Epistle of Barnabas

http://dbpedia.org/resource/Epistle_of_Barnabas an entity of type: Thing

L'Epístola de Bernabé és un tractat cristià de 22 capítols, escrit en grec, amb alguns trets característics d'epístola. Ha estat preservat en el Còdex Sinaiticus del segle iv, on apareix al final del Nou Testament. Tradicionalment s'atribueix a Bernabé, col·laborador i company de Pau de Tars, esmentat en el llibre dels Fets dels Apòstols; moltes esglésies no la consideren canònica, i l'atribueixen a Pseudo-Bernabé. També ha estat atribuïda a un altre cristià, Barnabas d'Alexandria. rdf:langString
Der Barnabasbrief, Barnabae epistula ist ein Schriftzeugnis des frühen Christentums und gehört dem Textkorpus der Apostolischen Väter an. Es handelt sich nicht um einen Brief im eigentlichen Sinn, sondern eher um ein theologisches Traktat. Wie bei frühkirchlichen Briefen sonst oft der Fall ist er auch nicht an eine Gemeinde adressiert. Der Autor wird nicht angegeben. Die Schrift sollte nicht mit dem sogenannten „Barnabasevangelium“ verwechselt werden. rdf:langString
La Epístola de Bernabé es un tratado cristiano de 21 capítulos, escrito en griego, con algunas características de epístola. Ha sido preservado en el Codex Sinaiticus del siglo IV, donde aparece al final del Nuevo Testamento y antes del Pastor de Hermas. Algunos Padres de la Iglesia la atribuyeron a Bernabé, colaborador y compañero de Pablo de Tarso, mencionado en el libro de Hechos de los Apóstoles. Actualmente no existe un consenso preciso acerca de su autor, su fecha de composición, ni si se adapta cabalmente al género epistolar.​ rdf:langString
L'Épître de Barnabé (grec ancien : Βαρνάβα Ἐπιστολή) est une œuvre chrétienne composée entre la fin du Ier siècle et le début du IIe siècle. Composée de 21 chapitres, elle est écrite en langue grecque. Dans le Codex Sinaiticus (IVe siècle), elle figure immédiatement après le Nouveau Testament et avant le Pasteur d'Hermas. rdf:langString
La Lettera di Barnaba (gr. Βαρνάβα Ἐπιστολή) è una lettera anonima, una delle Lettere apocrife del Nuovo Testamento. Fu composta in greco koinè tra il 70 e il 132. Fu attribuita a Barnaba apostolo, collaboratore di Paolo di Tarso, ma dagli studiosi moderni è considerata opera di uno scrittore sconosciuto. La datazione, come il luogo di composizione della Lettera, sono incerti. rdf:langString
De Brief van Barnabas is een vroeg-tweede-eeuwse apocrief van het Nieuwe Testament. De brief is in het Grieks opgesteld en wordt gerekend tot de geschriften van de Apostolische Vaders. Het werk is eigenlijk geen brief, maar een theologisch traktaat. Het moet niet verward worden met het Evangelie van Barnabas. Het oudste en beste handschrift dat van de tekst is overgebleven, maakt deel uit van de Codex Sinaiticus (ca. 350). rdf:langString
バルナバの手紙(バルナバのてがみ)、バルナバ書(バルナバしょ)は、新約外典(使徒教父文書)の一つ。初代教会の神学論文。本文には無いが、教父らによってバルナバの名が冠せられている。 この手紙はユスティヌス、エイレナイオス、テルトゥリアヌスが引用していると考えられるが、バルナバ書からの引用とは書かれていない。バルナバ書として引用しているのは、アレクサンドリアのクレメンス、オリゲネスである。エウセビオスは、問題の書、偽作書とみなした。ヒエロニムスは外典に入れた。シナイ写本においてはヨハネの黙示録の後に付加している。西方教会より東方教会でより評価された。 保存された聖書正典ではなく、19世紀中頃までは、教父の引用文から内容の復元が試みられていたが、1863年にシナイ写本によるバルナバ書が発表された。 成立年代には多くの説があり、80年から190年である。第四エズラ書やソロモンの知恵、エノク書など旧約外典の引用が多く見られる。 rdf:langString
Barnabasbrevet är en tidig kristen skrift från 100-talet som räknas till de apostoliska fäderna. Brevet består i stor utsträckning av allegoriska utläggningar av gammaltestamentliga texter. Författaren vänder sig mot den judiska förståelsen av Gamla Testamentet och mot judiska ritualer. I kapitlen 18–21 tar författaren (Barnabas) upp ett vanligt ämne i den kristna undervisningen i kyrkans äldsta tid, etisk undervisning i form av allegorin om två vägar. En liknande undervisning finns också i Didaché, en annan av de apostoliska fädernas skrifter. rdf:langString
Послання Варнави (грец. Βαρναβα ἐπιστολή) (інколи використовують також назву Послання псевдо-Варнави) - ранньо-християнський текст датований кінц. І - поч. ІІ стт. Певний час, у деяких церквах, входило до складу канонічних книг Нового Заповіту. rdf:langString
Послание Варнавы (греч. Βαρνάβα Ἐπιστολή) — не вошедшее в канон Нового Завета анонимное послание на древнегреческом языке, написанное между 70 и 132 гг. н. э. В первые четыре века христианской религии относилось к антилегоменам — книгам, которые одни христиане почитали как Священное Писание, а другие относили к апокрифам, пока Евсевий Кесарийский окончательно не причислил его к последним. Климент Александрийский и Ориген приписывали Послание апостолу Варнаве, упоминаемому в книге Деяний, но в настоящее время эта атрибуция отвергнута. rdf:langString
《巴拿巴書》(Epistle of Barnabas)是一份书信体的基督教文献,由希腊文写成,记有二十一章,全本保存于西乃抄本(Codex Sinaiticus),与黑馬牧人書在所有新约正典书卷之后。作於135年的亞歷山太,传统上认为是保羅的同工巴拿巴所寫,但也有人认为是另一个同名的使徒教父亞歷山太的巴拿巴,或者只是一个早期基督教教师。 rdf:langString
رسالة برنابا رسالة يونانية من 21 فصلا محفوظة بالكامل في المخطوطة السينائية حيث تظهر في آخر العهد الجديد فيها. تنسب الرسالة تقليديا إلى برنابا المذكور في سفر أعمال الرسل، وينسبها البعض إلى برنابا الإسكندراني أو إلى معلم مسيحي مجهول. وحسب فهناك نسخة من 850 سطرا في قائمة الكتب القانونية. وهي غير إنجيل برنابا. rdf:langString
Η Επιστολή Βαρνάβα είναι ένα πρωτοχριστιανικό, απόκρυφο κείμενο που γράφτηκε κάποια στιγμή ανάμεσα στο 70 και το 130 μ.Χ. και περιλαμβάνει στοιχεία από προγενέστερες ιουδαϊκές και χριστιανικές παραδόσεις. Θεωρείται πιθανό ότι γράφτηκε στην Αλεξάνδρεια της Αιγύπτου. rdf:langString
La Letero de Barnabaso (greke: Επιστολή Βαρνάβα, hebree: איגרת בארנבס) estas apokrifaĵo de la Nova Testamento, antikvgreke skribita ene de tempa periodo de 70 kaj 132 p.K. Spite de sia anonimeco, la sekva tradicio ĝin atribuis al Sankta Barnabaso, kunlaboranto de Sankta Paŭlo, sed tiu atribuado estis certe provo doni al ĝi gravecon, senutile, tamen, ĉar la posta historia kritiko pri tio montris malpravecon. rdf:langString
The Epistle of Barnabas (Greek: Βαρνάβα Ἐπιστολή) is a Greek epistle written between AD 70 and 132. The complete text is preserved in the 4th-century Codex Sinaiticus, where it appears immediately after the New Testament and before the Shepherd of Hermas. For several centuries it was one of the "antilegomena" ("disputed") writings that some Christians looked on as sacred scripture, while others excluded them. Eusebius of Caesarea classified it as such. It is mentioned in a perhaps third-century list in the sixth-century Codex Claromontanus and in the later Stichometry of Nicephorus appended to the ninth-century Chronography of Nikephoros I of Constantinople. Some early Fathers of the Church ascribed it to the Barnabas who is mentioned in the Acts of the Apostles, but it is now generally at rdf:langString
Surat Barnabas adalah sebuah traktat Kristen pseudonim yang ditulis di Aleksandria pada akhir abad pertama Masehi. Karangan ini berasal dari orang-orang Kristen Aleksandria yang berkebudayaan Yunani. Surat ini mencela nilai ketaatan harfiah terhadap hukum-hukum ritual Yahudi. Karya yang seluruhnya dalam bahasa Yunani ini terdapat pada Kodeks Sinaius. Untuk beberapa kalangan Kristen, karya ini tampaknya sangat mendekati batas kanon Perjanjian Baru meskipun tidak pernah benar-benar diterima. Dalam Surat Barnabas ini diusahakan untuk menunjukkan bahwa Perjanjian Lama hanya punya arti apabila dimengerti dari sudut pandangan Injil. Surat Barnabas merupakan kitab yang disebutkan banyak sekali pendeta gereja awal termasuk oleh Eusebius, Origenes, dan Jerome. Ada pendapat bahwa Surat Barnabas ini rdf:langString
List Barnaby (gr. Βαρναβα επιστολη, łac. Epistula Barnabae) – pseudoepigraficzny tekst w języku greckim, dawniej przypisywany św. Barnabie, należący do grupy pism ojców apostolskich. Do IV w. n.e. bywał zaliczany do ksiąg kanonicznych (Klemens Aleksandryjski, Orygenes, Kodeks Synajski). Jego kanoniczność zakwestionowali dopiero Euzebiusz z Cezarei i Hieronim. Nie jest to list w sensie literackim, lecz rodzaj katechezy, jednak o dość osobistym charakterze. Powstał pomiędzy 70 (zawiera wzmiankę o zburzeniu Świątyni Jerozolimskiej) a 200 rokiem (gdyż wspomina go Klemens Aleksandryjski). Najczęściej przyjmowana jest datacja na okres około 130 roku. Być może miejscem powstania była Aleksandria, za czym przemawia charakterystyczne dla tamtejszych pism częste stosowanie alegorii. Całość liczy 21 rdf:langString
A Epístola de Barnabé (em grego: Επιστολή Βαρνάβα, em hebraico: איגרת בארנבס) é uma epístola grega contendo vinte e um capítulos, preservadas inteiramente no Codex Sinaiticus, do século IV d.C., onde ela aparece no final do Novo Testamento. Ela é tradicionalmente atribuída à Barnabé, que é mencionado nos Atos dos Apóstolos, embora alguns autores a atribuam a outro Padre Apostólico de mesmo nome, "", ou mesmo a um professor cristão anônimo. Uma versão da epístola, com 850 linhas de comprimento, está na lista latina de obras canônicas no Codex Claromontanus do século VI d.C. rdf:langString
rdf:langString رسالة برنابا
rdf:langString Epístola de Bernabé
rdf:langString Barnabasbrief
rdf:langString Επιστολή Βαρνάβα
rdf:langString Letero de Barnabaso
rdf:langString Epístola de Bernabé
rdf:langString Epistle of Barnabas
rdf:langString Épître de Barnabé
rdf:langString Surat Barnabas
rdf:langString Lettera di Barnaba
rdf:langString バルナバの手紙
rdf:langString Brief van Barnabas
rdf:langString List Barnaby
rdf:langString Epístola de Barnabé
rdf:langString Послание Варнавы
rdf:langString Barnabasbrevet
rdf:langString 巴拿巴書
rdf:langString Послання Варнави
xsd:integer 269613
xsd:integer 1122092521
rdf:langString L'Epístola de Bernabé és un tractat cristià de 22 capítols, escrit en grec, amb alguns trets característics d'epístola. Ha estat preservat en el Còdex Sinaiticus del segle iv, on apareix al final del Nou Testament. Tradicionalment s'atribueix a Bernabé, col·laborador i company de Pau de Tars, esmentat en el llibre dels Fets dels Apòstols; moltes esglésies no la consideren canònica, i l'atribueixen a Pseudo-Bernabé. També ha estat atribuïda a un altre cristià, Barnabas d'Alexandria.
rdf:langString رسالة برنابا رسالة يونانية من 21 فصلا محفوظة بالكامل في المخطوطة السينائية حيث تظهر في آخر العهد الجديد فيها. تنسب الرسالة تقليديا إلى برنابا المذكور في سفر أعمال الرسل، وينسبها البعض إلى برنابا الإسكندراني أو إلى معلم مسيحي مجهول. وحسب فهناك نسخة من 850 سطرا في قائمة الكتب القانونية. وهي غير إنجيل برنابا. هذه الرسالة من الرسائل التعليمية، وهى لبرنابا الرسول وهى محفوظة بالكامل في المخطوطة السينائية حيث تظهر في آخر العهد الجديد، وقد أثبت كل من أكليمندس الإسكندرى وأوريجانوس ويوسابيوس القيصرى صحة نسبة الرسالة لبرنابا الرسول، وهى منشورة ضمن رسائل «الآباء الرسوليون» منشورات النور 1982, ونشرها القمص بيشوى عبد المسيح ضمن مؤلف بعنوان «حياة برنابا رسول المسيح» مكتبة المحبة.
rdf:langString Η Επιστολή Βαρνάβα είναι ένα πρωτοχριστιανικό, απόκρυφο κείμενο που γράφτηκε κάποια στιγμή ανάμεσα στο 70 και το 130 μ.Χ. και περιλαμβάνει στοιχεία από προγενέστερες ιουδαϊκές και χριστιανικές παραδόσεις. Θεωρείται πιθανό ότι γράφτηκε στην Αλεξάνδρεια της Αιγύπτου. Το ελληνικό κείμενο της Επιστολής Βαρνάβα έχει διατηρηθεί σε αρκετά καλή κατάσταση. Οι κύριες πηγές του κειμένου είναι ο Σιναϊτικός Κώδικας του 4ου αιώνα που περιέχει το μεγαλύτερο μέρος της Αγίας Γραφής και συμπεριλαμβάνει την Επιστολή μεταξύ των υπόλοιπων βιβλίων της Καινής Διαθήκης και ο Ιεροσολυμιτικός κώδικας του 11ου αιώνα. Το έργο σώζεται και σε λατινική μετάφραση του 3ου αιώνα. Ο Κλήμης Αλεξανδρείας παραθέτει από την Επιστολή θεωρώντας την ότι γράφτηκε από τον Βαρνάβα, ενώ ο Ωριγένης αναφέρεται σε αυτήν ως καθολική επιστολή του Βαρνάβα. Το ότι περιέχεται στον Σιναϊτικό κώδικα φανερώνει ότι ορισμένες φορές θεωρούνταν μέρος του Βιβλικού κανόνα μέχρι και τον 4ο αιώνα. Άλλοι εκκλησιαστικοί συγγραφείς, όπως ο Ευσέβιος και ο Ιερώνυμος, την κατατάσσουν στα αμφιλεγόμενα ή και στα απόκρυφα συγγράμματα.
rdf:langString La Letero de Barnabaso (greke: Επιστολή Βαρνάβα, hebree: איגרת בארנבס) estas apokrifaĵo de la Nova Testamento, antikvgreke skribita ene de tempa periodo de 70 kaj 132 p.K. Spite de sia anonimeco, la sekva tradicio ĝin atribuis al Sankta Barnabaso, kunlaboranto de Sankta Paŭlo, sed tiu atribuado estis certe provo doni al ĝi gravecon, senutile, tamen, ĉar la posta historia kritiko pri tio montris malpravecon. Ĝi apartenas al la tieldirita Subapostola Literaturo aŭ tiu de la Apostolaj Patroj, inkludanta iujn tekstojn verkitajn en la prakristana medio (fino de la 1-a jarcento – komenco de la 2-a) kiuj ĝuis grandan konsideron en la Eklezio de la unuaj jarcentoj. La letero de Barnabaso estis konsiderita, ĉe iuj lokaj kristanaj eklezioj, ĝis la 4-a jarcento kiel parto de la Nova Testamento kaj, ĉar tia, enhavigita, ekzemple, en la kune kun la Paŝtisto de Hermaso, sed ignorita de aliaj katalogoj.
rdf:langString The Epistle of Barnabas (Greek: Βαρνάβα Ἐπιστολή) is a Greek epistle written between AD 70 and 132. The complete text is preserved in the 4th-century Codex Sinaiticus, where it appears immediately after the New Testament and before the Shepherd of Hermas. For several centuries it was one of the "antilegomena" ("disputed") writings that some Christians looked on as sacred scripture, while others excluded them. Eusebius of Caesarea classified it as such. It is mentioned in a perhaps third-century list in the sixth-century Codex Claromontanus and in the later Stichometry of Nicephorus appended to the ninth-century Chronography of Nikephoros I of Constantinople. Some early Fathers of the Church ascribed it to the Barnabas who is mentioned in the Acts of the Apostles, but it is now generally attributed to an otherwise unknown early Christian teacher, although some scholars do defend the traditional attribution. It is distinct from the Gospel of Barnabas. The main message of the Epistle of Barnabas is that the Jewish scriptures — what would become the Old Testament in Christianity — were actually Christian documents from the beginning. According to the epistle, the Jews had misinterpreted their own law by applying it literally; the true meaning was to be found in its symbolic prophecies foreshadowing the coming of Jesus. The Jews broke their covenant from the very beginning, and are misled by an evil angel. After explaining its Christian interpretations of the Jewish scriptures, the epistle concludes by discussing "The Two Ways", also seen in the Didache: a Way of Light and a Way of Darkness.
rdf:langString Der Barnabasbrief, Barnabae epistula ist ein Schriftzeugnis des frühen Christentums und gehört dem Textkorpus der Apostolischen Väter an. Es handelt sich nicht um einen Brief im eigentlichen Sinn, sondern eher um ein theologisches Traktat. Wie bei frühkirchlichen Briefen sonst oft der Fall ist er auch nicht an eine Gemeinde adressiert. Der Autor wird nicht angegeben. Die Schrift sollte nicht mit dem sogenannten „Barnabasevangelium“ verwechselt werden.
rdf:langString La Epístola de Bernabé es un tratado cristiano de 21 capítulos, escrito en griego, con algunas características de epístola. Ha sido preservado en el Codex Sinaiticus del siglo IV, donde aparece al final del Nuevo Testamento y antes del Pastor de Hermas. Algunos Padres de la Iglesia la atribuyeron a Bernabé, colaborador y compañero de Pablo de Tarso, mencionado en el libro de Hechos de los Apóstoles. Actualmente no existe un consenso preciso acerca de su autor, su fecha de composición, ni si se adapta cabalmente al género epistolar.​
rdf:langString L'Épître de Barnabé (grec ancien : Βαρνάβα Ἐπιστολή) est une œuvre chrétienne composée entre la fin du Ier siècle et le début du IIe siècle. Composée de 21 chapitres, elle est écrite en langue grecque. Dans le Codex Sinaiticus (IVe siècle), elle figure immédiatement après le Nouveau Testament et avant le Pasteur d'Hermas.
rdf:langString Surat Barnabas adalah sebuah traktat Kristen pseudonim yang ditulis di Aleksandria pada akhir abad pertama Masehi. Karangan ini berasal dari orang-orang Kristen Aleksandria yang berkebudayaan Yunani. Surat ini mencela nilai ketaatan harfiah terhadap hukum-hukum ritual Yahudi. Karya yang seluruhnya dalam bahasa Yunani ini terdapat pada Kodeks Sinaius. Untuk beberapa kalangan Kristen, karya ini tampaknya sangat mendekati batas kanon Perjanjian Baru meskipun tidak pernah benar-benar diterima. Dalam Surat Barnabas ini diusahakan untuk menunjukkan bahwa Perjanjian Lama hanya punya arti apabila dimengerti dari sudut pandangan Injil. Surat Barnabas merupakan kitab yang disebutkan banyak sekali pendeta gereja awal termasuk oleh Eusebius, Origenes, dan Jerome. Ada pendapat bahwa Surat Barnabas ini ditemukan dalam Suriah Sinai, versi Alkitab abad ke-4 CE.Meskipun tidak dikatakan dengan tegas, Surat Barnabas ini jelas-jelas menentang doketisme dan gnostis. Ignatius, Polikarpus bersama dengan Surat Barnabas melawan gnostis tetapi tidak berhasil mengalahkan gnosis.
rdf:langString La Lettera di Barnaba (gr. Βαρνάβα Ἐπιστολή) è una lettera anonima, una delle Lettere apocrife del Nuovo Testamento. Fu composta in greco koinè tra il 70 e il 132. Fu attribuita a Barnaba apostolo, collaboratore di Paolo di Tarso, ma dagli studiosi moderni è considerata opera di uno scrittore sconosciuto. La datazione, come il luogo di composizione della Lettera, sono incerti.
rdf:langString De Brief van Barnabas is een vroeg-tweede-eeuwse apocrief van het Nieuwe Testament. De brief is in het Grieks opgesteld en wordt gerekend tot de geschriften van de Apostolische Vaders. Het werk is eigenlijk geen brief, maar een theologisch traktaat. Het moet niet verward worden met het Evangelie van Barnabas. Het oudste en beste handschrift dat van de tekst is overgebleven, maakt deel uit van de Codex Sinaiticus (ca. 350).
rdf:langString バルナバの手紙(バルナバのてがみ)、バルナバ書(バルナバしょ)は、新約外典(使徒教父文書)の一つ。初代教会の神学論文。本文には無いが、教父らによってバルナバの名が冠せられている。 この手紙はユスティヌス、エイレナイオス、テルトゥリアヌスが引用していると考えられるが、バルナバ書からの引用とは書かれていない。バルナバ書として引用しているのは、アレクサンドリアのクレメンス、オリゲネスである。エウセビオスは、問題の書、偽作書とみなした。ヒエロニムスは外典に入れた。シナイ写本においてはヨハネの黙示録の後に付加している。西方教会より東方教会でより評価された。 保存された聖書正典ではなく、19世紀中頃までは、教父の引用文から内容の復元が試みられていたが、1863年にシナイ写本によるバルナバ書が発表された。 成立年代には多くの説があり、80年から190年である。第四エズラ書やソロモンの知恵、エノク書など旧約外典の引用が多く見られる。
rdf:langString List Barnaby (gr. Βαρναβα επιστολη, łac. Epistula Barnabae) – pseudoepigraficzny tekst w języku greckim, dawniej przypisywany św. Barnabie, należący do grupy pism ojców apostolskich. Do IV w. n.e. bywał zaliczany do ksiąg kanonicznych (Klemens Aleksandryjski, Orygenes, Kodeks Synajski). Jego kanoniczność zakwestionowali dopiero Euzebiusz z Cezarei i Hieronim. Nie jest to list w sensie literackim, lecz rodzaj katechezy, jednak o dość osobistym charakterze. Powstał pomiędzy 70 (zawiera wzmiankę o zburzeniu Świątyni Jerozolimskiej) a 200 rokiem (gdyż wspomina go Klemens Aleksandryjski). Najczęściej przyjmowana jest datacja na okres około 130 roku. Być może miejscem powstania była Aleksandria, za czym przemawia charakterystyczne dla tamtejszych pism częste stosowanie alegorii. Całość liczy 21 rozdziałów. Autor wykazał się gruntowną znajomością Starego Testamentu, jednak interpretuje go w duchu skrajnego antyjudaizmu i wyraża przekonanie o odrzuceniu Izraela przez Boga. Cytuje także Księgę Henocha, uważając ją za kanoniczną. W skład tekstu wchodzi również, znany z innych pism wczesnochrześcijańskich (m.in. Didache), utwór moralizatorski żydowskiego pochodzenia Dwie drogi. Najważniejszymi rękopisami są Kodeks Synajski (IV wiek) i Codex Hierosolymitanus (XI wiek). Ponadto kilka późnych łacińskich rękopisów.
rdf:langString A Epístola de Barnabé (em grego: Επιστολή Βαρνάβα, em hebraico: איגרת בארנבס) é uma epístola grega contendo vinte e um capítulos, preservadas inteiramente no Codex Sinaiticus, do século IV d.C., onde ela aparece no final do Novo Testamento. Ela é tradicionalmente atribuída à Barnabé, que é mencionado nos Atos dos Apóstolos, embora alguns autores a atribuam a outro Padre Apostólico de mesmo nome, "", ou mesmo a um professor cristão anônimo. Uma versão da epístola, com 850 linhas de comprimento, está na lista latina de obras canônicas no Codex Claromontanus do século VI d.C. Apesar do nome, a epístola não deve ser confundida com o Evangelho de Barnabé.
rdf:langString Barnabasbrevet är en tidig kristen skrift från 100-talet som räknas till de apostoliska fäderna. Brevet består i stor utsträckning av allegoriska utläggningar av gammaltestamentliga texter. Författaren vänder sig mot den judiska förståelsen av Gamla Testamentet och mot judiska ritualer. I kapitlen 18–21 tar författaren (Barnabas) upp ett vanligt ämne i den kristna undervisningen i kyrkans äldsta tid, etisk undervisning i form av allegorin om två vägar. En liknande undervisning finns också i Didaché, en annan av de apostoliska fädernas skrifter.
rdf:langString Послання Варнави (грец. Βαρναβα ἐπιστολή) (інколи використовують також назву Послання псевдо-Варнави) - ранньо-християнський текст датований кінц. І - поч. ІІ стт. Певний час, у деяких церквах, входило до складу канонічних книг Нового Заповіту.
rdf:langString Послание Варнавы (греч. Βαρνάβα Ἐπιστολή) — не вошедшее в канон Нового Завета анонимное послание на древнегреческом языке, написанное между 70 и 132 гг. н. э. В первые четыре века христианской религии относилось к антилегоменам — книгам, которые одни христиане почитали как Священное Писание, а другие относили к апокрифам, пока Евсевий Кесарийский окончательно не причислил его к последним. Климент Александрийский и Ориген приписывали Послание апостолу Варнаве, упоминаемому в книге Деяний, но в настоящее время эта атрибуция отвергнута.
rdf:langString 《巴拿巴書》(Epistle of Barnabas)是一份书信体的基督教文献,由希腊文写成,记有二十一章,全本保存于西乃抄本(Codex Sinaiticus),与黑馬牧人書在所有新约正典书卷之后。作於135年的亞歷山太,传统上认为是保羅的同工巴拿巴所寫,但也有人认为是另一个同名的使徒教父亞歷山太的巴拿巴,或者只是一个早期基督教教师。
xsd:nonNegativeInteger 43571

data from the linked data cloud