European debt crisis

http://dbpedia.org/resource/European_debt_crisis an entity of type: Thing

La Eŭropa financa krizo de 2010 (mallonge ankaŭ nomata Eŭrokrizo, kvankam la krizo ne koncernis la eŭron kiel valuton) estas internacia ekonomia krizo komenciĝinta en 2010 en Sud-Eŭropo. Teorie, la krizo konsistas el diversaj subkrizoj, kiuj intensivigas la efektojn unuj de la aliaj. La originoj ankaŭ estas tre ampleksaj kaj inter alie kuŝis en la mondvasta financa krizo de 2007 kaj 2008. rdf:langString
Pada awal tahun 2010, ketakutan akan terjadinya krisis utang muncul, terutama di: Yunani, Irlandia dan Portugal. Hal ini mengakibatkan terjadinya krisis kepercayaan di negara-negara tersebut dan negara anggota Zona Euro lainnya, terutama Jerman. Kekhawatiran akan meningkatnya defisit dan utang telah menimbulkan alarm terhadap pasar finansial. Krisis utang lebih banyak terpusat pada peristiwa terkini di Yunani. Pada 2 Mei, negara-negara Zona Euro dan Dana Moneter Internasional (IMF) setuju memberikan pinjaman sebesar €110 miliar kepada Yunani. rdf:langString
유럽 국가부채위기는 유럽 국가들의 연쇄적인 국가부도 위기를 말한다. rdf:langString
2010年欧州ソブリン危機(2010ねんおうしゅうソブリンきき)または、欧州債務危機(おうしゅうさいむきき)、欧州通貨危機(おうしゅうつうかきき)、欧州経済危機(おうしゅうけいざいきき)、欧州危機(おうしゅうきき)、通称:ユーロ危機(ユーロきき)は、2009年10月のギリシャ政権交代による国家財政の粉飾決算の暴露から始まる、経済危機の連鎖である。スペイン、ポルトガルなどユーロ加盟諸国(PIIGS)、あるいはハンガリーやラトビアなど中東欧諸国へ波及した場合、世界的な金融危機に発展するかもしれないと懸念されている。2011年以降にもユーロ圏第三位のイタリア情勢が深刻化するなど、欧州不安は広範囲に拡大した。 rdf:langString
Kryzys zadłużenia w strefie euro – kryzys finansowy związany z długiem publicznym w państwach członkowskich strefy euro, będący częścią globalnego kryzysu finansowego. rdf:langString
歐洲主權債務危機,簡稱歐債危機,是指自2009年年底之后,不少財政上相對保守的投資者對部份歐洲國家在主權債務危機方面所產生的憂慮,危機在2010年年初的時候一度陷入最嚴峻的局面。 連串經濟危機和動盪中,被指出現問題的歐元區國家包括希臘、愛爾蘭、義大利、西班牙和葡萄牙,合稱歐豬五國的借貸信用降低國家,而部份不屬於歐元區國家的歐盟成員國因為經濟連動之故也牽涉其中。冰島雖然在2008年遭遇當時全球規模最大的金融危機,導致該國的國際銀行體系崩坍,但正因為冰島政府無力救助銀行脫險,主權債務危機對冰島帶來的影響反而較少。相反,針對那些為了出手救助銀行而導致主權債務急增的部份歐盟成員國而言,由於這些國家與其他歐盟成員國,特別是與德國之間在債券和信貸違約掉期方面的差異愈來愈大,使得這些國家逐漸浮現信心危機。 rdf:langString
إن أزمة الديون الأوروبية التي غالبا ما يشار إليها أيضا بأزمة منطقة اليورو أو أزمة الديون السيادية الأوروبية وهي أزمة ديون متعددة السنوات تجري في الأتحاد الأوروبي منذ نهاية عام 2009 والعديد من الدول الأعضاء في منطقة اليورو (اليونان والبرتغال وأيرلندا واسبانيا وقبرص) لم تتمكن من تسديد ديونها الحكومية أو إعادة تمويلها أو لإنقاذ البنوك المثقلة بالديون تحت إشرافها الوطني دون وجود مساعدة من الأطراف الثلاثة مثل بلدان منطقة اليورو الأخرى أو البنك المركزي الأوروبي أو البنك الدولي صندوق النقد الدولي. rdf:langString
La Crisi de l'Eurozona és una crisi de deute que s'inicià a finals del 2009 a conseqüència de la Gran Recessió. Alguns membres de l'eurozona (Grècia, Portugal, Irlanda, Espanya i Xipre) no han pogut refinançar el seu deute públic o el dels seus bancs sense l'ajuda externa d'altres membres de la Unió Europea, el Banc Central Europeu (BCE) o el Fons Monetari Internacional (FMI). rdf:langString
Dluhová krize v eurozóně je od roku 2009 dluhová krize v části eurozóny, tedy státech platících eurem. Vznikla v době velké hospodářské recese a je způsobena neschopností některých států splácet či refinancovat státní dluh bez asistence třetích stran jako jsou další země eurozóny, Evropská centrální banka a Mezinárodní měnový fond. Nejzadluženější zemí eurozóny je Řecko, jehož dluh činil 182 % HDP v roce 2019. Po Řecku byly relativně nejzadluženější Itálie, Portugalsko, Belgie, Kypr, Francie a Španělsko. Kromě dluhové krize v Řecku měly problémy se splácením dluhu Portugalsko, Irsko, Španělsko a Kypr. Post-keynesovský pohled tvrdí, že nerovnováha běžného účtu je zásadní příčinou krize státního dluhu. Klíčem k pochopení krize v Evropě je ale také architektura hospodářské politiky eurozóny, rdf:langString
Η κρίση της Ευρωζώνης (συχνά αναφέρεται και ως ευρωκρίση) είναι μια συνεχιζόμενη που επηρεάζει τις χώρες της ευρωζώνης από τις αρχές του 2009, όταν μια ομάδα 10 τραπεζών της κεντρικής και ανατολικής Ευρώπης ζήτησαν να λάβουν πακέτο διάσωσης. Τον καιρό εκείνο, η Ευρωπαϊκή Επιτροπή δημοσίευσε πρόβλεψη για πτώση 1,8% της οικονομικής απόδοσης της ΕΕ για το 2009. rdf:langString
The European debt crisis, often also referred to as the eurozone crisis or the European sovereign debt crisis, is a multi-year debt crisis that took place in the European Union (EU) from 2009 until the mid to late 2010s. Several eurozone member states (Greece, Portugal, Ireland, Spain, and Cyprus) were unable to repay or refinance their government debt or to bail out over-indebted banks under their national supervision without the assistance of third parties like other eurozone countries, the European Central Bank (ECB), or the International Monetary Fund (IMF). rdf:langString
Als Eurokrise (auch Euro-Krise) bezeichnet man eine vielschichtige Krise der Europäischen Währungsunion ab dem Jahre 2010. Sie umfasst eine Staatsschuldenkrise, eine Bankenkrise und eine Wirtschaftskrise. Die Bezeichnung „Eurokrise“ bezieht sich nicht auf den Außenwert des Euro, denn dieser blieb relativ stabil. rdf:langString
Euroguneko zorraren krisia, euroguneko krisia ere deitua, 2010. urtean euroguneko herrialdeei eragin zien krisi ekonomikoa izan zen.. Zor publikoaren, banku-sistemaren eta, oro har, sistema ekonomikoaren krisiaren ezaugarriak izan zituen. Krisiak eragin handia izan du EBren politikan: eurogunea osatzen duten 17 herrialdeetatik 8tan aldaketa politikoak eragin ditu, eta gobernu aldaketak eragin ditu Grezian, Irlandan, Espainian, Eslovenian, Eslovakian eta Herbehereetan. Gainera, euroaren krisia aldi baterako krisi sozial bihurtu zen Euroguneko hainbat herrialdetan. rdf:langString
La crisis del euro, también llamada crisis de la zona euro, fue una crisis que afectó a los países de la eurozona.​ La coyuntura tuvo aspectos de una crisis de la deuda soberana, del sistema bancario y del sistema económico en general.​ El conjunto de circunstancias hizo difícil o imposible a algunos países en la eurozona refinanciar su deuda pública sin la asistencia de terceros.​ rdf:langString
La crise de la dette dans la zone euro, également appelée crise des dettes souveraines ou encore crise de la dette européenne, désigne une suite d'événements financiers qui affecte, depuis le début de l'année 2010, les économies de 19 États membres de l'Union européenne, dont la monnaie de référence est l'euro, dans le sillage de la crise financière de 2007-2010. Pour la première fois depuis 2007 et pour l'ensemble des comptes publics de la zone euro, la dette baisse lors de l'année 2013, annonçant une sortie de crise. rdf:langString
La crisi del debito sovrano europeo, o crisi della zona euro, è una crisi finanziaria iniziata nel 2010 all'interno dell'Unione europea. La grave crisi finanziaria globale aveva causato infatti un aumento vertiginoso del debito sovrano nelle economie avanzate, accumulatosi già a partire dai precedenti decenni, e la preoccupazione crescente sul possibile default degli Stati coinvolti ha innescato vari dibattiti su come risolvere il problema. Nelle economie avanzate, in media infatti, il rapporto debito/Pil è oggi vicino a livelli del 100 per cento, i più alti dal secondo dopoguerra, e sembra oltretutto destinato ad aumentare ulteriormente. L'aggiustamento fiscale richiesto, ad esempio tramite misure di austerità, è senza precedenti, e serviranno molti anni per ridurre il debito e riportarlo rdf:langString
De Europese staatsschuldencrisis of eurocrisis is de financiële crisis die eind 2009 uitbrak binnen de eurozone, nadat Griekenland, lid van de Europese Unie en van het eurogebied, zijn schulden niet meer zelfstandig dreigde te kunnen financieren. Dit gebeurde als uitloper van de twee jaar eerder wereldwijd uitgebroken kredietcrisis. Zie ook Griekse staatsschuldencrisis voor de meer specifiek Griekse ontwikkelingen rdf:langString
A crise da dívida pública europeia, muitas vezes referida como crise da Zona Euro, foi uma crise financeira que, para alguns países da Zona do Euro, tornou difícil ou mesmo impossível, o pagamento ou o refinanciamento da sua dívida pública sem a ajuda de terceiros. As dúvidas intensificaram-se a partir do levando os ministros das finanças europeus a aprovar a criação do Fundo Europeu de Estabilização Financeira (FEEF) e o Mecanismo Europeu de Estabilidade (MEE). rdf:langString
Европейский долговой кризис, или кризис суверенного долга в ряде европейских стран — долговой кризис, охвативший в 2010 году сначала периферийные страны Евросоюза (Греция, Ирландия), а затем распространившийся практически на всю зону евро. Источником кризиса называют кризис рынка гособлигаций в Греции осенью 2009 года. Для некоторых стран еврозоны стало сложным или невозможным рефинансирование государственного долга без помощи посредников. rdf:langString
Eurokrisen, även kallad skuldkrisen i Europa eller den statsfinansiella krisen i euroområdet, var en kris som uppstod i slutet av 2009 till följd av snabbt växande statsskulder och risk för försämrad betalningsförmåga i några av Europeiska unionens medlemsstater, i synnerhet Grekland, Portugal och Spanien. Detta föranledde en förtroendekris samt ökade räntor på statspapper och kreditförsäkringar, credit default swap, mellan dessa medlemsstater och andra medlemsstater inom EU, huvudsakligen Tyskland. rdf:langString
Криза державних боргів в Єврозоні (також зветься «Євро-кризою» або «Кризою Єврозони») — фінансова криза, яка походить з неспроможності урядів деяких європейських країн самостійно рефінансувати державні борги без допомоги третіх країн Першою країною, яка опинилась в кризовому стані виявилася Греція. Новий уряд, вибраний в 2009 році, скорегував прихований попереднім урядом кризовий стан і запросив на допомогу з боку Європейського Союзу. rdf:langString
rdf:langString أزمة الديون الأوروبية
rdf:langString Crisi de l'eurozona
rdf:langString Dluhová krize v eurozóně
rdf:langString Eurokrise
rdf:langString Κρίση της Ευρωζώνης
rdf:langString Eŭropa financa krizo de 2010
rdf:langString Crisis del euro
rdf:langString Euroguneko zorraren krisia
rdf:langString European debt crisis
rdf:langString Krisis utang Eropa 2010
rdf:langString Crise de la dette dans la zone euro
rdf:langString Crisi del debito sovrano europeo
rdf:langString 유럽 국가 부채 위기
rdf:langString 2010年欧州ソブリン危機
rdf:langString Europese staatsschuldencrisis
rdf:langString Kryzys zadłużenia w strefie euro
rdf:langString Crise da dívida pública da Zona Euro
rdf:langString Европейский долговой кризис
rdf:langString Eurokrisen
rdf:langString 歐洲主權債務危機
rdf:langString Європейська боргова криза
xsd:integer 26152387
xsd:integer 1124562124
rdf:langString yes
xsd:integer 300
xsd:integer 400
rdf:langString - < 20%, < 40%, < 60% to Maastricht criteria;
rdf:langString - < 30%, < 60% to Maastricht criteria;
rdf:langString - > 80%, > 60% to Maastricht criteria;
rdf:langString - > 90%, > 60% to Maastricht criteria
rdf:langString - no data/not in the EU.
rdf:langString Public debt in 2009 . Legend:
rdf:langString Public debt in 2017 Legend:
xsd:integer 3
rdf:langString إن أزمة الديون الأوروبية التي غالبا ما يشار إليها أيضا بأزمة منطقة اليورو أو أزمة الديون السيادية الأوروبية وهي أزمة ديون متعددة السنوات تجري في الأتحاد الأوروبي منذ نهاية عام 2009 والعديد من الدول الأعضاء في منطقة اليورو (اليونان والبرتغال وأيرلندا واسبانيا وقبرص) لم تتمكن من تسديد ديونها الحكومية أو إعادة تمويلها أو لإنقاذ البنوك المثقلة بالديون تحت إشرافها الوطني دون وجود مساعدة من الأطراف الثلاثة مثل بلدان منطقة اليورو الأخرى أو البنك المركزي الأوروبي أو البنك الدولي صندوق النقد الدولي. وتفاوتت الأسباب التفصيلية لأزمة الديون وفي العديد من البلدان تم تحويل ديون خاصة ناجمة عن فقاعة الممتلكات إلى ديون سيادية نتيجة لإنقاذ النظام المصرفي واستجابات الحكومة لتباطؤ الاقتصاد بعد الفقاعة التي حدثت وقد ساهم هيكل منطقة اليورو بوصفها اتحادا نقديا (أي عملة واحدة) دون اتحاد مالي (على سبيل المثال مختلف قواعد الضرائب والمعاشات التقاعدية العامة) في الأزمة وحد من قدرة القادة الأوروبيين على الاستجابة. وتمتلك البنوك الأوروبية قدرا كبيرا من الديون السيادية حيث أن المخاوف المتعلقة بملاءمة النظم المصرفية أو السيادية تعزز بشكل سلبي. ومع تكثيف الشواغل في أوائل عام 2010 وما بعده نفذت الدول الأوروبية الرائدة سلسلة من تدابير الدعم المالي مثل صندوق الإنقاذ المالي الأوروبي وآلية الاستقرار الأوروبية كما ساهم البنك المركزي الأوروبي في حل الأزمة عن طريق خفض أسعار الفائدة وتقديم قروض رخيصة بأكثر من تريليون يورو من أجل الحفاظ على تدفقات الأموال بين البنوك الأوروبية وفي 6 سبتمبر 2012 قام البنك المركزي الأوروبي بتهدئة الأسواق المالية بإعلان الدعم غير المحدود المجاني لجميع بلدان منطقة اليورو التي تشارك في برنامج إنقاذ الدولة أو برنامج التحوط من الدولة ذات السيادة من خلال بعض المحصولات التي تقلل من المعاملات النقدية المباشرة. وقد أتاحت العودة إلى النمو الاقتصادي وحالات العجز الهيكلي المحسنة من تمكين أيرلندا والبرتغال الخروج من برامج الإنقاذ المالي في يوليو 2014. واستطاعت اليونان وقبرص استعادة جزء من الوصول إلى الأسواق في عام 2014 ولم تحصل إسبانيا رسميا على برنامج إنقاذ وقد خصصت حزمة إنقاذها من الإدارة السليمة بيئيا لصندوق إعادة رسملة البنك ولم تشمل الدعم المالي للحكومة نفسها. وكان للأزمة آثار اقتصادية ضارة كبيرة وآثار سوق العمل حيث بلغت معدلات البطالة في اليونان وإسبانيا 27٪ ووجهت اللوم إلى النمو الاقتصادي الضعيف ليس فقط لمنطقة اليورو بأكملها بل بالنسبة للأتحاد الأوروبي بأسره وعلى هذا النحو يمكن القول أنه كان له تأثير سياسي كبير على الحكومات الحاكمة في 10 من أصل 19 بلد بمنطقة اليورو مما أسهم في تحولات السلطة في اليونان وأيرلندا وفرنسا وإيطاليا والبرتغال وإسبانيا وسلوفينيا وسلوفاكيا وبلجيكا وهولندا وكذلك خارج منطقة اليورو في المملكة المتحدة.
rdf:langString La Crisi de l'Eurozona és una crisi de deute que s'inicià a finals del 2009 a conseqüència de la Gran Recessió. Alguns membres de l'eurozona (Grècia, Portugal, Irlanda, Espanya i Xipre) no han pogut refinançar el seu deute públic o el dels seus bancs sense l'ajuda externa d'altres membres de la Unió Europea, el Banc Central Europeu (BCE) o el Fons Monetari Internacional (FMI). Els països afectats tingueren elevats dèficits públics que comportaren forts increments en el diferencial dels bons. Els rescats financers per part dels membres de la Unió Europea i el FMI consistiren en préstecs condicionats a la implementació de reformes estructurals i a l'austeritat fiscal. Per la seva banda, el BCE contribuí reduint els tipus d'interès i oferint préstecs barats.
rdf:langString Dluhová krize v eurozóně je od roku 2009 dluhová krize v části eurozóny, tedy státech platících eurem. Vznikla v době velké hospodářské recese a je způsobena neschopností některých států splácet či refinancovat státní dluh bez asistence třetích stran jako jsou další země eurozóny, Evropská centrální banka a Mezinárodní měnový fond. Nejzadluženější zemí eurozóny je Řecko, jehož dluh činil 182 % HDP v roce 2019. Po Řecku byly relativně nejzadluženější Itálie, Portugalsko, Belgie, Kypr, Francie a Španělsko. Kromě dluhové krize v Řecku měly problémy se splácením dluhu Portugalsko, Irsko, Španělsko a Kypr. Post-keynesovský pohled tvrdí, že nerovnováha běžného účtu je zásadní příčinou krize státního dluhu. Klíčem k pochopení krize v Evropě je ale také architektura hospodářské politiky eurozóny, jejímž cílem je omezit úlohu fiskální a měnové politiky.
rdf:langString Als Eurokrise (auch Euro-Krise) bezeichnet man eine vielschichtige Krise der Europäischen Währungsunion ab dem Jahre 2010. Sie umfasst eine Staatsschuldenkrise, eine Bankenkrise und eine Wirtschaftskrise. Die Bezeichnung „Eurokrise“ bezieht sich nicht auf den Außenwert des Euro, denn dieser blieb relativ stabil. Die Eurokrise resultiert aus einer Vielzahl unterschiedlicher Faktoren, deren jeweilige Gewichtung umstritten ist. Insbesondere im Fall Griechenlands steht die Entwicklung der Staatsschulden im Vorfeld der Krise im Vordergrund. Auch in anderen Ländern der Eurozone machte es die Eurokrise schwierig bis unmöglich, die Staatsschulden ohne Hilfe von Dritten umzuschulden. Zum Teil werden weniger die Staatsschulden an sich als vielmehr die gesamtwirtschaftliche Verschuldung als eigentlich ausschlaggebend für die Finanzierungsprobleme gesehen. Weiterhin haben institutionelle Eigenschaften der Eurozone sowie die Folgen der Finanzkrise ab 2007 zur Schuldenkrise beigetragen. Als wichtige Ursache der Krise gilt, dass in vielen Euro-Ländern nach dem Wegfall der nationalen Währungen und des damit verbundenen Wechselkursmechanismus die Entwicklung geeigneter interner Anpassungsmechanismen missglückt war. Mit der 2010 eingerichteten Europäischen Finanzstabilisierungsfazilität (EFSF) und dem 2011 als deren Nachfolger verabschiedeten Europäischen Stabilitätsmechanismus (ESM) wurde ein – politisch umstrittener – Rettungsschirm verabschiedet. Die Europäische Zentralbank intervenierte durch Senkung der Zinsen und durch volumenmäßig begrenzte Ankaufprogramme für (bereits emittierte) Staatsanleihen am Sekundärmarkt (Securities Markets Programme, Outright Monetary Transactions), um eine Kreditklemme zu verhindern. Als Maßnahmen gegen die Krisenursachen wurden bisher der Europäische Fiskalpakt, ein Aktionsverfahren gegen gesamtwirtschaftliche Ungleichgewichte und die Europäische Bankenunion verabschiedet.
rdf:langString Η κρίση της Ευρωζώνης (συχνά αναφέρεται και ως ευρωκρίση) είναι μια συνεχιζόμενη που επηρεάζει τις χώρες της ευρωζώνης από τις αρχές του 2009, όταν μια ομάδα 10 τραπεζών της κεντρικής και ανατολικής Ευρώπης ζήτησαν να λάβουν πακέτο διάσωσης. Τον καιρό εκείνο, η Ευρωπαϊκή Επιτροπή δημοσίευσε πρόβλεψη για πτώση 1,8% της οικονομικής απόδοσης της ΕΕ για το 2009. Η κρίση έκανε δύσκολο ή αδύνατο για κάποιες χώρες της ευρωζώνης να εξοφλήσουν ή να αναχρηματοδοτήσουν το δημόσιο χρέος τους χωρίς τη βοήθεια τρίτων μερών όπως η ΕΚΤ ή το ΔΝΤ. Οι τράπεζες της ευρωζώνης ήταν υποκεφαλαιοποιημένες και αντιμετώπιζαν προβλήματα ρευστότητας και χρέους. Επιπλέον, η οικονομική μεγέθυνση ήταν αργή στο σύνολο της ευρωζώνης και άνισα κατανεμημένη ανάμεσα στις χώρες μέλη της. Οι κυβερνήσεις των κρατών που επηρεάστηκαν περισσότερο από την κρίση έχουν συμμορφώσει τις αντιδράσεις τους με μια επιτροπή που έγινε γνωστή ως «Τρόικα» και σχηματίστηκε από τρεις διεθνείς οργανισμούς: την Ευρωπαϊκή Επιτροπή, την Ευρωπαϊκή Κεντρική Τράπεζα και το Διεθνές Νομισματικό Ταμείο.
rdf:langString La Eŭropa financa krizo de 2010 (mallonge ankaŭ nomata Eŭrokrizo, kvankam la krizo ne koncernis la eŭron kiel valuton) estas internacia ekonomia krizo komenciĝinta en 2010 en Sud-Eŭropo. Teorie, la krizo konsistas el diversaj subkrizoj, kiuj intensivigas la efektojn unuj de la aliaj. La originoj ankaŭ estas tre ampleksaj kaj inter alie kuŝis en la mondvasta financa krizo de 2007 kaj 2008.
rdf:langString La crisis del euro, también llamada crisis de la zona euro, fue una crisis que afectó a los países de la eurozona.​ La coyuntura tuvo aspectos de una crisis de la deuda soberana, del sistema bancario y del sistema económico en general.​ El conjunto de circunstancias hizo difícil o imposible a algunos países en la eurozona refinanciar su deuda pública sin la asistencia de terceros.​ Desde finales de 2007, el miedo a una crisis de deuda soberana comenzó a crecer entre los inversores como consecuencia del aumento de los niveles de deuda privada y pública en todo el mundo, al tiempo que se producía una ola de degradaciones en la calificación crediticia de la deuda gubernamental entre diferentes Estados europeos. Las causas de la crisis eran diferentes según el país. En algunos de ellos, la deuda privada surgida como consecuencia de una burbuja inmobiliaria fue transferida hacia la deuda soberana, y ello como consecuencia del rescate público de los bancos quebrados y de las medidas de respuesta de los gobiernos a la debilidad económica post burbuja. La estructura de eurozona como una unión monetaria (esto es, una unión cambiaria) sin unión fiscal (esto es, sin reglas fiscales ni sobre las pensiones) contribuyó a la crisis y tuvo un fuerte impacto sobre la capacidad de los líderes europeos para reaccionar.​ Los bancos europeos tienen en su propiedad cantidades considerables de deuda soberana, de modo que aumentó la preocupación sobre la solvencia de los sistemas bancarios europeos o sobre la solvencia de la deuda soberana. Las preocupaciones se intensificaron a principios de 2010 y posteriormente,​ conduciendo a los ministros de finanzas europeos el 9 de mayo de 2010 a aprobar un paquete de rescate de 750 000 millones de euros dirigido a asegurar la estabilidad financiera en Europa mediante la creación de un Fondo Europeo de Estabilidad Financiera (FEEF).​ En octubre de 2011 y febrero de 2012, los líderes de la eurozona acordaron más medidas diseñadas para prevenir el colapso de la economía de sus miembros. Estas incluyeron un acuerdo por el que los bancos aceptaban una quita del 53.5 % de la deuda griega debida a acreedores privados,​ el aumento del FEEF hasta un importe superior a mil millones de euros, y el requerimiento a los bancos europeos de alcanzar un 9 % de capitalización.​ Para restaurar la confianza en Europa, los líderes de la UE también acordaron crear un Pacto Fiscal Europeo incluyendo el compromiso de cada país participante en introducir una regla de oro presupuestaria en sus constituciones.​​ Los políticos europeos también propusieron una mayor integración en la gestión bancaria europea desarrollando un seguro de depósitos, una supervisión bancaria y medidas de recapitalización a escala continental.​ El Banco Central Europeo ha tomó medidas para mantener los flujos de dinero entre bancos europeos bajando los tipos de interés y proveyendo a los bancos más débiles con préstamos baratos por un importe de hasta mil millones de euros. Aunque la deuda soberana aumentó sustancialmente solo en algunos países europeos, se instaló la percepción de que el problema era compartido por la zona en su conjunto,​ lo que condujo a la especulación constante sobre la posibilidad de que la eurozona se quebrara. No obstante, hacia mediados de noviembre de 2011, el euro se intercambiaba por un precio incluso superior al del bloque de principales socios comerciales de la UE que antes de la crisis,​ antes de perder algo de terreno como durante los meses siguientes.​ Los tres países más afectados, Grecia, Irlanda y Portugal (los tres primeros en requerir un rescate), colectivamente sumaban el 6 % del Producto Interior Bruto (PIB) de la eurozona.​ En junio de 2012, también España se convirtió en objeto de preocupación,​ cuando el aumento de los tipos de interés comenzó a afectar su capacidad de acceder a los mercados de capitales, conduciendo a un rescate de sus bancos y a otras medidas.​ Para responder a los problemas de fondo y a los desequilibrios económicos la mayor parte de los países de la UE acordaron adoptar el Pacto del Euro, consistente en una serie de reformas políticas dirigidas a mejorar la solidez fiscal y la competitividad de sus miembros. Este ha forzado a los países más pequeños a llevar a cabo más medidas de austeridad para reducir los déficit y los niveles de deuda nacionales. Este tipo de políticas no keynesianas fueron criticadas por numerosos economistas, los cuales demandaron una nueva estrategia de crecimiento basada en el aumento de la inversión pública, financiada por tasas que permitieran el crecimiento sobre la propiedad, la tierra y las instituciones financieras, en particular una nueva tasa sobre las transacciones financieras europea. Los líderes de la UE acordaron aumentar moderadamente los fondos del Banco Europeo de Inversiones para lanzar proyectos de infraestructura e incrementar los préstamos al sector privado. Además, se solicitó a las economías más débiles de la UE que restauraran la competitividad mediante la devaluación interna, esto es, reduciendo sus costes de producción.​ La crisis tuvo un considerable impacto en la política de la UE, provocando cambios políticos en 8 países de los 17 que entonces formaban la eurozona, conduciendo a cambios de gobierno en Grecia, Irlanda, España, Eslovenia, Eslovaquia y los Países Bajos. También se convirtió en una crisis social temporal en varios de los países miembros de la eurozona con niveles relativamente altos causados por la crisis económica.
rdf:langString The European debt crisis, often also referred to as the eurozone crisis or the European sovereign debt crisis, is a multi-year debt crisis that took place in the European Union (EU) from 2009 until the mid to late 2010s. Several eurozone member states (Greece, Portugal, Ireland, Spain, and Cyprus) were unable to repay or refinance their government debt or to bail out over-indebted banks under their national supervision without the assistance of third parties like other eurozone countries, the European Central Bank (ECB), or the International Monetary Fund (IMF). The eurozone crisis was caused by a balance-of-payments crisis, which is a sudden stop of foreign capital into countries that had substantial deficits and were dependent on foreign lending. The crisis was worsened by the inability of states to resort to devaluation (reductions in the value of the national currency) due to having the Euro as a shared currency. Debt accumulation in some eurozone members was in part due to macroeconomic differences among eurozone member states prior to the adoption of the euro. The European Central Bank adopted an interest rate that incentivized investors in Northern eurozone members to lend to the South, whereas the South was incentivized to borrow because interest rates were very low. Over time, this led to the accumulation of deficits in the South, primarily by private economic actors. A lack of fiscal policy coordination among eurozone member states contributed to imbalanced capital flows in the eurozone, while a lack of financial regulatory centralization or harmonization among eurozone states, coupled with a lack of credible commitments to provide bailouts to banks, incentivized risky financial transactions by banks. The detailed causes of the crisis varied from country to country. In several countries, private debts arising from a property bubble were transferred to sovereign debt as a result of banking system bailouts and government responses to slowing economies post-bubble. European banks own a significant amount of sovereign debt, such that concerns regarding the solvency of banking systems or sovereigns are negatively reinforcing. The onset of crisis was in late 2009 when the Greek government disclosed that its budget deficits were far higher than previously thought. Greece called for external help in early 2010, receiving an EU–IMF bailout package in May 2010. European nations implemented a series of financial support measures such as the European Financial Stability Facility (EFSF) in early 2010 and the European Stability Mechanism (ESM) in late 2010. The ECB also contributed to solve the crisis by lowering interest rates and providing cheap loans of more than one trillion euro in order to maintain money flows between European banks. On 6 September 2012, the ECB calmed financial markets by announcing free unlimited support for all eurozone countries involved in a sovereign state bailout/precautionary programme from EFSF/ESM, through some yield lowering Outright Monetary Transactions (OMT). Ireland and Portugal received EU-IMF bailouts In November 2010 and May 2011, respectively. In March 2012, Greece received its second bailout. Both Spain and Cyprus received rescue packages in June 2012. Return to economic growth and improved structural deficits enabled Ireland and Portugal to exit their bailout programmes in July 2014. Greece and Cyprus both managed to partly regain market access in 2014. Spain never officially received a bailout programme. Its rescue package from the ESM was earmarked for a bank recapitalisation fund and did not include financial support for the government itself. The crisis has had significant adverse economic effects and labour market effects, with unemployment rates in Greece and Spain reaching 27%, and was blamed for subdued economic growth, not only for the entire eurozone but for the entire European Union. It had a major political impact on the ruling governments in 10 out of 19 eurozone countries, contributing to power shifts in Greece, Ireland, France, Italy, Portugal, Spain, Slovenia, Slovakia, Belgium, and the Netherlands as well as outside of the eurozone in the United Kingdom.
rdf:langString Euroguneko zorraren krisia, euroguneko krisia ere deitua, 2010. urtean euroguneko herrialdeei eragin zien krisi ekonomikoa izan zen.. Zor publikoaren, banku-sistemaren eta, oro har, sistema ekonomikoaren krisiaren ezaugarriak izan zituen. Krisiaren ondorioz, euroguneko herrialde batzuek zaila edo ezinezkoa izan zuten beren zor publikoa hirugarrenen laguntzarik gabe. 2007. urtearen amaieratik, mundu osoko zor pribatuaren eta publikoaren mailak igotzearen ondorioz, inbertitzaileen artean zor publikoaren krisiaren beldurra handitzen hasi zen eta, aldi berean, Europako hainbat estatutako gobernuen zorraren kreditu-kalifikazioan degradazio-bolada bat gertatu zen. Krisiaren arrazoiak herrialdez herrialde ezberdinak ziren. Herrialde askotan, higiezinen aktiboen prezioan sortutako burbuila baten ondorioz sortutako zor pribatua zor publikorantz transferitu zen, porrot egindako bankuen erreskate publikoaren eta burbuila osteko ahulezia ekonomikoari gobernuek emandako erantzun-neurrien ondorioz. Batasun fiskalik gabeko (hau da, zerga-araurik eta pentsiorik gabe) moneta-batasun gisa (hau da, kanbio-batasun gisa) eurogunearen egiturak krisian lagundu zuen, eta eragin handia izan zuen Europako liderrek erreakzionatzeko zuten gaitasunean. Europako bankuek bere aktiboetan zor publikoaren kopuru handiak zituzten, eta, beraz, Europako banku-sistemen kaudimenari edo zor subiranoaren kaudimenari buruzko kezka negatiboki indartu zen. 2010. urtearen hasieran kezkak areagotu egin ziren, eta, ondoren, 2010eko maiatzaren 9an Europako finantza ministroek 750.000 milioi euroko erreskate neurri-sorta bat onartu zuten, Europako finantza egonkortasuna bermatzeko (EFSF) sortuz. 2011ko urrian eta 2012ko otsailean, neurri-sorta berriak adostu zuten euroguneko kideen ekonomien porrota saihesteko.Akordio hauen arabera, bankuek hartzekodun pribatuek eragindako Greziako zorraren %53,5eko kitapena onartzen zuten, EFSF mila milioi eurotik gora igo zen, eta Europako bankuei %9ko lortzeko eskatu zitzaien. Europarekiko konfiantza berrezartzeko, EBko buruzagiek bat ere sortu zuten, herrialde parte-hartzaile bakoitzak bere konstituzioetan bat sartzeko konpromisoa hartuz. Europako politikariek batasuneko banku-kudeaketa gehiago integratzea ere proposatu zuten: gordailu-asegurua, banku-ikuskapena eta eskala kontinentaleko birkapitalizazio-neurriak garatuz. Europako Banku Zentralak banku europarren arteko diru-fluxuak mantentzeko neurriak hartu zituen, interes-tasak jaitsiz eta banku ahulenak mailegu bigunekin hornituz. Zor publikoaren krisia Europako herrialde batzuetan bakarrik gertatu arren, arazoa eurogune osokoa zelako pertzepzioa ezarri zen, eta honek eurogunea hausteko aukeraren etengabeko espekulazioa eragin zuen. Hala ere, 2011ko azaroaren erdi aldera, euroa Europar Batasuneko merkataritza-bazkide nagusiekin krisiaren aurretik baino prezio handiagoan trukatzen zuten, ondorengo hilabeteetan pixka bat atzera egin aurretik. Herrialde kaltetuenek, Greziak, Irlandak eta Portugalek (erreskatea eskatu zuten lehenek) elkarrekin Euroguneko Barne Produktu Gordinaren (BPG) %6 hartzen zuten. 2012an Espainiari buruzko zurrumurruak zabaldu ziren eta, kapital-merkatuetan parte hartzeko arazoak izaten hasi zenean, espainiar bankuen erreskatea gertatu zen. 2013ko martxoan Ziprerentzat 10.000 milioi euroko erreskatea ere adostu zen. Sakoneko arazoei eta desoreka ekonomikoei erantzuteko, EBko herrialde gehienek adostu zuten. Itun horretan hainbat erreforma politiko adostu zituzten, kideen sendotasun fiskala eta lehiakortasuna hobetzeko. Itunak defizitak eta zor nazionalak murrizteko herrialde txikienak herstura neurri gehiago hartzera behartu zituen. Ekonomialari ugarik keynestarrak ez diren politika mota horiek kritikatu dituzte, eta, igoeran oinarritutako, jabetzaren, lurraren eta finantza-erakundeen hazkundea ahalbidetzen duten tasen bidez finantzatutako hazkunde-estrategia berri bat eskatu dute. EBko buruzagiek Europako Inbertsio Bankuaren funtsak handitzea adostu zuten, azpiegitura-proiektuak abiarazteko eta sektore pribatuari maileguak handitzeko. Gainera, EBko ekonomiarik ahulenei barne-debaluazioaren bidez lehiakortasuna berrezartzeko eskatu zitzaien, hau da, ekoizpen-kostuak murriztuz. Neurri horiek euroguneko kideen arteko kontu korronteko desorekak murriztea eta, pixkanaka, krisia amaitzea espero da. Krisiak eragin handia izan du EBren politikan: eurogunea osatzen duten 17 herrialdeetatik 8tan aldaketa politikoak eragin ditu, eta gobernu aldaketak eragin ditu Grezian, Irlandan, Espainian, Eslovenian, Eslovakian eta Herbehereetan. Gainera, euroaren krisia aldi baterako krisi sozial bihurtu zen Euroguneko hainbat herrialdetan.
rdf:langString La crise de la dette dans la zone euro, également appelée crise des dettes souveraines ou encore crise de la dette européenne, désigne une suite d'événements financiers qui affecte, depuis le début de l'année 2010, les économies de 19 États membres de l'Union européenne, dont la monnaie de référence est l'euro, dans le sillage de la crise financière de 2007-2010. Le premier évènement est relevé en 2010, avec la crise de la dette grecque, provoquée par la mise en lumière de celle-ci, ainsi que de son important et constant déficit public. Elle s'étend à l'automne 2010 avec la crise de la dette publique de l'Irlande, provoquée par le sauvetage des banques nationales rendu nécessaire par les excès antérieurs de la dette privée. Durant l'été 2011, une tempête boursière survient, en partie à cause de la crise de la dette publique grecque. Pour la première fois depuis 2007 et pour l'ensemble des comptes publics de la zone euro, la dette baisse lors de l'année 2013, annonçant une sortie de crise.
rdf:langString Pada awal tahun 2010, ketakutan akan terjadinya krisis utang muncul, terutama di: Yunani, Irlandia dan Portugal. Hal ini mengakibatkan terjadinya krisis kepercayaan di negara-negara tersebut dan negara anggota Zona Euro lainnya, terutama Jerman. Kekhawatiran akan meningkatnya defisit dan utang telah menimbulkan alarm terhadap pasar finansial. Krisis utang lebih banyak terpusat pada peristiwa terkini di Yunani. Pada 2 Mei, negara-negara Zona Euro dan Dana Moneter Internasional (IMF) setuju memberikan pinjaman sebesar €110 miliar kepada Yunani.
rdf:langString 유럽 국가부채위기는 유럽 국가들의 연쇄적인 국가부도 위기를 말한다.
rdf:langString 2010年欧州ソブリン危機(2010ねんおうしゅうソブリンきき)または、欧州債務危機(おうしゅうさいむきき)、欧州通貨危機(おうしゅうつうかきき)、欧州経済危機(おうしゅうけいざいきき)、欧州危機(おうしゅうきき)、通称:ユーロ危機(ユーロきき)は、2009年10月のギリシャ政権交代による国家財政の粉飾決算の暴露から始まる、経済危機の連鎖である。スペイン、ポルトガルなどユーロ加盟諸国(PIIGS)、あるいはハンガリーやラトビアなど中東欧諸国へ波及した場合、世界的な金融危機に発展するかもしれないと懸念されている。2011年以降にもユーロ圏第三位のイタリア情勢が深刻化するなど、欧州不安は広範囲に拡大した。
rdf:langString De Europese staatsschuldencrisis of eurocrisis is de financiële crisis die eind 2009 uitbrak binnen de eurozone, nadat Griekenland, lid van de Europese Unie en van het eurogebied, zijn schulden niet meer zelfstandig dreigde te kunnen financieren. Dit gebeurde als uitloper van de twee jaar eerder wereldwijd uitgebroken kredietcrisis. Sinds dat moment heerste op financiële markten regelmatig onrust of zelfs paniek. Na Griekenland volgden meer landen die technisch failliet dreig(d)en te gaan. Naar de mening van sommigen liep op een aantal momenten door deze staatsschuldencrises de monetaire unie (de euro) gevaar. Pas circa medio 2014 was een situatie bereikt waarin van een voorlopig einde van deze crisis kon worden gesproken (behoudens ten aanzien van Griekenland). Zie ook Griekse staatsschuldencrisis voor de meer specifiek Griekse ontwikkelingen
rdf:langString La crisi del debito sovrano europeo, o crisi della zona euro, è una crisi finanziaria iniziata nel 2010 all'interno dell'Unione europea. La grave crisi finanziaria globale aveva causato infatti un aumento vertiginoso del debito sovrano nelle economie avanzate, accumulatosi già a partire dai precedenti decenni, e la preoccupazione crescente sul possibile default degli Stati coinvolti ha innescato vari dibattiti su come risolvere il problema. Nelle economie avanzate, in media infatti, il rapporto debito/Pil è oggi vicino a livelli del 100 per cento, i più alti dal secondo dopoguerra, e sembra oltretutto destinato ad aumentare ulteriormente. L'aggiustamento fiscale richiesto, ad esempio tramite misure di austerità, è senza precedenti, e serviranno molti anni per ridurre il debito e riportarlo a livelli accettabili.
rdf:langString Европейский долговой кризис, или кризис суверенного долга в ряде европейских стран — долговой кризис, охвативший в 2010 году сначала периферийные страны Евросоюза (Греция, Ирландия), а затем распространившийся практически на всю зону евро. Источником кризиса называют кризис рынка гособлигаций в Греции осенью 2009 года. Для некоторых стран еврозоны стало сложным или невозможным рефинансирование государственного долга без помощи посредников. С конца 2009 года из-за роста величины задолженности государственного и частного сектора по всему миру и одновременного понижения кредитных рейтингов ряда стран ЕС инвесторы стали опасаться развития долгового кризиса. В разных странах к развитию долгового кризиса привели различные причины: где-то кризис был вызван оказанием экстренной правительственной помощи компаниям банковского сектора, находившимся на грани банкротства из-за роста рыночных пузырей, или попытками правительства провести стимулирование экономики после того, как рыночные пузыри лопнули. В Греции рост величины госдолга был вызван расточительно высоким уровнем заработной платы госслужащих. Развитию кризиса способствовала и структура еврозоны (валютный, а не ), которая также негативно отразилась на возможности руководства европейских стран реагировать на развитие кризиса: в странах — членах еврозоны есть единая валюта, но нет единого налогового и пенсионного законодательства. Примечательно, что из-за того, что в собственности европейских банков находится значительная доля государственных облигаций стран, сомнения в платёжеспособности отдельных стран приводят к сомнениям в платёжеспособности их банковского сектора и наоборот. Начиная с 2010 года опасения инвесторов начали усиливаться. 9 мая 2010 года министры финансов лидирующих стран Европы отреагировали на изменение инвестиционной обстановки созданием Европейского фонда финансовой стабильности (ЕФФС) с ресурсами размером в 750 млрд евро для обеспечения финансовой стабильности в Европе за счёт осуществления ряда антикризисных мер. В октябре 2011 года и феврале 2012 года лидерами еврозоны были согласованы меры предотвращения экономического краха, в том числе было заключено соглашение о списании банками 53,5 % долговых обязательств правительства Греции, принадлежащих частным кредиторам, увеличение объёмов средств Европейского фонда финансовой стабильности до около 1 трлн €, а также повышение уровня капитализации европейских банков до 9 %. Также с целью повышения доверия инвесторов представителями стран — лидеров ЕС было заключено соглашение о бюджетно-налоговой стабильности (en:European Fiscal Compact), в рамках которого правительство каждой страны принимало на себя обязательства по внесению в конституцию поправок об обязательности сбалансированного бюджета. В то время как объёмы выпуска государственных облигаций существенно возросли лишь в нескольких странах еврозоны, рост государственной задолженности стал восприниматься как общая проблема всех стран евросоюза в целом. Тем не менее, европейская валюта остаётся стабильной. На три страны, в наибольшей степени затронутых кризисом (Греция, Ирландия и Португалия), приходится 6 процентов валового внутреннего продукта (ВВП) еврозоны. В июне 2012 года долговой кризис Испании вышел на первый план среди экономических проблем еврозоны. Это привело к резкому увеличению ставки доходности государственных облигаций Испании и значительно ограничило доступ страны к рынкам капитала, что привело к необходимости оказания финансовой помощи испанским банкам и проведения ряда других мер.
rdf:langString Kryzys zadłużenia w strefie euro – kryzys finansowy związany z długiem publicznym w państwach członkowskich strefy euro, będący częścią globalnego kryzysu finansowego.
rdf:langString A crise da dívida pública europeia, muitas vezes referida como crise da Zona Euro, foi uma crise financeira que, para alguns países da Zona do Euro, tornou difícil ou mesmo impossível, o pagamento ou o refinanciamento da sua dívida pública sem a ajuda de terceiros. A partir do final de 2009, o receio de uma crise de dívida pública desenvolveu-se entre os investidores, como resultado do aumento dos níveis de endividamento do governo e entidades privadas em alguns estados europeus. As causas da crise variaram de país para país. Em alguns países, as dívidas privadas decorrentes da bolha especulativa imobiliária, foram transferidas para a dívida pública como resultado de resgates do sistema bancário e respostas governamentais à desaceleração das economias no período pós-bolha. Na Grécia, os insustentáveis compromissos salariais do setor público e de pensões impulsionaram o aumento da dívida. A estrutura da Zona Euro enquanto união monetária (i.e. uma única moeda) sem união fiscal (i.e. impostos e regras de pensões públicas diferentes) contribuiu para a crise e limitou a capacidade dos líderes europeus para encontrar respostas.Esta situação é reforçada pelas preocupações relativamente à solvência dos sistemas bancários europeus, dado estes possuírem quantidades significativas da dívida soberana públicas. As dúvidas intensificaram-se a partir do levando os ministros das finanças europeus a aprovar a criação do Fundo Europeu de Estabilização Financeira (FEEF) e o Mecanismo Europeu de Estabilidade (MEE). Para além das medidas políticas e programas de resgate implementados para combater a crise da dívida pública europeia, o Banco Central Europeu (BCE) também contribuiu com a redução das taxas de juro e proporcionando créditos barato superiores a um bilião de euros, para manter os fluxos monetários entre os bancos europeus. Em 6 de setembro de 2012, o BCE também procurou acalmar os mercados financeiros anunciando apoio ilimitado e sem custos a todos os países da Zona Euro com programas de resgate ou preventivos do FEEF/MEE, através da redução do juro associado a (Outright Monetary Transactions). A crise não só gerou efeitos adversos nas economias dos países mais atingidos, como também teve impacto político significativo na governação de 8 dos 17 países da Zona Euro, levando a mudanças de poder na Grécia, Irlanda, Itália, Portugal, Espanha, Eslovénia, Eslováquia e Países Baixos.
rdf:langString Eurokrisen, även kallad skuldkrisen i Europa eller den statsfinansiella krisen i euroområdet, var en kris som uppstod i slutet av 2009 till följd av snabbt växande statsskulder och risk för försämrad betalningsförmåga i några av Europeiska unionens medlemsstater, i synnerhet Grekland, Portugal och Spanien. Detta föranledde en förtroendekris samt ökade räntor på statspapper och kreditförsäkringar, credit default swap, mellan dessa medlemsstater och andra medlemsstater inom EU, huvudsakligen Tyskland. Problemen med staternas växande budgetunderskott och skuldnivåer världen över tillsammans med sänkta kreditbetyg för vissa medlemsstater inom EU bidrog till en oro på finansmarknaden. Skuldkrisen har sitt ursprung i Grekland, där kreditbetygen sjunkit till en nivå sådan att många normala icke-spekulativa köpare av statsobligationer (såsom räntefonder) inte köper dem, så att det blivit omöjligt att på marknadsmässiga villkor finansiera statsskulderna. Den 2 maj 2010 beslutade euroområdets finansministrar tillsammans med Internationella valutafonden (IMF) att ge ett lån på 110 miljarder euro till Grekland under förutsättning att Grekland genomför stora nedskärningar och besparingar. Den 9 maj 2010 beslutade euroområdets finansministrar att inrätta en europeisk stabiliseringsmekanism för att trygga den finansiella stabiliteten inom euroområdet. Mekanismen omfattar totalt 750 miljarder euro, vilket även inkluderar kapital från IMF och Europeiska kommissionen. Skuldkrisen omfattar nu inte bara Grekland, Spanien och Portugal utan har spritt sig till Italien, Irland och Cypern. Den 28 november 2010 beslöt Europeiska unionens medlemsstater att ge 67,5 miljarder euro i lån till Irland för att hjälpa landet ur sin skuldkris genom stabiliseringsmekanismen. Samtidigt framlades förslag om nya regler för framtida finansiella ingripanden i ett försök att återställa förtroendet för den gemensamma europeiska valutan. Sverige bidrog med ett bilateralt lån till Irland om 600 miljoner euro. Den 20 augusti 2022 upphörde den förstärkta övervakningen av Grekland. Därmed kom Grekland att bli det sista landet som började omfattas av de ordinarie EU-reglerna igen efter de särskilda krisåtgärder som hade gällt under eurokrisen.
rdf:langString Криза державних боргів в Єврозоні (також зветься «Євро-кризою» або «Кризою Єврозони») — фінансова криза, яка походить з неспроможності урядів деяких європейських країн самостійно рефінансувати державні борги без допомоги третіх країн Першою країною, яка опинилась в кризовому стані виявилася Греція. Новий уряд, вибраний в 2009 році, скорегував прихований попереднім урядом кризовий стан і запросив на допомогу з боку Європейського Союзу. В червні 2018 року, міністри фінансів країн єврозони оголосили про закінчення європейської боргової кризи через вихід Греції — останньої проблемної країни, з програми фінансової допомоги.
rdf:langString 歐洲主權債務危機,簡稱歐債危機,是指自2009年年底之后,不少財政上相對保守的投資者對部份歐洲國家在主權債務危機方面所產生的憂慮,危機在2010年年初的時候一度陷入最嚴峻的局面。 連串經濟危機和動盪中,被指出現問題的歐元區國家包括希臘、愛爾蘭、義大利、西班牙和葡萄牙,合稱歐豬五國的借貸信用降低國家,而部份不屬於歐元區國家的歐盟成員國因為經濟連動之故也牽涉其中。冰島雖然在2008年遭遇當時全球規模最大的金融危機,導致該國的國際銀行體系崩坍,但正因為冰島政府無力救助銀行脫險,主權債務危機對冰島帶來的影響反而較少。相反,針對那些為了出手救助銀行而導致主權債務急增的部份歐盟成員國而言,由於這些國家與其他歐盟成員國,特別是與德國之間在債券和信貸違約掉期方面的差異愈來愈大,使得這些國家逐漸浮現信心危機。
xsd:integer 50
xsd:integer 20
<second> 0.0 808080.0
xsd:nonNegativeInteger 322825

data from the linked data cloud