Essence

http://dbpedia.org/resource/Essence

Esence (lat. essentia od slovesa esse, být), česky také bytnost, znamená v běžné řeči podstatu, jádro věci („esence jeho výpovědi“) nebo i jen koncentrát (tresť, „čajová esence“, „kvintesence“). rdf:langString
En filozofio, esenco estas aro da proprecoj de objekto aŭ substanco, kiu konserviĝas se la objekto ŝanĝiĝas, restante en si. La signifo de la vorto ŝanĝiĝis kun evoluo de la filozofio. La vorto aperis el la latina esse, kies signifo estas "esti". rdf:langString
En filosofía, la esencia de una cosa es aquello invariable y permanente que constituye su naturaleza. Preguntar qué es un ente cualquiera es preguntar por la esencia de dicho ente.​ rdf:langString
Filosofian, esentzia izate edo entitate bati dagozkion beharrezko atributu eta ezaugarrien multzoa da, dagokion berezko izaera ez galtzeko nahitaezko dituenak. rdf:langString
L'essence (du latin essentia, du verbe esse, être, traduction du grec ousia) désigne en métaphysique « ce que la chose est », sa nature, par distinction d'avec l'existence, qui est « l'acte d'exister » et d'avec l'accident, qui est ce qui appartient à la chose de manière contingente. l'essence est ce qui répond à la question du « qu’est-ce que cela est ? » pour un être. Le concept d'essence est un concept central de la métaphysique, à ce titre, il a une longue et riche histoire, ayant d'abord été élaboré dans la philosophie grecque par Platon et Aristote et ayant connu ensuite un grand nombre de reprises et réélaborations jusqu'au sein de la philosophie contemporaine, en particulier avec la phénoménologie de Husserl. rdf:langString
Esensi adalah apanya kenyataan, yaitu hakikatnya. Pengertian mengenai esensi mengalami perubahan sesuai dengan konsep penggunaannya, sehingga esensi ialah pada konsepnya sendiri. Menurut Thomas Aquinas, esensi adalah apanya sesuatu yang terlepas dari persoalan apakah sesuatu itu ada atau tidak. rdf:langString
본질(本質)은 그것이 그것으로서 있기 위해 없어서는 안 되는 것을 말한다. 인간과 삼각형이 다른 점은 형체라든가 모습만이 아니다. 보다 더 근본적으로 묻고 설명하지 않으면 알 수 없는 것이 있다. 그것은 인간이란 무엇이냐는 질문의 해답에서 '무엇'에 해당한다. 제각기의 것이 지니는 그 무엇이다. 본체(本體)이며, 인간의 경우에는 그 정의(定義)이다. 이것은 현대의 실존과는 대립된다. rdf:langString
本質(ほんしつ、希: ουσια (ousia), 羅: substantia / essentia)とは、あるものをそれたらしめる自性、ないしそうした特性から成る真実在をいう場合もある。 rdf:langString
Il termine essenza (in greco: τί ἦν εἶναι, ti en einai, lat. essentia), secondo la concezione aristotelica, significa «ciò per cui una certa cosa è quello che è, e non un'altra cosa».. L'essenza quindi sta ad indicare quelle determinazioni di una cosa, specificate nella sua "definizione", che ne costituiscono la natura (o "specie" in termini aristotelici); che psicologicamente parlando (vedi moderna epistemologia evoluzionistica) corrisponde alla particolare visione della realtà determinata dalle nostre categorie mentali: gli «apparati immagine del mondo». rdf:langString
Essens (av latinets essentia) avser i talspråk det väsentliga i något, tingets kärna, det avgörande nödvändiga. Som adjektiv eller adverb, essentiell, betyder det livsnödvändiga, till exempel essentiella aminosyror, essentiella fettsyror och andra essentiella ämnen. rdf:langString
Em metafísica, a essência (do termo latino essentia) de uma coisa é constituída pelas propriedades imutáveis da mesma, que caracterizam sua natureza. O oposto da essência são os acidentes da coisa, isto é, aquelas propriedades mutáveis da coisa. Para o existencialismo, "a existência precede a essência", conceito formulado por Sartre, em que primeiro o ente existe e depois sua essência é introjetada durante o seu percurso como ser que existe no mundo. rdf:langString
Су́тність (есенція) (дав.-гр. οὐσία, ὑπόστᾰσις; лат. essentia, substantia) — філософська категорія, що виражає головне, основне, визначальне в предметі, таке що зумовлене глибинними, необхідними, внутрішніми зв'язками й тенденціями розвитку і пізнається на рівні теоретичного мислення. rdf:langString
在哲学中,本质(英語:Essence)是一种或一组永遠不變的属性,它们使一个实体或物质成为它的根本所在,并且它必然存在,如果没有它,它就失去了它的身份。本质与偶然性形成对比:偶然性即实体或物质偶然存在的性质,没有这种性质,物质仍然可以保留其身份。这个概念严格地源于亚里士多德(尽管它也可以在柏拉图中找到),他们使用希腊语表达来tiin einai(τὸτίἦνεἶναι,字面意思是“它是什么”和相应的对于同一个想法,对于学术术语“quiddity”或者有时候用短语来表达(τὸτίἐστι,字面意思是“它是什么”并且对应于学术术语haecceity)。这句话为其拉丁语译者提出了这样的困难,他们创造了essentia(英语“本质”)这个词来代表整个表达。对于亚里士多德及其学者的追随者来说,本质的概念与定义的概念密切相关(ὁρισμόςhorismos)。 在西方思想的历史中,本质常常作为学说的载体,倾向于个体化不同的存在形式以及物体和性质的不同身份条件;在这个逻辑意义上,这个概念为整个基于Leibniz建立的“可能的世界”类比的逻辑理论家族提供了强大的理论和常识基础,并在Carnap到Kripke的内涵逻辑中得到了发展。受到奎因等“伸张派”哲学家的挑战。 rdf:langString
الجوهر (معرب گوهر الفارسية). في الإنكليزية Substance , كل حجر يستخرج منه شيء ينتفع به فهو جوهر الواحدة جوهرة. و جوهر كل شيء ما خلقت عليه جبلته. و الجوهر النفيس هو الذي تتخذ منه الفصوص ونحوها. و قيل الجوهر هو الأصل، أي أصل المركبات. و يطلق الجوهر عند الفلاسفة على معان : منها الموجود القائم بنفسه حادثاً كان أو قديماً, و يقابله العرض. و منها الذات القابلة لتوارد الصفات المتضادة عليها. و منها الماهية التي إذا وجدت في الأعيان كانت لا في موضوع. و منها الموجود الغني عن محل يحل فيه. rdf:langString
L'essència (del llatí essentia) és un concepte filosòfic que designa el conjunt d'atributs d'un objecte o substància que el fan ser el que és, i que posseeix per necessitat, ja que sense ells perd la seva identitat. L'essència es contrasta amb l'accident, que són les propietats que es tenen de forma contingent, sense els quals es pot mantenir la identitat. El concepte d'essència s'origina amb Aristòtil, que va utilitzar l'expressió grega to ti ên einai, literalment 'el que ha de ser', o a vegades la frase escurçada to ti esti, literalment 'el que és', per expressar la mateixa idea. Aquesta frase va suposar tantes dificultats pels traductors al llatí que van encunyar la paraula essència per a designar l'expressió completa. Per a Aristòtil i els seus seguidors escolàstics la noció d'essència rdf:langString
Der Begriff Wesen (von mittelhochdeutsch wësen, „Aufenthalt, Hauswesen, Art zu leben, Eigenschaft, Lage“, seit dem Spätmittelalter für lateinisch essentia, von esse „sein“ (mittelhochdeutsch „wësen“), seit Cicero als Lehnübersetzung von griechisch ousia, „Wesen“, lateinisch auch quidditas) hat mehrere Bedeutungen, die einander ähneln und einen begrifflichem Zusammenhang aufweisen. Er wird in Philosophie und Theologie verwendet, um die Eigenschaft oder eine Reihe von Eigenschaften zu bezeichnen, die etwas zu dem machen, was es ist, und ohne die es seine charakteristische Gesamtheit an Eigentümlichkeiten verliert. rdf:langString
Essence (Latin: essentia) is a polysemic term, used in philosophy and theology as a designation for the property or set of properties that make an entity or substance what it fundamentally is, and which it has by necessity, and without which it loses its identity. Essence is contrasted with accident: a property that the entity or substance has contingently, without which the substance can still retain its identity. rdf:langString
Istota, esencja, eidos (gr. είδος, łac. essentia) – w filozofii istota ma być samym sednem rzeczy, ich prawdziwą naturą, wiedzą, która wydaje się osiągalna przy pogłębionym poznaniu świata. W uproszczeniu: istota bytu jest tym, co sprawia, że byt jest taki jaki jest, albo że w ogóle jest. Według Kanta sztuka i metafizyka mają ten sam cel – poznanie istoty bytu. Martin Heidegger: twierdzi, że „Istota bytu ludzkiego zawarta jest w jego egzystencji”. Niektórzy mistycy, tak Wschodu, jak Zachodu twierdzą, że istotę bytu można poznać poprzez medytację. rdf:langString
Een essentie (Latijn: essentia, van esse, zijn) is filosofisch gezien het wezen van iets, datgene wat kenmerkend is voor deze entiteit en zonder welke deze entiteit haar identiteit verliest. Essentie is datgene wat overblijft, bij Aristoteles de (dat wat het was bedoeld te zijn), als de randzaken of accidenten worden weggedacht. Het essentiedenken veronderstelt dat iedere gegeven entiteit wordt gekenmerkt door een zuiver wezen, omgeven door bijzaken. Het filosofische essentialisme veronderstelt dat iedere entiteit wordt gedefinieerd door een aantal noodzakelijke eigenschappen. rdf:langString
Су́щность (др.-греч. οὐσία, ὑπόστᾰσις; лат. essentia, substantia, также лат. quidditas — чтойность) — представление и смысл данной вещи, то, что она есть сама по себе, в отличие от всех других вещей и в отличие от изменчивых (под влиянием тех или иных обстоятельств) состояний вещи. В логике существенный признак (лат. essentialia constitutiva) — это неотъемлемое качество, без которого предмет невозможно осмыслить и который соответствует природе предмета. Сущность предмета выражается в его определении. rdf:langString
rdf:langString Essence
rdf:langString جوهر (فلسفة)
rdf:langString Essència
rdf:langString Esence
rdf:langString Wesen (Philosophie)
rdf:langString Esenco
rdf:langString Esentzia
rdf:langString Esencia
rdf:langString Essence (philosophie)
rdf:langString Esensi
rdf:langString Essenza (filosofia)
rdf:langString 본질
rdf:langString 本質
rdf:langString Essentie
rdf:langString Istota
rdf:langString Сущность
rdf:langString Essência
rdf:langString Essens
rdf:langString 本质
rdf:langString Сутність
xsd:integer 480672
xsd:integer 1107093974
rdf:langString L'essència (del llatí essentia) és un concepte filosòfic que designa el conjunt d'atributs d'un objecte o substància que el fan ser el que és, i que posseeix per necessitat, ja que sense ells perd la seva identitat. L'essència es contrasta amb l'accident, que són les propietats que es tenen de forma contingent, sense els quals es pot mantenir la identitat. El concepte d'essència s'origina amb Aristòtil, que va utilitzar l'expressió grega to ti ên einai, literalment 'el que ha de ser', o a vegades la frase escurçada to ti esti, literalment 'el que és', per expressar la mateixa idea. Aquesta frase va suposar tantes dificultats pels traductors al llatí que van encunyar la paraula essència per a designar l'expressió completa. Per a Aristòtil i els seus seguidors escolàstics la noció d'essència està estretament lligada a la de definició (horismos). En la història del pensament occidental, l'essència ha estat un concepte útil per a les doctrines que tendeixin a individuar les diferents formes d'existència, així com les diferents condicions d'identitat per a objectes i les seves propietats. Des d'aquest punt de vista eminentment lògic, el concepte ha bastit una forta base teòrica a tota la família de teories lògiques basades en l'existència de "mons possibles", una analogia feta per Leibniz i desenvolupada cap a una forma lògica per diversos autors, des de Carnap fins a Kripke, que després seria qüestionada per filòsofs com Quine.
rdf:langString Esence (lat. essentia od slovesa esse, být), česky také bytnost, znamená v běžné řeči podstatu, jádro věci („esence jeho výpovědi“) nebo i jen koncentrát (tresť, „čajová esence“, „kvintesence“).
rdf:langString الجوهر (معرب گوهر الفارسية). في الإنكليزية Substance , كل حجر يستخرج منه شيء ينتفع به فهو جوهر الواحدة جوهرة. و جوهر كل شيء ما خلقت عليه جبلته. و الجوهر النفيس هو الذي تتخذ منه الفصوص ونحوها. و قيل الجوهر هو الأصل، أي أصل المركبات. و يطلق الجوهر عند الفلاسفة على معان : منها الموجود القائم بنفسه حادثاً كان أو قديماً, و يقابله العرض. و منها الذات القابلة لتوارد الصفات المتضادة عليها. و منها الماهية التي إذا وجدت في الأعيان كانت لا في موضوع. و منها الموجود الغني عن محل يحل فيه. قال ابن سينا : (( الجوهر.. هو كان ما وجود ذاته ليس في موضوع، أي في محل قريب قد قام بنفسه دونه لا بتقويمه)) ( النجاة، ص 126). و قال أيضا : (( ويقال جوهر .. لكل ذات وجوده ليس في موضوع، وعليه اصطلح الفلاسفة القدماء منذ عهد آرسطو)) (رسالة الحدود). و الخلاصة ان الجوهر هو الموجود لا في موضوع، ويقابله العرض Accident بمعنى الموجود في موضوع، أي في محل مقوم لما حل فيه. فإن كان الجوهر حالاً في جوهر آخر كان صورة، إما جسمية وإما نوعية. و ان كان محلاً لجوهر آخر كان هيولى، وان كان مركباً منهما كان جسماً, و ان لم يكن كذلك، أي لا حالاً ولا محلاً ولا مركبا منهما، كان نفساً أو عقلا. الجوهر هو الثابت في الأشياء المتغيرة، باعتبار أن هذا الثابت يبقى هو هو رغم ما قد يطرأ عليه من تغيرات، ويبقى الأساس المشترك للكيفيات المتتالية التي يظهر عليها. وعند سببينوزا الجوهر هو القائم بذاته والمدرك لذاته. بمعنى أن وجود الجوهر لا يحتاج إلى قيامه بغيره، كما أن تصوره لا يحتاج إلى حمله على غيره. و الجوهر عند كانط هو أول مقولات الإضافة، وهو تصور قبلي ناشئ عن صورة الحكم المطلق من حيث إنه أسناد محمول إلى مضوع أو رفعه عنه. الجوهر في الفلسفة هو الأساس الذي يشكل للجسم أو المادة ما هي عليه فعلا، وبهذا تملك حتمية، بخلاف الأعراض، أو الخواص التي تطرأ على الجسم أو المادة. ويطلق على معان. منها الموجود القائم بنفسه حادثا كان أو قديما ويقابله العرض بمعنى ما ليس كذلك. ومنها الحقيقة والذات، وبهذا المعنى يقال أي شيء هو في جوهره أي ذاته وحقيقته، ويقابله العرض بمعنى الخارج من الحقيقة. والـجوهر بهذين المعنيين لا شكّ في جوازه في حقّ الله تعالى وإن لم يرد الإذن بالإطلاق. ومنها ما هو من أقسام الموجود الممكن، فهو عند المتكلمين لا يكون إلّا حادثا إذ كل ممكن حادث عندهم. وأما عند الحكماء فقد يكون قديما كالجوهرالمجرّد وقد يكون حادثا كالجوهرالمادي. وعند كلا الفريقين لا يجوز إطلاقه بهذا المعنى على الله تعالى بناء على أنّه قسم من الممكن. فتعريفه عند المتكلّمين الحادث المتحيز بالذات، والمتحيز بالذات هو القابل للإشارة الحسّية بالذات بأنه هنا أو هناك، ويقابله العرض.
rdf:langString En filozofio, esenco estas aro da proprecoj de objekto aŭ substanco, kiu konserviĝas se la objekto ŝanĝiĝas, restante en si. La signifo de la vorto ŝanĝiĝis kun evoluo de la filozofio. La vorto aperis el la latina esse, kies signifo estas "esti".
rdf:langString En filosofía, la esencia de una cosa es aquello invariable y permanente que constituye su naturaleza. Preguntar qué es un ente cualquiera es preguntar por la esencia de dicho ente.​
rdf:langString Der Begriff Wesen (von mittelhochdeutsch wësen, „Aufenthalt, Hauswesen, Art zu leben, Eigenschaft, Lage“, seit dem Spätmittelalter für lateinisch essentia, von esse „sein“ (mittelhochdeutsch „wësen“), seit Cicero als Lehnübersetzung von griechisch ousia, „Wesen“, lateinisch auch quidditas) hat mehrere Bedeutungen, die einander ähneln und einen begrifflichem Zusammenhang aufweisen. Er wird in Philosophie und Theologie verwendet, um die Eigenschaft oder eine Reihe von Eigenschaften zu bezeichnen, die etwas zu dem machen, was es ist, und ohne die es seine charakteristische Gesamtheit an Eigentümlichkeiten verliert. Eng verbunden mit dem Begriff Wesen ist in der philosophischen Tradition auch der Begriff der Substanz. Essenz steht im Gegensatz zum philosophischen Begriff Akzidens. Das ist eine Eigenschaft, die etwas zufällig besitzt, ohne die es jedoch seine Identität behält. Der Begriff stammt von Aristoteles, obwohl er auch bei Platon zu finden ist.Aristoteles benutzte den griechischen Ausdruck to ti ên einai (τὸ τί ἦν εἶναι,, „das was es sein sollte“) oder manchmal die kürzere Phrase to ti esti (τὸ τί ἐστι, „das was es ist“).In diesem Sinn wird in der philosophischen Tradition auch der Ausdruck „Essenz“ (essentia) verwendet. Da die „Essenz“ auch das ist, nach dem mit einem „Was ist das?“ gefragt wird, wird diese in der mittelalterlichen Philosophie auch als quidditas („Washeit“; vgl. lateinisch essentitas „Wesenheit“) bezeichnet. In der Geschichte der westlichen Philosophie wurde der Begriff Wesen häufig für Lehren benutzt, die verschiedene Formen der Existenz sowie verschiedene Identitäts-Bedingungen für Objekte und Eigenschaften aufstellen.
rdf:langString Essence (Latin: essentia) is a polysemic term, used in philosophy and theology as a designation for the property or set of properties that make an entity or substance what it fundamentally is, and which it has by necessity, and without which it loses its identity. Essence is contrasted with accident: a property that the entity or substance has contingently, without which the substance can still retain its identity. The concept originates rigorously with Aristotle (although it can also be found in Plato), who used the Greek expression to ti ên einai (τὸ τί ἦν εἶναι, literally meaning "the what it was to be" and corresponding to the scholastic term quiddity) or sometimes the shorter phrase to ti esti (τὸ τί ἐστι, literally meaning "the what it is" and corresponding to the scholastic term haecceity) for the same idea. This phrase presented such difficulties for its Latin translators that they coined the word essentia (English "essence") to represent the whole expression. For Aristotle and his scholastic followers, the notion of essence is closely linked to that of definition (ὁρισμός horismos). In the history of Western philosophy, essence has often served as a vehicle for doctrines that tend to individuate different forms of existence as well as different identity conditions for objects and properties; in this logical meaning, the concept has given a strong theoretical and common-sense basis to the whole family of logical theories based on the "possible worlds" analogy set up by Leibniz and developed in the intensional logic from Carnap to Kripke, which was later challenged by "extensionalist" philosophers such as Quine.
rdf:langString Filosofian, esentzia izate edo entitate bati dagozkion beharrezko atributu eta ezaugarrien multzoa da, dagokion berezko izaera ez galtzeko nahitaezko dituenak.
rdf:langString L'essence (du latin essentia, du verbe esse, être, traduction du grec ousia) désigne en métaphysique « ce que la chose est », sa nature, par distinction d'avec l'existence, qui est « l'acte d'exister » et d'avec l'accident, qui est ce qui appartient à la chose de manière contingente. l'essence est ce qui répond à la question du « qu’est-ce que cela est ? » pour un être. Le concept d'essence est un concept central de la métaphysique, à ce titre, il a une longue et riche histoire, ayant d'abord été élaboré dans la philosophie grecque par Platon et Aristote et ayant connu ensuite un grand nombre de reprises et réélaborations jusqu'au sein de la philosophie contemporaine, en particulier avec la phénoménologie de Husserl.
rdf:langString Esensi adalah apanya kenyataan, yaitu hakikatnya. Pengertian mengenai esensi mengalami perubahan sesuai dengan konsep penggunaannya, sehingga esensi ialah pada konsepnya sendiri. Menurut Thomas Aquinas, esensi adalah apanya sesuatu yang terlepas dari persoalan apakah sesuatu itu ada atau tidak.
rdf:langString 본질(本質)은 그것이 그것으로서 있기 위해 없어서는 안 되는 것을 말한다. 인간과 삼각형이 다른 점은 형체라든가 모습만이 아니다. 보다 더 근본적으로 묻고 설명하지 않으면 알 수 없는 것이 있다. 그것은 인간이란 무엇이냐는 질문의 해답에서 '무엇'에 해당한다. 제각기의 것이 지니는 그 무엇이다. 본체(本體)이며, 인간의 경우에는 그 정의(定義)이다. 이것은 현대의 실존과는 대립된다.
rdf:langString 本質(ほんしつ、希: ουσια (ousia), 羅: substantia / essentia)とは、あるものをそれたらしめる自性、ないしそうした特性から成る真実在をいう場合もある。
rdf:langString Istota, esencja, eidos (gr. είδος, łac. essentia) – w filozofii istota ma być samym sednem rzeczy, ich prawdziwą naturą, wiedzą, która wydaje się osiągalna przy pogłębionym poznaniu świata. W uproszczeniu: istota bytu jest tym, co sprawia, że byt jest taki jaki jest, albo że w ogóle jest. Według Kanta sztuka i metafizyka mają ten sam cel – poznanie istoty bytu. Martin Heidegger: twierdzi, że „Istota bytu ludzkiego zawarta jest w jego egzystencji”. Niektórzy mistycy, tak Wschodu, jak Zachodu twierdzą, że istotę bytu można poznać poprzez medytację. Wedyjskie pisma za pierwotną istotę uważają Puruszę. Bóg, Najwyższa Osoba, jest doskonały i pełny sam w sobie. Jako że jest całkowicie doskonały, wszelkie Jego emanacje, takie jak ten zjawiskowy świat, są idealnie wyposażonymi, doskonałymi pełniami. Cokolwiek powstaje z Doskonałej Pełni, samo też jest pełne. Bóg jest Doskonałą Pełnią, dlatego – chociaż emanuje z Niego tyle doskonałych pełni – pozostaje On w doskonałej równowadze.
rdf:langString Il termine essenza (in greco: τί ἦν εἶναι, ti en einai, lat. essentia), secondo la concezione aristotelica, significa «ciò per cui una certa cosa è quello che è, e non un'altra cosa».. L'essenza quindi sta ad indicare quelle determinazioni di una cosa, specificate nella sua "definizione", che ne costituiscono la natura (o "specie" in termini aristotelici); che psicologicamente parlando (vedi moderna epistemologia evoluzionistica) corrisponde alla particolare visione della realtà determinata dalle nostre categorie mentali: gli «apparati immagine del mondo».
rdf:langString Een essentie (Latijn: essentia, van esse, zijn) is filosofisch gezien het wezen van iets, datgene wat kenmerkend is voor deze entiteit en zonder welke deze entiteit haar identiteit verliest. Essentie is datgene wat overblijft, bij Aristoteles de (dat wat het was bedoeld te zijn), als de randzaken of accidenten worden weggedacht. Het essentiedenken veronderstelt dat iedere gegeven entiteit wordt gekenmerkt door een zuiver wezen, omgeven door bijzaken. Het filosofische essentialisme veronderstelt dat iedere entiteit wordt gedefinieerd door een aantal noodzakelijke eigenschappen. Voor Aristoteles bevond de essentie van een voorwerp of substantie zich in de substantie zelf, deze is immanent. Volgens de ideeënleer van zijn leermeester Plato, zijn waarneembare kenmerken van voorwerpen slechts tijdelijke manifestaties van eeuwig bestaande Ideeën of . Deze Vormen bevonden zich bij Plato dus buiten de materie, ze zijn transcendent.
rdf:langString Essens (av latinets essentia) avser i talspråk det väsentliga i något, tingets kärna, det avgörande nödvändiga. Som adjektiv eller adverb, essentiell, betyder det livsnödvändiga, till exempel essentiella aminosyror, essentiella fettsyror och andra essentiella ämnen.
rdf:langString Су́щность (др.-греч. οὐσία, ὑπόστᾰσις; лат. essentia, substantia, также лат. quidditas — чтойность) — представление и смысл данной вещи, то, что она есть сама по себе, в отличие от всех других вещей и в отличие от изменчивых (под влиянием тех или иных обстоятельств) состояний вещи. По , сущность — внутренне конститутивный принцип конечного сущего, через ограничение и выделение его из иных содержаний бытия конституирующий его определённость. В отличие от бытия (которое есть принцип полагания, позитивности) — сущность есть принцип негативный, принцип ограничения: через (относительное) отрицание иных содержаний бытия сущность, с одной стороны, негативным образом ограничивает, выделяет данное конечное сущее из других; а с другой стороны, благодаря определённому характеру каждого отрицания, позитивным образом придаёт данному конечному сущему определённость содержания, смысловой образ данного конечного сущего. Благодаря негативности ограничения сущность осуществляет позитивность сущностных и смысловых образов конечных вещей. С сущностью возникает конкретная определённость сущего. Благодаря своей сущности конечное сущее выделяется как относительное из абсолютного, как конечное из бесконечного бытия. В метафизике сущность понимается как не принадлежащая ни бытию, ни не-бытию, как «нечто среднее между ними»: как потенция, возможность бытия по отношению к действительности бытия. В логике существенный признак (лат. essentialia constitutiva) — это неотъемлемое качество, без которого предмет невозможно осмыслить и который соответствует природе предмета. Сущность предмета выражается в его определении. В соответствии с Аристотелем и его последователями, под сущностью следует понимать то же самое, что и «предмет». Согласно Порфирию, чтобы указать на сущность следует поставить два вопроса, для первых сущностей это: «Вот это», а для вторых сущностей это: «Именно это», ибо по сути своей, сущности, предметы, будут всегда определены и едины.
rdf:langString Em metafísica, a essência (do termo latino essentia) de uma coisa é constituída pelas propriedades imutáveis da mesma, que caracterizam sua natureza. O oposto da essência são os acidentes da coisa, isto é, aquelas propriedades mutáveis da coisa. Para o existencialismo, "a existência precede a essência", conceito formulado por Sartre, em que primeiro o ente existe e depois sua essência é introjetada durante o seu percurso como ser que existe no mundo.
rdf:langString Су́тність (есенція) (дав.-гр. οὐσία, ὑπόστᾰσις; лат. essentia, substantia) — філософська категорія, що виражає головне, основне, визначальне в предметі, таке що зумовлене глибинними, необхідними, внутрішніми зв'язками й тенденціями розвитку і пізнається на рівні теоретичного мислення.
rdf:langString 在哲学中,本质(英語:Essence)是一种或一组永遠不變的属性,它们使一个实体或物质成为它的根本所在,并且它必然存在,如果没有它,它就失去了它的身份。本质与偶然性形成对比:偶然性即实体或物质偶然存在的性质,没有这种性质,物质仍然可以保留其身份。这个概念严格地源于亚里士多德(尽管它也可以在柏拉图中找到),他们使用希腊语表达来tiin einai(τὸτίἦνεἶναι,字面意思是“它是什么”和相应的对于同一个想法,对于学术术语“quiddity”或者有时候用短语来表达(τὸτίἐστι,字面意思是“它是什么”并且对应于学术术语haecceity)。这句话为其拉丁语译者提出了这样的困难,他们创造了essentia(英语“本质”)这个词来代表整个表达。对于亚里士多德及其学者的追随者来说,本质的概念与定义的概念密切相关(ὁρισμόςhorismos)。 在西方思想的历史中,本质常常作为学说的载体,倾向于个体化不同的存在形式以及物体和性质的不同身份条件;在这个逻辑意义上,这个概念为整个基于Leibniz建立的“可能的世界”类比的逻辑理论家族提供了强大的理论和常识基础,并在Carnap到Kripke的内涵逻辑中得到了发展。受到奎因等“伸张派”哲学家的挑战。
xsd:nonNegativeInteger 13852

data from the linked data cloud