Edward the Confessor

http://dbpedia.org/resource/Edward_the_Confessor an entity of type: Thing

Eduard el Confessor (vers 1003 - 5 de gener del 1066) va ser el primer rei dels anglesos des de l'efímera restitució de la casa anglosaxona de Wessex el 1042 i fins a la seva mort. Va ser el penúltim rei saxó del regne, abans de la conquesta normanda. És venerat com a sant en algunes confessions cristianes. rdf:langString
Eduardo la Konfesanto (naskiĝis ĉirkaŭ 1003; mortis la 5-an de januaro 1066) estis filo de Ethelred la 2-a. Li estis reĝo de Anglio de 1042 al 1066. Lia granda pieco (oni diras ke li neniam seksumis kun sia edzino Edita de Wessex) estas la kialo de lia kromnomo kaj de lia kanoniziĝo. Alia kialo por tio estis, ke 36 jarojn post lia morto, oni malfermis la tombon kaj vidis nenian putriĝon de la korpo. rdf:langString
Eduard der Bekenner (englisch Edward the Confessor; * um 1004 in Islip, Oxfordshire; † 5. Januar 1066 in London) war von 1042 bis 1066 der vorletzte angelsächsische König von England und wird als Heiliger verehrt. rdf:langString
Eduardo Aitorlea Ingalaterrako errege izan zen 1042 eta 1066 bitartean. ko azken erregea izan zen. Eduardo izeneko hirugarren errege saxoia izan arren, ez du tradiziozko zenbakitze latindarra izenean, Ingalaterran, 1066ko konkista normandiarraren ondoren erabili zena. Eduardo Aitorlea edo San Eduardo Aitorlea izenez ezagutzen da. Bere erregealdian Eliza katolikoari emandako babesarengatik, Kanonizatu egin zutenk. rdf:langString
エドワード懺悔王(エドワードざんげおう、英: Edward the Confessor、1004年頃 - 1066年1月5日)は、ウェセックス朝のイングランド王(在位:1042年6月8日 - 1066年1月4日)。エゼルレッド2世無策王と2度目の妃エマの子。エドマンド2世の異母弟。聖公会・カトリック教会で聖人。次代のハロルド・ゴドウィンソンが即位後間もなく戦死したことから、イングランド王国を実質的に統治した最後のアングロ・サクソン系君主であると言える。 「懺悔王」は「Confessor」の定訳だが、これはカトリック教会で、殉教はしなかったが迫害に屈せず信仰を守った聖人への称号のひとつで、日本の同教会ではこれを「証聖者」と訳している。そこから、近年では「証聖王(しょうせいおう)」、または「証聖者王」と表記する書籍も多い。 rdf:langString
에드워드 참회왕(고대 영어: Ēadƿeard Andettere, 라틴어: Eduardus Confessor, 영어: Edward the Confessor, 1003년 ~ 1066년 1월 5일)는 잉글랜드 왕국 웨식스 왕조의 왕이다. 매우 두터운 신앙심을 가지고 있는 인물이었다고 전해진다. 치세 중에 웨스트민스터 사원을 지었으며 1161년에 교황 알렉산데르 3세로부터 시성(諡聖)되었다. 웨스트민스터, 고아, 방랑자들의 주보성인이다. rdf:langString
Edoardo, detto il Confessore (Islip, 1002 circa – Londra, 5 gennaio 1066), figlio di Etelredo II d'Inghilterra (968–1016) e della sua seconda moglie, Emma di Normandia, fu il penultimo Re degli Anglosassoni e Re d'Inghilterra della dinastia anglosassone e regnò dall'8 giugno 1042 fino alla morte.Edoardo è stato canonizzato santo della Chiesa cattolica nel 1161 da Papa Alessandro III nella Cattedrale di Anagni. È il patrono dei re, dei matrimoni difficili, degli sposi separati e, dal regno di Enrico II fino al 1348, è stato considerato anche il santo patrono dell'Inghilterra. In seguito è rimasto il patrono della famiglia reale. rdf:langString
Eduardo, o Confessor (1003 — Palácio de Westminster, 5 de janeiro, 1066) foi o penúltimo Rei saxão da Inglaterra, entre 1042 e 1066 e um santo da Igreja Católica. Era filho de Etelredo II e de Ema da Normandia. rdf:langString
Eduard de Belijder (Engels: Edward the Confessor) (Islip (Oxfordshire), ca. 1004 – Londen, 4 januari 1066) was de voorlaatste Angelsaksische koning van Engeland. Hij regeerde van 8 juni 1042 tot 4 januari 1066. rdf:langString
Edvard Bekännaren (engelska: Edward the Confessor), född omkring 1003, död 5 januari 1066, var den näst sista anglosaxiska kungen av England från 1042 till sin död. Hans regeringstid överskuggades av rikets kommande förening med Normandie, vars hertig Vilhelm I skulle ersätta Edvards tronföljare Harald Godwinson som Englands regent. rdf:langString
Edward Wyznawca (ur. ok. 1002 w Islip k. Oksfordu, zm. 5 stycznia 1066) – król Anglii od 1042, syn króla Ethelreda II Bezradnego i Emmy, córki Ryszarda I Nieustraszonego, księcia Normandii, święty Kościoła katolickiego i anglikańskiego. rdf:langString
Святий Едуа́рд Сповідник (близько 1003 — 5 січня 1066) — король Англії (1042-1066) та останній представник династії Вессексів. rdf:langString
إدوارد المُعتَرِف، القديس (Edward the Confessor) عاش (ح.1003-1066 م) هو ملك إنكلترا (1042-1066 م)، من أصول سكسونية، والده هو الملك «إيثلرِد أونريدي» (Ethelred the Unready)، وأمه هي إيما زوجة كانوت العظيم الغازي الدنماركي بعد وفاة والده. تنسِب المصادر القديمة إلى إدوارد أعمالا جليلة كثيرة، كما تصفه بالوَرَعِ والتقوى، قامت الكنسية بضمه إلى قائمة القديسين (والمصطلح الرسمي هو: طَوَّبته) عام 1161 م، ونظرا لموته مَيْتة طبيعية، فقد أُطلق عليه لقب «المُعترِف» -ويستعمل لفظ «الشهيد»، على القديسين الذين يُقتلون أو يُعذبون حتى الموت-. rdf:langString
Eduard Vyznavač, (anglicky Edward the Confessor), také Eduard III. Vyznavač (asi 1004 – 5. ledna 1066) byl posledním východoanglickým resp. anglickým králem anglosaského původu. Byl synem Ethelreda II. z rodu Cerdikovců (Wessexové, House of Wessex). Vládl od roku 1042 až do své smrti. Jeho vláda byla provázena pokračujícím úpadkem královské moci v Anglii a rostoucím vlivem šlechty. Tento proces předznamenal podmanění Anglie normanským vévodou Vilémem I. Dobyvatelem v roce 1066. rdf:langString
Ο Εδουάρδος ο Ομολογητής (Edward the Confessor, 1003 – 5 Ιανουαρίου 1066), γνωστός και ως Άγιος Εδουάρδος ο Ομολογητής, ήταν ένας από τους τελευταίους Αγγλοσάξονες βασιλείς της Αγγλίας. Θεωρούμενος συνήθως ως ο τελευταίος βασιλιάς του Οίκου του Ουέσσεξ, κυβέρνησε από το 1042 έως το 1066. rdf:langString
Edward the Confessor (c. 1003 – 5 January 1066) was one of the last Anglo-Saxon English kings. Usually considered the last king of the House of Wessex, he ruled from 1042 to 1066. Edward was the son of Æthelred the Unready and Emma of Normandy. He succeeded Cnut the Great's son – and his own half-brother – Harthacnut. He restored the rule of the House of Wessex after the period of Danish rule since Cnut conquered England in 1016. When Edward died in 1066, he was succeeded by his wife's brother Harold Godwinson, who was defeated and killed in the same year by the Normans under William the Conqueror at the Battle of Hastings. Edward's young great-nephew Edgar the Ætheling of the House of Wessex was proclaimed king after the Battle of Hastings in 1066 but was never crowned and was peacefully rdf:langString
Eduardo el Confesor​ (c. 1003 - 5 de enero de 1066), conocido también como san Eduardo el Confesor, fue rey de Inglaterra entre 1042 y 1066; hijo de Etelredo II el Indeciso y Emma de Normandía. Fue uno de los últimos reyes anglosajones de Inglaterra y es generalmente considerado como el último rey de la casa de Wessex.​ rdf:langString
Bhí Éadbhard an Choinfeasóra (: Ēadƿeard Andettere, Laidin: Eduardus Confessor; 1003 – 5 Eanáir 1066), ina Rí Shasana ón 8 Meitheamh 1042 go dtí 5 Eanáir 1066. Bhí sé i measc ríthe deireanacha na nAngla-Shacsanach sa tír, agus meastar, de ghnáth, gurb é an rí deireanach de Theach Wessex. rdf:langString
Édouard le Confesseur, né entre 1003 et 1005, mort le 5 janvier 1066, est roi d'Angleterre de 1042 à sa mort. Fils du roi Æthelred le Malavisé et de sa deuxième femme Emma de Normandie, il passe sa jeunesse en exil en Normandie à la suite de la conquête de l'Angleterre par Knut le Grand, en 1016. Il est rappelé en Angleterre en 1041 par le fils de Knut, Hardeknut, qui meurt l'année suivante sans descendance, ce qui permet à Édouard de monter sur le trône. rdf:langString
Edward sang Pengaku (bahasa Inggris: Edward the Confessor; bahasa Inggris kuno: Ēadƿeard se Andettere, 1003–05 sampai 4 atau 5 Januari 1066) adalah putra dari Ethelred II dari Inggris dan yang merupakan salah satu dari Raja Inggris Anglo-Saxon yang terakhir dan juga dianggap sebagai raja terakhir dari Wangsa Wessex yang memerintah dari tahun 1042 hingga 1066. rdf:langString
Эдуа́рд Испове́дник (англ. Edward the Confessor; около 1003 — 5 января 1066) — предпоследний англосаксонский король Англии (с 1042 года) и последний представитель Уэссекской династии на английском престоле. Его правление ознаменовалось ослаблением королевской власти в стране и всевластием магнатов, а также дезинтеграцией англосаксонского общества и ослаблением обороноспособности государства. Эти факторы, сопряжённые с ориентацией короля на Нормандию, облегчили его двоюродному племяннику, нормандскому герцогу Вильгельму Завоевателю, подчинение Англии вскоре после смерти Эдуарда в 1066 году. rdf:langString
愛德華三世 (英語:Edward III) ,又稱為忏悔者愛德華(英語:Edward the Confessor;1003年-1066年1月5日),决策无方者埃塞尔雷德與諾曼第的愛瑪之子。是英國的盎格魯-撒克遜王朝君主(1042年6月8日至1066年1月5日在位)。 愛德華的君位繼承自克努特大帝的兒子,同時也是他同母異父的弟弟——哈德克努特。他結束了自從1016年克努特征服英格蘭後實行的丹麥法統治,恢復了威塞克斯家族的統治。當愛德華于1066年去世後,他的王位由哈罗德·戈德温森繼承,後者在同年發生的黑斯廷斯之戰中被征服者威廉的軍隊擊敗並被殺死。威塞克斯家族的成員,显贵者埃德加,在戰後被立為國王,但他從未能真正加冕。 史學家對愛德華長達24年的統治評價較差。從他的稱號可以看出他是一個超凡脫俗而虔誠的人,“忏悔者”意味著他是一位沒有受難的聖人。愛德華沒有留下繼承人,內戰在他死後隨即爆發。有些觀點認為正是他的統治導致了英格蘭王權的衰弱,促進了戈德溫家族的崛起。傳記作家弗蘭克·巴羅和彼得·雷克斯認為愛德華是一位精力充沛、頗有城府且有時冷酷無情的君主,而諾曼征服後的君主為了提高自己的正統性,有意玷污愛德華的形象。而理查德莫蒂則認為當1052年戈德溫家族流亡者回歸後,愛德華便已無法掌控權力,有關他政治活動的記載減少,說明他已經被逐漸架空。 rdf:langString
rdf:langString Edward the Confessor
rdf:langString إدوارد المعترف
rdf:langString Eduard el Confessor
rdf:langString Eduard Vyznavač
rdf:langString Eduard der Bekenner
rdf:langString Εδουάρδος ο Εξομολογητής
rdf:langString Eduardo la Konfesanto
rdf:langString Eduardo el Confesor
rdf:langString Eduardo Aitorlea
rdf:langString Éadbhard an Choinfeasóra
rdf:langString Edward sang Pengaku
rdf:langString Édouard le Confesseur
rdf:langString Edoardo il Confessore
rdf:langString 에드워드 참회왕
rdf:langString エドワード懺悔王
rdf:langString Edward Wyznawca
rdf:langString Eduard de Belijder
rdf:langString Eduardo, o Confessor
rdf:langString Edvard Bekännaren
rdf:langString Эдуард Исповедник
rdf:langString 懺悔者愛德華
rdf:langString Едуард Сповідник
rdf:langString Saint Edward
xsd:integer 40243
xsd:integer 1120791558
rdf:langString Westminster Abbey, London
rdf:langString Westminster Abbey, London
rdf:langString The left panel of the Wilton Diptych, where Edward , with Edmund the Martyr and John the Baptist, are depicted presenting Richard II to the Virgin Mary and Christ Child.
rdf:langString EDWARD REX: Edward the Confessor, enthroned, opening scene of the Bayeux Tapestry
rdf:langString y
xsd:date 1066-01-05
xsd:gMonthDay --10-13
xsd:integer 200
rdf:langString Anglo-Saxon England
rdf:langString Catholicism
rdf:langString England
rdf:langString Middle Ages
rdf:langString Royalty
rdf:langString Saints
rdf:langString Biography
xsd:gMonthDay --06-08
rdf:langString y
rdf:langString Some Eastern Orthodox
xsd:integer 1042
rdf:langString Eduard el Confessor (vers 1003 - 5 de gener del 1066) va ser el primer rei dels anglesos des de l'efímera restitució de la casa anglosaxona de Wessex el 1042 i fins a la seva mort. Va ser el penúltim rei saxó del regne, abans de la conquesta normanda. És venerat com a sant en algunes confessions cristianes.
rdf:langString Eduard Vyznavač, (anglicky Edward the Confessor), také Eduard III. Vyznavač (asi 1004 – 5. ledna 1066) byl posledním východoanglickým resp. anglickým králem anglosaského původu. Byl synem Ethelreda II. z rodu Cerdikovců (Wessexové, House of Wessex). Vládl od roku 1042 až do své smrti. Jeho vláda byla provázena pokračujícím úpadkem královské moci v Anglii a rostoucím vlivem šlechty. Tento proces předznamenal podmanění Anglie normanským vévodou Vilémem I. Dobyvatelem v roce 1066. Eduard nastoupil na trůn 8. června 1042 a podle Anglosaské kroniky byl oblíbeným králem. Když v roce 1066 zemřel, neměl syna, který by se stal jeho jednoznačným nástupcem. Nástupnictví se tedy stalo problémem, protože si nároky na trůn činili tři velmožové.
rdf:langString إدوارد المُعتَرِف، القديس (Edward the Confessor) عاش (ح.1003-1066 م) هو ملك إنكلترا (1042-1066 م)، من أصول سكسونية، والده هو الملك «إيثلرِد أونريدي» (Ethelred the Unready)، وأمه هي إيما زوجة كانوت العظيم الغازي الدنماركي بعد وفاة والده. من أهم أعماله تأسيس دَيْر ثم كاتدرائية «وستمنستر» (Westminster) في لندن، ليدفن فيها لاحقا. كان لحَمْوه (والد زوجته) «إيرل غودوين» (Earl Godwin) ت (1053) تأثير كبير عليه، واعتُبِر الحاكم الفعلي للبلاد أثناء أغلب الفترة التي قضاها إدوارد على رأس السلطة. لم يكن الأخير متحمسا لممارسة دوره في الحكم، فترك المهمة لأحد أبناء غودوين، والذي توج لاحقا ملكا باسم: هارولد الثاني. تنسِب المصادر القديمة إلى إدوارد أعمالا جليلة كثيرة، كما تصفه بالوَرَعِ والتقوى، قامت الكنسية بضمه إلى قائمة القديسين (والمصطلح الرسمي هو: طَوَّبته) عام 1161 م، ونظرا لموته مَيْتة طبيعية، فقد أُطلق عليه لقب «المُعترِف» -ويستعمل لفظ «الشهيد»، على القديسين الذين يُقتلون أو يُعذبون حتى الموت-.
rdf:langString Ο Εδουάρδος ο Ομολογητής (Edward the Confessor, 1003 – 5 Ιανουαρίου 1066), γνωστός και ως Άγιος Εδουάρδος ο Ομολογητής, ήταν ένας από τους τελευταίους Αγγλοσάξονες βασιλείς της Αγγλίας. Θεωρούμενος συνήθως ως ο τελευταίος βασιλιάς του Οίκου του Ουέσσεξ, κυβέρνησε από το 1042 έως το 1066. Γιος του Έθελρεντ του Ουέσσεξ και της Έμμας της Νορμανδίας, ο Εδουάρδος διαδέχθηκε τον γιο του Κνούτου -και ετεροθαλή αδελφό του ίδιου- Αρθακανούτο, επαναφέροντας τον Οίκο του Ουέσσεξ μετά την περίοδο της δανικής κυριαρχίας από τότε που ο Κνούτος κατέκτησε την Αγγλία το 1016. Όταν πέθανε ο Εδουάρδος το 1066, τον διαδέχτηκε ο Χάρολντ Β΄ της Αγγλίας, ο οποίος ηττήθηκε και σκοτώθηκε την ίδια χρονιά από τους Νορμανδούς του Γουλιέλμου του Κατακτητή στη μάχη του Χέιστινγκς. Ο Έντγκαρ Έθελινγκ ο τελευταίος εκπρόσωπος από τον Οίκο του Ουέσσεξ που ανακηρύχθηκε βασιλιάς μετά τη μάχη του Χέιστινγκς δεν κυβέρνησε και καθαιρέθηκε μετά από 8 περίπου εβδομάδες. Οι ιστορικοί παρουσιάζουν πολλές διαφωνίες σχετικά με την μεγάλη περίοδο 24 ετών της βασιλείας του, το προσωνύμιο του παρουσιάζει την εικόνα ενός βασιλιά τραχύτατου και ευσεβούς, πολλοί τον αγιοποιούν σαν μια προσπάθεια ανταγωνισμού με τον Εδουάρδο τον Μάρτυρα. Η βασιλεία του χαρακτηρίζεται από μεγάλη πτώση της βασιλικής εξουσίας στην Αγγλία και την άνοδο του Οίκου του Γκόντουιν μετά την ηρωική πτώση του ίδιου. Συγγραφείς όπως ο Φρανκ Μπάρλοου (1911 - 2009) και ο Πίτερ Ρεξ (1930 - 2012) αναφέρουν από την άλλη μεριά ότι ήταν πολύ δυναμικός, ενεργητικός και μερικές φορές βίαιος αλλά του χάλασε την εικόνα η Νορμανδική κατάκτηση. Ο Ρίτσαρντ Μόρτιμερ από την άλλη πλευρά σημειώνει οτι η επιστροφή των Γκόντουιν από την εξορία (1052) αποδεικνύει ότι ήταν άβουλος και ανίκανος βασιλιάς που δεν μπόρεσε να αποκτήσει τον έλεγχο του βασιλείου του. Έναν αιώνα αργότερα (1161) ο Πάπας Αλέξανδρος Γ΄ ρύθμισε την αγιοποίηση του με αποτέλεσμα η Αγγλική εκκλησία να βρεθεί μεταξύ πολλών πολιούχων αγίων. Ο Εδουάρδος Γ΄ της Αγγλίας έλυσε οριστικά το πρόβλημα ορίζοντας οριστικά σαν εθνικό Άγιο του Αγγλικού έθνους τον Άγιο Γεώργιο (1350). Ο Άγιος Εδουάρδος ο Ομολογητής εορτάζεται από την Αγγλική εκκλησία, την εκκλησία της Ουαλίας και την Καθολική εκκλησία, η μνήμη του εορτάζεται στις 13 Οκτωβρίου.
rdf:langString Eduardo la Konfesanto (naskiĝis ĉirkaŭ 1003; mortis la 5-an de januaro 1066) estis filo de Ethelred la 2-a. Li estis reĝo de Anglio de 1042 al 1066. Lia granda pieco (oni diras ke li neniam seksumis kun sia edzino Edita de Wessex) estas la kialo de lia kromnomo kaj de lia kanoniziĝo. Alia kialo por tio estis, ke 36 jarojn post lia morto, oni malfermis la tombon kaj vidis nenian putriĝon de la korpo.
rdf:langString Eduard der Bekenner (englisch Edward the Confessor; * um 1004 in Islip, Oxfordshire; † 5. Januar 1066 in London) war von 1042 bis 1066 der vorletzte angelsächsische König von England und wird als Heiliger verehrt.
rdf:langString Edward the Confessor (c. 1003 – 5 January 1066) was one of the last Anglo-Saxon English kings. Usually considered the last king of the House of Wessex, he ruled from 1042 to 1066. Edward was the son of Æthelred the Unready and Emma of Normandy. He succeeded Cnut the Great's son – and his own half-brother – Harthacnut. He restored the rule of the House of Wessex after the period of Danish rule since Cnut conquered England in 1016. When Edward died in 1066, he was succeeded by his wife's brother Harold Godwinson, who was defeated and killed in the same year by the Normans under William the Conqueror at the Battle of Hastings. Edward's young great-nephew Edgar the Ætheling of the House of Wessex was proclaimed king after the Battle of Hastings in 1066 but was never crowned and was peacefully deposed after about eight weeks. Historians disagree about Edward's fairly long 24-year reign. His nickname reflects the traditional image of him as unworldly and pious. Confessor reflects his reputation as a saint who did not suffer martyrdom as opposed to his uncle, King Edward the Martyr. Some portray Edward the Confessor's reign as leading to the disintegration of royal power in England and the advance in power of the House of Godwin, because of the infighting that began after his death with no heirs to the throne. Biographers Frank Barlow and Peter Rex, on the other hand, portray Edward as a successful king, one who was energetic, resourceful and sometimes ruthless; they argue that the Norman conquest shortly after his death tarnished his image. However, Richard Mortimer argues that the return of the Godwins from exile in 1052 "meant the effective end of his exercise of power", citing Edward's reduced activity as implying "a withdrawal from affairs". About a century later, in 1161, Pope Alexander III canonised the king. Edward was one of England's national saints until King Edward III adopted Saint George (George of Lydda) as the national patron saint in about 1350. Saint Edward's feast day is 13 October, celebrated by both the Church of England and the Catholic Church.
rdf:langString Eduardo Aitorlea Ingalaterrako errege izan zen 1042 eta 1066 bitartean. ko azken erregea izan zen. Eduardo izeneko hirugarren errege saxoia izan arren, ez du tradiziozko zenbakitze latindarra izenean, Ingalaterran, 1066ko konkista normandiarraren ondoren erabili zena. Eduardo Aitorlea edo San Eduardo Aitorlea izenez ezagutzen da. Bere erregealdian Eliza katolikoari emandako babesarengatik, Kanonizatu egin zutenk.
rdf:langString Eduardo el Confesor​ (c. 1003 - 5 de enero de 1066), conocido también como san Eduardo el Confesor, fue rey de Inglaterra entre 1042 y 1066; hijo de Etelredo II el Indeciso y Emma de Normandía. Fue uno de los últimos reyes anglosajones de Inglaterra y es generalmente considerado como el último rey de la casa de Wessex.​ Eduardo fue el sucesor de Canuto Hardeknut, hijo de Canuto el Grande, y restauró el gobierno de la casa de Wessex, después del período del mandato danés desde que Canuto conquistó Inglaterra en 1016. Cuando Eduardo murió en 1066, fue sucedido por Haroldo Godwinson, que fue derrotado y muerto ese mismo año por los normandos, comandados por Guillermo el Conquistador, durante la batalla de Hastings.​ Tradicionalmente se le describe como ingenuo y piadoso y se cree que su reinado fue notable por la desintegración del poder real en Inglaterra y el avance en el poder de la familia Godwin. Sin embargo, sus biógrafos y Peter Rex están en desacuerdo, ya que para ellos Eduardo fue un rey eficiente, dinámico, ingenioso y a veces implacable, pero cuya reputación ha sido injustamente empañada por la conquista normanda que aconteció poco después de su muerte.​​ Otros historiadores consideran que esta imagen es solo parcialmente cierta, pero que no lo es en absoluto en la última fase de su reinado. En opinión de Richard Mortimer, el retorno de los Godwin desde el exilio en 1052, «significaba el fin efectivo de su ejercicio del poder». La diferencia en su nivel de actividad en comparación con la primera parte de su reinado «implica una retirada de las responsabilidades».​ A Eduardo se le llama confesor en el sentido de confesor de la fe, como se denomina en la tradición cristiana a alguien que se cree que vivió una vida santa pero que no fue un mártir,​ en latín: S. Eduardus Confesor rex Anglorum, en contraposición a S. Eduardus Martyr rex Anglorum. Fue canonizado por el papa Alejandro III en 1161 y es conmemorado el 13 de octubre por la Iglesia de Inglaterra y la Iglesia católica en Inglaterra y Gales. Los reyes Eduardo y Edmundo fueron los santos nacionales de Inglaterra hasta que Eduardo III adoptó como patrón a San Jorge aproximadamente en 1350.​
rdf:langString Édouard le Confesseur, né entre 1003 et 1005, mort le 5 janvier 1066, est roi d'Angleterre de 1042 à sa mort. Fils du roi Æthelred le Malavisé et de sa deuxième femme Emma de Normandie, il passe sa jeunesse en exil en Normandie à la suite de la conquête de l'Angleterre par Knut le Grand, en 1016. Il est rappelé en Angleterre en 1041 par le fils de Knut, Hardeknut, qui meurt l'année suivante sans descendance, ce qui permet à Édouard de monter sur le trône. Le règne d'Édouard est marqué par ses relations avec le comte Godwin de Wessex, qui est le plus puissant des nobles d'Angleterre à son arrivée au pouvoir, puis ses enfants. En 1045, le roi épouse Édith, la fille du comte. Leur mariage ne produit aucun enfant. La famille de Godwin est contrainte à l'exil en 1051, mais elle est rétablie dans ses domaines et prérogatives dès l'année suivante. À la mort du comte, en 1053, c'est son fils Harold qui devient le chef de la famille et le principal comte du royaume. Les dernières années d'Édouard sont marquées par la question de sa succession. À sa mort, plusieurs candidats au trône s'affrontent, parmi lesquels Harold, qui est sacré roi dès le lendemain, et le duc de Normandie Guillaume, qui s'empare du pouvoir après sa victoire sur Harold à la bataille d'Hastings. Édouard est canonisé en 1161. Il est fêté le 5 janvier par l'Église catholique. En Angleterre, il est davantage commémoré le 13 octobre, jour anniversaire de la translation de ses reliques.
rdf:langString Bhí Éadbhard an Choinfeasóra (: Ēadƿeard Andettere, Laidin: Eduardus Confessor; 1003 – 5 Eanáir 1066), ina Rí Shasana ón 8 Meitheamh 1042 go dtí 5 Eanáir 1066. Bhí sé i measc ríthe deireanacha na nAngla-Shacsanach sa tír, agus meastar, de ghnáth, gurb é an rí deireanach de Theach Wessex. Ba mhac leis an rí Æthelred (tugadh 'the Unready' dó) agus , tháinig sé i gcomharbacht ar Harthacnut mac an rí Cnút Mór - agus a leathdheartháir fein, ag athbhunú riail , tar éis na tréimhse de riail na nDanmhairge, ó chloígh Cnut (mar is fearr aithne Canute) Sasana sa bhliain 1016. Nuair a fuair Éadbhard bás sa bhliain 1066, tháinig Harold Godwinson i gcomharbacht air, a fuair bás ag Cath Hastings sa bhliain chéanna nuair a bhfuair na Normannaigh faoi Liam Concaran lámh in uachtar air. Tar éis an chatha, fógraíodh Edgar Ætheling, ball de Theaghlach Wessex ina rí, ach níor rialaigh sé riamh agus briseadh den choróin é tar éis thart ar ocht seachtaine.
rdf:langString Edward sang Pengaku (bahasa Inggris: Edward the Confessor; bahasa Inggris kuno: Ēadƿeard se Andettere, 1003–05 sampai 4 atau 5 Januari 1066) adalah putra dari Ethelred II dari Inggris dan yang merupakan salah satu dari Raja Inggris Anglo-Saxon yang terakhir dan juga dianggap sebagai raja terakhir dari Wangsa Wessex yang memerintah dari tahun 1042 hingga 1066. Edward dianggap berperan penting dalam proses disintegrasi kekuasaan kerajaan di Inggris dan naiknya tahta dari . Penulis biografinya, dan Peter Rex mengemukakan bahwa dia adalah seorang raja yang sukses, energik, cerdas dan terkadang juga kejam. Namun reputasinya ini ternoda oleh penaklukan Normandia tak lama setelah kematiannya. Sejarawan lain menganggap bahwa teori ini tidak sepenuhnya benar, karena hal tersebut terjadi di luar masa pemerintahannya. Pendahulu Edward adalah Cnut yang Agung, putra dari . Cnut berhasil memulihkan kekuasaan Wangsa Wessex setelah masa pemerintahan Denmark saat Cnut menaklukkan Inggris pada tahun 1016. Ketika Edward meninggal pada tahun 1066, ia digantikan oleh Harold Godwinson, yang dikalahkan dan dibunuh pada tahun yang sama oleh Normandia di bawah pimpinan William sang Penakluk dalam Pertempuran Hastings. Edward dikanonisasi pada tahun 1161 oleh Paus Alexander III, dan hari tersebut selanjutnya diperingati pada tanggal 13 Oktober oleh Gereja Katolik Inggris dan Wales serta Gereja Inggris. Edward dinobatkan sebagai salah satu santo nasional Inggris hingga Raja Edward III menetapkan Santo George sebagai santo pelindung pada tahun 1350.
rdf:langString エドワード懺悔王(エドワードざんげおう、英: Edward the Confessor、1004年頃 - 1066年1月5日)は、ウェセックス朝のイングランド王(在位:1042年6月8日 - 1066年1月4日)。エゼルレッド2世無策王と2度目の妃エマの子。エドマンド2世の異母弟。聖公会・カトリック教会で聖人。次代のハロルド・ゴドウィンソンが即位後間もなく戦死したことから、イングランド王国を実質的に統治した最後のアングロ・サクソン系君主であると言える。 「懺悔王」は「Confessor」の定訳だが、これはカトリック教会で、殉教はしなかったが迫害に屈せず信仰を守った聖人への称号のひとつで、日本の同教会ではこれを「証聖者」と訳している。そこから、近年では「証聖王(しょうせいおう)」、または「証聖者王」と表記する書籍も多い。
rdf:langString 에드워드 참회왕(고대 영어: Ēadƿeard Andettere, 라틴어: Eduardus Confessor, 영어: Edward the Confessor, 1003년 ~ 1066년 1월 5일)는 잉글랜드 왕국 웨식스 왕조의 왕이다. 매우 두터운 신앙심을 가지고 있는 인물이었다고 전해진다. 치세 중에 웨스트민스터 사원을 지었으며 1161년에 교황 알렉산데르 3세로부터 시성(諡聖)되었다. 웨스트민스터, 고아, 방랑자들의 주보성인이다.
rdf:langString Edoardo, detto il Confessore (Islip, 1002 circa – Londra, 5 gennaio 1066), figlio di Etelredo II d'Inghilterra (968–1016) e della sua seconda moglie, Emma di Normandia, fu il penultimo Re degli Anglosassoni e Re d'Inghilterra della dinastia anglosassone e regnò dall'8 giugno 1042 fino alla morte.Edoardo è stato canonizzato santo della Chiesa cattolica nel 1161 da Papa Alessandro III nella Cattedrale di Anagni. È il patrono dei re, dei matrimoni difficili, degli sposi separati e, dal regno di Enrico II fino al 1348, è stato considerato anche il santo patrono dell'Inghilterra. In seguito è rimasto il patrono della famiglia reale.
rdf:langString Eduardo, o Confessor (1003 — Palácio de Westminster, 5 de janeiro, 1066) foi o penúltimo Rei saxão da Inglaterra, entre 1042 e 1066 e um santo da Igreja Católica. Era filho de Etelredo II e de Ema da Normandia.
rdf:langString Eduard de Belijder (Engels: Edward the Confessor) (Islip (Oxfordshire), ca. 1004 – Londen, 4 januari 1066) was de voorlaatste Angelsaksische koning van Engeland. Hij regeerde van 8 juni 1042 tot 4 januari 1066.
rdf:langString Edvard Bekännaren (engelska: Edward the Confessor), född omkring 1003, död 5 januari 1066, var den näst sista anglosaxiska kungen av England från 1042 till sin död. Hans regeringstid överskuggades av rikets kommande förening med Normandie, vars hertig Vilhelm I skulle ersätta Edvards tronföljare Harald Godwinson som Englands regent.
rdf:langString Edward Wyznawca (ur. ok. 1002 w Islip k. Oksfordu, zm. 5 stycznia 1066) – król Anglii od 1042, syn króla Ethelreda II Bezradnego i Emmy, córki Ryszarda I Nieustraszonego, księcia Normandii, święty Kościoła katolickiego i anglikańskiego.
rdf:langString Эдуа́рд Испове́дник (англ. Edward the Confessor; около 1003 — 5 января 1066) — предпоследний англосаксонский король Англии (с 1042 года) и последний представитель Уэссекской династии на английском престоле. Его правление ознаменовалось ослаблением королевской власти в стране и всевластием магнатов, а также дезинтеграцией англосаксонского общества и ослаблением обороноспособности государства. Эти факторы, сопряжённые с ориентацией короля на Нормандию, облегчили его двоюродному племяннику, нормандскому герцогу Вильгельму Завоевателю, подчинение Англии вскоре после смерти Эдуарда в 1066 году. Эдуард Исповедник большое значение уделял пропаганде христианских добродетелей и аскетизму, за что был позднее канонизирован и в настоящее время почитается как святой католической церкви.
rdf:langString Святий Едуа́рд Сповідник (близько 1003 — 5 січня 1066) — король Англії (1042-1066) та останній представник династії Вессексів.
rdf:langString 愛德華三世 (英語:Edward III) ,又稱為忏悔者愛德華(英語:Edward the Confessor;1003年-1066年1月5日),决策无方者埃塞尔雷德與諾曼第的愛瑪之子。是英國的盎格魯-撒克遜王朝君主(1042年6月8日至1066年1月5日在位)。 愛德華的君位繼承自克努特大帝的兒子,同時也是他同母異父的弟弟——哈德克努特。他結束了自從1016年克努特征服英格蘭後實行的丹麥法統治,恢復了威塞克斯家族的統治。當愛德華于1066年去世後,他的王位由哈罗德·戈德温森繼承,後者在同年發生的黑斯廷斯之戰中被征服者威廉的軍隊擊敗並被殺死。威塞克斯家族的成員,显贵者埃德加,在戰後被立為國王,但他從未能真正加冕。 史學家對愛德華長達24年的統治評價較差。從他的稱號可以看出他是一個超凡脫俗而虔誠的人,“忏悔者”意味著他是一位沒有受難的聖人。愛德華沒有留下繼承人,內戰在他死後隨即爆發。有些觀點認為正是他的統治導致了英格蘭王權的衰弱,促進了戈德溫家族的崛起。傳記作家弗蘭克·巴羅和彼得·雷克斯認為愛德華是一位精力充沛、頗有城府且有時冷酷無情的君主,而諾曼征服後的君主為了提高自己的正統性,有意玷污愛德華的形象。而理查德莫蒂則認為當1052年戈德溫家族流亡者回歸後,愛德華便已無法掌控權力,有關他政治活動的記載減少,說明他已經被逐漸架空。 因為對基督教信仰有無比的虔誠,愛德華被稱作「忏悔者」,或稱「聖愛德華」。1161年封聖。
xsd:gMonthDay --04-03
rdf:langString England, Monarchy of the United Kingdom, difficult marriages
xsd:nonNegativeInteger 46671
xsd:gYear 1042
xsd:gYear 1042

data from the linked data cloud