 1918 года между «красными» (фин. punaiset, punikki), радикальными левыми, возглавляемыми Советом народных уполномоченных Финляндии; и «белыми» (фин. valkoiset), буржуазно-демократическими силами финского Сената. Красных поддержала Российская Советская Республика, тогда как белые получали военную помощь от Германской империи и, неофициально, от Швеции (шведские добровольцы, военный контингент и силы флота на Аландских островах). rdf:langString
芬蘭內戰(芬蘭語:Suomen sisällissota; 瑞典語:Finska inbördeskriget; 俄语:Гражданская война в Финляндии; 德語:Finnischer Bürgerkrieg),是在原属于俄罗斯帝国治下的芬兰大公国在俄罗斯二月革命后宣布独立后政治理念不同的白色芬兰和红色芬兰之间为争夺国家统治权的一场内战。这场战争发生在一战东线战场所导致东欧社会,政治,国家极其动荡的背景下。战争两方分别为由支持社会主义的芬兰社会民主党领导的“赤卫队”与由支持保守主义的领导的“白卫队”,其中德意志帝国派兵支持白色芬兰。其中赤卫队大多由工人与农民组成,他们主要控制南方的工业中心和部分城市。白卫队则多由地主和中产阶级组成并受卡尔·古斯塔夫·埃米尔·曼纳海姆将军的领导,他们主要控制芬兰中部和北部。 内战使原本亲俄的芬兰转投德国怀抱,并试图建立起由德意志皇储腓特烈·卡尔王子作为国王的芬兰王国,但最后由于德国在一战的战败而不了了之。之后芬兰转型建立了西方制度的芬兰共和国。但内战使得当时的芬兰社会分裂,直到几十年后才因长期的温和政治,经济复苏和宗教的影响下重新团结。 芬兰内战是1596年棍棒战争 (贫困的农民对贵族的剥削不满) 后芬兰的第二次内战,并且背景相似。 rdf:langString
rdf:langString Finnish Civil War
rdf:langString الحرب الأهلية الفنلندية
rdf:langString Guerra Civil finlandesa
rdf:langString Finská občanská válka
rdf:langString Finnischer Bürgerkrieg
rdf:langString Φινλανδικός Εμφύλιος Πόλεμος
rdf:langString Finna Enlanda Milito
rdf:langString Guerra civil finlandesa
rdf:langString Finlandiako Gerra Zibila
rdf:langString Cogadh Cathartha na Fionlainne
rdf:langString Guerre civile finlandaise
rdf:langString Perang Saudara Finlandia
rdf:langString Guerra civile finlandese
rdf:langString 핀란드 내전
rdf:langString フィンランド内戦
rdf:langString Finse Burgeroorlog
rdf:langString Guerra Civil Finlandesa
rdf:langString Wojna domowa w Finlandii
rdf:langString Гражданская война в Финляндии
rdf:langString Finska inbördeskriget
rdf:langString Громадянська війна у Фінляндії
rdf:langString 芬蘭內戰
rdf:langString Finnish Civil War
xsd:integer 11772
xsd:integer 1124206060
rdf:langString Ruinous buildings, with only the parts made out of concrete left standing, after the Battle in Tampere.
rdf:langString Tampere's civilian buildings destroyed in the Civil War during the Battle of Tampere
xsd:integer 4
xsd:integer 46
xsd:integer 55
xsd:integer 450
xsd:integer 800
xsd:integer 1150
xsd:integer 1600
xsd:integer 1650
xsd:integer 3500
xsd:integer 5700
xsd:integer 10000
xsd:integer 12500
xsd:integer 32500
rdf:langString Germans
rdf:langString Russians
rdf:langString Swedes
rdf:langString
rdf:langString Total
rdf:langString Reds
rdf:langString Whites
rdf:langString
rdf:langString Soviet Russia
rdf:langString Finnish Whites
rdf:langString White Army
rdf:langString Estonian volunteers
rdf:langString Finnish Reds
rdf:langString Swedish Brigade
rdf:langString British forces from Murmansk
rdf:langString Foreign forces:
rdf:langString Foreign volunteers:
rdf:langString Polish Legion in Finland
rdf:langString
rdf:langString Adolf Taimi
rdf:langString Ali Aaltonen
rdf:langString Fredrik Johansson
rdf:langString August Wesley
rdf:langString Hans Kalm
rdf:langString Hugo Meurer
rdf:langString Konrad Wolf
rdf:langString Otto von Brandenstein
rdf:langString Rüdiger von der Goltz
rdf:langString C. G. E. Mannerheim
rdf:langString Ernst Linder
rdf:langString Ernst Löfström
rdf:langString Heikki Kaljunen
rdf:langString Hjalmar Frisell
rdf:langString Hugo Salmela
rdf:langString Kullervo Manner
rdf:langString Matti Autio
rdf:langString Mikhail Svechnikov
rdf:langString Verner Lehtimäki
rdf:langString Eero Haapalainen
rdf:langString Eino Rahja
rdf:langString Evert Eloranta
rdf:langString Georgij Bulatsel
rdf:langString Hannes Ignatius
rdf:langString Hans von Tschirsky und von Bögendorff
rdf:langString Harald Hjalmarson
rdf:langString Karl Wilkman
rdf:langString Konstantin Yeremejev
rdf:langString Martin Wetzer
rdf:langString S. Prus-Boguslawski
rdf:langString Finnish Civil War
xsd:gMonthDay --01-27
rdf:langString
xsd:integer 360
rdf:langString World War I, Russian Civil War and Revolutions of 1917–1923
rdf:langString Finnish Whites victory *German hegemony until November 1918 *Division in Finnish society
rdf:langString
rdf:langString Estonian volunteers
rdf:langString Former Russian Imperial Army 7,000–10,000
rdf:langString Imperial German Army 14,000
rdf:langString Jägers 1,450
rdf:langString Polish Legion 1,737
rdf:langString Red Guards 80,000–90,000
rdf:langString Swedish Brigade 1,000
rdf:langString White Guards 80,000–90,000
rdf:langString La Guerra Civil finlandesa va ser part del caos social i nacionalista ocasionat a Europa a la darreria de la Primera Guerra Mundial. Va tenir lloc a Finlàndia, des del 27 de gener fins al 15 de maig de 1918. D'un costat es trobaven les forces socialdemòcrates, dirigides per la delegació popular de Finlàndia, comunament coneguts com a «rojos» (punaiset). D'altra banda es trobaven les forces del , controlades pels conservadors que a la tardor anterior, que pretenien mantenir l'statu quo (retenir la independència i la monarquia constitucional sense parlamentarisme). Eren popularment coneguts com a «blancs» (valkoiset). Els roigs van rebre l'ajuda de la Rússia Bolxevic, mentre els blancs van ser recolzats militarment pel II Imperi Alemany. Els finlandesos tenen molts noms per a aquest conflicte: vapaussota (Guerra de Llibertat), kansalaissota or sisällissota (Guerra Civil), luokkasota (Guerra de Classes), punakapina (Rebel·lió Vermella), torpparikapina (rebel·lió dels minifundistes), veljessota (la guerra entre germans) i fins i tot vallankumous (Revolució). Els historiadors actuals assenyalen que tots aquests noms diferents són igual de vàlids, encara que difereixen en les seves càrregues propagandístiques. Les revolucions de febrer i l'octubre de 1917 van precipitar la derrota i total col·lapse de l'Imperi Rus, la caiguda del qual va repercutir en la ruptura de la societat finesa. Els socialdemòcrates i els conservadors van competir pel lideratge de l'estat finès, que va bascular de l'esquerra a la dreta el 1917. Ambdós grups van col·laborar amb les forces polítiques corresponents a Rússia, endinsant-se a la bretxa nacional oberta. Ja que Finlàndia no disposava d'exèrcit o policia definits després de març de 1917, ambdós bàndols van començar a reclutar els seus propis grups de seguretat, el que va portar a l'aparició de dues tropes militars independents, la i la Guàrdia Roja. Entre els finlandesos es va estendre una atmosfera de tensió política i por, fins que el gener de 1918 l'espiral de violència va conduir a l'esclat de la contesa. Els blancs van resultar victoriosos en la consegüent guerra, i van passar des de l'esfera d'influència russa a l'alemanya. El senat conservador va intentar establir una monarquia finlandesa, amb un rei alemany: el príncep Federico Carlos de Hesse-Kassel, però després de la derrota alemanya en la Gran Guerra, Finlàndia va emergir com una república democràtica independent. La guerra civil continua sent l'esdeveniment més controvertit i emocional en la història de la Finlàndia moderna, i han existit disputes sobre el nom que s'havia de donar al conflicte. Aproximadamente 37.000 persones van morir durant el conflicte, el que inclou tant baixes al front com morts causades per campanyes de terror polític i un alt índex de mortaldat en els . Va desaprofitar l'economia finlandesa, i va dividir l'aparell polític i la nació finlandesa durant molts anys. El país es va cohesionar lentament gràcies a compromisos per part dels partits polítics moderats i concessions des de l'esquerra i la dreta.
rdf:langString Finská občanská válka byla součást národních a společenských nepokojů, způsobených první světovou válkou (1914–1918) v Evropě. Válka ve Finsku probíhala od 27. ledna do 15. května 1918 mezi jednotkami finských sociálních demokratů, běžně označovaní jako "rudí" (punaiset), a konzervativci, vedenými finským senátem, běžné nazývaní "bílí" (valkoiset). Rudým se dostávalo podpory z bolševického Ruska, zatímco bílým z Německého císařství.
rdf:langString Ο Φινλανδικός Εμφύλιος Πόλεμος (27 Ιανουαρίου – 15 Μαΐου 1918) αφορούσε την αρχηγία και τον έλεγχο της Φινλανδίας κατά τη μετάβαση της από της Ρωσικής Αυτοκρατορίας σε ανεξάρτητο κράτος. Η αντιπαράθεση σχημάτιζε μέρος της εθνικής, πολιτικής, και κοινωνικής αναταραχής που ήταν συνέπεια του Α' Παγκοσμίου Πολέμου (Ανατολικό Μέτωπο) στην Ευρώπη. Ο πόλεμος ξέσπασε μεταξύ των Κόκκινων, που τους οδηγούσε το Κόμμα των Σοσιαλδημοκρατών και των Λευκών, που τους οδηγούσαν μη σοσιαλιστές, η συντηρητική . Η παραστρατιωτική οργάνωση , που αποτελείτο από βιομηχανικούς εργάτες και αγρότες, έλεγχε τις πόλεις και τα βιομηχανικά κέντρα της Νότιας Φινλανδίας. Η παραστρατιωτική οργάνωση , που αποτελείτο από χωρικούς και φατρίες αστών της μεσαίας και ανώτερης τάξης, έλεγχε την αγροτική κεντρική και βόρεια Φινλανδία. Η φινλανδική κοινωνία είχε ζήσει έως και το 1917 (υπό το Ρωσικό καθεστώς) γοργή αύξηση του πληθυσμού, εκβιομηχανοποίηση, προαστικοποίηση και την άνοδο ενός αποδεκτού εργατικού κινήματος. Τα πολιτικά και κυβερνητικά συστήματα της χώρας βρίσκονταν στην ασταθή φάση μιας κι ενός εκσυγχρονισμού, ενώ οι κοινωνικόοικονομικές συνθήκες του λαού και το γενικότερο εθνικο-πολιτισμικό υπόβαθρο σταδιακά βελτιωνόταν. Ο Πρώτος Παγκόσμιος Πόλεμος οδήγησε στη κατάρρευση της Ρωσικής Αυτοκρατορίας και σε ένα αγώνα δρόμου για δύναμη, στρατιωτικοποίηση, και κλιμακούμενης κρίσης μεταξύ του εργατικού κινήματος που έγερνε προς τα αριστερά και των Φινλανδών συντηρητικών. Η Διακήρυξη της Ανεξαρτησίας της Φινλανδίας στις 6 Δεκεμβρίου 1917 απέτυχε να σταματήσει τις διαμάχες και οδήγησε τη χώρα στον πόλεμο.
rdf:langString الحرب الأهلية الفنلندية (بالفنلندية Suomen sisällissota) جزء من الفوضى الوطنية والاجتماعية التي سببتها الحرب العالمية الأولى (1914-1918) في أوروبا. دارت رحى الحرب بفنلندا في الفترة من 27 يناير حتى 15 مايو من عام 1918 بين قوات الديمقراطيين الاشتراكيين بقيادة وفد شعب فنلندا والمعروفة باسم «الحـُمر» (punaiset)، وقوات المحافظين المناوئة للاشتراكيين ذوي الأغلبية في مجلس الشيوخ والمعروفة باسم«البيض» (valkoiset). ساندت جمهورية روسيا السوفياتية الحـُمر، في حين تلقى البيض مساعدات عسكرية من الإمبراطورية الألمانية. كانت فنلندا في سنة 1917 تحت حكم الإمبراطورية الروسية. سببت ثورتا وأكتوبر من عام 1917 في روسيا هزيمة الامبراطورية في الحرب العالمية الأولى وانهيارها بالكامل. أدت الفوضى الروسية إلى انهيار الدولة الفنلندية وتفكك المجتمع الفنلندي بانقسامات اقتصادية واجتماعية والسياسية، وكان نظامها السياسي يمر بمرحلة ديمقراطية وتحديث غير مستقرة. ولكون فنلندا موحدة ثقافياً ووطنياً إلى حد كبير فإن حرب الأهلية اللاحقة لم تنطو على انقسامات عرقية أو دينية. أدى تفكك روسيا بفنلنديين لإعلان الاستقلال في السادس من ديسمبر سنة 1917. رغم تأييد غالبية الفنلنديين لسيادة الدولة، إلا أن الإعلان تم في سياق وجود فراغ في السلطة أعقب انهيار روسيا فتعمـّق التنافس على زعامة الدولة بين الحركة العمالية اليسارية (الديمقراطيون الاشتراكيون)، والمحافظين الأكثر اليمينية. لم يكن أيٌ من الجانبين مستعداً لتقديم تنازلات سياسية، ساعـيين لتحقيق التفوق لفصيليهما، نظراً لطبيعة البنى السياسية والاجتماعية للبلاد والتي ظهرت في القرن التاسع عشر. في النهاية، اخترقت أزمة الحكم والسلطة كل مستويات المجتمع، من الإدارة المحلية حتى مواقع العمل. وبسبب انعدام وجود شرطة وقوات جيش مقبولتين عموماً للحفاظ على النظام في فنلندا بعد مارس 1917، بدأ اليسار واليمين ببناء مجموعات أمنية خاصة بهما، الأمر الذي أدى إلى ظهور قوتين شبه عسكريتين، الحرس الأبيض والحرس الأحمر. بذلك نشأ بين الفنلنديين جوٌ من العنف السياسي والخوف وسوء الظن. اندلع القتال خلال يناير 1918 بسبب الأعمال التي قام بها كل من الحـُمر والبيض في دوامة من التصعيد العسكري والسياسي. لم يشذ مصير الفنلنديين خلال 1917-1918 عن المفهوم الذي يتجلى غالباً في تاريخ انفصال الأمم الصغيرة عن الدول الكبرى (المفككة). شن الحـُمر هجوماً عاماً فاشلاً من منتصف فبراير حتى أوائل مارس. وشن البيض هجومهم العام 15 مارس سنة 1918. ظل عدد كبير من الجنود الروس متمركزين في فنلندا في بداية عام 1918، ولكن لكون غالبية هذه القوات غير مستعدة للقتال، ولانسحابها من فنلندا بحلول نهاية مارس، كان توريد الأسلحة الدعم الرئيسي من روسيا السوفياتية للحـُمر. تعزز هجوم البيض بتدخل من الجيش الألماني في مناطق جنوب فنلندا يوم 3 أبريل. معركتا تامبيري التي فاز بها البيض التي فازت بها القوات الألمانية كانت المواقع الحاسمة في لحرب، وأدت إلى انتصار البيض. في أعقاب أزمة 1917-18 والحرب الأهلية، خرجت فنلندا من الحكم الروسي إلى منطقة نفوذ الامبراطورية الألمانية. حاول مجلس الشيوخ الفنلندي المحافظ إقامة ملكية فنلندية يحكمها ، ولكن بعد هزيمة ألمانيا في الحرب العالمية الأولى، برزت فنلندا واقعاً كجمهورية ديمقراطية مستقلة. ما تزال الحرب الأهلية أكثر الأحداث إثارة للجدل والمشاعر في تاريخ فنلندا الحديثة، وثمت خلافات حتى حول كيفية تصنيفها. لقي ما يقرب من 37,000 شخص مصرعهم أثناء الصراع، معظمهم بعيداً ساحات القتال. ثلاثة أرباع القتلى كانوا من المقاتلين الحـُمر والمتعاطفين معهم. معظم الوفيات كانت بسبب حملات الإرهاب السياسي ومعدلات الوفيات العالية بمعسكرات الاعتقال. سببت الاضطرابات نقصاً حاداً في الغذاء، ودمار الاقتصاد، وتمزق الجهاز السياسي، وانقسام الأمة الفنلندية لسنوات عديدة. أعيد توحيد البلاد ببطء عبر الحلول الوسط للمجموعات السياسية المعتدلة من اليسار واليمين. سهـّلت نتائج الحرب العالمية الأولى ووحدة الأمة وطنياً وثقافياً ما قبل 1918 تحول المجتمع الفنلندي نحو التطور السلمي.
rdf:langString Als Finnischer Bürgerkrieg wird eine bewaffnete Auseinandersetzung bezeichnet, die das erst am 6. Dezember 1917 unabhängig gewordene Finnland im Wesentlichen vom 27. Januar bis zum 5. Mai 1918 erschütterte. Im Hintergrund des Bürgerkrieges standen aufgestaute gesellschaftliche Gegensätze, aber auch die Auswirkungen der revolutionären Ereignisse in Russland, zu welchem Finnland bislang als autonomes Großfürstentum gehört hatte. Die Abdankung des russischen Zaren und finnischen Großfürsten infolge der Februarrevolution 1917 stürzte Finnland in eine Verfassungskrise, in welcher die öffentliche Ordnung zunehmend zerfiel. Eine durch den Ersten Weltkrieg bedingte Lebensmittelkrise bewirkte im Zusammenspiel mit der Propaganda der russischen Bolschewiki eine Radikalisierung und Militarisierung der Arbeiterbewegung. Diese Entwicklung führte schließlich Ende Januar 1918 zu einem sozialistischen Umsturzversuch. Durch Revolution wurde im Süden Finnlands ein von der Arbeiterschaft geführter Staat errichtet, im Nordteil des Landes konnten sich die Bürgerlichen jedoch behaupten. Nachdem es den bürgerlichen „weißen“ Truppen unter dem Oberbefehl von Carl Gustaf Emil Mannerheim besser als den „Roten“ gelungen war, ihre Kampfverbände für die Kriegsführung auszubilden, gingen sie Mitte März in die Offensive und nahmen nach schweren Kämpfen die Stadt Tampere ein. Deutsche Kampfverbände, die den Weißen zur Hilfe gekommen waren, rückten zugleich im Süden vor. Nach der Eroberung von Viipuri Ende April gaben Anfang Mai die letzten Aufständischen auf. Zu den Nebenerscheinungen des Krieges gehörten politische Gewalthandlungen beider Seiten und zu seinem Nachspiel eine Hunger- und Seuchentragödie unter den Roten in den Gefangenenlagern.
rdf:langString La Finna Enlanda Milito (finne Suomen sisällissota) estis armita konflikto, kiu skuis la ĵus antaŭe sendependiĝintan ŝtaton Finnlando inter la 27-a de januaro kaj la 5-a de majo 1918. Fono de la enlanda milito estis amasiĝintaj sociaj konfliktoj, sed ankaŭ la efikoj de la revoluciaj eventoj en la Rusia Imperio, al kiu Finnlando dum la antaŭa jarcento apartenis kiel aŭtonoma grandprinclando. La abdiko de la rusia caro kaj laŭtitole finna grandprinco faligis Finnlandon en konstitucian krizon, en kiu la publika ordo pli kaj pli disfalis. Krizo pri la havigo de nutraĵoj sekve de la Unua Mondmilito kun la polemika propagando de la rusiaj bolŝevistoj en Finnlando kaŭzis radikaligon kaj armigon de la laborista movado. Tiu evoluo fine de januaro 1918 rezultiĝis en provo de socialisma puĉo. Per revolucio en la sudo de Finnlando stariĝis ŝtato gvidita de la socialisma laboristaro — Finnlanda Socialisma Laborista Respubliko, sub gvido de Otto Kuusinen. Samtempe la nordon de la lando tenis la demokratiemaj, sed nekomunismaj burĝaj fortoj. Post kiam la burĝa finna „blanka armeo“ gvide de Carl Gustaf Emil Mannerheim pli bone ol la finna „ruĝa armeo“ sukcesis eduki siajn soldatojn pri batalado, ĝi meze de marto komencis ataki la sudan, revolucian ŝtaton kaj post severaj bataloj konkeris la urbon Tampere. Samtempe armeaj unuoj el la Germana Regno, kiuj venis helpi al la finna blanka armeo, konkeris pli kaj pli da teritorio en la finnlanda sudo. Post la konkero de Viipuri fine de aprilo, komence de majo la lastaj socialismaj ribelantoj rezignaciis kaj fordonis siajn armilojn. Ambaŭ armeoj dum la enlanda milito plenumis politike motivigitajn kruelaĵojn (8,3 mil personoj estis mortpunitaj de ambaŭ flankoj) kaj aldone post la fino de la milito tragike mortis ĉ. 12 mil malliberigitaj en koncentrejoj socialismaj ribelantoj, pro malsato kaj epidemiaj malsanoj.
rdf:langString The Finnish Civil War was a civil war in Finland in 1918 fought for the leadership and control of the country between White Finland and the Finnish Socialist Workers' Republic (Red Finland) during the country's transition from a grand duchy of the Russian Empire to an independent state. The clashes took place in the context of the national, political, and social turmoil caused by World War I (Eastern Front) in Europe. The war was fought between the "Reds", led by a section of the Social Democratic Party, and the "Whites", conducted by the conservative-based senate and the German Imperial Army. The paramilitary Red Guards, which were composed of industrial and agrarian workers, controlled the cities and industrial centers of southern Finland. The paramilitary White Guards, which consisted of land owners and those in the middle- and upper-classes, controlled rural central and northern Finland, and were led by General C. G. E. Mannerheim. In the years before the conflict, Finland had experienced rapid population growth, industrialisation, pre-urbanisation and the rise of a comprehensive labour movement. The country's political and governmental systems were in an unstable phase of democratisation and modernisation. The socio-economic condition and education of the population had gradually improved, and national thinking and cultural life had increased. World War I led to the collapse of the Russian Empire, causing a power vacuum in Finland, and the subsequent struggle for dominance led to militarisation and an escalating crisis between the left-leaning labour movement and the conservatives. The Reds carried out an unsuccessful general offensive in February 1918, supplied with weapons by Soviet Russia. A counteroffensive by the Whites began in March, reinforced by the German Empire's military detachments in April. The decisive engagements were the Battles of Tampere and Vyborg, won by the Whites, and the Battles of Helsinki and Lahti, won by German troops, leading to overall victory for the Whites and the German forces. Political violence became a part of this warfare. Around 12,500 Red prisoners died of malnutrition and disease in camps. About 39,000 people, of whom 36,000 were Finns, died in the conflict. In the immediate aftermath, the Finns passed from Russian governance to the German sphere of influence with a plan to establish a German-led Finnish monarchy. The scheme ended with Germany's defeat in World War I, and Finland instead emerged as an independent, democratic republic. The civil war divided the nation for decades. Finnish society was reunited through social compromises based on a long-term culture of moderate politics and religion and the post-war economic recovery. The Finnish Civil War of 1918 was the second civil conflict within Finland's borders, as the Cudgel War of 1596–1597 (where poor peasants rose up against the troops, nobles and cavalry who taxed them) had similar features.
rdf:langString Finlandiako Gerra Zibila, I. Mundu Gerrak eragindako gerra izan zen. Gerra, Finlandian izan zen 1918ko urtarrilaren 27tik maiatzaren 15era. Finlandiako Armada Gorria eta Armada Zuriak izan ziren aurkari, lehenengoak sobietarren laguntzarekin eta bigarrenak alemaniarren eta suediarren laguntzarekin. SESB beheraka jauzi zen Lehen Mundu Gerrako porrota eta Urriko Iraultzaren ondorioz. Finlandiar gizartea kezkatua zegoen. Iraultza baino lehenago, sozialistek independentzia eskatzen zuten, baina iraultza ondoren, sobietarrek eskaintzen zuten independentzia ez zuten nahi. Dirudunek eta atzerakoiek aldiz, dukerri handiko garaian independentzia nahi ez zutenak, orain hau aldarrikatzen zuten komunisten hatzaparretatik ihes egiteko. SESB egoera politiko nahasian zegoenez, poliziak ez ziren Finlandiara iristen, eta hemengo gizartea txartzen hasi zen. Sozialistak eta eskubikoek beraien poliziak sortzea erabaki zuten, armada gorria eta armada zuria. Alemaniarren itzala armada zuriaren atzean zegoen, eta Finlandiako polizia nagusia aldarrikatu zutenean 1918ko urtarrilean, armada gorria haserretu eta hauen aurka jotzea erabaki zuten. Gerra, Armada Zuriak irabazi ostean Alemaniaren zati bilakatu zen, baina honek egun gutxi batzuk ondoren Lehen Mundu Gerra galdu zuenez, Finlandia, herrialde independiente eta demokratiko bihurtu zen. Nahiz eta gerra zibila 3 hilabete baino ez zituen iraun, Finlandiako gerra krudelena izan zen, eta hilketak eta izu politikoak ekarri zituen. Gerra amaieran, ekonomiak hondoa jo zuen eta politikak ere oso nahasia iraun zuen. Finlandia, bi zatitan banatua gelditu zuen, alde batetik sobietarren aldekoak, eta bestetik eskubikoak.
rdf:langString La guerra civil finlandesa o guerra civil finesa (del 27 de enero al 15 de mayo de 1918) fue parte del caos social y nacionalista ocasionado en Europa en las postrimerías de la Primera Guerra Mundial. De un lado se encontraban las fuerzas socialdemócratas dirigidas por la delegación popular de Finlandia, comúnmente conocidos como «rojos» (punaiset). Del otro lado se encontraban las fuerzas del senado, controladas desde el otoño anterior por los conservadores —quienes pretendían mantener el statu quo; es decir, conservar la independencia y la monarquía constitucional sin parlamentarismo—, popularmente conocidos como «blancos» (valkoiset). Los rojos recibieron la ayuda de la Rusia bolchevique, mientras que los blancos fueron apoyados militarmente por el Segundo Imperio Alemán.Los finlandeses tienen muchos nombres para este conflicto: vapaussota ('guerra de la libertad'), kansalaissota o sisällissota ('guerra civil'), luokkasota ('guerra de clases'), punakapina ('Rebelión roja'), torpparikapina ('Rebelión de los minifundistas'), veljessota ('guerra entre hermanos') e incluso vallankumous ('Revolución'). Los historiadores actuales señalan que todos estos nombres diferentes son igual de válidos, aunque difieren en sus cargas propagandísticas. Las revoluciones de febrero y octubre de 1917 precipitaron la derrota y total colapso del Imperio ruso, cuya caída repercutió en la ruptura de la sociedad finlandesa. Los socialdemócratas y los conservadores compitieron por el liderazgo del Estado finlandés, que basculó de la izquierda a la derecha en 1917. Ambos grupos colaboraron con las fuerzas políticas correspondientes en Rusia, ahondando en la brecha nacional abierta.​ Puesto que Finlandia no disponía de ejército o policía definidos después de marzo de 1917, ambos bandos comenzaron a reclutar sus propios grupos de seguridad, lo que llevó al surgimiento de dos tropas independientes, la Guardia Blanca y la Guardia Roja. Entre los finlandeses se extendió una atmósfera de tensión política y miedo, hasta que en enero de 1918 la espiral de violencia condujo al estallido de la contienda. Los blancos resultaron victoriosos en la consiguiente guerra, y pasaron desde la esfera de influencia rusa a la alemana. El senado conservador intentó establecer una monarquía finlandesa, con un rey alemán: el príncipe Federico Carlos de Hesse-Kassel, pero, tras la derrota alemana en la Gran Guerra, Finlandia emergió como una república democrática independiente.​ La guerra civil sigue siendo el evento más controvertido y emocional en la historia de la Finlandia moderna, y han existido disputas sobre el nombre que debía darse al conflicto.​ Aproximadamente 37 000 personas murieron durante el conflicto, lo que incluye tanto bajas en el frente como muertes causadas por campañas de terror político y un alto índice de mortandad en los campos de prisioneros. Desarticuló la economía finlandesa y dividió el aparato político y la nación finlandesa durante muchos años. El país se cohesionó lentamente gracias a compromisos por parte de los partidos políticos moderados y concesiones desde la izquierda y la derecha.​
rdf:langString La guerre civile finlandaise (27 janvier – 15 mai 1918) se déroule lors de la période de transition pendant laquelle le grand-duché de Finlande, composante de l'Empire de Russie, devient un État indépendant. Le conflit s'intègre dans un moment de déstabilisation nationale, politique et sociale causé par la Première Guerre mondiale. La guerre oppose les Rouges sociaux-démocrates et les Blancs commandés par le sénat conservateur. Les Rouges, comprenant des ouvriers et des travailleurs agricoles, contrôlent les villes et les centres industriels du sud de la Finlande alors que les Blancs, composés de paysans et de membres de la classe moyenne et de la bourgeoisie, contrôlent le centre et le nord rural du pays. Peu avant cette guerre, la société finlandaise connaît une forte croissance de sa population dans un contexte d'industrialisation, de pré-urbanisation et de montée de mouvements travaillistes. Le système politique du pays est alors dans une phase instable de démocratisation et de modernisation alors que la condition socio économique des habitants s'améliore. Le premier conflit mondial entraîne l'effondrement de l'Empire russe. Cela a des répercussions sur la Finlande avec une opposition croissante entre les forces de gauche et les conservateurs qui se militarise de plus en plus. Les Rouges mènent une offensive générale infructueuse en février 1918. Ils bénéficient de livraisons d'armes par les Soviétiques. Une contre-offensive conduite par les Blancs a lieu en mars, renforcée par des éléments de l'Armée impériale allemande en avril. Les actions militaires décisives de la guerre sont les batailles de Tampere et de Viipuri, remportées par les Blancs, ainsi que les batailles d'Helsinki et de Lahti remportées par les troupes allemandes. Elles débouchent sur un succès des forces blanches. Au cours du conflit, les deux camps se livrent à des pratiques de terreur politique. Un grand nombre de Rouges périssent de malnutrition et de maladies dans les camps de prisonniers. En tout, 39 000 personnes sont tuées dont 36 000 Finlandais, sur une population totale de 3 millions d'habitants. Après cette guerre, la Finlande passe de l'influence russe à l'influence allemande. Les conservateurs tentent d'établir une monarchie mais ce projet est mis à mal par la défaite allemande. Finalement, la Finlande devient une république démocratique indépendante mais la guerre a fortement divisé le pays pour de nombreuses années et reste un événement marquant de l'histoire finlandaise. La société finit par se souder au travers de compromis sociaux basés sur une culture de modération politique, la religion et la reprise économique qui suit la guerre.
rdf:langString Cogadh ab ea Cogadh Cathartha na Fionlainne a fearadh san Fhionlainn idir trúpaí Sheanad na Fionlainne (arbh ionann é agus rialtas na Fionlainne san am) agus gardaí Thoscaireacht Pobail na Fionlainne idir an 27 Eanáir agus an 15 Bealtaine 1918. San Fhionlainnis, sisällissota nó kansalaissota a thugtar air; úsáideann lucht na heite deise an t-ainm vapaussota nó "Cogadh na Saoirse", agus d'fheicfeá an leagan luokkasota nó "Cogadh na nAicmí" ag scríbhneoirí ón eite chlé (uaireanta, baintear leas as na leaganacha vuoden 1918 sota, cogadh na bliana 1918, nó vuoden 1918 tapahtumat, imeachtaí na bliana 1918). Thugtaí "na Dearga" nó "na Gardaí Dearga" ar thrúpaí na Toscaireachta Pobail, agus b'iad "na Bána" nó "na Gardaí Bána" díormaí an tSeanaid. Fuair na Dearga tacaíocht ón Rúis Shóivéadach, agus tháinig Arm Impireacht na Gearmáine chun fortachta do na Bána. Bhí roinnt óglach ón tSualainn ag cuidiú leis na Bána fosta. Bhí Cogadh Cathartha na Fionlainne fite fuaite leis an ngéarchéim uile-Eorpach san am céanna, is é sin, timpeall ar dheireadh an Chéad Chogadh Domhanda. De dheasca an chogaidh, thit an tóin as Impireacht na Rúise, agus thosaigh na fórsaí polaitiúla éagsúla ag troid faoin gcumhacht. San Fhionlainn, chuaigh scoilt tríd an náisiún chomh maith, agus dá thoradh sin, tháinig dhá lárionad cumhachta ar an bhfód, agus a chuid trúpaí armtha ag an dá cheann acu. Sa deireadh, phléasc cogadh amach idir na Bána is na Dearga nuair a bhí Mí Eanáir 1918 ag druidim chun deireanais. I ndeireadh an chogaidh, b'iad na Bána a bhris an cath ar na Dearga. Scaoil an Rúis a greim den Fhionlainn, ach ansin, fágadh an tír faoi smacht na Gearmáine go deireadh an chogaidh. Nuair a chaill an Ghearmáin an cogadh, chuaigh neamhspleáchas na Fionlainne i bhfeidhm faoi dheireadh, ach faoi bhrú na gcumhachtaí móra in Iarthar na hEorpa, chaithfeadh na Fionlannaigh poblacht dhaonlathach a ghairm dá dtír. Roimhe sin, bhí sé socraithe cheana féin go gcorónófaí an prionsa Gearmánach ina rí ar an tír. B'éigean don phrionsa a ríocht a thabhairt suas, áfach, ó nár éirigh leis an nGearmáin an Chéad Chogadh Domhanda a bhuachan. Is é an Cogadh Cathartha an tréimhse is mó conspóide i stair na Fionlainne, agus d'fhág sé goimh ar an tír agus ar an tsochaí a bhí i bhfad ag goilliúint ar na Fionlannaigh. Mar is gnách i gcogadh cathartha, rinne lucht leanúna an dá thaobh a lán ainghníomhartha coiriúla. Le linn an chogaidh agus ina dhiaidh, caitheadh na céadta duine i dtóin phríosúin ar an tsiocair go raibh baint éigin acu leis na Dearga. Fuair timpeall ar thríocha seacht míle duine bás sa chogadh. Triúr as gach ceathrar, ba Dearga iad, agus bhásaigh an chuid is mó acu sna campaí géibhinn i ndiaidh an chogaidh, murar maraíodh scun scan iad tar éis dóibh iad féin a ghéilleadh do na Bána. Le linn thréimhse an sceimhle, dúnmharaíodh cuid mhaith Bána, chomh maith le Rúisigh a bhí ag cur fúthu sa tír. An chuid eile de na mairbh, fuair siad bás i bpáirc an áir.
rdf:langString Perang Saudara Finlandia (27 Januari – 15 Mei 1918) adalah perang saudara yang memperebutkan kepemimpinan Finlandia pada masa transisi dari periode keharyapatihan di bawah kendali Rusia menjadi negara merdeka. Konflik ini merupakan bagian dari kekacauan nasional, politik dan sosial yang diakibatkan oleh Perang Dunia I di Front Timur Eropa. Perang ini berlangsung antara kaum merah yang dipimpin oleh melawan kaum putih yang dipimpin oleh yang non-sosialis dan konservatif. Kelompok paramiliter yang terdiri dari pekerja industri dan agrarian menguasai kota-kota dan pusat industri di Finlandia selatan. Kelompok paramiliter yang terdiri dari para petani dan faksi kelas menengah dan atas menguasai wilayah pedesaan di Finlandia utara dan tengah. Pada tahun 1917 (ketika Finlandia masih dijajah Rusia), Finlandia mengalami pertumbuhan penduduk yang tinggi, industrialisasi, preurbanisasi dan munculnya gerakan buruh. Sistem politik dan pemerintahan Finlandia sedang melewati fase demokratisasi dan modernisasi yang tidak stabil, sementara keadaan sosioekonomi dan budaya rakyat secara perlahan membaik. Perang Dunia I telah memicu runtuhnya Kekaisaran Rusia dan perebutan kekuasaan, militerisasi, serta krisis antara gerakan buruh Finlandia melawan kaum konservatif. Deklarasi kemerdekaan Finlandia pada 6 Desember 1917 telah gagal mencegah disintegrasi masyarakat. Kaum merah melancarkan serangan yang gagal pada Februari 1918 meskipun mendapat bantuan senjata dari Rusia Soviet. Serangan balasan oleh kaum putih dimulai pada bulan Maret dan diperkuat oleh pasukan Jerman pada bulan April. Pertempuran yang menentukan jalannya perang ini adalah pertempuran Tampere dan Viipuri yang dimenangkan oleh kelompok putih dan pertempuran Helsinki dan Lahti yang dimenangkan oleh tentara Jerman, sehingga membawa kemenangan kepada mereka. Baik kelompok merah maupun putih menggunakan taktik teror politik. Banyak anggota kelompok merah yang tewas akibat malagizi dan penyakit di kamp-kamp penjara. Secara keseluruhan, 39.000 orang tewas dalam perang, termasuk 36.000 orang Finlandia (dari jumlah populasi sekitar 3 juta). Setelah perang ini berakhir, Finlandia lepas dari cengkeraman Rusia dan masuk ke lingkup pengaruh Kekaisaran Jerman. Senat Finlandia yang konservatif mencoba mendirikan monarki Finlandia, tetapi rencana ini dibatalkan setelah kekalahan Jerman dalam Perang Dunia I. Finlandia kemudian menjadi republik demokratik yang independen. Perang ini telah memecah bangsa Finlandia selama bertahun-tahun dan masih menadi salah satu peristiwa yang paling bermuatan emosional dalam sejarah Finlandia. Masyarakat Finlandia disatukan kembali melalui kompromi sosial yang didasarkan pada budaya politik dan agama moderat serta pemulihan ekonomi pasca perang.
rdf:langString La guerra civile finlandese (sisällissota in finlandese) è stata una guerra combattuta dal 27 gennaio al 16 maggio 1918 tra i finlandesi "rossi" (punaiset), costituiti da comunisti e socialdemocratici, e i "bianchi" (valkoiset), forze guidate dal Senato conservatore, succeduto al Senato di unità nazionale, che cercava di mantenere lo status quo. Sebbene il nome sisällissota (guerra civile) sia quello comunemente usato per definire questo conflitto, esso ha avuto in finlandese molti altri nomi: vapaussota (guerra di liberazione), kansalaissota (guerra nazionale), luokkasota (guerra di classe), punakapina (ribellione rossa), torpparikapina (rivolta dei mezzadri), veljessota (guerra tra fratelli), e vallankumous (rivoluzione). Gli storici oggi suggeriscono che tutti questi nomi differenti hanno il loro valore, anche se variano propagandisticamente. La guerra civile e la guerra di continuazione sono stati due tra i conflitti più controversi ed emotivamente carichi nella storia della moderna Finlandia. Essi sono spesso visti come cerniere per il destino della Finlandia, ed entrambi hanno avuto una grande influenza sui rapporti di politica estera di questo paese.
rdf:langString 핀란드 내전(핀란드어: Suomen sisällissota 수오멘 시샐리소타[*])은 핀란드 대공국이 러시아 제국에서 독립하며 신생 핀란드 주도권을 두고 벌어진 내전이다. 핀란드 내전은 제1차 세계 대전(동부 전선)으로 말미암아 발생한 민족적, 정치적, 사회적 혼란의 일부였다. 내전 주체는 핀란드 사회민주당이 이끄는 적군과 반사회주의적 핀란드 원로원이 이끄는 백군이다. 적군을 지지하는 준군사조직 적위대는 산업 노동자와 전원 노동자로 이루어졌으며 핀란드 남부 주요 도시와 산업 중심지를 장악했다. 백군을 지지하는 준군사조직 백위대는 농민과 중상류 계급으로 이루어져 핀란드 중부와 북부 전원 지대를 장악했다. 1917년 러시아 치하에서 벗어나기 전까지 핀란드 사회는 빠른 인구 증가, 산업화, 비도시화 등 혼재해 있었고 광범한 노동운동이 발생하고 있었다. 핀란드 정치와 행정 체계는 민주화와 근대화에서 불안정한 단계에 있었지만, 사회경제적 환경과 민족문화적 인민 상태는 점차 개선되었다. 제1차 세계 대전으로 말미암아 러시아 제국이 붕괴하자 좌익 핀란드 노동운동계와 핀란드 보수세력 사이 긴장이 고조하기 시작했다. 핀란드는 1917년 12월 6일 독립을 선언했으나 국가 분열을 막지 못했고 내전으로 치달았다. 적군은 소비에트 러시아로부터 무기를 지원 받아 1918년 2월 총공세에 나섰으나 성공하지 못했다. 백군은 3월에 역공을 시작했고, 4월에 독일 제국 육군 병력이 백군에 증원되었다. 핀란드 내전에서 결정적 군사행동은 탐페레 전투, 비푸리 전투, 헬싱키 전투, 라흐티 전투가 있다. 앞 두 전투는 백군이 이겼고, 뒤 두 전투는 독일군이 이겨서 모두 반공주의 세력이 승리하였다. 적군과 백군 모두 테러리즘을 일삼았다. 또 포로수용소에서 질병과 기아로 많은 적군이 죽었다. 핀란드 내전 동안 총 39,000여 명 죽었으며, 그 가운데 핀란드인이 36,000여 명이었다. 당시 핀란드 총인구가 3,000,000명이었으므로 인구 1.2%가 죽었다는 의미다. 내전 종료 후 핀란드는 독일 제국 보호 속에서 러시아 영향력을 물리쳤다. 보수적인 핀란드 원로원은 핀란드 왕국을 세우려 했으나 서부전선에서 독일이 패배하며 이 계획은 무산되었다. 그 결과 핀란드는 민주공화국으로 독립했다. 핀란드 내전은 수년에 걸쳐 핀란드 국민을 분열시켰으며 핀란드 역사에서 가장 격렬한 사건 가운데 하나로 평가받는다. 이후 핀란드 사회는 중도정치와 종교문화를 통한 장기적인 사회적 타협, 그리고 1차대전 종전 후 경제적 부흥을 통해 재통합되었다. 1918년 핀란드 내전을 부르는 다른 명칭으로는 "자유 전쟁(the Freedom War)", "교우 전쟁(the Brethren War)", "핀란드 혁명(the Revolution)", "계급 전쟁(the Class War)", "적군의 난(the Red Rebellion)" 등 있다.
rdf:langString De Finse Burgeroorlog was een burgeroorlog in Finland, die duurde van 27 januari tot 15 mei 1918. De partijen waren de socialistische Finnen (de Rode Garde) en de conservatieve Finnen (de ). De Roden kregen steun van het bolsjewistische Rusland, terwijl de Witten steun ontvingen van het Duitse Keizerrijk en Zweedse vrijwilligers.
rdf:langString フィンランド内戦(フィンランドないせん、フィンランド語: Suomen sisällissota)は、フィンランドで1918年に発生した、右派と左派による内戦である。ドイツ帝国の支援を受けた白衛軍がヘルシンキを陥落させ、東方問題の前線であるサンクトペテルブルクの英仏資本を牽制した。
rdf:langString Wojna domowa w Finlandii (fiń. Suomen sisällissota) – wewnętrzny konflikt zbrojny w dopiero co powstałym Królestwie Finlandii w pierwszej połowie 1918 roku pomiędzy siłami Czerwonych (punaiset), wspieranych przez radziecką Rosję a siłami Białych (valkoiset), wspieranych przez Niemcy.
rdf:langString Finska inbördeskriget (även frihetskrig, medborgarkrig, revolution) var en väpnad konflikt i det nyligen självständiga Finland, som pågick från den 27 januari till den 15 maj 1918, mellan den "röda" sidan och den "vita" sidan. Den "röda" utgjordes av de "röda" socialisterna och den "vita" av den konservativt ledda finländska senaten. De röda erhöll visst stöd från den nyinrättade bolsjevikiska regimen i Ryssland, medan de vita fick stöd från Tyskland och i begränsad utsträckning av Sverige. Kriget slutade med seger för den vita sidan. Efter det att striderna avslutats, upprättades så kallade domstolar för statsförbrytelser. Deras utslag var ofta summariska. Sammantaget dog omkring 36 000 personer i samband med kriget, varav drygt 23 000 från den röda sidan som avrättades eller avled i fångläger till följd av epidemier, undernäring och utebliven läkarvård.
rdf:langString Громадянська війна у Фінляндії — внутрішній збройний конфлікт у Фінляндії в першій половині 1918 року із залученням зовнішніх сил. Війна відбулася між силами «білих», що підтримувалися імперською Німеччиною та силами «червоних», що підтримувалися більшовицькою Росією. Конфлікт у Фінляндії [Архівовано 25 серпня 2016 у Wayback Machine.] став однією зі складових Першої світової війни, бувши нею ж, значною мірою, і спричиненим. Війна почалася у Фінляндії через кілька тижнів після проголошення незалежності Великого князівства Фінляндського від Російської Республіки. Громадянський конфлікт, що супроводжував початок становлення фінської державності, суттєво вплинув на визначення шляхів розвитку Фінляндії, формування її геополітичного вибору та відносин з ключовими зовнішніми силами.
rdf:langString A Guerra Civil Finlandesa fez parte de um tumulto nacional e social causado pela Primeira Guerra Mundial (1914-1918) na Europa. A guerra foi travada na Finlândia de 27 de janeiro a 15 de maio de 1918, entre as forças dos social-democratas chamados "Vermelhos" (punaiset), apoiadas pela União Soviética, e as forças do senado conservador não-socialista, comumente chamado de "Brancos" (valkoiset), apoiados militarmente pelo Império Alemão e voluntários da Suécia. A derrota na Primeira Guerra Mundial e as revoluções de Fevereiro e Outubro em 1917 gerou um colapso total do Império Russo, e a destruição na Rússia resultou em uma destruição correspondente da sociedade finlandesa durante 1917. Os social-democratas na esquerda e os conservadores na direita competiram pela liderança do estado finlandês, que mudou da esquerda para a direita em 1917. Ambos os grupos colaboraram com as forças políticas correspondentes na Rússia, aprofundando a divisão no país. Como não havia polícia e forças armadas popularmente aceitas para manter a ordem na Finlândia após março de 1917, a esquerda e a direita começaram a criar grupos próprios de segurança, levando a emergência de duas tropas militares armadas independentes, a guarda branca e guarda vermelha. Uma atmosfera de violência política e medo se instaurou entre os finlandeses. O combate começou durante janeiro de 1918 devido aos atos de ambos vermelhos e Brancos em uma espiral de escalada militar e política. Os brancos saíram vitoriosos da guerra e a maior consequência da crise de 1917–18 e Guerra Civil é a passagem da Finlândia do controle russo para a esfera de influência alemã. O senado conservador tentou estabelecer uma monarquia finlandesa regida por um rei alemão, mas com a situação da Alemanha após o fim da Primeira Guerra Mundial, a Finlândia emergiu como uma república independente. A guerra civil permanece como o evento mais controverso e com maior peso emocional na história da Finlândia moderna, inclusive tendo havido disputas sobre como o conflito deve ser chamado. Aproximadamente 37 000 pessoas morreram durante o conflito, incluindo baixas nas frentes de guerra e mortes pelas campanhas políticas de terror e altas taxas de mortalidade em campos de prisioneiros. O tumulto destruiu a economia, dividiu o aparato político e a nação finlandesa durante muitos anos. O país foi lentamente reunido através de concessões dos grupos políticos moderados de esquerda e direita.
rdf:langString Гражда́нская война́ в Финля́ндии (фин. Suomen sisällissota) была частью национального и социального брожения, вызванного Первой мировой войной в Европе. Финская гражданская война была одним из многих национальных и социальных конфликтов в послевоенной Европе, она шла с 27 января по 15 мая 1918 года между «красными» (фин. punaiset, punikki), радикальными левыми, возглавляемыми Советом народных уполномоченных Финляндии; и «белыми» (фин. valkoiset), буржуазно-демократическими силами финского Сената. Красных поддержала Российская Советская Республика, тогда как белые получали военную помощь от Германской империи и, неофициально, от Швеции (шведские добровольцы, военный контингент и силы флота на Аландских островах). Во время войны Финляндия стояла на грани голода из-за постоянного недостатка продовольствия. Обе стороны противостояния прибегали к внесудебным казням и террору.
rdf:langString 芬蘭內戰(芬蘭語:Suomen sisällissota; 瑞典語:Finska inbördeskriget; 俄语:Гражданская война в Финляндии; 德語:Finnischer Bürgerkrieg),是在原属于俄罗斯帝国治下的芬兰大公国在俄罗斯二月革命后宣布独立后政治理念不同的白色芬兰和红色芬兰之间为争夺国家统治权的一场内战。这场战争发生在一战东线战场所导致东欧社会,政治,国家极其动荡的背景下。战争两方分别为由支持社会主义的芬兰社会民主党领导的“赤卫队”与由支持保守主义的领导的“白卫队”,其中德意志帝国派兵支持白色芬兰。其中赤卫队大多由工人与农民组成,他们主要控制南方的工业中心和部分城市。白卫队则多由地主和中产阶级组成并受卡尔·古斯塔夫·埃米尔·曼纳海姆将军的领导,他们主要控制芬兰中部和北部。 在冲突发生的前几年,芬兰迅速经历了人口增长,工业化,半城市化和工人运动的逐渐崛起。整个国家的政治处在民主化和现代化的不稳定阶段。人民的社会经济地位和受大幅提高,新鲜的理念也快速在民众中传播。一战所导致俄罗斯帝国的崩溃给芬兰带来了权力真空,随后左派劳工运动和保守派对权力的争夺更使得双方逐渐军事化并导致危机升级。1917年春天后,左翼和右翼双方都组成了自己的武装部队,受苏维埃俄国所支持的芬兰赤卫队在1918年2月发起了一次不成功的攻击,白卫队在4月接收到德意志帝国支援的武器后便在5月发起反攻。和被认为是两方之间决定性的作战,并都由白军胜利。并且在德军的帮助之下,白色芬兰也轻易赢得了和的胜利。政治暴力在白卫军获胜后开始大规模爆发,约有12,500名红卫队成员死于战俘营。内战大约导致了39,000的死亡,其中36,000人是芬兰人(当时芬兰人口约300万)。 内战使原本亲俄的芬兰转投德国怀抱,并试图建立起由德意志皇储腓特烈·卡尔王子作为国王的芬兰王国,但最后由于德国在一战的战败而不了了之。之后芬兰转型建立了西方制度的芬兰共和国。但内战使得当时的芬兰社会分裂,直到几十年后才因长期的温和政治,经济复苏和宗教的影响下重新团结。 芬兰内战是1596年棍棒战争 (贫困的农民对贵族的剥削不满) 后芬兰的第二次内战,并且背景相似。
xsd:nonNegativeInteger 168420
xsd:string Total
xsd:string Germans
xsd:string Swedes
xsd:string 5,700–5,800 casualties (100–200 neutral/"White" civilians)
xsd:string 1,650 executed
xsd:string 3,500 killed in action
xsd:string 4 prisoner deaths
xsd:string 450–500 killed in action
xsd:string 46 missing
xsd:string 55 killed in action
xsd:string Whites
xsd:string Foreign volunteers:
xsd:string Soviet Russia
xsd:string Finnish Whites
xsd:string Finnish Reds
xsd:string White Army
xsd:string Swedish Brigade
xsd:string Britishforces fromMurmansk
xsd:string Estonian volunteers
xsd:string Foreign forces:
xsd:string Polish Legion in Finland
xsd:date 1918-05-15
xsd:string *Division in Finnish society
xsd:string *Germanhegemonyuntil November 1918
xsd:string Finnish Whites victory
xsd:string Estonianvolunteers
xsd:string FormerRussian Imperial Army7,000–10,000
xsd:string Imperial German Army14,000
xsd:string Jägers1,450
xsd:string Polish Legion1,737
xsd:string Red Guards 80,000–90,000 (2,600 women)
xsd:string Swedish Brigade1,000
xsd:string White Guards 80,000–90,000

data from the linked data cloud