Faliscan language

http://dbpedia.org/resource/Faliscan_language an entity of type: Thing

El falisc era la llengua parlada pels faliscs, una població itàlica que habitava la Tuscia meridional. Ens han arribat un centenar d'inscripcions, que daten del segle VII al II a.C. i que estan escrites en un alfabet, a vegades destre i a vegades esquerrà, molt semblant a l'alfabet llatí. El signe més característic és la 'F' que té una forma típica, com una fletxa en alt. rdf:langString
Faliština je jeden ze tří nejlépe doložených územních dialektů latiny, kterým se mluvilo kolem města Falerií severně od Říma. Dochovalo se z ní zhruba 350 nápisů, pocházejících převážně z náhrobků a vesměs velmi krátkých. Nápisy pocházejí z období od přelomu 7. a 6. století před naším letopočtem do poloviny 2. století před naším letopočtem. Pro zápis sloužila zvláštní faliská abeceda, používala se však též abeceda latinská a etruské písmo. S latinou města Říma se faliština vesměs shoduje v morfologii a slovní zásobě, největší rozdíly jsou v hláskosloví. rdf:langString
The Faliscan language is the extinct Italic language of the ancient Falisci, who lived in Southern Etruria. Together with Latin, it formed the Latino-Faliscan languages group of the Italic languages. It seems probable that the language persisted, being gradually permeated with Latin, until at least 150 BC. rdf:langString
El falisco era una lengua itálica hablada por los antiguos faliscos, un pueblo itálico que habitaba la Tuscia meridional. Junto con el latín, forma el grupo de las lenguas latino-faliscas, parte de las lenguas itálicas y era la lengua itálica más cercana al latín.​ Parece probable que el dialecto perdurase, aunque gradualmente asimilado por el latín, hasta comienzos de la era común.​ rdf:langString
Le falisque est une langue de la famille italique, pratiquée dans la région de Rome par les anciens Falisques (Falisci). Proche parente du latin, avec lequel elle constituait un groupe latino-falisque, elle a été progressivement absorbée par ce dernier avant de disparaître aux alentours de 150 av. J.-C.. rdf:langString
Bahasa Faliski adalah bahasa Italik yang dituturkan oleh suku Faliski yang pernah bermukim di Etruria selatan. Bersama dengan bahasa Latin, bahasa ini membentuk kelompok bahasa Latin-Faliski. Kemungkinan bahasa ini tetap ada, secara bertahap terasimilasi ke dalam bahasa Latin, sampai sekitar 150 SM. rdf:langString
팔리스크어(Faliscan)은 고대 에트루리아 남부 이 사용했던 사어이다. 라틴어와 함께 이탈리아어파의 라틴팔리스크어군을 이룬다. 팔리스크어는 점차 라틴어로 대체되어 가면서 기원전 150년경까지 존속했던 것으로 보인다. rdf:langString
La lingua falisca è la lingua indoeuropea parlata dai Falisci, una popolazione italica stanziata nell'Etruria meridionale. Ci è giunta in un centinaio di iscrizioni, che datano dal VII al II secolo a.C. e che sono scritte in un alfabeto molto simile all'alfabeto latino. Il segno più caratteristico è la 'F' che ha una forma tipica, come una freccia in alto. rdf:langString
法利斯克语(拉丁語:Lingua Falerica;又稱:法利希語)是古代的一种已经灭亡的语言。它与拉丁语一同构成了拉丁-法利希语支。法利斯科語雖然逐漸充滿拉丁語詞,但至少存在至約公元前150年。 rdf:langString
Фалискский язык — мёртвый язык из группы италийских языков. Носителями языка был древний народ фалиски. Является ближайшим родственником латинского языка, с которым сосуществовал как минимум до 150 г. до н. э. rdf:langString
Die faliskische Sprache gehört zum italischen Zweig der indogermanischen Sprachfamilie und bildet mit dem nah verwandten Lateinischen die latino-faliskische Untergruppe. Faliskisch wurde in der Antike vom Stamm der Falisker im nördlichen Latium gesprochen. Man kennt es aus einigen Hundert kurzen Inschriften aus dem 3. oder 2. Jahrhundert v. Chr., die in einem Alphabet verfasst sind, das vom Etruskischen abgeleitet und von rechts nach links geschrieben wurde, aber trotzdem Einflussspuren des lateinischen Alphabets zeigt. Die Charakteristiken der faliskischen Sprache sind danach unter anderem: rdf:langString
La antikva faliska lingvo apartenis al la italika branĉo de la hindeŭropa lingvaro kaj kune kun la proksime parenca latina lingvo konsistigas la latino-faliskan subgrupon. Ĝi estis parolita de la Faliskoj. La faliska lingvo dum la antikva epoko parolatis de la popolo de faliskoj en la nordo de la regiono Latio. Konatas proksimume 36 mallongaj enskribaĵoj el la 3-a aŭ 2-a jarcento a.K., kiuj skribiĝas per alfabeto, kiu baziĝas sur la etruska alfabeto sed tamen montris ankaŭ influojn de la latina alfabeto. rdf:langString
ファリスク語(ファリスクご、英語:Faliscan language)は、古代イタリアで用いられた言語の一つ。インド・ヨーロッパ語族イタリック語派のうち、ラテン語と同じラテン・ファリスク語群に含まれる。後にラテン語に同化されて消滅したが、少なくとも紀元前150年頃までは使用されていたとされる。 ファリスク語はローマの北にあったエトルリアの町ファレリイ(今のチーヴィタ・カステッラーナ)で話されていた言語である。現存する資料は墓碑銘や器の銘文で、あまり充分とは言えない。 ファリスク語の例として、以下のような文がある。 * foied vino pipafo cra carefo. 上の文をラテン語に直すと、次のようになる。 * hodie vinum bibam cras carebo.「私は今日ワインを飲もう。明日やめよう。」 ファリスク語はラテン語にくらべて、以下のような特徴がある。 rdf:langString
Het Faliskisch is de taal van de Falerii (Zuid-Etrurië, Italië). Het was een Italische taal. Ze is slechts bekend uit een 36-tal korte inscripties, daterende uit de derde en tweede eeuw voor Christus en geschreven in het Italisch alfabet. rdf:langString
Język faliskijski (zwany też faliskim) – język z latynofaliskiej języków italskich, używany w starożytnej Italii na północ od Tybru do około 200 roku p.n.e., kiedy to został wyparty przez blisko z nim spokrewnioną łacinę. Językiem faliskijskim mówili , którzy następnie ulegli stopniowej asymilacji z Latynami. Obecnie przetrwał głównie w formie krótkich inskrypcji na ceramice, np.: Foied vino pipafo cra carefo (łac. hodie vinum bibabo [bibam] cras carebo) – dziś będę pił wino, jutro nie będę miał rdf:langString
O falisco é a língua extinta falada pelos faliscos, povo que habitou a península Itálica durante o início da Antiguidade. Juntamente com o latim, forma o grupo das línguas latino-faliscas. Foi preservada até os dias de hoje na forma de 100 inscrições curtas, que datam dos séculos III e II a.C., e foram escritas numa variante do , derivado do etrusco e escrito da direita para a esquerda, que já apresentava alguns traços da influência exercida pelo alfabeto latino. Outras características indicadas em outras inscrições são: O Museu Nacional Etrusco, de Roma, contém diversos artefatos faliscos. rdf:langString
Faliskiskan var ett språk i antikens Italien som tillsammans med det närbesläktade latinet bildar den latino-faliskiska gruppen bland de italiska språken. Faliskiskan talades av faliskerna i norra Latium. Det finns bevarat i 36 korta inskrifter från 200-talet f.Kr. och 100-talet f.Kr.. Alfabetet är en utveckling av det etruskiska alfabetet och skrevs från höger till vänster, men uppvisar även spår av inflytande från det latinska alfabetet. Språket fanns troligen kvar till omkring 150 f.Kr. innan det slutgiltigt ersattes av latinet. rdf:langString
rdf:langString Llengua falisca
rdf:langString Faliština
rdf:langString Faliskische Sprache
rdf:langString Faliscan language
rdf:langString Faliska lingvo
rdf:langString Idioma falisco
rdf:langString Falisque
rdf:langString Bahasa Faliski
rdf:langString Lingua falisca
rdf:langString ファリスク語
rdf:langString 팔리스크어
rdf:langString Faliskisch
rdf:langString Język faliskijski
rdf:langString Língua falisca
rdf:langString Фалискский язык
rdf:langString Faliskiska
rdf:langString 法利斯克语
rdf:langString
rdf:langString Faliscan
rdf:langString Faliscan
xsd:integer 950977
xsd:integer 1124440739
rdf:langString Lang Status 01-EX.svg
rdf:langString Faliscan, Etruscan, and Latin alphabets
rdf:langString about 150 BC
rdf:langString Robert Seymour
rdf:langString Faliscan red-figure vase
xsd:integer 200
rdf:langString Faliscan language
rdf:langString Conway
xsd:integer 148
rdf:langString Southern Etruria
rdf:langString ancient Italy
xsd:integer 10
rdf:langString Falisci
rdf:langString yes
rdf:langString El falisc era la llengua parlada pels faliscs, una població itàlica que habitava la Tuscia meridional. Ens han arribat un centenar d'inscripcions, que daten del segle VII al II a.C. i que estan escrites en un alfabet, a vegades destre i a vegades esquerrà, molt semblant a l'alfabet llatí. El signe més característic és la 'F' que té una forma típica, com una fletxa en alt.
rdf:langString Faliština je jeden ze tří nejlépe doložených územních dialektů latiny, kterým se mluvilo kolem města Falerií severně od Říma. Dochovalo se z ní zhruba 350 nápisů, pocházejících převážně z náhrobků a vesměs velmi krátkých. Nápisy pocházejí z období od přelomu 7. a 6. století před naším letopočtem do poloviny 2. století před naším letopočtem. Pro zápis sloužila zvláštní faliská abeceda, používala se však též abeceda latinská a etruské písmo. S latinou města Říma se faliština vesměs shoduje v morfologii a slovní zásobě, největší rozdíly jsou v hláskosloví.
rdf:langString Die faliskische Sprache gehört zum italischen Zweig der indogermanischen Sprachfamilie und bildet mit dem nah verwandten Lateinischen die latino-faliskische Untergruppe. Faliskisch wurde in der Antike vom Stamm der Falisker im nördlichen Latium gesprochen. Man kennt es aus einigen Hundert kurzen Inschriften aus dem 3. oder 2. Jahrhundert v. Chr., die in einem Alphabet verfasst sind, das vom Etruskischen abgeleitet und von rechts nach links geschrieben wurde, aber trotzdem Einflussspuren des lateinischen Alphabets zeigt. Als Muster dieser Sprache können die Wörter zitiert werden, die um die Kante eines Bildes auf einer patera geschrieben sind und deren Echtheit dadurch sichergestellt ist, dass sie unter der Glasur liegen: „foied vino pipafo, cra carefo“, auf Latein „hodie vinum bibam, cras carebo“. Die Charakteristiken der faliskischen Sprache sind danach unter anderem: 1. * Die Beibehaltung des f innerhalb des Worts, das im Lateinischen zu b wurde 2. * Die Darstellung eines indogermanischen gh am Anfang durch f (foied im Gegensatz zu hodie) 3. * Die Palatalisierung der Konsonantengruppe dj zu einem Laut ähnlich j, vgl. foied = lat. hodie 4. * Der Verlust des End-s vor einigen nachfolgenden Buchstaben (cra gegenüber dem Lateinischen cras) Andere Charakteristiken sind: 1. * Das Beibehalten der Labiovelare (Faliskisch cuando = Lateinisch quando), im Gegensatz zum Umbrischen pan(n~u) 2. * Die Angleichung einiger Endkonsonanten an den Anfangsbuchstaben des folgenden Wortes: „pretod de zenatuo sententiad“, „praetor de senatus sententia“; zenatuo für senatuos ist ein archaischer Genitiv. Conway führt aus, dass die Beziehungen der Namen Falisci, Falerii zum lokalen Heros diskutiert werden und nennt Gründe, warum der Wechsel vom Anfangs-f (von ursprünglich bh oder dh) zum Anfangs-h ein genuines Merkmal des faliskischen Dialekts ist. Wahrscheinlich wurde die Sprache – immer stärker vom Lateinischen beeinflusst – bis mindestens 150 v. Chr. gesprochen.
rdf:langString La antikva faliska lingvo apartenis al la italika branĉo de la hindeŭropa lingvaro kaj kune kun la proksime parenca latina lingvo konsistigas la latino-faliskan subgrupon. Ĝi estis parolita de la Faliskoj. La faliska lingvo dum la antikva epoko parolatis de la popolo de faliskoj en la nordo de la regiono Latio. Konatas proksimume 36 mallongaj enskribaĵoj el la 3-a aŭ 2-a jarcento a.K., kiuj skribiĝas per alfabeto, kiu baziĝas sur la etruska alfabeto sed tamen montris ankaŭ influojn de la latina alfabeto. Estas probable, ke la lingvo, kvankam forte influita de la latina lingvo, paroliĝis ĝis almenaŭ la jaro 150 a.K..
rdf:langString The Faliscan language is the extinct Italic language of the ancient Falisci, who lived in Southern Etruria. Together with Latin, it formed the Latino-Faliscan languages group of the Italic languages. It seems probable that the language persisted, being gradually permeated with Latin, until at least 150 BC.
rdf:langString El falisco era una lengua itálica hablada por los antiguos faliscos, un pueblo itálico que habitaba la Tuscia meridional. Junto con el latín, forma el grupo de las lenguas latino-faliscas, parte de las lenguas itálicas y era la lengua itálica más cercana al latín.​ Parece probable que el dialecto perdurase, aunque gradualmente asimilado por el latín, hasta comienzos de la era común.​
rdf:langString Le falisque est une langue de la famille italique, pratiquée dans la région de Rome par les anciens Falisques (Falisci). Proche parente du latin, avec lequel elle constituait un groupe latino-falisque, elle a été progressivement absorbée par ce dernier avant de disparaître aux alentours de 150 av. J.-C..
rdf:langString Bahasa Faliski adalah bahasa Italik yang dituturkan oleh suku Faliski yang pernah bermukim di Etruria selatan. Bersama dengan bahasa Latin, bahasa ini membentuk kelompok bahasa Latin-Faliski. Kemungkinan bahasa ini tetap ada, secara bertahap terasimilasi ke dalam bahasa Latin, sampai sekitar 150 SM.
rdf:langString ファリスク語(ファリスクご、英語:Faliscan language)は、古代イタリアで用いられた言語の一つ。インド・ヨーロッパ語族イタリック語派のうち、ラテン語と同じラテン・ファリスク語群に含まれる。後にラテン語に同化されて消滅したが、少なくとも紀元前150年頃までは使用されていたとされる。 ファリスク語はローマの北にあったエトルリアの町ファレリイ(今のチーヴィタ・カステッラーナ)で話されていた言語である。現存する資料は墓碑銘や器の銘文で、あまり充分とは言えない。 ファリスク語の例として、以下のような文がある。 * foied vino pipafo cra carefo. 上の文をラテン語に直すと、次のようになる。 * hodie vinum bibam cras carebo.「私は今日ワインを飲もう。明日やめよう。」 ファリスク語はラテン語にくらべて、以下のような特徴がある。 * インド・ヨーロッパ祖語の *bh, *dh が母音間で f になる。ラテン語では b, d になる。上の例では carefo(ラテン語 carebo)にそれが現れている。この点はオスク語・ウンブリア語と共通する。 * インド・ヨーロッパ祖語の *kw は qu になる。この点はラテン語と一致し、オスク語・ウンブリア語が p になるのと異なる。 * 語頭で h と f が交替する。上の例で foied(ラテン語 hodie)がそれにあたる。同様の現象はやエトルリア語にも見られる。 * 二重母音は ai > ē, ou > ō のように変化した。 * 語末子音が消滅する。上の例では cra(ラテン語 cras)がそれにあたる。 * ラテン語と同様に、第二変化の単数属格が -ī になる。 * 第二変化の単数与格が -oi になる。 * 三人称単数の第二次語尾が -d で終わる。 * 未来形に -f- (ラテン語の -b-)が使われる(上の例の pipafo, carefo)。 * 完了形に畳音が使われる。
rdf:langString 팔리스크어(Faliscan)은 고대 에트루리아 남부 이 사용했던 사어이다. 라틴어와 함께 이탈리아어파의 라틴팔리스크어군을 이룬다. 팔리스크어는 점차 라틴어로 대체되어 가면서 기원전 150년경까지 존속했던 것으로 보인다.
rdf:langString Het Faliskisch is de taal van de Falerii (Zuid-Etrurië, Italië). Het was een Italische taal. Ze is slechts bekend uit een 36-tal korte inscripties, daterende uit de derde en tweede eeuw voor Christus en geschreven in het Italisch alfabet. Binnen de groep van de Italische talen was het Faliskisch het nauwst verwant met het Latijn en stond het verder af van het Oskisch en het Umbrisch. Een belangrijk kenmerk dat het Faliskisch met het Latijn deelde was het behoud van de klank [kw], waar het Oskisch en Umbrisch deze in een p omzetten: Faliskisch kuando, Latijn quando, Oskisch pannu. Eigenheden van het Faliskisch waren een duidelijke neiging tot progressieve assimilatie (pretod de zenatuo sententiad, met het woord senatu ("senaat") in de genitief senatuo, met een tot z verzachte s), het behoud van de oude f midden in een woord waar die in het Latijn een b werd (carefo tgov. Latijn carebo), het verlies van de slot-s, in elk geval op sommige plaatsen, het behoud van de -d in de ablatief (ook in de alleroudste Latijnse inscripties komt dit verschijnsel nog voor) evenals de verandering van de Indo-Europese gh in f, niet h (fojed - hodie "vandaag"). Het is niet exact bekend wanneer de Faliskische taal uitstierf. Rond 150 voor Christus is een aannemelijk moment, hoewel het Faliskisch ook later uitgestorven kan zijn. In elk geval was de taal na dat moment over haar hoogtepunt heen en gaf ze steeds meer terrein prijs aan het Latijn, wat blijkt uit het feit dat er geen Faliskische inscripties uit latere tijden zijn aangetroffen.
rdf:langString La lingua falisca è la lingua indoeuropea parlata dai Falisci, una popolazione italica stanziata nell'Etruria meridionale. Ci è giunta in un centinaio di iscrizioni, che datano dal VII al II secolo a.C. e che sono scritte in un alfabeto molto simile all'alfabeto latino. Il segno più caratteristico è la 'F' che ha una forma tipica, come una freccia in alto.
rdf:langString Język faliskijski (zwany też faliskim) – język z latynofaliskiej języków italskich, używany w starożytnej Italii na północ od Tybru do około 200 roku p.n.e., kiedy to został wyparty przez blisko z nim spokrewnioną łacinę. Językiem faliskijskim mówili , którzy następnie ulegli stopniowej asymilacji z Latynami. Obecnie przetrwał głównie w formie krótkich inskrypcji na ceramice, np.: Foied vino pipafo cra carefo (łac. hodie vinum bibabo [bibam] cras carebo) – dziś będę pił wino, jutro nie będę miał Najstarsza znana inskrypcja w języku faliskijskim, została znaleziona w Falerii i datowana jest na początek VI w. p.n.e., zaczyna się następującą linijką: Ceres far me[la]ton Louf[e]r ui[no]m p[a]rad (łac. Ceres far molitum, Liber vinum *pariat) – Ceres przynosi (miele) ziarno, Liber wino
rdf:langString O falisco é a língua extinta falada pelos faliscos, povo que habitou a península Itálica durante o início da Antiguidade. Juntamente com o latim, forma o grupo das línguas latino-faliscas. Foi preservada até os dias de hoje na forma de 100 inscrições curtas, que datam dos séculos III e II a.C., e foram escritas numa variante do , derivado do etrusco e escrito da direita para a esquerda, que já apresentava alguns traços da influência exercida pelo alfabeto latino. Um exemplo do idioma aparece escrito em torno das bordas de uma pintura sobre uma pátera: "foied vino pipafo, cra carefo"; em latim: hodie vinum bibam, cras carebo, 'hoje beberei vinho; amanhã não terei'. Nele podem ser vistas algumas das características fonéticas do falisco, como: 1. * Retenção do f medial, que no latim se tornou b; 2. * Representação do gh inicial do proto-indo-europeu por f (foied, em contraste ao latim hodie, "hoje"); 3. * Palatalização do d+ i consonântico (iod) num som expresso apenas pelo i- (o som central de foied, anteriormente fo-died; 4. * Perda do s final, ao menos diante de certos sons (cra, em contraste ao latim cras, "amanhã"); Outras características indicadas em outras inscrições são: 1. * Retenção das labiovelares (fal. cuando = latim quando; em contraste, o pan(n)u;) 2. * Assimilação de certas consoantes finais ao som inicial da próxima palavra: "pretod de zenatuo sententiad", em latim "praetor de senatus sententia" (zenatuo de senatuos, um genitivo arcaico). Parece provável que o dialeto perdurou pelo menos até 150 a.C., embora tenha sido gradualmente influenciado pelo latim. Além dos restos que foram descobertos em sepulturas, e que pertencem principalmente ao período da dominação etrusca, e que dão amplas evidências de refinamento e prosperidade material, os estratos anteriores produziram descobertas ainda mais primitivas do período itálico. Diversas inscrições que consistem apenas de nomes próprios podem ser vistos como etruscos, e não faliscos, e por este motivo foram desconsiderados no que diz respeito ao estudo do próprio falisco. É digno de menção a existência da cidade chamada Feronia na Sardenha, que provavelmente recebeu este nome em homenagem à deusa nativa dos colonos faliscos, dos quais encontrou-se uma inscrição votiva da igreja de Santa Maria di Falleri. O Museu Nacional Etrusco, de Roma, contém diversos artefatos faliscos.
rdf:langString Faliskiskan var ett språk i antikens Italien som tillsammans med det närbesläktade latinet bildar den latino-faliskiska gruppen bland de italiska språken. Faliskiskan talades av faliskerna i norra Latium. Det finns bevarat i 36 korta inskrifter från 200-talet f.Kr. och 100-talet f.Kr.. Alfabetet är en utveckling av det etruskiska alfabetet och skrevs från höger till vänster, men uppvisar även spår av inflytande från det latinska alfabetet. Språket fanns troligen kvar till omkring 150 f.Kr. innan det slutgiltigt ersattes av latinet. Den här artikeln anses behöva faktamallen {{Språk}}.
rdf:langString 法利斯克语(拉丁語:Lingua Falerica;又稱:法利希語)是古代的一种已经灭亡的语言。它与拉丁语一同构成了拉丁-法利希语支。法利斯科語雖然逐漸充滿拉丁語詞,但至少存在至約公元前150年。
rdf:langString Фалискский язык — мёртвый язык из группы италийских языков. Носителями языка был древний народ фалиски. Является ближайшим родственником латинского языка, с которым сосуществовал как минимум до 150 г. до н. э.
rdf:langString Robert Seymour Conway
rdf:langString no
rdf:langString Indo-European
rdf:langString fali1291
rdf:langString Faliscan
rdf:langString xfa
rdf:langString xfa
rdf:langString yes
rdf:langString yes
xsd:nonNegativeInteger 9043
xsd:string xfa

data from the linked data cloud