Edward Elgar

http://dbpedia.org/resource/Edward_Elgar an entity of type: Thing

Sir Edward Elgar fou un compositor anglès. La seua principal obra orquestral, Variacions Enigma, va ser rebuda amb entusiasme. També va compondre oratoris, música de cambra, simfonies i obres concertants. Entre les seues composicions van aconseguir una gran popularitat les Marxes de Pompa i Circumstància d'entre les quals, la núm. 1 conté en el seu trio la melodia que es canta amb els versos Land of Hope and Glory (Terra d'Esperança i Glòria). És tradició la seua interpretació en la darrera nit de The Proms. Va rebre el títol de "Mestre de música de Sa majestat Britànica" l'any 1924. rdf:langString
Edward Elgar (2. června 1857, – 23. února 1934, Worcester) byl anglický hudební skladatel, působící v 19. a 20. století. rdf:langString
Sir Edward William Elgar, 1. Baronet (* 2. Juni 1857 in bei Worcester; † 23. Februar 1934 in Worcester) war ein britischer Komponist. Sein bekanntestes Werk ist der Pomp & Circumstance March No. 1. Der Mittelteil ist auch als Hymne Land of Hope and Glory weltbekannt und gilt als die wichtigste inoffizielle Hymne des Vereinigten Königreichs; das Stück ist ein Höhepunkt der alljährlichen Last Night of the Proms. rdf:langString
Edward Elgar (Worcester, 1857ko ekainaren 2a - Worcester, 1934ko otsailaren 23a) ingeles musikagile eta izan zen. Ingalaterrako musika-pizkundeak eman duen musikagile nagusietako bat izan zen, bai bere musikagatik, bai izan zuen eraginagatik; Henry Purcellen (1659-1695) ondotik nazioarteko fama lortu duen aurreneko ingeles musikaria izan da. Musikarekin lotura handia izan zuen bere familiak, eta Elgarrek ere gaztetandik azaldu zuen musikarekiko zaletasuna; gazte zela hasi zen biolina jotzen. Haize musika-tresnetarako talde bat sortu zuen, eta talde horrentzako musika idazten hasi zen. Wagnerren, Straussen eta Brahmsen eragina nabarmena da Elgarren lanetan. Lan nagusiak: Lux Christi oratorioa (1896), Enigma variations orkestrarako lana (1896), Falstaff sinfonia (1913). rdf:langString
Cumadóir ceoil a rugadh i mBroadheath Shasana ab ea Sir Edward Elgar (2 Meitheamh 1857 – 23 Feabhra 1934). Cáil air as Enigma Variations (Breachnuithe Dúthomhais, 1899) agus an oratóir The Dream of Gerontius (Brionglóid Ghearóintias, 1900). rdf:langString
제1대 엘가 준남작 에드워드 엘가(Sir Edward Elgar, 1st Baronet, OM, GCVO, 1857년 6월 2일 ~ 1934년 2월 23일)는 영국의 낭만주의 작곡가이다. rdf:langString
初代準男爵サー・エドワード・ウィリアム・エルガー(Sir Edward William Elgar, 1st Baronet, OM, GCVO、1857年6月2日 - 1934年2月23日)は、イギリスの作曲家、指揮者。もとは音楽教師でありヴァイオリニストでもあった。 エルガーが遺した楽曲の多くは世界中の演奏会で取り上げられており、中でも最もよく知られるのは『エニグマ変奏曲』や行進曲『威風堂々』、ヴァイオリン協奏曲、チェロ協奏曲、2曲の交響曲などである。また『ゲロンティアスの夢』をはじめとする合唱作品、室内楽曲や歌曲も作曲した。 1904年(47歳)にナイト、1931年(74歳)准男爵に叙されている。1924年からは国王の音楽師範を務めた。 rdf:langString
Edward William Elgar (Broadheath, 2 juni 1857 – Worcestershire, 23 februari 1934) was een Brits componist wiens werk tot de late Romantiek gerekend wordt. Hij was de grote voorman in het reveil van de Engelse toonkunst rond 1900. rdf:langString
Sir Edward William Elgar (ur. 2 czerwca 1857 w Broadheath, zm. 23 lutego 1934 w Worcester) – brytyjski kompozytor. Pozostawił po sobie dwie symfonie (śmierć w 1934 r. przerwała pracę nad trzecią). Utwory te uważane są za jedne z najważniejszych brytyjskich utworów symfonicznych. rdf:langString
Едвард Елгар (англ. Edward Elgar; 2 червня 1857, Нижній Бродгіт — 23 лютого 1934, Вустер) — англійський композитор, багато творів якого увійшли до британського та світового класичного концертного репертуару. До числа його найвідоміших композицій належать симфонічні «Варіації на загадкову тему» («Енігма-варіації»), «Урочисті і церемоніальні марші», концерт для скрипки і віолончелі та дві симфонії. Він також писав для твори хору, серед яких «Сон Геронтія», камерну музику і пісні. У 1924 році був призначений . rdf:langString
Сэр Э́дуард Уи́льям Э́лгар, 1-й баронет (англ. Sir Edward William Elgar, 1st Baronet; 2 июня 1857[…], Лоуэр-Бродхит[d], Вустершир — 23 февраля 1934[…], Вустер, Вустершир) — британский композитор романтического направления. Некоторые из его крупных оркестровых работ, в том числе «Энигма-вариации» (англ. "Enigma" Variations) и «Торжественные и церемониальные марши» (англ. Pomp and Circumstance Marches), получили широкое признание. Он также является автором ораторий, симфоний, камерной музыки, инструментальных концертов и песен. В 1924 году он был назначен Мастером королевской музыки. rdf:langString
爱德华·威廉·埃尔加爵士,第一代從男爵,OM,GCVO(英語:Sir Edward William Elgar, 1st Baronet,1857年6月2日-1934年2月23日),英国作曲家。他的代表作包括《》和《威風凜凜進行曲》等等。 rdf:langString
السير إدوارد ويليام إلجار، البارونيت الأول (بالإنجليزية: Edward Elgar)‏، حصل على وسام الاستحقاق، والوسام الفيكتوري الأمريكي ( وُلِدَ في 2 يونيو عام 1857 وتوفى في 23 فبراير عام 1934م) كان مؤلفًا موسيقيًا بريطانيًا، دخلت الكثير من أعمالهِ ضمن حفلات الموسيقى الكلاسيكية البريطانية والعالمية. وكانت أعمال الأوركسترا من أفضل مؤلفاته الموسيقية التي أبدعها ومنها إنيجما فارياشنز (Enigma Variations)، وبومب اند سيركومستانس مارشز (Pomp and Circumstance Marches)، وكونشيرتو الكمان والتشيللو، بالإضافة إلى سيمفونيتين. كما ألف أعمالاً كورالية مثل حلم جيرونتيوز (The Dream of Gerontius)، وأغاني ومقطوعات موسيقية تعزفها فرق صغيرة. وتقلد منصب سيد موسيقى الملك وكان ذلك عام 1924. rdf:langString
Ο Σερ Έντουαρντ Έλγκαρ (Sir Edward William Elgar, Λόουερ Μπρόουντχιθ, 2 Ιουνίου 1857 – Γούστερ, 23 Φεβρουαρίου 1934) ήταν Άγγλος συνθέτης, πολλά έργα του οποίου ανήκουν στο βρετανικό και διεθνές κλασικό ορχηστρικό ρεπερτόριο. Μεταξύ των πιο γνωστών συνθέσεών του είναι οι Παραλλαγές Αίνιγμα, το Κοντσέρτο για βιολί, το Κοντσέρτο για βιολοντσέλο, και οι δύο συμφωνίες του. Συνέθεσε επίσης, χορωδιακά έργα, όπως το αριστουργηματικό Το Όνειρο του Γεροντίου, μουσική δωματίου και πολλά τραγούδια. Επίσης, είναι ο συνθέτης της πασίγνωστης μελωδίας Γη της Ελπίδας και της Δόξας (Land of Hope and Glory). Διορίστηκε Αρχιμουσικός του Βασιλιά (Master of King’s Musick) (sic) το 1924. rdf:langString
Sir Edward William ELGAR (naskiĝis la 2-an de junio, 1857, mortis la 23-an de februaro, 1934) estis angla komponisto, la plej fama angla de post Henry Purcell kaj grava reperezentanto de la muzika malfruromantikismo. rdf:langString
Edward William Elgar (Broadheath, 2 de junio de 1857-Worcester, 23 de febrero de 1934) fue un compositor inglés. Muchas de sus obras forman parte del repertorio clásico de concierto británico e internacional. A sus cincuenta años compuso la y el Concierto para violín, con un amplio éxito. Lo contrario ocurrió con su y el Concierto para violonchelo, ya que pasaron varios años hasta que fueron incorporados al repertorio. En sus últimos años, su música comenzó a considerarse atractiva, sobre todo entre el público británico. rdf:langString
Sir Edward William Elgar, 1st Baronet, OM, GCVO (/ˈɛlɡɑːr/; 2 June 1857 – 23 February 1934) was an English composer, many of whose works have entered the British and international classical concert repertoire. Among his best-known compositions are orchestral works including the Enigma Variations, the Pomp and Circumstance Marches, concertos for violin and cello, and two symphonies. He also composed choral works, including The Dream of Gerontius, chamber music and songs. He was appointed Master of the King's Musick in 1924. rdf:langString
Sir Edward William Elgar, 1st Baronet OM, GCVO 2 Juni 1857 – 23 Februari 1934 adalah komponis Inggris yang sebagian besar karya-karyanya telah memasuki repertoar konser musik klasik di Britania Raya dan dunia internasional. Di antara gubahannya yang paling dikenal adalah , Pomp and Circumstance Marches, untuk dan , serta dua simfoni. Ia juga menggubah karya paduan suara, di antaranya lagu-lagu musik kamar . Ia ditunjuk sebagai in 1924. rdf:langString
Sir Edward Elgar, né le 2 juin 1857 à Lower Broadheath, près de Worcester, et mort le 23 février 1934 à Worcester, 1er baronnet Elgar de Broadheath, est un compositeur et chef d'orchestre britannique dont les œuvres les plus connues sont entrées dans le répertoire classique international : les Variations Enigma, les marches Pomp and Circumstance, son concerto pour violon, son concerto pour violoncelle et deux symphonies. Il a également composé des œuvres chorales, dont l'oratorio The Dream of Gerontius, des chants et de la musique de chambre. Il est nommé Master of the King's Music en 1924. rdf:langString
Sir Edward William Elgar, (ˈɛlɡɑr), I Baronetto, OM, GCVO (Broadheath, 2 giugno 1857 – Worcester, 23 febbraio 1934), è stato un compositore e direttore d'orchestra britannico. Molte sue opere sono entrate nel repertorio di concerti di musica classica britannica e internazionale. Tra le sue composizioni più note ci sono opere orchestrali tra cui le Enigma Variations, le Pomp and Circumstance Marches, i concerti per violino e violoncello e due sinfonie. Ha anche composto opere corali, tra cui Il sogno di Geronte, musica da camera e canzoni. Fu nominato Master of the King's Musick nel 1924. rdf:langString
Sir Edward William Elgar, 1.º Baronete, OM, GCVO (Broadheath, 2 de junho de 1857 - Worcester, 23 de fevereiro de 1934) foi um compositor inglês de música clássica. Entre as suas composições mais conhecidas estão trabalhos orquestrais como Enigma Variations, as Pomp and Circumstance Marches, concertos para violino e violoncelo, e duas sinfonias. Também compôs trabalhos corais, incluindo , música de câmara e canções. Foi nomeado em 1924. rdf:langString
Sir Edward William Elgar, född 2 juni 1857 i Lower Broadheath, Worcestershire, död 23 februari 1934 i Worcester, Worcestershire, var en brittisk kompositör. Elgar var den förste innehavaren av professuren i musik vid University of Birmingham. Elgar föddes i byn Lower Broadheath utanför katedralstaden Worcester i västra England. Idag är hans barndomshem Elgar-museum, med allehanda anteckningar, fotografier, noter etc att beskåda. Elgar adlades 1904 och blev hedersdoktor vid en lång rad universitet. 1924 erhöll han titeln Master of the King's Music. rdf:langString
rdf:langString Edward Elgar
rdf:langString إدوارد إلجار
rdf:langString Edward Elgar
rdf:langString Edward Elgar
rdf:langString Edward Elgar
rdf:langString Έντουαρντ Έλγκαρ
rdf:langString Edward Elgar
rdf:langString Edward Elgar
rdf:langString Edward Elgar
rdf:langString Edward Elgar
rdf:langString Edward Elgar
rdf:langString Edward Elgar
rdf:langString Edward Elgar
rdf:langString 에드워드 엘가
rdf:langString エドワード・エルガー
rdf:langString Edward Elgar
rdf:langString Edward Elgar
rdf:langString Элгар, Эдуард, 1-й баронет
rdf:langString Edward Elgar
rdf:langString Edward Elgar
rdf:langString Едвард Елгар
rdf:langString 爱德华·埃尔加
xsd:integer 10085
xsd:integer 1121282851
rdf:langString Performed by the Skidmore College Orchestra. Courtesy of Musopen
rdf:langString Conducted by Elgar in 1931 at the opening of EMI's studios
rdf:langString Elgar's Serenade for Strings, movement 1, performed by the United States Army Band Strings ensemble
rdf:langString Edward Elgar - cello concerto in e minor, op. 85 - iv. allegro.ogg
rdf:langString Pomp and circumstances No. 1.ogg
rdf:langString Serenade for Strings -mvt-1- Elgar.ogg
rdf:langString
rdf:langString Baronet
rdf:langString Cello Concerto – IV. Allegro
rdf:langString Serenade for Strings
rdf:langString Trio of Pomp and Circumstance Marches No. 1
rdf:langString music
xsd:integer 1924 1931
rdf:langString Sir Edward Elgar fou un compositor anglès. La seua principal obra orquestral, Variacions Enigma, va ser rebuda amb entusiasme. També va compondre oratoris, música de cambra, simfonies i obres concertants. Entre les seues composicions van aconseguir una gran popularitat les Marxes de Pompa i Circumstància d'entre les quals, la núm. 1 conté en el seu trio la melodia que es canta amb els versos Land of Hope and Glory (Terra d'Esperança i Glòria). És tradició la seua interpretació en la darrera nit de The Proms. Va rebre el títol de "Mestre de música de Sa majestat Britànica" l'any 1924.
rdf:langString Edward Elgar (2. června 1857, – 23. února 1934, Worcester) byl anglický hudební skladatel, působící v 19. a 20. století.
rdf:langString Ο Σερ Έντουαρντ Έλγκαρ (Sir Edward William Elgar, Λόουερ Μπρόουντχιθ, 2 Ιουνίου 1857 – Γούστερ, 23 Φεβρουαρίου 1934) ήταν Άγγλος συνθέτης, πολλά έργα του οποίου ανήκουν στο βρετανικό και διεθνές κλασικό ορχηστρικό ρεπερτόριο. Μεταξύ των πιο γνωστών συνθέσεών του είναι οι Παραλλαγές Αίνιγμα, το Κοντσέρτο για βιολί, το Κοντσέρτο για βιολοντσέλο, και οι δύο συμφωνίες του. Συνέθεσε επίσης, χορωδιακά έργα, όπως το αριστουργηματικό Το Όνειρο του Γεροντίου, μουσική δωματίου και πολλά τραγούδια. Επίσης, είναι ο συνθέτης της πασίγνωστης μελωδίας Γη της Ελπίδας και της Δόξας (Land of Hope and Glory). Διορίστηκε Αρχιμουσικός του Βασιλιά (Master of King’s Musick) (sic) το 1924. Παρόλο που θεωρείται συχνά ως ένας τυπικός Άγγλος συνθέτης, οι περισσότερες από τις μουσικές επιρροές του δεν ήταν από την Αγγλία, αλλά από την ηπειρωτική Ευρώπη. Ένοιωθε τον εαυτό του «ξένο», όχι μόνο μουσικά αλλά και κοινωνικά, διότι στους μουσικούς κύκλους της εποχής του, όπου «δέσποζαν» οι ακαδημαϊστές, ο ίδιος εισήλθε ως ένας πρακτικά αυτοδίδακτος συνθέτης. Στην Προτεσταντική Βρετανία, ο Ρωμαιοκαθολικισμός του αντιμετωπιζόταν με καχυποψία σε ορισμένους κύκλους, ενώ στην συνειδητά ταξική κοινωνία της βικτωριανής και εδουαρδιανής εποχής, είχε ιδιαίτερη επίγνωση της «ταπεινής» του προέλευσης, ακόμη και όταν πήρε τον τίτλο του βαρονέτου. Νυμφεύθηκε την κόρη ενός ανώτερου αξιωματικού του βρετανικού στρατού, η οποία τον ενέπνευσε τόσο μουσικά όσο και κοινωνικά, αλλά αγωνίστηκε σκληρά για την επιτυχία μέχρι τα σαράντα του χρόνια, όταν μετά από μια σειρά από συνθέσεις χαλαρής υποδοχής, το έργο του Παραλλαγές Αίνιγμα το 1899, έγινε αμέσως δημοφιλές στη Μεγάλη Βρετανία και στο εξωτερικό. Ακολούθησε το χορωδιακό έργο Το Όνειρο του Γεροντίου το 1900, που βασίζεται σε ένα Ρωμαιοκαθολικό κείμενο και προκάλεσε κάποια «αναστάτωση» στα αγγλικανικά βρετανικά ήθη, αλλά έγινε -και παραμένει-, ένα έργο βασικού ρεπερτορίου στη Βρετανία και αλλού. Τα κατοπινά θρησκευτικά χορωδιακά έργα του έτυχαν καλής υποδοχής, αλλά δεν έχουν ακόμη εισέλθει στο ρεπερτόριο που εκτελείται τακτικά. Στα πενήντα του ο Έλγκαρ συνέθεσε μια συμφωνία και ένα κοντσέρτο βιολιού που είχαν πολύ μεγάλη επιτυχία, αλλά η 'δεύτερη συμφωνία' του και το 'κοντσέρτο για τσέλο' δεν απέκτησαν άμεση δημοτικότητα και, πήρε πολλά χρόνια για να πάρουν τη θέση τους στο τακτικό βρετανικό ρεπερτόριο συναυλιών. Η μουσική του, κατά τα επόμενα χρόνια της ζωής του, θεωρήθηκε ως ελκυστική και ταιριαστή κυρίως στο βρετανικό κοινό και, παρέμεινε σε μεγάλο βαθμό ανεκτέλεστη έως και μία (1) γενιά μετά το θάνατό του. Άρχισε να αναβιώνει σημαντικά στη δεκαετία του ’60 και, σε αυτό βοήθησαν οι νέες ηχογραφήσεις των έργων του. Μερικά από τα έργα του έχουν, τα τελευταία χρόνια, παρουσιαστεί διεθνώς, αλλά η μουσική του εξακολουθεί ακόμη και σήμερα να εκτελείται στο Ηνωμένο Βασίλειο, πολύ περισσότερο από ό, τι αλλού. Ο Έλγκαρ έχει χαρακτηριστεί ως ο πρώτος συνθέτης που αναγνώρισε τη μεγάλη αξία του γραμμοφώνου στην εποχή του. Μεταξύ 1914 και 1925, διηύθυνε ο ίδιος μια σειρά από έργα του που ηχογραφήθηκαν, αλλά η εισαγωγή του μικροφώνου το 1925 έκανε πολύ πιο πιστή την αναπαραγωγή του ήχου και, αποφάσισε να κάνει νέες ηχογραφήσεις των περισσοτέρων μεγάλων ορχηστρικών έργων του, καθώς και αποσπασμάτων από το έργο Το Όνειρο του Γεροντίου.
rdf:langString السير إدوارد ويليام إلجار، البارونيت الأول (بالإنجليزية: Edward Elgar)‏، حصل على وسام الاستحقاق، والوسام الفيكتوري الأمريكي ( وُلِدَ في 2 يونيو عام 1857 وتوفى في 23 فبراير عام 1934م) كان مؤلفًا موسيقيًا بريطانيًا، دخلت الكثير من أعمالهِ ضمن حفلات الموسيقى الكلاسيكية البريطانية والعالمية. وكانت أعمال الأوركسترا من أفضل مؤلفاته الموسيقية التي أبدعها ومنها إنيجما فارياشنز (Enigma Variations)، وبومب اند سيركومستانس مارشز (Pomp and Circumstance Marches)، وكونشيرتو الكمان والتشيللو، بالإضافة إلى سيمفونيتين. كما ألف أعمالاً كورالية مثل حلم جيرونتيوز (The Dream of Gerontius)، وأغاني ومقطوعات موسيقية تعزفها فرق صغيرة. وتقلد منصب سيد موسيقى الملك وكان ذلك عام 1924. وبينما يُحسب إلجار عادةً كمؤلف موسيقي إنجليزي إلا أن معظم تأثيره الموسيقي لم يكن من إنجلترا بل كان من القارة الأوروبية كلها. وكان يعتبر نفسه دخيلاً ليس فقط على الموسيقى بل حتى على المجتمع أيضًا. وفي الأوساط الموسيقية التي يديرها الأكاديميون، كان إلجار مؤلفًا موسيقيًا علَّم نفسه بنفسه. وكان يتعامل معه الآخرون بشيء من الارتياب لأنه ينتمي إلى مذهب الرومان الكاثوليك في حين أن بريطانيا تتّبع المذهب البروتستانتي. وكان إلجار حساسًا فيما يخص أصوله المتواضعة بالنسبة للمجتمعات الراقية التي كان ينضم إليها في العصر الفيكتوري وعصر الملك إدوارد على الرغم من الشهرة التي حققها. بيد أنه تزوج من ابنة ضابط كبير في الجيش الإنجليزي. وألهمته هذه الزوجة على المستويين الاجتماعي والموسيقي، وناضل ليحقق نجاحات حتى الأربعينيات من عمره إلى أن أبدع سلسلة من الأعمال التي لاقت نجاحًا لا بأس به، ومنها إنيجما فارياشنز وكان ذلك في عام 1899، وهو العمل الذي نال به إعجاب الجمهور في بريطانيا وخارجها. وأبدع بعدها العمل الكورالي حلم جيرونيوس في عام 1900، ويستند العمل إلى نص كاثوليكي روماني تسبب في بلبلةٍ أثناء تأسيس بريطانيا الأنجليكانية، وهو عمل أصبح من جوهر الذخائر في بريطانيا وغيرها. ثم استقبل الجمهور أعماله الكورالية الدينية الكاملة استقبالاً حسنًا ولكنها لم تدخل في الذخائر. واشتهر بومب اند سيركومستانس مارشز في عام 1901 في أنحاء العالم المتحدث باللغة الإنجليزية. عندما كان في الخمسينيات من عمره، ألّف سيمفونية وكونشيرتو كمان وحققا نجاحًا باهرًا. ولم تحظ سيمفونيته الثانية وكونشيرتو التشيللو بنفس النجاح واستغرقا سنواتٍ عِدة للوصول إلى المكانة المناسبة في سجلات ذخائر الأوركسترا البريطانية. ولكن بدا أن الموسيقى التي ألّفها في سنواته الأخيرة حظيت بإعجاب البريطانيين على وجه الخصوص. ولكن ظلّت أعماله بعيدة عن جيلٍ كامل بعد وفاته. وبدأت أعماله في استعادة شهرتها مجددًا في ستينيات القرن الماضي من خلال طرح تسجيلات جديدة لأعماله. وفي السنوات الأخيرة حظيت بعض أعماله بشهرةٍ عالميةٍ بيد أنها اشتهرت في بريطانيا أكثر من غيرها. كان إلجار أول مؤلف موسيقي يهتم بـالغراموفون على نحو خاص. وعمل إلجار فيما بين عامي 1914 و1925 على تسجيلاتٍ صوتية لأعماله. كما أسهم اختراع الميكروفون كثيرًا في إنتاج أصوات أكثر دقة، لذا عمل إلجار على تقديم تسجيلات جديدة لأكثر أعماله في الأوركسترا، وسجل أيضًا مقتطفات من حلم الجيرونتيوس. وأعُيد إصدار تسجيلاته في سبعينيات القرن الماضي على تسجيلات إل بي (LP record) كما سُجِّلت على أسطوانات في التسعينيات من القرن العشرين.
rdf:langString Sir Edward William Elgar, 1. Baronet (* 2. Juni 1857 in bei Worcester; † 23. Februar 1934 in Worcester) war ein britischer Komponist. Sein bekanntestes Werk ist der Pomp & Circumstance March No. 1. Der Mittelteil ist auch als Hymne Land of Hope and Glory weltbekannt und gilt als die wichtigste inoffizielle Hymne des Vereinigten Königreichs; das Stück ist ein Höhepunkt der alljährlichen Last Night of the Proms.
rdf:langString Sir Edward William ELGAR (naskiĝis la 2-an de junio, 1857, mortis la 23-an de februaro, 1934) estis angla komponisto, la plej fama angla de post Henry Purcell kaj grava reperezentanto de la muzika malfruromantikismo. Elgar naskiĝis kiel filo de vendisto de muzikaĵoj (instrumentoj, partituroj k.s.) en Broadheath ĉe Worcester. Jam frue li ludis diversajn instrumentojn. Post mallonga laboro ĉe notario li kunlaboris en la patra vendejo. Ne antaŭ 1879 li prenis violonlecionojn en Londono, kaj kiel komponisto li estis aŭtodidakto. En 1882 Elgar iĝis koncertestro en Worcester kaj en 1885, kiel sekvanto de sia patro, orgenisto je la preĝejo St. George. En 188 li edziĝis al sia violonlernantino Caroline Alice Roberts, translokiĝis al Malvern (Worcestershire) kaj vivis de tiu tempo kiel sendependa komponisto. Liaj unuaj kantatoj The Black Knight („La nigra kavaliro“, 1893) kaj King Olaf („Reĝo Olaf“, 1896) same kiel la oratorio The Light of Life („La lumo de la vivo“, 1896) havigis al li agnoskon, sed definitive li sukcesis kiel komponisto en 1899 per siaj Enigma Variations („Enigma-variacioj“) kaj en 1900 per la oratorio The Dream of Gerontius („ La sonĝo de Gerontius“). En 1904 nomumita kavaliro, li iomete poste iĝis profesoro en la universitato de Birmingham. Krom pliaj oratorioj estiĝis en la sekvantaj jaroj la du simfonioj kaj la violonkonĉerto. Dum la jaroj de la unua mondmilito li verkis, krom patriotaj kompozicioj, tri bonegajn pecojn da ĉambromuziko kaj la violonĉelokonĉerton. En 1920 mortis Caroline Alice Elgar, kaj la morto de lia edzino malaperigis la kreadan potencon de Elgar. Krom tio lia stilo estis konsiderata eksmoda en la dudekaj jaroj. Malgraŭ tio en 1924 li estis nomumita „Master of the King’s Music“ kaj en 1931 nobeligita kiel „1st Baronet of Broadheath“. Ankoraŭ unufoje li sin dediĉis al la komponado, sed kiam en 1934 en Worcester li mortis pro kancero, multaj el liaj verkoj restis nefinitaj.
rdf:langString Sir Edward William Elgar, 1st Baronet, OM, GCVO (/ˈɛlɡɑːr/; 2 June 1857 – 23 February 1934) was an English composer, many of whose works have entered the British and international classical concert repertoire. Among his best-known compositions are orchestral works including the Enigma Variations, the Pomp and Circumstance Marches, concertos for violin and cello, and two symphonies. He also composed choral works, including The Dream of Gerontius, chamber music and songs. He was appointed Master of the King's Musick in 1924. Although Elgar is often regarded as a typically English composer, most of his musical influences were not from England but from continental Europe. He felt himself to be an outsider, not only musically, but socially. In musical circles dominated by academics, he was a self-taught composer; in Protestant Britain, his Roman Catholicism was regarded with suspicion in some quarters; and in the class-conscious society of Victorian and Edwardian Britain, he was acutely sensitive about his humble origins even after he achieved recognition. He nevertheless married the daughter of a senior British Army officer. She inspired him both musically and socially, but he struggled to achieve success until his forties, when after a series of moderately successful works his Enigma Variations (1899) became immediately popular in Britain and overseas. He followed the Variations with a choral work, The Dream of Gerontius (1900), based on a Roman Catholic text that caused some disquiet in the Anglican establishment in Britain, but it became, and has remained, a core repertory work in Britain and elsewhere. His later full-length religious choral works were well received but have not entered the regular repertory. In his fifties, Elgar composed a symphony and a violin concerto that were immensely successful. His second symphony and his cello concerto did not gain immediate public popularity and took many years to achieve a regular place in the concert repertory of British orchestras. Elgar's music came, in his later years, to be seen as appealing chiefly to British audiences. His stock remained low for a generation after his death. It began to revive significantly in the 1960s, helped by new recordings of his works. Some of his works have, in recent years, been taken up again internationally, but the music continues to be played more in Britain than elsewhere. Elgar has been described as the first composer to take the gramophone seriously. Between 1914 and 1925, he conducted a series of acoustic recordings of his works. The introduction of the moving-coil microphone in 1923 made far more accurate sound reproduction possible, and Elgar made new recordings of most of his major orchestral works and excerpts from The Dream of Gerontius.
rdf:langString Edward Elgar (Worcester, 1857ko ekainaren 2a - Worcester, 1934ko otsailaren 23a) ingeles musikagile eta izan zen. Ingalaterrako musika-pizkundeak eman duen musikagile nagusietako bat izan zen, bai bere musikagatik, bai izan zuen eraginagatik; Henry Purcellen (1659-1695) ondotik nazioarteko fama lortu duen aurreneko ingeles musikaria izan da. Musikarekin lotura handia izan zuen bere familiak, eta Elgarrek ere gaztetandik azaldu zuen musikarekiko zaletasuna; gazte zela hasi zen biolina jotzen. Haize musika-tresnetarako talde bat sortu zuen, eta talde horrentzako musika idazten hasi zen. Wagnerren, Straussen eta Brahmsen eragina nabarmena da Elgarren lanetan. Lan nagusiak: Lux Christi oratorioa (1896), Enigma variations orkestrarako lana (1896), Falstaff sinfonia (1913).
rdf:langString Edward William Elgar (Broadheath, 2 de junio de 1857-Worcester, 23 de febrero de 1934) fue un compositor inglés. Muchas de sus obras forman parte del repertorio clásico de concierto británico e internacional. Aunque a menudo se lo considera un típico compositor inglés, la mayoría de las influencias musicales de Elgar no provenían de Inglaterra, sino de la Europa continental.​​ Se sentía un extraño tanto musical como socialmente. Los círculos musicales estaban dominados por sectores académicos y él era un compositor autodidacta. En la Gran Bretaña protestante, su catolicismo era visto con recelo en ciertos sectores; y en la clasista sociedad británica victoriana y eduardiana, Elgar era muy sensible a sus orígenes humildes, incluso después de lograr reconocimiento. Se casó con Caroline Alice, hija de un alto oficial del ejército británico. Ella le inspiró tanto a nivel musical como social. No alcanzó el éxito hasta que cumplió los cuarenta años cuando, tras una serie de obras de un éxito moderado, sus Variaciones Enigma (1899) se hicieron inmediatamente populares en Gran Bretaña y el extranjero. Tras las variaciones compuso una obra coral, (1900), basado en un texto católico que causó inquietud entre la clase dirigente anglicana de su país, pero se ha mantenido como una obra del repertorio central tanto británico como de otros lugares.​​ Sus siguientes obras corales religiosas de larga duración fueron bien recibidas, pero no entraron en el repertorio regular. La primera de las marchas de Pompa y circunstancia, compuesta en 1901, es bien conocida en el mundo anglosajón como la canción «Land of Hope and Glory», con letras de A. C. Benson y común en las ceremonias de graduación de Estados Unidos. En muchos países, esta obra se utiliza como en las bodas. A sus cincuenta años compuso la y el Concierto para violín, con un amplio éxito. Lo contrario ocurrió con su y el Concierto para violonchelo, ya que pasaron varios años hasta que fueron incorporados al repertorio. En sus últimos años, su música comenzó a considerarse atractiva, sobre todo entre el público británico. Su valoración permaneció muy baja durante la generación posterior a su muerte. Comenzó a resurgir de manera significativa en la década de 1960, gracias a nuevas grabaciones de sus obras. En años recientes, algunas de ellas han retomado el nivel internacional, pero la mayoría sigue siendo más interpretada en Gran Bretaña que en ningún otro sitio. Se ha descrito a Elgar como el primer compositor que se tomó en serio el uso del gramófono. Entre 1914 y 1925, dirigió una serie de grabaciones de sus obras. La introducción del micrófono en 1925 posibilitó una reproducción más fiel del sonido y Elgar realizó nuevas grabaciones de la mayoría de sus principales obras orquestales y de fragmentos de El sueño de Geronte. Dichas grabaciones fueron reeditadas en LP en la década de 1970 y en CD en la década de 1990.​
rdf:langString Cumadóir ceoil a rugadh i mBroadheath Shasana ab ea Sir Edward Elgar (2 Meitheamh 1857 – 23 Feabhra 1934). Cáil air as Enigma Variations (Breachnuithe Dúthomhais, 1899) agus an oratóir The Dream of Gerontius (Brionglóid Ghearóintias, 1900).
rdf:langString Sir Edward Elgar, né le 2 juin 1857 à Lower Broadheath, près de Worcester, et mort le 23 février 1934 à Worcester, 1er baronnet Elgar de Broadheath, est un compositeur et chef d'orchestre britannique dont les œuvres les plus connues sont entrées dans le répertoire classique international : les Variations Enigma, les marches Pomp and Circumstance, son concerto pour violon, son concerto pour violoncelle et deux symphonies. Il a également composé des œuvres chorales, dont l'oratorio The Dream of Gerontius, des chants et de la musique de chambre. Il est nommé Master of the King's Music en 1924. Bien qu'Elgar soit souvent considéré comme un compositeur anglais typique, la plupart des musiques l'ayant influencé proviennent de l’Europe continentale. Il se décrit comme un « outsider », non seulement musicalement, mais également socialement. Dans les milieux musicaux dominés par les universitaires, il est reconnu comme un compositeur autodidacte. Il est aussi considéré à l'époque avec méfiance en raison de sa foi catholique. Dans la classe aisée de l’Angleterre victorienne et édouardienne, il est gêné par ses origines humbles, même lorsque son talent eut été reconnu et qu'il épousa la fille d'un officier supérieur de l'armée britannique. Non seulement sa femme est une source d'inspiration pour sa musique, mais elle l'introduit également dans les milieux aisés, ce qui assure sa future notoriété. Ainsi, il lutte pour connaître le succès jusqu'à ses quarante ans ; à partir de ce moment, et après une série de succès modérés, il devient célèbre au Royaume-Uni et à l'étranger pour ses Variations Enigma (1899). Son œuvre suivante The Dream of Gerontius (1900), un oratorio fondé sur un texte catholique, cause quelques inquiétudes dans les milieux anglicans, mais devient malgré tout une pièce maîtresse du répertoire britannique. Ses autres œuvres chorales religieuses n'atteignent pas le succès du Dream of Gerontius. Dans sa cinquantaine, Elgar compose une symphonie et un concerto pour violon qui rencontrent un grand succès. En revanche, sa seconde symphonie et son concerto pour violoncelle attendent plusieurs années avant d'être reconnus. La musique d'Elgar, dans ses dernières années, devient attrayante pour le public britannique. Elle est peu jouée dans la période qui suit la mort du compositeur. Mais elle revit de manière significative dans les années 1960, aidée par de nouveaux enregistrements de ses œuvres. Ces dernières années, certaines pièces ont été jouées dans le monde entier, mais son œuvre demeure plus jouée au Royaume-Uni que dans les autres pays. Elgar est le premier compositeur à prendre le disque phonographique au sérieux. Entre 1914 et 1925, il dirige une série d'enregistrements de ses œuvres. L'arrivée du microphone en 1925 rend plus précise la reproduction du son et Elgar réenregistre la plus grande partie de son répertoire orchestral et des extraits du Dream of Gerontius. Ces enregistrements sont réédités sur LP dans les années 1970 et sur CD dans les années 1990.
rdf:langString Sir Edward William Elgar, 1st Baronet OM, GCVO 2 Juni 1857 – 23 Februari 1934 adalah komponis Inggris yang sebagian besar karya-karyanya telah memasuki repertoar konser musik klasik di Britania Raya dan dunia internasional. Di antara gubahannya yang paling dikenal adalah , Pomp and Circumstance Marches, untuk dan , serta dua simfoni. Ia juga menggubah karya paduan suara, di antaranya lagu-lagu musik kamar . Ia ditunjuk sebagai in 1924. Meskipun Elgar sering dianggap sebagai komponis yang khas Inggris, musiknya sebagian besar dipengaruhi oleh musik benua Eropa dan bukan dari Inggris. Ia merasakan dirinya sebagai orang terasing, tidak hanya secara musikal, melainkan juga secara sosial. Dia adalah seorang komponis autodidak di kalangan pemusik yang didominasi akademisi. Sebagai seorang Katolik Roma di Britania Raya yang dominan Protestan, ia diperhatikan dengan kecurigaan oleh beberapa kalangan. Di tengah masyarakat Britania yang sadar kelas pada era Edward dan era Victoria, ia sangat sensitif mengenai asal usulnya yang hina. Meskipun demikian, ia menikah dengan anak perempuan dari perwira senior angkatan darat Britania. Istrinya merupakan inspirasi bagi dirinya secara musikal dan sosial. Namun ia harus berjuang untuk mencapai kesuksesan yang diraihnya pada usia empat puluhan setelah serangkaian karya-karyanya, Enigma Variations (1899) menjadi populer di Inggris dan juga di luar negeri. Enigma Variations disusul dengan karya paduan suara, The Dream of Gerontius (1900) yang diangkatnya dari teks Katolik Roma sehingga lembaga Anglikan menjadi resah. "The Dream of Gerontius" berhasil menjadi dan kemudian bertahan sebagai karya repertoar utama di Britania dan negara lainnya. Karya paduan suara religius berdurasi penuh yang diciptakannya kemudian mendapat sambutan baik, tetapi tidak masuk ke dalam repertoar reguler. Bagian pertama Pomp and Circumstance Marches (1901) dikenal secara luas di negara-negara berbahasa Inggris. Pada usia lima puluhan, Elgar menggubah sebuah simfoni dan sebuah konserto biola yang sangat sukses. Simfoni kedua dan konserto cellonya tidak tidak langsung populer di kalangan publik dan perlu waktu bertahun-tahun sebelum mendapat tempat di repertoar konser orkestra Britania. Karya yang diciptakan Elgar pada usia lanjut terutama hanya menarik perhatian penggemar di Britania. Namanya nyaris tidak dikenal selama satu generasi setelah kematiannya. Elgar kembali mendapat perhatian dari publik pada tahun 1960-an berkat rekaman baru karya-karyanya. Sebagian dari karyanya kembali mendapat perhatian dari dunia internasional, namun masih lebih banyak dimainkan di Britania daripada di negara-negara lainnya. Elgar dikenang sebagai komponis pertama yang secara serius menaruh minat pada gramofon. Antara tahun 1914 dan 1925, ia melakukan serangkaian untuk karya-karyanya. Setelah diciptakannya mikropon pada tahun 1925 yang memungkinkan reproduksi suara lebih akurat, Elgar membuat rekaman-rekaman baru untuk sebagian besar karya-karya orkestra utama yang digubahnya serta cuplikan dari The Dream of Gerontius. Rekaman-rekaman tersebut dirilis kembali dalam bentuk piringan hitam pada tahun 1970-an dan CD pada tahun 1990-an.
rdf:langString 제1대 엘가 준남작 에드워드 엘가(Sir Edward Elgar, 1st Baronet, OM, GCVO, 1857년 6월 2일 ~ 1934년 2월 23일)는 영국의 낭만주의 작곡가이다.
rdf:langString 初代準男爵サー・エドワード・ウィリアム・エルガー(Sir Edward William Elgar, 1st Baronet, OM, GCVO、1857年6月2日 - 1934年2月23日)は、イギリスの作曲家、指揮者。もとは音楽教師でありヴァイオリニストでもあった。 エルガーが遺した楽曲の多くは世界中の演奏会で取り上げられており、中でも最もよく知られるのは『エニグマ変奏曲』や行進曲『威風堂々』、ヴァイオリン協奏曲、チェロ協奏曲、2曲の交響曲などである。また『ゲロンティアスの夢』をはじめとする合唱作品、室内楽曲や歌曲も作曲した。 1904年(47歳)にナイト、1931年(74歳)准男爵に叙されている。1924年からは国王の音楽師範を務めた。
rdf:langString Sir Edward William Elgar, (ˈɛlɡɑr), I Baronetto, OM, GCVO (Broadheath, 2 giugno 1857 – Worcester, 23 febbraio 1934), è stato un compositore e direttore d'orchestra britannico. Molte sue opere sono entrate nel repertorio di concerti di musica classica britannica e internazionale. Tra le sue composizioni più note ci sono opere orchestrali tra cui le Enigma Variations, le Pomp and Circumstance Marches, i concerti per violino e violoncello e due sinfonie. Ha anche composto opere corali, tra cui Il sogno di Geronte, musica da camera e canzoni. Fu nominato Master of the King's Musick nel 1924. Sebbene Elgar sia spesso considerato un compositore tipicamente inglese, la maggior parte delle sue influenze musicali non provenivano dall'Inghilterra ma dall'Europa continentale. Si sentiva un estraneo, non solo musicalmente, ma socialmente. Nei circoli musicali dominati dagli accademici, era un compositore autodidatta; nella Gran Bretagna protestante, il suo Cattolicesimo Romano fu considerato con sospetto in alcuni ambienti e nella società con coscienza di classe della Gran Bretagna vittoriana ed edoardiana, egli era molto sensibile alle sue umili origini anche dopo aver ottenuto il riconoscimento. Ciononostante sposò la figlia di un alto ufficiale dell'esercito britannico. Lei lo ispirò sia musicalmente che socialmente, ma lottò per raggiungere il successo fino a quarant'anni, quando dopo una serie di lavori di moderato successo le sue Enigma Variations (1899) diventarono immediatamente popolari in Gran Bretagna e all'estero. Fece seguire alle Variazioni un'opera corale, Il sogno di Geronte (1900), basato su un testo cattolico romano che causò inquietudine nell'establishment anglicano della Gran Bretagna, ma divenne, ed è rimasto, un lavoro di repertorio standard in Gran Bretagna e altrove. Le sue successive opere corali religiose furono ben accolte ma non sono entrate nel repertorio regolare. A cinquant'anni Elgar compose una sinfonia e un concerto per violino che ebbe un enorme successo. La sua seconda sinfonia e il suo concerto per violoncello non ottennero un'immediata popolarità pubblica e impiegarono molti anni per raggiungere un posto regolare nel repertorio di concerti delle orchestre britanniche. La musica di Elgar venne, nei suoi ultimi anni, ad essere vista come attraente principalmente per il pubblico britannico. Le sue azioni rimasero basse per una generazione dopo la sua morte. Iniziarono a riprendersi in modo significativo negli anni '60, aiutate da nuove registrazioni delle sue opere. Alcune dei suoi lavori sono stati ripresi negli ultimi anni a livello internazionale, ma la sua musica continua ad essere eseguita più in Gran Bretagna che altrove. Elgar è stato descritto come il primo compositore a prendere sul serio il grammofono. Tra il 1914 e il 1925 diresse una serie di registrazioni acustiche delle sue opere. L'introduzione del microfono a bobina mobile nel 1923 rese possibile una riproduzione del suono molto più accurata ed Elgar realizzò nuove registrazioni della maggior parte delle sue principali opere orchestrali e di brani tratti da Il sogno di Geronte.
rdf:langString Edward William Elgar (Broadheath, 2 juni 1857 – Worcestershire, 23 februari 1934) was een Brits componist wiens werk tot de late Romantiek gerekend wordt. Hij was de grote voorman in het reveil van de Engelse toonkunst rond 1900.
rdf:langString Sir Edward William Elgar, född 2 juni 1857 i Lower Broadheath, Worcestershire, död 23 februari 1934 i Worcester, Worcestershire, var en brittisk kompositör. Elgar var den förste innehavaren av professuren i musik vid University of Birmingham. Elgar föddes i byn Lower Broadheath utanför katedralstaden Worcester i västra England. Idag är hans barndomshem Elgar-museum, med allehanda anteckningar, fotografier, noter etc att beskåda. Han studerade först violin, och tillhörde en tid en orkester i Birmingham. År 1882 blev han konsertmästare i en musikförening i Worcester och efterträdde senare sin far som organist vid den katolska S:t Georgskyrkan i Worcester. Elgars stora genombrott kom med sviten Enigmavariationerna (1899), ett verk där han låter de olika variationerna symbolisera, eller spegla, några av hans vänners personligheter. Enigma betyder gåta eller mysterium. Elgar verkade till en början mest i Worcester med omnejd, men så småningom tog hans framgångar honom även till London, det brittiska musiklivets centrum. Elgar adlades 1904 och blev hedersdoktor vid en lång rad universitet. 1924 erhöll han titeln Master of the King's Music. Idag spelas alltid Pomp and Circumstance March No 1 på Last Night of the Proms, som varje år i september får avsluta sommarsäsongens så kallade promenadkonserter (Proms) i Royal Albert Hall i London. Detta verk uppfördes första gången den 19 oktober 1901. Den är den första av sex marscher som skrevs till kung Edvard VII:s kröning 1902, och är otvivelaktigt, bland den bredare allmänheten, Elgars mest kända stycke. Textförfattaren A.C. Benson lade till refrängens textrader, som inleds med Land of Hope and Glory... Man kan höra den sjungas av entusiastiska fotbollsfans, den förekommer i otaliga filmer och andra sammanhang och har ofta fått spegla kärleken till det brittiska liksom storslagen feststämning i allmänhet. År 1889 gifte sig Elgar med den nio år äldre och de fick en dotter. Alice avled 1920. Elgar, som höll mycket av sin hustru, tog denna händelse hårt, och han tappade i stor utsträckning lusten att komponera efter detta.
rdf:langString Sir Edward William Elgar (ur. 2 czerwca 1857 w Broadheath, zm. 23 lutego 1934 w Worcester) – brytyjski kompozytor. Pozostawił po sobie dwie symfonie (śmierć w 1934 r. przerwała pracę nad trzecią). Utwory te uważane są za jedne z najważniejszych brytyjskich utworów symfonicznych.
rdf:langString Едвард Елгар (англ. Edward Elgar; 2 червня 1857, Нижній Бродгіт — 23 лютого 1934, Вустер) — англійський композитор, багато творів якого увійшли до британського та світового класичного концертного репертуару. До числа його найвідоміших композицій належать симфонічні «Варіації на загадкову тему» («Енігма-варіації»), «Урочисті і церемоніальні марші», концерт для скрипки і віолончелі та дві симфонії. Він також писав для твори хору, серед яких «Сон Геронтія», камерну музику і пісні. У 1924 році був призначений .
rdf:langString Sir Edward William Elgar, 1.º Baronete, OM, GCVO (Broadheath, 2 de junho de 1857 - Worcester, 23 de fevereiro de 1934) foi um compositor inglês de música clássica. Entre as suas composições mais conhecidas estão trabalhos orquestrais como Enigma Variations, as Pomp and Circumstance Marches, concertos para violino e violoncelo, e duas sinfonias. Também compôs trabalhos corais, incluindo , música de câmara e canções. Foi nomeado em 1924. Apesar de Elgar ser visto como um típico compositor inglês, a maioria das suas influências musicais tinham origem na Europa continental. Ele sentia-se um forasteiro, não apenas numa perspectiva musical, mas socialmente. Nos círculos musicais dominados por académicos, ele era um compositor auto-didacta; num Reino Unido protestante, o seu catolicismo era visto com alguma desconfiança; e num período vitoriano e eduardiano em que a sociedade estava dividida por classes, Elgar tinha plena consciência sobre as suas origens humildes, mesmo depois de ser reconhecido. Ainda assim, casou com a filha de um oficial do exército britânico. Ela inspirou-o tanto ao nível musical como social, mas trabalhou para atingir o sucesso até aos seus quarenta anos quando, depois de uma série de trabalhos menos bem-sucedidos, o seu Enigma Variations (1899) tornou-se muito popular, tanto na Grã-Bretanha, como além-mar. No seguimento deste trabalho, compôs um trabalho coral, The Dream of Gerontius (1900), com base num texto católico que tinha causado algum desconforto no sistema anglicano na Grã-Bretanha; no entanto, esta obra veio a tornar-se, e assim continua, parte do repertório coral deste país e não só. Os seus outros trabalhos corais religiosos também foram bem recebidos, mas sem o mesmo sucesso. A primeira das suas Pomp and Circumstance Marches (1901) é bem conhecida no mundo de língua inglesa. Nos seus cinquenta anos de idade, Elgar compôs uma sinfonia e um concerto para violino que alcançaram um enorme êxito. A sua segunda sinfonia e concerto para violoncelo não obtiveram um êxito imediato junto do público, e demoraram alguns anos até serem incluídos, com regularidade, no repertório das orquestras britânicas. A música de Elgar, nos seus últimos anos de vida, foi tornando-se cada vez mais apelativa junto das audiências britânicas. Após a sua morte, e durante alguns anos, a sua música passou despercebida. Apenas da década de 1960, ajudada por novas gravações dos seus trabalhos, é que a sua música voltou a ser tocada com regularidade. Alguns dos seus trabalhos, em anos mais recentes, passaram a ser tocados a um nível internacional, mas a sua música continua a fazer mais parte do reportório britânico do que em outros países. Elgar tem sido descrito como o primeiro compositor a levar a sério as gravações com um gramofone em disco de vinil. Entre 1914 e 1925, realizou uma série de gravações acústicas dos seus trabalhos. A introdução do microfone em 1925, tornou as gravações sonoras mais exactas, e Elgar fez novos registos da maioria dos seus principais trabalhos para orquestra e excertos de The Dream of Gerontius.
rdf:langString Сэр Э́дуард Уи́льям Э́лгар, 1-й баронет (англ. Sir Edward William Elgar, 1st Baronet; 2 июня 1857[…], Лоуэр-Бродхит[d], Вустершир — 23 февраля 1934[…], Вустер, Вустершир) — британский композитор романтического направления. Некоторые из его крупных оркестровых работ, в том числе «Энигма-вариации» (англ. "Enigma" Variations) и «Торжественные и церемониальные марши» (англ. Pomp and Circumstance Marches), получили широкое признание. Он также является автором ораторий, симфоний, камерной музыки, инструментальных концертов и песен. В 1924 году он был назначен Мастером королевской музыки.
rdf:langString 爱德华·威廉·埃尔加爵士,第一代從男爵,OM,GCVO(英語:Sir Edward William Elgar, 1st Baronet,1857年6月2日-1934年2月23日),英国作曲家。他的代表作包括《》和《威風凜凜進行曲》等等。
xsd:nonNegativeInteger 113445

data from the linked data cloud